Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

Syrien

Dennis Andersson om Syrien

Naivt tro att al-Assads fall löser Syriens problem

Statsvetare: Dagens konflikt i Syrien är en del av ett mycket större geostrategiskt spel som innefattar hela Mellanöstern.


Om författaren

Dennis Andersson är ekonomisk historiker och statsvetare med specialisering på geostrategi och konfliktekonomi.

Från att tidigare ha varit koncentrerade till några få städer som Hama har stridigheterna i Syrien nu spridit sig till huvudstaden Damaskus och till landets största stad Aleppo. Rebeller rapporteras också ha övertagit gränsövergångar mot Turkiet. I massmedia förutspår nu många al-Assads fall. Det råder ingen tvekan om att den syriska regimen är trängd men den syriska regeringsarmén är långt starkare än vad exempelvis Gaddafis styrkor var i Libyen, ett faktum som kan göra den pågående konflikten långdragen. Vidare bedrivs ett intensivt propagandakrig där oppositionen av förståeliga skäl har ett avsevärt övertag i väst. Den syriska regimen är självfallet inga duvungar.

Dock måste frågan ställas utifrån ett realpolitiskt perspektiv, vad kommer att ske i Syrien om al-Assad och Baathpartiet störtas från makten? Allt pekar nu på att en situation likt den som rådde i Libanon 1975-1990 står för dörren, dvs. ett fullskaligt sekteristiskt inbördeskrig. Vilka är gagnade av detta? Israel har naturligtvis ett intresse i att närområdets militärt starkaste motståndare försvagas, samtidigt innebär ett sådant scenario en påtaglig säkerhetsrisk. Hizbollah i Libanon kan i en kaotisk situation i sitt östra grannland mycket väl ta tillfället i akt att försöka förse sig med avancerade syriska vapensystem och ännu värre, av Damaskus kemiska arsenal. Israel har redan flaggat för att en sådan utveckling kan innebära att man ser sig tvungna att intervenera i Syrien. En sådan utveckling skulle på ett sätt kunna gagna al-Assad eftersom utländsk involvering, i synnerhet en israelisk, skulle kunna skapa en mer enad front i landet bland de syrier som inte uttalat tagit rebellernas sida. Samtidigt skulle en israelisk insats i Syrien vara mycket riskfylld. Många israeler har i färskt minne landets kostsamma involvering i södra Libanon.

Fortfarande är det också svårt att ge en bild av vilka rebellerna är eftersom det rör sig om en splittrad opposition. Åtminstone en del av den Fria Syriska Armén utbildas och finansieras av ett flertal sunnitiska Gulfstater och av USA. Samtliga har ett intresse i att försvaga det shiitiska Irans allt starkare geostrategiska position i Mellanöstern i vilken Syrien utgör en vital del för Teheran. Banden mellan Teheran och Damaskus har på senare år blivit allt starkare och konflikten i Syrien förefaller ta allt mer påtagliga sekteristiska förtecken, sunni gentemot shia. Ekon från Libanon 1975-1990 börjar med andra ord att klinga på ett mycket obehagligt sätt. Att det börjar bli alltmer  klara skiljelinjer mellan sunnitiska och shiitiska intressen gör att konflikten i Syrien kan ses som ett proxykrig mellan de sunnitiska Gulfstaterna och det shiitiska Iran. Denna utveckling är utan tvivel oroande och gör att parallellerna till Libanon under -70 och 80-talen känns alltmer relevanta.

Samtidigt rapporteras att utländska sunnitiska jihadister från exempelvis Saudiarabien, Tjetjenien och Afghanistan börjat dyka upp i landet samtidigt som iransk trupp också rapporteras finnas på plats för att assistera Damaskus. Situationen blir alltså snabbt mer komplex vilket gör det svårare att veta vilka oppositionen är och vilken agenda denna har. I detta läge är det sålunda högst naivt att tro att al-Assads eventuella frånfälle skulle lösa situationen, tvärtom skulle det istället riskera att förvärra läget i Syrien än mer eftersom det skulle uppstå ett påtagligt maktvakuum, ett vakuum som skulle behöva fyllas både lokalt och regionalt där kringliggande länder kommer att vara tvungna att flytta fram sina positioner och säkerställa sina nationella intressen. Risken för ett totalt sönderfall och fullskaligt inbördeskrig i Syrien är med andra ord uppenbar. Att al-Assads regim beter sig på ett moraliskt förkastligt sätt står utom tvivel, dessvärre hycklas det likaså påtagligt från såväl Västvärlden och arabvärlden i konflikten. Hillary Clinton svartmålade för några veckor sedan exempelvis Ryssland för att sälja nya attackhelikoptrar till regimen i Syrien när de helikoptrar som levererades till Damaskus i själva verket var syriska helikoptrar köpta från det dåvarande Sovjetunionen i slutet på 80-talet vilka varit på service i Kaliningrad. Sedan agerar också Ryssland på ett måhända moraliskt tveksamt sätt, likväl helt enligt maktpolitikens logik eftersom Moskva har ett påtagligt strategiskt intresse i Syrien genom sin flottbas i Tartus och genom historiska band länderna emellan sedan sovjettiden. Att Kreml därigenom inte vill se att al-Assad faller och att landet därigenom förlorar sitt strategiska brohuvud i östra Medelhavet och Mellanöstern och därtill en av sina viktigaste kunder för rysk vapenindustri, är föga förvånande. Agerandet skiljer sig föga från övriga intressenter i konflikten, men framställs i massmedia som ytterst suspekt.

Konflikten i Syrien handlar med andra ord om betydligt mer än Bashar al-Assads, Baathpartiet och alawiternas fastklängande vid makten och förtryck av oppositionen. Dagens konflikt i Syrien är en del av ett mycket större geostrategiskt spel som innefattar hela Mellanöstern. I detta spel har moraliska betingelser som rätt och fel föga värden, det handlar om hård realpolitik där USA, Ryssland, Israel, Iran och övriga Gulfstater dels försöker att behålla sin egen maktbas och dels flytta fram sina positioner, något som sker till priset av syriskt blod och lidande. Det anglosaxiska talesättet ”Be careful for what you wish for.” har särskild relevans i detta läge då det önskade fallet av al-Assads regim kan medföra konsekvenser långt mer vittgående för regionen än vad någon vill tänka på.

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46045

20 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kungen/diktatorn faller - Sharia fyller upp tomrummet.
Alla män vinner - kvinnor o barn förlorar.

Är det inte så det blivit i varje land som "den arabiska våren" gått fram i? Titta bara på de kvinnliga tv-presentatörerna...

Jag må låta väldigt krass och negativ - men det enda som kan få dem att tänka om är om alla deras oljekällor bara tar slut + alla oaser plötsligt sinar.... då kan de sitta där i sina ökenlandskap och skylla på varandra att det är den andres fel.

Permalänk | Anmäl #1 Mialian, 2012-07-27, 15:52

Naivt att inte inse att Syriens problem kommer att bli mer invecklade ifall Assad sitter kvar vid makten.

Permalänk | Anmäl #2 Wiji Bohme Shomary, 2012-07-27, 20:16

#2. Valet står mellan Assad och extrem islamism. Valet borde vara enkelt. Men uppenbarligen inte för dig och dina gelikar.

Permalänk | Anmäl #3 Leopold, 2012-07-27, 21:04

Jag har i samtal med kristna syrianer hört att i valet mellan pest eller kolera kan Assad liknas vid migrän.

Permalänk | Anmäl #4 Ben Dekå, 2012-07-28, 00:08

Hizbollah är alldeles säkerligen inte intresserat av kemiska vapen.

Libanon liknelsen missvisande då inga kristna miliser finns i Syrien. Liknelsen bör snarare vara Irak - ett lågintensivt 'krig' mellan sunni och shia/alawiter där givetvis även Kristna riskerar hamna i kläm. Märk dock att många alawiter inte har mycket till övers ens för shiainspirerad islam.

Demokrati måste få tid att utvecklas. Assad har inte på något sätt närt demokratiska principer under sitt styre. Fundamentalistisk islam har snarare strukits medhårs under Assads tid.

Valet är inte mellan Assad eller wahhabism (motsv). Det framförs ofta som ett skräckscenario här i Sverige och givetvis även i Syrien hos de regimtrogna. Med sunnimuslimer som en stor majoritet är det ganska ofrånkomligt att många kommer vilja se ett större juridiskt/legalt inslag av sharia. Det omvärlden måste trycka på i en ny konstitution är sekulära och liberala principer med sådant ordval att det inte går att tolka i termer av islamism.

Permalänk | Anmäl #5 Ingemar Hof, 2012-07-28, 06:29

Assad måste självklart bort, hans statssocialism har begått brott mot mänskligheten, och kommer inte slippa åtal i Internetionella domstolen om han överlever. Att detta inte löser alla probelem i Syrien har de flesta av oss vetat länge.

Permalänk | Anmäl #6 pfan kuchen, 2012-07-28, 07:43

Tack för artikeln!

Terroristerna Al Qaeda i oppositionen.

Al Qaeda Taking Deadly New Role in Syria’s Conflict
http://www.nytimes.com/2012/07/25/world/middleeast/al-qaeda-insinuating-...

Permalänk | Anmäl #7 u_21099, 2012-07-28, 11:00

Nu smäller det. Inte oväntat alls med nyheten om den syriske ministern som åkt till Iran.
En allians mellan Syrien, Iran, Ryssland o delvis Kina är något för Väst o bita i. Särskilt då ingenting får kosta. Inte olikt situationen vid Spanska inbördeskriget 1937.

Permalänk | Anmäl #8 Thomas B, 2012-07-29, 10:44

"Hillary Clinton svartmålade för några veckor sedan exempelvis Ryssland för att sälja nya attackhelikoptrar till regimen i Syrien när de helikoptrar som levererades till Damaskus i själva verket var syriska helikoptrar köpta från det dåvarande Sovjetunionen i slutet på 80-talet"

Där tappade jag intresset. Det är stor moralisk skillnad på att beväpna en förtryckarregim och beväpna en förtryckarregim. Hur kan du inbilla dig att det är skulle vara sant?

Permalänk | Anmäl #9 Johan Arve, 2012-07-29, 13:54

En sak är säker, alltför många kockar i den soppan.
Det kommer tt bli dåligt, frågan är bara hur dåligt?
Ge mig först en kristallkula så ska jag sen berätta.

Permalänk | Anmäl #10 Erik Adolfsson, 2012-07-29, 15:33

Visst finns real- och geopolitiken med i spelet för Syrien är som en knutpunkt i ett område olika imperier har slagits om makten genom tiderna. Hafez Assad tillsammans med bl.a Mustafa Tlas byggde upp ett system som skapade en tillfällig stabilitet med gamla klan-traditioner som inte regimens söner lyckades upprätthålla.

Syriernas huvudproblem är dock mord- och tortyrmaskineriet som ödelägger stora delar av Syrien och det kommer att upphöra när regimen faller även om givetvis inte allt dödande upphör.

Permalänk | Anmäl #11 Folke Larsson, 2012-07-29, 22:33

#11 Folke Larsson

Om mord och tortyrmaskineriet kommer upphöra med en annan regim är det ingen som vet eftersom deltagare i kampen mot Assadregimen består av en heterogen sammansättning av alltifrån demokrater till islamistiska fundamentalister.

Problemet för den demokratiska Världen är att säkra en övergång till demokrati. Det är här vi har svårigheten.
För om islamisterna är starkare än demokraterna och islamisterna tar makten kommer det sekulära förtrycket endast bytas ut mot ett religiöst.

Permalänk | Anmäl #12 Ein Stein, 2012-07-30, 06:47

#12
Mordmaskinen stoppas definitivt när syriska regimen faller och en sådan tar tid att bygga upp. På lång sikt vet förståss inte någon vad som sker och det blir osäkrare ju längre konflikten pågår. Att islamister tar över betyder inte någon övergång till dagens mordmaskin eller ens förtryck för den delen. Liksom i andra länder i regionen är befolkningen uppdelad i två block, islamister och anti-islamister där ingen kommer tillåtas dominera. Parlamentariska system med mer eller mindre sekulär lagstiftning är något befolkningen i dessa länder eftersträvar idag.

Inne i Syrien verkar inte många vara så upptagna med vad som ska hända efter Assads fall så därför är det bra med alla konferenser och dokument/plattformar som tas fram utanför landet, om det var det du menade.

Permalänk | Anmäl #14 Folke Larsson, 2012-07-30, 21:11

Så här tror jag det geopoliska upplägget ser ut:
Israels defensiva intressen är att hindra Iran från att ta över Syrien samt stoppa Hizbollah från att få tag på mer avancerat luftvärn. Från den offensiva sidan vill dom inte ha en alltför stark stat, men heller inget kaos, så dom ev kan få ett bra fredsavtal framöver. Turkiets defensiva intressen är nog främst att förhindra att PKK tar över delar av dom kurdiska områdena. På den offensiva sidan försöker Turkiet expandera sina intresssen inom det gamla ottomanska riket, idag gäller det främst handel, men även till vissa delar politik. USAs defensiva och offensiva intressen handlar nog bara om Iran då man både vill hindra dess expansion och störta Khomenist-regimen. Att störta Syriska regimen som orsakat så många amerikaners död har dom nog inget emot, men Iran verkar viktigast. Libanon och Irak verkar helt i händerna på Iran, men sånt kan snabbt ändras.

Viktigast, geopolitiskt, men även ideologiskt är området för Iran och Ryssland, vars gamla historiska drömmar nu hotas. Irans defensiva intressen är att förhindra bildandet av ett starkt Irak, tillika Afghanistan samt få nåt sorts brohuvud i området som Libanon. Offensivt vill Iran återupprätta det gamla stor-persiska riket med persiska viken eller ur ett "modernare" religiöst perspektiv, ett imamat(kalifat). Iran vill också ha tillgång till medelhavet.

Syrien och mellanöstern är viktigt för Ryssland ur defensiv synpunkt vad gäller både medelhavet och den sk levanten. En militär närvaro i medelhavet krävs för att skydda Rysslands intressen i Europa och Nordafrika. Syrien och Iran är viktiga för att begränsa Turkiets inflytande i Centralasien mm och som en buffert mot en ev framtida expansion. Ryssland är också tvungna att skydda Iran pga deras gemensamma intressen i centralasien. Rysslands offensiva intressen är givetvis att bli en lika stor eller större supermakt som USA och åtminstone kunna kontrollera Europa även om man inte vill direktstyra allt. Stoppa demokratiseringsvågen från att nå Centralasien och sedan Ryssland är också viktigt för kreml.

Det sker processer och förhandlingar om Syrien där dom här intressena tas upp och en del rapporterar framsteg, medans andra säger att ingen part har rubbat en milimeter på sina intressen.

Permalänk | Anmäl #15 Folke Larsson, 2012-07-30, 21:15

Skribenten verkar oroa sig över att Assad-sidan av någon anledning verkar förlora informationskriget och kanske kan hans lilla inlägg om helikoptrarna hjälpa Assad-sidan något. Nu är det dock så att det inte spelar någon roll om helikoptrarna är en "följdleverans" eller inte, dom är lika dödliga för det. Det är givetvis naivt att tro att Assads lägger ut en massa pengar på att köpa vapen som av olika anledningar inte behövs för att slå ner upproret.

Permalänk | Anmäl #16 Folke Larsson, 2012-07-30, 22:15

#15 Folke Larsson

Instämmer. Bra analys.

Permalänk | Anmäl #17 Ein Stein, 2012-07-31, 07:38

Ni ska bara veta vilken hemsk människa jag är....

För jag bryr mig inte...

Radion/tv i Sverige är fylld av "nyheter" om Syrien - men vad som händer inom Sveriges gränser får små notiser i våra tidningar...

Om jag ska veta vad som händer i min egen kommun är jag förvisad till bloggare som sett saker med egna ögon, hört från någon som hörde från någon som sade det till någon....

Eller gå in på alternativa medier, och det är medier som inte är godkända på det accpeterade bandet i dagens läge.

Varför är situationerna i mellanöstern och alla deras situationer så mycket mer viktiga än vad som händer på hemmaplan?

Nej, som sagt var - jag är en otäck människa - jag bryr mig inte om vad som händer i Syrien - jag är faktiskt mer intresserad av varför det inträffar massor av inbrott i min egen bebyggelse och om polisen gör någon för att fånga dessa tjuvar.

Permalänk | Anmäl #18 Mialian, 2012-07-31, 16:53

Detta är en krig som styrs från länder utanför Syrien. Saudi Arabien/Turkiet med Västmakterna i ena sidan, Ryssland, Kina och Iran på andra sidan. En krig inte för demokratiska rättigheter som många vill att vi ska tro men för makt. Så det kvittar om Assad faller istället för honom nämns hans förre Brigaf General Tlia som ersättare. En Sunni så klart! Son till en tidigare försvars minister. Är Saudi Arabiens favorit att ta över. Hur kan vi i väst falla för lögnerna kring denna krig?!?!?!?

Permalänk | Anmäl #19 Michael Isaksson, 2012-07-31, 20:25

Flera olika intressen inblandade, en del vill ha revolution med krig och andra evolution med fred som folket bestämmer.

War for Regime Change and better oil deals for Exxon and more cars and trucks sales for GM and Ford, more money to military and more money to war industry and more debt to pay interest on to Banksters, all from taxpayers money. Till priset av att många människor dör och skadas. Kriget i Syrien känns inget bra, USA sponsad sunni gerilla mot regimen, sanktioner, "No Fly Zone" soon? Vad gör Israel?

Permalänk | Anmäl #20 Johnny Andersson, 2012-07-31, 20:26

det blir spännande att se vad som hänt med mellanöstern om ca 30år.
hoppas de inte tar efter amerikansk livstil, då är det kört för alla

Permalänk | Anmäl #21 Jabel Kabel, 2012-08-01, 23:40

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.