DN:s artikelserie om skogen ren desinformation

Zaremba har en "felprogrammerad hjärna" (i likhet med Bengt Westerberg). Det har jag känt till länge. Han är en mästare på att vantolka verkligheten. Men enbart detta att han faktiskt gör en tolkning medför att han blir belönad och upphöjd. Resten av journalistkåren kan nämligen inte tänka alls. Då spelar det ingen roll att hans verklighetsbilder liknar missfoster. Sverige har väldens sämsta journalistkår. De sovjetiska journalisterna på Pravda var mer objektiva.
-M.

Att förvaltningsformen enskilt ägande är effektiv är knappast ifrâgasatt.
Ur detta följer dock inte att en ägare till nâgot gör precis som den vill.
Gäller det en bil finns det en vägtrafikförordning att följa och gäller det tomtmark finns det sâdant som byggnadsplaner och bygglovstvâng.

Ägarfriheten är därmed ofta inskränkt. Kring dessa är det legitimt att det just är allmänintresset, via t.ex. lagstiftning, som anger ramarna och inte olika särintressen. Jag delar Zarembs grundsyn att det inom skogsbruket är exploateringsintresset som har tillâtits tillskansa sig ett alltför stort inflytande pâ bekostnad av det vi kan kalla konservativa allmänhänsyn. Redan dagens sâ gott som ohämmade traktavverkningar är i mina ögon ett otyg.

Sirius. Det där är ju vulgärargumentation. Naturligtvis kan alltid äganderätt inskränkas, men inte heller allmänintresset kan vara oinskränkt.

Ingen tycker väl att kalhyggen är speciellt vackra, men vi befinner oss i en ekonomisk realitet. I vart fall massaindustrin befinner sig på en global marknad och måste konkurrera med snabbväxande eucalyptus i Sydamerika.

Glöm inte att skogsindustrin står för hälften av Sveriges nettoexport. Vi kan nog tacka skogsindustrin för att Sverige klarat sig så väl undan den nuvarande ekonomiska krisen.

Hur som, jorden och skogen tillhör oss alla. Oavsett Zaremba. Och alla bör vi få dela och lära oss ansvaret. Maktfullkomliga politiker, eller giriga kapitalister, same shit!
Tyvärr äger jag ingen skog likt Wiktorsson, på grund av fideikomisslagen. Bäst det också?

Det brukar ju vara populärt att socialisera/nationalisera andras tillgångar. Själv tycker jag bostadsrätterna i Stockholms län bör socialiceras!

Zaremba flyttade från en kommunistdiktatur, men fortsatte att vara organiserad kommunist i Sverige till långt in på 80-talet. Det säger tillräckligt om hans trovärdighet anser jag.

#2 Sirius jämför äganderätten och rätten bestämma över sin egendom med trafiklagstiftningen. På sätt och vis gör han rätt där och avslöjar den bakomliggande orsaken till all onödig byråkrati i Sverige, den kungliga svenska avundsjukan.

Vi skulle kunna ha mycket generösare regler om hastigheter, fordons beskaffenhet, personligt ansvar mm. Men det går inte i vårt land. I trafiken är folk rädda att inte kunna köra som dem som kör bäst, att inte ha råd med lika fin bil som de rika, att inte ha råd med en motorstark bil osv. Så det blir många inskränkningar.

När det gäller skogen skulle vi kunna ha mycket generösare regler kring ägandet och rätten att göra som man vill. Resultatet skulle bli mycket bra. Det blir det i andra länder där friheten är större.
Men det är samma sak här, den svenska avunden står ivägen. Svensken vill inte låta andra göra sådant som man inte själv har mark att göra, råd att göra eller idérikedom att göra. I synnerhet om grannen tjänar pengar på sin mark och sina egna idéer blir det ohållbart i Sverige.

Men Sverige skulle behöva bli ett normalt land, med respekt för individens frihet och de rättigheter vi begåvats med i FN-deklarationen och Europakonventionen.

Hardin's Tragedy of the commons tillbakavisades av Ostrom's empiriska studier. Det går utmärkt att skydda allmänningar. Så där har GW fel.

Dessutom har allmänningar vårdats i alla tider. Det har helt enkelt varit nödvändigt och en erkänd rättighet för allmänheten för att ha bete för djuren och ved att elda med.

Det är inget unikt svenskt som vissa låtsas. Noam Chomsky skriver om det brittiska Charter of the Forest, i kraft från år 1217-1971, då ny lagstiftning trädde i kraft.

"The Charter of the Forest demanded protection of the commons from external power. The commons were the source of sustenance for the general population: their fuel, their food, their construction materials, whatever was essential for life. The forest was no primitive wilderness. It had been carefully developed over generations, maintained in common, its riches available to all, and preserved for future generations—practices found today primarily in traditional societies that are under threat throughout the world.

The Charter of the Forest imposed limits to privatization."

http://www.truthdig.com/report/item/how_the_magna_carta_became_a_minor_c...

Det är trist att markägare nu försöker inskränka allemansrätten och allmänt hävda äganderätten i extrem, så att man i princip ska utlysa nationalstat på sina markägor.

Det är bara en egen flagga som fattas för den del av de här.

Wiktorsson är likt Zaremba duktig på att skarva historier till vansinnets gräns. Som storforsare kan jag intyga att det aldrig har funnits något stålverk i Storfors. Kunde inte Wiktorsson talat om ett störande ställverk till kärnkraftverket i Storfors?

Inom sakfrågor, som är mer intressant, är det märkligt att Wiktorsson inte håller med Zaremba om fallet Holmberg. Det är ju ett bra exempel på att markägarens rättigheter är kringskurna av korrupta makthavare, som mycket företräder skogsindustrins intressen. Att som Wiktorsson gör hänvisa till domstolars uppfattning som någon slags sanning är goddag yxskaft. Om det är någon som företräder en socialiseing här så är det faktiskt Wiktorsson. Andra med stora kunskaper och långsiktiga intressen inom skogsägandet har reagerat på detta.
http://www.skogssallskapet.se/skogsvarden/2009_2/sv06.php

Det tredje fallet i Kvickjock orkar jag inte sätta mig in i. Och inte heller de uppenbara ekonomiska fördelarna för privata markägare med ett kontinuitetsskogsbruk. Wiktorsson framstår som en megafon för skogsstyrelsen och skogsindustrin och artikeln med alla dumma vinklingar verkar allmänt förvirrad.

Re Urban Persson, det har funnits stålverk i Storfors och numer har Outokumpu valsverk i Storfors så det handlar väl mer om att märka ord från din sida. Att det ligger tung industri i närheten är ett faktum.http://www.metallerochgruvor.se/tag/storfors

Äganderätt är alltid intressant - likväl extremt viktig. Dock är det inte sällan särintressen pekar på de negativa konsekvenserna när respekten för den saknas, men blundar och gottar sig åt när andra står för notan. Hävdar artikelförfattaren medborgarnas äganderätt gentemot statens subventioner av vägar vars tillkomst huvudsakligen går att härleda till timmerlastbilar?

#3: För mig, i all enkelhet, är skogen vâr gemensamma arvedel.
Jag har själv under en tid varit skogsägare. En gâng var det aktuellt att planera. Marken lämpade sig för lövträd men älgstammens storlek gjorde att inget annat än gran ansâgs kunna fungera. Att hägna in de växande plantorna hade ställt sig alldeles för dyrt. Se där en de fakto restriktion föranlett att särintresset jakten där det ses som OK att älgstammen hâlls a) jättestor och b) fri att beta precis där den vill. Missbruket av allemansrätten sticker ocksâ käppar i hjulen pâ de ägare som vill ta ansvar. Kort sagt upplevde jag att inte minst yttre faktorer hindrade mig att utveckla skogen pâ min mark mot en ökad bl.a. artmässig mângfald -vilket alltsâ var det just jag, just i den situation som râkade vara min, kände för att göra.

I min egenskap av konservativ person känner jag misstro mot allehanda diktat syftande till âstadkommandet av uniformitet och ensidighet.

Det finns massor med företeelser i tredje världen -och inte bara där- som jag för min del inte vill medverka till att införa ocksâ i Sverige -och inte ens i Storfors. Ursäkta!

LG, på 1800-talet fanns det masugnar i trakterna och det är det närmaste man kan komma inom stålverk i Storfors. Senare fanns stålverk och valsverk (riktiga) i Nykroppa någon mil bort. Idag är i stort sett allt nedlagt. Outokumpu i Storfors har inget valsverk utan gör svetsade rostfria rör. Verksamheten kräver inte mycket el och kan inte jämföras med ett modernt stålverk. Beroende på hur man definierar valsning så kanske det valsas fortfarande, i varje fall verbalt. Bilden på din länk kommer inte heller från Storfors.

Oavsett så finns det tung industri och det är inte så lätt att hålla isär begreppen för en person som inte är verksam inom branschen.
Vilket är poängen med hans resonemang i artikeln.

Re Sirius jakten är väl det som reducerar älg och rådjursstammen, på vilket vis ska jägarna kunna hindra vilda djur från att beta fritt? Alla skogsbolag vill pressa ned älgstammen och ha hårdare avskjutning.Om du nu är så mycket för mångfald, vad hade din tomma lövskog hjälpt om älg och rådjur hade skjutits bort??

re Andreas, Du verkar glömma att de där timmerlastbilarna ihop med skogsindustrin hjälper till att betala för en hel del av den skattefinansierade samhällsservicen här i landet.
Skogsindustrin är en av våra viktigaste exportindustrier och utan export så får vi dra åt svångremmen många hål.
Fattiga länder har generellt sämre djur och naturvård än rika länder.

#8 Eleph@nt

Nobelpristagarens Ostroms arbete bekräftar just den allmänningarnas tragedi, som blir följden av att "alla" har rätt till markens grödor.

Hennes stora in sats är att visa hur "allmänningar", som strikt ägs av en begränsad krets bybor, kan bli välskötta och dessutom utgöra grunden till demokratiskt beslutsfattande. Dessa allmänningar var inte tillgängliga för "vem--som-helst", bara för kretsen av ägare.

Hon bekräftar den grundläggande betydelsen av ägaransvaret. Det är grunden för det civiliserade samhället.

Den svenska allemansrätten vilar på grova missuppfattningar och rent bedrägeri. De allämnningar som fanns på 1800-talet ägdes av byborna eller sockenborna och det fanns således ingalunda någon "rätt" för stockholmare att beträda dem. De fick komma dit som någon bybos inbjudna gäster.

Åström, du misstolkar Ostrom, hon visar hur en allmänning kan skyddas just som allmänning och alltså inte privatägd. Så läs igen.

Zarembas artikelserie påminner mycket om den kampanj-journalistik som bedrevs på 1970-talet. Oftast var det journalistens eget behov av att synas och höras som var motivet till diverse påhopp. Och det tycks även var så i det här fallet. Sen att artikelserien är tendentiös, osmaklig och behäftad med grava felaktigheter bekommer nog inte Zaremba! Han har ju uppnått syftet med sina skriverier, d v s att få uppmärksamhet.

L G Nilsson: Nej då, jag förbiser det bara, i konsekvensens namn. Dock uttryckte jag mig klumpigt. Jag sätter likhetstecken mellan subventioner och statlig finansiering öht, oavsett om nån byråkrat utifrån godtyckliga visioner definierar en högre grad av allmännytta för en väg kontra en annan. De flesta är road commies, oavsett hur hårt de slår sig för bröstet när det gäller äganderätten; att det existerar ett forum för särintressen att lobba till sig resurser (stjäla) från andra för att skövla tredje parts mark och hus, när nästa motorvägsbygge (stimulansåtgärd) SKA gå från punkt A till punkt B, det får man finna sig i.

Elitistsamhälle...

#15: Sverige är ett stort land. Det finns stora omrâden där det enligt min mening är ganska okey med traktavverkning. Dock finns det omrâden och lägen där detta inte passar. Jag tycker att Zaremba gav en del bra exempel. Mitt eget syftade till att pâvisa hur svârt det var att kunna föryngra med annat än gran -trots att marken och biotopen i stort passade bättre för annat och som dessutom râkade intressera mig mera. Först var det alltsâ detta med älgarna -som skulle ha krävt orimliga skyddskostnader runt min tilltänkta löv-plantering. Ponera att jag hade investerat de pengarna och att resultatet skulle ha blivit en liten pärla mitt ute i granskogen. Och där, kan vi tänkta oss, skulle sedan allemansrätten kanske ha âsamkat hârt slitage, nedskräpning och nya merkostnader plus att den trafiken ocksâ skulle ha i viss mân förhindrat den biologiska mângfald som jag var intressead av att befrämja. Det jag vill komma till är att dagens förhâllanden motverkar t.ex. denna mângfald. Samma dagsläge leder ocksâ till mera punktmässiga värdeförluster av typen förstörd utsikt, utarmat friluftsliv och mycket annat. Jag är hur mycket för enskild äganderätt som vem som helst. Dock är det hela tiden samhället som utformar systemet mera i stort. Här har dâ exploateringsintresset (som är ett särintresse!) genom diverse lobbying kommit att flytta fram sina positioner. Jägarna vill ha mycket att kunna skjuta av och virkesexploatörerna vill ha största möjlige mängd till lägsta tänkbara kostnad. I den rävsaxen kommer annat i kläm. Zaremba belyste en del av dessa olägenheter.

Enligt Nationalencyklopedin är ett stålverk en anläggning för framställning av stål och bearbetning av stålet till olika produkter, men påpekar att ofta används ordet stålverk enbart för den del av anläggningen där stålugnarna inryms. Den verksamhet som AHAB Steel bedriver i Storfors torde inrymmas i det första mer generella begreppet.

Dr Eleph@nt. Den nyligen avlidna Elinor Oströms stora insats var ju att definiera förutsättningar för att gemensamma resurser som allmänningar kan hanteras på ett effektivt sätt. Dessa förutsättningar är bl. a. att det finns tydliga avgränsningar mellan de som har del i resurserna och de som inte har det, att det finns tydliga regler för hur resurserna används, effektiv tvistelösning etc.

Zarembas idé om att låta kreti och pleti överklaga skogsavverknigsåtgärder på diffusa grunder uppfyller därför inte Ostroms kriterier. Sture Åström har därför rätt i sitt påpekande.

Detta är egentligen inget märkvardigare vetenskapligt hokus-pokus. Alla vet ju att samfälligheter för t. ex. vägar fungerar om det är ordning och reda och finns tydliga stadgar.

Sirius. Zarembas artikelserie kan ses som propaganda för en utvidgning av allemansrättsbegreppet. Resonemanget går ju bland annat ut på att skogsägare skall av någon intressent förbjudas att bruka skogen på visst sätt och i stället använda den enligt honom gemensamma resursen för turiständamål. Enligt doktrinen om allemansrätt skall det undantagslöst ske utan ersättning till markägaren. Alltså vem som helst skall kunna göra anspråk på skogsmark för egen affärsverksamhet och förbjuda skogsägaren att nyttja marken för skogsbruk.

Det är ju helt enkelt frågan om ett upphävande av all äganderätt till skog.

#23 Gunnar Wiktorsson,

Allemansrättens rot ligger i att vi aldrig hade ett feodal system.
Annars hade vi haft samma situation som de flesta länder i Europa. Det finns förutom de nordiska länderna ( mer eller mindre ) och i vissa andra länder i varierande grad.

Jag tycker det är rent absurt att jämföra ägande av skog och vildmark med ägande av hus,fabriker, bilar , kultiverad mark och konstverk.
Vi äger de vi skapar och kultiverar. Vildmarken har inte vi skapat om inte annat äger den oss för vi är helt beroende av den till vår egen existens.

Jag vill inte se en situation som i USA där det är skyltar överallt om '' propety' och att man ej får tillträdda' .
Men vem vet kanske är det du vill för du vill utvidga en rättighet till bekostnad på en annan.

JK Andersson

Allemansrätten är fascinerande på det sättet att förespråkarna tillåter sig att fabulera ihop precis vad som helst; helt enkelt blåljuger om saker man inte kan något om.

Påståendet att allemansrättens rot skulle vara avsaknaden av ett feodalt system i Sverige är därvid en ny variant.

Allemansrättens rot är att Fritidsutredningen 1940 lanserade begreppet alle mans rätt och hämtade ordet från Adolf Åströms bisarra skriverier kring förra sekelskiftet. Begreppet är dessutom felaktigt historiskt sett. Adolf Åström hämtade begreppet ”alle män” från äldre Västgötalagen som en beteckning för hela tingsmenigheten.

Men det var emellertid inte alla som hade talerätt vid tinget, det var endast bofasta inom lagsagan, ”boende män”, som hade talan och något att försvara. Icke bofasta, ”löske män”, hade ingen talan. Det vore därför historiskt mera korrekt att i stället använda begreppet ”löskemannarätten” när okända personer använder annans mark i enlighet med fritidsutredningens påfund.

Naturligtvis fanns det ett feodalt system även i Sverige, om än annorlunda än i exempelvis i de tyska furstestaterna. Någon ”löskemannarätt” har dock aldrig funnits just på grund av de feodala och patriarkala strukturerna.

Det som särskiljer Sverige är i stället att det inte förekommit någon liberal revolution med en rättighetsförklaring för medborgarna av den typ som ägde rum i exempelvis Frankrike och Amerika.

Jag är en betänksam motstândare till dagens praxis kring allemansrätten. Gästa Bohman drev pâ sin tid opinion mot ung. samma missförhâllanden. Redan ordet allemansrätt är ett otyg. Historiskt gällde nâgot mycket mera inskränkt nämligen att i all enkelhet skapa förutsättningar för den tidens samfärdsel och handel. Här hade handels - och vandringsmannen rätt att pâ sin färd ta väg över annans mark liksom att där göra rast för natten, göra upp eld med döda kvistar och grenar, ta vatten ur närmaste kallkälla och annat mycket elementärt. Däremot fick han inte stanna fler än en natt pâ samma plats eller t.ex. inte bryta levande kvistar. Detta var alltsâ i grunden nâgot helt annat än dagens mera yviga och generella friluftsliv pâ annans mark och som rentav ibland bedrivas där av tredje part och kanske t.o.m. i kommersiella former -och även sâ utan varje tillstând frân eller ersättning till markägaren. Med detta fastställt gäller sedan att de svenska skogarna är stora och att merparten av landets lingon och t.ex. svamp inte alls nyttiggörs. Delar av den hävdrätt som har tillkommit i senare tiden kan i mina ögon utan olägenhet behâllas.

Likasâ uppfattar jag att ocksâ alla dagens överklaganden är ett otyg. Betr. detta är jag speciellt kritisk till sâdana protester som har sin grund i privat olägenhet. Â andra sidan finns det enl. min mening anledning att ytterligare utvidga t.ex. de regler som syftar till bibehâllen artrikedom o.likn. Att t.ex. spara ett (1) dött träd för hâlbyggarnas behov är gott och väl men runt omkring skulle det nog ofta vara bra att behâlla ocksâ en levande skärm för t.ex. skyl och skugga. Här finns m.a.o. kvar att göra. Zarembas artiklar visar att exploatörerna tyvärr inte alltid förmâr att agera med sans och mâtta utan tenderar att utnyttja sin förment goda rätt fullt ut. I den situationen uppfattar jag att korrektivet tyvärr bestâr i skärpta anvisningar och sâdant som bötesförelägganden. Mera i stort är t.ex. grannar trots allt intessenter i vad som sker pâ andra sidan tomtgränsen. Jag tror att det vore olyckligt om markägarna skulle uppfatta att t.ex. dessa grannar inte skulle ha med hans egna förehavanden att skaffa. Jag tror att mânga ägare klarar av att uppträda rimligt hänsynsfullt likaväl som mânga t.ex. arbetsgivare klarar detta gentemot sina anställda utan de senares skyddslagstiftning -som dock inte har tillkommit helt av en händelse eller som ett rent ofog.

Skogen är vâr gemensamma arvedel och landet är bâde stort, skogrikt och glesbefolkat. Skogen borde kunna skötas i former som gör alla berörda rimligt nöjda. Jag anser att Zarembas artiklar utgör nyttig opinionsbildning kring detta. Snyggt jobbat!

"Tragedy of the commons" löses inte alltid bäst genom ett privat ägande/kontroll som leder till enskilt ansvar: inte då den aspekt som kan kalla "commons" är något som oundvikligen är en gemensam egendom, såsom bevarandet av en ren luft, klimatfrågor etc. Endast ett gemensamt ansvar kan lösa dessa frågor, eftersom det inte finns något extra incitament för den enskilde att ta ansvar härvid vid privat ägande. Om man vill ha högproducerande skog så löses frågan kanske bäst med privat ägande men då det gäller det gemensamma naturvårdsintresset är detta tveksamt. Jag vet inte om artikelförfattaren inte förstår detta eller om han försöker vilseleda med retorik.

(Förtydligande: När jag ovan alldeles för slarvigt talar om "privat ägande" i näst sista meningen syftar jag inte egentligen på ägandeformen utan på en total privat kontroll, dvs. ren marknadsstyrning kontra inslag av demokratisk-teknokratisk kontroll.)

Undertecknad anser att Maciej Zaremba har problem med trovärdigheten. Jag råkar känna till detaljer om hans skriverier om fabrikören i Ljungby och familjen utanför Haparanda, en verkligheten som i alla fall står en bra bit från Zarembas skildringar. Rent sakligt anser jag det relevant att notera att Zaremba är f.d kommunist från Poznan i Polen och har gjort, enligt undertecknad, en karriär i Sverige jämte t.ex. sin förtrogne Gellert Tamas med näst intill socialpornografiska distorisioner av verkligheten och eftersom svensk journalistik i allmänhet viker sig tämligen platt för vänsterjournalistik så har han fått en oförtjänt framgång - enligt undertecknad i alla fall.
Det är positivt att Newsmill.se har rakryggheten att ta upp kritik mot Zaremba, men jag tror icke det är allvarligt menat. Strunt samma, tiderna tycks förändras enormt avseende informationsdynamiken i Sverige. Det ser ut som ett hegemoniskifte lurar runt hörnet. Den som lever får se.

Man kan inte med stöd i allemansrätten bedriva affärsverksamhet på någon annans mark, där tycker jag GW har rätt.

GW hakar upp sig på kodifieringen av allemansrätten och säger att den är relativt ny. Men allemansrätten är bara en kodifiering av en urgammal sedvänja.

Allmänheten har utnyttjat skog och mark för husbehov i alla tider. Vi snackar under långa tider av vår historia om några hundratusen personer utspridda i milsvida skogar i ett av Europas till ytan största länder. Även i andra länder har det varit så, därför tog jag det brittiska exemplet med Charter of the Forest från år 1217.

Jag kan inte se att Zarembas artiklar skulle uttrycka nâgot vänsterperspektiv. Rent historiskt har även pâ miljömrâdet kommunismen en hel del pâ sitt ev. samvete.

För min del är det som konservativ gammal högerman jag tycker att Zarembra skriver om viktiga och riktiga saker. Jag ser det som viktigt att bevara de svenska traditionella skogsvärdena. En hel del av vâra gemensamma (nâja!) svenska värderingar bygger pâ skogens roll i nationens tidiga liv, av typen att just skogen var fattigmans ytterrock. För mig är dessa värden viktigare än den ev. marginellt ökade nyttan av ett mera intensivt och i övrigt mera utplundrande skogsbruk. Vi skall noga akta oss att till skogen överflytta de förhâllanden som här har utbildats kring t.ex. spannmâlsproduktionen med planbesprutningar, hârdhänt markberedning och det hela. Vidare tror jag faktiskt att det ligger i vârt bästa egenintresse att noga vârda och värna det som ännu âterstâr av vâra naturvärden mera i stort. Det fâr inte bli sâ att strävan efter mângfald tas till intäkt för skövling och exploatering.
Allt detta är alltsâ i mina ögon konservativa stândpunkter. Vänsterns bidrag har snarast utgâtt frân konsumentsynpunkter vilka sedan, i sig, râkar sammanfalla med producentintresset att sâ intensivt som möjligt utnyttja den upplevda gratisresursen naturtillgângarna.

I fallet Åsfeldt nämner inte Wiktorsson det absolut viktigaste, markägarens rätt att bestämma över sin egendom. Varför då? Jo annars hade hans inkonsekvens blivit tydlig i nästa fall om Holmberg. Wiktorson marknadsför sig själv som någon slags megamarkägare från 1500-talet, men hamnar hela tiden på maktapparatens sida, i sin systematiska historieförfalskning.

Ungefär lika utstuderat som Zaremba vinklar Wiktorsson detaljer till vansinnets gräns. AHAB Steel AB är inget stålverk som Wiktorsson skriver i #22 utan ett företag inom plåtförädling. Så här beskriver företaget sig själv: "AHAB Steel i Storfors, Värmland, grundades sommaren 1990. Utvecklingen har varit gynnsam och företaget är i dag ett plåtservicecenter med omfattande verksamhet och brett serviceutbud. 5000 kvm industriyta på gamla bruksområdet i värmländska Storfors är fylld av modern utrustning för förädling av plåt."
http://www.ahabsteel.info/organisation.asp

Från Wiktorsson: "Huset ligger utanför planlagt område och det faktum att kommunens översiktsplan visar att området även är lämpligt för uppförande av vindkraftverk visar att den delen av kommunen inte i första hand är avsedd för boende, utan för samhällelig infrastruktur." Wiktorsson nämner inte att att samma område i samma utvecklingplan och dessutom i sammanfattningen på sidan 5 är utmärkt som "Utvecklingsområde för rekreation och natur". Det framgår även av utvecklingsplanen att det mycket nära Åfeldts hus går vandringsleder och finns en badplats och en camping (sid 82), vilket förstås inte heller nämns av Wiktorsson.
http://www.storfors.se/download/18.50389752136ed2bf6eb8000661/%C3%96P+St...

Något vindkraftverk kommer sannolikt aldrig att byggas därför att det blåser för lite. Det område som eventuellt skulle kunna exploateras för vindkraft är så långt bort att det inte skulle påverka Åfeldts mer än andra hus i Storfors samhälle. Det är alltså samma här som med "ett ställverk 200 m söder om huset och som betjänar det stålverk som ligger mitt i samhället Storfors."

Wiktorsson argumenterar alltså som dåre och bryr sig inte om markägarna utan försvarar bara den korrupta maktapparaten. Att Bergvik naturligtvis måste få hugga ner sin skog är en sekundär fråga.

#31: Nja, här blandar du ihop begreppen en del.
Den sedvanerätt jag antydde i #27 inskränkte nyttjandet för envar.
Här ingick ingen som helst avverkningsrätt.
Dock fanns även samfällda marker tillhörande en krets av t.ex. bybor.
Det var här det var möjligt att hâlla djur pâ bete, att utvinna honung, att husbehovsavverka m.m.

Betr. sedvanerätten angav denna de yttersta gränserna för de intrâng som markägaren hade att tâla. Det var m.a.o. ingen exempelsamling pâ sâdant som var tillâtet. Vandraren medgavs (t.ex.) rätten att t.ex. plocka lingon för förtäring pâ platsen men inte att plocka för att sedan ta med sig. De mera värdefulla hasselnötterna tillhörde däremot markägaren exklusivt.

#34 jag har inte kommenterat något om vad du skrivit.

#26 Gunnar Wiktorsson,

Där har du fel vi hade inte feodalsystem i Sverige.

Vi hade ett system av halvfria bönder med detta hade vi en stark och ganska för sin tid organiserad stat .

#32 Sirius,

Väl skrivet ända in i hednisk tid har skogen varit respekterad och haft en speciel roll. Och oavsett vad Gunnar försöker säga så är allemansrätten grundad i en gammal sedvänja.

#37: Visst. Dessutom, just eftersom skogen var sâ viktig för sâ mânga och därför att det länge fanns sâ gott om den skall dess privatisering inte övertolkas eller till intäkt för att dess äldre roll därigenom skulle ha slagartat upphört. Primärt var all mark i princip samhällerlig, d.v.s. av krononatur. Det var det bestândet som sedan avvittrades eller överfördes till skatte- och frälse-. Skattejorden pâfördes grundskatt vilket var ett uttryck just för jordens oförytterliga och primära natur av hela samhällets resurs.
Annorlunda uttryckt motsvarade köpeskillingen närmast marknadspriset för skatte-fördelen medan grundskatterna sâgs som räntan pâ samhällets avvittrade mark-kapital.

Allt detta kan ocksâ dagens skogsägarna gott hâlla i minne, alltsâ de samhällsförhâllanden ur vilka deras nuvarande äganderätt har sitt ursprung. Jag läser Zaremba i lânga stycken som en erindran just om detta. Jag kan inte för liv och pina begripa varför det inte skulle ha gâtt att bättre samrâda med t.ex. han i Storfors. Kostar sâ litet och betyder sâ mycket! Man kunde ha lämnat en skärm eller nöjt sig med att tunna ut. Pricken över i var här att man gjorde sig mödan att komma tillbaka dagen därpâ för att fälla och göra massaved ocksâ av det träd som man inte ville ta tillsammans med de andra. Âtminstone det trädet kan det ju tyckas som att det kanske t.o.m. hade ställt sig billigare att lämna kvar, framtida hâlbyggare till fromma och grannen möjligen till nâgon liten glädje.

Zaremba har skrivit bra saker och dåliga saker. Här har han skrivit rent lögnaktigt och troligen för att han drivits av ett patos. som är mer generellt än detaljkunnigt. Dilemmat är att när man släpper ifrån sig ett slarvigt alster, blir man misstänkliggjord för livet. "En gång lögnare, alltid lögnare" Känns det igen?

Gör om ...gör bättre. Och låt fakta styra artikeln, inte agendan.

Genoimgående verkar smittan ha drabbat hela journalistkåren.

Jag kanske går utanför tråden något genom att nämna allemansrätten, som främst är en ekonomisk fråga och inte någon historisk ”rätt”. Exempelvis har skogen oftast mer av bär och svampar än markägaren är intresserad av att plocka. Att administrera ett överlåtande av dessa produkter ”på rot” (mot betalning) är i praktiken omöjligt. Det blir extra svårt eftersom lantmäteriet inte har lagt ut markägandet på nätet (idiotbyråkrati). Administrationen skulle nog oavsett hur den går till och hur effektiv den är förbruka mer arbetstid för alla inblandande än själva plockandet, vilket betyder att produkterna blir kvar i skogen och ruttnar bort. På liknande sätt är det allmänt inom allemansrätten. Den enes nytta är större än den andres skada och därför är det så här. Trots allt finns en viss logik i systemet.

Så länge det är uppenbart att nyttan är större än skadan bör ett kommersiellt utnyttjande av allemansrätten vara tillåtet. Körning med snöskoter och motorcykel i terrängen förbjuds allt för mycket. Skadorna är obetydliga jämfört med det nöje som vissa får. Inom strandskyddet har omvänt allmänintresset drivits på tok för långt. Markägaren bör främst styra över vargarna och bestämma om det ska vara bli mycket viltkött eller bra förutsättningar för ungskog. Allt är i första hand en ekonomisk fråga. Ägaren bör få stor frihet inom områden som leder till resultat. Problemen kommer från centralisering och moraliserande korrupta makthavare.

Det måste finnas tydliga, starka ägare, om skogen i framtidan även ska omvandlas till t.ex. flytande, syntetiska drivmedel, så som bl.a. Neste Oil och StoraEnso gör i Varkaus i Finland, som som tydligen också UPM-Kymmene avser att göra inom kort; Producera ultra-rena, syntetiska paraffinoljor av skogsavfall, m.m. via förgasning till syntesgas + kemisk syntes av syntetiska paraffinoljor ur syntesgasen. Annan kemikalietillverkning ur skogen, som allt större betydelse, ju dyrare råoljen blir, kräver också ett tydligt, privat ägande av skogen. Så fort det offentliga äger något, blir det mest bara flum, och inga långsiktiga, industriella satsningar. Nej, Sovjet, Kuba och Nordkorea hade resp. har ingen bra ekonomisk utveckling, och erbjuder inget bra liv till sina medborgare.

Läs gärna mer om Peak oil här på Newsmill. Inse att t.ex. skogen kommer att bli extremt värdefull framöver. Om inte flummarna tar över den, och gör nationalpark av hela landet, varvid medborgarna får flytta utomlands i sin sökan efter jobb och dräglig levnadsstandard.

Urban Persson

Det är inte jag som är inkonsekvent, utan Zaremba. If Storfors och Kvikkjokk anser han tydligen att äganderätten skall inskränkas, men i det tredje fallet vill han värna om ägarens rätt att fritt få bruka sin skog.

Jag har ju redan påpekat att enligt NE kan AHAB Steel anses vara ett stålverk. Samma sak med Wikipedia. Där anses stålverk numera vara synonymt med järnverk. Under uppslaget järnverk finns en lisa på större järnverk i Sverige och där återfinns, ja just det, Storfors bruk.

JK Andersson

Jag använder feodalbegreppet i samma betydelse som professor Janken Myrdal gör i det andra bandet om det svenska jordbrukets historia med titieln ”jordbruket under feodalismen”, nämligen de samhällstrukturer som förekom i Sverige från 1100-talet fram till slutet av 1700-talet.

Jag rekommenderar det så kallade ”fembandsverket” för läsning. Det finns på nätet av utgivaren Enheten för de Areella Näringarnas historia på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademin.

Notera att det i detta verk på drygt 2000 sidor inte återfinns någon beskrivning av någon ”allemansrätt”. Förklaringen är enkel. Begreppet allemansrätt är ett politiskt påfund som saknar stöd i seriös historisk forskning.

Samtidigt som jag tittade på OS-invigningen bläddrade jag i en bok med titeln ”Skog må icke skövlas” som givits ut till 100-årsjubileet av den finska Föreningen för Skogskultur. Föreningen bildades 1910 för att motverka den skövling av skog som förekom I Finland för hundra år sedan.

I en bilaga skriver förre styrelsemedlemmen Jan Heinno om ”Ägandet som grund för uthålligt skogsbruk”. Heino pekar på samma saker som jag, nämligen att på global nivå äger samhället 90 % av arealen skogsbruksmark, och det är detta som är orsak till skövlingar av skog må många håll i världen. Enskilt ägande leder i stället till mer långsiktigt tänkande.

Men han är väl antingen dåre eller tillhör den finska skogsmaffian.

Gunnar, det är ju jag som är konsekvent och företräder äganderätten. Du och Zaremba sviktar ibland när någon byråkratisk tanke lockar. Om någon vill sandblästa sina träd så att sand kommer in i barken och de omöjligen kan sågas och måste handhuggas med yxa som på 1500-talet så är det okej för mig. Att bevara skog av miljöskäl är trams. Allt måste exploateras av människan och inget ska sparas. Pengarna måste sättas främst. Alltid.

Nu menar jag att det kontinuerliga skogsbruket som regel är mer ekonomiskt. Det är lite märkligt att byråkratena förordar system som både är sämre ekonomiskt och direkt dåligt för ”miljön”. Så det här är en komplex historia. Till slut är det populismen som styr och avgör vad som är rätt och fel. Nya dårar kommer upp hela tiden och även inom skogsbruket.

I Sverige tillskansar man sig makt genom stöld, materiell och immateriell. Det har varit den gängse metoden genom de senaste generationerna, praktiserat av de så kallade "egendomslösa" socialisterna. Att man som Zaremba vill kamouflera agerandet med slarvig och sanslös argumentation är nog mest avslöjande för honom själv. Märkligt, att diskussioner alltid rör sig om andras egendom eller rättighet aldrig deras egen?

GW vill inte gärna tro på sedvänjerätt som ärvts från generation till generation och som innebar att allmänheten sedan urminnes tider utnyttjade allmänningar till husbehov för husbygge, för ved, för bär och nötter.

Och vars rättigheter till en mindre del kodifierats i allemansrätten, man får röra sig fritt på andra mark, plocka bär, tälta.

GW hakar upp sig på en mycket sen kodifiering av en gammal sedvanerätt, se där säger han, det är ett sentida påhitt och som därför borde avskaffas.

Till fabuleraren Dr Eleph@nt

Allmänningarna var avsedda uteslutande för dem som hörde hemma i byn, socknen eller häradet och inte för utomstående.

Jag citerar Magnus Erikssons allmänna landslag: "Nu skall ingen fara eller fika i annans allmänning, varken i skogar eller i vattan, utan att han blir skyldig till laga böter, om han ej fått lov eller lego avtal".

Om du har ett enda bevis under det senaste millenniet om att en sådan sedvanerätt historiskt har funnits lägg fram det då! Något spår måste väl denna förmetna sedvanerätt ha lämnat i litteraturen?

Men sitt inte och fabulera. Men jag måste göra dig besviken, det finns inte.

GW, skogen var inte ägd, jag skriver om allmänningar i den rätta meningen, alltså inte bara sådant mindre område som var knutet till en by, och som GW nu hittat en passage om i en landslag.

Hur tror du egentligen denna lilla svenska folkspillra överlevde som bodde glest utspridda i jättelika skogar?

Självklart utnyttjade de skogen. Och det är den kulturen som fortlevt in i våra dagar.

Dr Eleph@ant

Återigen, du sitter bara och hittar på utifrån dina fördomar om förhållanden i äldre tider.

Det fanns inga andra "rätta" allmänningar. De som bodde i skogarna var bofasta. Ingen överlevde på att drälla omkring och söka föda genom att äta bär som bara finns några månader om året. Svamp åts inte förrän på 1800-talet.

Personer som drällde omrking betraktades som fiender.

Gustaf Vasa införde legpstadga som innebar att den som inte hörde hamma någonstans sattes som legohjon hos någon husbonde. Ända in på 1900-talet sattes folk i fängelse för lösdriveri om de gick och drällde i skogarna.

Doktorn, om man går tillräckligt långt tillbaka typ till stenåldern så fanns det kanske något som liknade allemansrätten, i varje fall på ett visst avstånd från hyddor och liknande. När civilisationen växte sig starkare hade exempelvis en kringstrykande luffare ingen chans att göra anspråk på allmänningar. Så här har du ett glapp på kanske tusen år med allemansrätten nedlagd. Naturligtvis är detta en sentida politisk konstruktion som Wiktorsson påstår.