Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

Höger-vänster

Janerik Larsson om Höger-vänster

Kriget om etiketterna stjäl fokus från politiken

Opinionsbildare: Etikettkriget på både höger- och vänsterkanten är ett sätt att föra fokus från de politiska grundfrågorna.


Om författaren

Opinionsbildare. Seniorrådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv och Prime PR. Tidigare bland annat journalist och vice vd på Svenskt Näringsliv.

 

Jag tror det på allvar började igen med Håkan Juholts formulering ”social demokrati”. Här uppfanns en etikett som sedan hans första tal som socialdemokratisk partiledare påverkat både socialdemokratisk och icke-socialdemokratisk samhällsdebatt.

Juholt försökte med sin formulering lägga beslag på demokratibegreppet. Bara socialdemokrater kan vara riktiga demokrater, sociala demokrater. Är man inte det så är man såklart på sin höjd asociala demokrater.

Inom socialdemokratin brottas man nu med arvet från Juholts sociala demokrati och det som fanns i hans tal. Det innehöll en katalog av perspektiv- och policyskiften som därefter höll på att reducera partiet till en mer marginell roll i svensk politik. Stefan Löfvens socialdemokrati har återskapat en hel del av det förtroendet, men brottas fortsatt med de fantomsmärtor som är arvet från Juholt. Läser man socialdemokratisk press ser man en hel del återklang från Juholt – både i sak och i tonfall. Aftonbladets ledare- och kultursidor har blivit forum för en debattstil vars antiintellektuella motståndarförakt är något nytt i svensk politisk debatt.

Hur står det då till på den icke-socialdemokratiska sidan ? Även där tycker jag mig märka av samma etiketterandes glädje som nu finns inom socialdemokratin. Antingen är man x eller så är man inte värd ett ruttet lingon. Vad x är skiftar såklart men till skillnad från den socialdemokratiska interndebatten är här listan längre på begrepp som oftast anses utesluta varandra. Några exempel ur högen: klassiskt liberal, socialliberal, socialkonservativ, klassiskt konservativ, nymoderat, gammelmoderat och så givetvis det återlanserade begreppet borgerlig.

Det senare begreppet torde ha sin växande roll som en konsekvens av Alliansens valseger 2006 och nättochjämtframgång i valet 2010. För en generation där minnet är svagt av en tid före åtta år med en nymoderat statsminister och först en centerpartistisk och nu folkpartistisk vice statsminister blir lusten såklart stor att skapa en Alliansomfattande ”ideologisk” etikett.

Själv är jag ganska indifferent till just den etiketteringsproblematiken – liksom till det mesta av samtidens etiketterande.

Jag började min journalistkarriär 1966 på  Kvällsposten, som då var den av familjen Wahlgren ägda Sydsvenska Dagbladets kvällstidning. Då kom jag rakt in i Olof Wahlgrens arbete att skapa ett alternativ till den socialdemokrati som suttit vid makten sedan Per Albin Hanssons statsministertid inleddes 1936. Medborgerlig samling (MbS) hade skapats med bas i Malmös ”ljusblå” högerparti. Här dök begreppet borgerlig – som nog mest annars varit en nedsättande benämning – upp på allvar för första gången i mitt politiska minne. Efter valet 1968 var MbS ett minne blott, men ett minne som skulle finnas kvar hos en del politiker inom moderaterna, folkpartiet och centerpartiet. Centern hade varit föga entusiastiskt inför MbS. KDS (nu KD) dyker upp senare på den politiska kartan.

Olof Wahlgren lät ändra Sydsvenskans och Kvällspostens beteckning från ”höger” till ”oberoende liberal”. På den tiden hade Sverige ju i huvudsak en partipress, men åtminstone såhär efteråt tror jag att det fanns en kommersiell klokskap bakom det etikettbytet. Fler tänkbara prenumeranter kände sig som oberoende och/eller liberala än som ”höger”.

Även Högerpartiet kände av denna vind och bytte 1969 namn till Moderaterna.

Med det perspektiv som jag har ter sig både socialdemokraternas och icke-socialdemokraternas etikettkrig som om inte futtigt så åtminstone som ett sätt att föra fokus från de politiska grundfrågorna.

Ser man till dessa finns det i politikens svenska centrum – utan etikett – en sedan länge ganska fast förankrad uppfattning om ungefär vad som är en bra politisk väg för Sverige. Därför var det intressant att i Aftonbladet (21 juli) läsa en debattartikel där en grupp socialdemokratiska politiker redde ut den fråga som efter Juholt skapat stor ångest inom socialdemokratin dvs ”vinst i välfärden”. Det hör till bilden att den icke-socialdemokratiska ångesten för den frågan varit nästan lika stor – med några få hedervärda undantag (ingen nämnd, ingen glömd).

Jag tror att avståndet till nästa val –  fortfarande mer än två år – skapar ett större utrymme för etiketternas krig än vad vi kommer att se närmare valdagen. Då  kommer, förhoppningsvis, de verkliga samhällspolitiska frågorna i centrum.

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46005

10 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Med tystnade så ska arvet från Juholt glömmas och gömmas. Men ibland gör han sig påmind..Saknas ibland i omröstningarna i riksdagen.

Permalänk | Anmäl #1 Micael calmén, 2012-07-21, 11:04

Problemet i sammanhanget är bara att det finns mânge flera partier än ideologier.

Ser vi tillbaka i historien har det alltid funnits tvâ block som bekämpat varandra runt den just dâ dominerande huvudfrâga. Under frihetstiden var det hattar och mössor (mera krig eller mera fred) och i senare tiden sâdant som frihandel kontra protektionism, grundskatternas var eller icke vara o.likn. Alltsâ, fort och grovt, plats pâ scen för tvâ (!) "partier. Dagens borgerliga allians är i sak ett sâdant "parti".

Det som t.v. fattas i dagspolitiken är ett nytt stort tvisteämne.
Därmed förflackas politiken kring ett pysslande med detaljer (av typen jobbskatteavdraget) men ingeting i den vâgen förmân tända den större brasan. I Sverige râder bred samsyn kring det mesta.
Denna yttrar sig sedan i en i huvudsak administrerande politik som handlar om att slâ fast vilka kranar som ev. skall öppnas ytterligae ett kvartsvarv och vilka som skall strypas motsv. Det fumlandet marknadsförs sedan sâ gott det gâr med de av Larsson redovisade ord-kombinationerna -som just är metaforer för allt kranvridandet.

Permalänk | Anmäl #2 Sirius, 2012-07-21, 11:09

Jag kan hjälpa dig med etiketterna, hur verkligheten numera ser ut: vänsteretablissemanget (dvs politker inom sjuklövern och mediahus) mot SD.

Ser att du har eller jobbar för företagarföreningen, dessa föreningar som i likhet med den djupt depraverade svenska överklassen djupt missuppfattat sin roll i samhället.. Genom att ha oreflkterat stött islamiseringen av Sverige, och genom att inte protestera mot repressionen av kritiska röster, gräver man sin egen grav, förtroendemässigt.

Permalänk | Anmäl #3 Calle Bengtsson, 2012-07-21, 11:16

Etiketter är det moderna samhällets förenkling av verkligheten till en för svagt intellektuella begriplig omvärldsuppfattning. Ibland konstruktivt förenklande ibland förvirrande och låtsat djupsinnig analys av ett förhållande, som i sin totala komplexitet skulle vara en ogenomträngjig djungel av koncept.
Var och en läser ändå in vad den vill i etiketterna...

Permalänk | Anmäl #4 Kristian Grönqvist, 2012-07-21, 11:27

Janerik fruktar en socialdemokrati som balanserar statlig makt mot företagens makt. Sverige är modern till all världens välfärdsstater och nu ska den elmineras. Det är Janeriks mål.

Istället är han en tydlig företrädare för att göra om Sverige till ett USA, där demokratisk makt ska överlämnas till de privata kollektiven. Och under den falska flaggen att detta skulle öka individens frihet.

Nä, konflikterna mellan höger och vänster är hårda, bittra och handlar verkligen inte bara om etiketter.

I frågan om vinst måste man svara med en nyansering, det går alldeles utmärkt att privatisera enkla uppgifter som sophämtning, men inte komplexa verksamheter som vård och skola.

Harvardprofessorn John D Donahue har skrivit en bok som heter "Den svåra konsten att privatisera", SNS-förlag. Det går att skriva avtal mellan en offentlig aktör och en privat aktör när det gäller enkla verksamheter som busstrafik eller sophämtning. Däremot har det visat sig omöjligt att skriva tillräckligt styrande avtal i komplexa verksamheter som vård och skola. Det beror på att skrivna avtal, hur detaljerade dessa än är, i praktiken alltid kan förbigås.

En undersökning visar att svenska folket, även borgerliga väljare om jag inte minns fel, inte är särskilt intresserad av privatisering av vård och skola.

Det senaste årtiondets fall i OECD:s studier av skolan visar kraftigt fallande prestationer för svenska elever. Alltså stat, kommun och företag får mycket sämre medarbetare.

Så man ska komma ihåg att den - typ Janerik - som står på torget och ropar om att de är näringslivets största vän, i själva verket är dess fiende.

Likadant är det med äldrevården där riskkapitalägda Attendo Care och Caremas eskapader inte imponerar precis.

Regeringen Reinfeldt och andra organisationer har alla möjligheter att seriöst utvärdera om privata vårdgivare levererar högre kvalitet än offfentliga. Vissa borgerliga hävdar det mycket bestämt men de saknar empiriskt stöd för det.

En amerikansk studie från 2001 av cirka 1000 äldreboenden visade att riskkapitalägda äldreboenden hade både flera kvalitetsproblem och allvarligare tillbud.

De häpnadsväckande missförhållanden som uppdagats på Attendo Cares och Caremas boende stämmer till eftertanke. Det är riktigt att Dagens samhälle kritiserat denna kritik, men på felaktiga grunder.

Så när Sanna Rayman (SVD) eller Anders Linder (SVD) eller Vårdföretagarna stödjer sig på Dagens Samhälle så gör de på felaktiga grunder.

Det var nämligen dessa boendens egna undersköterskor som slog larm, något de kunde förlorat jobbet för, men Dagens Samhälle låtsas istället att Dagens Nyheter enbart grundar sig på vad sjuksköterskor och läkare sagt.

Det är svårt att diskutera den här frågan eftersom de man debatterar med inte har en aning om hur ett äldreboende fungerar. Verksamheten sköts med mycket hög grad av självständighet av undersköterskorna själva, alla andra personalgrupper är bara tillfälliga besökare.

Det är lite svårt att hävda, vilket Dagens Samhälle envist ändå gör, att de undersköterskor som är stationerade på avdelningarna på Koppargården, Tallbohov inte vet hur verksamheten fungerar.

Göran Dahlgen, sjukvårdsforskare, framhåller att det är en myt att privat vård har högre produktivitet än offentlig. Soc.med tidskrift nr 1, 2010

Sanningen om riskkapitalägda bolag inom vård och skola är att de minimerar verksamheten oavsett vilka konsekvenser det får samt skeppar ut lastbilslaster med piratpengar till skatteparadis.

Bara etiketter? Det är manipulativt av Janerik att påstå detta. Det är en monumentalt viktig fråga för vårt land.

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Eleph@nt, 2012-07-21, 11:38

#4: Det mest begripliga och struktuerande är "vi och dem".
Detta kräver dock att just den gränsen är fastställbar.
I (parti)politikens värld krävs för detta en just dâ allt domineraden frâga, som den om planhushâllning, ATP eller löntagarfrâgor.

I brist pâ sâdana tvingas mângfalden av partier att profilera sig mot alla de andra. Etiketterna blir här simpla inslag i marknadsföringen, frikopplade frân sakfrâgorna. I den mân ingen skulle bry sig om dem skulle ruljansen komma till ett snabbt slut.
Dâ fick man marknadsföra sig pâ annat sätt. Enligt min enkla mening finns det för mânga riksdagspartier. Ât detta gör riksdagen ingenting -annat än att sak (via sâdant som 4%-spärren och partistöden) vidmakthâlla sakerna nuvarande ordning. Väljarna har sedan svârt att se att färre skulle vara bâttre än fler. Man vill ju gärna ha mycket att kunna välja emellan!

Permalänk | Anmäl #6 Sirius, 2012-07-21, 11:49

Om etiketterna faktiskt betydde nåt skulle det vara bra för demokratin: man vet vad man röstar på. Politiken blir osammanhängande och oförutsägbar när ideologin är otydlig, och även när retoriken och ideologin skiljer sig mycket från varandra eller från den faktiska politiken.

Permalänk | Anmäl #7 Jens Nordmark, 2012-07-21, 13:54

Att använda ord som etiketter är kanske det mest kännetecknande för den politiska semantiken. Ordens betydelse är inte det avgörande utan det viktiga är emotionerna som förknippas med dem. Själv är man ansvarsfull, medan motståndarna är ansvarslösa. Men för utomstående är det uppenbart att politikernas 'ansvar' gäller enbart i nuet och inte har den utsträckning i tiden både framåt och bakåt som gäller för vanliga människor.
Problemet är att när ord används enbart för att framkalla reaktioner så förlorar de sin betydelse som symboler för verkliga fenomen.

Permalänk | Anmäl #8 Evert Everhard, 2012-07-22, 07:05

Krigetom etiketter är ganska enkelt på sossesidan, men på högersidan är det värre .

Iden att gå till vänster och göra en allians mellan konservativa och liberaler är ett ganska riskabelt spel för den liberala klass som finns i Sverige. Liberaler, eller ursprungliga liberaler, inte inte andra fenomen som marknadsliberaler, är beroende av en medelklass och av oppposition både från vänster och höger. Vi har settutvecklingen i USA där de liberala har gjorts impotenta av att vänstern har utplånats och att de sedan själva har fått ta fighter som vänstern hade tagit i Sverige.

Chris Hedges har beskrivit det här bra i en intervjuv.

http://www.youtube.com/watch?v=7zotYU21qcU&list=PLBC1C7A4E7DF0BEDE&index...

(Den är tre timmar lång, naturligtvis kommer ingen av er att lyssna på den men jag gillar att ha referenser.)

Permalänk | Anmäl #9 Anders Olsson, 2012-07-22, 08:18

Det där med höger och vänster har alltid varit en gåta för mig ända sedan man gick i högstadiet och började fundera på vad man själv skulle rösta på om man fick. Blandar man sedan in alla andra etiketter som folk kallar sig så blir allt en enda soppa och de flesta partier och organisationer kan hamna i vilken hörna som helst beroende på definition.

Vad man måste komma ihåg är att åtminstone definitionen vänster/höger oftast handlar om ekonomisk politik och att därför historiska ledare från bägge sidor kan ha varit extremt auktoritära och haft ihjäl stora delar av befolkningen, fört krig mot andra och förbjudit oliktänkande och förföljt dem utomlands. Exempel på rak arm är väl Stalin och Pinochet.

Dessutom kan givetvis t.ex två vänsterpartier som existerar i olika länder ha väldigt och rentav avgörande skilda åsikter om andra saker än ekonomin och många partier som inte har ekonomin som huvudfråga anser sig ofta ligga i mitten allihopa (typ MP, SD eller C).

#2 Sirius
Det som t.v. fattas i dagspolitiken är ett nytt stort tvisteämne.
Därmed förflackas politiken kring ett pysslande med detaljer (av typen jobbskatteavdraget) men ingeting i den vâgen förmân tända den större brasan. I Sverige râder bred samsyn kring det mesta."

-Vilket man kan se som positivt. Det betyder ju att vi kommit långt och har en öppen debatt när vi är överens om de avgörande frågorna och snarare ägnar oss åt att bråka om småsaker.

#5 Doktor Eleph@nt
"...att göra om Sverige till ett USA, där demokratisk makt ska överlämnas till de privata kollektiven. Och under den falska flaggen att detta skulle öka individens frihet."

-Mycket bra analys. Många har uppfattningen att man skulle vara friare på ett indivuellt plan i länder som USA, men de har bara en annan sorts kollektivism. Där styr företagen istället för staten.

Så länge man ser till att politiken inte blir ett enda stort reklamjippo och att väljarna faktiskt röstar på ett parti de tror på och inte på de som skriker högst eller har tuffast logo eller snyggast partiledare så ser framtiden för demokratierna ganska ljus ut ändå.

Demokratin kan inte lösa allt. Den erkänner förvisso frihet ifrån förtryck men sen får varje väljare ta ansvar för formgivandet, i slutändan så får man den regering man förtjänar.

Permalänk | Anmäl #10 Ludvig Nyberg, 2012-07-23, 10:14

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.