Finland inte orsak till svenskt skolfall

Min replik på Gabriel H Sahlgrens artikel på DN Debatt har fått en replik: Konkurrens inte orsak till svenskt skolfall.  Artikeln är inte helt lätt att bemöta. Till exempel anklagar Sahlgren mig för en ”extremt polemisk ton” - hur bemöter man sådant?

Han anklagar mig också för ad honimems, men han beskriver inte vari de består, bara att de finns i den första paragrafen. Ingressen och rubriken är emellertid skrivna av Newsmills redaktion - inte av mig. Men även om jag inte kallade Sahlgren ”påstådd forskare” är det sant att jag ifrågasatte hans meriter. Det gjorde jag för att DN Debatt är landets tyngsta debattsida. För att bli publicerad där brukar man behöva en tung plattform eller en mycket vederhäftig och tung text. Är plattformen tung ställs lägre krav på tyngd i texten, är texten tung ställs lägre krav på tyngd i plattformen. Eftersom jag uppfattade Sahlgrens artikel som illa underbyggd och tendentiös väntade jag mig en tyngre plattform. Sahlgren kan för allt jag vet hinna uträtta storverk och skaffa sig en plattform gjuten i urberget. Men där är han inte idag och det väcker enligt min mening berättigade frågor kring publiceringsbeslutet. 

Sahlgren anklagar mig också för osaklig kritik. Han menar att han alls icke påstått att Pisa mäter fel saker och vill veta hur jag kan dra slutsatsen att han nedvärderar vardaglig matematik. Jag citerar Sahlgren: ”Analyser betonar i stället att Finlands läroplan helt enkelt fokuserar mer på den vardagliga matematik som Pisa mäter. Mycket riktigt presterade finländska elever relativt svagt även i den lilla algebra som förekom i Pisa 2003. ... Detta ger en mer sober bild av finländska elevers matematikkunskaper.” Lägger man det ihop med rubriken ”viktiga kunskaper offras” får åtminstone jag intrycker att algebra uppfattas som viktig kunskap och vardaglig matematik som mindre viktig sådan, att TIMSS mäter rätt saker och Pisa fel saker. För den som vill ta en egen titt på denna ”vardagliga matematik” rekommenderas ett besök på Skolverkets hemsida. Där hittar man för övrigt en intressant intervju med Leo Pahkin, utbildningsråd på utbildningsstyrelsen i Finland.

Ytterligare en anklagelse från Sahlgrens sida är att jag fokuserade på att såga hans redogörelse för TIMSS-undersökningen och ”bekvämt men ohederligt” struntade i andra och mer gedigna belägg för tesen att matematikkunskaperna i Finland inte alls är särskilt goda. Här nämner han dels ett diagnostiskt prov som han påstår visar att niondeklassares matematikkunskaper sjönk mellan 1981 och 2003, dels att ”gränsen för godkänt i den finländska studentexamen sänkts radikalt för att inte alltför många elever ska underkännas i matematik”, något Sahlgren tar som intäkt för att man har betygsinflation även i Finland. När det gäller diagnosen uppfattar jag den som irrelevant för varje tes i hans egen artikel. Hur ska vi kunna bedöma betydelsen av den diagnosen och validiteten i eventuella slutsatser? Och om det vore möjligt - vad har det för betydelse för oss hur matematikkunskaperna utvecklades under de två sista decennierna av det förra seklet i Finland?

När det gäller slutsatsen att sänkningen av godkänt-gränsen i studentexamen är ett bevis på betygsinflation och sänkta kunskaper är jag tacksam över tillfället att uttrycka min indignation. Den finländska studentexamen är inte en statisk examen. Den genomgår ständiga förändringar och revisioner både beträffande innehåll och genomförande. Den senaste större förändringen av just matematikdelen skedde 2007. 2003 fick Finland en ny läroplan för gymnasiet, skollagen reviderades 2004, lagen om anordnande av studentexamen 2005. I och med att studentexamen är ett relativt prov justeras poänggränserna varje termin. 2003 när poänggränsen för godkänt i matematik var lägst var den 53 för modersmålet mot 23 i år. Ska vi av det dra slutsatsen att kunskaperna i modersmålet har halverats under det senaste decenniet? Det vore absurt.  Av den fluktuerande gränsen för godkänt i matematik kan inga som helst slutsatser dras. Vare sig om betygsinflation eller om kunskapsnivåer.

Sahlgren fortsätter också att skriva om de finska resultaten i TIMSS 1999. Jag vidhåller att ett grannlands resultat i en 13 år gammal undersökning och en gammal debattartikel i en finsk tidning har högst begränsad vetenskaplig relevans. PISA-undersökningen 2003 är den första där finska elever utmärkt sig positivt. Hur det skulle ha gått för Finland i senare TIMSS undersökningar måste stanna vid spekulationer. Det man dock klart kan konstatera om matematikresultaten i Finland är att man har uppnått en imponerande likvärdighet. Små skillnader mellan könen, små skillnader beroende på föräldrars utbildning, skola, etnicitet. Samma sak gäller de övriga länderna som placerar sig i topp: Likvärdighet verkar gå hand i hand med goda studieresultat.

I båda Sahlgrens artiklar är huvudtesen tvärtom att valfrihet och mångfald är bra för resultaten. När kommunaliseringen och friskolereformen genomfördes var det precis det som anfördes - att elevernas möjlighet att välja skulle öka motivationen och att konkurrensen skulle höja kunskapsresultaten. Idag har vi facit. Det enda som har stigit är de alltmer ihåliga betygen, att kunskaperna och likvärdigheten har sjunkit är oomstritt. Idag avgörs våra barns framtid av föräldrarnas utbildningsnivå, bostadsort och vilken skola de råkar hamna i snarare än av deras egna ambitioner, arbetsvilja och begåvning.

En annan premiss för Sahlgrens artikel är att vi okritiskt låtit oss imponeras av det finska skolmiraklet och därför riskerar att ledas vilse. Hela världen är imponerade av Finlands, Kanadas, Nya Zeelands och Koreas skolresultat och intresserade av att ta reda på vad de goda resultaten beror på. Men i Sverige har de finska skolresultaten hela tiden också ifrågasatts. Många debatörer har uttalat sig föraktfullt om den ålderdomliga korvstoppningsskolan i Finland och talat om dunkla, viktiga kunskaper som vi förmedlar i Sverige, men som inte låter sig mätas i prov. Sahlgrens budskap  är redan ett utnött budskap. Men det är också ett farligt budskap. Det är inte andra länders skolreformer och kunskapsnivåer vi behöver analysera utan våra egna. Det är inte andra vi ska jämföra oss med utan oss själva. Vår betygsinflation, vårt kunskapstapp, vår bristande likvärdighet är oomstridda, allvarliga problem som inte får viftas under mattan. Vi har elever som blir lurade på sin skolgång, som aldrig får chansen att nå sin fulla potential för att de bor i fel kommun, eller hamnat på fel skola. Vi har andra som blir lurade på sina kunskaper, som kommer in på utbildningar de inte har någon möjlighet att klara för att betygen bara stod för luft. Vi har en växande andel ungdomar som står utan gymnasieexamen och utanför arbetsmarknaden, vi har arbetsgivare som inte hittar kompetent arbetskraft. Ingen som svikits eller lurats av den svenska skolan har någon som helst möjlighet till upprättelse. De får helt enkelt skylla sig själva, både elever och föräldrar. De har ju själva valt.

Mitt i allt det här kommer Gabriel H Sahlgren med följande budskap: Inför mer mångfald, mer valfrihet. Gör det möjligt att studera enligt olika läroplaner. Öka föräldrarnas och elevernas valfrihet. Valfrihetsreformerna föddes i en slags uppgivenhet. Det fanns dåliga skolor och det fanns bra skolor. Flyttade man till rätt bostadsområde kunde man förbättra läget för sitt barn, annars var det bara att bita ihop. Ur det föddes frågor som: ”Måste alla gå i en lika dålig skola?” ”Är det inte bättre att man kan rösta med fötterna och att åtminstone vissa skolor är bra?”

Det jag inte kan förstå är hur man kunde nöja sig med så litet?  Målet kan inte vara att några skolor är bra utan att alla skolor ska vara bra. Utbildning är en förutsättning för frihet, försörjning, självförverkligande, egenmakt ... en förutsättning för ett gott liv. Vad är vår demokrati värd om inte tillgången till en god och likvärdig utbildning omfattas av alla?

Vilken betydelse konkurrensen har haft för det svenska skolfallet återstår att utvärdera. Men Finland bär i varje fall inte skulden - och kan inte heller ge oss lösningen.

Helena von Schantz (38 artiklar)
http://helenavonschantz.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45974

13 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Helena

Bra med klargörande. Det verkade nästan som om Gabriel H Sahlgren ville skylla Sveriges rådande skolsituation på alla andra länder än Sverige. Sverige är bäst. Ingen anledning att ändra på något. Det andra länderna gynnas bara av fuskiga mätresultat... Missförstånd... Vi ser dåliga ut och vi går risigt...men är friskast och bäst. "Don´t worry, be happy". Jag vet var han har varit elev. Den svenska skolan...

Permalänk | Anmäl #1 Kristian Grönqvist, 2012-07-17, 16:06

Du glömde däremot nämna fler platser där skolresultatet är mycket bättre än i Sverige, tex Singapore, Shanghai m.fl., och där är utbudet av privata skolor ofta mycket stor. Även så dominerar privata lärosäten listan över världens bästa skolor.

I USA så är de offentliga generellt sämst, och stater som tex New Hampshire har USAs lägsta skatter, lägst reglerat (du är mycket friare att tex välja skola), men presterar deras elever presterar ändå bland de bättre staterna. Sverige ligger för övrigt under USAs medel.
http://www.education.nh.gov/instruction/assessment/index.htm

Varför presterar Singapore, Hong Kong, Shanghai, speciellt New Hampshire m.fl. så pass bra? Vissa saker är däremot uteslutet och det är att privat skola/konkurrens leder INTE till sämre resultat. Väsentligt mycket lägre skatter leder INTE till sämre resultat. Väsentligt mindre offentlig sektor leder INTE till sämre resultat. Mer stat leder INTE till bättre resultat.

Jag tror det först och främst har med kulturen att göra och invandringspolitiken. Sverige har ett generellt slappt "staten-tar-hand-om-dig-från-vagga-till-grav"-politik som inte får ifrågasättas, och världens största bidragsinvandring (bidragstagarna är kända för att ha barn med sämst yrkes- och skolresultat), varav sistnämnda är antagligen den största faktorn.

Permalänk | Anmäl #3 Andre Ralvert, 2012-07-17, 19:55

Kristian, tack. :)

Permalänk | Anmäl #4 Helena von Schantz, 2012-07-17, 20:22

Andre, det finns inget annat land som har samma friskolesystem som Sverige. Om en skola kan ta avgifter, anställa de bästa lärarna och ändå göra vinst - klart som sjutton att en sådan skola får goda resultat.
Det finns mig veterligen heller inte något annat land där man inte har någon systematisk kontroll av kunskapsresultaten, ingen Studentexamen, inga centralrättade nationella prov.

Det är den här kombinationen som är så farlig. Kombinationen av brist på resultatkontroll och vinstdrivna företag med få andra möjligheter att skaffa vinst än att skära i kärnverksamheten, välja elever, eller genom stordriftsfördelar.

Permalänk | Anmäl #5 Helena von Schantz, 2012-07-17, 20:36

Helena, märk att jag pratar om medel-eleven. Jag pratade inte om toppskolorna. Dessutom har pengar lite mer utbildningskvalitén att göra, då kostnaderna för amerikansk skola har trefaldigast (om jag kommer ihåg siffrorna rätt) sedan 80-talet samtidigt som resultatet har sjunkit.

Trots att New Hampshire och Minnesota (bland de bäst presterande medeleleverna i USA) inte har några kända universitet eller stora städer (som ofta drar till sig högutbildade som i sin tur får barn som får bra studieresultat), så har de bland USAs bäst presterande elever.

Detta är ett ganska förbjudet ämne i Sverige (som vi däremot pratade öppet om när jag bodde i Shanghai), men kulturer/etnicitet påverkar resultatet. Jämför du USAs etnicitet/raskarta med studieresultat så hänger det relativt bra ihop. New Hampshire och Minnesota består till över 90% av vita med mestadels nordeuropeiskt ursprung.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a7/Census-2000-Data-Top-...
Likaså Asien har en kultur av att studera och arbeta.

Staten påverkar även kulturen och därmed studieresultatet (och arbetsmoral). Jag tror verkligen på att vi hade haft en annan kultur av att arbeta och studera om inte staten hela tiden givit en förmåner utan motprestation. Även bidrar garanterat den svenska bidragsinvandringspolitiken ännu mer negativ statistik med tanke på vilken typ av folk man lockar hit. (Läste att utlänningar presterade betydligt bättre i USA (lägre kriminalitet, mindre arbetslöshet etc.), och det hör nog ihop med deras invandringspolitik).

Även vad som skiljer Finland och Sverige (etniska finländare och svenskar) mentalt genom att ställa föräldrar och elever ett par utvalda frågor. Hur ser de på framtiden? Är studier viktigt? Varför anser de att studier är viktigt? etc.

Permalänk | Anmäl #6 Andre Ralvert, 2012-07-17, 23:08

Ändrat: Minnsota och New Hampshire har bland de bäst presterande medel-eleverna.

Permalänk | Anmäl #7 Andre Ralvert, 2012-07-17, 23:10

Bra klarläggande. Denne Sahlgren är enligt min bedömning helt enkelt en lobbyist.

@#3: Att privata skolor har bra resultat i länder som USA osv. hänger troligen ihop med att man i dessa länder får BETALA för att ha sina barn där. De föräldrar som ur egen ficka måste punga ut med stora summor för barnens skolgång ser nog till att den utbildning som erbjuds är av bästa kvalitet.
I Sverige däremot, ligger det i friskolornas ekonomiska intresse att snåla in på allt, eftersom det får en fast summa per barn av skattemedel.
Men detta är bara en detalj -- grundfelet är att man systematiskt gjort det omöjligt att rekrytera begåvat folk till läraryrket genom en serie idiotiska "reformer", inledda av Göran Persson.

Permalänk | Anmäl #9 Kai Virihaur, 2012-07-18, 10:13

Andre, det är möjligt att ösa ut hur mycket pengar som helst på en skola utan att det har någon effekt på resultaten om man gör det på ett riktigt dumt sätt. Det betyder inte att pengarna har litet med utbildningskvalitet att göra. Ska pengarna användas rätt måste resurserna vara kopplade till systematisk uppföljning och lärarna ges mycket mer makt över tid, arbetssätt och material.

Du skriver att samhället påverkar arbetsmoralen. Där håller jag med dig. Jag uppfattar en tydlig skillnad i arbetsmoral och syn på arbetsmoral mellan Finland och Sverige. Men när det gäller invandrareleverna har de så gott som genomgående uppfattningen att utbildning är viktig och att arbete är en förutsättning för resultat. En blandning av infödda och invandrade elever är vad jag alltid har haft i mina klassrum och det uppfattar jag som mycket gynnsamt för studieresultaten.

Permalänk | Anmäl #10 Helena von Schantz, 2012-07-18, 10:13

Kai, tack för din kommentar. Jag håller med om allt du skriver.

Permalänk | Anmäl #11 Helena von Schantz, 2012-07-18, 10:17

Kort kommentar om betygen i den finländska studentskrivningen.
Betygen är enligt följande :
improbatur (=underkänt), approbatur (=lägsta godkända), lubenter approbatur, cum laude approbatur, magna cum laude approbatur, eximia cum laude approbatur samt laudatur (högsta betyget).

Skrivningarna är relativa på sådant sätt, och skiljer sig från den svenska modellen på sådant sätt att det i förväg bestäms hur många procent avstudenterna som skall få underkänt respektiva högst betyg och däri varierar poängränsen för de olika betygen från år till år.

Permalänk | Anmäl #12 Toni K Uusitalo, 2012-07-18, 21:49

Toni, tack för kommentaren. När det gäller poänggränserna finns de redovisade på studentexamensnämndens hemsida:

http://www.ylioppilastutkinto.fi/sv/studentexamen/poanggranserna/varen2014/

Permalänk | Anmäl #13 Helena von Schantz, 2012-07-18, 22:14

Finland kan visst ge oss lösningen! Där har du fel Helena. I och för sig ska vi titta på de andra framgångsrika länderna för att vara säkra men Finland har en lärarkår som utvecklas och bemöts med respekt och de har central uppföljning av det viktigaste. Två tillräckligt avgörande faktum för att räcka för att göra skillnad mellan succé och fiasko.

När det gäller friskolor så missar Sahlgren helt och hållet att analyser vilka förutsättningar som gör dessa till något positivt. Marknadslösningar kräver att brukaren får snabb feedback på de viktigaste resultaten och kan rösta med fötterna på de som ger bäst valuta för pengarna. Något som vi totalt misslyckats med i Sverige.

Tack för att du väljer ett så sakligt debattläge trots Sahlgrens grova artilleri. Att beskylla din artikel för att ha ovederhäftiga angrepp blir inte bättre genom att Sahlgren väljer att kamouflera det med fina ord. Det känns bara som snobberi.

Permalänk | Anmäl #14 Jan Lenander, 2012-07-18, 22:55

Jan, tack för din fina kommentar. Du har förstås rätt i att det finns en hel del att lära av andra länder. Men ett stort svenskt skolproblem är att vi inte har en systematisk utvärdering av våra skolor och skolreformer. Ska vi få ordning på svensk skola måste vi rikta luppen mot svensk skola. Jag blir också orolig över det här arroganta självförsvarsbeteendet när man nedvärderar andras framgångar och slätar över egna misslyckanden.

Permalänk | Anmäl #15 Helena von Schantz, 2012-07-19, 08:49

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.