Gymnasieskolan

Mona Skantz om Gymnasieskolan

Skolministern slopar estetisk verksamhet i strid med forskningen

Publicerad: 2012-07-13 16:07, Uppdaterad: 2012-08-22 11:08

Gymnasielärare: Estetisk verksamhet slopas som obligatorisk kurs i den nya gymnasieskolan. Men Björklunds reform går stick i stäv med forskning som visar att kreativt skapande är bra även för andra ämnen.

35 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Gymnasielärare sedan 10 år i svenska, engelska och bildämnen, bland annat i kursen estetisk verksamhet som fram till gymnasiereformen utgjort ett kreativt andningshål för teoritrötta ungdomar.

Att svenska skolan genomgår en reform, det har knappast undgått någon, skolaktiv eller inte. Det mesta känns igen, nya namn för gammal skåpmat. Betygen G-MVG har bytts till E-A, en återgång till de gamla A-C-betygen alltså. Allt är som vanligt, i ny kostym. Utom en sak: Skapandet ska bort!

Det stämmer väl det där att allt blir modernt igen bara man väntar. Själv har jag just grävt fram en röd skinnjacka från tidigt åttiotal ur skammens vindlåda för en mer opportun galgplats i min hall. Men för mina gymnasieelever förändras inte bara utbildningens ytterplagg, såsom programstruktur och betygssystem, utan även något radikalt har skett: Skapandet ska bort! Den tidigare programöverskridande obligatoriska kursen Estetisk verksamhet har strukits ur den nya läroplanen. Min innevarande kull av nya gymnasieelever kommer således genomföra en hel gymnasieutbildning utan ett enda estetiskt moment.

Nej men, säger Jan Björklund, kreativitet ska ju genomsyra hela gymnasieskolan, genom sitt entreprenöriella förhållningssätt. För om man är entreprenör är man ju per automatik kreativ. Eller?

Och eleverna kan ju välja till estetiska kurser som individuellt val. De som inte vill skapa, behöver inte. Vad är det för fel med det? frågar sig Jan Björklund. Ja, vad är det för fel med att slippa skapa?

Jo, felet är att den reformen, liksom flera andra ingrepp i svenska skolan, går i stick i stäv med aktuell forskning. Det har nämligen bekräftats, det som man hela tiden har kunnat ana, att kreativt skapande är livsviktigt för hälsan, faktiskt i samma utsträckning som motion. Flera forskningsrapporter visar att konstnärligt skapande är avgörande för bland annat vår förmåga till problemlösning och risktagande. Och, nej, det räcker inte att vara kreativ genom att lära sig laga cykelpunka eller klura ut bästa avkastning på sin företagsidé. Däremot kan man tydligen bli bättre på både cykelpunka och skatteplanering med hjälp av konstnärligt skapande, om man får tro rapporterna. Och det får man väl, tro forskningsrapporter, i synnerhet när man sysslar med utbildning.

Hjärnans plasticitet

Genom att studera hjärnans plasticitet, alltså hjärnans förmåga att anpassa sig till förändring, har man sett att kreativitet är svaret på människans förmåga att både lära sig nya saker och att minnas. Men ännu viktigare, man har kunnat belägga att konstnärlig aktivitet främjar hjärnans självläkning efter skador, såsom stroke. Därtill har ett allmänt ”kreativt kaos” visat sig vara rena vitaminpillret för en evigt ung hjärna. Och säg den krokilektion, låtskrivarprocess eller dansuppvisning som inte präglas av ett visst mått kaos. Genom att hjärnan då får aktivt träna sina kreativa lösningsresurser, riskerar den inte stagnation och förfall, tvärtom. Alltför mycket ordning har däremot visat sig vara ogynnsamt för hjärnans tillväxt. Ett intressant inpass i regeringens ordning-och-reda-doktrin.

Vid Helsingfors universitet har forskning dessutom visat att förutom de två så kallade manliga och kvinnliga hjärnhalvorna, eller mera korrekt den vänstra och högra, besitter vi även en tredje hjärna: barnhjärnan. Och det är den vi ska vara rädda om ifall vi är måna om att bevara vår tankemässiga vigör. Hur görs då detta? Jo, genom en ständig kunskapsinlärning och konstnärligt utövande.

Konsten att misslyckas

Studier i USA har visat att elever som stimuleras att lära sig om hjärnans plasticitet och dess behov av kreativt skapande, snabbt förbättrar sina resultat i matematik! Dessutom förbättras deras förmåga att hantera motgångar radikalt. Varför är det så? Ja, inte minst handlar det om att konstnärligt skapande saknar rätt och fel. Kreativitet tvingar utövaren att själv ta ställning, att ständigt utvecklas utifrån andra normer än utifrån kommande kriterium. Man tvingas objektifiera sina kreativa resultat, lägga verken utanför sig själv, växa. Man lär sig att ständigt förbättras, ändras, utvecklas, utan att det egna existensberättigandet ifrågasätts. Misslyckandet är dessutom en viktig ingrediens i skapandeprocessen, den betydelsefulla faktor som tvingar utövaren att ställa frågor och ströva bort ifrån begränsande tankemönster. Och ju mer man alltså tränar sig på att ”misslyckas” med hjälp av kreativa processer, ju bättre blir man på att hantera bakslag inom andra livsområden. Som nobelprisförfattaren Samuel Beckett uttryckte det: ”Fail again, fail better!”.

Men vi lever alltså i ett samhälle där vi inte förväntas att ”fail again”. Vi strävar efter det som är ”rätt” utifrån rådande ideal. Gör vi ”fel” får vi skylla oss själva, som att studera till sjuksköterska eller lärare, med osunda arbetsförhållanden och låga ingångslöner, studielån till trots. Men det är ens egen förskyllan. Man tänkte ju ”fel” i sin karriärsatsning.

Likadant är det i skolan, där ”rätt” tänkande belönas med höga betyg. Elever som gör ”rätt” (läs: elever från socioekonomiskt gynnade bakgrunder) klarar sig oavsett skolsystem, medan elever som gör ”fel” går under. Utom i konstnärliga kurser, där individer (oavsett bakgrund) som tänker annorlunda premieras. Idealet inom kreativa uttryck är att inte följa givna mönster, utan att överraska, att ställa allt på sin ända, att våga tänka lite ”fel”. Hur många gånger har vi inte applåderat Idol-deltagare eller andra unga kreativa utövare som vågat vara aparta, lite egna, lite så där härligt ”crazy”. Prova det på matte-lektionen!

Kina går i bräschen

Och till skillnad från Sverige, har man i Kina genast tagit fasta på den senaste forskningen om kreativitet och börjat reformera skolan – i motsatt riktning mot den svenska. För att förbättra resultaten inom teoretiska ämnen, såsom matematik, arbetar man nu med att utvidga undervisningstiden för kreativt skapande. Alltså, man tar bort undervisningstid för matte, för att eleverna just ska bli bättre på matte. Låter det bakvänt? Ja, men det är helt logiskt. Att lära sig skapa, oavsett grundintresse, gynnar alltså hjärnstrukturer som arbetar med lösningsprocesser, vilket i sin tur är en avgörande förmåga inom logiska discipliner, såsom matematik.

Kaotiskt kreativa aktiviteter befrämjar alltså införlivandet av ordning och struktur. Och läker. Inte enbart efter stroke, eller liknande hjärnskador, utan även efter känslomässiga kriser, då många av oss behöver skriva, dansa, sjunga, måla, lyssna på musik som går rakt in, eller gråta ut till en fantastisk film för att komma vidare i ett sorgearbete. Ungdomar likaså, eller kanske allra helst, med alla de kriser det innebär att bli vuxen. Men i den svenska gymnasieskolan stängs denna dörr. Kreativitet blir en förmån för ungdomar som hittar dit själva. Det blir som det står i Bibeln att ”[…] den som har, åt honom skall varda givet” (Matt. 13:12). Amen.

Skapandet som lyxproblem?

Men i dessa ekonomiska snålblåstdagar, spelar det verkligen någon roll om ungarna får skapa i skolan, om de ändå inte får några jobb när de kommer ut? Är inte konstnärligt skapande endast ett lyxproblem för den övergödda västvärlden? Har vi inte viktigare frågor att hantera?

Låt mig ta ett exempel från andra världskriget för att svara på den frågan.

Leningrad (numera Sankt Petersburg) belägrades av tyskarna under andra världskriget i cirka 900 dagar. Redan 30 augusti 1941 skar tyskarna av järnvägsförbindelserna mellan Leningrad och övriga Ryssland, vilket innebar att varken bränsle eller livsmedel kunde föras in i staden. Därtill var vintern 1941-42 rekordkall, nedåt minus 40 grader, och hundratals trähus omvandlades till virke, medan tyskarna låg i ring runt staden och väntade. För varje dag minskade matförråden. I januari 1942 uppgick matransonen till 125 gram bröd per person och dag, vilket drygades ut med sågspån och djurfoder. Många åt lim och kokade soppa på livremmar och seldon. Det ryktades även om kannibalism, och invånare dog dagligen på trottoarerna där de stod. Föräldrar tvingades välja bland sina barn, vilka som skulle leva och vilka som skulle dö. Och i januari-februari 1942 dog så många som drygt 4 000 människor varje dag i Leningrad. Man tror att stadens 2,5 miljoner invånare decimerades under denna belägring med minst en miljon.

Hur står man ut? Hur håller man upp livsandan, kraften att orka kämpa vidare?

I Leningrad gjordes detta genom öppethållanden av bibliotek, konserthus och teatrar, dit invånarna sökte sig för en stunds själslig spis och glömska. Vid stängningsdags hämtade likbärare ut de döda. Och till sist, när ingen längre hade kraft att ta sig dit, sände radion oavbrutet klassisk musik och lyrikuppläsningar. När kroppen svalt som värst, var det som viktigast att ge själen näring.

Det var så man uthärdade, med hjälp av konsten. Man gav människorna kreativa uttryck när man inte kunde ge dem mat.

Må vi sedan aldrig komma och påstå att konst är någon slags lyxkonsumtion, något vi kan ägna oss åt när alla andra behov redan är tillfredsställda. För den historiska verkligheten kan sannerligen verifiera forskningen; konstnärliga uttryck är nödvändiga, i synnerhet i just nöd. Synd att nöden just utgår från skolan, i det här fallet.

Så, låt oss slå ett gemensamt (hjärt)slag för återinförandet av skapandet i skolan – för alla.

Mona Skantz (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45936

35 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra artikel. Men jag känner att samma arguement kan göras för majoriteten av tänkbara ämnen i skolan.
Du verkar ha intrycket av att kreativitet bara hittas i estestisk verksamhet. Jag tror vi hittar kreativitet på många fler platser än teatern.
När jag var liten så var kottar i skogen det som stimulerade min fantasi, när jag blev lire äldre så blev det SNES spel som stimulerade min fantasi, och Rollspel (DND motsv) när jag blev äldre jao och fick ett jobb så fick jag hitta på lösningar där som kom från min kreativitet.
jag var aldrig intresserad av teater,musik eller konst.
Många är inte intresserade av estetisk verksamhet men väldigt få är inte kreativa/ har fantasier.

Permalänk | Anmäl #1 John Henry, 2012-07-13, 18:43

Jättebra Mona! Det finns någon sorts skogsvillhet i hela skolsystemet, alltså man går i blindo åt fel håll. Även liberalerna Björklund och von Schantz går mot mer styrning, där det normala hade varit en lyhördhet för mer ansvar hos "de professionella" (alltså lärarna) och en större frihet gentemot skolverk/inspektion, vilka för den ensidiga tydlighetens skull kräver mätbar likvärdig skåpmat och av politiska skäl samtidigt mer elevinflytande, vilket skär sig, så klart.Eleverna kan ju inte ha inflytande över dessa beslut som tas långt över deras och våra huvuden, t.ex.
Facket har också blivit skogsvilla för länge sedan och dribblats bort av "vargen och rödluvan"- lika "förhandlingar" så att vägen tillbaks till bra arbetsförhållanden och lön troligen är långt borta.
(Jag skriver "förhandlingar" inom citattecken, eftersom jag inte anser att arbetsgivaren varit ärlig, utan lurat och lockat lärarna in i en fålla -via ett aningslöst fackförbund. Exempelvis kan man tänka sig att arbetsgivarna först planterar ut idén om "dåliga" och "duktiga" lärare - vilken mottas med hänförelse av facket, sedan kan idén om individuella löner föras ut, med hänvisning till att "lönerna stiger mer för alla då", vilket de ju inte gör, utan det minskar bara kostnaden totalt för arbetsgivaren, men man kan då också få alla de som menar sig vara "duktiga lärare" att hålla med om detta, och så får vi det icke samverkande lärarkollektivet, som kör med lärobok och katederundervisning. Jag tycker mig se möjligheten av en sådan manipulation, kanske uttänkt av någon strateg, vilkens mål helt enkelt är att "ta ner lärarna" eftersom det blir för dyrt annars. Om det var tanken, så hade det varit mer reko att helt enkelt säga det: Från och med nu så har vi inte råd att ...osv - Det är ju så både företag och myndigheter har fått säga i södra Europa.

Permalänk | Anmäl #2 Bernt Johansson, 2012-07-13, 19:08

Jag hittade den här berättelsen från Steve Jobs, och vad han tog för kurs när han hoppade av College:

"“Reed College at that time offered perhaps the best calligraphy instruction in the country. Throughout the campus every poster, every label on every drawer, was beautifully hand calligraphed. Because I had dropped out [of Reed after the first six months] and didn’t have to take the normal classes, I decided to take a calligraphy class to learn how to do this. I learned about serif and san serif typefaces, about varying the amount of space between different letter combinations, about what makes great typography great. It was beautiful, historical, artistically subtle in a way that science can’t capture, and I found it fascinating.
None of this had even a hope of any practical application in my life. But ten years later, when we were designing the first Macintosh computer, it all came back to me. And we designed it all into the Mac. It was the first computer with beautiful typography. If I had never dropped in on that single course in college, the Mac would have never had multiple typefaces or proportionally spaced fonts. And since Windows just copied the Mac, it’s likely that no personal computer would have them. If I had never dropped out, I would have never dropped in on this calligraphy class, and personal computers might not have the wonderful typography that they do. Of course it was impossible to connect the dots looking forward when I was in college. But it was very, very clear looking backwards ten years later."

Kalligrafi alltså, så kan det gå.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2012-07-13, 19:08

Jag vet inte vad skolminister Björklund är bra för. Men jag tror att FP är nästa parti på väg ner mot 4%.

Permalänk | Anmäl #4 Micael calmén, 2012-07-13, 19:50

Programmering där har ni skapande och kreativitet!
Man har en vision (krav specifikation) man vill uppnå, sen finns det tusentals sätt att uppfylla visionen!

Ingen lösning är den andra lik, en lösning kan vara elegant och enkel och andra kan framkalla kräkningar.

Sen vi jag med bestämdhet påstå att statsfinansierad kultur i 9 fall av tio bara är ett sätt att försörja vänsteranhängare.

Permalänk | Anmäl #5 MarcBot, 2012-07-13, 19:54

ETT:
Elever går inte i skolan för att bli hälsosamma. Skolan skall ge dem kunskaper som de behöver för att försörja sig i livet. Och indoktrinera dem att bli sådan mentalitet som är på modet hos de som kontrollerar staten just då.
TVÅ:
Estetik och kreativitet är två vitt skilda saker. All problemlösning innefattar kreativitet. Att formulera sig för en uppsats i svenskan innefattar kreativitet. Att lösa ett mattetal innefattar kreativitet. Etcetera.
TRE:
Artikeln påstår att det finns studier men nämnar inga studier vid namn och ger inga källförteckningar. Detta är pladder.

Slarvigt tänkt. Formellt undermåligt.

Permalänk | Anmäl #6 Martin A, 2012-07-13, 19:55

Det är enbart positivt att studiemotiverade och duktiga elever inte behöver slösa bort sin dyrbara tid på meningslöst flum som t.ex. ”Estetisk verksamhet”. Det finns säkert ännu mer flum av denna typ, som med fördel borde rensas ut från dagens skola.
Hobbyverksamhet kan ev. intresserade elever syssla med på fritiden. Skolan skall vara en plats för meningsfyllt arbete och inte en plats för förvaring av elever.

Permalänk | Anmäl #7 Erik Andersson, 2012-07-13, 20:05

Newsmill behöver en redigera funktion. När jag läser min kommentar #6 nu ser jag att språket är onödigt aggresivt. Jag är ledsen för det. Även om jag tycker kritiken är sakligt korrekt.

Permalänk | Anmäl #8 Martin A, 2012-07-13, 20:26

Alla människor är skapande hela tiden. Hur skapande vi uppfattas av andra beror dock på en mängd faktorer, många subjektiva och beroende på tidsandan. Till och med fysikaliska teorier är tidsberoende avspeglande den den rådande tidsandan.

Exempelvis Rutherfors atommodell uppfattades på sin tid inte som kreativ, utan som de facto avspeglande sanningen. Den förkastades i samband med kvantmekanikens intåg.

Estetiska ämnen är tacksamma för att stärka upp självförtroendet hos elever med vacklande självkänsla då de formella utvärderingskriterierna är svåra att fastställa. Eleven är således på gott och ont utlämnad till vad läraren anser vara skapande.

De som genomgått grundskolan under det glada 60- och 70-talet vet hur subjektiv just de estetiska ämnena tedde sig. Att stöta på en icke revolutionär teckningslärare (eller musiklärare) var ungefär lika sannolikt som att träffa på en marsinvånare. Vi som utsattes för detta polititiska "skapande" har helt enkelt fått en aversion gentemot godtyckligt flum. Björklund är troligtvis även han präglad av dessa experiment.

Alla ämnesområden är i högsta grad skapande, tom redovisning. Förmågan att inse att dessa är skapande kräver dock kunskaper. För att anknyta till kommentarerna: Hur skall man ställa Steve Jobs kreativitet i relation till Vinton Cerfs?

Permalänk | Anmäl #9 Anders Lindfors, 2012-07-13, 20:38

#9 Suck! Rutherford, inte Rutherfors (kanske dock ett bra nytt svenskt efternamn apropå skapande).

Permalänk | Anmäl #10 Anders Lindfors, 2012-07-13, 20:45

Det är som med gympa (idrott och hälsa), estetiska ämnen väcker känslor och skapar affektiva grupperingar.
Det är många av oss som fastnat på plinten i gympasalen och därmed avskytt "idrott". Men lika många har fastnat på någon "estetisk plint" i en bildsal någon gång.
Det angelägna är att oavsett intresse, förkunskaper och/eller lust påvisas nu vikten av att skolan bereder ungdomar samma tillgång till estetiska uttryck som gympa. För just hälsans och övriga discipliners skull. Ingen ifrågasätter ju de positiva effekterna av fysisk aktivitet, oavsett bakgrund, intresse och/eller upplevt behov.
Det är just skolans uppgift att allmänbilda våra kommande generationer, att öppna nya mentala, själsliga och kunskapsmässiga dörrar, att visa på nya fönster inom eleverna själva. Sen vad de gör av detta, är upp till dem själva. Det kan vara som med gympa, att man blir soffpotatis resten av livet. Men det är inte skolans uppgift, att fostra blivande estetiska "soffpotatisar", utan att undervisa kring alla de estetiska uttryck vi översköljs med dagligen och låta ungdomarna gymnastisera hjärncellerna.
Och det är också skolans/skolpolitikens ansvar att se till att hålla lärare inspirerade och bildade nog att även (eller framför allt) kunna entusiasmera så kallat ointresserade elever i varje ämne, inte minst estetiska. Om det är som forskningen säger, så kan det alltså leda till "pimpade" tankestrukturer.

Här finns referenser till fortsatt läsning:

Jausovec, N. and Jausovec, K. (2011) ”Brain, Creativity and Education” The Open Education Journal. No 4:50-57

Tyler, C.W. and Likova, L.T. (2012) ”The Role of the Visual Arts in the Enhancing the Learning Process” Frontiers in Human Neruoscience. No 6:8

Suàrez-Orozco, M. M. and Sattin-Bajaj, C. (ed.) (2010) Educating the Whole Child for the Whole World – The Ross School Model and Education for the Global Era. New York University Press: New York and London

Permalänk | Anmäl #11 Mona Skantz, 2012-07-13, 20:57

Min son går estetiska programmet och har aldrig skrattat så gott åt en artikel som denna. Den dag svenska skolelever består av strokepatienter och svältande krigsoffer så kan kanske en kurs i estetisk verksamhet rädda dem? Seriöst, det kaos som oftast råder på lektionstimmarna i estetisk verksamhet beror oftast mer på dåligt planerade lektioner och undermålig undervisning snarare än ett härligt rädda-världen-kaos.

Permalänk | Anmäl #12 u_12292, 2012-07-13, 21:20

Så underbart att locka till skratt!
Tyvärr så är det nog så att många skolämnen lider av det kaos som "zarkovska" beskriver, inte minst de estetiska eftersom de just uppmuntrar till ett "kreativt kaos".
Däremot är det ju inte estetiska ämnets fel per se att skolan inte klarar av sitt uppdrag, och att lektioner upplevs som undermåliga.
Om detta hoppas jag återkomma.

Permalänk | Anmäl #13 Mona Skantz, 2012-07-13, 21:44

Och Bernt!
Tack för ditt inlägg. Mycket intressant analys av skolläget, som skulle vara roligt att spinna vidare på.
Jag håller verkligen med om att en mer rakryggad och transparent hållning skulle fungera bättre, att man öppet skulle redovisa bevekelsegrunderna för vissa ingrepp. Vi är inte helt oäviga inför sådana argument. Det smakar dock illa när det hänvisas till "förbättringar" hit och "effektivisering" dit, i en oändlig cover up!

På återhörande!

Permalänk | Anmäl #14 Mona Skantz, 2012-07-13, 21:52

#11 Mona Skantz
Tack för länkarna. Om det går att bilda människor i estetik på något systematiskt och förutsägbart sätt så håller jag med dig om att det är ett användbart ämne. Men av helt andra orsaker. När vi arbetar så behöver vi ofta presentera saker. Att bara göra en rutinskiss till exempel innehåller estetik. Du vill att den skall se bra ut. Det kommunicerar bättre om den ser bra ut. Det finns väldigt mycket sådant, som bara att välja formatmallar i word till exempel (nåja, finns ju oftast företagsmallar men liknande), det är också estetik som vanliga kontorsarbetare utsätts för ständigt. Och alla som gör enkel html eller tja, tusen sinom tusen tillfällen när grafisk presentation har betydelse.

Hursomhelst, bild undervisningen jag utsattes för i skolan hade kanske något bra tips om hur man ritar människor men gav i övrigt litet för någon som inte hade ambitioner inom det grafiska. Verkade vara utformat av och för fölk som såg konstfack som sin karriär(men det var mer än 20 år sedan).

Och dina skäl om hälsa och dylikt tycker jag är helt irrelevanta. Hälsa når du genom att inte bli tjock och vara lagom fysiskt aktiv. Utöver det är friskvård krusiduller utan någon meningsfull genomslagskraft. Den mesta friskvården är charlataner som utnyttjar folks dödsskräck för sin försörjning. Kanske inte gäller här men låter som ett onödigt flumskäl. Bättre att lyfta fram det värde som bildämnet faktiskt har. Det är ett mycket viktigare ämne i den digitala världen än den var när jag gick i skolan.
Tycker jag. Men jag kanske bör läsa dina länkar.

Permalänk | Anmäl #15 Martin A, 2012-07-13, 21:53

Anders!
Kul inlägg, med fantasieggande tillbakablick till 70-talsvänstermyset.
Intressant att de tidigare subversiva teckningslärarna nu ersatts av olika skepnader av "Steve Jobs:are". Det slog mig vid läsningen av ditt intressanta exempel på Rutherfords atommodell, att även DaVincis vetenskapliga undersökningar nu klassas som högklassig konst!
Som "MarcBot" skriver, att höjden av kreativitet nu kopplas till dator-/internetvärlden. Och varför inte? Inte måste vi teckna för att "skapa".

Permalänk | Anmäl #16 Mona Skantz, 2012-07-13, 22:01

"Doktor Eleph" - sedelärande och humoristiskt! Tack för det utdraget. Ska omsätta det i undervisningen!

Micael - ja, jag har många gånger undrat...
Men så har jag försökt vända på det och tänkt retligt raljanta tankar kring att kanske själv kunna bli högste chef för försvarsmakten med samma logik. Det vore intressant. ;^)

Permalänk | Anmäl #17 Mona Skantz, 2012-07-13, 22:27

Tack för intressant artikel Mona.

Permalänk | Anmäl #18 Doktor Eleph@nt, 2012-07-13, 22:34

Tack själv, "Dr Eleph"!

Permalänk | Anmäl #19 Mona Skantz, 2012-07-13, 22:40

Det är väl viktigt i sammanhanget att påpeka att Gymnasiet är avsedd att vara en frivillig skolform och inte någon förbaskad grundskola. Jag tycker det är utmärkt om alla kan få en godtagbar allmänbildning och möjlighet att känna på alla ämnen, men detta är GRUNDSKOLANS uppgift. Ämnen som inte är direkt kärna (Matematik, Svenska, Engelska) bör kunna sättas samman såsom skolan, skolverket och lärare anser bäst. Om estetisk verksamhet inte blir utvalt så får det väl vara så? Att grundskolan fallit så långt att man måste ta grundskolan i gymnasiet, det är det verkliga problemet som borde diskuteras. Gymnasiet borde inte hålla på och köra grundskolematerial två varv extra så som det fungerar idag (vilket medför att universiteten får leka gymnasier). Det är ingenting annat än slöseri med resurser i form av elevens tid, lärarens tid och samhällets ekonomiska medel.

Gymnasiet ska vara utbildningar som mer eller mindre specialiserar eleven antingen att läsa vidare åt något håll eller börja arbeta. Jag vet att man kan dra upp Jobs och kalligrafi och massor andra spännande sammanträffanden. Därför finns individuellt val. Specialiseringen som sådan måste tillåtas vara en specialisering, och inte samma allmänbildnings-tjofräs som grundskolan. När kommer kravet på att detta med kurstvång ska upp på universtietet? Hur långt fram är det innan den där kalligrafikursen blir obligatorisk i någon ambition att skapa små Steve Jobs? Rätt sak på rätt ställe. Det är min åsikt.

Permalänk | Anmäl #20 Johannes Westlund, 2012-07-13, 23:16

Bort med all estetiska ämnen i gymnasiet. Det får väl vara tilval i så fall om man vill.

Permalänk | Anmäl #21 Andersx Carlsson, 2012-07-13, 23:30

Mona : Intressant inspirerande artikel, i dessa tider. Men du tar då i, lite oväntat med Leningrad-blockaden. Tyska Wehrmacht, som kört fast med sitt Blitz-krieg,(redan på sommaren, 1941, var den kistan klar, Moskva i december, sista spiken), de hade även de, tillgång till sin kreativitet/destruktivitet, radikalisering.

Därför började de redan att i november planera för: att flygbomba Leningrad, ca 200 kvkm,/(även Moskva) med kemiska stridsmedel, senapsgas, (mustard gas/sulphur mustard) LoSt (tyskt handelsnamn från vk1) för att bryta ner det militära försvaret, men även för att på-skynda, " so oder so", den helt avsiktliga svältprocessen, för civila för att till sist helt ödelägga området. (Major Zimmerman, ammunitions-expert, vid Wehrmachts allm. kvartersmästar-abt. Heeresversorg-ung) För att spara spränggranater, vid en lång belägring, - 900 dagar)

Detta har inte varit så känt, men det kemiska massförstörelsevapen, kom av olika " goda " skäl inte till användning. Däremot tvekade inte Förenta staterna att utlösa sin kärn-WMD, över Japan, 1945, av olika, en hel del, rätt så " onda" skäl. (Hur kreativ/radikal/impulsiv, hade vår major Björklund varit, (Karlberg:1:a) , han som skulle " för-svara oss mot Sovjetunionen," som han brukar trumpeta ut med jämna mellanrum, låter ibland som en "Zimmerman-man"... Jo, han skulle nog ha belägrat, och svält ut, lagom bara, som han blockerar det svenska skolsystemet.)

Permalänk | Anmäl #22 Patrik Matsson, 2012-07-14, 00:19

Märklig artikel, speciellt det där om tänka rätt / tänka fel och lärarnas situation förstod jag inte alls, byta jobb är väl tillåtet! Och skulle elever från gynnade miljöer vara gynnade i icke-estetiska ämnen men inte i estetiska ämnen? Väldigt röriga tankar! Att mindre matte och mer bild/musik ger bättre matteresultat tror jag absolut inte är någon generell sanning, oavsett om någon enskild artikel påstår det. Håller med #20 att gymnasieskolan inte ska vara en fortsättning på grundskolan utan vara en specialisering och jag är glad åt de reformer som gjorts. Musik och konst är viktigt för människan men historien från andra världskriget är ju absolut inget argument för att estetiska ämnen ska vara obligatoriska på gymnasiet.

Permalänk | Anmäl #23 Stig O Moberg, 2012-07-14, 00:42

Tack för din respons Mona!
# Och Stig O Moberg. Man tror ofta att den raka vägen är den kortaste när man planerar, så "mer av samma" - mer matte och svenska för de svagaste blir då det självklara. Men min erfarenhet säger mig att utvecklingen sker i språng, när man har en energinivå som gör att man plötsligt fattar och inte förstår vad som var så svårt. Det är att få in den energinivån; engagemanget, välmåendet i skolan som det handlar om.
Ofta måste man "avprogrammera" elevers syn på ett ämne som att det är omöjligt, till att det är enkelt. Ofta har de fattat men tror inte att de har det, deras självförtroende är ofta det som måste stärkas, deras självkänsla är ofta det som måste få växa. Problemet i skolan är varför i en klass som just börjat på gymnasiet INGEN vet t.ex vad ett adjektiv är, eller hur man räknar ut ett enkelt tal, eller när bronsåldern var. Är det tiden som varit för kort? Har lärarna glömt att nämna det? Nej det beror på att inget lärande har skett som motsvarar den långa skolgången. Den långa och seriöst inriktade skolgången har inte haft någon effekt! Lärarna har nog gått ifrån sina lektioner och tyckt att de varit duktiga, haft bra lektioner, men mottagaren har varit någon annanstans, kanske pga. stress, alienation, ont om "terapeutiska" samtal, ont om identitetsbyggande kreativitet, distansen mellan skolämne och elevens egen motivation har varit för stor. Mer av samma är kanske inte metoden då?

Permalänk | Anmäl #24 Bernt Johansson, 2012-07-14, 11:00

Jag gissar att estetisk verksamhet inte alls behover handla om kreativitet. Om man bara efterapar musik, bildkonst, litteratur och teater så är man inte kreativ. Att vara kreativ innebär att tänka nytt och det kan vara hur oestetiskt som helst. Jag är ledsen men det är faktiskt så. Newton, Einstein och Steve Jobs var kreativa människor men jag är inte säker på att de skulle vara duktiga i estetisk verksamhet. Jo, Einsten spelade ju fiol forstås, men det var nog inte det som var orsaken till hans genialitet.

Permalänk | Anmäl #25 Kristian Fredriksson, 2012-07-14, 14:10

Intressanta tankar, spännande kommentarer. Grattis, Mona, till artikeln :) Jag har dock vissa funderingar, främst därför att jag är uppvuxen i ett land där alla uppfostrades med kärlek till teatern, musiken och konsten. Det ingick i allmän bildning, på naturligt sätt, så att säga. Det var Polen på 70-talet i mitt fall. Skolan var man i 8 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Man hade tid till både bildning och estetik. Vi, elever, som ville vidga våra estetiska vyer, kunde välja extratimmar, utöver de obligatoriska, till kör, bild, teater. Och man valde, deltog, jobbade extra, stod där stolt och presenterade det man har åstadkommit.
Vad jag vill säga är att ett hjärta brinner för kulturella yttringar när det är tränat från barnsben, hemifrån, och när man får fria händer till dessa yttringar i skolan. Jag tror inte på särskilda, dessutom obligatoriska, kurser av det slaget. Allt som luktar obligatorium är inte roligt. Skolan borde kunna erbjuda fler frivilliga former, utan tvång av betyg och poäng. Däremot med en morot av priser, tävlingar, möten.
Skolan som kulturcentrum för hela familjen? Speciellt i små industrisamhällen, där kulturen tar sista plats i hemmet? Kanske detta är vägen... Men det kostar utöver det vanliga. Å andra sidan - att inte investera i ungdomars kreativitet kostar betydligt mer på sikt.

Permalänk | Anmäl #26 Ania Björk, 2012-07-14, 19:58

Bernt!
Mycket intressant och viktigt inlägg! Du belyser ett stort och viktigt problem som ska/bör adresseras, inte minst om estetiska ämnen ska få forskningens positiva effekter, nämligen diskrepansen mellan skolämnet och elevens motivation. Som vi ser här i kommentarsfältet så grundläggs oerhört starka positiva och negativa upplevelser av estetik tidigt. I just skolan.
En lärarkår som förstår och kan implementera motivationsteori är framtiden, i alla ämnen.

Permalänk | Anmäl #27 Mona Skantz, 2012-07-14, 20:24

Ania!
Tack!
70-talets Polen låter som en fantastisk skolmiljö ur estetisk synvinkel (förutom sexdagarsveckan, huga!!!).
Jag tänker dock att kurser som t.ex. Estetisk verksamhet var ett bra obligatorium. Dels var den kort (en termin) och dels oerhört öppen att fylla utifrån den aktuella elevgruppens/individuella behov och önskningar. Här tror jag på återförandet av ett milt tvång, så att skapandet kommer alla till del under slutspurten av vuxenblivandet. Precis som gympaämnet.
Problemet, som Bernt också verkligen understryker på ett klokt sätt, är att vi lärare inte alltid har redskapen att motivera elever som hellre sett estetämnet som valbart. Och, inte minst, att gymnasieskolorna inte alltid har råd att erbjuda denna kompetens, i all kostnadseffektivitet. Estetämnen genomgår i nuläget någon form av Askunge-effekt.
Det är bra att skolämnen ses över, men det är viktigt att beakta forskningen och att utbilda kompetens att implementera forskningsfynd!
Lite mer klirr i kassan till forbildning...please?

Permalänk | Anmäl #28 Mona Skantz, 2012-07-14, 20:41

#28 Mona Skantz

Det är väl just det här som är ett av problemen. Alla efterfrågar mer klirr i kassan och då är det de ämnen som ses som minst angelägna som får bidra med det klirret. En god estet måste nog drivas av eget genuint intresse av den aktuella estetiken, så forslaget med mer frivillighet när det gäller de här ämnena är bra. Vi har kommunala musikskolor, dansforeningar, teatersälskap, bibliotek, filmklubbar, mm som är en mojlighet for de som är intresserade. I skolan kan man ha liknande grupper om det finns pengar till det, på samma sätt som det gor i USA och tydligen i Polen då.

Permalänk | Anmäl #29 Kristian Fredriksson, 2012-07-15, 02:43

Det finns problem med att uppnå ämnets positiva resultat för hjärnan.
Ett är elevernas uppfattning om HUR ex. en bild ska se ut för att vara "bra". De flesta är långt ifrån att ha möjlighet att få till en sådan och vill inte misslyckas och känna sig dåliga.
"Modern konst" är kludd och ses med förakt på och det krävs långt mycket mer än en kurs för att ändra på det.
Det måste böjas i tid det som krokigt skall bli. Som i Polen på 70-talet.
Ämnet har dessutom en låg status och är i deras ögon inte värd tiden.
Att stå på en scen är kanske det som snabbast skulle ge resultat för att bli sedd är så viktigt för en ung person. Men...det kräver både tid och resurser som få skolor har. Dessutom mycket duktiga lärare som kan hålla ordning och inspirera och det är ett krävande jobb i dessa tider där elever är vana att göra lite som de vill.

Permalänk | Anmäl #30 karin grubb sellin, 2012-07-15, 10:13

Hej Mona

Nu är det så att den svenska skolan går kräftgång.
På riktigt.
Då är det viktigare att få ordning på det än att spela teater.
Sen antalet estetiska och fritt valda ämnen i den kommunala skolan har den svenska skolan rasat från de första positionerna till granne med Albanien.

Man kan tolka utredningar på flera sätt.
Skulle estetik vara avgörande, så hade vi de klart bästa eleverna.

Nu är det inte så.

Kan man dra en enkel slutsats? Eller kan man inte?

Permalänk | Anmäl #31 Kristian Grönqvist, 2012-07-15, 17:05

Kristian (båda), nja. Att skolan går kräftgång stämmer verkligen, på flera punkter. Grundproblematiken är att den reformeras utifrån andra agendor än vetenskapliga. Skolforskning (och annan) är livaktig, men tycks inte implementeras i skolvärlden. I reformerna av skolan hänvisas till att "vi ska lyfta resultaten".
Vilka resultat?
Betygen?
Men det är ju inte betygen vi ska arbeta för i skolan, utan kunskap. Betygen ska INTE vara något huvudfokus.
Skolan har därtill ett socialt uppdrag, att fostra, öppna och vidga unga individer.
Här finns en sådan rik flora av forskning, varav ovan nämnda endast är en. Men en kanske oväntad, inte minst för de konkreta hälsoeffekterna. Estetik i alla former har just setts som "flum" och kanske utövats därefter. Och alltså behandlats därefter i skolpolitiken, internationella forskningsrön till trots.

MEN, det som krävs för en framgångsrik skola just nu är det som #30 Karin lyfter fram, nämligen tid, resurser och framför allt: duktiga lärare som kan inspirera. Goda resultat av estetiska ämnen/verksamheter är helt och hållet avhängigt avsändaren, i skolans fall pedagogen. Och pedagogen lever i symbios med representanter för skolpolitiken och skolans ledning, vilka förmedlar "ner" uppdraget, både konkret och implicit i form av pengafördelning och mål.

Kursen estetisk verksamhet har varit öppen för precis alla estetiska uttryckssätt, och därmed möjlig att nischa mot individernas önskemål. Teater, foto, serieteckning, sång, musik, dans, måleri, film... you name it.
Men, som de flesta framhåller här i kommenterarerna: Detta görs inte av sig självt. Pedagogen är inte bara central utan avgörande.
Framtidens skolan behöver fokusera mer på motivationsteori än på någon löst formulerad "ordning och reda". Snacka om "flum"!

Så, låt oss slå ett (hjärt)slag för en skolpolitik som uppmuntrar och motiverar engagerade och kunniga pedagoger och diskuterar uppdraget utifrån vetenskapliga grunder, såsom den ovan nämnda. Inget annat.
För, som man ropar i skogen får man svar, som bekant.
Och just nu ekar det... lite tomt.

Permalänk | Anmäl #32 Mona Skantz, 2012-07-17, 08:24

#32 Mona Skantz

Jo, vi skall arbeta for att alla elever ska få så hoga betyg som mojligt eftersom det ska vara ett mått på den kunskap eleven besitter i ett ämne. Att sedan inte betygen sätts rättvist och enhetligt är en annan fråga. Vi får helt enkelt hitta mer rättvisa och riktiga sätt att bedoma våra elevers kunskaper på. Ett sätt är oberoende bedomare som skapar bra skrivningar och bedomer och utvärderar på ett bra och likartat sätt.

Permalänk | Anmäl #34 Kristian Fredriksson, 2012-07-18, 18:26

Sedan när har Björklund haft koll på forskningen? Han har noll pedagogisk utbildning och trampar runt som en elefant i en porslinsbutik. Skolpolitiken är en katastrof.

Permalänk | Anmäl #35 Johnny Lilja, 2012-08-29, 13:08

Reagerar på Martin A, som menar att eleverna inte går i skolan för att lära sig bli eller vara hälsosamma, utan för att lära in kunskaper som är viktiga för framtiden. Herregud, vad är motsatsen?!? Självklart går elever i skolan för att lära sig bli hälsosamma!

Permalänk | Anmäl #36 Christian Andersson, 2012-09-06, 17:52

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.