Delad föräldraförsäkring krävs för jämställdhet bland chefer

Man anar att genusteorin har börjat tränga in hos "ledarna".
Vad får människor att skriva en artikel som begränsar andra människors bestämmande inom den egna sfären?
Är det ett typiskt chefsbeteende idag att skriva folk på näsan vad som "är bäst för dem"?
Varför inte lägga ett förslag om att varannan graviditet ska bäras av mannen?

Jag kan inte undanhålla er denna trevliga intervju i monopolradion:

http://www.youtube.com/watch?v=CEZ7uta14nw

Visst, ju längre man kommit fram sig i grottekvarnen, ju mer kan man från sin höga jämställdhästs ohotade position tycka sig kunna diktera för andra. "Världens mest jämställda land"!?
Gör något åt verklig orättivsa och ojämställdhet till att börja med. Att våra pojkar får orättvisa betyg (Lärarnas tidning två gånger) och/så att 62% av studenterna på högskolan idag är kvinnor. Gissa hur mycket kompetens som försvinner där, utan att någon skriker eller ens andas ett knyst.
Eller börja med delat barnbidrag, mycket viktigt för MÄNS/PAPPORS jämställdhet, om den nu räknas.

Det är mammor som hindrar pappor att ta ut en jämställd föräldraförsäkring. Det är mot kvinnorna som feministerna
skall vända sig.

Borde inte "ledarna" börja bekymra sig varför pojkar väljer bort skolan och högre studier? Vi har utformat en skola som passar flickorna bättre än pojkarna utan att ifrågasätta huruvida detta är rättvist.

Ledarna behöver inte bekymra sig rörande kvoteringen, om 20 år kommer man att leta med ljus och lykta efter män för att fylla upp könsobalanserna.

Kan inte ni räkna ut vad som kommer att ske när man skapat en skola som endast passar det ena könet? Tror ni pojkarna kan konkurrera utan kunskaper i ett kunskapssamhälle?

Riktiga ledare analyserar och hanterar riktiga problem, inte bara de som man tror leder till lättköpta och kortsiktiga poänger och gynnar en själv.

det ār viktigt att man börjar med det viktigaste först. Mān dör oftare ān kvinnor på sinn arbetsplats. Nãr man har fått statistisk lika många kvinnliga dödsfall som manliga så kan man börja titta på ledarpositioner.
Nan kan inte galant hoppa över denna ojāmlikhet och gå direkt till ledarpositionerna.
mvh
Per

Åh, än har inte propagandan lyckats få mer än 20% av befolkningen att tycka som ni. Hoppas att det Göbbelsliknade upprepnings tjatet inte får samma effekt i vår demokratur som i mer totalitära stater...

Det stämmer säkert att en mer individualiserad föräldraförsäkring skulle jämna ut statistiken mellan män och kvinnor i antalet dagar hemma. Det i sin tur kan på längre sikt leda till att fler kvinnor gör karriär (eller att färre män gör karriär) och att chefspositionerna fördelar sig hämnare mellan könen.

Det jag är orolig för är barnen och familjer som kan komma i kläm. De som redan är chefer eller entreprenörer skulle troligen ha fortsatt svårt/ovilja att ta ut sina dagar. Med mer individualiserad försäkring får då barnen börja tidigare på dagis och därmed få mindre tid med sina föräldrar. De som har väldigt ojämna inkomster hamnar i kläm och kan få svåra ekonomiska val. Exempel är där ena föräldern är arbetssökande och ska då hemma och söka jobb samtidigt som den föräldern med jobb ska vara hemma med barnet eftersom föräldradagarna är individualiserade. Det kan varken vara bra för Sverige eller föräldrarnas ekonomi, även om det scenariot är bra för barnet som får båda sina föräldrar hemma. Ingen av dem kommer dock närmare en chefstjänst...

Sedan har vi också internationell konkurrens. Redan idag är det en utmaning för svenskar på en internationell marknad med våra förmåner som lång sommarsemester och väldigt generös föräldraförsäkring. Om vi vill ha fler chefer på en internationell marknad borde kanske Ledarna istället förespråka en kortare föräldraförsäkring och att vi istället satsar på bättre barnomsorg. Inte en väg jag försepråkar men en väg att gå om vi ska ge fler möjlighet att bli chefer.

Mitt förslag är att långsamt införa en förändring.
Lägg på en månad till ovanpå de tre som är individualiserade idag. Höj även ersättningsgränserna för att ta bort argumentet att den som tjänar mest (över gränsnivån) skall jobba mest, vilket är typiskt en situation som chefer kan befinna sig i. Men framförallt tycker jag att vi ska fundera på hur långt vi vill att föräldrar ska vara hemma. Det är trevligt och den svenska modellen. Men är den verkligen så överlägsen de modeller som används i andra europeiska länder? Är det en välfärdslyx? Ett verktyg för jämställdhet? Samhellsekonomiskt bra eller dålig?

Finns människan med syftet att vara chef.
I min enfald trodde jag att människan var skapad av evolutionen och att som en naturlig konsekvens ha som sin främsta uppgift att skapa avkomma.

Hade ingen aning om att chef var den nya upphöjdheten.

Låt mig och min fru själva bestämma vad som är bäst för vår avkomma.
Folk vars främsta mål är att bli chef har jag aldrig och kommer jag aldrig ha något som helst förtroende för.

Den demografiska utvecklingen har blivit en floskel. Rekommenderar Klara och Tomas att besöka SCB's hemsida och studera 1900-talets demografistatistik och inte återupprepa det andra sagt någon gång om befolkningsutvecklingen i Sverige. En floskel är väl ett, som man tycker, vedertaget faktum som man kan haspla ur sig, utan att reflektera över rimligheten i det s k vedertagna faktumet. Idag krävs det en hundradel bönder för att överproducera livsmedel, jämfört med början av 1900-talet. Varför skulle inte alla sektorer i samhället vara undantagna från den utvecklingen? Klara och Tomas vädrar rapakalja skulle jag säga.

"Men hur tror de att deras obegränsade möjligheter har uppstått? En rad av reformer där en mer individualiserad föräldraförsäkring endast är ett logiskt nästa steg."

Det stämmer att kvinnors MÖJLIGHETER uppstått genom tidigare reformer, som givit dem samma RÄTTIGHETER som män (och fler därtill). Det är just detta - d.v.s. samma möjligheter och rättigheter för båda könen - som är jämställdhet. Det var också just detta feminismen kämpade för i sin linda, med all rätt.

Detta "logiska nästa steg" som författarna förespråkar, har dock ingenting med varken möjligheter eller rättigheter att göra. Tvärtom, BEGRÄNSAR det människors fria val genom att inte låta dem själva välja hur de ska leva sitt liv och föräldraledigheten fördelas. Precis som de flesta andra av dagens feministiska förslag.

Artikelförfattarna utgår från att alla delar deras egen uppfattning om att alla värderar sitt liv efter sina akademiska framgångar. Men faktum är att kvinnor oftast VILL vara hemma mest med sina barn när det är små. Kvinnor prioriterar också - oftare än män - familjelivet framför karriären. Detta är obestridliga fakta som också är helt naturliga ur ett biologiskt perspektiv. Jag vill understryka att det finns kvinnor som vill att mannen är hemma en lika stor (eller t.o.m. större del) av tiden med barnen (liksom ena artikelförfattaren). Men dessa kvinnor utgör en klar minoritet och kan (liksom feminister i allmänhet) därför inte på något vis ses som förespråkare för kvinnor i allmänhet, men tyvärr är dem de kvinnor som oftast hörs och påverkar politiken.

Vad lustigt, men sen när blev chefsorganisationen en så föredömlig försvarare av vänsterns föräldrarförsäkring och den nyliberala, föredetta vänstersociala, fackliga definitionen av jämlikhet?
.
Vad jag vill minnas så förespråkades individens, av staten opåverkade, självbestämmande, och rätt person på rätt plats helt oavsett kön.
.
Så hur blir det nu då? Istället för att vi slipper bli reglerade och kvoterade, enligt vänsterns vilja, ska vi få bestämma hur reglerade och kvoterade vi vill vara, enligt högerns vilja?
.
Vem har då vunnit någon frihet? Annat än att politiker, fackpampar, och ledare, återigen fritt får slippa ta ansvar för dagens snömos till överregleringar.
.
Det är inte undra på att ingen kan skilja partier, näringsliv och fackförbund, åt längre, då också presumtivt konservativa råkat ut för akuta strukturella integritets problem i den fundamentala ryggradskonstruktionen så till den grad att till och med marxister i vänster partiet framstår som att ha en högre hålfasthet i sin minimala konservativa hållningen.

Teorifloskeln hos karriärbroilers:
"en demografisk utveckling där allt färre yrkesaktiva ska försörja allt fler"
Och vi som har åldern att vara både pappa & morfar, lyfter på ögonbrynet när brådmogenheten nyss lämnat sandlådans lek.

Och ånyo ett floskelargument:" förutsättningar att klara av den strukturella arbetskraftsbrist som nu på allvar hotar vår konkurrenskraft."

Myterna från snabbkursernas managementparadigmer som inte ens hinner ebba ut förrän nästa påstådda våg närmar sig...

Vad blir då bestående... ?

Jag tycker artikelförfattaren bör fråga IBM's VD huruvida hon upplevt att hon blivit förfördelad på grund av sitt kön. Eller varför inte HP´s eller Xerox´s? Bolag på den nivån väljer inte VD för att uppfylla jämställdhetsideal utan för att vinstmaximera.

Det är en myt att kvinnor hindras. Men för all del, läs statistik om antagna till tekniska utbildningar. Chefer finns det flest inom industrin och de är i regel civilingenjörer. Det finns en eller två utbildningar som fördelar sig 50/50 när studenterna får välja själva. Resten har en markant större andel manliga studenter. Gissa varför vi har fler manliga chefer? Vidare är ett ganska gött gäng chefer idag entreprenörer som lyckats bra med främst .com. Facebook, Spotify, ett stort gäng bolag i "the valley" m fl leds av personer som själva varit med att starta. Det är ytterligare en anledning till att färre kvinnor återfinns i ledningar. De startar färre företag.

Om det nu vore en genuin önskan hos en majoritet av Sveriges kvinnor att bli karriärister skulle vi se fler kvinnliga chefer och fler kvinnliga entreprenörer, kvinnor som själva kämpade sig uppåt. Vi skulle se i tidsanvändningsstudier att kvinnor lade mer tid betald såväl som obetald som män på arbetet. Vi skulle se att kvinnor gick den där "extra mile", som en generell företeelse. Varför ser vi inte det? Många kvinnor runtomkring mig har ingen önskan att leda internationella koncerner, eller ens att leda medelstora arbetsgrupper med allt vad det innebär. Studier bekräftar också detta att kvinnor i lägre utsträckning är karriärister. Är det då märkligt att vi inte har exakt lika fördelning? Så som jag ser det så är enda sättet att uppnå den där lika fördelningen att skippa jämställdheten tillsammans med friheten och kvoteras hej vilt. Tvångsplacera människor på olika yrkesposter á la kommunism och totalitärism. Det är inte ett samhälle jag vill se.

För övrigt är min genuina längtan att kvinnor som önskar bli chefer slutar lyssna på feminist-packet och istället för att skrika efter förmåner helt enkelt själva agerar genom att exempelvis starta företag, välja en utbildning som leder till branscher där det finns gott om chefsjobb, skaffa sig unika kompetenser, kompetensutveckla sig ständigt privat mm. Det finns kvinnor som leder världsledande koncerner. De gör det på egna meriter. Det är på egna meriter man kommer framåt, inte på en massa gnäll.

Det finns två verkligt stora hot mot Sverige, mot frihet och välstånd. Det ena är klimattjafset, det andra är genusvansinnet. Ett land där människor får statliga bidrag för att studera trumpetens genussymbolik har spårat ur.

Läser inte ledarskaparna tidningen "Chef"? Så här har det stått i den: "Mer mobbning med kvinnlig chef." Kanske ni börjat i fel ända, räkmacka med odlade genusjätteräkor, sämre för miljön?

http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/mer-mobbning-med-kvi...
Mer mobbning med kvinnlig chef
Om chefen är en kvinna är risken för att bli utsatt för mobbning dubbelt så stor jämfört med om gruppen har en manlig chef. Det visar en europeisk studie.
Studien bygger på enkäter med drygt 21 000 EU-medborgare och har genomförts av organisationen Eurofound, skriver danska Jyllands-posten.

Resultatet visar att medarbetaren löper större risk att utsättas för mobbning på arbetsplatsen om chefen är en kvinna. Om du är kvinna och din chef också är en kvinna, är risken fördubblad. Om du är man och har en kvinnlig chef är risken för mobbning förhöjd med 80 procent.

Personer som har en kvinnlig chef är också i högre grad missnöjda med sitt jobb.

"En reform som dessutom ger Sverige förutsättningar att klara av den strukturella arbetskraftsbrist som nu på allvar hotar vår konkurrenskraft."

En arbetslöshet på 28% bland ungdomar indikerar att det råder ett strukturellt arbetskraftöverskott så utgångspunkten för artikeln är osann.

Artikeln. Vad är det här nudå? Lite för mycket champagne?

"Utan tidigare jämställdhetsreformer som gjort det möjligt att som kvinna spela en roll utanför hemmet? En rad av reformer där en mer individualiserad föräldraförsäkring endast är ett logiskt nästa steg."

Nej, jag kan inte se att indivualiserad föräldraförsäkring är ett logiskt nästa steg. Det handlar inte om samma saker.

"En reform som dessutom ger Sverige förutsättningar att klara av den strukturella arbetskraftsbrist som nu på allvar hotar vår konkurrenskraft."

Än så länge har vi en alltför stor arbetslöshet bland unga, så jag kan inte se någon hotande arbetskraftbrist. Det måste skapas nya livsdugliga företag först innan man kan tala om arbetskaraftbrist. Än så länge har vi de specialister vi behöver (Sverige är en kunskapsnation än så länge)

" För den demografiska utvecklingen i Europa gör att vår arbetsmarknad inom några få år kommer att skrika högt efter chefer och specialister"

De flesta 40-talister har gått i pension redan och det har inte uppstått någon aretskraftbrist pga automatiseringar och ratioaliseringar inom företagen. Och varför skulle det skrikas efter just chefer om arbetskraftbrist skulle uppstå?! Det är väl produktion som är viktig då? Eller ska alla vara chefer?

Apropå chefer kommer jag att tänka på historien om roddtävlingen. Det ena laget hade sju roddare och en styrman, det andra laget hade sju styrmän och en roddare. Det förstnämnda laget vann naturligtvis och det sistnämnda analyserade nederlaget och kom fram till att avskeda roddaren inför nästa tävling.

Det är de många händerna som åstadkommer resultat, chefer kan inget göra utan dessa.

ff

"Sverige är skillnaden i lönekuvertet mellan en helt vanlig manlig och kvinnlig chef i genomsnitt 1 700 kr i månaden, utan att vi kan förklara vad det beror på. Ja, utöver kön, det vill säga."

Vänligen ange källa och metod, tack.

Och en fråga: om den ena föräldern väljer att inte ta ut sin påtvingade del av föräldraförsäkringen, får barnet skylla sig själv för att den tvingas börja på dagis för tidigt? Ska ni säga till barnet när det blir vuxet och lider av sociala problem att den uppdelade föräldraförsäkringen kräver att en del barn offras?

I min värld gors urvalet till chefsbefattningar ur en grupp som är mindre än en procent av befolkningen. Jag vet inte i vilken värld ni befinner er i men det kan väl knappast vara så att urvalsgruppen skulle vara 100% av befolkningen. Vem har tutat i er det?

Ja, det är hemskt, Lisa! Samhället måste ha utrymme för föräldrar och rätt vård av spädbarn, också!

forts.

"Med en konkurrens från omvärlden och en demografisk utveckling där allt färre yrkesaktiva ska försörja allt fler kan inte urvalet till chefsbefattningar och specialistjobb göras ur halva befolkningen på grundval av att unga kvinnor ses som en risk istället för en tillgång."

Man måste vilja bli chef och bolagstyrelsemedlem och jobba hårt för att bli det om man ska bli det på egna meriter och annars blir man ingen bra chef. De flesta kvinnor prioriterar familjen före karriären, så därför får man nog fortsätta rekrytera de flesta chefer ur halva befolkningen.

De kvinnor som vill bli chef och jobbar för det och har bäst meriter, blir chef om det finns någon position ledig.

"Men framförallt, utöver de helt uppenbara arbetsmarknadspolitiska vinsterna finns det något som kanske är ännu viktigare."

Dagis är dyrt för samhället. Få som nyttjar dagisplatser åt sina barn, kommer opp i sådana lönenivåer att subventionerna kompenseras av deras enskilda skatteförmåga.

"Att fler pappor - både chefer och andra - får möjlighet att ta sin del av föräldraskapet utan att behöva övertyga kollegor och chefer om att det är fullt i sin ordning att stanna hemma med sitt barn."

Som påtryckning på jobbet, då? Men man kan inte tvinga på andra en individualiserad föräldraförsäkring som de inte vill ha, bara för att några har en viss syn på jämställdhet. För mig är jämställdhet ett accepterande av att vi är olika, men att vi värderas lika och har samma chanser.

Om man tycker det är så viktigt att vara chef och inte orkar ta hand om sitt barn, kan man ju låta bli att skaffa barn, då. Det finns inget tvång att skaffa barn.

Jag ser inga argument i artikeln som övertygar om vikten av individualiserad föräldraförsäkring.

man ska splitta föräldraförsäkringen 50/50 men sen ge föräldrarna rätt att ge dagar till varandra hur dom vill.

#21, blev ofullständig. Vad jag ville säga, var:

Vad jag vet är dagens föräldraförsäkring gemensam för föräldrarna och ledigheten kan fördelas fritt mellan dem (utom de påtvingade pappamånaderna) som de vill och kommer överens om

Men man kan också som någon föreslog dela upp försäkringen 50/50 till vardera föräldern samtidigt som föräldrarna tillåts överlåta dagar till varandra som de vill. Samma sak, men det känns kanske bättre med den ordalydelsen.

Nu har jag pratat med en som jobbar med föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen är gemensam för båda föräldrarna och man kan ge varandra dagar som man vill och när som helst utom 60 dagar som är vigda åt mamman och 60 dagar som är vigda åt pappan, dessa kan man inte ge bort. Man kan också sprida ut den betalda föräldraledigheten ända tills barnet är 8 år, dvs tills dess kan man ta av försäkringen som man vill. Förmodligen tar en ensamstående förälder hela försäkringen själv då det inte finns någon att dela den med. Är inte detta bra nog? Själv tycker jag som KD att man kan ta bort de öronmärkta mamma- och pappamånaderna. Man kan komma överens med den man lever tillsammans med utan politikers inblandning.