Publicerad: 2012-07-08 12:07, Uppdaterad: 2012-08-28 10:08
Journalist: Politiken skulle tjäna på en mer direkt dialog med allmänheten - utan journalister som mellanhänder. Politikerna bör anpassa sig till väljare - inte till yrkeskåren med lägst förtroende i Sverige.
Journalist och magister i journalistikvetenskap. Arbetar med Indikat, en nyhetstjänst som bland annat bevakar medier med inriktning på konsumenters och varumärkens medieval.
Almedalen har blivit en mötesplats för delar av den moderna kommunikationsindustrin. Här samlas varumärken, pr-folk, lobbyister och media för möten människor emellan - med goda möjligheter att träffa på och prata med politiska toppar som också är där.
Kort sagt: Det sommarfagra Visby med ringmur, krogar, mingel och aktiviteter har utvecklats från en politisk arena till en plats där affärer görs. Bilden av Almedalsveckan, som den sprids i riksmedierna, ger knappast rättvisa åt alla de samtal som syftar till att göra saker bättre.
Samtidigt visar Almedalsveckan hur riksdagspartierna medieanpassar sig. De är med på jippon, gör utspel och formulerar budskap som är så lättuggade att journalisterna bara behöver ompaketera dem för att de ska rinna in i media. Tydligt är att politiken fortfarande använder publicitet, i tv, tidningar och andra nyhetskanaler, som huvudmedium för att sprida sina budskap till en allmänhet som befinner sig någon annanstans.
Men nu har allmänheten gjort tummen ner för detta kanalval. Journalistkåren har pekats ut som yrkesgruppen med lägst förtroende av alla i Sverige i den senaste SOM-rapporten. Det låga förtroendet beror bland annat på de förenklingar - på gränsen till utarmning - som följer av att allt ska anpassas till medielogiken och också på att journalisterna i hög grad sprider sina egna värderingar. Ju fler attityder som journalisterna förmedlar desto lägre blir sanningshalten i innehållet. Jag har tidigare visat hur detta gör att innehållet i nyhetsmedia kan betecknas som halvfaktiskt. (Det kan ni läsa mer om på www.svartasvanen.se.)
Journalisterna har dessutom parkerat sig långt ut till vänster när det gäller politiska värderingar, medan politiker och allmänheten har rört sig därifrån och nu ligger nära varandra en bit till höger om mitten. Exempelvis har Miljöpartiet stöd av 41 procent av de tillfrågade journalisterna och ytterligare 15 procent sympatiserar främst med Vänsterpartiet.
Väljarna är inte med, men vill ändå göra sig hörda. De vill påverka politiken, men saknar intresse av att anpassa sig eller sina åsikter till mediernas logik. När de väl uttrycker sig har de åsikter och använder ett språk som upprör journalister på den ytterkant där dessa befinner sig. Parallellt gör arbetet med ompaketering att journalister får mindre och mindre kontakt med den allmänhet de säger sig företräda – istället kallar de ibland den aktiva delen av publiken för troll.
Att presstödet utgår från att nyhetsmedierna ska informera och vara forum för debatt borde rimligen betyda öppna kommentarsfält. En rad andra medieprivilegier utgår från att nyheterna beskriver det som har hänt som det har hänt, det vill säga att innehållet är faktiskt. När det nu bevisats att innehållet är halvfaktiskt blir följden självklart att människors förtroende sjunker. Ännu har vi inte sett något initiativ från journalisterna till att själva att diskutera sin situation – och i Almedalen saknades seminarier om hur förtroendet för journalister ska förbättras.
Varför ska då politiker av slentrian krångla till det och använda massmedia som ett mellanled i mötet med allmänheten? Vore det inte bättre att dra in privilegier, låta journalister leva i sin grönröda värld och istället ta hjälp av digitaliseringen för att skapa fungerande direktkontakt med väljarna?
Politiken skulle tjäna på att upprätta en mer direkt dialog med allmänhet och väljare, utan att passera journalisters mellanhänder. Nu riskerar valet av huvudmedium att bli ett sänke för politikers egen trovärdighet, i och med att de hellre anpassar sig till yrkeskåren med lägst förtroende än till sina tänkbara väljare.
Journalister är vänster medan allmännheten går högerut, enligt Kent Asp, professor i journalistisk. Ett problem eller inte?

Därför tar jag strid mot media


Varför får ett gisslandrama större uppmärksamhet än en svältkatastrof?

Ovärdigt av media att attackera min fru!

Demokratier åsiktsregistrerar inte sin befolkning

Vilka fler register för SR över medborgarna?

Aftonbladet Kultur borde be Per Brinkemo om ursäkt

Okunnigt av DN om stormens effekter

SR firade Allhelgona med program om satanism

Medierna svartmålar välfungerande myndigheter

Dagens Nyheter misstänkliggör Svenska institutet i onödan

Pressetiskt haveri när tidningarna marknadsför Henemark

Journalister agerar nyttiga idioter i myntskandalen

Företräder Strömstedt TV4:s tittare eller de egna kunderna?

Politikerna måste skydda journalistik även på nätet

Positiva nyheter kan rädda papperstidningen

Sommar i P1 har valt ytlighet framför religion

P1-programmets svartmålning av män försvårar jämställdhet

Expressens drev är värre än rumpleken

Sverige Radio sprider en rödgrön bild av fattigdomen

Medielogiken väger tyngre än reportrarnas åsikter

”Självdestruktivt förneka vänsterdominansen i medierna”

Dagens Nyheter tar inte sitt ansvar i Carema-affären

Carema-skandalen är egentligen en DN-skandal

Kalla faktas svartmålning av socialtjänsten gynnar inte barnen

Kalla Fakta blundar för MC-förarens ansvar vid polisjakten

Därför bör Sydsvenskan inte få Grävspaden

SvD:s rapportering om läkarstudier i Rumänien skadar vår trovärdighet

Därför intervjuade vi Löfvens mamma

Billig citatjournalistik får allvarliga konsekvenser

Medierna bryr sig inte tillräckligt om etiken

Replik till Expressens "Krishanteringen var att låtsas som inget hade hänt"

Expressens billiga poänger efter knivöverfallet i Vallentuna

Hänger medierna oftare ut män än kvinnor?

Journalister rapporterar om Zlatan som okritiska fans

Journalister bör ägna sig åt självkritik snarare än självömkan

Hög tid för en pressetisk renässans

Gladiatorjournalistiken skadar demokratin

Raljera om autism luktar illa, Expressen

Pascalidou har ingen rätt att kalla mig homofob

Så gör svenska medier reklam åt knarkkartellerna

Avskedandet av Birro visar på rädslan för politiska åsikter

Vi som tittar på Hollywoodfruar borde skämmas

Radioteaterns samtal om bin Ladin är genant

Medias debattsidor ska inte hjälpa kommersiella intressen

SVT:s 9/11-sändning var alltför ensidig

Fördomar om ADHD ges debattutrymme på Aftonbladet

Enskilda chanslösa när medier struntar i pressetiken

I jakten på knarket sätts lagarna ur spel

Reglerna kring fällda artiklar ska ses över

Pressombudsmannen duckar för sitt ansvar

Skyll inte på kvinnor för att de diskrimineras av medierna

Tyska kvalitetstidningar har blivit mer främlingsfientliga och tillåter rasism i kommentarsfälten

Medierna ser fortfarande invandrare och kvinnor som offer

Nidbilder av religiösa publiceras utan protest

De stora TV-kanalerna låter SD sätta agendan

Göran Persson den siste att sätta ner foten mot journalisterna



Häxjakten på Emilsson är absurd

Tillåt mig svära i Newsmillkyrkan: Millningen banaliserar Newsmill

Även dumma frågor kan ge intressanta svar

Därför uppmanar jag till bojkott av Newsmill

Mediernas farliga förkärlek för organisationer

Aftonbladet är det politiska etablissemangets språkrör

Beklämmande att Newsmill publicerade Thomas di Levas artikel


Det nya medielandskapets baksida
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




30 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Mycket bra artikel! Det råder ingen brist på vilja att fördjupa sig i allsköns andra samhälleliga- och demokratiska problem i svensk media, men när det kommer till det faktiska förhållandet att man själv - vår tredje statsmakt - till en överväldigande majoritet består av vänsterutopiker som inte klarar av sina uppdrag utan låter högst suspekta och personliga åsikter genomsyra allt de skriver, ja då tittar man bort! Ett mycket allvarligt demokratiskt problem.
Eftersom det är en större andel kvinnor än män som bidrar till att upprätthålla dårskapen kanske det vore på sin plats med en genus-analys?
Kors i taket! En journalist som kritiskt granskar och kritiserar sina kollegers tillkortakommanden! Det trodde jag knappt jag skulle få uppleva! Officiella företrädare för kåren brukar ju framhäva mätfel och andra faktorer (om inte annat så är folket med avvikande uppfattning "troll" som artikelförfattaren så träffsäkert konstaterar), för denna superba yrkesgrupp kan det ju ALDRIG vars fel på.
Ann-Sofi förtjänar all heder för denna artikel! Kanske finns det lite hopp om journalistiken i landet ändå? Fast risken att A-S hamnar i karantän är nog påtaglig....
Den fjärde statsmakten i form av det s.k. oberoende media har uppenbarligen gått ifrån sin uppgift att bevaka maktens institutioner till att istället sätta dagordningen för densamma.
Vi har iallafall uppdraggranskning så helt hopplöst är det inte.
De va som f...n!
Har sverige ett folk som inte består av endast journalister och politiker? För länge sen när man tittade på kommunist SVT så var det ett litet reservat för vänsterjournalister som stod och tjatade med andra vänsterjournaliste om politiker eller med politiker.
Dök det upp vanigt folk så var det på apberget i debatt där hä'lften av publiken utgörs av vänsteraktivister och alla skriker i mun på varandra så alla ger ett osammanhängande intryck. Inte en käft kan nåpnting inom journaistkåren samtidigt som de TYCKER ta mejfan om allt utan att ha en susning om vad de pratar om.
aily guy är mer seriös än MSM och SVT.
Var är ingenjörerna läkarna lärarna vetenskapsmännen? Sjuksyrror dagispesonal och truckförarna. Medias diskiminering av vanligt folk kostar deras förtroendekapital.
Tack vare nätet slipper man vänsterpacket och hittar artiklar där författarna vet vad de skriver om. De e körda NÄTET har besegrat dem alla!
visst, men hur skall det gå till, "digitaliserat"? Dessutom har väl politker ännu lägre förtroende.
Jag tar om det viktigaste. Ner med statsfeminismen som struntar i halva befolkningven, och fjäskar för den andra halvan!
Både journalister ocv politiker.
Mycket bra skrivet. Jag har blivit hur less som helst på den gröna propaganda som sprids utan någon som helst krav på faktakontroll eller objektivitet. Jag antar att en svensk som konsumerar svensk radio, tv och tidningar är övertygande om följande:
- Isbjörnarna är nära att dö ut
- Vind och solkraft kan göra Sverige koldioxidneutralt
- Göteborg kommer inom en kort tid stå under vatten
- På Stureplan kommer man kunna paddla kajak ganska snart
- osv....
Hur detta lurendrejeri får fortsätta utan någon som helst kritisk granskning visar på att antingen är journalisterna är direkt "gröna" eller "politiskt korrekta" där det inte är ok att kritisera miljö-mupperiet (jag antar att man som journalist får både Greenpeace och WWF efter sig om någon skulle förklara hur fel den "gröna faktan" är...)
En klockren enkel analys om det gigantiska problem både politiker och allmänhet har med media. Att lägga ner skiten vore en demokratireform. Svensk MSM media och public service har blivit ett hot mot demokratin.
Artikeln är alldeles utmärkt, men man kan ju undra om man likt Henrik Mahlberg kan dra riktigt så långa växlar på det. Personlig agenda är som religion. Det kan inga media göra något åt. Övertygelsen är ens egen. Rätt eller fel. Har man den, tolkas allt utifrån den.
Det finns tre parter i vår massiva invandring.
1. På den ena sidan är svenska staten, vi skattebetalare och våra politiker.
2. På den andra sidan är företagen, särskilt de stora.
3. På den tredje sidan står invandringens regissörer, medieoligarkerna Kinnevik, Bonnier och Shibstedt, som utöver sina mediaintressen också på andra sätt har, eller företräder, enorma bakomliggande ekonomiska intressen.
Arbetslöshet och inflation
Arbetstillfällen och inflation är beroende av varandra. Om antalet arbetstillfällen ökar kommer konsumenternas sammanlagda köpkraft att öka med försämrat penningvärde och hög inflation som följd. Riksbanken kan då nödgas ta till det impopulära räntevapnet och höja räntan för att på så sätt minska köpkraften. Detta är inte tilltalande för den del av befolkningen som har arbete och höga lån och definitivt inte av företagen som existerar genom handel och är beroende av lån och räntor.
NAIRU
Högre inflation vid låg arbetslöshet och lägre inflation vid hög arbetslöshet är som en naturlag och manifesteras i NAIRU, Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment – en ekonomisk modell avseende förhållandet mellan arbetslöshet och inflationstakt. Förhållandet kallas också för jämviktsarbetslöshet.
NAIRU har inte ett dugg med etnicitet eller moral att göra. Det kvittar vem man ställer arbetslös - bara man hittar rätt läge för låg inflationen. Näringslivet är betjänt av arbetslöshet för då accepterar löntagarna lägre lön för att över huvud taget få jobb.
Lågt födelsetal
Svenskar föder som bekant för få barn. Utbudet av arbetskraft minskar därför. Sverige riskerar att få alldeles för låg arbetslöshet med påföljande höga lönekrav och med strejker och svårbemästrad inflation som följd.
Politikerna manipuleras
Ett sätt att öka population är att bakvägen importera redan arbetslösa. Om näringslivet kan förmå politikerna att öka arbetslösheten genom t ex invandring så minskar arbetsmarknadens lönekrav och därmed minskar också inflationsrisken. Politikerna manuipuleras därför av näringslivet. Det sker främst genom media.
Medierna och politiken
Partierna an¬passar sig till det hörn de drivs in i av media och politikernas attityder tvingas anpassa sig till mediernas. Politikerna vågar inte gå emot medieoligarkerna Kinnevik, Bonnier och Shibstedt för då riskerar de att hånas i media och kan komma ut i kylan och de äventyrar därmed sina möjligheter för att bli omvalda. Medierna skapar i själva verket politiken genom att påverka allmänheten (de presumtiva väljarna) så att man skall acceptera det som sker. Motståndare bekämpas med verbala attitydskapande tillhyggen som ”främlingsfientlig” eller ”rasist”.
Journalisterna, som allmänheten anser har stor betydelse i det som sker, springer egentligen bara medieoligarkernas ärenden av rädsla för att förlora sina jobb eller för att för all framtid vara bannlysta från jobb i sin bransch. På den kanten står ju numera verkligen många i kö för arbete.
Partierna och invandringen
På den borgerliga kanten, med väljarkadern i Alliansen, vill man absolut hålla nere inflationen för Alliansens väljare har ju jobb, de bor i bostadsrätt eller villa och är högt belånade. De uppmuntras genom låga räntor och får dessutom lägre skatt genom mer eller mindre riktade politiska beslut. Med nollränta, amorteringsfria lån och sänkt skatt kan många ha råd med mycket. Om man har jobb!
På den Rödgröna kanten, vänstersympatisörernas väljare, finns betydande svårigheter på arbetsmarknaden inte minst bland de nyblivna svenskarna som inte får jobb. För att förbättra situationen lovar de Rödgröna olika bidrag till de arbetslösa som därigenom till synes nöjda får mera i plånböckerna och förespråkar därmed de Rödgröna. Men hjälp till arbete får de inte, för arbesmarknaden kommer att förbli igenproppad med redan arbetslösa, vars skara dessutom fylls på genom ytterliggare invandring. Men de Rödgrönas politik ger profil och näring åt lämplig vänsterretorik mot Alliansen.
Förbättringar kan på så sätt utlovas av de båda politiska lägren. Men handling och handlingskraft uteblir. Det är s a s mycket prat och ingen verkstad. Men var och en på sin kant tycker sig ha underlag för att hävda ”tro på mej, jag är bäst för dej.” Men medan tiden går förstörs folkhemmet. Men det angår ju inte näringslivet för på den kanten kan det vara ”business as usual” bara man kan ha tillgång till billig arbetskraft. Näringslivet betalar inte en krona för sina på så sätt förbättrade villkor. Men vi, skattebetalare, får betala för följderna av invandrardebaclet.
Bubbla som spricker
Naturligtvis kommer invandringens enorma effekt på arbetslösheten förr eller senare göra att spelet brakar ihop. Men då står vi medborgare där med hopplös arbetsmarknad med enorm arbetslöset, försämrade pensioner, höjd pensionsålder, sämre vård, betydande segregation, och stora utbildningsklyftor med därtill följande kriminalitet.
Vi - medborgare och väljare
Vi då? Sverige och väljarna? Ja, politikerna gör det enkelt för sig och skyller i all oändlighet på varandra. Och vi meborgare blir till nyttiga idioter som spelas ut mot varandra i en demokrati som i grunden bara blivit till en kannstöpt marknadsplats som sedan länge byggts upp av Makten och Girigheten och som numera får hundraprocentigt stöd av Cynismen, som vuxit till politisk korrekthet.
Uppfriskande med en journalist med en relation till sig själv och omvärlden som möjliggör logik, objektivitet och sökande efter sanning. Det vanliga är dock att journalister uppfattar uppdraget som ett politikeruppdrag. Sanningsenlig återgivning ersätts av politisk manipulering.
Vad beror journalistkårens dekadens på? Är det möjligen del av en vidare 'postmodern' regression av kulturlivet, eller handlar det om en specifik segmentering enligt personlighetstyp till yrket?
Mycket välbehövlig artikel.
Det är inte riktigt lika illa i andra jämförbara länder, varför?
En del i det hela har politikerna själva, maken till fega mediekrypare är svåra att finna, varvid murvlarnas övertygelse om sin egen förträfflighet ökar till hybris-nivåer.
Kristian #10
Jag kanske drar "för stora växlar". Men jag blir mörkrädd när man konsumerar svensk massmedia, problemet är bl a att man lyckas framföra den gröna rörelsen misantropi till våra ungdomar. Kommer vi skapa ungdomar utan framtidshopp? Ungdom som anser att man inte ska skaffa barn, etc.. Mycket otrevligt tycker jag. Varför ger massmedia t ex väder-pär sändningsutrymme som säger att ingen vill bo i Göteborg om 50 år? Hur kan det komma sig att något så dumt ens skrivs ner, att det dessutom sprids är fullständigt galet.
Käre spann vatten vilken klok kvinna. Journalist dessutom. Finns det verkligen journalister som har annan agenda än att styra och manipulera befolkningen? Tydligen :-)
#11 Stig Bergman:
"Politikerna vågar inte gå emot medieoligarkerna Kinnevik, Bonnier och Shibstedt för då riskerar de att hånas i media och kan komma ut i kylan och de äventyrar därmed sina möjligheter för att bli omvalda. Medierna skapar i själva verket politiken genom att påverka allmänheten (de presumtiva väljarna) så att man skall acceptera det som sker. Motståndare bekämpas med verbala attitydskapande tillhyggen som ”främlingsfientlig” eller ”rasist”."
Bra analys av dig. Det är mediaägarna som har den största politiska makten i Sverige idag.
Mediabolagen borde nationaliseras och aktierna delas ut gratis till svenska folket som fick rösta vilken VD bolaget skulle ha och i bolagsordningen skulle verksamhetens uppdrag vara att hederligt, ärligt och sanningsenligt förmedla information till svenska folket och att värna demokratin och yttrandefriheten i Sverige.
Vi behöver nå nivån där massmedierna uppfattas som skränande rättshaverister som drivs att särintressen som inte gagnar allmänheten. Det gäller att hålla ut lite till, för det är inte långt borta nu. Journalisterna har sen en tid tillbaka kastat masken och gått "all in" och det kommer att kosta dem. Ljuva framtid! :-)
Är det någon ide med dialog egentligen? Det intryck jag får är att kursen är satt och det är bara att gilla läget, i så fall är det ingen konstruktiv dialog utan enbart medel för att få folk acceptera utgången.
8/14 Sansa dig lite, mogna, bli inte som jounalister.
Miljö är också verklighet, mer eller mindre.
Ingen skulle bli lyckligare än jag om press-stödet drogs in över en natt. Hoppas någon hittar den digitala vägen som Ann-Sofie talar om så att detta inte förblir en dröm.
Eftersom att journalister är rödgröna men för att försörja sig skriver borgerlig höger propaganda i de 90% borgerliga media monopolet så måste det vara en svår situation att ständigt skriva artiklar som strider mot ens egna värderingar.
$21 Nej då, eftersom både sk höger och vänster delar samma infantila Södermalmsvärderingar vad gäller Islam, invandring, feminism och klimat, så det föreligger inte alls några hinder. Frågan man bör ställa sig, när man betänker den rådande konformiteten, är varför inte inte mediakoncernerna går samman, rationalliserar, och ger ut ett alster, enligt DDR-modell. Åsiktsmässigt är jag tveksam till om någon läsare skulle märka någon skillnad. Tack gode Gud för den fria press som existerar på nätet.
Den fria press på nätet- som gubevars inte är journalister i egentlig mening, utan snarare fria skribenter som gör det Jobb som en kompetent (dvs om den existerade) journalistkår ska sköta. Ät det bara jag som undrar var den "kritiska följdfrågan" tagit vägen? SD får understundom förvisso sådana, men resten? Politiker får numera, med några mycket sällsynta undantag, häva ur sig de mest häpnadsväckande klyschor utan tillstymmelse till efterföljande kritiska följdfrågor. Vad har hänt? Existerar det någon sorts tyst överenskommelse eller är det ren inkompetens från journalister? Sådana som Lööf och Ullenhag med mååånga flera (inklusive Reinfeldt och Löfen) håller sin diskussionsnivå på en 13-årings nivå - och får komma undan med det!
Varför existerar press-stödet överhuvudtaget? Bortsett från att hålla propagandamaskineriet igång? Tyvärr har stora mediakoncerner åsiktsmonopol i dagens Sverige, Bonniers och Schibstedt styr med järnhand, vilket är helt galet och absurt egentligen. Vi behöver fri media, inte enbart det som Bonnier-familjen godkänner.
Mycket bra artikel. Jag har tänkt det samma och har även märkt att journalister mer och mer tar sig ton i politiska frågor som självutnämnda samhällsbeskyddare. En sak är klar ingen i Sverige har röstat på Helin eller Mattson. Jag är riktigt trött på den röda sörjan och även detta överdrivna multikultvurmande vad fasiken vill dom egentligen och hur har det blivit så här. Vad är det som har hänt liksom,,,??
En annan reflektion är att så fort man har åsikter som inte passar den rödgröna sörjan till Journalister så är man högerextrem. Lite sjukt i alla fall jag som alltid förr röstade på Sosarna men det är det slut med nu sanna mina ord......
Skulle inte förvåna mig om denna utmärkta artikel skulle dra på sig ilskna påhopp från andra journalister, för är det något journalister inte tål, så är det kritik.............där finns det många ömma tår.
#11 Stig Bergman,
Bra sammanfattning.
Intressant artikel av Ann-Sofi Swan, men sannolikt har du nu sk*tit i det blå skåpet.
Men det är övergående ty sanningen är på väg med sjumilakliv och vi som har värnat om den genom alla år med journalistiska lögner kommer att spara dig och ditt inlägg i vårt minne.
Dock inte alls på samma plats i minnet där vi förvarar Helin, Mattsson, Grejder, ett jättegäng politiker, m. fl.
Alla kommer att bli behandlade som de förtjänat när sanningen har sipprat ut till de breda folklagren och de som förtryckt skattebetalarna och de som sett till att detta kunnat ske kommer att bli rättvist behandlade ...
En utmärkt annalys av ett förhållande som rått i snart trettio år.Vår demokrati har förvandlats till något slags boskapsvallning av svenska folket med kommunistkåren ,förlåt journalistkåren ,som herdar och sk.folkvalda politiker som vallhundar.Jag beundrar dig Ann-Sofie som lägger upp dit vackra och intelligenta huvud på åsikts stupstocken frivilligt med denna artikel.Synd inte Newsmill läses av hela svenska folket i detta fallet.
En välkommen analys!
Medhåll fås här: http://www.frihetsportalen.se/2012/07/vilken-agenda-har-bonnier-media/
Och mothugg här: http://www.medievarlden.se/blogg/lisa-bjurwald/2012/07/utan-utgivare-sta...
Jag ser de problem, som Ann-Sofi Swahn beskriver, som en direkt följd av det överpolitiserade samhälle, som medborgarna/väljarna själva varit med om att bygga upp under de senaste 40 åren, eller så.
Under praktiskt taget alla dessa år har den offentliga sektorn expanderat ohejdat, och den alltmer svällande politikerkåren har ju med all önskvärd tydlighet visat att den har ett stort egenintresse av att bevara den politiska makten.
Den likaledes alltmer svällande journalistkåren strävar ju också i egenintressets namn att undan för undan öka sitt inflytande i samhällslivet. En ökad politisering av vårt samhälle, med svällande offentlig sektor, främjar ju detta egenintresse.
Så vad är mera naturligt än att politikerna och journalisterna slår ihop sina påsar i ett samspel - över huvudet på medborgarna. Just de medborgare som mer eller mindre aktivt har drivit fram detta samspel.
Ännu en aspekt på den så hyllade "svenska modellen"!
För att EFFEKTIVT komma tillrätta med dessa samhällsnedbrytande tendenser krävs en rejäl minskning av den offentliga sektorn och ett rejält minskat skattetryck - en halvering, eller så.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.