Publicerad: 2012-07-05 13:07, Uppdaterad: 2012-07-05 13:07
Fryshuset-medarbetare: I veckan satt jag i publiken till ett av Fryshusets seminarier i Almedalen. Ämnet var unga i arbetslöshet, och en enig panel menade att vi måste sluta använda ordet ”skitjobb” i syfte att stärka statusen på icke populära yrken. Jag tog mikrofonen och sa emot, eftersom jag vet att många unga, och många vuxna, använder just det ordet.
Helena Meyer arbetar på Fryshuset som samordnare för onlinearbetet. Hon har mångårig arbetserfarenhet inom ett flertal vitt skilda områden.
I veckan satt jag i publiken till ett av Fryshusets seminarier i Almedalen. Ämnet var unga i arbetslöshet, och en enig panel menade att vi måste sluta använda ordet ”skitjobb” i syfte att stärka statusen på icke populära yrken.
Jag tog mikrofonen och sa emot, eftersom jag vet att många unga, och många vuxna, använder just det ordet. Det togs inte emot väl. Jag vidhåller dock att vi absolut måste våga använda ungas egna uttryck och inte försköna – det kommer ungdomar genast att se igenom.
Det är inte jag som säger att alla jobb inte är lika viktiga. Det är inte jag som tycker att vissa yrken är sämre än andra och därför ska innebära lägre löner eller lägre status.
Jag har haft alla tänkbara arbeten. Jag började arbeta redan i högstadiet med att dela ut reklam på helgerna och sommarjobba på dagis. Jag har haft lågavlönade ungdomspraktikplatser. Jag har städat toaletter (och det var inte en gång, utan ett arbete jag hade i c:a ett år). Jag har släpat tunga vagnar ensam tidigt på morgonen på ett bageri, där ingen skulle ha märkt om jag hade vält en av dem över mig och skadats. Jag har varit telefonförsäljare. Jag har varit spärrvakt – ett av Stockholms sämst ansedda arbeten. Människor skrek åt mig varje dag, kallade mig dum, svartskalle och outbildad. Jag vågar inte ens tänka mig hur mina kollegor med utländsk härkomst blev behandlade.
Jag har också haft arbeten som verkligen inneburit skit, jag har t.ex. arbetat på Stockholms Katthem, och gemensamt för alla jobb som innebär kontakt med djur så handlar det till 90 % av att städa, diska, bära tunga säckar med sand och kattmat, rensa toalådor och torka diarré och spyor. Det innebar också att gå in i vanvårdshem, där katter gått omkring i sin egen avföring eftersom ägaren för länge sedan tappat kontrollen över situationen. Detta skitiga, smutsiga jobb är ett av dem jag älskat allra mest. Kontakten med djuren gjorde det värt allt slit och all skit.
Jag har aldrig skämts över att jag haft s.k. skitjobb. Däremot kan jag förstå varför de kallas så. Det handlar inte om bara om att människor är bortskämda. Det handlar om att vissa yrken påstås vara värdefulla (och också är det), men där löner och arbetsvillkor säger precis motsatsen. Jag förstår att ungdomar tvekar över att ta vissa arbeten när de ser under vilka premisser de ska arbeta.
I mitt arbete har jag aldrig upplevt att unga är bortskämda och inte vill ta vissa jobb. De är oerhört motiverade, längtar efter att bli vuxna och oberoende och efter att få ett arbete. Men ett arbete som tar tid och kraft måste också kunna tillgodose de behov vi har idag. Vi behöver ofta kunna visa på en stadig inkomst och en fast anställning för att kunna skaffa bostad, ta lån eller bara teckna ett telefonabonnemang.
Här har vi som vuxna givetvis ett ansvar att höja de s.k. skitjobbens status. Men det får inte bli läpparnas bekännelse, utan vi måste på allvar förbättra villkor och löner i de branscher som har lågt anseende. Vi kan inte göra det genom att vägra ta ordet i munnen. Då undrar jag nämligen om det är ordet, eller skiten, som vi inte vågar ta i.
Under lång tid var arbetsmarknaden i allmänhet och LAS i synnerhet ett hett ämne. Men så är det inte längre. Är problemen lösta? Och om inte, vad gör vi åt dem?

Egenanställning sänker trösklarna till företagande

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

Slopad LAS ger bättre rörlighet på arbetsmarknaden

Hur många mer än jag klamrar sig fast vid turordningen?
Arbetsmarknaden är till för släkten, vännerna och de söta och snygga.

Slopa inkomstbortfallsprincipen!

Arbetsförmedlingens verkliga anställningspolicy
Svensk arbetsmarknad förlåt praktikmarknad
Arbetsmarknaden och den renodlade kapitalismen
Din tid och din arbetsinsats är värdelös

Den skumma arbetsmarknadspolitiken
Utfryst och utstängd från arbetsmarknaden och samhället



Vi är unga men inte dumma och förstår poängen med Las
Turordningsreglerna och verkligheten
Unga drabbas otvivelaktigt av LAS
Vuxenmobbning måste få ett slut

En ungdomsarbetslöshet på väg mot 30 procent är en nationell katastrof
Större stat löser inte ungdomars utanförskap!
En kommissionsordförande på arbetstagarnas sida!

Socialdemokraterna gör självmål i EU-politiken
En ny Arbetsmarknadsmodell behövs

LAS grundorsaken till våldet i Rosengård

Dags att regeringen Reinfeldt skaffar jobb åt de unga istället för att försämra Las

Så tvingades vi avskeda en stor del av vår kvinnliga personal

Varför är det vi unga som ska ut först?

Kristdemokraterna måste sluta fega om konsekvenserna av LAS
Fri invandring utgör inget hot mot jobben

En starkare välfärdsstat gör arbetsmarknaden rörligare

Ungdomsavtalet, räddningen för Sveriges unga

LAS har skapat ett klassamhälle på arbetsmarknaden

Tystnaden kring LAS är destruktiv och drabbar ungdomar
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Konstigt att du både undrar över varför de kallas skitjobb, själv varesig tycker att de är det eller vill kalla dem det men ändå tycker andra ska fortsätta. Ordets makt är stor. Använd inte ordet om hederliga arbeten som måste göras, det finns inga skitjobb!!!
Ja kalla jobben vad du vill, men bidrag skall inte vara ett alternativt för att få dom gjorda. Väljer man att inte ta ett skitjobb ska man inte ha något bidrag i stället.
Jag har också haft skitjobb (vem har inte det?). Jag har dock inte använt min värdefulla tid till att gnälla över att de varit dåligt betalda utan gått vidare när jag sett chansen, eller så har jag skapat chansen själv.
Nu är det en gång så att de allra flesta av oss moderna människor måste prostituera oss för att kunna överleva eller om vi vill ha det bättre materiellt. Man ska inte skämmas för att man horar.
Vi är alla horor, arbetaren liksom direktören.Det är meningslöst att skylla ens egna misär på dem som, mer eller mindre motvilligt, ger oss de pengar som hjälper oss att överleva. Vi har sett hur socialismen skapat nya sorters horor, under andra namn, så jag för min del önskar att den stilla dör ut.
Jag har, precis som artikelförfattaren, haft en del "skitjobb" i mitt liv (städ, disk, telemarketing osv.). Jag anser utan tvekan att man måste kunna kalla dessa jobb för just skitjobb. Ett skitjobb är för mig ett arbete som ställer ytterst låga krav på kunskap, utbildning eller erfarenhet, som är montont och enahanda, som är dåligt betalt, som erbjuder ytterst begränsade möjligheter till utveckling eller egna initiativ, som ger ytterst lite intellektuell eller känslomässig stimulans, och som (i många fall) är fysiskt tungt, smutsigt och innefattar arbetsuppgifter som kan uppfattas som äckliga (t.ex. att torka upp avföring).
Problemet är enligt min mening inte att dessa jobb finns och att de betraktas som just skitjobb. Problemet är den i Sverige rådande kombinationen av massarbetslöshet och en extremt stelbent och orörlig arbetsmarknad. Denna kombination leder nämligen till att den som en gång hamnat på ett skitjobb löper stor risk att fastna permanent i "skitjobbsträsket".
Det är enligt min åsikt fullt rimligt att en ung människa som saknar både högre utbildning och arbetsliverfarenhet kan jobba en period som t.ex. städare eller reklamutdelare för att skaffa sig arbetslivserfarenhet. Det är också rimligt att en invandrare med dåliga svenskkunskaper under en period kan ha denna typ av jobb för att "få in en fot" på svensk arbetsmarknad.
Det är däremot inte rimligt att människor som har begåvning, framåtanda och vilja att förkovra sig fastnar i okvalificerade skitjobb, utan möjlighet att utveckla sig och gå framåt i sin yrkeskarriär. Det är inte rimligt att människor med fleråriga akademiska utbildningar under långa perioder kan bli kvar i ett träsk av tillfälliga vikariat som städare, personliga assistenter eller telefonförsäljare. Och det är inte rimligt att välutbildade invandrare med goda svenskkunskaper i längden ska hanka sig fram som tidnings- eller reklamutdelare.
Skitjobb finns, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Någon måste städa, diska, dela ut tidningar och torka bajs - åtminstone så länge vi inte hittat sätt att utföra dessa arbetsuppgifter maskinellt. Problemet är enligt min åsikt alltså inte skitjobben i sig, utan att många människor fastnar i denna typ av jobb och inte kan ta sig vidare.
Mycket välbehövlig artikel! Vi har i vårt samhälle skapat skitjobb. Skitjobb ät jobb med dålig lön, dåliga arbetsförhållanden och arbetsmiljö och inte sällan är de otrygga anställningar med låg social status. Ofta är det viktiga jobb, så det har inte med det att göra.
Problemet är inte att dessa jobb kallas skitjobb. Problemet är istället att dessa jobb är lågbetalda, otrygga och osäkra. Och det är detta vi måste prata om
Tack för era kommentarer Rolf och Mattias.
Någon som behöver få skog röjd i Östergötland? Det är tungt,skitigt, farligt, lågbetalt men ändå kul jobb när man slipper köpa gymkort för att svettas.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.