Vi måste våga säga skitjobb

Konstigt att du både undrar över varför de kallas skitjobb, själv varesig tycker att de är det eller vill kalla dem det men ändå tycker andra ska fortsätta. Ordets makt är stor. Använd inte ordet om hederliga arbeten som måste göras, det finns inga skitjobb!!!

Ja kalla jobben vad du vill, men bidrag skall inte vara ett alternativt för att få dom gjorda. Väljer man att inte ta ett skitjobb ska man inte ha något bidrag i stället.

Jag har också haft skitjobb (vem har inte det?). Jag har dock inte använt min värdefulla tid till att gnälla över att de varit dåligt betalda utan gått vidare när jag sett chansen, eller så har jag skapat chansen själv.
Nu är det en gång så att de allra flesta av oss moderna människor måste prostituera oss för att kunna överleva eller om vi vill ha det bättre materiellt. Man ska inte skämmas för att man horar.

Vi är alla horor, arbetaren liksom direktören.Det är meningslöst att skylla ens egna misär på dem som, mer eller mindre motvilligt, ger oss de pengar som hjälper oss att överleva. Vi har sett hur socialismen skapat nya sorters horor, under andra namn, så jag för min del önskar att den stilla dör ut.

Jag har, precis som artikelförfattaren, haft en del "skitjobb" i mitt liv (städ, disk, telemarketing osv.). Jag anser utan tvekan att man måste kunna kalla dessa jobb för just skitjobb. Ett skitjobb är för mig ett arbete som ställer ytterst låga krav på kunskap, utbildning eller erfarenhet, som är montont och enahanda, som är dåligt betalt, som erbjuder ytterst begränsade möjligheter till utveckling eller egna initiativ, som ger ytterst lite intellektuell eller känslomässig stimulans, och som (i många fall) är fysiskt tungt, smutsigt och innefattar arbetsuppgifter som kan uppfattas som äckliga (t.ex. att torka upp avföring).

Problemet är enligt min mening inte att dessa jobb finns och att de betraktas som just skitjobb. Problemet är den i Sverige rådande kombinationen av massarbetslöshet och en extremt stelbent och orörlig arbetsmarknad. Denna kombination leder nämligen till att den som en gång hamnat på ett skitjobb löper stor risk att fastna permanent i "skitjobbsträsket".

Det är enligt min åsikt fullt rimligt att en ung människa som saknar både högre utbildning och arbetsliverfarenhet kan jobba en period som t.ex. städare eller reklamutdelare för att skaffa sig arbetslivserfarenhet. Det är också rimligt att en invandrare med dåliga svenskkunskaper under en period kan ha denna typ av jobb för att "få in en fot" på svensk arbetsmarknad.

Det är däremot inte rimligt att människor som har begåvning, framåtanda och vilja att förkovra sig fastnar i okvalificerade skitjobb, utan möjlighet att utveckla sig och gå framåt i sin yrkeskarriär. Det är inte rimligt att människor med fleråriga akademiska utbildningar under långa perioder kan bli kvar i ett träsk av tillfälliga vikariat som städare, personliga assistenter eller telefonförsäljare. Och det är inte rimligt att välutbildade invandrare med goda svenskkunskaper i längden ska hanka sig fram som tidnings- eller reklamutdelare.

Skitjobb finns, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Någon måste städa, diska, dela ut tidningar och torka bajs - åtminstone så länge vi inte hittat sätt att utföra dessa arbetsuppgifter maskinellt. Problemet är enligt min åsikt alltså inte skitjobben i sig, utan att många människor fastnar i denna typ av jobb och inte kan ta sig vidare.

Mycket välbehövlig artikel! Vi har i vårt samhälle skapat skitjobb. Skitjobb ät jobb med dålig lön, dåliga arbetsförhållanden och arbetsmiljö och inte sällan är de otrygga anställningar med låg social status. Ofta är det viktiga jobb, så det har inte med det att göra.

Problemet är inte att dessa jobb kallas skitjobb. Problemet är istället att dessa jobb är lågbetalda, otrygga och osäkra. Och det är detta vi måste prata om

Tack för era kommentarer Rolf och Mattias.

Någon som behöver få skog röjd i Östergötland? Det är tungt,skitigt, farligt, lågbetalt men ändå kul jobb när man slipper köpa gymkort för att svettas.