Publicerad: 2012-07-05 14:07, Uppdaterad: 2012-07-05 14:07
Författare: Sverker Åström blev känd som den personlighet som hela sitt yrkesliv slogs för den svenska neutraliteten. Men regeringen spelade under täcket med västmakterna.
Om författaren
Har sett och känt Sverker Åström i hela mitt liv. Han är mycket omtalad i min biografi över ambassadören Harald Edelstam
Sverker Åström lämnade jordelivet häromveckan. Han har fått lysande nekrologer för sin stora insats för Sverige och dess diplomati. Den ende som har vågat vara lite kritisk är ledarskribenten David Lindén på Södertäljetidningen LT. Allmänt sett var Sverker Åström ju en erkänt skicklig diplomat, som med sin bildning och stora språkkunskaper gav stort intryck. Sverker Åström hade en lysande karriär och fick de allra högsta och prestigefyllda posterna i den svenska utrikesförvaltningen. Att bli FN-ambassadör vid 49 år ålder är en prestation, även om han var god vän med Dag Hammarsköld och kamperade ihop med denne under fjällvandringarna på 50-talet. Åström var också Hammarkölds sekreterare under dennes tid som kabinettssekreterare och statsråd.
Åström var en uppskattad ambassadör i Paris 1978 – 82 och ordnade mycket fester och maskerader för sina likasinnade och andra. Han var således en social person när han ville, men han höll strikt åtskillnad mellan det privata och den officiella världen.
I nekrologerna talas det väldigt mycket om att han på ålderns höst (90 år gammal) klev ut ur garderoben och erkände att han var homosexuell. Man kan undra varför det tog så lång tid? Men att vara homosexuell innebar på UD att man kunde betraktas som en potentiell säkerhetsrisk, i och med att man kunde bli utsatt för utpressning och annat.
Han var stationerad i Moskva och i Kujbysjev under kriget och har senare fått kritik för passivitet i samband med Wallenbergaffären. Tjänstgöringen i Sovjetunionen och hans homosexualitet, gjorde också att han senare blev anklagad för att vara sovjetisk spion. Han lyckades aldrig få ut sin dossier från SÄPO.
Sverker Åström blev känd som den personlighet som hela sitt yrkesliv slogs för den svenska neutraliteten. Jag skulle vilja säga att det var höjden av hyckleri. Regeringen spelade under täcket med västmakterna under det kalla kriget, vilket ryssarna mycket väl visste om, inte minst tack vare Stig Wennerströms spioneri. Ett enkelt exempel är att alla svenska flygbaser förlängde sina landningsbanor i början av 50-talet för att man skulle kunna ta hand om tunga amerikanska bombplan, de berömda B-52, som senare härjade i Vietnam.
Åström, regeringen och UD var mycket väl informerade om detta faktum. Mitt intryck är att han hela sitt yrkesliv gick den socialdemokratiska regeringens ärenden men att han senare torgförde sina åsikter på ett oärligt sätt.
Sverker Åström förekom i min barndom och ungdom. Han började på UD 1939, samma år som min fader Harald. De placerades ut på olika poster under kriget. Medan Åström var sekreterare åt Dag Hammarskjöld, blev Harald sekreterare åt utrikesministern Östen Undén 1946. Harald fick då nära inblick i den skändliga baltutlämningen och Wallenbergs mord i Sovjet. Föga ärofyllt för oss.
Under 50-talet arbetade de tillsammans och Åström var en flitig gäst på middagar och mottagningar i mina föräldrars villa på Djurgården. Han brukade cykla ut till Kaknäs på söndagar och sitta och prata med familjen. Jag kommer ihåg hans isblå ögon och stirrande blick som skrämde mig. Som liten tyckte jag att det var något vansinnigt över honom.
Senare blev det en annan ton i skällan. Harald blev utnämnd till ambassadör i Guatemala 1969 och senare i Chile 1972, där han på flera sätt kom i konflikt med ledningen på UD, s.k. Cabinet. Åström var då kabinettssekreterare, den högste tjänstemannen på departementet. Harald handlade efter sina känslor, särskilt efter militärkuppen i Chile 1973, när liken låg i staplar på gatan. Han tog utan att tveka emot flyktingar på ambassaden, särskilt när han hade tagit över kubanska ambassaden (utan tillstånd från UD). Han hade emellertid grönt ljus från Palme, som han talade med varenda dag i telefonen. Det faktum att han gick bakom ryggen på Cabinet gjorde inte saken bättre. När han, efter ett visst motstånd, fick en gräns på 40 flyktingar, hade han i själva verket 400 flyktingar under sitt beskydd.
Problemet var att Harald, som ville att världen skulle få veta vad som pågick i Chile, talade alltför vitt och brett med media, vilket definitivt inte är en ambassadörs roll. Han belades sålunda med munkavle. Åström skriver ett mycket kritiskt chiffer till Harald och bannar honom i snirklande meningar för att han lägger sig i Chiles inte angelägenheter:
”…Skälet till att jag sänder dig detta meddelande är endast att be Dig att varje gång Du eller en ambassadmedlem har en direktkontakt med massmedia, Ni benäget ville omedelbart sända ett telegram härom till pressbyrån. Det är nödvändigt för oss att kontinuerligt veta vad Ni säger…”
Opinionen i Sverige och Palmes helhjärtade stöd gjorde att Åström var tvungen gjuta lite olja på vågorna och att ge en liten klapp i ryggen:
”…Får jag personligen tillägga att vi här hemma följer Ert arbete med stor sympati väl vetande hur besvärligt och ömtåligt det är…”
Det låter inte särskilt övertygande, särskilt som Åström och den politiske chefen, Wilhelm Wachtmeister gjorde allt för att få Harald hemkallad. Utrikesministern Sven Andersson hade emellertid råg i ryggen och stod emot alla påtryckningar, väl medveten om att Palme godkände Haralds agerande. Det var väl Haralds metod att gå bakom ryggen på sina egna chefer som gjorde Cabinet förbannade.
Sverker Åström och Harald förblev fiender, inte minst sedan Harald, osmart nog, skickade pengar till flyktingarnas familjer i Chile, via den diplomatiska kuriren, från ambassaden i Washington. Det är förbjudet att skicka pengar via kuriren, vilket Harald struntade i. Saken blev upptäckt och Åström vände upp himmel och jord och gjorde en jobbig utredning om saken. Han konfronterade Harald på sitt vackra ämbetsrum på UD och man kom inte vidare i diskussionen. Åström avslutar sin promemoria till utrikesministern på ett nästan festligt sätt:
”…Efter ytterligare några repliker utan att någon av oss höjde rösten reste sig Edelstam plötsligt och sade att han vägrade att diskutera vidare. Så gick han sin väg utan att säga adjö…”
När Harald var död, beslöt jag mig för att skriva en biografi om honom. I arbetet ingick naturligtvis en intervju med hans chef på UD. Jag sökte upp Sverker Åström i hans hem på Kammakargatan. Det var mycket vackert möblerat och han uppträdde i sina berömda röda och gröna strumpor. Mannen jag träffat många gånger i mitt liv och som jag tyckte att jag var god vän med, uppträdde avvisande. Han påstod att han inte kom ihåg något och att vi kastade bort vår tid.
Så kan det gå.
Dagens populäraste artiklar
- Det luktar unket om Pantrarna
- Var tacksam! (OBS särskilt om du är invandrare)
- En annan del av Husby
- Det är felaktigt att förklara kravaller i våra förorter med arbetslöshet och social utslagning.
- Polishatet i segregerade förorter spårar ur
- Sänkte Sverige en amerikansk ubåt i Hårsfjärden?
- Husbyungdomars agerande är ett rop på hjälp, ett se - oss - innan - det - är- för- sent!
- "Svenskhet" löser inte kriminalitet
- Tragedin i Husby visar att assimilering är bättre än mångkulturalism
- Våldsverkarna i Husby sviker sitt lokalsamhälle
- Öppet brev till Benjamin Netanyahu
- Hökmarks lögner och det liberala Mellanöstern-dilemmat
- Det amerikanska helikopterteamet skötte bara sitt jobb
- Dags för Sverige att gå med i nato
- Sverige bör visa att man står på Israels sida
- Turkiet och Israel: kampen om Mellanöstern
- Därför behöver Sverige mer kärnkraft
- En provokation från terrorbombningarnas apologeter
- Ovärdigt bedriva åsiktsförtryck mot Günter Grass
- Rasism-konferensen inget undantag
Newsmill seminarier
- Öppet brev till Benjamin Netanyahu
- Hökmarks lögner och det liberala Mellanöstern-dilemmat
- Det amerikanska helikopterteamet skötte bara sitt jobb
- Dags för Sverige att gå med i nato
- Sverige bör visa att man står på Israels sida
- Turkiet och Israel: kampen om Mellanöstern
- Därför behöver Sverige mer kärnkraft
- En provokation från terrorbombningarnas apologeter
- Ovärdigt bedriva åsiktsförtryck mot Günter Grass
- Rasism-konferensen inget undantag
15 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Erik Edelstam, får jag fråga dig: Finns det någon staty över Harald Edelstam någonstans i Sverige?
Det borde det finnas, han gjorde fantastiska insatser för Chiles folk. Han räddade där, om jag förstår saken rätt, livet på cirka 1300 personer. Han räddade som diplomat i Norge även under andra världskriget livet på hundratals motståndsmän och judar.
En fantastisk människa.
Absolut, för en gång skull håller jag med elefanten. Åström däremot representerar samma sort arroganta patricier med partibok hos sossarna som har varit och är typiska för UD.
Puma, som Åström själv sagt ganska tydligt, han var inte Socialdemokrat.
Dessvärre är min modige och rättfärdige fader totalt ignorerad i Sverige. Han har fått en park uppnämd efter sig i Montevideo. Det är allt. Han räddade ett stort antal urugyaer, de s.k. Tupamaros, från döden från Nationalstadion i Santiago. Trots att han också räddade hundratals norrmän från Gestapo under kriget, är han totalt bortglömd i Norge.
Sverige skall man inte tala om. - Skam!
Roligt att du svarade Erik, tack. Håller helt med. Det är också rent ut sagt ledsamt.
Det dröjde dock länge innan Raoul Wallenbergs monument var på plats. Saker och ting kan ändras.
Langley, du brukar ju stödja USA i allt, USA avsatte en demokratiskt vald regering i Chile, inte så snyggt. Inte heller var det så snyggt att detta ledde till cirka 4000 personers död under Pinochet.
Trist att innan graven är grävd snacka skit om någon som man är osams med. SÅ gjorde sitt jobb och med bravur och din far gjorde säkert en fin insats på sitt sätt. Kunde du inte nöja dig med att lyfta fram din far. Du är uppenbarligen inte sv. Samma kaliber som någon av dem. De kommentarer du refererar är väl inte det minsta uppseendeväckande.
Harald Edelstam var inte städslad av USA:s underrättelsetjänst, (WRB) OSS/ CIA , 1944, som Raoul Wallenberg. I Chile,1973, då var det CIA och USA:s utrikesminister Henry Kissinger, ( judisk flykting från Tyskland, senare tjg. i U.S.Army) som var Harald Edelstams motståndare, de som dirigerade förrädaren general Pinochet , mot Allendes folkvalda regering,
Ponera att Wallenberg räddat Henry Kissinger 1944, i Budapest, som just ett halvår innan julen 1972, bombat Vietnam till grus, som Olof Palme reagerade mot i sitt berömda tal. Palme är värd en staty, för sitt Vietnamengagemang, 1965-1975, men blir kölhalad, än idag.
Förmodligen låg CIA bakom mordet på Olof Palme, 1986, lika säkert som NKVD, 40 år tidigare på Raoul Wallenberg.
Att Harald Edelstam räddade norska flyktingar undan Nacht-und-Nebel-lägren under kriget, var nog inte populärt i Sverige. Den som ledde norska motståndsrörelsen "Milorg" , J.C. Hauge(sen. försvars-min.), ansåg i sina memoarer att den svenska dåtida säkerhets-polisen (SÄK), var farligare för norska motståndsrörelsen än t.o.m. tyska Gestapo.
Svenska säkerhetspoliserna : Martin Lundqvist / Erik Lönn tillät den tyska SS-Obersturmbannführern Hans Hendrik Neumann (avl. 1994) från Reichskommissariatsstab/ Norwegen,(tid.RSHA- Rein-hard Heydrichs adjutant) bl.a att komma till Stockholm som polis-attaché, 1941-45, med fri tillgång till polishuset, för att organisera kommunist / jude/ flykting/ motståndsrörelse-jakt , då ibland syno-nymt.
Lönn och Lundqvist besökte Heydrich/SS i ca 10-15 mars 1941, för utbyte om tyska vänsterflyktingar, och enligt handlingar i tyska Bun-desarchiv (Borgersrud),utbad de sig om ett besök i koncentrations-lägret Sachsenhausen.
Någon vecka efter säpo-snutarnas SS-besök i Berlin, den 26 mars 1941 godkände tyska Wehrmachts högste kvartersmästare, general-major Eduard Wagner på begäran av Reinhard Heydrich, inför an-greppet mot Sovjetunionen, i juni, att "Einsatzgruppen" fick avrätta civila, särskild judisk/bolsjeviker, samt övrig sovjetisk, kommunistisk intelligentia. Avrättningskommandona fick ytterligare personal, nu ca 3.000 man, men i allt kriminella order, som massvält, kommissarie-ordern, m.m. (Browning 2004/Final solution)
Det finns ett foto i ett arbete om Quisling-regimen i Norge, där Neu-mannn den 26 september 1943, sitter på " Förerting " på Oslo slott. Han flankeras av övriga nazis, som Heinrich Fehlis,(SS-chef Norge,- 1945) Carlo Otte, (ariseringsexpert) Hans Reinhard Koch,(tid. chef tysk civilförvalt. i Sudeten 1938, och senare Norge), samt rikskom-missarien, 1940-45 förstås, den ökände Josef Terboven.
Hade tyskarna ockuperat Sverige hade förstås svensk polis och säkerhetstjänst gått tyskarna tillhanda. Redan 1941, i november besökte Neumann och Müller, säkerhetspolisen, på Munkbron 2 i Gamla stan, Stockholm, fast då hade tyskarna kört fast framför
Moskva, och kriget var i princip avgjort. Men som sagt, ända fram till Budapest 1944, var tyskarna kapabla i Förintelsen.
Ett s.k. "Vorkommando Moskau, Einsatzgrupp under SS/RSHA-Arthur Nebe, (även T4-Euthanasi ) svenske Harry Södermans bästa poliskompis i Heydrichs Interpol, var den som började med avrätt-ningar med bilavgaser, det som senare blev gaskammarna i Aus-chwitz.
Förenta staterna har förstås ingen användning av Harald Edelstam, som någon hedersmedborgare, som kan påminna om deras egen ondska, då och nu. På samma sätt talar Erik Edelstam om " baltut-lämningen" som säkert var en tragedi, men de hade varit i tysk tjänst, men än värre för de tyska soldater som samtidigt, ca 2.500 man hamnade i Sibirien, på 10 år.
Men så fungerar det borgerliga cyniska frack/brack-Sverige : Balt-utlämningen , (146 baltiska Wehrmachts-soldater till hemorten) (30.000 civila fick ändå stanna), och Raoul Wallenberg, skall sent glömmas, som påminnelse om det sovjetiska förtrycket. Och att säpoetablissemanget förföljt både Åström, Schori, Edelstam, Palme,
i decennier är helt i linje, med detta. Vad övrigt är - är tystnad. Detta har nog utländska bedömare , som Susanne Berger i Raoul Wallen-berg-utredningen, svårt att förstå.
#9 Doktor Eleph@nt, beklagar men jag får inte yttra mig här för Newsmills censor... sådan är "yttrandefriheten " i Sverige... blott en illusion.
#11 Du verkar ha stora detaljkunskaper. Själv tror jag att SÄPO var involverad i mordet på Olof Palme.
# 12 OK
#14 jag stödjer inga kommunistiska diktaturer.
#15, Bra. Men 1973 kanske valet i Chile bara var mellan en kommunistisk diktatur eller Pinochets diktatur. Jag vet inte. Jag bor nämligen inte i åsiktsdiktaturen Sverige. Jag träffar chilenare av alla de sorter, och har FRI tillgång till OLIKA, klart motstridiga åsikter i mitt hemland. I Sverige är det omöjligt att veta vad som egentligen hände i Chile, pga åsiktsdikaturen inom kultur, media och utbildning. ALL rapportering i svenska media är tillrättalagd, följer "partilinjen", och gudnåde den som avviker, uttrycker en annan åsikt. Den stackarn stämplas automatiskt som fascist, blir utfyst och får omedelbart sparken.
De här vidriga åren i Chiles historia är inte fullt så enkla som vänstern, med 100 miljontals liv på sitt samvete, vill framställa det. Chile var ett "slagfält" i kriget mot kommunismen, en strid mellan Fidel och Pinochet, och många oskyldiga dog säkerligen. Jag är glad jag inte upplevde den här tiden i Chile. Jag är också glad att ambassadör Harald Edelstam gjorde det han gjorde. Han, liksom Raoul Wallenberg, stod öga mot öga mot ondskan, och hade mod nog att stå ivägen, att säga stopp. Hur många av oss har det? Det var minst sagt beundransvärt, mycket beundransvärt. Harald Edelstam räddad liv. Även en kommunist är, trots allt, ett mänskligt liv, om än ett förvirrat mänskligt liv. Sverker Åström, däremot, var nog mest intresserad av makten, maktens glans, fester, vackra objekt, silversamlingar, etc. Men Sverker Åströms sexualitet är totalt irrelevant.
Amerika är f.ö. en gigantisk nation, en ofattbart mångfaldig union, e pluribus unum, komplicerad, mångfasseterad, full av inbyggda motsättningar, konfliker, strider, långt mer än kanske Du och många andra svenskar tycks inse.
Är följande filmer fakta? Eller partsinlagor? Kanske, kanske inte... men tack vare internet, (Made in America), tack vare YouTube, (Made in America), är de tillgängliga här, på Din dator, (Made in America), och det står var och en fritt att bilda sin egen uppfattning... tack vare Amerika.
Svarta Nejlikan The Black Pimpernel
http://www.youtube.com/watch?v=SAUt_iMQkD4
La Muerte de Pinochet
http://www.youtube.com/watch?v=hE2luCFKamY
Det bör i detta sammanhang erinras om att Sverker Åström tog kraftfullt avstånd från Olof Palmes jämställande av USA:s bombningar av Hanoi julen 1972 med nazistiska utrotningsläger som Treblinka. Åström fann det märkligt att USA inte helt bröt de diplomatiska förbindelserna med Sverige efter Palmes uttalande.
Generellt har Sveriges utrikespolitik efter kriget varit ett svart hål av omoralisk hyckleri och dubbelmoral. Och är det fortfarande. Nu går man helt okritiskt i EUs och Bilderberger-gruppens ledband. Varför har vi överhuvudtaget ett dyrt UD, varför betalar vi ett stort antal politiker att agera mot Sverige och dess befolknings intressen? Det hade ju varit enkelt om man bara hade kunnat skylla på vänsterns oomtvistade omoral och inkompetens men sanningen och säga lyckas ju regeringen tangera vänstern i dessa grenar-mycket beklämmande.
Din far var en svensk hjälte, inte bara för det han gjorde i Chile utan också det som han gjorde i Norge. Den norska gåvan till Sverige, Voksensåsen, reflekterar säkerligen ytterligare din far ”Svarta Nejlikan”s värv. En vacker dag får vi hoppas att SÄPOs arkiv blir tillgänglig för forskare. Om svenskar spelade i samma ”lag” som Jan Guillou får vi kanske veta först då.
Den totala situationen som ledde fram till situationen i Chile är mycket komplex, som Virginia Langley visar på. Det gör Edelstams aktioner ännu mer beundrans värda. Neutralitetskommissionens rapport på nittiotalet skänker före övrigt ytterligare ljus åt Sveriges agerande under det kalla kriget. Även Mikael Holmströms bok ger ytterligare aspekter.
Minnet av din far lever vidare hos många, med tacksamhet. Så kan det vara.
Tack för din artikel.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.