Utan bostäder - inga soldater

Bra att det jobbas på alternativ för att ordna mer boende, jag tror att förutom för soldaterna kommer detta att vara till nytta även för många nya officerare i början av karriären.

Jag anser inte heller att logement är ett värdigt boende över en längre tid. Jag vill inte kalla det ett boende över huvudtaget, jag ser det som en övernattningsmöjlighet. Men det är dock en övernattningsmöjlighet som är positiv både för soldaterna och för arbetsgivaren.

Under förutsättning att vi inte gör om logementen för att färre skall kunna bo där utan tillhandahåller dem för vad de är, en övernattningsmöjlighet med lika många sängar och skåp som tidigare under värnpliktstiden så kan vi erbjuda denna möjlighet till alla soldater, och officerare.

Det skulle underlätta för nya soldater och officerare vid förbandet innan de hittar ett fast boende på orten. Det skulle ge mer möjlighet till dygnsvila för de som har lång pendlingstid vid perioder med mycket kvällstjänst och ansträngande tjänst.

Eftersom förbanden finns på få platser och soldaterna kommer från hela landet så kommer vi alltid att ha soldater som inte är villiga att ge upp sitt sociala liv på hemma orten för tex 3-4 års arbete vid Försvarsmakten. Med den lilla lön som de har kommer dessa inte ha råd med ett dubbelt boende, alltså kommer vi att förlora dessa.

Vid min förra tjänst som kompanichef på ett anställt skyttekompani hade jag och alla andra officerare på kompaniet skåp på logement hos resp pluton där vi förvarade vår fältutrustning samt en säng. Jag och många officerare liksom soldater hade lång pendlingstid hem.

Att kunna stanna kvar efter en ansträngande dags stridsövningar med kvällstjänstoch ta hand om sin utrustning i lugn och ro och kunna övernatta och få tillräckligt med vila inför nästa dags övningar underlättade mycket. Som bonus till detta så gjorde jag detta tillsammans med soldaterna i min ledningsgrupp vilket gjorde att vi lärde känna varandra bättre och blev ett effektivare enhet.

Det viktiga är att bibehålla samma ordning och reda på logementen som vi är vana vid från värnpliktstiden så att de bara kan använda för övernattning och att de tillika är arbetsplats för en eller flera grupper. Det kommer att automatiskt göra att de som trivs i Försvarsmakten och blir kvar kommer att skaffa sig ett boende utanför grindarna.

Sammanfattningsvis vill jag berömma er på P4 för att ni lägger ned kraft på att ordna billigt boende för soldater och officerare. Men, jag skulle vilja att man inte nyttjar logement som boende och hyr ut dessa utan bibehåller dem som en övernattningsmöjlighet på samma sätt som under värnplikstiden.

Det kommer att leda till att vi kan rekrytera och behålla fler soldater under längre tid.
Det kommer också att leda till att vi har soldater som är mer utvilade och har sin utrustning bättre förberedd inför övningar vilket leder till effektivare och säkrare utbildning. Som en bonuseffekt kommer soldater och även officerare känna varandra bättre vilket leder till mer
sammansvetsade förband.

I sin artikel nämner Öv Månsson den övernattningsmöjlighet som logementet är som ett alternativ till fast boende samt det ur andra aspekter är bättre att soldaterna bor utanför kasern.

Jag menar att det är ett komplement till fast boende. Jag anser inte heller att vi skall erbjuda fast boende till soldaterna på kasern men att vi skall erbjuda övernattningsmöjlighet.

Dags för Försvarmakten att tala klarspråk om vad det är för "andra aspekter" som man är rädd för så att det går att bemöta dessa i debatt. Det känns som om Försvarsmakten helt onödigt låst fast sig i logementsfrågan.

Se även mitt inlägg tidigare i SvD:s ledarblogg i samma ämne.

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/06/19/madrassdebatten-i-officerstid...

"Studenter och soldater är grupper i samhället som har stora likheter. Båda har jämförbara åldersstrukturer, bor (ev) en kortare tid på orten och då ofta som första egna boendet och har jämförelsevis begränsad inkomst."

Vad jag känner till så är soldater avlönade av försvarsmakten och kan alltså inte likställas med studenter, vilka lever på lån eller studiebidrag!

"En annan likhet är att båda grupperna är väsentliga samhällsfunktioner."

Studenter på högskolor är inte en homogen grupp och kan alltså inte likställas med gruppen "soldater".

Studenterna kan bidra till samhället inom många olika yrken; läkare, ingenjörer, forskare, lärare, sjuksköterskor, sjukgymnaster etc. etc.

Det hela handlar mest om insällningar i kommunerna.

Skövde vet värdet av förband i stan så dom agerar för att dra till sig yrkesmilitärer, på samma sätt som dom försöker dra till sig andra intäktskällor som industrier och turism.

Enköping gör ingenting alls för att behålla sina yrkesmilitärer. Deras ointresse är förvånansvärt. Och det är också förvånansvärt att försvarsmakten inte pressar kommunen mer eller tar konsekvenserna av deras ointresse.

Med min bakgrund med två missioner på Balkan och två i Afghanistan samt NBG08 skulle jag antagligen bli en tillgång som yrkessoldat. Tyvärr upplever jag att den tiden jag lagt ner på att utbilda mig, tiden i insatsområdet och offerviljan jag visat inte är värt något för Försvarsmakten.

När jag under 2009 träffade Arméinspektören och Generaldirektören i Kabul över en lunch för att diskutera mina åsikter angående införandet av yrkessoldater så möttes jag av en individ som förstod precis vad jag pratade om och en som mer eller mindre ansåg att jag var korkad. Den ene yrkesofficer och den andre politiskt tillsatt. Rykten hade börjat florera om löner, förmåner och kontraktstider. Jag påtalade att om man tänker ha ingångslöner på 16000-17000 kronor så bör man kompensera med bra förmåner (ex. boende, mat och resor) för att locka till sig bra soldater. Jag tryckte även på att utbildningen måste vara bra och motivera individen till att stanna kvar kontraktstiden ut.

För några veckor sedan sökte jag en tjänst på P4, en tjänst som motsvarar min civila anställning. När jag blir uppringd av plutonchefen för en telefonintervju så är han såklart mycket intresserad eftersom att jag har behörigheten till tjänsten, en vilja att tjänstgöra utomlands samt erfarenhet (både civil och militär). När han frågar mig om jag vet vad lönen är så svarar jag att jag inte vet exakt men att jag vet att den inte är lika bra som min nuvarande, han säger då att jag erbjuds ingångslönen på ca 17000 kronor. Jag skrattar lite och frågar om han vet vad jag tjänar civilt, för i princip samma tjänst fast utan förpliktelsen att bära vapen och tjänstgöra utomlands. Får ett nej till svar. När jag berättar vad jag tjänar så blir han först tyst för att sen säga att han förstår om jag inte längre är intresserad men skulle bli glad om jag kom på testerna. Jag åkte aldrig på testerna.

Dels så skulle sänkningen av lönen bli alltför stor! Att sen antingen flytta till Skövde, skaffa dubbelt boende eller betala för en sängplats på logementet lockade inte. Jag är inte villig att ge upp min bostad i Göteborg eftersom det är svårt att få just bostad här. Visst finns det förband här också men inte den typen av förband som lockar mig.

Jag vet ett flertal gamla kollegor som gärna skulle bli yrkessoldater men inte till vilket pris som helst.

Jag undrar: är inte våra erfarenheter värda någonting?

Bostadsfrågan är det akuta men det finns fler lösa trådar att binda samman. Dags att reda ut frågeställningarna en gång för alla, pinsamt att varken politiker eller Försvarsmakten tar debatten på allvar.

En soldat med en sovsäck är inte bostadslös. Egentligen är sovsäcken en bonus. De bör sova i bivack utan sovsäck i hela sinn tjänstgöring.
Egentligen är en bivack en bonus . De bör sova under sinn jacka
hela tjänstgöringen.
"En Svensk Tiger"

Alone in the Wilderness coreman
http://www.youtube.com/watch?v=iYJKd0rkKss

Englishman in Alaska Day 3
http://www.youtube.com/watch?v=GE4qw7PaXi8

Englishman in Alaska Day X
http://www.youtube.com/watch?v=8qIvGmVznWw&feature=plcp

Som soldat kan jag tycka att försvarsmakten inte riktigt höll sina löften vad gäller boende på logement. Vi blev lovade avskärmade sektioner, egna nycklar och en mäss på varje våning. Det hade varit ett acceptabelt boende.

Istället har man nu övergett policyn att göra saker så bra för sina soldater som möjligt, och har inbillat sig att "Jamen, om vi tvingar ut soldaterna ut logementen så blir jobbet som vilket som helst". Därför har man gjort en helomvändning och bestämt sig för att nu får man inte möblera alls, man får inga nycklar och måste underkasta sig visitiation av sitt boende från befäl varje morgon. Boendet som består av en säng och ett skåp för 850 spänn i månaden.

Så först genom ofördelaktiga förhållanden och miljöer på kasern, sedan genom upphörande kontrakt, vill man kasta ut soldaten på gatan. Istället för att som jänkarna göra jobbet så privilegierat som man bara kan, så har man gått och inbillat sig att "Vara soldat är vilket jobb som helst".

Nej, Försvarsmakten, det är det inte. Och det kommer det aldrig att vara. På en vanlig arbetsplats sover man inte i fält och kommer tillbaka smutsig, trött och mörbultad. Vissa av oss GILLAR precis den olikheten från andra arbetsplatser, och det är den som man borde uppmuntra, istället för att bestraffa så som man gör nu.

Men åter till ämnet; precis som översten säger är det olika förhållanden på olika platser vad gäller att hitta boende utanför kasern. Ta till exempel soldaterna på K1 i centrala Stockholm. Hur skall de hitta ett bra boende i det läget?

Ja, antingen får de flytta långt ut i förorterna så att resetiden och resekostnaderna skjuter i höjden (och då har de ändå tur om de hittar ett sådant boende), eller så får man pröjsa några miljoner för att bo centralt. Lycka till med den saken på försvarets minimumlön.

Som soldat boendes i kasern kan jag säga så här, och då vet jag att jag talar för mina kamrater på logementen med; Ja, det går att ordna annat boende. Vi KAN göra det, rent teoretiskt sett. Men det är inte värt det. I så fall slutar nog de flesta av oss.

Varför? Därför att även om minimumlön är taskigt dåligt betalt, så blir det acceptabelt när man har ett boende för 850 spänn. Att det endast består av skåp och säng är irrelevant eftersom att jag har råd att resa hem över ledigheten, jag har råd att resa till fjärran länder och jag har råd att spara till mina studier utan att ta ett elakt lån.

Skulle jag behöva betala en vanlig månadshyra skulle dessa möjligheter i princip försvinna totalt, och oavsett hur mycket jag gillar det jobb jag har, så är det inte acceptabelt.

Om försvaret ville hade de kunnat använda kasernerna till att locka rekryter, inte stöta bort dem.