Därför misslyckas försvarets rekrytering

Ända sedan beslutet om införande av ett yrkesförsvar fattades, har en debatt förts om detta och där några olika aspekter har framförts. Delvis besvärande dålig, irrelevant eller rent av logiskt fullständigt osammanhängande, och som utmynnar prematura slutsatser.

Ett tydligt fall av prematura slutsatser är att många sökande till tjänsterna inte alls kan tas till intäkt för någon succé. Har man så många sökande är det snarast för att kraven är diffusa och ger en alltför bred träffbild. Det är alltså en icke effektiv och dyr rekrytering. Dessutom kan inte avgöras om hur rekryteringen fungerat innan man börjas se om de valda soldaterna håller måttet, och stannat sina kontraktstider ut.

Den största tyngden i diskussionen har gällt de förmåner av olika slag som soldaterna kommer i åtnjutande av, kopplat till svårigheter att rekrytera och förtida avgångar och fördyrande rekryteringar där icke realistiska beräkningar av rekryteringsbehovet föreligger och utgör en kostnadsbomb, och att beräknade nivåer på beredskap inte kommer att kunna hållas.

Det tar tid att utbilda en soldat, och det kostar pengar. Om avhoppen blir för stora påverkar detta både ekonomin för försvarsmakten och beredskapsnivån. Detta är självklarheter. Att soldater måste ha en ersättning som möjliggör för dem att stanna kvar är också en självklarhet och en ren plattityd. Vi hittar inte heller någon som tar upp den moraliska aspekten av ersättning. En person som är beredd att utsätta sig för fara och kanske komma hem som krympling eller att betala det ultimata priset för sitt yrkesval skall ha en ordentlig ersättning för detta.

Viss uppmärksamhet har också givets att man inte kommer att finna rätt personal. I sin starkaste formulering har detta slutat i farhågan att det i princip blir ett rent slödder som tar jobbet helt av skälet att de saknar alternativ. Här finns också påpekanden om bekymmer med att man har minskat kraven på utbildning.

Jag menar att den rekryteringskampanj som bedrivs från Försvarsmaktens sida, där man bl.a. använder sig av en film där svenska militären roll spelas av Sydafrikaner, och har en tydlig tendens av försök att attrahera personal med en hamiltonliknande syn på verksamheten. Det finns dock ytterligare metoder att förekomma en förtida avgång av soldater. Jag har noterat att i den rekrytering som försvarsmakten bedriver huvudsakligen inriktas på en typ av personer som söker utmaningar och vill identifiera sig som hjältar för sina kraftfulla och vågade insatser. Dessa personer är till sin natur också sådana att de gärna söker sig vidare, byter ståndpunkter och uppfattningar, när der märker att försvarets vardag inte motsvarar de förväntningar som annonskampanjerna har väckt hos dem.

Försvaret har svårt att behålla sina soldater som rekryteras och oväntat många slutar inom ett år, trots att sökandena har genomgått en omfattande rekryterings och informationsprocess. Att många slutar efter en kort tid, finns det med all säkerhet flera orsaker till. Jag vill lyfta fram vikten och betydelsen av att förstå individens existentiella värdering. Vad är det som i grunden driver och motiverar den blivande soldaten? Efter att ha tagit del av en del av reklammaterialet för de tilltänkta soldaterna är det två aspekter som slår mig. Man presenterar arbetet som soldat som en spännande dröm på samma sätt som Marlboro presenterar sina cigaretter.

Marlboro har varit fantastiskt framgångsrika och deras cigaretter säljs mest i världen. Marknadsföringen har under årens lopp skett genom att lansera en dröm som är helt skilt från verkligheten. Man presenterar i annonser och sponsring cigaretten med attribut som frihet, styrka, friskhet och potens. Man ser en viril, stark och ensam man på en löddrig häst på väg ut i vidderna eller cigarettmärket kopplat till en fullpotens Formel 1 bil från McLaren eller Ferrari. Bilarna är målade i märkets färger för att ytterligare förstärka vilken potens som ligger i att använda Marlboro. Detta är en drömbild som inte någonstans stämmer med verkligheten.

Det finns för det först knappast något ämne som bryter ner potens som nikotinet gör och vi vet alla att cigarrettrökning inte leder till frihet och styrka utan till beroende och svaghet med förtidig död i de flesta av fallen. Med denna bild i mina tankar väcks frågan om soldatyrket lockar de sökande som när en dröm om spänning, äventyr och omväxling och där man kan få se sig själv i en hjälteroll. När drömmen efter några månader har blivit avslöjad som falsk och den bistra vardagens färglösa rutiner har kommit i kapp dem och att deras otillfredsställda existentiella behov, blir deras besvikelse stor. De vill hoppa av, då det som hade styrt deras beslut inte verkar kunna infrias inom en för dem rimlig tid. Sitt beslut motiverar man både inför sig själv och för sin omgivning på ett socialt acceptabelt sätt t.ex. för låg ersättning, vilket leder till att rekryterarna dessutom får en ofullständig bild av skälen till avhoppet.

Vi vet från forskningen att det finns tre grundläggande existentiella värderingar. Eftersom så stor del av rekryterna lämnar inom ett år kan man undra vad försvarets reklammakare och rekryterarna använder sig av för värderingskunskap.

Inbyggt i detta finns två problem. Dels är det en realitet att budskapet huvudsakligen appellerar till icke för jobbet lämpade personligheter, dels att det vänder sig till de personer som man vet är mest benägna att söka sig vidare till annan verksamhet. Jag menar alltså att försvarsmakten bör överväga den marknadsföring om rekrytering som man använder sig av för att förändra sammansättningen av de rekryter som söker till en tjänst inom Försvarsmakten. Denna aspekt bör lyftas upp till ytan. Detta kan påverka avgångarna med åtskilliga procentenheter.

Men det handlar inte bara om att förstå de sökandes existentiella värderingar utan också att förstå meningen med vårt försvar. Vilka värderingar ska bära upp vårt svenska försvar och hur hanterar ledningen värderingskonflikterna så att de grundläggande värderingarna förstärks och tydliggörs. Vad är försvarets mening? Är det som förr till för de svenska medborgarna eller är det FN, EU, världssamfundet eller någon annan som man är till för? Är det viktigaste att avvärja militära hot mot svenskt territorium eller är det att bidra till att sprida demokratiska värderingar över världen? Eller är det att ge Sverige poäng i världen, så att vi kan få hjälp av andra om det skulle knipa? Varje sådan fråga avgör vad som är lämpliga värderingsprofiler hos de blivande soldaterna och officerarna som ska och kan bära upp verksamhetens idéinnehåll och produkter.

Jag har under hela min vetenskapliga karriär ägnat mig åt denna typ av frågeställningar och det är därför naturligt för mig att reagera på dessa förhållanden, i förhoppningen att mina synpunkter kan bidra till fördjupad debatt om kvalitetsförbättring och effektivisering av försvarsmaktens rekrytering.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45704

7 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Oj, så djupt. Jag trodde man ville köra stora gröna fordon, klä sig som träd, skjuta, besöka andra länder, sabba saker och döda folk? Tror artikelförfattaren behöver komma ut mer. Eller varför inte testa ett par månader att leva på en soldatlön, så kanske han förstår varför de inte stannar kvar i försvaret.

Permalänk | Anmäl #1 Tommy puma, 2012-06-28, 11:08

Man kanske skulle kvotera in kvinnor?

Permalänk | Anmäl #2 Kristian Grönqvist, 2012-06-28, 11:55

Kan det möjligtvis vara så att chansen att bli kommenderad till utlandstjänst påverkar beslutet?
Intressant är också karriärmöjligheten.
Alla kan ju inte bli officerare.
Finns det underofficerare i den nya organisationen ?
Ett stort problem med reformen när stamanställda underofficerare togs bort var ju överskottet av löjtnanter.
När värnplikten avskaffades fick de inte plats på staberna längre.
När blir man pensionär i den ny armèn?
Får man kanske göra de sista åren i hemvärnet ?
Jag har väl inte den färskaste kunskapen om den nya organisationen men jag skulle nog inte rekommendera barnbarnen att söka denna bana.

Permalänk | Anmäl #3 u_17979, 2012-06-28, 13:15

2 Precis. Förf. verkar ha glömt hela jämställdhetsperspektivet. Som att så mycket kvinnlig kompetens går förlorad genom att kvinnor inte kvoteras in?

Permalänk | Anmäl #4 Joakim Steneberg, 2012-06-28, 14:57

Det största missnöjet är lönen. Den är så låg att du inte kan få tag på en bostad i den aktuella orten om du inte lånar pengar av dina släktingar. Och så låg att du inte kan spara pengar heller.

Permalänk | Anmäl #5 Anders Olsson, 2012-06-28, 18:55

Bra artikel och jag håller med om att det är för oklart vad de ska ha för uppgift i vad som kallas försvaret. Är det en yrkesarmé som kan skickas vart som helst i världen under vilket befäl som helst att strida mot vem som helst av vilken anledning som helst? Eller bör vi inte återgå till att ha ett svenskt försvar för Sverige och svenska folket samt alla som bor här?

Det finns föga folkligt stöd för att Bilderberggruppen, FN, NATO och EU skickar våra ungdomar att strida i andra länder för de gruppernas invasioner och plundringar.

Oavsett att rekryteringen görs med en felaktig förväntansbild så finns det ingen klar bild av vad svenska försvaret är för något, ingen vet vad politikerna som inte har någon särskild folklig förankring sitter och smider för planer på att invadera andra länder och planlagda grova krigsförbrytelser som inte minst Libyen visade på mycket av och svenska försvaret var delaktiga, medskyldiga till.

Om svenska försvaret ska kunna fungera så måste det göras klart att det är Sverige som ska försvaras och inte andra länder som ska invaderas slaktas och plundras.

Permalänk | Anmäl #6 Mikael Forsberg, 2012-06-29, 01:17

Bilderberggruppen? Oj, de styr ju världen. Är det inte de som leds av stammar av tre meter långa ödlor? Nu sätter jag på mig min foliehatt...

Permalänk | Anmäl #7 Tommy puma, 2012-06-29, 08:17

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.