Om författaren
Fri skribent. Jag har arbetat som tjänsteman i regeringskansliet och på statlig myndighet, och har följt samhällsdebatten på nära håll under många år
Den tändande gnistan till pågående klasshatsdebatt är, som de flesta känner till, att poeten Johan Jönsson i april månad läste upp dikter på Dramaten. En av dikterna beskriver hur Jönssons alter ego känner ett så starkt klasshat att han försöker smitta villafamiljen i Bromma, hos vilka han jobbar som stenläggare, med herpes genom att torka av sin penis på deras handdukar. Stora delar av Dramaten-publiken uppskattade Jönssons dikt och jublade.
I Sveriges radios P1 berättar Johan Jönsson under intervjun bl. a. att han ogillade detta jubel, men att klasshat är bra och något han gärna väcker med sina dikter. Om man upplever att man blir föraktad, så är det är rationellt att hata tillbaka. Vilka bra saker klasshat ska leda till nämner Jönsson däremot inte.
Göran Greider uppmärksammar och beskriver, i likhet med Jönsson, det klasshat som är en realitet för många i Sverige. Klass och klasskamp känns mer än något annat som Greiders budskap och livsuppgift. Greider menar att så länge vi har ett klassamhälle kommer vi inte undan hatet, men säger samtidigt att det klasslösa samhället är en utopi. Så vad gör då – om vi inte kan bli av med klassamhället – för att åtminstone minska klasshatet, lindra den smärta som detta ger upphov till, förbättra kommunikationen mellan samhällets olika skikt och därigenom skapa ett samhälle som fungerar bättre? Om detta säger Göran Greider inte mycket.
Greider talar om ett ”dystert igenkännande” bland åhörarna i ett sammanhang där medelklassen inte finns med – alltså inte på Dramaten – när Johan Jönsson läser upp sin herpesdíkt (”Efter arbetsschema”). Jag tolkar det som att åhörarna mycket väl förstod den känslomässiga vanmakt som stenläggaren i dikten kände. Greiders skildring av denna uppläsning känns äkta. Men när han själv på plats såg den nedstämdhet och smärta som klasshatet ger upphov till kan jag inte begripa varför han inte – som den outtröttlige samhällsdebattör han är – en enda gång under intervjun i Nya Vågen föreslår hur vi skulle kunna minska klasshatet. Greiders upprepar gång på gång att klasshatet är något reellt som hela tiden pulserar, som finns överallt i vårt samhälle. Hans enda slutsats är att klasshatet måste få formuleras och komma ut i litteraturen, eftersom det är bättre än att folk tar till våld. Om klasshatet får tillåtelse att synas så händer något annat, påstår Greider. Men vad som händer säger han ingenting om.
Det finns massor med frågeställningar som skulle kunna öppna upp för en dialog mellan och inom olika grupper i samhället. Är klasshat bra eller dåligt? När är ett sådant motiverat och berättigat i Sverige 2012? Orsakas klasshat uteslutande av månadslön och förmögenhet, eller finns det andra orsaker? Finns det människor som förtjänar att ha en högre inkomst än andra även om det leder till en nivåuppdelning av samhället? Behandlas svenska löntagare generellt så dåligt att ett klasshat är motiverat? Behandlar svenska löntagare generellt andra människor bättre på sin fritid och på jobbet, än vad medel- och överklassen gör? Men Greider för inget resonemang. Han upprepar bara stolt att han och många andra känner klasshat. Göran Greider verkar helt enkelt inte vara intresserad av att minska klasshatet i samhället.
Under intervjun så kommer Greider in på klasshatets orsaker, varvid han presenterar en föreställning om att alla människor – ”antropologiskt” – har en universell horisont där vi drömmer om ett jämlikt samhälle. Följaktligen uppstår ilska och klasshat när vi inte har en så stor jämlikhet som möjligt. Jag måste jag erkänna att jag har svårt att bedöma denna teori. Personligen tycker jag att det ligger närmare till hands att tala om socialt arv och mindervärdeskänslor när man ska diskutera klasshatets ursprung och bränsle.
I en del löntagarfamiljer saknas studievana. Föräldrarna tycker att det är svårt att hjälpa barnen med deras skolgång. Barnen uppmuntras då inte att vare sig läsa läxor eller söka teoretiska utbildningar på gymnasium eller högskola. Utan högre utbildning får de ofta inte tillgång till högstatusjobben, och är hänvisade till ”vanliga” yrken. Men det allra viktigaste är kanske alla de små signaler som vid olika tillfällen skickas ut av föräldrar i alla hem över köksbordet under barnens uppväxt. När man vid 16 års ålder nästan har bestämt inriktning på sitt liv och uppfattning om sin omvärld är man redan en potentiell klasshatare, färdig att vakna till liv när vuxenlivet blir jobbigt. Och det blir det, när man ska bilda familj och bli lycklig.
När man ser medelklassfamiljen på väg från affären eller kontoret hem till villan i sin fina bil och sina snygga kläder en solig sommarkväll, så TROR man att de är jättelyckliga. En miljö som man själv inte har tillgång till lämnar utrymme för gissningar, och fantasin skenar lätt iväg. Man TROR att de alla är rika. Man TROR inte att de har några problem. Man TROR att alla deras barn är trygga och harmoniska och har höga betyg i skolan. När man jämför den bild man har av medelklassen med sin egen tillvaro känner en del sig misslyckade, med starka mindervärdeskänslor som följd. Och om det är något som människan HATAR, så är det att KÄNNA SIG mindre värd än andra människor. Mindervärdeskänslans tagg är vass. Smärtan är intensiv och inte omedelbart övergående när man sticker sig på den – det vet de flesta av oss, alldeles oavsett vilken samhällsklass vi tillhör. I denna situation är klasshatet ett faktum. Då är det väldigt lätt att glömma att medelklassen är människor som också stiger upp kl sex på morgonen 300 dagar om året, kämpar med sina liv och grälar med sina partners.
Varför talar inte Greider och Jönsson – vid sidan om sin litterära gärning – om dessa saker? Varför lyfter de inga alternativa synsätt som skulle kunna motverka eller lindra det klasshat som äter upp sina bärare inifrån, förmörkar deras vardag samt gör dem misstänksamma och (som sagt) hatiska mot sin omgivning? Varför talar de inte om att korkade översittare, som diktens nyrika villaägare i Bromma, precis lika gärna kan komma från arbetarhem som från överklasshem? Och varför delar de inte med sig av erfarenheter från sin egen klassresa som skulle kunna ge människor verktyg att hantera sin vardag? De verkar vara så självupptagna och fast i sitt eget klasshat att de helt enkelt inte förmår att lyfta blicken. För om man lyssnar på vad herrar Greider och Jönsson faktiskt säger, så tycker de inte att klasshat i sig är dåligt.
Sverige 2012 uppvisar allvarliga missförhållanden som vi måste försöka rätta till – hög arbetslöshet, ungdomar som inte lär sig ens det mest grundläggande i skolan, våld i hemmet, våld mot kvinnor, missbruk, brottslighet, mobbing i skolan och på arbetsplatser, problematisk integration för många invandrare, ökad segregation i samhället. Listan kan göras oändlig. I det läget tycker Jönsson och Greider att det känns rätt att uppmuntra till klasshat. Har de verkligen aldrig känt på sig eller anat att, även om människan är Guds mest avancerade projekt, så är det knappast hans mest lyckade? De verkar tro att det gynnar människans utveckling och samhället att hata människor från mer välbeställda miljöer. Det känns inte begåvat.
Greiders världsbild är motbjudande. På den ena sidan står de verkliga människorna: arbetarklassen, de utförsäkrade, politiska aktivister, fackföreningsfolk – och så förstås – Göran Greider själv! På den andra sidan står den ytliga medel- och överklassen som befolkas av människor (Är de ens människor?) utan förståelse och intresse för vardagens problem, de overkliga. Det enda Johan Jönsson och Göran Greider lyckas med är att förstärka känslan av ”Vi och dom”.
Ett möte är omöjligt eftersom medel- och överklassen ”inte vet hur det är”. Det finns inte mycket hopp, och låter som på 1970-talet när jag växte upp. I ett samhälle där tankegodset hos den intellektuella och kulturella eliten inte utvecklas mer än så på de 40 år som förflutit sedan dess, borde varningsklockor ringa.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45681
Vänstern har tagit upp klasshat eftersom allt detta med klimat, invandring, kvinnoförtryck, HBT, HBTQ och allt vad de hittade på inte gav någon nämnvärd utdelning. Så man tar fram det klasshat man började med runt 1920.
Problemet är bara att alla inser att det inte har något med verkligheten att göra. Ingen stoppar ett arbetarbarn från att studera. Det är till och med lag på att skolan ska ge stödundervisning och liknande. Det enda som hindrar någon från att göra en så kallad klassresa i dag är hans/hennes egen beslutsamhet.
Greider och vänstern är desperata eftersom de är på väg ner i det arkiv över misslyckade projekt där alla andra vänsterprojekt (Sovjet, Kina...) ligger.
Permalänk | Anmäl
Sune Svensson, 2012-06-26, 09:43
Antingen jobbar man för att minska hatet eller så jobbar man för att öka hatet. Jobbar man för att öka hatet så ska man möta hat.
Enkel karma regel.
I Jainism är karma kallas karmiska smuts, eftersom den består av mycket subtila och mikroskopiska partiklar (pudgala) som genomsyrar hela universum. Karman dras till den karmiska området en själ på grund av vibrationer från verksamheten i sinnet , tal och kropp samt olika mentala dispositioner. Observera att det inte finns någon god karma. Greider har samlat på sig mycket karma. Karman äger Greider och han klarar ej av att bryta sig ur sitt eget karma fängelse.
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-06-26, 10:50
Liksom vissa religiösa grupper ser Satan lurande överallt, ser vänstern överklassen och kapitalet på samma sätt och båda ska bekämpas med likartad fanatisk trosvisshet.
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-06-26, 10:53
Jonas Ekman - Jag skulle vilja fråga Greider och Jönsson vad det är för fel på att vara hantverkare/jobba med sina händer. Jag vet hantverkare som tjänar betydligt mer än en sjuksköterska eller socionom som exempel.
Alla jobb är hedervärda och idag kan även en snickare jobba och spara pengar och skaffa villa, bil och sådant.
Du har rätt i att de som sitter med villa, bil och andra tecken på välstånd, har jobbat för det. Man blir inte läkare utan att klämma i sig ett antal tusen sidor, oftast på engelska, inför varje tenta. Det när vissa andra sitter och degar framför tv:n eller är ute på krogen. Likadant med andra utbildningar, och sedan jobb som är krävande och
med mycket övertid. Det låter på en del som om att de som har "fina" jobb har fått dem gratis utan att anstränga sig.
Jag tycker att du har satt fingret på vad Greiders och Jönssons åsikter grundar sig. Avundsjuka och mindervärdeskomplex. Helt i onödan. Man ska istället hålla huvudet högt och vara stolt, även om man är stenläggare. Att råka ut för idioter och översittare kan alla göra, hur många läkare har inte haft sådana patienter. Och då beror det inte på klass. Vissa är bara sådana. Värst för dem själva.
Permalänk | Anmäl
Viktoria Larsson, 2012-06-26, 12:22
När man hör från moderater och andra att arbetslösa egentligen bara är lata och behöver "incitament" för att ta jobb som inte finns och när marknadsliberalerna talar sig varma för lönesänkningar (för de som tjänar minst förstås) så kan nog klasshatet ha sin relevans.
Permalänk | Anmäl
Johnny Lilja, 2012-06-26, 14:12
Aggressionen i grupper där individerna nått maximal psykologisk regression beskrivs av Kernberg: 'This archaic level of aggression is typically expressed as violence against an external world that threatens the utopia of the gratifying group-breast....'. Lätt att se att gruppbröstet utgörs i den kommunistiska ideologin av staten och det hotfulla av kapitalismen. Iakttagelsen att en del har större tillgång till 'bröstet', hotar den utopistiska drömmen och utlöser hatreaktionen.
En förklaring?
Permalänk | Anmäl
Evert Everhard, 2012-06-26, 14:50
Finns det någon av de här klasshatarna som inte är over eller medelklass? Om inte så verkar det mer handla om avundsjuka än om marxistiska realiteter. Begreppet proletäriatets diktatur är formodligen det mest missvisande begrepp som har uppfunnits i världshistorien. Diktatur ja, men inte med något proletäreat vid makten utan just sådana här klasshatare som aldrig har svultit en dag i sitt liv om det inte har varit for någon bantningskur. Åsa har väl en anknytning till arbetarklassen med tanke på hennes pappa men hon är ju journalist själv. Sedan när blev de ansedda som arbetarklass? Det hela är en absurd debatt som formodligen bottnar i någon form av egoistisk avundsjuka gentemot de som har åstadkommit något betydelsefullt i livet. Att vara känd kulturskribent kan ju också tyckas vara en framgång men det är tydligen inte tillräckligt for det egna jaget. Den svenska avunsjukan i full stålkastarbelysning med sveriges främsta kulturskribenter på scenen.Att de inte har vett att skämmas? Åtminstone lite i smyg.
Permalänk | Anmäl
Kristian Fredriksson, 2012-06-26, 14:57
Artikelförfattaren hävdar att överklassen lika gärna kan ha arbetarbakgrund som ölverklassbakgrund. Det är ren lögn. Sannolikheten för att befinna sig i ett visst inkomstskikt skiljer sig beroende för ens föräldrars motsvarande position. Mer så ju större inkomstskillnaderna är. Bara att läsa statistiken.
Det ÄR vi-och-dem. Borde vara bara vi, i ett samhälle där det varken finns under- eller överklass.
Permalänk | Anmäl
Jens Nordmark, 2012-06-26, 15:08
#10 Jens Nordmark
Nej, det är inte vi och dem. Är du arbetarklass och inte klarar dig själv utan ett arbete som någon overklassrepresentant kan skänka dig så bor du vara tacksam om han eller hon skänker dig det. De som borde klaga är de som väljs bort och ställs utanfor samhället av olika anledningar. Sedan har man givetvis alltid själv ett ansvar for sin situation oavsett klasstillhorighet. Har man dessutom lagar och regler som forhinrar att de besuttna kan overutnyttja de obemedlade som vi har i många europeiska stater så känns det väl magstarkt att prata om klasshat. Vi behover varandra och i synnerhet vi som står utanfor det etablerade samhället. Det är ingen annans fel att vi står utanfor men det behover inte vara vårt eget heller. Det är helt enkelt så här livet är.
Permalänk | Anmäl
Kristian Fredriksson, 2012-06-26, 15:52
#11
Prova att tillämpa det där resonemanget för att försvara t.ex. feodalism, slaveri eller diktatur så kommer det funka lika bra. Du motiverar dock ingenstans vad som gör den ordningen önskvärd. Det finns ju ett oändligt antal sätt att variera regelverken som ger upphov till helt andra utfall. Det är helt enkelt en generell slavmoral, ett sätt att förhålla sig till övermäktiga makthavare.
Permalänk | Anmäl
Jens Nordmark, 2012-06-26, 16:24
Och man kan naturligtvis bara vara ansvarig för det man själv orsakat, annars fyller ansvarsbegreppet ingen funktion. Dess funktion är att modifiera beteende i någon önskvärd riktning vilket förutsätter att ansvar är något man har enbart för sina egna handlingar och inte för andras, t.ex. sina föräldrars.
Permalänk | Anmäl
Jens Nordmark, 2012-06-26, 16:27
#10 Jens Nordmark
Tack för din kommentar. Jag hävdar att otrevliga och nedlåtande människor (översittare) - som t ex villaägaren från Bromma i Johan Jönssons dikt - lika gärna kan komma från arbetarhem som från överklasshem. Översittare och överklass är inte samma sak.
Som du kanske såg tog jag i mitt inlägg upp det sociala arvet. Det innebär ju - precis som du skriver - att väldigt många som tillhör överklassen har fötts in i den, och att det är väldigt få löntagare som tar sig dit. Personligen tycker jag att det finns viktigare saker i livet än att bli rikast i stan.
Permalänk | Anmäl
Jonas Erkman, 2012-06-26, 16:31
#6 Viktoria Larsson
Din kommentar känns som en mycket bra förlängning på min artikel. Bl a tänker jag på det att "hålla huvudet högt och vara stolt". Tråkigt att bara värdera sig själv - inte utifrån vad man trivs med eller har för målsättningar - utan utifrån ens hackordning i flocken. Sen är det ju det där med att klämma ett par tusen sidor tråkig text på engelska en gång i månaden. Det kan vara tufft, och måste ges samhällets erkännande och uppskattning. Tack:)
Permalänk | Anmäl
Jonas Erkman, 2012-06-26, 17:20
#6 Viktoria Larsson
Din kommentar känns som en mycket bra förlängning på min artikel. Bl a tänker jag på det att "hålla huvudet högt och vara stolt". Tråkigt att bara värdera sig själv - inte utifrån vad man trivs med eller har för målsättningar - utan utifrån ens hackordning i flocken. Sen är det ju det där med att klämma ett par tusen sidor tråkig text på engelska en gång i månaden. Det kan vara tufft, och måste ges samhällets erkännande och uppskattning. Tack:)
Permalänk | Anmäl
Jonas Erkman, 2012-06-26, 17:23
Pengar förändrar människan. Jag är säker på att begreppet klass å ena sidan innebär så mycket mer än en välfylld plånbok, (se exempelvis Susanna Popovas bok, artiklar i DN) , å andra sidan är jag säker att man kan köpa sig in i finrummet också, om man använder pengarna på rätt sätt.
Själv kommer jag från ett arbetarklasshem, men har pluggat i Uppsala och med människor från Bromma och Lidingö och jag klarade mig bara fint med dom. Det var ingen som ifrågasatta min klasstillhörighet, istället blev de bara nyfikna.
Däremot håller jag med Popova (se mina blogginlägg vk.se/blogg) att klass i form av att förstå och känna tillhörighet till en rikare och traditionsbunden över/medelklass, inte kan tas av dem som kommer utifrån (underifrån) , som mig.
Permalänk | Anmäl
stefan olofsson, 2012-06-26, 17:30
#17 stefan olofsson
Hej! Tack för intressant kommentar. Jag letade efter dina blogginlägg och fick upp "sidan kan inte visas". Har du någon annan adress än den angivna (vk.se/blogg)? Menar du att om man inte finns på "insidan" från början, så är det nästan omöjligt att känna tillhörigheten - hur mycket pengar man än har?
Permalänk | Anmäl
Jonas Erkman, 2012-06-27, 10:36
Sjukt bra.
Permalänk | Anmäl
Rikard Samuelsson, 2012-06-28, 13:41
#12 Jens Nordmark,
Ja, det finns ett oändligt antal sätt att variera ett regelverk så att samhällsstrukturerna blir olika, men det finns inget bättre eller humanare sätt än den demokratiska marknadsekonomins regelverk. Alla andra beprovade har visat sig vara sämre. Ett slavsamhälle är inte demokratiskt. Ska man behova påpeka det? Att ordningen är onskvärd beror på att det är den mest humana och utilitaristiska samhällsordningen som vi någon sin har sett. Dessutom uppfordrar den ett personligt ansvar som både är diciplinerande och rättvist så långt det är mojligt. Klasshat leder ingenstans utom till elände. Det är en romantisk drom. Visst kan det få possitiva foljder som revolutionerna i England, Frankrike och nordamerika, men det är indirekta foljder och inget självbärande gott. Klasssamhällena i de länderna kom tillbaka per automatik men något vingklippta och mer demokratiska. Så i en mojlig framtid kan det vara befogat med klasshat, men inte just nu.
Permalänk | Anmäl
Kristian Fredriksson, 2012-06-28, 15:13
#17 stefan olofsson
Det är en myt att fattiga är goda och generösa, medans rika är själviska. Fattiga är ofta väldigt själviska och direkt onda.
Om det är miljö eller arv är svårt att säga.
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-06-28, 22:32
19 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Vänstern har tagit upp klasshat eftersom allt detta med klimat, invandring, kvinnoförtryck, HBT, HBTQ och allt vad de hittade på inte gav någon nämnvärd utdelning. Så man tar fram det klasshat man började med runt 1920.
Problemet är bara att alla inser att det inte har något med verkligheten att göra. Ingen stoppar ett arbetarbarn från att studera. Det är till och med lag på att skolan ska ge stödundervisning och liknande. Det enda som hindrar någon från att göra en så kallad klassresa i dag är hans/hennes egen beslutsamhet.
Greider och vänstern är desperata eftersom de är på väg ner i det arkiv över misslyckade projekt där alla andra vänsterprojekt (Sovjet, Kina...) ligger.
Antingen jobbar man för att minska hatet eller så jobbar man för att öka hatet. Jobbar man för att öka hatet så ska man möta hat.
Enkel karma regel.
I Jainism är karma kallas karmiska smuts, eftersom den består av mycket subtila och mikroskopiska partiklar (pudgala) som genomsyrar hela universum. Karman dras till den karmiska området en själ på grund av vibrationer från verksamheten i sinnet , tal och kropp samt olika mentala dispositioner. Observera att det inte finns någon god karma. Greider har samlat på sig mycket karma. Karman äger Greider och han klarar ej av att bryta sig ur sitt eget karma fängelse.
Liksom vissa religiösa grupper ser Satan lurande överallt, ser vänstern överklassen och kapitalet på samma sätt och båda ska bekämpas med likartad fanatisk trosvisshet.
Jonas Ekman - Jag skulle vilja fråga Greider och Jönsson vad det är för fel på att vara hantverkare/jobba med sina händer. Jag vet hantverkare som tjänar betydligt mer än en sjuksköterska eller socionom som exempel.
Alla jobb är hedervärda och idag kan även en snickare jobba och spara pengar och skaffa villa, bil och sådant.
Du har rätt i att de som sitter med villa, bil och andra tecken på välstånd, har jobbat för det. Man blir inte läkare utan att klämma i sig ett antal tusen sidor, oftast på engelska, inför varje tenta. Det när vissa andra sitter och degar framför tv:n eller är ute på krogen. Likadant med andra utbildningar, och sedan jobb som är krävande och
med mycket övertid. Det låter på en del som om att de som har "fina" jobb har fått dem gratis utan att anstränga sig.
Jag tycker att du har satt fingret på vad Greiders och Jönssons åsikter grundar sig. Avundsjuka och mindervärdeskomplex. Helt i onödan. Man ska istället hålla huvudet högt och vara stolt, även om man är stenläggare. Att råka ut för idioter och översittare kan alla göra, hur många läkare har inte haft sådana patienter. Och då beror det inte på klass. Vissa är bara sådana. Värst för dem själva.
När man hör från moderater och andra att arbetslösa egentligen bara är lata och behöver "incitament" för att ta jobb som inte finns och när marknadsliberalerna talar sig varma för lönesänkningar (för de som tjänar minst förstås) så kan nog klasshatet ha sin relevans.
Aggressionen i grupper där individerna nått maximal psykologisk regression beskrivs av Kernberg: 'This archaic level of aggression is typically expressed as violence against an external world that threatens the utopia of the gratifying group-breast....'. Lätt att se att gruppbröstet utgörs i den kommunistiska ideologin av staten och det hotfulla av kapitalismen. Iakttagelsen att en del har större tillgång till 'bröstet', hotar den utopistiska drömmen och utlöser hatreaktionen.
En förklaring?
Finns det någon av de här klasshatarna som inte är over eller medelklass? Om inte så verkar det mer handla om avundsjuka än om marxistiska realiteter. Begreppet proletäriatets diktatur är formodligen det mest missvisande begrepp som har uppfunnits i världshistorien. Diktatur ja, men inte med något proletäreat vid makten utan just sådana här klasshatare som aldrig har svultit en dag i sitt liv om det inte har varit for någon bantningskur. Åsa har väl en anknytning till arbetarklassen med tanke på hennes pappa men hon är ju journalist själv. Sedan när blev de ansedda som arbetarklass? Det hela är en absurd debatt som formodligen bottnar i någon form av egoistisk avundsjuka gentemot de som har åstadkommit något betydelsefullt i livet. Att vara känd kulturskribent kan ju också tyckas vara en framgång men det är tydligen inte tillräckligt for det egna jaget. Den svenska avunsjukan i full stålkastarbelysning med sveriges främsta kulturskribenter på scenen.Att de inte har vett att skämmas? Åtminstone lite i smyg.
Artikelförfattaren hävdar att överklassen lika gärna kan ha arbetarbakgrund som ölverklassbakgrund. Det är ren lögn. Sannolikheten för att befinna sig i ett visst inkomstskikt skiljer sig beroende för ens föräldrars motsvarande position. Mer så ju större inkomstskillnaderna är. Bara att läsa statistiken.
Det ÄR vi-och-dem. Borde vara bara vi, i ett samhälle där det varken finns under- eller överklass.
#10 Jens Nordmark
Nej, det är inte vi och dem. Är du arbetarklass och inte klarar dig själv utan ett arbete som någon overklassrepresentant kan skänka dig så bor du vara tacksam om han eller hon skänker dig det. De som borde klaga är de som väljs bort och ställs utanfor samhället av olika anledningar. Sedan har man givetvis alltid själv ett ansvar for sin situation oavsett klasstillhorighet. Har man dessutom lagar och regler som forhinrar att de besuttna kan overutnyttja de obemedlade som vi har i många europeiska stater så känns det väl magstarkt att prata om klasshat. Vi behover varandra och i synnerhet vi som står utanfor det etablerade samhället. Det är ingen annans fel att vi står utanfor men det behover inte vara vårt eget heller. Det är helt enkelt så här livet är.
#11
Prova att tillämpa det där resonemanget för att försvara t.ex. feodalism, slaveri eller diktatur så kommer det funka lika bra. Du motiverar dock ingenstans vad som gör den ordningen önskvärd. Det finns ju ett oändligt antal sätt att variera regelverken som ger upphov till helt andra utfall. Det är helt enkelt en generell slavmoral, ett sätt att förhålla sig till övermäktiga makthavare.
Och man kan naturligtvis bara vara ansvarig för det man själv orsakat, annars fyller ansvarsbegreppet ingen funktion. Dess funktion är att modifiera beteende i någon önskvärd riktning vilket förutsätter att ansvar är något man har enbart för sina egna handlingar och inte för andras, t.ex. sina föräldrars.
#10 Jens Nordmark
Tack för din kommentar. Jag hävdar att otrevliga och nedlåtande människor (översittare) - som t ex villaägaren från Bromma i Johan Jönssons dikt - lika gärna kan komma från arbetarhem som från överklasshem. Översittare och överklass är inte samma sak.
Som du kanske såg tog jag i mitt inlägg upp det sociala arvet. Det innebär ju - precis som du skriver - att väldigt många som tillhör överklassen har fötts in i den, och att det är väldigt få löntagare som tar sig dit. Personligen tycker jag att det finns viktigare saker i livet än att bli rikast i stan.
#6 Viktoria Larsson
Din kommentar känns som en mycket bra förlängning på min artikel. Bl a tänker jag på det att "hålla huvudet högt och vara stolt". Tråkigt att bara värdera sig själv - inte utifrån vad man trivs med eller har för målsättningar - utan utifrån ens hackordning i flocken. Sen är det ju det där med att klämma ett par tusen sidor tråkig text på engelska en gång i månaden. Det kan vara tufft, och måste ges samhällets erkännande och uppskattning. Tack:)
#6 Viktoria Larsson
Din kommentar känns som en mycket bra förlängning på min artikel. Bl a tänker jag på det att "hålla huvudet högt och vara stolt". Tråkigt att bara värdera sig själv - inte utifrån vad man trivs med eller har för målsättningar - utan utifrån ens hackordning i flocken. Sen är det ju det där med att klämma ett par tusen sidor tråkig text på engelska en gång i månaden. Det kan vara tufft, och måste ges samhällets erkännande och uppskattning. Tack:)
Pengar förändrar människan. Jag är säker på att begreppet klass å ena sidan innebär så mycket mer än en välfylld plånbok, (se exempelvis Susanna Popovas bok, artiklar i DN) , å andra sidan är jag säker att man kan köpa sig in i finrummet också, om man använder pengarna på rätt sätt.
Själv kommer jag från ett arbetarklasshem, men har pluggat i Uppsala och med människor från Bromma och Lidingö och jag klarade mig bara fint med dom. Det var ingen som ifrågasatta min klasstillhörighet, istället blev de bara nyfikna.
Däremot håller jag med Popova (se mina blogginlägg vk.se/blogg) att klass i form av att förstå och känna tillhörighet till en rikare och traditionsbunden över/medelklass, inte kan tas av dem som kommer utifrån (underifrån) , som mig.
#17 stefan olofsson
Hej! Tack för intressant kommentar. Jag letade efter dina blogginlägg och fick upp "sidan kan inte visas". Har du någon annan adress än den angivna (vk.se/blogg)? Menar du att om man inte finns på "insidan" från början, så är det nästan omöjligt att känna tillhörigheten - hur mycket pengar man än har?
Sjukt bra.
#12 Jens Nordmark,
Ja, det finns ett oändligt antal sätt att variera ett regelverk så att samhällsstrukturerna blir olika, men det finns inget bättre eller humanare sätt än den demokratiska marknadsekonomins regelverk. Alla andra beprovade har visat sig vara sämre. Ett slavsamhälle är inte demokratiskt. Ska man behova påpeka det? Att ordningen är onskvärd beror på att det är den mest humana och utilitaristiska samhällsordningen som vi någon sin har sett. Dessutom uppfordrar den ett personligt ansvar som både är diciplinerande och rättvist så långt det är mojligt. Klasshat leder ingenstans utom till elände. Det är en romantisk drom. Visst kan det få possitiva foljder som revolutionerna i England, Frankrike och nordamerika, men det är indirekta foljder och inget självbärande gott. Klasssamhällena i de länderna kom tillbaka per automatik men något vingklippta och mer demokratiska. Så i en mojlig framtid kan det vara befogat med klasshat, men inte just nu.
#17 stefan olofsson
Det är en myt att fattiga är goda och generösa, medans rika är själviska. Fattiga är ofta väldigt själviska och direkt onda.
Om det är miljö eller arv är svårt att säga.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.