Vårt sätt att bedriva jordbruk 
är en del av problemet

Hur ska vi få maten att räcka åt alla? I mitt bidrag i denna antologi vill jag diskutera och lyfta fram olika spörsmål i skenet av global livsmedelsförsörjning. En vanlig uppfattning är att vi måste använda ”modern teknik” det vill säga konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och GMO, Genetically Modified Organisms (Genetiskt modifierade organismer) för att jordens befolkning ska kunna mättas. Det västerländska storskaliga produktionsjordbruket anses vara lösningen för att tillgodose livsmedelsbehoven. Jag har svårt att tro det, eftersom vi redan idag har den produktionen, men människor hungrar, ja svälter, ändå!

Jag kommer att peka på en rad problem och möjligheter som rimligen borde upp på agendan och diskuteras som lösningar. Min övertygelse är att det inte bara finns en lösning utan ett helt spektrum av lösningar och att de ser olika ut på skilda platser på vår jord.

Gemensamt är att markanvändningen måste effektiviseras och användas alltmer till human föda. Allt fler människor ska försörjas av en krympande areal, både per individ och totalt. Det sätter mänskligheten på nya svåra prov. Min förhoppning är att kunna bidra med en rad olika vinklar på temat global livsmedelsförsörjning.

Klimatbovar

Den ökande köttkonsumtionen i vårt land leder mig in på frågan hur vi ska rädda vårt klimat och mätta världens växande befolkning. Att komma till rätta med klimatförändringarna är en förutsättning för att klara att ge alla mat. Författaren och debattören Stefan Edman myntade begreppet Bilen, biffen och bostaden, som symboler för sådant som hotar vårt klimat. Samtidigt visar de vad vi ska ge oss på för att minska vår klimatpåverkan.

Gemensamt för dessa är behovet av energi, fossil energi i dagsläget. Att bilen drar bensin/diesel förstår vi lätt. Likaså att bostaden kräver värme, men där ställer samhället om till mer hållbar värmeproduktion. Kvar står då biffen. Hur kan den kräva energi?

För att få fram ett kilo protein via kött åtgår det cirka tio till 20 kilo växtprotein. Och det är här energislöseriet uppstår. Inte så att idisslare som betar naturliga betesmarker största delen av året och sedan får vinterfoder i form av grovfoder och kanske något kilo spannmål om dagen, är några klimatbovar och därför ska hängas ut. Tvärtom. De är hjältar i kampen för biologisk mångfald genom att hålla värdefulla marker öppna. Både ekobönder och miljömedvetna konventionella bönder håller sina djur på detta vis och bidrar också till god djuromsorg. Notera dock att konventionellt framtaget grovfoder har en klimatpåverkan framförallt genom konstgödselkvävet. Men tyvärr får inte alla idisslare ett sådant liv. Idisslarens fantastiska förmåga att via sina fyra magar omvandla för oss oätlig cellulosa till kött och mjölk missas totalt om de utfodras med stora mängder spannmål och kraftfoder, exempelvis soja.

Energislöseriet består i att det gått åt energi att få fram spannmålen. Framförallt är det konstgödselkvävet som kräver stora mängder energi för att på industriellt vis fixera luftens kväve. I storleksordningen 1–1,5 liter olja per kilo kväve. I genomsnitt läggs det på runt 80 kilo kväve per hektar åkermark i Sverige. Det finns 2,6 miljoner hektar. En mycket enkel räkneoperation visar att i Sverige läggs det på en supertanker (cirka 250 000 ton) olja på våra svenska åkrar. Varje år! Lägg därtill energiåtgången att transportera ut konstgödseln till gårdarna och sedan att sprida ut den på åkrarna!

Även kemiska bekämpningsmedel drar energi, både vid till-verkning och spridning. Därtill kommer ju naturligtvis de ke-miska bekämpningsmedlens inverkan på ekosystemet, vilket gör det svårt att uppnå miljömålet giftfri miljö. Särskilt tänker jag på förorening av vatten, speciellt dricksvatten, vårt viktigaste livsmedel.

Ungefär 80 procent av det vi odlar här i Sverige blir djurfoder. Grisar, höns och kycklingar är egentligen inget annat än veritabla spannmålsomvandlare som dessutom slukar stora mängder importerat proteinfoder, främst soja. De konkurrerar direkt med människan om maten. Och är det rimligt att så stor andel av vår åkerareal används till foder?

Det jag försöker säga är inte att alla ska bli vegetarianer, utan snarare att vi borde fundera över vilket kött vi väljer och kanske inte äta lika mycket. Valet blir inte lättare av att gris och kyckling framställs som bättre ur klimatsynpunkt. Ofta är det fråga om stora fabriksliknande anläggningar, där djurens levnadsvillkor är långt ifrån vad jag önskar att de ska ha.

Är det verkligen en önskvärd utveckling att köttförsäljningen i Sverige i volym ökat med över 40 procent mellan 1990 och 2010? Idag äter vi 86 kilo kött per person och år. Dessutom ökar andelen importerat kött och bidrar till sänkt självförsörjningsgrad i Sverige, samt miljökonsekvenser i annat land, till exempel nedhuggen regnskog som blir betesmark. Frågan gäller det rimliga och hållbara i att stora arealer i andra länder används för att producera foder och mat till oss här i Sverige. Jag kan inte vara ensam om att känna att det, lindrigt sagt, är etiskt tveksamt i en hungrig värld.

Till dem som förespråkar att marknaden ska få styra och att mat ska produceras där det är mest ekonomiskt lönsamt, vill jag citera Bill Clinton, president i USA 1993–2001, från talet till FN:s generalförsamling 2008:

”Vi hade fel när vi trodde att mat var precis som andra varor i världshandeln, och vi måste tillbaka till en mer hållbar och ansvarsfull form av jordbruk.”

Maten räcker

Idag finns det egentligen tillräckligt med mat, men i och med att vårt konsumtionsmönster i den rika delen av världen utgör en förebild för andra länder i stark utveckling blir det ett direkt hot mot världens fattiga och riskerar alltså att förvärra hungern i världen. Jag och många med mig ställer oss frågan om det överhuvudtaget är möjligt att fortsätta den utvecklingen.

FAO, FN:s jordbruksorgan, hävdar att matproduktionen i världen behöver nära fördubblas under det kommande halvseklet om vi ska kunna mätta dem som hungrar. Siffran 70 procents ökning till år 2050 brukar nämnas. Lite tveksam till siffrorna är jag och frågan jag ställer mig är: Har man helt enkelt dragit ut trenderna och inte räknat med någon dynamik och förändring i konsumtionsmönstret? Det kan ju inte vara en naturlag att köttkonsumtionen måste öka såsom den hittills gjort.

Det jag känner som det mest tragiska, är att närmare en miljard människor går hungriga eller till och med svälter trots att maten på jorden räcker. Problemet är ”bara” den orättvisa fördelningen. Att vår samtid tillåter att folk svälter är inget annat än en moralisk kollaps. Rätten till mat ingår i FN:s mänskliga rättigheter.

Tittar man framåt är bilden att en krympande, eller i alla fall stagnerad, åkerareal av allt sämre bördighet ska försörja en växande befolkning på vår jord. Den åkermark som tas ur produktion för vägar, byggnader med mera i till exempel norra Europa har oftast hög bördighet. Globalt ersätts den ofta av mark med sämre bördighet, till exempel regnskog.

Ibland hör jag, bland annat från före detta jordbrukskollegor, att mer konstgödsel, mer bekämpningsmedel och satsning på GMO, Genetically Modified Organisms, är lösningen för världens hunger. Frågan är om det är det västerländska storskaliga jordbruket som ska försörja resten av världen? Tyvärr verkar insikten saknas att det är vi och vårt sätt att bedriva jordbruk, som är en del av problemet. Men samtidigt också en del av lösningen. Att bygga sin produktion på ändliga resurser går naturligtvis inte i längden. Därför ser lösningen – eller snarare lösningarna – olika ut. Jag har pekat på en alltför stor och felaktig köttkonsumtion, som en viktig faktor i kampen mot hunger och svält och vår möjlighet att försörja en växande befolkning. Men jag vill föra fram andra faktorer som spelar in i pusslet för att föda jordens befolkning.

Klimatet

Klimatförändringarna medför skiftande påfrestningar på världens olika jordbruk. Översvämningar i Bangladesh, Pakistan och Thailand, för att ta några mer eller mindre aktuella exempel, orsakar inte bara död och förstörda hus utan även förstörda skördar och åkrar obrukbara för lång tid framåt. Torka i Afrikas olika delar eller i Australien och Ryssland slår hårt mot skördar och boskap. Häftigt ihållande regn orsakar erosion och jordskred – inte bara jord spolas bort utan även utsäde. Problemet kan också vara regn som kommer på tider som inte ingår i det traditionella mönstret eller att det inte kommer tillräckligt mycket regn. Stigande havsnivåer är ett hot mot lågt liggande jordbruksmarker i till exempel olika floddeltan. Tillgången till rent dricksvatten blir då en livsavgörande fråga. Konflikter kring tillgången till vatten uppstår till exempel mellan intressen som vill bygga stora dammar för elkraftsproduktion och fiske, jordbruk och boskapsskötsel nedströms den tidvis uttorkade flodfåran.

Vatten till åkerns grödor kräver ny strategi. Enkla traditionella markvårdande åtgärder såsom att gräva tvärgående diken, odla i terrasser eller göra dammar att samla nederbörden i kan bli avgörande för om det ska bli skörd eller inte. Dessutom stannar matjorden kvar tillsammans med fukten. Kombinerat med modern kunskap i ekologiskt lantbruk, såsom att använda kvävefixerande växter, marktäckning, att använda kompost och fungerande växtföljder, höjer skördarna väsentligt. Att höja mullhalten i jorden bidrar förutom till att försörja växter med näring också till att hålla fukten i jorden. Lägg därtill att kol binds i mullen och att det därmed bidrar i kampen för ett bättre klimat.

För många fattiga bönder är det inte en lösning att köpa insatsvaror i form av konstgödsel och bekämpningsmedel. Kostnaden är alltför stor. Dessutom är den kopplad till priset på den fossila och därmed ändliga oljan.

En annan fara är bondens traditionella rätt att behålla delar av sin skörd för utsäde. Multinationella företag försöker via patent på sitt utsäde ta betalt av bönderna om de använder del av skörd till utsäde. Det finns till och med sorter som inte går att använda som utsäde. De är försedda med en terminatorgen som gör skörden steril och därmed oduglig som utsäde.

Vattnet sinar

Mycket visar att vattentillgången i många konstbevattningsprojekt är på väg att sina. Men även att försaltning åter är ett stort hot mot bevattnade jordar. Det är viktigt att bevattningsmängden är större än avdunstningen, annars kan salter fällas ut och göra jorden obrukbar. De stora blomstrande jordbrukskulturerna kring Eufrat och Tigris gick under bland annat på grund av försaltning av konstbevattnad åkermark.

Här kan tillämpad teknik såsom droppbevattning med mind--re vattenåtgång och mindre avdunstning komma till användning. Men även täckodling är en enkel och effektiv metod som kan 
användas. Återigen visar det sig att effektiv markanvändning kan betyda enkla lösningar med småskalig teknik och att den mycket väl kan hävda sig mot senaste storskaliga teknik.

Ökenutbredning på grund av ett torrare klimat och överbetning gör att stora arealer åker och beten förvandlas till ofruktbar öken. Bara i Niger försvinner årligen 50 000 hektar åker enligt en uppgift jag fick i en nyhetssändning.

Ekologiskt jordbruk

Som jag redan nämnt hör jag ofta att ett intensivare jordbruk – och då menar jag ökade insatser av konstgödsel, bekämpningsmedel och användande av GMO – kan föda jordens växande befolkning. Ekologiskt jordbruk anses av vissa bara vara en nisch för att ge livsmedel åt framförallt den välbärgade delen av västvärldens befolkning.

Studier och erfarenheter visar att förhållandet är tvärtom. Studier av FAO visar att ekologiskt jordbruk i Etiopien klarar torka bättre och ger bättre skördar än det västerländska konventionella jordbruket. I jämförelse med det traditionella jordbruket ger tillämpning av modern ekologisk odling upp till fördubblad skörd.

Samodling med träd (agroforestry) är ett system där träden skuggar jord och grödor, fäller löv som ökar mullhalten och motverkar erosion, systemet behåller på så vis mer markfukt. Dessutom kan träd ge frukt och, genom ett försiktigt uttag, även bränsle. Vissa träd (akacia) har förmågan att binda luftens kväve och på så sätt berika marken.

Det är inte bara odling av livsmedelsgrödor som tar åkermark i anspråk. Odling av fibrer är en annan. En gröda som ger stora avtryck är bomull. Cirka 2,5 procent av jordens odlade areal upptas av bomull. Bomullen är en av de grödor som förbrukar mest vatten och då i klimatzoner där vatten är en begränsad resurs. Dessutom används oproportionellt mycket bekämpningsmedel till bomulls-odling, framförallt pesticider. En stor del av bomullen är dessutom genmodifierad, vilket bland annat leder till ökad kemisk be-kämpning med resistensproblem som följd. Ännu ett exempel på vad den industrialiserade världens konsumtion har för effekter på världens jordbruk. Jag tror inte att det är så många som gör kopplingen kläder–mat.

Öka kretsloppet

En annan fråga är om vi ska använda åkermark till att odla energi-grödor. I Sverige talar vi framförallt om salix och rörflen till värmeproduktion, spannmål till etanol och vall till biogas. Det är lätt att lägga en moralisk dimension på detta. Någon kanske minns diskussionerna när det eldades havre. Själv lutar jag åt uppfattningen att det nog är lika upprörande att låta bli att odla (träda). Lägger man konstgödsel på energigrödor äts energivinsten upp till stora delar. Det är viktigt att åkern snabbt går att sätta i matproduktion igen. Baljväxtrik vall som fixerar sitt eget kväve och är djuprotad och därmed viktig i växtföljden är att föredra till energiproduktion (biogas). Samtidigt vill jag i detta sammanhang varna för tron att svenskt jordbruk på allvar skulle kunna bidra till Sveriges energibalans. Till exempel räknar man med att rötning av gödsel och skörderester skulle kunna ge cirka fem TWh i form av biogas vilket motsvarar ungefär vad lantbrukets arbetsmaskiner förbrukar. Sveriges samlade transporter förbrukar i storleksordningen 95 TWh, bara som en jämförelse.

Skulle man använda den trädade och underutnyttjade svenska åkerarealen skulle produktionen öka märkbart. Att ta till vara det organiska avfallet, bland annat matavfall, och röta det innebär ytterligare en ökning av biogasproduktionen. Dessutom är rötresterna från biogasproduktionen möjliga att återföra till jordbruket vilket kan bidra till att öka kretsloppet och bördigheten.

Det är effektiv markanvändning som skulle kunna göra det möjligt att åtminstone till en liten del få jordbruket att bidra med energi till transportsektorn. Annars är det så att den stora potentialen för biogasproduktion finns i skogen. Men den ska som bekant räcka till mycket.

Husdjur – känslig fråga

Man räknar med att en tredjedel av de livsmedel som produceras inte kommer till användning utan snarare blir ett miljöbekymmer. I den industrialiserade världen handlar det mest om slängd eller förstörd mat. I EU räknar man med att matsvinnet motsvarar nära 180 kilo per person och år. I utvecklingsländerna handlar svinnet snarare om problem att skörda, men också att kunna lagra skörden. Skadedjur (bland annat råttor) är ett annat bekymmer. Undermålig logistik gör att det kan vara svårt att få fram mat. Vi är vana vid att ha obrutna kylkedjor för ökad hållbarhet på maten. Det är svårare där infrastrukturen inte är så väl utbyggd. Rätt förpackning kan också rädda mat.

I Sverige har vi cirka 360 000 hästar. Då avses inte arbetshästar i jordbruket, utan hästar för ridning, hopp och dressyr. Man uppskattar att en häst kräver cirka ett till 1,5 hektar per år i foderareal. En inte obetydlig areal alltså.

Jag vet inte hur stor areal som går åt till att föda Sveriges en miljon hundar och 1,6 miljoner katter, men att våra husdjur tar i anspråk icke försumbara arealer, står nog klart.

Denna fråga är känslig och jag menar inte att vi ska göra oss av med våra husdjur. Jag vill bara peka på att detta är en del av bilden när vi diskuterar matsituationen i världen. Det är ju så att vi gör våra val och vi måste vara medvetna om att de får konsekvenser.

Sjöar och hav

En annan resurs för att föda jordens befolkning är att skörda det sjöar och hav kan ge. Tyvärr har människan visat sig dålig på att förvalta fiskebestånden. Det har bedrivits rovfiske utan tanke på återväxt. Att ta upp fisk utanför Afrikas kust för att den ska bli foder i europeisk fiskodling kan ju knappast vara förståndig resurshushållning. Dels handlar det om fisk som åtminstone delvis kan konsumeras av människor, dels förloras näring då den odlade fisken ska tillgodogöra sig den.

Ett annat problem är fiskodlingar som existerar på grund av exploatering av orörd natur längs kusterna. När fiskodlingen inte fungerar längre på ett ställe flyttas den till nästa orörda strand. Efter sig lämnar odlingen en förödd och sargad kust, öppen för havets erosion. Ett fullständigt oacceptabelt sätt att bedriva fiske på eftersom det inte på något sätt är ekologiskt uthålligt.

En viss tillnyktring i människans utnyttjande av havets resurser har kunnat skönjas, till exempel i EU:s förbud att kasta tillbaka icke önskvärd fisk. Fisk som alltså är död eller döende.

Även om vi människor uppför oss som om vi vore den sista generationen måste vi inse att vi faktiskt inte är det.

En glömd fråga som förtjänar att uppmärksammas betydligt starkare än hittills är att ökad jämställdhet inom jordbruket skulle få fler att känna sig mätta. Om kvinnor på landsbygden hade samma tillgång till land, teknologi, finansiella tjänster, utbildning och marknad som männen har skulle antalet hungriga människor kunna minskas med 100–150 miljoner, enligt en mat- och jordbruksrapport från 2011 från FAO.

Vägen vidare

Jag har försökt att belysa frågan om den globala livsmedelsförsörjningen ur många olika vinklar. Min avsikt har varit att föra fram olika frågor för att visa på komplexiteten i livsmedelsdiskussionen. Jag förvånas av att det finns så många moraliska ställningstaganden i frågan, alltifrån vår egen konsumtion via fördelningen av jordens resurser till våra husdjur.

Fred är ett grundläggande villkor. Utan fred blir det omöjligt att klara av livsmedelsförsörjningen.

En annan grundläggande fråga är den om fattigdom. En rik människa behöver inte svälta, även om det i slutändan inte går att äta pengar.

Självklara och grundläggande ingredienser för att kunna lyfta människor ur fattigdom är demokrati, rättvisa och respekt för de mänskliga rättigheterna. Naturligtvis krävs också att människor ges utbildning, alltså kunskap.

Summerar jag min inte alltför dystra bild av hur vi ska kunna försörja jordens befolkning får jag det att handla om ekologisk produktion, kött, åkerjord och jämställdhet.

Men det handlar också om vårt klimat, energin och fibrer från åkermarken, uthålligt fiske samt att vår konsumtion får konsekvenser.

Utbildning och fattigdomsbekämpning liksom frågan om fred är som jag beskrev ovan fundamentet som arbetet mot hunger måste vila på.

Jag vill avslutningsvis citera Olivier De Schutter, FN:s specialrapportör för Rätten till mat, (Right to Food) i rapporten Access to Land and the Right to Food till FN:s generalförsamling den 21 oktober 2010:

”Världen behöver satsa på ett livskraftigt och hållbart jordbruk som bedrivs av småskaliga jordbrukare i de fattiga delarna av vår jord. Om de får mer betalt för sina grödor, skapas en hållbar lokal marknad och färre hamnar i misär, i storstadens slum.”

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45628

13 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Man bör bara äta kyckling och fisk. En kyckling är väl 1:1 när det gäller omvandling av växtprotein till djurprotein.

Permalänk | Anmäl #1 u_19023, 2012-06-26, 07:47

Det var med stort intresse som jag läste Din artikel. Specielt gläder det mig att Du har en underubrik att "Maten räcker" .

Jag noterar också att Du är medveten om att 1kg kväve använt i svenskt jordbruk ger 62 kg mat. Om kvävet kan produceras av baljväxter så är det naturligtvis ännu bättre.

En aspekt som jag tycker fattas är att mycket stora arealer i världen producerar alldeles för litet eftersom de är överbetade. Om man reser i Sydfrankrike kan man nu se stora områden bevuxna med skog. Så har det inte alltid varit. För 150 år sedan fanns det fattiga herdar som drev får och getter på dessa områden. Specielt getterna åt upp varje skogsplanta som lyckats slå rot. Det är det industriella jordbruket som gjort det möjligt att få tillbaka en del av skogen i Medelhavsområdet.

Tunga traktorer gör det också möjligt att mala ned buskvegetation till flis som förbättrar jorden med organiskt matreal. En 150 hk traktor kan på 5 tim förvandla 1ha värdelös buskvegetation till flistäckt jord där ny produktiv skog kan planteras. De tunga traktorer är alltså en del av lösningen och inte ett problem.

Permalänk | Anmäl #2 Tage Fridolfssn, 2012-06-26, 09:47

Jag tycker också att artikeln är välskriven och för en ytlig betraktare rätt saklig. Dilemmat i de här spörsmålen är att det alltid i slutändan kommer att handla om matematik. Kalorimatematik. Vad får man i utbyte mot vad?

När det enkla konstaterandet är, att vi redan är ca 5 miljarder för många och att väldigt få andra utom Kina är är villiga att åtgärda saken. Istället gnäller man över ettbarnspolitiken, som är det enda reella försöket till kontroll över detta....
En del är dumma, andra lite mindre dumma... Sen finns det alltid den där stora högen som försöker framstå som intellektuella. De är definitivt dummast.

Permalänk | Anmäl #3 Kristian Grönqvist, 2012-06-26, 10:40

Kew uppvisar några fundamentala felslut som får honom att blicka i helt fel riktning för politiska beslut.
Han tror på klimathotet AGW som en redan inträffad realitet. Så är det inte och alla beslut för att hantera detta icke-problem blir i praktiken kontraproduktiva. Med insikten att AGW inte är något problem faller också det mesta av hans resonemang.
Han tror inte på marknadsekonomi, utan ser globala planekonomiska lösningar för framtiden. All ekonomisk och all social historisk forskning visar att planekonomi bara har två möjliga utgångar, snabb eller supersnabb undergång.
Han tror att Bill "I did not have sex with that woman" Clinton är någon att lita på.
Han tror att manuellt hackjordbruk för vegetarisk kost klarar att föda fler människor än ett modernt högmekaniserat.
Han tror att en majoritet av västvärldens urbaniserade elit är beredd att följa med på resan till Pol Pots underbara värld.

Permalänk | Anmäl #4 Mats Jangdal, 2012-06-26, 13:07

Hur är det med vertical farmingi skyskrapor? Hydrokultur? In vitro kött? Fiskodling? Kombinerad fiskodlingar och hydrokulturer, sk aquaponic? GE-grödor (genetic engineered) som tar upp mer kväve ur marken så att vi slipper övergödning? GE-grödor som är motståndskraftiga mot skadedjur, så att vi slipper bespruta dem? GE-grödor med mer näring, eller kanske t.o.m. mediciner i, så att barn i utvecklingsländer slipper bristsjukdomar? Alla andra tekniska lösningar som har föreslagits och som det forskas på, både här och i utvecklingsländer?

Är det bara jag som tycker att det är nonchalant av skribenten att förkasta alla nya tekniska lösningar utan att ens nämna dem?

Permalänk | Anmäl #5 Anders E., 2012-06-26, 18:42

En intressant detalj är att kvävegödningen kan tillverkas av el. På nätterna när kärnkraften ger mer än vad som förbrukas och när det blåser bra och vindkraftverken ger full effekt och på sommardagarna om det byggs mycket solceller skulle vi kunna producera vätgas som via den vanliga reaktionen med luftkväve ger kvävegödning.

Mer elproduktion och fabriker som gör oss oberoende av importerad kvävegödning och vi kan ersätta din supertanker om året, i praktiken blir naturgas som ersätts och går det bra med världsekonomin och politiken kommer den gödningen att t.ex.
hamna i zimbabwe.

Det vi gör påverkar människor i andra länder, är vi produktiva blir deras liv lättare.

Permalänk | Anmäl #6 Magnus Redin, 2012-06-26, 20:47

Flumnissens främsta lidelse är att moralisera. Vad pengar bör användas inom förstår de inte och därför lämnas ordet subvention här utanför, trots att främst detta har ökat köttätandet och matsvinnet. Flumnissar på lägre nivå är så dumma att de tror att världen kan frälsas genom politik. Den ekologiska produktionen kommer automatiskt när naturresurserna sinar. Idag subventionerar flumnissar av alla politiska färger ekologisk produktion extra mycket. Resultatet blir ett ännu större köttätande och matsvinn. Naturresurserna sinar ännu fortare när det äts mer ekologiskt kött och slängs mer ekologisk mat. Deras främsta lidelse kommer till uttryck. De vill få en hållbar utveckling. Det är så otroligt korkat.

Permalänk | Anmäl #7 Urban Persson, 2012-06-26, 22:09

Matbrist är bara ett symptom. Varför inte lösa det grundläggande problemet överbefolkning istället?

Nej, just det ja, Miljöpartiet vill ju öka Sveriges befolkning till 40 miljoner genom fri invandring från u-länder och det är ju överordnat frågor som ekologi.

"Antirasism" är viktigare än att folk överlever när Melonpartiet prioriterar. Grönt utanpå, rött inuti.

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2012-06-27, 08:20

Jag föredrar att lösa problemet underutveckling, överbefolkning finns när samhällen har för låg utvecklingsnivå, extremt slösaktiga vanor eller överraskande resursbrister. För vår egen del är jag mest orolig för överraskande resursbrister och att vi inte tar tillvara på utvecklingsmöjligheter.

Permalänk | Anmäl #9 Magnus Redin, 2012-06-27, 12:23

Ekologiskt jordbruk behöver ca tre gånger så stor yta som modernt konventionellt jordbruk kräver för att producera samma mängd mat .Dessutom vill miljönissarna att all fossil energipoduktion i världen dvs 80 % av världsproduktionen skall ersättas med förnybar produktion .En mycket kraftig satsning på biobränsle föreslås av miljövänsren , i vårt land räcker inte all Svensk åkermark till för driva samtliga bilar och lastbilar med biobränsle .I övriga världen skall både el och bilbränsle produceras med biobränsle till en ökande befolkning .Hur många jordklot förfogar miljönissarna över ?vårt jordklot räcker i varje fall inte .

Permalänk | Anmäl #10 Lars Persson, 2012-06-27, 16:57

Mats # 4. Kan bara instämma med ditt inlägg, ty det uttryckte vad som även mina första reflektioner. Det tål att upprepas - Kew tror på AWG-kyrkans budskap om klimatet, som är ett icke-problem. Problemen uppkommer vid alla s.k. motåtgärder beträffande CO2 såsom vindfjollor, CO2-skatt, alla klimatsmarta åtgärder och alla pengar som vräks ut av statliga myndigheter och enskilda företag, vilka alla vill framstå som PK-mässiga. Hela artikeln är rent flum och tramsig sörja (komposterad månne?).

Permalänk | Anmäl #11 Göran Lysén, 2012-06-27, 21:09

* Vi är 7 miljarder och andelen hungrande minskar även i absoluta tal.
* Ettbarnspolitik är ingen lösning, i Kina saknas redan arbetskraft.
* Födelsetalen sjunker med stigande standard, de länder som ännu har förindustriellt höga födelsetal är i det närmaste nu enstaka. Fri ekonomi, upplysning och kondomer gör så att säga underverk. De första länder som på 1800talet visade en markant nedgång i barnadödlighet, sjunkande barnadödlighet, uppgång i levnadsålder och påtagligt förbättrade levnadsvillkor var Storbrittannien och Nederländerna. Och varför? De var helt enkelt först ut i industrialiseringen.
* Den ojämna fördelningen av maten är snarast att se som ett lokalt och politiskt problem. Typexempel kan vara å ena sidan Singapore och å andra sidan katastrofen i kornboden Zimbabwe.
* Energikrisen är snarast en vedkris. Fotogenkök gör underverk i glesbefolkad fattigbygd precis som det gjorde här för inte så många generationer sedan

Permalänk | Anmäl #12 sören holdar, 2012-06-27, 21:56

sjunkande barnadödlighet och sjunkande födelsetal ska det vara

Permalänk | Anmäl #13 sören holdar, 2012-06-27, 21:58

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.