Avreglering och konsumentmakt klarar matproduktionen

Tillgång till mat är grunden för en hållbar utveckling. I de delar av världen där det redan råder matbrist leder detta ofta till kaos, konflikter och nöd. Därför är frågan kring framtidens matproduktion oerhört viktig och jag är glad över att få möjligheten att vara med och diskutera frågan i denna bok. Som riksdagsledamot och vice ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott är denna problematik extra angelägen. Jag är själv hobbyjordbrukare, har en bakgrund på LRF Konsult och träffar ofta lantbrukare runt om i Sverige.

Jordbruket och matproduktionen har en särställning i samhället och i politiken då det rör sig om att tillfredsställa ett av våra mest basala behov.

I egenskap av riksdagsledamot kommer självklart mitt avsnitt att ha en viss politisk prägel. Det krävs bland annat politiskt initiativ för att kunna säkerställa framtidens matproduktion. Ett land behöver en politisk och ekonomisk stabilitet för att kunna mätta sin befolkning. Det är inte för inte som de länder som drabbas av svält ofta är hårt styrda regimer, stängda mot omvärlden. Därför är demokratisering och frihandel en viktig del i arbetet för att minska svält.

Det är dock huvudsakligen vi konsumenter som kan och bör påverka vad som finns i våra matbutiker. Jag tror inte på att politiker ska styra matproduktionen, däremot anser jag att politikerna kan skapa bra och enkla regelverk som underlättar den livsmedelsproduktion som konsumenterna efterfrågar.

Detta avsnitt kommer att ta avstamp i gårdagens matproduktion, där småskalighet och den egna gårdens självförsörjning var ledstjärnor. Därefter kommer jag att diskutera matproduktion från ett svenskt till ett europeiskt och avslutningsvis ett globalt perspektiv där jag även diskuterar förslag på framtidslösningar.

Gårdagens matproduktion

För att förstå dagens livsmedelspolitik och dagens problematik är det viktigt att få en bild av hur gårdagens matproduktion såg ut. Framförallt då flera av de länder som har drabbats av svält har en matproduktion som mer eller mindre påminner om gårdagens Sverige.

För det första så var Sveriges matproduktion småskalig. Maten skulle räcka till att mätta den egna familjen och hade man tur fick man ett visst överskott som man kunde sälja eller använda för att byta till sig varor man var i behov av.

Sverige var även ett isolerat land, där ytterst lite handel förekom. Detta var anledningen till att det viktigaste för svensk matproduktion var självförsörjning. Eftersom handeln med andra länder var begränsad var Sverige tvunget att till stor del själv producera den mat vi behövde. Detta gjorde även att Sverige var mycket sårbart. När det blev torka, eller när det regnade för mycket, eller när skörden av någon annan anledning slog fel, drabbades svenskarna mycket hårt, vilket ledde till svält och i vissa fall död. Det är fortfarande verkligheten för många männi-skor runt om i världen.

Dagens Sverige

Idag är Sverige en del av en globaliserad värld och en stark röst för frihandel. En viktig del av frihandel är möjligheterna till optimal produktion, det vill säga komparativa fördelar där varje land producerar den vara eller tjänst som det har bäst förutsättningar för. På detta sätt får vi en säkrare matproduktion och billigare mat.

Matindustrin, som är Sveriges fjärde största industri, är en stor arbetsgivare och sysselsätter cirka 56 000 personer. Inom Alliansen arbetar vi för att Sverige ska bli Europas nya matland, vi har en mångfald av livsmedel och smaker som är typiskt svenska och förtjänar att lyftas fram. Genom vårt arbete med matlandet Sverige vill vi skapa jobb och tillväxt genom att ta vara på våra mattraditioner och våra råvaror.

Svensk mat i världsklass

Många undersökningar visar att matens ursprung är viktigt för den svenska konsumenten. Även faktorer som hög kvalitet och hälsosam och prisvärd mat har stor betydelse.1 Svensk mat är bra, vi har världens bästa djurskydd, svensk mat har liten klimatpåverkan och svenska grisar får till exempel bara en tredjedel så mycket antibiotika som i Danmark och en tiondel av vad de holländska grisarna får. Svenska djur är även fria från många sjukdomar som är vanliga i övriga Europa. För att hålla denna höga standard innebär det att vi får ett något dyrare kött i Sverige jämfört med andra länder. Men vi får mer än bara kött när vi köper svenskt, jag ser ett mervärde i form av bland annat gott djurskydd.

Det höga priset påverkar de svenska böndernas konkurrenskraft och därför har regeringen från 2012 sänkt kontrollavgiften för slakterier så att vi svenskar ska fortsätta köpa vårt fina kött. Men svenskt kött är inte bara bra för konsumenten och djuren, det är även bra för bevarandet av den biologiska mångfalden.

För att Sverige ska bli ett ännu bättre matland arbetar vi även för att regelkrånglet för matföretagare ska fortsätta minska. Under 2011 lättade regelbördan med 36 procent för jordbruket, och denna del är viktig för att både små och stora företag ska ha goda möjligheter att utvecklas.

Att äta smart

Samtidigt som Sveriges matproduktion blir mer effektiv och storskalig finns det ett växande intresse för närproducerad och småskalig matproduktion.

Ekologisk mat har blivit efterfrågad bland konsumenterna och målet är att till år 2020 ska minst 20 procent av jordbruksmarken vara certifierad ekologisk odling. Idag är efterfrågan på ekologiskt odlad mat större än utbudet. Därför vill Alliansregeringen att ekologisk mat i framtiden ska stå på egna ben utan stöd. Däremot är det väldigt viktigt att det finns en korrekt och välinformerad konsumentupplysning så att konsumenten kan göra så bra val som möjligt. Idag går åsikterna till viss del isär vad gäller ekologiskt jordbruk kontra konventionellt jordbruk. I en rapport från SLU visar man dock på att ekologisk produktion totalt sett har en mer positiv, eller rättare sagt mindre negativ, inverkan på miljön. Men faktum är att den ekologiska produktionen utnyttjar mer mark och produktionsnivån sjunker normalt vid övergång till ekologisk produktion, medan den traditionella produktionen förbrukar mer energi.2

Dock tror jag inte att man ska minska matens klimatpåverkan genom onödig klimatlagstiftning. Jag tror istället att konsumenterna genom bättre information och kunskap ska kunna göra smartare val i matbutiken. Till exempel är branschens klimatmärkning ett bra och enkelt sätt att informera om vad som är klimatsmart i hyllorna.

Tack vare bland annat ekologiskt odlad mat och det ökade utbudet av närproducerad mat har konsumentens valmöjligheter ökat. Närproducerad mat är en viktig del för att Sverige ska ha en levande landsbygd. Genom att upphandla närproducerad mat kan kommunerna gynna lokala företag, och närproducerad mat minskar både transportsträckor och utsläpp. Men det finns även fördelar med storskalig matproduktion. Det finns bland annat ekonomiska fördelar, vilket gör det billigare för konsumenten. Storskalig köttproduktion leder ofta till en ökad mekanisering som i sin tur förbättrar arbetsmiljön, eftersom den många gånger tunga djurskötseln underlättas. Genom mekanisering kan man få en lättare hantering av mjölkning, utgödsling och foderhantering. Det är även ofta lättare att ha tillsyn över djuren med hjälp av dataavläsning vilket kan ge en bättre djuromsorg då man enkelt kan uppmärksamma avvikelser som beror på sjukdom eller när till exempel en ko kalvar.

En näringsgren där storskaligheten är markant är mjölkproduktionen. Mjölkgårdarna blir färre och större, och antalet mjölkproducenter har minskat med cirka 6,5 procent per år under flera decennier. De största gårdarna svarar för nästan en tredje-del av hela landets produktion.3

Fiskerinäringen

Tack vare Sveriges långa kuststräckor, faktiskt EU:s längsta, och våra många insjöar har vi en stark fiskerinäring. Idag är drygt 4 000 personer sysselsatta inom fiskerinäringen. Men för att vi i framtiden ska kunna använda oss av våra svenska vatten, måste vi bedriva en hållbar och långsiktig fiskeripolitik. Vi arbetar aktivt för en förbättring av fiskebestånden genom överenskommelser i EU och genom det svenska operativa programmet för fiskerinäringen, vilket bland annat resulterat i att vi med gott samvete kan äta torsk igen. Våra svenska vatten har en stor potential för odling och uppfödning av fisk, skaldjur, blötdjur och alger.

Moderaterna har tagit fram ett tio-punktsprogram för att skapa ett hållbart fiske i Sverige. Bland annat ingår det att vi måste arbeta för att stoppa utkasten och fiska med bättre redskap, vi måste förbättra havsmiljön, ha klara och tydliga regler, ta ett lokalt ansvar för fisket och rädda det småskaliga och kustnära fisket.

Den globala framtiden

Vid år 2050 beräknas vi vara nio miljarder människor på jorden. För att kunna producera mat som räcker till dessa nio miljarder människor måste vi öka livsmedelsproduktionen med 70 procent. Det är en stor utmaning! Men utmaningen ligger inte endast hos politikerna och producenterna, den ligger främst hos den enskilda människan. Vi måste alla ta vårt ansvar och till exempel göra vårt bästa för att minska matsvinnet. Politikernas uppgift här är att underlätta bra val och bra konkurrens genom enkla lagar och regler.

Vi har problem redan idag som vi måste tackla. Vid sojabönsodlingar i Brasilien används skadliga bekämpningsmedel vilka ger arbetarna allvarliga nervskador och förstör odlingsmarken. Man skövlar regnskogarna för att få jordbruksmark, vilket även har negativ effekt på vårt globala vädersystem. Listan kan göras lång. Men mycket handlar om konsumenten. När vi som konsumenter väljer de billigaste alternativen, vilka ofta är importerade, är det ofta till ett högt pris eftersom billig mat riskerar att innebära sämre, eller rent av farliga, arbetsförhållanden, låga löner, miljöförstöring, djurplågeri och rovdrift.4 Vi varken kan eller bör stänga Sveriges tullar, men här kan vi som konsumenter göra ett aktivt val. Jag handlar gärna svensk mat, trots att den är något dyrare, eftersom jag då får mat som är producerad under justa villkor och jag vet att djuren har mått bra.

EU och WTO

I och med att Sverige är med i EU har vi inte en nationell jordbrukspolitik utan en gemensam jordbrukspolitik, Common Agricultural Policy (CAP). För att minimera prisfluktuationer, vilka ofta beror på osäkerheter, måste vår gemensamma jordbrukspolitik vara långsiktig, tydlig och förutsägbar. Tillsammans med de andra medlemsländerna fattar vi beslut om bland annat stöd och subventioner till jordbruket. Trots att Moderaterna tycker att den gemensamma jordbrukspolitiken är viktig och att den ska vara stark anser vi att dessa subventioner och stöd generellt sett fun-gerar dåligt, dels därför att det innebär att politikerna styr istället för konsumenten, dels för att det fungerar som ett handelshinder gentemot övriga världen. Därför anser jag att EU:s jordbruksstöd ska minska, med målet att helt fasas ut. EU:s bidragssystem bidrar till en delvis sned livsmedelsproduktion och försvårar för utvecklingsländernas konkurrens, framförallt då vi dumpar billig mat i dessa länder vilket gör att de inhemska bönderna aldrig kan producera mat till samma låga pris. Men för att en minskning av stöd och subventioner ska fungera krävs det att detta görs multilateralt inom Världshandelsorganisationen, WTO. Om EU ensamt skulle föra en marknadsanpassad jordbrukspolitik skulle det medföra att EU:s bönder inte skulle konkurrera på samma villkor som andra länders, såsom USA:s. Därför är vi i Sverige pådrivande att Doha-rundan når en överenskommelse där exportstöden tas bort och handelsstörande interna stöd och tullar på jordbruksprodukter minskas kraftigt. Detta tillsammans med investeringar i utvecklingsländernas jordbruk skulle förbättra utvecklingsländernas möjligheter att vara med och konkurrera på den globala marknaden, vilket i sin tur ger dem stora tillväxtmöjligheter.

När detta skrivs har jag precis kommit tillbaka från en utskottsresa till Nya Zeeland. På Nya Zeeland avreglerade man sitt jordbruk mer eller mindre över en natt under mitten av 1980-talet. När subventionerna togs bort räknade jordbruksministeriet med att cirka tio procent av lantbruksföretagen skulle gå i konkurs. Den verkliga siffran blev någonstans mellan en och två procent. En anledning till att inte fler gick i konkurs var enligt uppgift att bankerna ville undvika att marknaden för jordbruksmark skulle urholkas och valde därför att stötta företagen. Men trots att många lyckades undvika konkurs upplevde flera lantbrukare denna övergångsperiod som problematisk och svår. Dock gav de lantbrukare vi träffade på vår resa en entydig bild – ingen ville återgå till det gamla systemet med ekonomiska stöd.

I nuläget exporteras 95 procent av Nya Zeelands jordbruksproduktion. Efter borttagande av stöden har mjölkproduktionen ökat starkt samtidigt som fårproduktionen har minskat till följd av förändrad lönsamhet.

Slutsatsen jag drar av detta besök är ändå att borttagande av stöd för produktion är rätt väg att gå. Dock måste det ske med framförhållning och förutsägbarhet eftersom det moderna lantbruket är så pass kapitalintensivt och långsiktigt.

Mat, demokrati och bistånd

Idag är det inte bristen på mat som gör att en miljard människor världen över drabbas av svält, utan det beror på auktoritära regimer som använder mat som maktmedel där marknader kontrolleras och styrs. Därför måste framtidens matförsörjning handla om demokratiseringsprocesser och riktade biståndsinsatser där vi stärker människans möjligheter att påverka sitt eget liv, till exempel genom mikrolån.

I ett antal länder under utveckling har det sedan en tid tillbaka funnits mikrolån som innebär att en individ eller en grupp kan ansöka om ett mindre lån för att kunna starta en verksamhet eller utveckla en redan befintlig verksamhet. Fördelen med dessa mikrolån är att låntagaren inte behöver någon täckning för lånet. Till exempel kan man ta ett lån för att köpa maskiner som underlättar jordbruksarbetet eller investera i ny boskap. Skulden betalas av gradvis i samband med att inkomsterna från verksamheten ökar. För den som får möjlighet att ta ett mikrolån kan det innebära skillnaden mellan knapp överlevnad och ekonomisk stabilitet. Framförallt är denna typ av lån ett viktigt verktyg i arbetet för kvinnans rättigheter och makt över sitt eget liv. Genom detta mikrolån kan hon få en ekonomisk frihet hon inte hade tidigare. Det har även visat sig att de lån som ges till kvinnor inte bara ger en bättre avkastning i de projekt de investeras i, utan även betalas tillbaka i större utsträckning. Jag ser mikrolånen som ett viktigt verktyg för att lösa framtidens matproduktion genom att låntagarna ges möjlighet att bland annat effektivisera sina jordbruk, och de kan även hjälpa till att stärka kvinnans position i samhället.

Under det senaste decenniet har antalet människor som lever i extrem fattigdom minskat avsevärt tack vare ekonomisk tillväxt, ett av milleniemålen är att vi fram till 2015 ska ha en halverad fattigdom i världen. Ett mål som vi med stor sannolikhet kommer att uppnå, dock är det till stor del tack vare den positiva utvecklingen i de befolkningsstora länderna Indien och Kina. Det innebär att alltför många länder inte har haft någon, eller mycket liten, fattigdomsminskning. Däremot kommer milleniemålet om halverad hunger sannolikt inte nås till 2015, och situationen har förvärrats av stigande livsmedelspriser. Detta leder inte bara till omedelbara humanitära problem, det skapar även problem på längre sikt, särskilt vad gäller barns hälsa och utveckling, vilket påverkar den samhälleliga utvecklingen i stort. Matbrist och svält kan även leda till stora migrationer, vilket i sin tur ökar risken för konflikter och oroshärdar.

Vi måste därför göra allt vi kan för att länder med mycket liten eller ingen fattigdomsminskning ska få ett mer produktivt jordbruk och fungerande marknader för att på så sätt säkra sin livsmedelsförsörjning. Där har jord- och skogsbruket samt fisket en avgörande roll att spela, och det måste vi främja i vårt arbete med att minska hungern och säkerställa framtidens matproduktion. De länder som löper störst risk att inte uppfylla något av millenniemålen ligger huvudsakligen i Afrika, söder om Sahara. Därför satsar vi extra på just dessa länder. Bland annat gör vi en livsmedelsatsning i jordbruket, som år 2012 sammanlagt uppgår till 225 miljoner kronor. Dessa pengar är riktade till att stärka livsmedelsförsörjningen genom att öka produktiviteten i jordbruket, arbeta för bättre fungerande marknader och bättre villkor för kvinnorna, som utgör en stor del av de verksamma inom jordbruk och fiske.

Agroekosystem

Jag har länge arbetat för att föra en politik som grundar sig på en balans mellan djur, natur och människa. Jag är övertygad om att man måste ta hänsyn till alla dessa tre delar för att nå hållbara åtgärder och beslut. I en rapport från United Nations Environment Programme, UNEP, om framtidens matförsörjning, An Ecosystem Services Approach to Water and Food Security, tar man just denna ansats. Rapporten fastslår att vi måste tänka större när det gäller matproduktion, vi måste se ekosystemet, vattnet och maten som en helhet, något som kallas agroekosystem. När man talar om framtidens matförsörjning måste man även diskutera vatten. För att säkra matproduktionen krävs tillgång till vatten, men redan idag har vi i många regioner världen över brist på just färskvatten. I framtiden kan vi få konflikter kring vatten och redan idag ser vi företag som köper vattendrag och sedan säljer dyrt.

Forskning har visat att vi idag kan se skador i vårt ekosystem. Vi får en försämrad biologisk mångfald, ökad jorderosion samt en ökad sårbarhet för sjukdomar och skadedjur. År 2050 beräknas detta minska skördarna med fem till 25 procent. Dessa problem kommer då att huvudsakligen drabba dem som redan är fattigast, eftersom dessa människor är direkt beroende av våra naturresurser för mat och inkomst.5

Framtidens teknik

En del av framtidens teknik är redan här, såsom GMO och laboratorieodlat kött.

Under 2008 ökade antalet hungrande människor i världen med 40 miljoner. Genteknik och GMO kan vara en del av en framtida lösning för att bekämpa fattigdom och hunger genom att säkra matproduktionen mot torka, översvämningar och extrem hetta. Men samtidigt måste detta ske under kontrollerade och väldokumenterade former. Därför är det viktigt att forskningen kring GMO är ständigt pågående och att vi alltid analyserar risker och möjligheter. För att undvika oönskade effekter i framtiden måste vi vara försiktiga med denna typ av teknik. Idag måste alla livsmedel producerade av GMO-modifierade råvaror märkas så att konsumenten ska kunna göra ett fritt val. Jag tycker att GMO-teknikens varande eller icke varande inte är en politisk fråga utan en vetenskaplig. Den svenska regeringen tar inte ställning vare sig mot eller för GMO-tekniken utan anser att GMO måste bedömas från fall till fall. Sveriges ställningstagande grundas på vetenskapliga och etiska bedömningar och utgår alltid från försiktighetsprincipen. All GMO är faktiskt förbjuden till dess att den bevisats vara säker för kommersiell odling och blivit godkänd.

Globalt sett står köttproduktionen för 18 procent av utsläppen av växthusgaser,6 och nyligen nåddes vi av nyheten att man har lyckats ta fram laboratorieodlat kött. Inom den närmsta framtiden kommer man endast att kunna göra mindre köttbitar, för till exempel köttfärs och korv, men tanken är att man så småningom ska kunna odla hela köttstycken. Laboratorieodlat kött skulle kunna vara ett framtida verktyg för att bekämpa hunger, men än så länge är denna teknik så pass ny att det är omöjligt att ta ställning till den. Först när tekniken har utvecklats och prövats kan vi utvärdera och se om detta tillvägagångssätt bör användas eller ej.

Forskning och utveckling ger oss fantastiska verktyg. Även innovativa företag kan erbjuda smarta lösningar och bli en viktig aktör i jakten på uppfinningar som hjälper oss att säkra både vattentillgång och livsmedelsproduktion. Framtidens teknik kan ge oss några av de verktyg vi behöver för att lösa problemen med framtidens matförsörjning. Därför måste vi fortsätta satsa pengar på forskning, fortsätta att ge välriktade stöd till bistånd för att hindra och minska svält samt fortsätta att hjälpa till att stötta demokratiska processer så att livsmedlen når ut till alla och att alla har råd att äta sig mätta varje dag.

Avslutning

Problematiken med framtidens livsmedelsförsörjning är att vi måste tillgodose dagens behov, samtidigt som vi måste hitta lösningar för framtiden och ta hänsyn till hållbarhet kontra effektivitet. Jag hoppas på en framtid där hållbarhet och effektivitet går hand i hand.

Om vi ska lyckas mätta framtidens magar måste vi arbeta på flera plan, det räcker inte med att vi lyckas producera mer mat. Vi måste bland annat arbeta för ett konkurrenskraftigt jordbruk, arbeta för ökad frihandel och satsa på forskning och utveckling. Framtidens matförsörjning är ett komplext problem och kräver att flera aktörer samarbetar. Politikerna kan göra en del, men även organisationer som FN och WTO och till exempel myndigheter som Sida är stora aktörer, precis som den enskilde konsumenten.

Som politiker kan vi rikta bistånd och demokratiseringsprojekt, vi kan vara en röst i debatten om frihandel och vi kan vara en röst i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Som politiker kan vi även bidra till en bättre livsmedelsproduktion genom få, men enkla, tydliga och långsiktiga regler. Ytterligare en viktig del för att lösa problemet är forskning och utveckling. Kanske är laboratorieodlat kött en del av lösningen eftersom vår köttkonsumtion ökar vilket har en negativ påverkan på vår miljö. Det är något som vidare forskning får utvisa. Likaså kan GMO vara en del av lösningen, men det får inte ske på bekostnad av säkra livsmedel eller på bekostnad av vår natur.

Genom organisationer som WTO och FN kan vi nå frihandel och hjälpa länder med stor fattigdom att mätta sin befolkning. Med frihandel kan befolkningen köpa billigare mat och genom bistånd, mikrolån och stöd kan vi hjälpa hungriga människor att börja med lantbruk eller utveckla redan odlad mark. I framtiden är risken stor att vi kommer att se fler konflikter och oroshärdar orsakade av stora migrationsströmmar på grund av svält om vi inte kraftsamlar inför dessa uppgifter.

Som konsument kan man dra sitt strå till stacken genom att göra medvetna val i matbutiken. Det är hos konsumenterna den slutliga makten finns eftersom det är efterfrågan som bestämmer utbudet. Genom minskat matsvinn och genom kloka val kan vi åstadkomma mycket. Om man inte betalar priset direkt i kassan betalar man det ofta genom sämre djurhållning, sämre arbetsförhållanden, sämre löner och en större klimatpåverkan.

Avslutningsvis vill jag ändå säga att jag känner stor tilltro till framtidens livsmedelsproduktion och då inte minst den svenska och jag tror att vi kommer att kunna mätta även framtidens magar. Men då krävs det att vi börjar arbeta med detta tillsammans redan idag och lyfter frågan högt upp på agendan.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45624

4 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Här är det dubbla budskap hela tiden från särintresset de större bönderna och deras centralstyrda korporativa organisationer och med en moderat släng.

”Om man inte betalar priset direkt i kassan betalar man det ofta genom sämre djurhållning, sämre arbetsförhållanden, sämre löner och större klimatpåverkan.” Men främst av allt betalar man det genom skatt till EU, ungefär 20 kronor om dagen för varje sysselsatt. Om man betalar 100 kr parkeringsavgift på ICA och mycket försvinner med dagvattnet som lämnar parkeringsplatsen när det regnar så är det ungefär samma sak.

Johansson säger sig vara mot subventionerna. Men det verkar främst vara teorier för att få en helhet, ungefär som socialistens tro på det klasslösa samhället eller prästens tro på ett kommande liv i himlen.

På liknande sätt som Nya Zeeland på 80-talet bröt jordbruksförbindelserna med gamla England bör Sverige bryta jordbruksförbindelserna med EU. I båda fallen är det en fråga om att avveckla subventioner. Sverige har inte lika bra förutsättningar för jordbruk och måste därför ha tullar på vissa varor från EU, på liknande sätt som Norge och Schweiz. I varje fall så länge dessa länder och USA har subventioner. Budskapet är tydligt, ungefär som när grekerna struntar i att betala sina lån från de korrupta makthavarna i EU.

Matsvinn och koldioxidutsläpp, som det babblas friskt inom, beror mycket på subventionerna och en ändring av kostvanorna. Johansson har råd för att motverka detta. ”Som konsument kan man dra sitt strå till stacken genom att göra medvetna val i matbutiken.” Johansson har inte mycket som hänger ihop.

”Idag är efterfrågan på ekologiskt odlad mat större än utbudet.” På en marknad möts utbud och efterfrågan vid ett visst pris, har i varje fall jag lärt mig. ”Därför vill Alliansregeringen att ekologisk mat i framtiden ska stå på egna ben utan stöd.” Hur ska detta vara möjligt när inte ens det vanliga jordbruket gör det?

”svensk mat har liten klimatpåverkan”. Inte så konstigt eftersom hälften är importeras. Stockholm är ännu bättre, speciellt inom tullarna.

När det gäller självförsörjning så kommer Johanssomn in på abstrakta resonemang om hur illa det var förr. Sverige var isolerat och då fanns inget att köpa i den stora världen.

Permalänk | Anmäl #1 Urban Persson, 2012-06-25, 12:25

Det låter så fint när politiker använder ord som "konsumentmakt". Problemet är bara det att konsumentmakt (precis som demokrati) förutsätter en kunnig och väl insatt befolkning som förstår effekterna av de val de gör. Vilket inte kan sägas vara fallet i dagens Sverige.

Förvirrade av politikernas tomma prat, förledda av reklam och lobbyister så har den genomsnittlige Svensken inte någon som helst chans att göra långsiktiga, intelligenta val i butiken (eller i valbåset).

Permalänk | Anmäl #2 Daniel Gustafsson, 2012-06-25, 20:14

Mycket bra genomgång men det finns problem med visionen billigare mat. Problemen är att det är att småbönder i framförallt fattiga länder och marknadens mekanismer för att undvika spill behöver högre livsmedelspriser. Vi kommer dessutom att få högre livsmedelspriser när jordbruket och livsmedelsförädlingen behöver betala mer för att få diesel och kvävegödning i konkurrens med andra drivmedles och naturgasförbrukare.

Det vi borde börja med är att sluta dumpa överskott till fattiga länder och med detta slå ut deras ineffektiva jordbruk som är en stor andel av ekonomin. Urbaniseringen bör ske genom att staden drar genom sin produktivitet, inte genom att landsbygden slås ut, när det är produktiviteten som drar går det även att betala mer för maten.

Sedan finns det ett område som de flesta missar och det är livsmedelssäkerheten vid störningar i världshandeln pga krig eller missväxt på flera kontinenter samtidigt. När t.ex. Ryssland har missväxt fördjuder de spannmålsexport och de flesta länder fungerar på det sättet, de sätter sin egen befolkningsöverlevnad främst vilket försvårar tillgången till livsmedel när det blir kris.

Lagerhållning binder kapital och ger sämre medelkvalitet på varorna som förbrukas efter lagerhållningen så det är inte lockande att ha beredskapslager och då vi är rika kan vi klara oss utan lager och i stället betala mer för maten när det blir kris. I praktiken innebär det tyvärr att de fattigaste ländernas svält blir vårt beredskapslager, att lösa livsmedelssäkerheten vid störningar som är större än vad markanderna hanterar rutinmässigt ger moraliska problem.

Av moraliska skäl borde vi ha lager av socker, spannmål, soja och andra basvaror med god hållbarhet, socker håller oändligt länge och övrigt kan efter lagring bli djurfoder och biobränsle så vi kan fortsätta konsumera enbart primörer. En fågel i handen ger även bättre säkerhet än kontrakt på tio i skogen och om det sker stora katastrofer i andra länder kan vi dela med oss av vårt lager. Det gäller bara att motstå frestelsen att försöka manipulera marknaden med lagret för att påverka priser eller stödja vissa företag.

Det här är en svagare beredskapsvision än lagerhållningen pga världskrigen och kalla kriget då den inte omfattar lyxvaror som te, kaffe, choklad, frysta grönsaker, konserverat kött, specialkost för allergiker osv utan bara varor för överlevnad.

Permalänk | Anmäl #3 Magnus Redin, 2012-06-27, 12:09

Tack för din långa artikel, Bengt-Anders! Debattörerna inom "Maten och Makten" verkar utgå från att traktorer, skördetröskor och lastbilar, som är essentiella för livsmedelsproduktionen, för transport av grödor till livsmedelsindustri, och för att sedan få färdig mat till butikerna, måste använda råoljebaserad dieselolja. JO; EU har redan idag brist på konventionell dieselolja... Trots att det är fredstid...

OM Ryssland skulle bli arga på EU, och stänger av tillförseln av råolja, dieselolja och gas, kollapsar EU inom någon vecka. Är det
verkligen tillfredsställande ??? !!! Fler läsare av detta på Newsmill bara MÅSTE kontakta politikerna, och kräva andra prioriteringar, att
såvä FoU som kommersialisering av ny teknik görs redan nu i fredstid, så vi (Sverige och de andra 27 EU-länderna) klarar framtida kriser med bristande försörjning / import.

Det går utmärkt att omvandla svartlut, skog, skogsavfall, torv, plast- och pappersavfall, m.m. till syntesgas mha förgasning. Syntesgas kan omvandlas i katalytiska processer till flytande, paraffiniska oljor, som helt vanliga dieselmotorer använder. Mitt företag utvecklar, låter lego-producera, säljer och marknadsför sådana drivmedel. (Fast råvaran till syntesgasen är naturgas och fackelgas. Sådana gaser, som annars bara facklas bort på oljefälten). Dvs vi bidrar till minskat råoljeberoende och minskade utsläpp av växthusgaser redan idag. Med stöd, inte bara i form av projektpengar, utan minst lika mycket i form av politiska uttalanden, att ledande politiker skulle kunna vara med, då vi har möten med intressenter, m.m. skulle mycket kunna hända snabbt, och det skulle vara mycket kostnadseffektivt.

Tror nu någon, att t.ex. Regeringen är intresserad? Och förstår att om vår teknik byggdes ut i anslutning till massbruk och till de största sopanläggningarna, så skulle vår råoljeimport kunna upphöra i stort sett? Nej, nej, nej.... Regeringar i Sverige, med olika politiska färger, har hittills lagt mest engagemang på att försöka få stopp på oss... Vi får inte en krona i stöd. Rikspolitiker gillar gamla, stora företag. Lagstiftningen går mest ut på att gynna gamla, stora företags intressen. T.ex. ska stora, gamla oljebolag gulli-gullas med, och konkurrenter med ny teknik skadas, om möjligt...

Det sista som politikerna bryr sig om är folket, vanligt folk, vad landet behöver... De bryr sig mest om sin makt, sitt s.k. "nätverk" av rika, mäktiga personer, och sina löner och ersättningar...

Om vägarna elektrifierades, skulle långtradartransporter kunna drivas främst med el. Läs gärna min artikel på Newsmill om detta. Med en utbyggd norsk vattenkraft, plus en
import av norsk, billig, miljövänlig vattenkraftsel, ihop med en produktion av syntet-drivmedel ur våra egna, förnybara råvaror (torv förnyar cig på ca 1000 år, så jag räknar även in den), kunde Sverige vara oberoende av import av råolja.

Hur skulle det gå med de stackars stora oljebolagen då? Och den stackars, stackars oljeschejken Al Ahmoudi, som äger oljebolaget Preem? (Och är stor ägare i flera stora fastighetsbolag i Sverige / Stockholm. Han bidrar till och tjänar på höga fastighetspriser och hyror i vårt land.) Ingen fara, så länge det går och är lönsamt att importera råolja och förädla den till främst dieselolja, så kan den säljas till andra EU-länder. Redan idag säljs bensin från Svenska raffinaderier ända borta i USA.

De strategiska investeringar jag talar om, skulle ge massor av jobb, och i och med att dyr import av råolja skulle minska (eller så skulle exporten av raffinerade råoljebaserade produkter kraftigt öka), är det rent nationalekonomiskt lika värdefullt som en ökad, lönsam export.

Problemet är bara: hur pratar med med politiker, bankekonomer, m.fl. ?? De vill ju hellre lägga pengarna på t.ex. olönsamt utfiske av EU:s och världens fiskvatten, olönsam tobaksodling i Grekland, olönsam export av livsmedel till Afrika och Asien, så att deras egen livsmedelsproduktion kollapsar, m.m. De vill bara satsa pengar (offentliga pengar, dina och mina skattepengar) på sådant som är riktigt idiotiskt och olönsamt.

Beror detta på omtanke om folket, om väljarna, tror ni? Det tror inte jag.... Jag tror mer på typ: Korrumption, omfattande, på högsta nivå inom EU och ev. även i Sverige.

Vad anser Moderater, som är intresserade av miljö- och energifrågor?

Permalänk | Anmäl #4 Andreas Eklund, 2012-07-26, 13:58

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.