Publicerad: 2012-06-18 13:06, Uppdaterad: 2012-09-30 20:09
Ordförande för Lärarförbundet: Fler måste vilja vara och bli lärare. Vi rusar rakt emot en nationell lärarkris då vi om åtta år riskerar att stå utan minst 43 000 lärare från förskola till gymnasieskola. Unga människor lockas visserligen av läraryrket, men avskräcks av låga löner och hög arbetsbelastning.
Ordförande för Lärarförbundet
Sveriges utmaning är att höja elevernas resultat och att ge alla barn och ungdomar en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Allt fler förstår vikten av ett attraktivt läraryrke som lockar de bästa. Stödet för högre lärarlöner har bland allmänheten troligen aldrig varit större.
Detta verkar tyvärr inte arbetsgivarparten i Sveriges kommuner och landsting till fullo inse. Det bud som Lärarnas samverkansråd, där Lärarförbundet är en part, nu har avvisat, motsvarar inte den uppvärdering av läraryrket som är helt nödvändig.
Sveriges kommuners bud var för litet, för tunt och för osäkert. Vi krävde mer än andra under längre tid och det svarade budet inte upp mot. Budet innebar inte ett tydligt första steg mot en uppvärdering av läraryrket. De löneökningar som SKL erbjöd var på tok för låga, osäkra och kortsiktiga.
Budet byggde på en femårig avtalsperiod, varav fyra år utan tydliga angivna löneökningsnivåer. Våra krav på minskad arbetsbelastning eller hur de många och arbetskrävande utbildningspolitiska reformerna skulle tas om hand fanns inte heller med på ett tillfredställande sätt i budet.
Det fanns ingen möjlighet att säga upp avtalet under den väldigt långa avtalsperioden. Om kommunerna inte skulle satsa på lärarna hade det inte funnits någon möjlighet för oss att reagera med det viktigaste artilleriet: uppsägning av avtalet. Det var något som också vägde tungt i beslutet att avvisa budet.
SKL hävdar nu att budet innehöll både en jämförelsevis hög nivå för 2012 och mer pengar därefter. Lärarförbundet ser också att det första årets löneökning var mer än de flesta andra fått i den här avtalsrörelsen och att det kunde ha inneburit ett första steg. Problemet var att det sedan tog tvärt slut. De följande fyra åren innebar i praktiken inte några garantier för att lärarna ska få mer än andra, vilket har varit vårt tydliga krav och det som verkligen behövs för att uppvärdera läraryrket. När lärarna halkat efter jämförbara yrken under decennier och skillnaden nu är över 10 000 kronor varje månad, blir den garanterade uppvärderingen på i snitt 364 kronor första året, en droppe i havet. När Lärarförbundet vägde samman helheten för det bästa för lärarna blev det helt enkelt för litet, för tunt och för osäkert.
En viktig – och kanske den viktigaste - anledning till att budet avvisades är en grundläggande brist på tillit. Sveriges lärare litar inte på skolansvariga arbetsgivare. Vi har inga goda erfarenheter. Alltför många arbetsgivare – kommuner, fristående skolor och staten, har under alltför många år gett minsta möjliga i lönepåslag och satt hälarna i marken när det gäller utveckling och uppvärdering av lärarna.
När SKL nu i sin iver att lägga skulden på lärarna, pekar på att kommunerna vill jobba mer med att premiera bra lärarjobb, satsa på utveckling av organisation och ledarskap och ge lärare ökat inflytande över skolans resurser och tid, är det efterlängtat. Problemet har de facto varit att kommunerna har stretat emot. Lärarförbundet har i mer än 15 år jobbat för ökad lönespridning som belönar ett skickligt lärararbete, men mötts av arbetsgivare som inte vågat och kunnat. Många av våra skolutvecklingsförslag har mötts av kalla handen med hänvisning till en stram budget. Lärarförbundet arbetar gärna och framgångsrikt med fokus på att höja kvaliteten i skolan, eftersom vi vet att det är nyckeln till förbättrade resultat och ett mer attraktivt yrke, men SKL måste få fler av sina medlemmar att möta upp, om det ska bli verklighet.
Avtalsrörelsen fortsätter liksom ett intensivt arbete för att få politiker och andra beslutsfattare att satsa och lita på lärarna. Uppvärderingen måste till för att vi inte ska galoppera rakt in i den nationella lärarkrisen.
För vem ska stå i klassrummen om ingen vill vara eller bli lärare? Kommunerna har inte råd att säga nej till lärarna. Vi fortsätter att jobba för att få politikerna att säga ja till lärarna. Då säger de också ja till utveckling, tillväxt och framtidstro.
Lärarstrejken är avvärjd. Men blev lönelyftet tillräckligt stort?

Därför är betygsrelaterade löner åt lärarna en dålig ide

Fel att straffa lärare när skolor inte når målen

Nu måste kommunerna skjuta till pengar till lärarlönerna

Därför sa jag ja till medlarnas bud

Färre platser på lärarutbildningarna kan få upp lönerna

Lärarna kan inte få högre status utan stöd från staten

Ny organisation ger högre löner

Samhället behöver höjda lärarlöner

Svenska lärarlöner suger – även i ett europeiskt perspektiv

Lärare - yrket för karriäristerna

Därför säger vi ja till till det nya avtalet

SKL:s bud hade kunnat ge minst 5 300 kronor extra

Därför säger Lärarnas Riksförbund nej

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




8 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Som man bäddar får man ligga. Lärarförbundet borde jobba för skolpeng och fri konkurans. Då skulle lärarna själva kunna starta skolor. Finns det någon anna som är bättre på att starta skolor?
Jag tror inte det. Eleverna borde sedan testas av ett oboroende testföretag som bedömer kunskapnivån på eleven.
Lärarförbunden vill ha bindande avtal om att de ska ha mer än andra avtalsområden och andra arbetare, tjänstemän och akademiker under de kommande fem åren. Jag tvivlar på att ordförandena och förhandlarna själva tror att Skl:s förhandlare har befogenhet att träffa sådana avtal. Det skulle se ut det om förbund efter förbund skulle kräva mer än alla andra. Var hamnar vi då. Det finns väl då inga kvar som kan sätta det sk märket.
Det verkar som parterna är helt bakbundna av fastlåsta krav och oförmåga att lösa problem som man klarat på andra områden.
Lärarforbundet litade på Goran Persson och kommunerna då det begav sig. Trots LRs demonstrationer korde ni over lärarna så det stänkte om det. Har ni ändrat er nu? Hade ni fel när ni tyckte komunaliseringen var en forträfflig ide? Ingen är ju sämre än att hon kan ändra sig.
Eva-Lis
Det är bra att jobba för en justerad lönenivå för lärarna. Med tanke på utbildning och ansvar ligger kåren som helhet för lågt Självklart är det så att på lång sikt kan ett annat löneläge göra skillnad då fler kommer att stanna i och fler välja yrket. Men i nuläget tror jag inte att det skulle innebära några kvalitativa skillnader. Jag tror att de allra flesta lärare idag gör sitt bästa. och ofta lite till. Minst lika viktigt för att göra yrket attraktivt är att se över arbetsvilkor och arbetsbelastning.
Det är i sammanhanget också viktigt att fundera över hur det ska finansieras. Det finns en risk att högre löner kan finansieras till viss del med mer undervisning och större grupper. Hur kan man garantera att det inte blir kvalitativa skillnader?
Jag tror absolut att skolan skulle vara betjänt av en större lönespridning. Men det är viktigt att jobba fram kriterier som är kopplade till uppdrag och mål. Det får inte bli ett belöningssystem för merarbete. Någon form av balanserad styrning kanske kan vara en lösning? Kriterierna måste utformas lokalt och utifrån varje skolas utveckling. Likvärdighetsbegreppet som du tar upp måste fortsätta at defineras på samma sätt som skolans resultat även måste ställas i relation till skolans uppdrag och roll i samhället..
Det gäller också för oss skolledare att prioritera utveckling och lärande. Jag brukar använda begreppet lärandevärde för att fundera på vilka aktiviteter som vi ska hålla på med i skolan. Vi behöver våga välja bort det som inte har ett högt lärandevärde.
De kvinnliga lärarna har konkurerat ut de manliga lärarna genom att godta lägre löner. Nu tror de att de kan skruva upp lönerna igen. Snacka om att vara bortfintade. Är man bortfintad så ska man ha en låg lön.
Se även artikeln
http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/11/l-ga-l-rarl-ner-hotar-sveriges...
Det enda som kommer att fungera är en nationell strejk bland alla lärare. Men LF sitter i knät på arbetsgivarna och vågar inte göra det som måste göras. Först när alla skolor är stängda och det blir allvarliga samhällskonsekvenser kommer det att hända saker.
Lycka till med en nationell strejk Fredric. Det kanske känns bra i början och en del kommer aldrig att vilja avsluta den. Tror du opinionen kommer att vara med er vilket jag betvivlar, så kommer den dag då den vänds emot lärarna och då gäller det att avsluta strejken på de villkor som finns att tillgå. Hylla de ensidiga protokollsanteckningarna man "uppnått" och ta hand om skadeverkningarna. Och lev med det som medlarna uppnått..
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.