P1-programmets svartmålning av män försvårar jämställdhet

Man blir mörkrädd när man tänker på vilken enorm propagandamaskin vår tids kulturmarxister sitter på. Inte nog med fri tillgång till vår "public service", utan hela vår journalistkår går under samma banderoller i en åsiktshegemoni med kvällstidningar och tv-kanaler i sitt våld.

Ytterst skrämmande.

Statens radio blir alltmer sektlik. En väldigt tydlig åsikts- och propagandamaskin. Det är inte "med vilje", men den totala nånn-annan-ismen, viljan till nivellering och 0 förståelse för vad som skapar det välstånd man så gärna vill smeta milimeter jämt över alla - är bedövande.

Lyssna inte på skiten!

Jag tror allt färre tar ett program som Godmorgon världen på allvar längre. Synd då de hade en vettig idé. Nu har de mest snabbläst fredagens Economist och har det som "höger-alibi" och kör sedan sina mysvinklade snuttar.

Om man får lust att betala apparatskatt?

Ehh...

Varför skulle jag göra det?

"Innerst inne har jag ganska bestämda åsikter om det här programmmet, men jag tvekar att uttrycka dem. Så effektivt genomförd är demoniseringen av den andra positionen och jag vill inte riskera att sammanföras med Breivik, Bin Ladin eller dem som mordhotat Lundberg"

Med det resonemanget tar jag för givet att du inte kör bil för du vill inte riskera att sammanföras med de som kört rattfulla och kört över småbarn och smitit från olycksplatsen utan att larma SOS eller ?

Varför ska vi som någorlunda normala män behöva förhålla oss till andra män som beter sig som svin ?

Låt du de män som beter sig som svin stå för sina handlingar och du för dina så blir livet mycket enklare för dig.

De som vill kollektivt skuldbelägga män har ju en grannlaga uppgift framför sig att förklara varför majoriteten av männen inte är svin om de kommer på det så kan man ju undra om inte resurserna bättre borde satsas på de män som faller utanför den stora majoriteten då och låta oss andra vara ifred.

Men män, sluta gnälla som om ni vore offer. Det går inte att prata bort att testosteron har vissa effekter på psyket, effekter som har både positiva och negativa effekter.

Samma gäller förstås för kvinnliga hormoner.

Det är mest konstruktivt att erkänna och acceptera dessa effekter och ha dem som utgångspunkt för diskussionen.

Det finns lika många kvinnor som män som är ättlingar till skitstöveln till patron som försökte våldta min farmors mor. Skitstövelegenskaper sprids jämnt och känner inga könsgränser även om vissa sätt att utöva dem är förbehållna det ena könet.

Det är en balansgång mellan att bekämpa övergrepp kraftfullt och att inte svepa med de som är oskyldiga till dem. Det är en balansgång mellan att stärka kvinnors ställning i samhället och att ge alla oavsett kön rättvisa och lika möjligheter. Det är en balansgång men det är en väg som är värd att ta som den enda som leder till mer jämlikhet. Alternativen skapar bara maktpendlingar men utjämnar inte några skillnader.

Här är några saker som vi borde få in i mainstream media:

De flesta som begår våldssamma gärningar är män. Men den förkrossande majoriteten av män begår inte våldsamma gärningar. Utan det är snarare de som under historiens gång byggt upp ett rättssamhälle för att komma till rätta med den minoritet som använder våld ibland av olika orsaker. (Att försöka bemöta med "kvinnor är också våldsamma" är fel väg).

Kvinnor och män är olika, de har olika förutsättningar.. Genom att acceptera och bejaka det kan vi alla ges bra liv och bra förutsättningar för att klara oss i livet.

Att sträva efter samma utfall hos alla människor är att diskriminera. Man ska istället ge samma förutsättningar.

Pojkar och flickor är olika och behöver olika hanteras olika i skolan. (Att ge "samma förutsättningar" genom att tvinga in alla i samma könsroll modellerad efter en lydig flicka är fel väg.)

Att drömma om en värld där alla är "kvinnliga" är en utopi som inte är baserad på reella faktiska faktorer. Om vi satsar våran framtid på den utopin så kommer vi ordentligt fel då nästan all vår tid måste gå åt till att förneka den verkliga verkligheten.

Att en gång i livet utsättas för något besvärligt kommer inte "förstöra hela livet". Med frihet kommer ansvar. Och en viss tålighet krävs också.

@Bo T
Jag vet inte om du tycker att jag gnäller?

Mitt fokus ligger på att rekrytera män till skola och förskola. Om männen betraktas som potentiella förövare och våldsverkare blir det politiskt problematiskt att driva projektet.

De män som försöker bryta sig in på fältet reduceras till representanter för den patriarkala maktordningen - en del har valt förskola skola för att slippa den traditionella maskuliniteten. Då blir det underligt om de ställs till svars för de här illdåden som programmet belyser.

Alternativet är en sorts kollektiv botgöring. Vill vi det?

Det finns många vänster politiker/journalister som talar om "mångfald". Men vad menar de i praktiken?

Man får vara muslim (härliga mångfald!) bara man inte praktiserar Islam på riktigt.

Man får vara män (underbara män!) bara man inte är traditionellt manlig och bejakar en manlig könsroll, eller för den delen våga inte försörja din familj själv!

Man får vara kvinna (lösgör din potential!) bara man inte väljer att vara mamma, eller söker sin identitet i en könsroll, eller gud förbjude stöder sin mans karriär.

Istället verkar "mångfald" vara något helt annat. Det verkar vara att alla olika människor ska bli helt konforma. De ska vara könsneutrala, kulturneutrala, tjäna exakt lika mycket efter skatt, tycka lika, sakna ekonomiskt oberoende, vara beroende av staten. Denna konforma grupp ska man sedan kunna styra runt efter statens behov. Och enklaste modell för detta är den lydiga snälla flickan, så varför inte ha hennes som en den konforma förebilden att modellera från.

Så "mångfald" handlar inte om att vi ska få vara individer. Det handlar om att vi ska kunna som homogen grupp modelleras om till vad som helst. Det som passar de som för tillfället sitter vid makten. Även Per Schlingmann vill ha det så nu, skrev han senast på Newsmill.

Det är lite Orwellskt nyspråk över "mångfald" på det viset.

Och i skolan vill vi ha "män" men de får för guds skull inta vara män. Och mainstream media stöder till 100% denna paradox till modell.

Till alla dem som avser att kollektivt skuldbelägga gruppen "män" (jag gissar att ni läser sånna härna artiklar för att gotta er i "nät-hatet") : Ni har nödvändigtvis inte rätt bara för att folk slutar säga emot er. De kanske helt enkelt inte lyssnar längre.

Ni pressar mig och en bunt andra individer, vars enda gemensamma nämnare är att de har en Y-kromosom, längre och längre in i den andra ringhörnan. Fråga er själva : vill ni verkligen ha oss där?

När är det OK med kollektiv skuldbeläggning?

Aldrig? Eller finns det ett undantag, nämligen män?

Vad säger Sveriges feminister?

#9 Per Nydahl, bra Per exakt så är det.

Du är medveten om att feministerna nu undrar varför du hatar dem.
De fungerar så att de kör en attack och framstöt på människors fria val och rätt att vara sig själv i en mångfald.

Om man opponerar sig. Så går de snabbt i försvar och ser sig själva som ett offer som alla hatar. De är experter på detta så det gäller att hänga med. Utfallen och de ömkande offer mentaliteten kommer gärna i samma mening.

Mvh

"Innerst inne har jag ganska bestämda åsikter om det här programmmet, men jag tvekar att uttrycka dem. Så effektivt genomförd är demoniseringen av den andra positionen och jag vill inte riskera att sammanföras med Breivik.."
Precis, yrkesområdet är idag fascitiskt kontrollerat! En annan sak som du väl bör vara medveten om, är att barn redan i förskolan (förskolans läroplan) lär sig läxan om mannen/pappan som ond eller töntig, föraktlig. Detta är mycket allvarligt! Och styrs helt odemokratiskt genom media och riksdag.
Doris Lessing har uttryckt problemet med nyfeministerna mycket bra och tydligt: "Hemska förfärliga människor!"
Det finns alltså ingen anledning att ge sig på "antifeminismen" vilken är ett helt logiskt svar, och en fråga om social/psykologisk överlevnad, inför de feministiska och lögnaktiga diktaten.
Ditt citat jag återger Mats Olsson, visar bara på en sak, inna du kvävs av Ingmar Gens och övriga feminissars helsjuka mansburka:
Hoppa av!

Feminismen är stendöd i Sverige inom några årtionden.

Lyssna på visionären Waberi (M), han vet!

15 Alldeles för lång tid, jag räknar med nedräkning vid nästa val, och tiden därefter. Blir svårt att erkänna för polikerna så där hux flux, men de blir tvungna så småningom.
Vi har haft den i 35 år, räcker!

Om du inte vågar ta ställning, varför skrev du den här artikeln?

"franatiska önskan om två kön"...?
Vi är två kön.
Gens när en fanatisk önskan om ett kön.
Hur han skall nå dit är ett mysterium...

Påminner om att kartan gäller ifall verkligheten skulle råka vara annorlunda... Hans intellekt undandrar sig analys...

@17
Bra fråga - jag hoppades nog hitta en ny ton i diskussionen. När jag läser kommentarerna ångrar jag min naivitet. Det är samma trötta och förnumstiga antifeminism som blockerar de nödvändiga samtalen.

Vad krävs för att locka fram nyfikenheten? Finns det några luckor i murarna?

Det känns trist att Newsmill inte lyckas vara den mötesplats som jag tror behövs. Jag vantrivs i det här ställningskriget och blir illa berörd av den trosvisshet och hämndlystnad som tyvärr tycks vara ett återkommande inslag i kritiken av feminism.

Kan vi pröva ett annat tonläge?

Går det att diskutera något så komplext som"maskulinitet" utan att ramla ner i generaliseringar?

#19 Mats Olsson

Vad brukar man säga? Vill du se förändring börja med dig själv. Det fungerar såklart inte att "locka fram nyfikenheten" genom att vara konfrontativ.

Mot och för "feminism" handlar egentligen om något helt annat. "Feminismen" är ett verktyg för vänstern att komma ut med sin ideologi, och man har lyckats mycket bra. Genom att feministiskt retorik inför man socialistiskt tänkande i sektor efter sektor.

Det finns inga som är för och emot kvinnor eller män. Det som finns är en fråga om vi ska ha ett liberalt land med eget ansvar och egen frihet (det du kallar anti-feminism) eller om vi ska ha ett socialistiskt land där utfallet alltid ska vara 50/50 och vi ska alla modeleras efter en konform förebild för enkelt central styrning (det som kallas feminism i Sverige)

"Feminismen" i Sverige, den som finns idag och som primärt är ett maktinstrument som staten använder ställer kvinna mot man. Den är starkt anti-liberal. Men ett utmärkt verktyg att utöva central makt med. Även Alliansen har svårt att hålla fingrarna helt i styr.

Så vi skulle kunna byta ord på detta och säga:

Anit-liberal, och anit-personlig frihet = feminist.
Anti-feminist = liberal.

Mats, jag tror att du innerst inne vet varför det blir som det blir. Tack för övrigt för att du inte bara skriver en artikel och sedan lämnar den åt sitt öde, utan följer upp!

Felet är förstås debattklimatet och den frustration som det orsakar. Det är samma personer som skriver kulturkrönikorna och som sitter i morgonsofforna hela tiden, och de har fått ett tolkningsföreträde. Alla som säger emot demoniseras, om de ens får komma till tals - de flesta refuseras eller censureras.

Om det förekommer att en man inte får lämnas ensam med förskolebarnen just därför att han är man, så lär det inte bli lätt att få fler män till förskolan. Märkligt att det görs skillnad på man och kvinna i det här sammanhanget, när det ska vara "hen" för barnen!

Kollektiv bestraffning och mansdiskriminering är precis vad det är! Vi stoppar inte all invandring om en enstaka invandrare skulle begå ett brott. På samma sätt borde vi inte se alla män som potentiella sexförbrytare om en enstaka man skulle begå ett övergrepp!

Du talar om antifeminism. Jag ser själv som feminist - i den klassiska bemärkelsen liberalfeminist, en person som vill se lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för män och kvinnor. Vad jag - och många med mig - reagerar mot är hur illa man faktiskt kan behandlas bara för att man är man. Det har blivit något slags oskriven lag att är du man, så kan du per definition aldrig vara diskriminerad (såvida du inte tillhör någon minoritetsgrupp). Hur tror du att alla frustrerade män känner sig?

Och varför ska det vara så svårt för feminister och sådana herrar som Ström och Billing att samarbeta för att nå det som borde vara självklart - ett jämlikt samhälle där vi har just samma rättigheter, skyldigheter, och möjligheter?

@Gunnar
Tack för uppmuntran. Det där med höger/vänsterskalor är alltid komplicerat och det är nog minst lika kamikazeartat pompöst att definiera feminism som manlighet.

I en annan text försökte jag beskriva min kritik av genusvetenskap som vänsterinriktad poststrukturalistisk. Och det var nog förvirrande för dem som gärna ser debattmotståndare som reaktionära rasister.

http://tystatankar.com/2012/06/11/sa-kanns-det-att-bli-utskalld/

Nåja - jag har fått mycket positiv respons på artikeln, men också drabbats av stor ilska. (se länk ovan).

Idag känns det viktigt att inte dras in positioneringarna. Samtidigt har jag ett uppenbart syfte att tvinga ut politiker från tystnaden.

När jag utbildade mig till förskollärare 1978 var 4 procent män. Idag är det lägre i Sverige medan Norge har femdubblat antalet på tio år.

Så förlåt mig om jag inte prålar med mitt ställningstagande om manligheten - mitt syfte är att skapa en dialog kring synen på manlighet. Inte demonstrera min rättrådighet.

Mats Olsson

Varför ska man nå någon typ av koncensus kring ett begrepp som manlighet ?

Det kommer ju ovilkorligen att exkludera än mängd män som måste helt plötsligt försöka hitta en identitet där de hör hemma om de bryr sig...

Vad som är manligt och kvinnligt kommer för alltid att vara en subjektiv åsikt, aldrig objektiv.
Är det inte bättre att låta folk själva få definiera vad de olika egenskaperna innebär ? Kan iofs se problematiken i om man vill propagera för mer män eller kvinnor i en organisation med argument som att könsegenskaper ger fördelar för barns utveckling.
Men låter det sig göras ?

Som liberal har jag väldigt svårt att acceptera koncensustänkande där man inte ser och respekterar alla människors rätt till att vara olika.

Och att definiera deras grundläggande könsegenskaper är att gå för långt i mitt tycke.

såna där program förstörker bara mitt förakt för svenska kvinnor och deras hbtq-medhjälpare

bra gjort!

ni isolerar er själva!

Mats F Eriksson

Kan vi i alla fall vara överens om att det finns två grundläggande kön, designade för olika uppgifter. Och att det finns ett mindre antal som hormonellt, fysiskt eller psykiskt inte riktigt är säkra. Men att deras anatomi sällan är korrelerad med deras eget tyckande...
Då har vi i alla fall en utgångspunkt.
Dessa könstillhörigheter är sällan personens eget fel, utan har en genetisk förklaring.
Sociala konstruktioner har ganska lite med huvudproblematiken att göra...
Då skulle vi i alla fall slippa alla fanatiska diskussioner om könstillhörighet och egenskaper hit och dit. Och kunna koncentrera oss på vad som huvudsakligen skiljer och tolerera den skillnaden...
Eller rentav hylla den, vilket jag gör.
Vilket naturligtvis gör att några kommer att reta sig på mig, men sanningen att säga: Det rör mig inte i ryggen....

#25 Kristian Grönqvist

Jag bryr mig inte igentligen om några klassifieringar alls.
Jag är den jag är och accepterar andra för vad de är.
Och vilket som är mer maskulint i att klättra i berg,
jaga isbjörn med morakniv eller passa barn är en ickefråga.

Man gör det man gillar, det mår man bäst av.
Och det gör nog omgivningen med i förlängningen.

#Mats F Eriksson

Håller helt med! Det finns absolut ingen anledning att ströva efter koncensus kring något så komplext och subjektivt som manlighet.

Min ganska vaga tes är att det gynnar verksamheten i skola förskola om det finns olika erfarenheter bland pedagogerna .

Jag är alltså ointresserad av huruvida vissa egenskaper kan knytas till biologiskt kön - men har starka förhoppningar om att män i förskolan skulle kunna utveckla kvaliteten. Se länk i artikel ovan.

Alla män:

HÅLL ER BORTA FRÅN FÖRSKOLOR ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN!

Det är VÄLDIGT stor risk att bli anklagad för Pedofili ifall man inte lyder genuspedagogferna till 100%

Saker kommer att börja komma fram så småningom!

#28
Det handlar inte om att "lyda genuspedagogernas" (som idag inte är någon enhetlig grupp) utan om förhandlingar kring innehåll och arbetsformer.

Jag tror vi ska försöka hålla isär diskussionerna. Pedofilfrågan har sin egen problematik.

Det är intressant att artikelförfattaren tycker att manligt sexköp i Tyskland är ett "illdåd". Varför skulle det vara det? Det är lagligt i Tyskland. Om din syster köper sex av en man, är det ett kvinnligt illdåd?

Jag tycker det verkar som att artikelförfattaren lider av samma egendomliga föreställningar som programmakarna. Känner artikelförfattaren någon som har sålt sex? Nej, jag trodde väl det. Han sprider själv samma gamla feministiska dravel om män som jag kan tänka mig att radioprogrammet gjorde.

Skulle t.ex. statsministern vara en sämre man om han hade köpt eller sålt sex? Skulle Angela Merkel vara det? Nej, naturligtvis inte. Jag struntar fullständigt i statsministerns sexliv!

Man är inte en sämre människa för att man låtit sig "utnyttjas" av sexindustrin - ja ömsesidigt affärsutbyte brukar ju av någon märklig anledning kallas "utnyttjas" så for det handlar om sexuella tjänster.

Artikelförfattaren skrämmer mig mer än det nämnda radioprogrammet som jag missade. Han menar på fullt allvar att en man som tänder på vuxna kvinnor och är villig att betala för sexuella tjänster har något som helst att göra med hans lämplighet som lärare eller barnpedagog.

I vissa länder går så gått som varenda man till prostituerade under åtminstone en del av sitt liv. Det är nog tur att inte Sverige styr världen... Då skulle flera länder bli helt utan manliga lärare.

#30 Peter
Du har rätt - jag har inga erfarenheter eller åsikter i frågan och backar helt fegt ur prostitutionsdebatten. Jag redogjorde för programmets innehåll och lät mig ryckas med av det moraliserande tonfallet.

#27 Mats Olsson

Den länken hade jag missat.
Höll dock på att sluta läsa när du nämde könsmaktsordningen.
Köper inte det synsättet över huvud taget.
Det är en marxistiskt problemanalys i grunden där en konflikt tas för given utan att man klarar av att bevisa att så är fallet utan snarare går forskningen ut på att bevisa att det är så, lite grovt.

Jag tycker artikeln är bra. Och jag tror du är något på spåren.
Jag skulle utrycka det som så att "män" tillåts eller tar sig rätten att vara barnsligare/nördigare/vildare utan att det ifrågasätts av övriga i samhället som utanför vad som anses vara normativt för en man.

Sedan ger vår fysiska styrka oss en annan möjlighet till att ha fördelar i vissa yrken och aktiviteter vilket ger en annan erfarenhet än som vanligtvis kvinnor har. Finns yrkesgrupper som är nästan helt soprena från kvinnor i tex byggsvängen.

Men det viktigaste är att folk i större utsträckning accepterar att olika är bra och att lönerna för personalen ökar. Skillnaden i lön mellan tex snickare och förskollärare är enorm. Så även lönen mellan Sverige och Norge där jag träffat på de enda två manliga svenska förskolelärare jag någonin mött.

Svårt att rekrytera till ett yrke som inte betalar bra.

#32
Könsmaktsordning är ett problematiskt begrepp och bidrar sällan till förståelsen av vad som händer i en förskolegrupp - eller på en förskollärarutbildning där 95% av studenterna är kvinnor.

Du kan inte sluta läsa för att jag använder ord! Fast jag förstår dilemmat. Könsmaktsordning "teorin som blev ideologi".

Mats Olsson,

Jag tycker du var väldigt tydlig i din inledande artikel. Jag instämmer i din kritik. "Tydlig" betyder självklart "konfrontativ" eftersom du intar en position och sedan motiverar och försvarar den mot en annan position. Det är helt normalt i många länder att ha en åsikt. Det är inget att skämmas för. Många människor har en åsikt. T o m en åsikt som inte delas av alla.

För i svaren på kommentarerna tycker jag mig märka att duckar och girar undan när någon har förstått och instämmer i vad du säger i inlägget. Som om det vore pinsamt att du kritiserade en polemiserande, ja hetsande radiopratare. Man behöver inte spela båda sidor av nätet för att diskussionen skall kunna kallas för sansad.

#34
Tack Alvar!
Jag är nog genomskådad. Min plan var att skapa lite förvirring och kanske locka in någon som gillade programmet i diskussionen.

Kommentarsfältet på Newsmill har dåligt rykte inom delar av akademin (gissa vilka) och det finns en förutsägbar tendens som jag gärna vill undvika.

Det måste finnas nya öppningar i den här debatten och jag är angelägen om att hitta de där sprickorna i muren.

Men OK - jag är lite naiv.

Och var är alla feminister? Varför vågar dom aldrig ta debatten?

Mats F Eriksson

Du bryr Dig inte... och det är precis just där jag tror att felet ligger. När man inte bryr sig om skillnaderna, så blir det som med alla feminister, man tror att man kan ignorera biologiska fakta bara så där...
De biologiska egenskaperna finns där även hos världens mest politiskt korrekta personer. Tex Kapten Klänning.

Enligt mitt förmenande är det direkt olämpligt att strunta i biologin samt lägga på en social konstruktion som är ren fantasi eller trams. "Nature allways finds a way" ett citat från Jurassic Park, som är förbluffande allmängiltigt i många sammanhang.

#37 Kristian Grönqvist

Skillnaden är antagligen om man är en utpräglad alfamänniska som gör som man själv vill eller en utpräglad betamänniska som ställer in sig i relation till gruppens värderingar.

Jag skiter fullständigt i normativa begrepp.
Vill folk gå omkring med struttsplymer i hattar och bjällror i skorna för att det är jätteinne så kan du vara helt säker på att jag gör det inte för det ser inte klokt ut.

Och sitter det några muppar på ett livsstilsmagasin och försöker normera en mansprofil så är jag iofs glad för deras skull att någon betalar deras löner men jag skiter på ren svenska i vad de kommer fram till ingen behöver tala om för mig om offpiståkning är maskulint eller inte. Gillar jag det åker jag offpist annars låter jag bli...

Jag accepterar mig för den jag är och så länge jag inte kränker andra ska de inte bry sig om mitt sätt att leva.
Jag gör det med andra människor så jag tycker det kan man kräva tillbaka.

"Enligt mitt förmenande är det direkt olämpligt att strunta i biologin samt lägga på en social konstruktion som är ren fantasi eller trams. "Nature allways finds a way" ett citat från Jurassic Park, som är förbluffande allmängiltigt i många sammanhang."

Joo jag förstår att du tycker så men du behöver ju inte oroa dig då du tror att "Nature allways finds a way" då ordnar det ju sig ju till slut för dig och allt blir som du vill ha det eller hur ?

Jag kommer fortsätta göra det jag gillar både i jobbval som på fritiden utan att ens titta över axeln om det är ok för genustyckarna/normerna eller inte. Du får gärna göra det om du blir lyckligare av det, jag kunde inte bry mig mindre.

Mats Olsson

Jag tycker att det är intressant att du försöker inta en tänkt mittenposition. Men det du missat är att de feminister som kritiseras inte vill ha dialog, och framförallt inte kritik. Pelle Billing har försökt att föra dialog med feminister under lång tid. Det har gått sådär. Några har hoppat av och blivit anti-feminiser, eller slutat kalla sig feminister. Det är begripligt. Men med de organiserade feministerna kan det aldrig bli dialog.

Du har så rätt i hur de ser på oss som har oförskämdheten att kritisera feminism. Vi förutsätts stå för allt annat stigmatiserat de kan komma att tänka på. Jag känner flera feminister som med tiden blivit helt hjärntvättade med denna sjuka och hatisk ideologi. Så fastän de vet vem jag är och var jag står så vädrar de alla möjliga fördomar om vad en "anti-feminist" är. De är så indoktrinerade att det är beklämmande.

Därför tror jag inte på dialog med feministerna. Tvärtom handlar det om kamp mot dem. När jag var yngre tog jag för givet att vi skulle ha samma rättigheter och skyldigheter. Sakta men säkert har jag börjat anamma den feministiska tanken att människor är olika värda, och att lagarna bör vara könsdiskriminerande. Vi är ju väldigt olika, och det nyfeministiska samhället behandlar könen väldigt olika. Det är "antifeminister" som på allvar ifrågasätter mansrollen. Rollen som plånbok och syndabock.

#33 Mats Olsson

Nej jag slutade inte att läsa men i den vänsterorienterade delen i de akademiska kretsarna är det ett mantra hos mig har det i det närmaste blivit en mental allergi.

Har man den grundläggande åsikten att två människor som jobbar eller lever tillsammans vanligen kompetterar varandra så att summan blir större än två blir synsättet att det finns en grundläggande konflikt i relationen absurd.

Och du får nog svårt att hitta feminister här på NM många klarar inte av att föra argumentationen. De verkar vara vana med att alla bara ska hålla med och köpa allt de har att säga.

Men det finns undantag, oftast är de dock liberala feminister som lagt könsmaktsordningen på hyllan. Kan dock vara en blind fläck hos mig då vi delar samma grundideologi.

#39
Jag ser de tendenser du beskriver och tråden ovan kanske är bekräftelse av hur rätt du har.

Men jag är ganska envis - dialog är egentligen det enda jag tror på.

Någonstans i bakgrunden spökar Sokrates - om han kunde...

#40 Mats F
Vi har ett spännande politiskt läge . En liberal minister ansvarar för förskolor och jämställdhet. Nyamko Sabuni har gett Skolverket i direktiv att föreslå åtgärder som ökar andelen män i förskolan. För några år sedan presenterades utredningar som slog fast att detta inte var en viktig fråga.(utifrån teorier om könsmaktsordning?)

Det är delvis samma personer på Skolverket som nu ansvarar för att hantera Sabunis uppdrag. Vi är en grupp lärarutbildare som försöker se till att det inte blir ytterligare en meningslös utredning.

Läs mer här:
http://mantillforskolan.wordpress.com/

Mats Olsson,

ok, nu har jag läst din artikel du länkade till, om män i förskolan och nu förstår jag (tror mig förstå) din ståndpunkt.

Ur konstruktivismen som du tolkar den följer att kön och könsroller s a s är vad man gör dem till. Denna utgångspunkt kolliderar med den ovetenskapliga, "intuitiva", önskan att ge barn flera förebilder genom att öka antalet män i förskolan. Det skulle egentligen - enligt teorin - inte spela någon roll, eftersom "män" som klar definerad kategori egentligen inte finns, utan endast är konstruerade.

En konfrontativ feminism blir ur denna synpunkt överflödig, eftersom könsrollerna skulle kunna nyskapas utan konflikt (om jag förstår dig rätt). Därför blir det kontraproduktivt att - som i radioprogrammet - skylla all världens elände på "män" som kategori, då ju denna kategori är under ständig konstruktion. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv skulle faktiskt denna negativa konstruktion istället kunna medverka till att konstruera just en kategori "man" som är aggressiv, går på bordell etc etc.

Även om jag är öppen för konstruktivistiska teorier som utgångspunkt för vetenskaplig analys, har jag en annan åsikt än den du (verkar) har i den här frågan.

För det första tror jag inte att det är så lätt att med vilje konstruera nya kategorier bara för att alla begrepp någon gång har konstruerarts. För det andra tror jag inte att det är varken nödvändigt eller önskvärt att staten genom t ex förskolan försöker konstruera specifika uppfattningar. För mig är det ett sluttande plan som leder till försök att skapa Den Nya Människan. Det har bevisligen aldrig lyckats, men tyvärr har hektoliter blod och sargade själar offrats under försöken.

Samtidigt är det förståeligt att det rörs upp så starka känslor när det handlar om könsroller och barn. Jag förstår t ex till 100% att reaktionen på feminstisk dekonstruktion av mansrollen blir ett ilsket "lämna mig ifred!" och "lämna mina barn ifred!".

Det är "intuitivt" nämligen inte den oakademiska massan som skall motivera varför de inte vill skicka sina barn till genusdagis, utan de konstruktivistiska delarna av akademin som måste motivera varför det är nödvändigt att förändra barns könsroller - t o m kanske mot föräldrarnas vilja.

Jag inser att min teoribildning är lite mumlande och jag väljer att strunta i en del av de traditionella brytpunkterna.

Jag undviker alltså diskussionen om arv eller miljö med ett diskret : jaså , och tänker att vi får väl se vad som händer om könsbalansen förändras.

Lika ointresserad är jag av projektet "den nya människan" och jag delar helt dina invändningar. Med vilken rätt pekar staten ut vilka mönster som är traditionella och ska motverkas? Det hänger inte ihop och för de flesta av oss räcker värdegrunden som moralisk kompass. Allas lika värde - det är tillräckligt komplicerat och uppfodrande.

Jag är också lyckligt obekymrad om vad som egentligen är "manligt" (om du inte hoppar mig på halsen och bjuder mig på en flaska vin). Vi lever våra liv och försöker få det att hänga ihop så gott det går. Varken demonisering eller romantisering leder framåt.

Mitt fokus bygger på det mycket vaga antagandet att förskolans och skolans verksamhet präglas av pedagogernas erfarenheter. Om vi ska utveckla kvaliteten bör det finnas största möjliga bredd - kön är en sådan variabel.

Jag är alltså inte en avhängare av det manliga rättighetsperspektivet och är ointresserad av att det ska se bra ut i statistiken. Förhoppningsvis kommer en jämnare könsfördelning påverka innehåll och arbetsformer men det vore ganska förmätet att försöka bevisa hur en sådan förändring skulle se ut. Många institutioner har visat sig förvånansvärt motståndskraftiga inför yttre tryck. Skolan har svalt många reformer utan att förändras nämnvärt.

Så - jag är osäker på om jag har svarat - eller bara utvecklat min position ytterligare. Den ligger nog nära en intuitiv hållning och bygger på en stark övertygelse om att barn behöver få vara i fred i stimulerande miljöer. Varje försök att styra eller belöna fram nya mönster föder oönskade motreaktioner.

Frågan är om jag platsar som dekonstruerande socialkonstruktivist? Min världsbild bygger på att jag försöker förstå mig själv och då måste jag vara beredd att överge en del av mina föreställningar om mig. Men i grunden kommer självet alltid att vara en gåta.

Just därför blir jag bekymrad när Gens försöker förenkla leken till en uppfostringsmetod. Mitt nyckelord är : tillit.

Tyvärr har jag som egen erfarenhet sett hur Svenska maskineriet slagit sönder min familj med en kinesisk kvinna. En kvinna som kom från ett land med förtryck och inte minst mot kvinnor till en mansfientlig kultur som Sverige. Känner det som att Svenska myndigheter och dess tjänstemän i djävulskap mördat min familj. Jag lever i sorg och ilska över vad en så kallad demokrati kan göra. Via VK - VenurKuriren http://venuskuriren.se går det att läsa mer om hur genus fungerar och framför allt prakticeras i Umeå.

#44 Mats Olsson

Tack för att du utvecklade din position ännu mer.

Är det möjligt att det egentligen handlar om en djupare konflikt inom det pedagogiska etablissemanget i Sverige? På mig som utomstående verkar dina försök att motivera dina åsikter med åberopande av olika välklingande teorier som om det pedagogiska etablissemanget skulle förakta erfarenhet och närmast okritiskt beundra teorier.

Detta skulle då tvinga en person med nästan 40 års praktisk erfarenhet av pedagogik att försöka jämka ihop erfarenheten med den rådande teorin för att över huvud taget få gehör.

Nåväl, om det vore så, vore det väldigt sorgligt. Teorier kan vara mycket intressanta, men frågan är om små barn är rätt omgivning för att omsätta oprövade akademiska teorier i handling.

#46
Ja, lite sorgligt är det nog. Mitt knep är att försöka spela på båda planhalvorna. Mina 25 år i förskolan ger mig en viss auktoritet som könsbrytare och mina försök att drapera en relativt traditionalistisk (jag undviker gärna termerna biologism eller essentialism) hållning med hjälp av poststrukturalistisk teori skapar nog oro i båda lägren.

I vardagen är de flesta ganska överens - män är eftertraktade på arbetsmarknaden och kallas oftare till intervjuer - men när det kommer till en övergripande ideologisk nivå uppstår problem. Vad är det egentligen för kvaliteter som de här männen ska tillföra?

Mitt programmatiska lättsinne handlar nog delvis om att det inte går att vinna en diskussion där bevisbördan ligger på mig. Jag kan aldrig lova att männen verkligen är ANNORLUNDA på ett bra sätt, och risken finns att detta annorlundaskap dessutom uppfattas som något hotfullt.

Jag vet inte om du menar att mina teorier i någon mening skulle vara akademiska? De flesta människor ser det nog som ganska banalt att barn mår bra av att möta olika erfarenheter under sin uppväxt?

#47

Nej, inte alls, jag menade att du har decennier av erfarenhet men det verkar som om det etablissemang du verkar inom föredrar teorier framför erfarenhet. Att barn mår bra av olika erfarenheter under uppväxten är en "intuitiv" - oakademisk, därför obevisad, banal - erfarenhet de flesta människor har gjort.

Problemet verkar väl mest uppstå när denna erfarenhet skall motiveras och defineras med hjälp av den teori som för närvarande är på modet och denna sedan dras till sin spets: 10000 års patriarkat skall övervinnas under en generation genom att föreskriva rosa tyllkjol åt pojkar och sjörövarlekar åt flickor.

Jag har i andra sammanhang anklagats för populism och är därför medvetet försiktig i min kritik av akademin och vetenskapen.

Min erfarenhet är att en hel del teorier om barn och barnuppfostran blir svåra att upprätthålla när de konfronteras med föräldraskapets njutningar och vedermödor. Många pedagoger tror jag har arbetat med dubbel bokföring och i hemlighet låtit sina egna barn leka med Barbie och krigsleksaker. På sikt skapar det nog ett främlingsskap inför uppdraget om jag inte riktigt tror på det - fast det finns djupa rötter i tanken på att staten ska uppfostra (medvetandegöra) sina medborgare.

Mats Olsson

domen kommer bli hård för de som idag stödjer genus-projektet och feminismen

de är inte hot - de är en förutsägelse.

Ni svenskar förstår bara inte att Assange är bara början, som fick omvärlden att bli medveten om hur svenska samhället är uppbyggt - från rättsväsende till värderingar.

man uppmärksammar redan könsneutralitet strävanden i svenska förskolor i utländska medier - och majoriteten med förakt och avsmak.

Som sagt. Om jag vore svensk så skulle jag skämmas

Nu är jag inte svensk - och tack vare hur svenska medier och genusmänniskor beter sig så kommer jag aldrig vilja bli svensk heller

räckte med 6 terminer på en svensk högskola för att förstå att i Sverige lyssnar man på dårar och tystar ner kloka människor

Domen kommer.

Oj då.

Jag var inte beredd på den vinkeln och tycker nog vi ska vara försiktiga när det gäller att förutsäga framtiden.

De senaste ca 10 åren har jag sett på andra TV-kanaler och lyssnat på andra radiostationer än de som är public service. Det behövs för att jag ska ha en god hälsa. Min gissning är att den som konsumerar för mycket av public service i Sverige kommer att vara med om ett eller flera av följande:
- bli eller förbli vänster
- vara rosenrasande ofta
- som man fungera såsom kastrerad (kanske genom att skämmas att man slutar att uppleva sina instinkter; att mentalt kastrera männen är förstås ett sätt att skapa ETT kön, alla blir som kvinnor)
- kanske utveckla mental ohälsa

Den som vill ha mentalt stöd att hoppa av ps-tåget eller normaliseras och avgiftas efter att ha hoppat av det skulle jag gissa kan ha nytta av att i lämpliga doser ta in Ayn Rands noveller, i första hand "Och världen skälvde".