Lämna elevernas sommarlov i fred

Det stora felet med utspelet om obligatorisk sommarskola är att det har tillkommit i precis samma tankeform som de flesta av Björklunds utspel d.v.s. att:
Vi kan konstatera att resultaten i skolan ligger under önskvärd kvalitet. Vi bortser från problemens kompexitet, avstår från problemanlys och för att ta politiska poäng hittar vi på en quick-fix lösning i Kanslihuset eller partigögkvarteret. Och så tror vi att det ska fungera. Eller också tror vi inte själva på det men gnuggar händerna i förtjusning över en politisk utspelspoäng. Bevare oss för den typen av skolpolitiker. Finns det inte en enda skolplitiker i något av blocken som inser att lärande handlar om långvarig internalisering av mer avancerade verklighetsuppfattningar och att vägen till framgång därmed är att följa upp och ge återkoppling till varje elev under hela skoltiden och att huvudmannen har ansvar för detta genom att arrangera skolarbetet så att den deltagande målstyrnngen verkställs genom lokal skolutveckling. Om något av blocken kan presentera en kandidat till skolministerosten som har en någorlunda god förmåga till analys av komplexiteten och grundar sin politik i det, har respekt för den lokala nivån och att det är där som utvecklingsarbetet sker, och som dessutom kan avstå från central klåfingrighet med publikknipande utspel, så lovar jag min röst till det blocket.

Jo, nog är det naivt att tro att några dagars sommarstudier kan vända trenden för elever som helt saknar motivation. Men i artikeln vänder jag mig mot formuleringar som

"Jag vill varna för de pedagogiska och hälsorelaterade bekymren som kan uppstå vid en förkortad sommarledighet. Det riskerar att leda till minskad kreativitet och högre grad av depression hos våra barn."

Det finns massor med länder som har skolåret uppdelat i tre terminer utan ett jätte-sommarlov. Jag känner inte till några som helst neckdelar med det, snarare tvärtom. Artikeln hade helt enkelt behövt ange sina källor. Om de finns. Tyckande har skolan redan fått tillräckligt av.

Thom, tack för dina synpunkter!

Idag har vi i praktiken fyra terminer: eleverna har ju höstlov, jullov, sportlov, påsklov och sommarlov.

Så antalet terminer är inte avgörande, utan den längre sammanhängande ledigheten som ger eleverna möjlighet att tillämpa sina teoretiska kunskaper. Eleverna måsta få möjlighet att lyfta upp sina blickar från skolböckerna och möta verkligheten utanför skolan genom sommarjobb, resor och andra aktiviteter.

Jag vågar fortfarande påstå att kortare sommarlov inte en bra lösning för eleverna i våra mörkare bredgrader. Men jag är inte emot att pröva i några skolor spridda över landet och därefter utvärdera resultatet.

#2
Det finns massor med länder som har bättre klimat än vi med våra korta somrar.
Vi har speciella förutsättningar, och om vi inte kan erbjuda våra barn att njuta och bara få finnas, när nätterna är ljusa och vattnet är varmt.... ja, då har vi ingenting att erbjuda dem.
Att lösa vuxenproblem som "produktivitetsfall" och annat ska inte behöva gå ut över barnen.. genom att skära ner i det som är bland det mest betydelsefulla för dem...

"Att i lugn och ro under sommarlovet smälta och reflektera över sina teoretiska kunskaper från skolböckerna". Den stora frågan återstår; -Vem gömde mobilen?

Vill man ha fler nedbrända skolor, massivt skolk och sönderstressade elever, fine, go ahead, tas bort den ledighet som elever ( OCH lärqre) har rätt till.Lägg gärna till lördagar också. Att ett dylikt förslag kommit från Alliansen hade inte förvånat, då deras fascistiska människosyn redan etablerats, främst genom de vidriga utförsäkringarna, men att (S) kan komma på dyliga tankar i mycket oroande. Vid eneventuell (S)-regering efter 2014, vad kan vi vänta oss? Fortsatt utförsäkring, förkortat sommarlov och fortsatt vinstjakt inom vård och omsorg?

Finns överhuvudtaget någon skillnad mellan (S) och Alliansen? Finns det alls någon anledning att rösta i så fall?

Med egen erfarenhet från svensk skola på 70- och 80-talen samt två tonårsbarn med erfarenhet från både internationell skola i utlandet och svensk skola i Sverige så har jag slagits av hur många timmar som slösas bort på dagtid.

Det är uppenbart att antalet timmar man är i skolan har minskat och att läxorna har ökat sedan 70- 80-talet. Vad jag sett är en dumpning av skolans ansvar på hemmen. Detta kan säkert också förklara varför skillnaderna i skolan ökar mellan starka och svaga elever/skolor.

I den internationella skolan gick man från 0800-1500 varje dag i skolveckan. Även där kunde man dock se en dumpning på hemmen i form av ofta poänglösa läxor. Svaga lärare tenderade att ge mer läxor än de med högre kapacitet.

Istället för att ha sommarskolor skulle man kanske helt enkelt tillföra resurser så man har fulla skoldagar under terminerna, med tid avsatt för "läxarbete" i skolan? Det skulle också minska trycket på hemmen. Barn och föräldrar kan då på kvällen ha det trevligare runt middagsbordet än att prata om läxorna.

Instämmer, sommarlovet är heligt, det är egentligen därför man går i skolan för att få sommarlov om man får tro Pippi Långstrump.

Sommarlovet borde gälla från och med 1/6 till och med 31/8 och skrivas in i grundlagen. Det är på sommarlovet barnen lär sig saker från riktiga äventyr utan vuxnas ständiga och störande närvaro.

Du har helt rätt, Kadir!
Förslaget att införa sommarskola verkar vara ett politiskt beställningsjobb från lärarnas avtalspart, Sveriges Kommuner och Landsting. De har ända sedan det ödesdigra avtal 2000 försökt reglera lärarnas arbetstid till vanlig kontorstid i sytfe att kunna styra dem och effetivisera. Alla elever går i dag i skolan tills de är närmare 20 år, många utan att uppnå de mål som krävs enligt läroplaner, en del utan att kunna läsa, skriva och räkna på ett sådant sätt att de kan klara sig i samhället. Om vi så skulle införa 25-årig skolgång för de svagaste eleverna skulle inte detta hjälpa.Och det är inte dessa elevers fel. Det är en gigantisk felsatsning på skolan sedan många decennier. En huvudlinje har varit att skapa en skola "för alla", d v s där alla ska ha högskolebehörighet. Det vittnar om en inhuman och felaktig syn på människan, nämligen att alla skulle vara lika. Om man då undervisar dem lika så blir resultatet lika.

Många lärare försöker utöka lärotiden genom läxor, som Jens Rosback skriver. Under mina 30 år har läxor varit ett sätt för eleven att reflektera, repetera och befästa vad man lärt sig under dagen. Om det vore så kunde föräldrar bättre stödja sina barn. Numera ska de "fortsätta att arbeta" på uppgifter som lärarna sällan har tid att rätta enskilt på grund av för mycket eget administrativt arbete. Läxor ska utföras som en repetition och under lämplig tidsrymd individuellt anpassad i hemmet, inte efter skoldagens slut i skolan. Elever ä lika trötta i huvudet kl. 15 som lärarna.

Kadir, du pekar på några vägar att förbättra situationen för dessa elever: Bättre lärare, mer resurser, ökad stödverksamet. Allt detta är bra och rätt. Man skulle komma långt om man lät alla specialpedagoger undervisa elever i stället för att sitta på möten och skriva åtgärdsprogram.
Men det räcker inte. Det behövs ett paradigmskifte i skolan. Det behövs att staten tar tillbaka ansvaret för skolan och det behövs ett återupprättande av lärarkårens autonomi och självständighet. Se gärna min artikel här i kanten.
Tack för en bra artikel, Kadir.

Skolverket har en rapport som säger en del intressanta saker:
http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/arkiv_pressmeddelanden/2009/a...

Med andra ord: en frivillig sommarskola är en framgångsfaktor.

Tack för länken Håkan,
Jag har god kännedom om hur det går i gymnasiet för de elever som "fått godkänt" på sommarskolan under två veckor allt de inte har klarar av på nio år.
Det hade varit bra om skolverket eller de politiska krafter som är förespråkare av sommarskolan gjorde en undersökning om hur pass dessa elever klarar sig sedan i gymnasiet.

Kadir,

Rapporten efterlyser en längre vetenskaplig utvärdering . men den nämner också ett fall där man gjort just det :

" Undersökningarna visar att eleverna som gått sommarskolan sedan klarat att fullfölja sitt gymnasie-program och att deras resultat dessutom är lika bra som andra elevers" (s. 20)

Det är ju inte så att eleverna kommer till sommarskolan som oskrivna blad - i flera fall kanske det handlar om ett enstaka moment som de lägger fokus på i sommarskolan. Så när du skriver "allt de inte klarat av på nio år" så tar du i lite väl mycket.

Min personliga åsikt är att frivilligheten hos både elever och lärare har avgörande betydelse för framgången för en sommarskola. Och jag skulle också gärna se en studie över tid som följer upp hela konceptet, men innan det finns så är skolverkets rapport det närmsta vi kommer - och jag måste ödmjukt säga att allt annat blir till subjektiva åsikter i frågan.

Håkan,

Tackar för dina närmare anvissnignar i artikel. Hade inte tid att läsa igenom hela igår.

Återigen, om det bara handlar om enstaka moment som eleverna inte klarat av så borde man ha haft tid att ordna dessa rester under nio år.

Det som går att ordna på två veckor borde gå att ordna på nio år.

Lärare upphör aldrig att tappert försvara sina priviligier. Sommarlovet var ursprungligen till för att barnen skulle hjälp till med skörden. Nu låtsas många lärare att de arbetar under sommarlovet. Allt är hyckleri; man vill ha kvar sina långa ledigheter och sina goda arbetstider.

En lång sommarlov kan också leda till depression och minskad kreativitet. Hur många föräldrar har råd att ha barnen hemma sysselsatta, med meningsfulla uppgifter? Att barnen bara inte hänger runt hemmet utan något att göra? Dess rika barn klarar sig medan dem barn med mindre resurser bara få "vara" utan vuxen stöd och mening. Sommar är en otrolig tid då många kan få kraft och lust att jobba. Vi ska inte kanske förkorta sommarlovet men kanske indela skolåret annorlunda, så vi kan ta tillvara sommarens kraft i skolan. Ursäkta för min svenska, inte lätt att ha svenska som tredje språk och skriva från min iPhone! Tack för att ta upp denna fråga!!

I Dagens Nyheter 13/6, skriver Magdalena Andersson (s) och Mikael Damberg (s) att vi bör införa obligatorisk sommarskola för de elever som inte når upp till målet. I nätupplagan i samma tidning replikerar Margareta Pålsson (m) och menar på att vi måste sätta in resurserna mycket tidigare i förebyggande syfte och nämner Finland som jämförelse.

Margareta Pålsson argumenterar för att sannolikheten att barn som i vanliga fall har hög frånvaro troligtvis i än mindre grad kommer att dyka upp till sommarundervisning. Istället menar hon på att vi måste införa en mer utbredd stödundervisning samt att göra förskoleklassen obligatorisk.

Bakgrunden till Andersson och Dambergs utspel är siffror som visar att 12 000 elever av sammanlagt 100 000 som går ut nian i dagarna gör det utan möjlighet att avancera till gymnasiet ( jag vill rikta denna fakta till de föräldrar som ironiskt tycker att läxhjälp och extra undervisning är en bra idé…). Därför vill Andersson och Damberg införa obligatorisk undervisning som ger dem en möjlighet att nå godkänt. Enligt deras erfarenhet ger sommarundervisning att sex prövningar av tio ett godkänt betyg. Tyvärr så var det endast 3.9 procent av totala antalet i 7:an till 9:an som deltog, med totalt 12 procent som inte nådde målen, med andra ord endast en tredjedel av dem som borde deltagit i sommarundervisning deltog de facto i sommarundervisningen. Detta ger förvisso en del stöd åt Margareta Pålssons argument att de som uteblir under terminerna också uteblir i sommarundervisningen.

Jag har inte för avsikt att ingå någon utvärdering av deras olika förslag och politik att angripa problemet, istället vill jag genom dessa artiklar illustrera hur viktig denna fråga är för hela Sveriges framtid. Detta gäller i synnerhet för de föräldrar som ser att sina barn sköter sig och presterar bra i skolan, "bra", i förhållande till vad, frågar jag då? Till de som har IG eller till Kineserna eller dem som konkurrerar om de attraktivaste jobben om 10 år?

Jag håller med Margareta Pålsson att vi behöver obligatorisk förskola med vissa krav på kunskapsinhämtning redan då (se tidigare blogginlägg), även att vi behöver mer stödundervisning och att vi tar det på allvar med tydliga målbilder som vi seriöst jobbar mot. Jag delar även Andersson och Dambergs synpunkter och förslag på sommarskola, däremot håller jag inte med om att göra den obligatorisk, detta skulle riskera ”peka ut” de som har halkat efter på ett negativt sätt och riskerar att generera ångest och rädsla för att misslyckas i framtiden. En sådan effekt eller konsekvens bör till varje pris försöka undvikas, trots att man har begränsat antalet dagar till 20. Hur de har kommit fram till denna maxinivå är dock oklart.

Istället tror jag benhårt på att erbjuda sommarundervisning i kombination med att gå ut och informera löpande under hela året om att möjligheten finns och att vikten av godkända betyg är så oerhört viktig för barnens framtid. Min verksamhet tar en ringa peng för att hjälpa alla barn som vill ha bättre betyg oavsett om det handlar om IG till G eller klara en prövning eller att förbereda sig för att nå MVG på gymnasiet. Jag vill att våra barn skall ha makt över sin vardag när de växer upp, inte att vi skäms idag för att ta hjälp för att i morgon se oss styrda av ett mandarintalande folk från öst.

Damberg införa obligatorisk undervisning som ger dem en möjlighet att nå godkänt. Enligt deras erfarenhet ger sommarundervisning att sex prövningar av tio ett godkänt betyg. Tyvärr så var det endast 3.9 procent av totala antalet i 7:an till 9:an som deltog, med totalt 12 procent som inte nådde målen, med andra ord endast en tredjedel av dem som borde deltagit i sommarundervisning deltog de facto i sommarundervisningen. Detta ger förvisso en del stöd åt Margareta Pålssons argument att de som uteblir under terminerna också uteblir i sommarundervisningen.
cam balkon
alüminyum

"Sommarlovet var ursprungligen till för att barnen skulle hjälp till med skörden"