Publicerad: 2012-06-14 10:06, Uppdaterad: 2012-06-14 10:06
Transportforskare: Även om det står klart att den nuvarande tunnelbanan var samhällsekonomiskt lönsam när den byggdes, är det ingen garanti för att framtida utbyggnader är lönsamma.
Maria Börjesson, tekn.dr, biträdande föreståndare vid Centrum för transportstudier, KTH.
Daniel Jonsson, tekn.dr, Centrum för transportstudier, KTH.
Stockholms tunnelbana har sett ungefär likadan ut sedan blå linje byggdes i slutet på 1970-talet. Nu diskuteras nya utbyggnader, och fokus i debatten har varit att skapa ökad framkomlighet och minskad trängsel. En mindre uppmärksammad fråga är om utbyggnaden är samhällsekonomiskt lönsam. Att just den frågan glöms bort är anmärkningsvärt men inte ovanligt, trots att det är fullt möjligt att jämföra nyttor och kostnader även för komplexa projekt som stora tunnelbaneutbyggnader. I en ny rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) visar vi att nyttorna av att bygga Stockholms tunnelbana var minst fem gånger så stora som kostnaderna.
Samhällsekonomiska kalkyler mäter nyttor och kostnader och väger dem mot varandra. Speciellt vid infrastrukturinvesteringar, där effekterna är både många och komplexa, är det omöjligt att jämföra olika investeringsalternativ utan en gedigen analysmetod, utformad efter fastställda principer. En samhällsekonomisk analys beaktar alla mätbara effekter, som t.ex. värdet av kortare restider, mindre trängsel, förändrade bullernivåer, miljöeffekter och en bättre fungerade arbetsmarknad.
Den samhällsekonomiska analysen tar också hänsyn till de fulla kostnaderna för olika investeringar, som annars ofta kommer bort i debatten. Vad olika alternativ verkligen kostar är förstås helt avgörande för lönsamheten.
Genom att noggrant göra analyser efter enhetliga principer går det att identifiera de investeringar vars kostnad i betydande grad överstiger deras nytta, trots deras i övrigt kanske attraktiva egenskaper. Politiker och tjänstemän, i sin iver att motivera olika projekt, har ofta hävdat att samhällsekonomiska kalkyler inte är pålitliga som beslutsunderlag. Det har t.ex. påståtts att Stockholms tunnelbana inte skulle framstått som lönsam om man gjort en samhällsekonomisk beräkning på 1950-talet. I vår ESO-rapport utmanar vi det påståendet. Vår analys visar att dagens kalkylmetoder applicerade på 1950 års beslutssituation skulle ha kommit till slutsatsen att det var klart samhällsekonomiskt lönsamt att bygga tunnelbanan. Även med försiktiga antaganden blir nyttorna minst fem gånger så stora som kostnaderna. Med mer gynnsamma antaganden blir nyttorna nästan tio gånger så stora som kostnaderna.
Våra beräkningar är gjorda med etablerad kalkylmetodik och enligt fastställda nationella riktlinjer. Beräkningarna är gjorda för dagens tunnelbana, som om man på 1950-talet (när tunnelbanan byggdes) hade använt de metoder och modeller som används för samhällsekonomisk analys i dag. Vi har varierat antaganden om skattade samband, hur utredningsalternativet utformas och vad det jämförs mot. Vi varierar också antaganden om byggkostnad. Vi har dessutom uppskattat effekter på bebyggelseplanering och de effekter på tillväxt som normalt ligger utanför den gängse samhällsekonomiska kalkylen. Oavsett vilket antagande vi gör blir slutsatsen densamma – utbyggnaden av Stockholms tunnelbana var lönsam.
Förutom att visa att samhällsekonomiska kalkyler fungerar tillfredsställande, bidrar analysen med flera insikter av betydelse för en eventuell fortsatt utbyggnad av tunnelbanan:
Styrkan är hög kapacitet. Själva restiden är marginellt kortare med tunnelbana jämfört med spårvagn eller buss. Nyttan med tunnelbanan ligger framför allt i att kunna transportera många människor i samma stråk. Den höga kapaciteten måste utnyttjas för att motivera den högre investeringskostnaden. Det innebär att bebyggelsen runt en ny tunnelbana måste vara tät, så att många har nära till stationerna.
Byggkostnaderna ökar. Relativt andra priser har byggkostnaderna mer än fyrdubblats sedan mitten av 1970-talet då dagens tunnelbanenät i princip var färdigbyggt. Det finns flera skäl till detta. Stockholms innerstad har blivit trängre, vilket innebär att det finns mindre plats att bygga ny infrastruktur på. Vidare har intressegrupper och boende, på gott och ont, i dag större möjlighet att påverka utvecklingen av den fysiska miljön. Från flera andra studier vet vi dessutom att produktivitetsutvecklingen varit klart långsammare i byggsektorn än i andra sektorer.
Resandet förändras. Att bygga mer tunnelbana, eller annan infrastruktur för den delen, kan inte ensamt råda bot på trängsel. Det beror på att resandet inte är oförändrat, utan påverkas av vilken infrastruktur som byggs. Olika resenärsgrupper påverkas olika lätt. Tunnelbanan minskar inte biltrafiken så mycket som ofta förväntas - i stället skapar den framför allt nytt resande. Det är gynnsamt för arbetsmarknaden, men betyder att de långsiktiga effekterna på trängsel och miljö inte blir så stora som många hoppas. Modellerna visar att om dagens tunnelbana skulle bytas ut mot en spårvagn skulle kollektivtrafikresandet minska med drygt 30 procent i Stockholms län. Bilresandet skulle bara öka med 5 procent, och gång- och cykeltrafik skulle öka med 15 procent.
Tunnelbana långt ut sammanbinder och glesar ut. Dagens tunnelbana sträcker sig förhållandevis långt ut från centrum. Vår analys visar att detta har glesat ut Stockholm, vilket i sin tur bidragit till mer bilresande och mindre gång- och cykeltrafik. Det beror på att spårförbindelserna ger en effektiv transportförsörjning för arbetspendling till innerstaden, vilket gör det attraktivare att bosätta sig längre ut. Ett mer utspritt boende leder till längre avstånd, och därmed mindre gång-, cykel- och kollektivtrafik för de två tredjedelar av resorna som inte är arbetspendling, och som oftast inte sker till och från innerstaden. Våra beräkningar visar att det faktum att Stockholm glesats ut längs tunnelbanan och pendeltåg har ökat bilresandet med 1 miljon fordonskilometer per dag. Den minskning med 400 000 fordonskilometer som tunnelbanan skapat är alltså mindre än den ökning av biltransporterna som den glesare markanvändningen har gett.
Hade tunnelbanan inte nått så långt ut kunde resultatet mycket väl blivit en tätare bebyggelse i innerstaden och närförorterna. De områden som förtätats på senare år, t.ex. västra Kungsholmen, Hammarby Sjöstad och Essingeöarna, hade kanske blivit en del av innerstaden 30 år tidigare med en mindre utsträckt tunnelbana.
Det finns alltså en risk för fortsatt utglesning om tunnelbana eller andra spår byggs långt ut i regionen. Detta står i konflikt med den planeringsfilosofi som Stockholms stad på senare tid arbetat för, med förtätad bebyggelse och ökad kapacitet för kollektiv-, gång- och cykeltrafik.
Nyttorna är lokala. Största delen av nyttorna av ny infrastruktur hamnar i slutändan hos markägare och skattebetalare i den kommun eller region där den byggs. Statlig finansiering av regional infrastruktur innebär därför nästan alltid ett nettobidrag till regionen från skattebetalare i andra regioner. Detta är en förklaring till varför kommuner och regioner ofta vill ha mer infrastruktur. För att skapa så stora nyttor som möjligt för de nationella medel som satsas på infrastruktur finns det därför skäl att utgå från objektiva beslutsunderlag baserade på samhällsekonomiska beräkningar.
Även om det står klart att den nuvarande tunnelbanan var samhällsekonomiskt lönsam när den byggdes, är det ingen garanti för att framtida utbyggnader är lönsamma. Vi har i dag verktyg för att noggrant väga nyttor mot kostnader för olika investeringar, och ge beslutsfattare och allmänhet underlag för kloka prioriteringar mellan investeringsobjekt som inte är tyngda av lokala särintressen. Utan sådana verktyg är det lätt att glömma de kostnader som hamnar hos någon annan, och bara se de egna nyttorna.
Stockholm bygger om. Vilka principer ska gälla för storstadsplanering?

Grön, fri bostadspolitik för hållbarhet

Bostadspolitik för att byta befolkning

Gör inte Spårväg syd till en busslinje!

”Promenadstaden” hotar den unika förstaden

Regionala kärnor inget hot mot bostadsbyggandet

Stockholmarna måste bestämma mer än proffstyckarna

Stockholm behöver fler tvärförbindelser

Myt att män åker betydligt mer bil

Vi måste bryta den mansdominerade stadsplaneringen

Mindre bostäder kan mildra bostadsbristen

Byt ut kraven mot parkeringar mot krav på odlingar

Vi som tror på ett liv bortom produktionshetsen måste skydda träden


Planera inte Stockholm utan folket


Lägg ner Skönhetsrådet och avreglera bostadsmarknaden

Arkitekternas sommarbilder ger en falsk bild av Stockholm

Sol, träd och hushöjder - nycklar till bättre stadsmiljö

Stadskvaliteter som människor efterfrågar

Nu satsar politiker på kartongbyggnader som Stockholm Waterfront


Överdrivet motstånd mot att bygga högt i Stockholm

Ingen byggnad får vara högre än Stadshuset

Myt att det finns en folkstorm mot högre bebyggelse

Community Planning - ny samrådsform där exploatörernas ord läggs i allmänhetens mun
STOCKHOLMS SANERINGSKONTOR HAR LANDAT I PEKING

Domstol sista hoppet för en sansad stadsbyggnadsdebatt?

Slussen-hatarna fördomsfulla och okunniga

Det är en gåta att "kultureliten" försvarar massbilismens främsta monument

Vad debatten om Slussen egentligen borde handla om

Bilderna vi inte skulle få se – innan beslutet om nya Slussen

Vi ska plantera 15 000 nya träd i Stockholm

Nya Slussen kan bli riktigt bra


Fp i Stockholms stad: Det nya bondeförbundet?
Ett Stockholm utan stadshuset och stadsbiblioteket?

Fp i Stockholms stad: Inga fler skyskrapor i City

Stockholm borde lära av Los Angeles

Stockholm stad har inte bestämt sig om Slussen

Så här kommer nya Slussen att se ut
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




14 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det är underbart att Stockholm politiker på 40-talet lyckades genomdriva tunnelbanan. Stockholm hade varit otänkbart utan den, T-banan måste spara in miljarder i transportkostnader varje år. För hela Sverige att dela på eftersom Stockholmare betalar mest i skatt.
Det sägs att den första sträckinngen, mitt under Stockholm, kostade 5 miljoner kronor. Malmö-tunneln, som nu åks av ca 7.000 personer mot Stockholm 500.000, kostade 10 miljarder.
Det är överbefolkningen som är grundproblemet i Stockholm.
Mycket intressant artikel som ger lite aha-upplevelse.
Dock får det mig att tänka, att om bebyggelsen förtätas runt nuvarande tunnelbanelinjer så kommer dagens tunnelbanan inte att kunna ta emot den eventuella ökning i resenärer. Det skulle behövas längre tåg och längre perronger.
Jag tror för min del att det är en dålig idé att satsa på mer förtätning av bebyggelsen i Stockholm. Man borde göra tvärtom. Vidare: Det som gör att tunnelbana och pendeltåg inte är ett tillräckligt bra alternativ för tillräckligt många är att tvärförbindelserna är så dåliga. Alla reser inte i nord-sydlig riktning till och från sina jobb. Om jag åker bil hem från mitt jobb nu tar det ungefär en kvart. Om jag åker buss (bussar, för jag måste byta två gånger) så tar det ungeför en timme, en och en halv om jag har otur och anslutande buss drar iväg framför näsan på mig (och om jag frågar chaffisen varför han inte väntar in ankommande bussar vid störe knutpunkter får jag till svar att han inte kan svara för hur det andra bolaget resonerar, han har sin tidtabell att följa).
Sveriges politiker är tämligen bilfientliga och många av de mest inflytelserika bor i innerstan eller närförort. Därav drevet mot bilism och vurmandet för tunnelbana och spåvagn m.m.
Siffrorna i analyserna verkar realistiska. Man kan gå vidare med kontrafaktiska scenarier. Utan även spårvagnar och fler parametrar hade nog staden varit mer utspridd utan något större center som en amerikansk storstad. Tunnelbanans stora kostnader har alltså koncentrerat staden och gett stora trängselproblem, trots en internationellt sett liten befolkning. Är det världens minsta stad med biltullar?
Så om man vill ha en stor nytta och framgångssaga för att hjärntvätta folket så kan man lätt göra det. Staden är från första början med allt sitt vatten byggd på en vansinnig plats, kanske landets sämsta idag. Men det var uppenbart vettigt från början och sedan dess har nissar trixat med historien och typiskt med stora statliga anslag. Ett tydligt kännetecken är att de snor mycket pengar i skatter och bygger flott. Nu verkar matematiken visa allt för röda siffror och vansinnet ha nått vägs ände.
Men det viktiga är att folk trivs och det gör de när de packar ihop sig som sardiner i en plåtburk och samtidigt är miljövänliga. Här finns det främsta skälet till att bygga ut tunnelbanan ända till Norrland.
Överbefolkning och överbefolkning.... Vi är ett ganska glesbyggt land. Att sedan en stor del av befolkningen vill betala mer för att bo tätt, andas dålig luft, ha trafikproblem, stress, dålig barnpassning är ju i såfall de enskilda personernas problem Alla får vad de verkligen vill ha.....
Hörrö Bosse. Det är väl snarare underbefolkningen annorstädes som är bekymret.
Tur det inte fanns trafikforskare på 40-talet när tunnelbanan byggdes. Då hade den aldrig blivit byggd med de de här pessimistiska beräkningsmodellerna! "Spårfaktorn" dvs att spårtrafik drar till sig fler resande än först "planerat" för att sen spräcka alla "prognoser" som tex i fallet med tvärbanan verkar vara ett okänt begrepp för dessa forskare. Å andra sidan tycker jag inte att man kan ta detta inlägg seriöst när författarna omedelbart slinter på rena fakta: T-banan beslöts i Fullmäktige 1941 och började byggas 1945. Någon "1950 års beslutssituation" fanns därför inte.
Inte heller är det sant att "Stockholms tunnelbana har sett ungefär likadan ut sedan blå linje byggdes i slutet på 1970-talet". Jag förstår att man vill spetsa till det men sanningen är att "södra grenen" av T-blå via Sundbyberg öppnade 1985 och sedan gjordes en (ynka) förlängning till Skarpnäck 1994. Försvarar verkligen inte SL på något sätt men det ger inte förstå-sig-på:arna någon respekt att slira på basfakta. Problemen med bristande kapacitet och uteblivna förlängningar, dvs motsatsen till den här förminskande "lagom"-artikeln, är stora nog ändå!
Forskarna skriver: "om dagens tunnelbana skulle bytas ut mot en spårvagn skulle kollektivtrafikresandet minska med drygt 30 procent i Stockholms län". -Har det någonsin varit aktuellt eller driver något politiskt parti detta? Svaret är förstås nej och att öht utreda en sådan dum och onödig frågeställning tyder istället på en lika onödig häxjakt på spårvagnar, underförstått "bussar är bättre" eller rent av bäst.
I en tid av befolkningsexplosion i Sthlm och globala miljöhot som gör sig alltmer påminda är det bara tragiskt att se ytterligare en generation "forskare" gå i samma gamla ledband som samma grupp gjort sedan 60-talet, men det är å andra sidan ingen nyhet. Kopplingen KTH - Vägverket och bussindustrin och dess "rapporter" kommer tämligen regelbundet med åren.
Det sista stan och miljön behöver är än mer lagom försiktighet på spårområdet som bara bereder mark åt de betydliga miljöfarliga och oattraktiva bussarna. Man kan dock slå sig till ro med att all annan verklighet visar en annan utveckling! Före tvärbanans öppnande kunde man också läsa liknande pessimism men idag är den SLs enda stora succé men som tyvärr redan har för låg kapacitet just därför att man då lyssnade för mycket på pessimistiska "prognoser"! I resten av det EU vi är med i och vars transportforskningsrapporter borde vara tillgängliga även för svenska forskare, växer antalet spårvägsnät och spårutbyggnader explosionsartat. Detta gäller även bilens förlovade land nr 1: USA och det byggs även jättemycket spår i Mellanöstern, Afrika och Asien. Överallt skriks det efter mer miljövänliga spår som dessutom har en helt annan attraktivitet på bilisterna än bussar. Trenden är övertydlig men naturligtvis har två svenska forskare innanför Berlinmuren runt Sthlm kommit fram till något helt annat och vet bättre. Suck och skärpning!
Jag kan inte se något kontroversiellt i forskarnas slutsatser. Att de västerländska storstäderna sedan det sena 1800-talets spårvägsbyggen växt utmed järnvägarna får man lära sig i grundkursen i geografi på högskolan. Att samma sak gällt i Stockholm är inte förvånande.
Stockholm är en mycket glest byggd stad, endast delar av staden innanför tullarna är tätbyggd. I Storstockholms, dvs i en radie på 15 km från Sergels torg, bor det 2 miljoner människor. På samma yta bor det i Berlin 3,5 miljoner och i London 12 miljoner människor. Det är trevligt med stora skogar, men frågan är om man verkligen behöver sjumilaskogar mitt inne i huvudstaden.
Stockholms stads nya bebyggelsefilosofi "promenadstaden" är verkligen rätt väg för en stad som påstår sig vara "The Capital of Scandinavia".
Nacka växer, det behövs fler spår över vattnet och det finns flera ändstationer i tunnelbanenätet där banorna skulle kunna förlängas till närliggande pendeltågsstationer så tunnelbanenätet borde utvidgas.
Beräkna nyttor och kostnader, det är givetvis mycket viktigt. Men alla sådana bygger på antaganden, antaganden som sträcker sig långt in i framtiden. Och framtiden kommer alltid vara svår att förutse.
Det är märkligt vad stora skillnaderna blir när olika beräkningsvärden matas in i kalkylmodellerna.
Där tunnelbanan går, det tänker inte artikelförfattarna på, det är attraktivt att exploatera mark kring den, med den inflyttning som Stockholm har kommer all mark där blir tät bebyggd.
Stockholms verkliga problem är ju LÄGET med vattnet och dessutom det politiska beslutet om "gröna kilar" som blockerar ganska central mark från bebyggelse och därmed driver ut bebyggelsen längre ut på landet.
Detta kombinerat med en "skitnödig" attityd till att bygga högt som låser staden till 7 våningar har skapat dagens kaos.
Den praktiska erfarenhet man får genom att resa i andra städer med tunnelbana är att Stockholms system inte är särskilt stort/långt utan det är de andra besluten samt att stora delar av Stockholm med omgivningar inte är byggbara som strular till det hela.
Bygg förresten "förbifart väst" snarast. För den som bor inne i stan kan denna av egoistiska skäl undvaras men nu pratar vi om de förortsboende, logistiken för hela stan samt för landet Sverige. Titta på en karta och tänk en transport mellan Märsta och norr därom till Södertälje och söder därom för att få en bild av hur bisarr dagens Essingeled är för en nationell transport.
Sen bör Sverige kunna planera för en nationell satsning på trådbussar som skulle kunna tillverkas i Sverige. Det finns dessutom konstruktioner med "spårvagnar" som går på två gummihjul och har en elledare ovanför som vanligt men bara ett spår i marken för att få ner strömmen till jord. (Dessa är troligare billigare att bygga i marken än en "riktig" spårvagn.)
Hej, läs gärna det jag skrivit om ellastbil. I Stockholm skulle det vara billigare än tunnelbana, och även billigare än spårvagn, att införa trådbussar. Moderna trådbussar, som även har en dieselmotor, och därför kan köras överallt. Mha modern GPS kunde bussen själv sakta in, hissa upp en arm och börja ta el, där det finns. Och p.s.s. sluta ta el. Via modern mobilteknik, kunde bussen tala om för valfritt elbolag, att nu tar just den här bussen med reg.nr. = .... el. Så att rätt buss och bussbolag faktureras.
Då är fri konkurrens mha på bussbolag, busstillverkare och elleverantör möjlig, även då kollektivtrafik körs på el.
Läs mer på: http://en.wikipedia.org/wiki/Trolleybus
I Sthlm borde man ha ett nätverk av färjor, som även tar personbil, som körs från flera ställen i norra Sthlm till flera ställen i södra Sthlm över vattnen. Då avlastas vägar och gator från trafik. Stora färjor, där Ekeröfärjan ligger idag, som kör t.ex. till norra Järfällaområdet, där man bygger en anslutning till E18, skulle också få bort massor av rusningstrafik från E4 / E20 mellan Kungens kurva och Sthlm C.
En vägsnutt som byggs söder om Södertälje, österut genom skogen till Hallsfjärden + en färja (eller bro) + en fortsättning på andra sidan vid Kungsdalen, och sedan genom skogen bort till väg 257, skulle göra, att mycket av trafiken som kommer söderifrån på E4 kunde åka direkt till t.ex. Västerhaninge, Handen, Bollmora-Tyresö, Sköndal, Nacka, m.m. utan att passera E4 / E20 vid Södertälje och sedan genom en massa förorter, dit man ändå inte ska åka...
Ja, det finns flera projekt som borde utredas, om man vill få bort bilköer i Sthlm, som är mer kostnadseffektiva än nya spårvagnslinjer eller ny T-bana inkl. mer dyra tunnlar. (En hel del väg går också igenom tunnlar... Alla tunnlar är dyra att bygga, jämfört med väg ovan jord, eller jämfört med att skapa en ny färjelinje med påfarter.)
Apropå trådbussar och teknologi för det; Det står mycket intressant om detta på tyska Wikipedia: http://de.wikipedia.org/wiki/Oberleitungsbus
Artikeln har dessutom fått en stjärna, dvs den är riktigt välskriven och läsvärd. (Om man kan tyska)
När börjar SL och Sthlms stad med att investera i elledningar och moderna trådbussar? Ihop med Ericsson och elbolag, kunde vi skapa världens modernaste trådbuss / elbuss-system med hydridteknik, så att bussarna alltid kan köras, oavsett olyckor, ombyggnationer, etc. Snacka om "hållbar kollektivtrafik" !!
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.