Vad har Sverige vunnit i fiskereformen, Erlandsson?

Knappast någon i Sverige är idag oinformerad om den dramatiska minskningen av fisk i havet som skett de senaste årtiondena, knappast någon har heller missat att den enda chansen att göra något åt detta är genom en radikal reform av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Sedan några år tillbaka verkar medvetenheten om detta också hög på högsta politiska nivå. Alla partier i den svenska riksdagen står bakom att en ny fiskeripolitik måste sätta återuppbyggnaden av våra fiskbestånd högst, ytterst få argumenterar, åtminstone inte officiellt, för att socioekonomiska så kallade hänsyn ska få fortsätta leda till destruktiva kompromisser. Av EU:s 27 medlemsländer har Sverige, tillsammans med bland annat Danmark, Storbritannien, Holland och Finland utåt argumenterat kraftfullt för att miljöhänsynen är en förutsättning för ett ekonomiskt och socialt hållbart fiske.

Desto mer förvånande, och förskräckande, att när nu knappt en vecka återstår tills Ministerrådet ska samla sig kring vad som ser ut som ministrarnas slutgiltiga position om fiskeripolitiken innan man ska förhandla med EU-parlamentet finns i det utkast som läckt ut inte ett spår av någon av de omutbara principer Eskil Erlandsson, den brittiske ministern Richard Benyon eller danska ministern Mette Gjerskov och andra talat sig så varma för.

I det så kallade kompromissförslag som det danska ordförandeskapet lagt fram framstår det som ett absolut mysterium vad Sverige med flera länder kan ha "vunnit" i diskussionerna, däremot verkar "motståndarlägret" ha vunnit i paragraf efter paragraf dokumentet igenom för att försämra det som från början var ett riktigt hyggligt förslag från EU-kommissionen.

Några exempel:

Principen om att återställa fiskbestånden till nivåer över dem som producerar maximal hållbar avkastning 2015 (för att respektera försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen), har nu förvandlats till att bestånden kan ligga på högsta möjliga exploateringsnivå, och att återuppbyggnaden kan ske "där det är möjligt", utan att närmare definiera vad som är "möjligt". Dessutom ska man när det gäller blandade fisken inte sätta nivån utifrån den mest sårbara arten, utan utifrån de "viktigaste" arterna, medan de mest sårbara arterna ska omfattas av odefinierade bevarandeåtgärder, och inte (så som Kommissionen föreslagit, och som till exempel är fallet i USA) att hela det blandade fisket måste anpassas efter den mest sårbara arten.

Vidare har förbudet mot dumpning av fisk nu blivit ett "gradvis" införande utifrån en "case-by-case basis". Den fisk som annars skulle ha dumpats ska dessutom få användas till välgörande ändamål (!) vilket kommer att kraftigt minska det tänkta incitamentet att undvika bifångster. En ännu mer hårresande ståndpunkt är att kvoterna ska kunna höjas i nivå med vad som idag vetenskapligt uppskattas som den dumpade andelen: mellan 5 och 85 procent beroende på fisket – en rejäl ökning av de tillåtna fångsterna, vilket kommer att skapa nya "felmarginaler" där nya "bifångstkvoter" kommer att behövas.

De vackra orden om att Sverige ska ta ansvar för EU:s fiskefartyg i tredje länders vatten är också närmast osynligt i detta så kallade kompromissförlag. EU-fartygen ska kunna dumpa fisk i alla de tredje länders vatten där ingen nationell lagstiftning finns som förbjuder detta. Och principen om politiken för global utveckling, som finns inskriven i Lissabonfördraget och som ska vara överordnad allt annat i den externa fiskeripolitiken, är som bortblåst. Istället nämns omsorgen om de europeiska operatörnas ekonomiska villkor upprepade gånger som övergripande principer. Bland annat ska EU:s externa fiskeripolitik både stå till tjänst med "villkor för att göra fiskesektorn mer ekonomiskt lönsam och konkurrenskraftig" samt "bidra till att europeiska flottor ska kunna fortsätta sin aktivitet och erhålla en lämplig andel av tillgängligt överskott av fisk, i linje med de europeiska flottornas intressen".

Den 12 juni sammanträder fiskeriministrarna igen för att komma överens om en "allmän inriktning" och jag uppmanar fiskeriminister Eskil Erlandsson att efter detta möte förklara för svenska folket i vilka delar Sverige med sina lierade har lyckats i förhandlingarna. Om detta är kompromissförslaget – vad är det Sverige vunnit i kompromissen?

Isabella Lövin (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45359

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Men Isabella.. Hur tror du Erlandsson ska klara av detta. I så fall måste han ju sluta klia yrkesfiskarlobbyn under hakan och skaffa sig en ryggrad.
Hittills är det i princip bara du och diverse små intresseorganisationer som kämpar mer eller mindre ohörda av breda massan.

Stor bukett rosor till dig i alla fall, som står när de andra viker sig. Du har ett brett folkligt stöd.

Permalänk | Anmäl #1 u_22014, 2012-06-06, 10:14

Gäääsp!

Permalänk | Anmäl #2 Lars Larsson, 2012-06-06, 13:06

Tja då man propagerar om den eviga tillväxtens existens så är ju varje jobb viktigt och då är det svårt att kräva nedskärningar.

Sedan vet inte alla politiker vad dom evt ska göra när dom tröttnat på politiken så dom måste hålla dörrarna öppna mot näringslivet.
Och vara en bromskloss är ingen merit.

Permalänk | Anmäl #3 Mats F Eriksson, 2012-06-06, 14:08

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.