Ett Sverige för alla

Ja usch och fy, allt är bara etniska Svenskars fel.
Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.
Vi Svenskar måste vara dom hemskaste människorna på jorden som utestänger alla som inte är som vi.
Det är tur att vi sakta men säkert håller på att bytas ut mot bättre människor, som är öppna och toleranta mot allt och alla, som vi Svenskar aldrig har varit och aldrig kan bli.
Men en sak förstår jag inte, hur kan så många vilja komma hit när allt är så hemskt för alla som inte är som Svenskar.
Det måste ju ha spridit sig världen över vilka hemska människor Svenskarna är, för att inte prata om vädret.

Äh! Det är lika precis överallt!
Om ett barn i klassen är rödhârigt retas det för detta.
Frâgan om varifrân nâgon kommer är jobbig därför att den för det mesta bara är uttryck för en reflex, ett tecken pâ spontan dumhet.
Den sortens dumhet är globalt uppträdande. Alla som överhuvudtaget ger sig till att flytta runt mellan sprâkomrâden exponeras för denna. Här har man m.a.o. enbart sig själv att skylla. Detta gäller ocksâ för t.ex. svenskarna i diverse utland. Jobbigt! "Where do you come from?" What's your name?

Min mamma kom från ett krigshärjat Karelen/Finland och slog sig ner i Sverige som 30-åring. På något sätt verkar jag därför räknas som "invandrare" (minst en förälder som är född utomlands...) och är därför tydligen ett problem. En rätt lustig inställning som nog bara finns i skandinavien. För min mamma lärde sig perfekt svenska på 2-3 år, och från jag var född så var hon i princip 100% försvenskad. Jag har därför alltid känt mig som 100% svensk, och är naturligtvis det också. Så ska invandring skötas: man ska med egna insatser assimileras på en gång. Då är Sverige ett underbart land att leva i. Däremot är vi riktigt dåliga på att ta emot någon som skiljer sig det minsta från vad vi är vana vid. Och staten hjälper till, genom att alltid skuldbelägga svenskar eller invandrare. Ett första steg är kanske att sluta se på sådana som mig som invandrare?

Jag tycker det var an bra artikel ändå men invandrare måste sluta tycka synd om sig själva det är inte synd om dem som har kommit till Sverige, tvärtom.

Faktum är att det finns en fr'ämlingsrädsla i alla människor det är helt naturligt men det går att åtgärda, där hade du ju fina insikter.

1. Lära sig Svenska
2. Lära sig om värderingar i Sverige

Då kommer det att funka med integrationen i samhället och det är det enda som fungerar.

#4:

Detta med "främlingsfientlghet" eller, som det skrivs här ovan "främlingsrädsla" är enl. min enkla mening skitsnack.

Man kommer utifrân pâ ett sätt som märks.
Om det inte märks, bortfaller ocksâ -bemötandet, vilket sedan inte hindrar att den utifrân kommande forsätter att bâde vara och framförallt känna sig litet annorlunda. Jag har själv bott i ett antal olika länder under ârtionden och vet vad jag talar om. Alltid "svensk"! Aldrig nâgot annat! Vilket inte hindrar att jag av och till har behandlat p.s.s. som om jag hade tillhört landets egna.
Det gäller, till att börja med, att väldigt mycket anpassa sig till landets seder och föreställningar. Den uppgiften âvilar den inkommande. Saken har ocksâ en utpräglat socialekonomisk sida.
Det är enklare att leva pâ toppen än pâ botten.

Ett Sverige för alla och för vissa lite mer än andra. Jag undrar vad andra minoritetsgrupper tycker om att just en särskilt grupp blivit utvald och fått en särställning i Sverige?

Vad avgör vilken minoritetsgrupp som skall bli särskilt utvald och få företräde framför andra? Konsekvent är det inte i alla fall. Inte särskilt rättvist heller.

Men som sagt. Det är ett Sverige för alla, men inte lika mycket bara.

äh, enklare att kräva bidrat åt alla.
Öka bidragsinvandringen!
Det är bidrag som är den svenska identiteten!

"Hur ska vi komma åt utanförskapet i Sveriges invandrartäta förorter om vi inte bjuder in dem till att ta ansvar i för den svenska demokratin?"

Det görs, och har gjorts hela tiden. Men hur skall man komma åt utanförskapet med folk som inte är anställningsbara av olika orsaker? Hur skall dom som vill leva precis som i sina hemländer när det gäller traditioner och syn på sin omvärld (kvinnosyn, syn på rättsväsen, staten, religon etc) och inte är ett dugg intresserade av av bli en del av Sverige?

För dom som invandra till Sverige och vill bli en del av samhället så går det utmärkt att bli det. Men man måste jobba för det själv. Inte bara luta sig tillbaka och vänta på att någon annan skall ordna allt.

" Om några år kommer det att vara brist på arbetskraft i Europa och Sverige."

Nej, det kommer det inte. Det finns redan 50 miljoner arbetslösa i EU-området och fler är på gång.

" Med över 100 språk i en förort, rätt använda, är en oerhörd tillgång i en globaliserad värld."

Kodord: Babels torn.

"Men ändå känner jag mig inte som svensk."

Är det ett problem? Jag bor i Norge. Jag känner mig inte norsk för 5 öre. Jag har inga problem med alls, faktiskt.

"Mellanförskap" var för mig ett nytt begrepp. Ett bra sådant för att beskriva det tillstånd som inte kan beskrivas som utanförskap eller inkludering.

Ska Farman fira nationaldagen på Slottet och Skansen eller på Republikanska föreningens grillfest i Rålambshovsparken? Det går säkert utmärkt att närvara på bägge tillställningarna.
http://repf.se/stockholm/nyheter/picknick-6-juni-2012-2894007

Såg nyheterna igår. Nyhetsankaren hyllade någon aktivist från Argentina som ville göra landet mer nationalistisk. Aktivisten var regeringstrogen och önskade starkare nationell identitet.

Tänkte på hur illa behandlade våra nationella aktivister blir i media här.
En annan jämförelse man kan göra är med arabvärlden. Där håller nationerna på att stärka sina identiteter. Media i västvärlden kan inte prisa denna process mer än de gör.
Men då SD vill stärka vår nationella identitet antyds det direkt att rasister är i görningen.

Är det inte märkligt hur vårt samhälle blivit. Misstänksamheten är otroligt hög mot våra egna och man öppnar dörrar för andra. Media spelar ut Rasist-kort till alla som hyllar svenska värderingar. Märkligt. Jag kommer rösta på SD 2014. Jag tycker man gjorde fel som ändrade grundlagen utan att förankra det hos folket. Man informerade inte ens folket om sina avsikter innan valet. Jag har alltid röstat på Moderaterna. Troligtvis kommer jag aldrig återvända. I mina ögon är svenska värderingar något att vara stolt över. Då återstår bara ett parti. Sverigedemokraterna ligger närmast mina verkliga åsikter.

Det går inte komma åt utanförskap om man tar in folk med medeltida kultur och religion, som dessa människor vill ha kvar. De flesta vill eller får inte för sin religions skull, umgås med svenskar. De föraktar vår livsstil. Därför vill och kan de inte integreras. Det har våra politiker förstått och talar numera inte så ofta om integration utan om mångkultur. Därmed måste de rimligen mena att Sverige skall delas upp i olika samhällen. Vart det leder kan vi avläsa i de flesta oroshärdar världen över.

Farman Sediq,

Jag har förståelse för hur du känner. Du verkar ha kommit till Sverige som tonåring (12-15 år?), då man redan har rotat sig på ett ställe och det är svårare att lära sig ett nytt språk. Det kanske t o m är så, att du aldrig varken kommer att känna dig svensk eller att uppfattas som svensk.

Men: Bara för att du känner ett mellanförskap är det inget du måste ge vidare i all evighet. Du är nu i Sverige och om du vill stanna i Sverige kommer du antagligen en dag att bilda familj. Det är då du får chansen att visa hur svensk du vill vara. För att du inte uppfattas som svensk betyder inte att dina barn inte kommer att vara svenskar. De kommer att känna sig som och uppfattas som svenskar om du uppfostrar dem till det.

Om du - som exempel för alla invandrare - skulle kunna tänka dig att gifta dig utanför din religösa eller etniska grupp, skulle kunna tänka dig att ge ditt barn åtminstone ett förnamn som uppfattas som svenskt (som t ex Nils Mohsen Sediq) och skulle kunna tänka dig att uppfostra dina barn här och nu i Sverige och inte i tankarna på ett mytiskt Hemland - då kommer omgivningen antagligen också uppfatta dig som någorlunda svensk.

Jag vet att det är svårt men jag vet också att det är möjligt. Det är ett fritt val och det handlar inte om att ge upp sin identitet eller att förnedra sig. Det handlar om att visa sin goda vilja.

Ett exempel är de iranier och andra muslimer som väljer att kalla sina döttrar för exempelvis Mona och Jasmin i st f Fatima, Aisha eller Hatice: det är namn som fungerar i båda kulturer och som signalerar att föräldrarna har förstått att de befinner sig i en ny kulturell kontext, utan att fördenskull helt förneka den gamla. De ger sina barn dessutom en chans att uppfattas som en del av helheten.

Detta har naturligvis inte direkt med arbetslösheten att göra, men väldigt mycket med personlig integration i samhället.

#13: Det viktiga för anpassinngen är det egna uppträdandet.
Utöver detta, som #9 skriver, är "hur man känner sig" närmast privat-sak. Den "invandrare" (jag har i lânga tider själv varit en, i andra länder) som här känner sig tillfreds har all rätt i världen att fortsätta sâ och den som finner att det har glidit över i nâgot nytt känner sâ.
Detta är privatsaker, som just ingen annan har att göra med.

Giftermâlen är enl. ocksâ min mening helt avgörande.
Parterns ev. svenskhet öppnar nya dörrar och gör det möjligt att stänga andra. Inte minst det seanre är viktigt. Att kunna släppa taget om det som har varit.

"Eller det vanligaste frågorna jag får alltid, ”var kommer du ifrån”, ”trivs du här”. Jag vill inte kalla det direkt för rasism och främlingsfientlighet. Däremot vill jag kalla det för främlingsrädsla."

Löjligt. När jag är utomlands så känner jag mig inte kränkt av att någon frågar var jag kommer ifrån. Jag ser det som uppriktig nyfikenhet, och inte som "främlingsrädsla". Jag tycker även själv att det är intressant att få höra människor berätta om sin bakgrund, och hur de hamnade där de är idag. Det ligger ingen fientlighet eller rädsla i det.

Prova att inte mentalt stämpla personen som "främlingsrädd" nästa gång någon frågar dig om var du kommer ifrån. Utgå från att de bara är nyfikna och spara den mentala stämpeln "främlingsrädsla" till de som verkligen verkar vara rädda för dig.

"Integrationspolitiken, kunskapen om nya svenskar, globaliseringens villkor, vad man kan gör i de s.k. invandrartäta områdena, som idag finns i alla städer med över 50 000 invånare är frågor som borde bli föremål för en gigantisk folkbildningsinsats."

Folkbildning låter som en eufemism (förskönande omskrivning) för statlig propaganda. Och statlig propaganda och andra pekpinnar om hur man bör tycka och tänka brukar inte uppskattas bland folk.

"Vi måste se de nya svenskar som självständiga, starka individer, en potentiell tillgång för Sveriges framtid."

En bra början är då att lägga ned all positiv särbehandling av vissa grupper. Positiv särbehandling ger en bild av att dessa grupper inte klarar av att ta sig fram av egen kraft, att de är svaga offer som måste hjälpas av staten för att klara av någonting alls. Och många i dessa grupper är snara att anta denna offermentalitet, där de antar sig ha extra rättigheter i kraft av offerstatusen.

Offertänkandet är dock ett solklart hinder som måste bort innan andra människor kan se dessa som självständiga starka individer som kan bli en tillgång för samhället.

Den muslimska reformisten Irshad Manji brukar uttrycka det bra:

"Respektera oss genom att behandla oss som likar, som jämställda, och inte som barn som måste skyddas från att få sina föreställningar, världsbild och åsikter ifrågasatta."

Och det är just detta som etablissemanget spektakulärt misslyckats med. De behandlar invandrare just som barn, som måste tas om hand, få särskild förtur framför andra, och som måste skyddas från att få sina värderingar och tro ifrågasatta.

Så länge det här fortgår så kommer din önskan att bli behandlad som en stark och självständig individ av andra inte att bli uppfylld. Och du har din beskärda del av skulden, bl.a. p.g.a. ditt gnällande om "främlingsrädsla" för att någon frågar dig varifrån du kommer. Detta är en offermentalitet och den skapar snarare förakt än respekt, vilket är ett solklart hinder på vägen mot att få andra att betrakta dig som du önskar.

"Om några år kommer det att vara brist på arbetskraft i Europa och Sverige."

Med hög arbetslöshet? Knappast. Det finns mängder av arbetslösa som skulle kunna ta dessa jobb som du menar kommer att uppstå. Men jag tror inte på någon kommande arbetskraftsbrist. Det har talats mycket om att 40-talisternas pensionsavgångar kommer att orsaka brist på arbetskraft, men de flesta 40-talister har redan gått i pension och någon brist har ännu inte kunnat skönjas. Orsaken är att många av deras tjänster har rationaliserats bort i samband med pensioneringen, så någon tom plats som behöver fyllas har i många fall helt enkelt inte uppstått.

Snälla Farman: Jag vill verkligen att du ska tänka på vad jag skriver nu, för jag tror inte du sett det på det viset som jag vill förklara här. Jag menar inget illa och respekterar fullt ut vad du skriver, men jag tror du skulle behöva den förklaring jag skriver här.

Du skriver: "”var kommer du ifrån”, ”trivs du här”. Jag vill inte kalla det direkt för rasism och främlingsfientlighet. Däremot vill jag kalla det för främlingsrädsla."

Jag vill tala om för dig att träffar jag en människa jag inte mött förut, och hör att de har en annan dialekt än jag, tex norrländska, så frågar jag antingen "Var kommer du ifrån?" eller oftast som jag tycker låter bättre "Var har du dina rötter?" Det är faktiskt intressant att veta. Det har inget med förakt eller främlingsrädsla att göra, det har med vänlighet att göra. Att man vill ha en relation, det som kallas att mötas i ett Du och ett Jag.

Om då en person svarar Lund eller Bagdad så är det egalt. Då har vi ett samtalsämne, jag kan säga att jag tycker Lund är en mysig stad eller att Bagdad har en så lång historia och fråga lite om staden. Och den jag talar med kan fråga saker om mig, eller jag kan berätta.

Jag vill be dig fråga dig själv om det kanske är du som är rädd. Att du är rädd att bli bemött som annorlunda och att du är rädd att inte få höra till. Då blir det en slags uppfyllelse av en negativ förväntning. Jag kan i princip lova dig att ingen som frågar dig var du kommer ifrån är rädd för dig. Vore man det skulle man överhuvudtaget inte tala med dig.

Frågan Var kommer du ifrån? är vänligt intresse, ett sätt att skapa kontakt. Hur det än är, att man är lite annorlunda är tydligt. Man ser olika ut, den ene bryter kanske på språket, och båda parter inser att den andre har andra erfarenheter. Då är detta kontaktförsök också nyfikenhet. Vem är du? Vad har du för erfarenheter? Det är spännande. Det annorlunda blir något positivt som man vill ta del av.

Hur det än är, man kan inte låtsas att folk är precis lika en själv, för det är inte vi människor. Vi har just våra erfarenheter i bagaget. Och det vore väl också trist om alla var lika.

Sedan vill jag berätta om en god vän som är irakisk kurd från början. Han har varit i landet SVerige i tjugo år. Han kallar sig kurd. Men när vi talar så ser jag inte honom som annorlunda på ett negativt sätt. Om vi talar om något djupt så kan han ha en uppfattning som är annorlunda min, då lyssnar jag och analyserar och funderar i hans banor. Och säger hur jag ser på saker och ting.

Alltså - jag önskar att inte så många nysvenskar skulle ha för sig att vi svenskar är främlingsfientliga. Det är vi inte. Mot dem som är hederliga och vänliga är vi också vänliga och accepterande. Den verkliga främlingsfientlighet som finns är liten (frånsett mot brottslingar och snyltare).

Många nysvenskar har enligt min åsikt fördomen att vi svenskar är främlingsfientliga. Det tas aldrig upp i debatten vilka fördomar nysvenskar har. Det är bara på oss infödda svenskar som det klistras på att vi har fördomar.

Det som finns är FRÄMLINGSNYFIKENHET och i det ingår att lära känna varandra. Så är det också när svensk möter svensk. Om man får sympati för någon så får man en kontakt som kan fortsätta. Tycker en svensk att en annan svensk är tex ovänlig eller snål eller vad du vill, så blir han inte mer nära denne än han absolut måste.

Det vore intressant att läsa vad du tycker om det jag skriver. Önskar dig en trevlig nationaldag.

P.S. Farman:
Jag tror att det är rotlösheten som är ett problem hos många nysvenskar. Man har ryckts upp från sina rötter och planterats i annan jord. Det är svårt för alla.
Själv bor jag i ett annat land än Sverige. Jag kommer alltid att kalla mig svensk. Identifiera mig som det. Jag har svenska vänner här som bott här nästan hela sitt liv, de identifierar sig som svenskar.
Den rotlöshet som kommer av att byta land och kultur och att man mår dåligt av det, kan man inte skylla på det nya landets invånare. Det är inte svenskars fel att nysvenskar känner sig rotlösa. Det är en naturlig mänsklig reaktion.
Och - jag kom just på att jag med dessa mina två kommentarer gjort något som du i din artikel anser viktigt - att ifrågasätta någons föreställningar. Jag har ifrågasatt dina föreställningar för när du skriver det du skriver måste jag ju anta att du vill ha en diskussion, eller snarare dialog. Om vi svenskar ska lyssna på dig måste du vara snäll att lyssna på oss.

#14 Sirius

Visst, det är uppträdandet som är avgörande. Samtidigt påverkas ens uppträdande av ens motiv. Det viktiga här är att vilja vara delaktig i det samhälle man lever i. Om man lever tillfälligt i ett land som "ex-pat" behöver man naturligtvis inte känna sig delaktig.

Om man däremot invandrar till ett land på obestämd tid och uppfostrar sina barn ett detta nya land, är det en helt annan sak. Ett sätt att genom sitt uppträdande *visa* att man vill vara delaktig är då att uppfostra sina barn till att känna sig delaktiga i det nya landet.

Farman, den svenska gemenskapen är redan utdöd. Även om du finge byta hudfärg och namn till Olle så skulle du inse att du ändå inte innesluts i något sammanhang som du idag finner ouppnåeligt/ogreppbart. Det finns ingenting att hitta här annat än ett hopkok av olika subkulturer samt individualistiska yttringar.

Jag upplevde någonting annat när jag bodde i England. Det fanns en bas av engelsk identitet baserad på konservativa idéer. Idéer som kanske inte alltid var rätt eller tidsenliga, vilka man ibland måste göra avsteg ifrån, men som ändå finns och får finnas där under ytan. Konservatism och modernism kan på något vis samsas utan att det blir förvirrande. För att smälta in så var människorna där nöjda om man rörde och förde sig lite som dom.

Är du lite vänsterpolitiskt lagd Farman? I så fall är det en del saker som du bör känna till. Vi intalar oss att 68-rörelsen, vänstern, solidaritetsrörelsen m fl. var snälla och utmanade gamla orättvisor osv. Men undertesen till alla deras ställningstagande var att bevisa hur mycket de INTE var som de hopplöst efterblivna konservativa och småborgerliga. Du har säkert sett en del människor här på newsmill kyssa fötterna på en muslimsk modernist enbart för att få ammunition att kasta skit på konservativa muslimer. Det här följde exakt samma princip. Man är inte intresserad att finna rimliga kompromisser eftersom huvudintresset är att göra ner "fienden".

De vann, och lyckades lite för bra. Idag är det ingen som offentligt vågar vara konservativ och lite rigid. Händer det något så ska man alltid söka skulden hos sig själv, fråga sig "hur kan jag göra bättre"höja blicken och minsann inte anse att något svenskt är beundransvärt eller bäst. Finns det något som är bra så är anledningen att vi "alltid har haft det så himla lätt" och vuxit upp med silversked i mun. Börja din artikel med att "Vi svenskar måste bli bättre/förändras" så vinner du alla PK-iters gehör. Ironiskt nog så är nationaldagen debatterad just nu på samma sätt. Om någonting kompromisslöst bara skulle vara så är det väl nationaldagen?

Sanningen är att det hade varit mycket lättare för invandrare att bli delaktiga i ett konservativt samhälle där folk vågar vara kvar lite i en bubbla av gamla värderingar. Åter till England där det är möjligt för en gammal homofob och någon som är gay att umgås på lika villkor, eftersom ingen har krav på den andre ska förnedras/omuppfostras samtidigt som krav på hyfs och artigheten är tvingande för båda. DÄR till skillnad från här är det faktiskt möjligt att gilla olika.

Hej Farman Sediq, du har nog fått nåt helt om bakfoten när det gäller "oss" svenskar. Frågan ”var kommer du ifrån”, ”trivs du här” är något som är vanligt att man som svensk frågar alla nya personer man lär känna. Det gäller även om de är svenskar. Jag vet i stort sett var alla mina kompisar kommer ifrån, även de som är svenskar från rötterna. "Trivs du här?" frågar jag även en utpräglad göteborgare som förirrat sig till min stad. Så gör man! Det är artigt att fråga varifrån någon kommer, man visar nyfikenhet och intresse för just den personen. Det är lika naturligt som när "vi" svenskar säger "hur står det till?" och svaret blir "bra" hur jäkligt man än mår. Eller att vi ogärna pratar religion, politik eller pengar. Och att vi gärna hälsar med att ta i hand.Och att svenskar kan säga "vi måste ses någon gång" utan att egentligen mena det. Att vi kallar vänner som kommer på besök för främmande. Det är såna vi är. Så nästa gång du får frågan varifrån du kommer så är det för att personen är artig och tar ert nya möte ett steg längre än att bara flyktigt hälsa på dig. Prova att fråga var de kommer ifrån, de blir glada att få berätta!

#15: Nu handlar det ju inte om att "âka utomlands" utan om att bo i ett nytt land. Vilket jag alltsâ râlar ha gjort och t.o.m. i flera stycken.
Och d-â är det oerhört jobbigt att hela tiden bli avbruten i det man hâller pâ att försöka framföra av detta "var kommer du ifrân?" Särskilt som den frâgan, för det allra mesta, kommer helt spontant, utan nâgot större bakomliggande intresse. Här gâr det liksom lika bra med alla svar. Ingen bryr sig! I detta, självklart, en diskriminering!
Den som passar inta fâr tala till punkt medan den som upplevs komma utifrân avbryts -och därmed sär-behandlas. En vriant pâ temat utgörs av den amerikanska ovanan att frâga vad man heter: What's you name (son!)? Ocksâ detta "uppifrân och nedât". Man fâr stâ ut med mycket!

Alltsâ: Frâga aldrig nâgon enda "var de kommer ifrân". Lova! Lyssna i stâllet pâ avad de har att säga! Precis som den du talar med verkligen vore en s.d.h. helt vanlig människa! (Tack!)

Nästan alla de problem vi svenskar och invandrare i Sverige idag upplever i samband med invandringen, beror inte på invandring i största allmänhet, utan på hur invandringen ser ut och fungerar (inte fungerar) just här i Sverige.

Bakom detta finns tokiga politiska beslut, inget annat. Allt skulle kunna ändras och utvecklingen skulle kunna styras på rätt håll över en natt. Problemen skulle kunna repareras på tre högst fyra decennier.

Det är inga mörka mystiska krafter som gör att vi hemsöks av de invandringsrelaterade problem vi upplever nu, det beror som sagt bara på korkade och irrationella politiska beslut.

" Eller det vanligaste frågorna jag får alltid, ”var kommer du ifrån”, ”trivs du här”. Jag vill inte kalla det direkt för rasism och främlingsfientlighet. Däremot vill jag kalla det för främlingsrädsla."

Är glaset halvfullt eller halvtomt. Att de frågar beror på att de är nyfikna på dig som person och att de vill att du ska förklara vad som är bra eller dåligt med Sverige när man kommer utifrån.
Du ska vara stolt att du är unik och annorlunda. Du har inget behov att bli en blå kopia av andra. Att vara lika är fullt. Att vara olika är vackert.

Fult inte fullt

Det brukar påpekas att globaliseringen är oundviklig och stora folkförflyttningar är naturliga vare sig vi vill det eller inte, att då bli kränkt av att inte bli "sedd som svensk" ter sig lite märkligt? Finns det någon invandrare som inte lider av dtta sugrörsseende? Finns det någon som omvänt tror att jag skulle välkomnas som irakier så fort jag sätter min fot på irakisk mark? Det enda sättet att bli betraktad som svensk är att bete sig som en svensk och sluta påpeka sin andra kultur stup i ett. Man är inte svensk om man har dubbla lojaliteter, man är invandrare med svenskt medborgarskap och detta pågår precis så länge som man låter det pågå. Nu vet du vilka mina kriterier är, resten är upp till dig.

Farman - det är fler än jag här som vill föra dialog med dig. Varken jag eller de andra är otrevliga mot dig eller skriver stygga saker. VARFÖR kan du inte svara oss?
Vad är din mening med att skriva en debattartikel om du inte vill ha en dialog? Ser du ner på oss som mindre vetande? Var din text inte kommen från hjärtat utan bara en tillrättavisning av de människor, OSS, som du delar land med?
Vi har ju faktiskt tagit emot dig här, dina föräldrar, även om det varit svårt för din far så har han ju faktiskt inte behövt svälta. Din mor fick en chans som hon tog med råge och gjorde något av. Hon är värd all beundran och måste vara en fantastisk kvinna. Förstår du inte att vi svenskar är glada för sådana kvinnor? Jag har jobbat i SVerige med invandrarkvinnor som din mor. Vi jobbarkompisar är lite nyfikna och samtidigt fulla av beundran för dem. Jag minns särskilt nu Nezdeta från forna Jugoslavien. En toppentjej och fin jobbarkompis. Ingen diskriminerade henne och inte heller kände hon sig diskriminerad.
Varför har du fördomar mot oss svenskar att vi är rädda för främlingar?
Finns det inte något rum i ditt hjärta där det finns en känsla av att du är tacksam för att vi i Sverige tagit emot dig och de dina och gett dem alla de chanser som man faktiskt har i Sverige?
Jag tror jag ska skriva till Newsmill att de bör KRÄVA av den som skriver debattartiklar att de svarar på kommentarer.
Snälla Farman - kan du inte läsa vad vi skriver och svara på det?

#23: Jag hâller inte alls med dig! Nada!
För det mesta är frâgandet en slapp reflex, ett tecken pâ överraskning.
Och: Är den det inte är frâgn hur som helst oförskämd. Du har väl inte ett smack att göra med "var jag kommer ifrân", "vad jag har för examina", "hur mycket pengar jag tjänar" eller annat liknande?
Alltsâ: I högsta grad o-hyfsat och o-artigt.

Jag har alltsâ själv varit offer för företeelsen mâng tusen gânger.
Du frâgar nâgon om nâgot och du ser häpenhet skrida sig i nyller pâ den andra, har slutar lyssna för att i stället klämma fram det enda som just dâ far genom hans tröga skalle; "var kommer du ifrân" Om du dâ svarar: "Jeg er fron Belutchistanski!" sprider sig lugnet igen. Dâ tror han sig veta! Dâ kan du börja om frân början igen! Otroligt jobbigt, om och om och om igen! En ren plâga!
Och: Diskriminerande! Finns även svensk-svenska oskick av samma slag, typ för norrlänningar i Stockholm eller nollâttor uppe i norr.

Sirius och Init,

en avgörande punkt är om man flyttar till ett land för en viss tid eller om man flyttar dit i akt och mening att stanna där tills man dör.

Vad jag har förstått hat Sirius bott i flera länder som "ex-pat", dvs ditskickad tillfälligt boende. Då behöver man inte anpassa sig alls förutom att följa landets lagar. Man behöver inte ens visa intresse för dem som bor där eller tala deras språk, i princip behöver man inte veta någonting alls om landet och dess kultur - inte mer än man behöver för att utföra sina tidsbegränsade arbetsuppgifter. Då kan det naturligtvis vara störande om en inföding frågar en var man kommer ifrån eller vad man heter.

Om man invandrar till ett land för alltid är det en helt annan sak, då har man i vanliga fall ett egoistiskt intresse av att skaffa sig kunskaper om det nya landet och interagera med folk som bor där.

Jag ger mig inte - jag hävdar med bestämdhet att om jag frågar någon med skånsk dialekt var han/hon kommer ifrån, så är det vänligt intresse och nyfikenhet och ett sätt att skapa en relation.
Och - jag ger mig heller inte: Jag ber dig Farman att svara oss som kommenterar!

#31: Det jag ville vittna om var inte sâ mycket mitt CV utan om hur det är att som svensk leva och arbeta i ett annat land. Kring sâdant har vi invandrare gemensamma erfarenheter -och, även, intressen.

Jag ser pâ det du skriver att du själv sannolikt inte har den sortens förstahandserfarenhet.

I Mellanöstern, där jag bor, är det första man frågar en okänd människa var han eller hon kommer ifrån. Ingen tar heller illa vid för det.

Varför göra det till en offerfråga i Sverige när det är sedvanligt i din egen kultur?

Så länge de kan FÖRSÖRJA sig själv och sina anhöriga

Inga problem

Så länge andra ska försörja så ska Sverige INTE vara åt ALLA!

Jag ska inte behöva jobba till 80 år när någon är arbetslös i 20 år!

#33 Sirius

Var inte så säker på vilka erfarenheter av ut- och invandring jag har. Jag tror snarare att det som skiljer oss åt är vilka lärdomar vi har tagit av upplevelserna vi har haft.

Naturligtvis kan en invandrare strunta i att interagera med sina nya landsmän, men då skall personen i fråga inte klaga över utfrysning, diskriminering etc.

Meningsutbytena här innehâller en del i mina ögon märkliga inslag.
Enligt min mening hör personliga frâgor inte alls till det som passar sig i mera flyktiga sammanhang och absolut inte som inledning till (eller av-ledning frân!) samtal. Jag har, precis som Sediq personlig erfarenhet av ofoget (och min kanske t.o.m. är längre än hans).

Den här sortens utfrâgande är nämligen sâ gott som alltid assymetriskt sâ att det är den bofaste som utfrâgar främlingen, läkaren sin patient o.s.v. men sällan tvärtom. I detta ett överställd/underordnad som till sin karaktär är ogästvänligt.
Vi invandrare, som alltsâ fâr den här sortens slängt i vâra ansikten varenda dag tvingas tolerera det men under ogillande.
Varför i det läget insistera pâ att fortsätta?

Även detta med integration verkar vara missuppfattat.
Den som talar sprâket, arbetar i landet, har ett umgänge utanför den egna invandrargruppens o.s.v. fâr i mina ögon sägas vara integrerad. Att härutöver ä-v-e-n förutsätta ett deltagande i den inhemska befolkningens tänkesätt o.likn. är att k-r-ä-v-a för mycket.
Ofta kommer detta senare som en ganska naturlig konsekvens av det första men även om sâ ej är fallet är det inget fel pâ integrationsgraden. Jag har levat mer än ett kvartssekel utanför Sverige, hela tiden, i mina egna ögon, rimligt och hyggligt integrerad men utan att för den skull ett enda ögonblick känna mig som nâgot annat än jag är, nämligen svensk. Kring detta ingenting, i mitt fall, blandat eller halvgânget men sâ började jag ocksâ bo i utlandet först i vuxen âlder, talande sprâket i landet, med arbete frân dag ett och annat i sammanhanget gynnsamt.
Dock känner jag ocksâ mânag som Sediq och som har lyckats bra ocksâ frân den sortens mindre gynnad start.

Ett annat oskick är att tillvita "invandraren" uppfattningar som den inhemske mer eller mindre fördomsfullt tror att ursprunget skulle ha definierat, av typen att du som är turk tycker förstâs sâ-och-sâ om detta-och-detta.

När jag läser en del inlägg här tyckr jag mig se en otrevlig pösighet i en del av dem, ungefär som att invandraren skall avar tacksam att fâ vistas i landet, att detta bör utsägas, eller i vart fall underförstâs, i mötena med inhemska. Ocksâ sâdant är i mina ögon nonsens. Invandringen är som sâdan en frâga mellan den som inflyttar och uppehâllslandets myndigheter. Kring detta finns ofta konventioner och avtal. I övrig är de mellanmänskliga relationerna helt jämlika den den som kommer inte behöver vara mera tacksam än den som tar emot. Om en sâdan som Sediq finner bättre utkomstmöjligheter i ett annat land, precis som jag i omgângar har gjort, är han fri att dra dit, i vilket fall det sedan är Sverige som s.a.s. fâr klara sig utan honom (eller mig!)

Alltsâ finns det till sist ganska mânga höga hästar att komma ned ifrân. Lâs noga igenom det ovanst. ni som kanske spontant studsar till. Jag menar verkligen precis vartenda ord och jag tror att jag vet vad jag skriver om.

Med allt detta sagt finns det ocksâ upprörande invandrar-seder, ovilja att efterleva gällande lagar, sub-grupper med sekteristiska vârderingar och annat beklagligt. Sâdan fâr hanteras och ev. debatteras separat. Sediqs inlägg handlar heller inte om sâdant.

Till sist, som avslutning, vill ha gärna instämma i det han skriver om fördelarna av mângfald. Den tid är ohjälpligen förbi dâ Sverige var liksom hela världen för dess befolkning. Idag är det snarare sâ att Sverige finns överallt i världen, och den hos oss. Detta är i grunden som det ocksâ skall vara.

Jag tycker en "svensk" är en person som är född och uppvuxen i Sverige. Att man blir svensk medborgare är i mitt tycke en annan sak.

Zlatan och Loreen är ju två kända personer som är födda och uppvuxna i Sverige och därför formade av det svenska samhället.

Loreen är ju - liksom Zlatan - född och uppvuxen i Sverige med svensk sjukvård (inkl. lägsta barnadödligheten i världen), svensk livsmedelsstandard och livsmedelskontroll, svensk hälsovård och friskvård, ren svensk natur och miljö, svensk bostadsstandard, svenska daghem, svenska skolor , svensk FRED (Zlatan slapp Balkankrigen i sin barndom o Loreen hade i Marocko vuxit upp med ett inbördeskrig i södra Marocko) och svensk kultur inom inte minst fotboll och musik. Nån som tror att det kan ha varit av vikt för t.ex. Loreen att växa upp i svensk musikkultur i st f i Marocko ?

Att Zlatan och Loreen är födda av invandrare torde ha mindre betydelse relativt det svenska samhällets påverkan i deras uppväxt och liv. Både Zlatan och Loreen är alltså i allt väsentligt svenskar och det finns all orsak för oss i Sverige att dela äran med dem för deras bedrifter !! Vårt land är ju ett ovanligt barnvänligt land och det får vi ibland ta konsekvenserna av .... :-)

Av nämnda skäl uppfattar jag heller inte utlandsfödda svenska medborgare som "etniska svenskar" för att nyttja Reinfelts terminologi. Detta kan nog ge utlandsfödda som Farman en känsla av "mellanförskap" trots att de har lärt sig tala god svenska. Men faktum är att utlandsfödda svenska medborgare har en annan kulturell identitet än infödda. En konsekvens av att de redan i sin barndom liksom Loreen och Zlatan formades av helt andra villkor och krav än vad som är typiskt för inlandsfödda svenska medborgare. Deras känsla av "mellanförskap" relativt den svenska kulturen har nog också därför uppstått inte enbart som en konsekvens av den behandling de får från "etniska svenskar" utan är säkerligen också en konsekvens av deras egen kulturella identitet som de ju i vart fall delvis fick redan som barn.

Dock gäller givetvis att om man har förvärvat ett svensk medborgarskap så har man tagit ett avgörande och oftast oåterkalleligt steg till en svensk kulturell identitet. Även om jag inte tror att denna identitet kan upplevas fullt ut av den som har tillbringat ett flertal år i sin barndom i ett land med en mycket annorlunda kultur.

Själv känner jag mig inte fullt ut som en Stockholmare trots att jag flyttade från Norrland till Sörmland redan vid 8 års ålder och sen till Stockholm vid 11 års ålder där jag har bott sen dess. Den kulturella identiten uppstår i mycket just under den tidiga barndomen och min norrländska identitet är faktiskt på nåt sätt starkare i mig än den jag har förvärvat här i Stockholm. Även om det säkert är individuellt och inte gäller alla nerflyttade norrlänningar. Vi har olika svårt att anpassa oss och integrera oss i främmande kulturer. Ofta beroende av tur eller otur i fråga om vilka miljöer och människor vi växer upp med ...

Jag har också bott utomlands i den större delen av mitt vuxna liv och känner igen mig i mycket av det som Farman skriver. Min egen migration var säkert enklare på en del sätt. Den var frivillig, jag hade fått ett jobb som var hyggligt välbetalt mm. Men det har ändå tvingat mig att ta ställning till min svenska identitet och vad jag står för. De flesta migranter går nog igenom samma faser i sin relation till hemlandet: Förnekelse, längtan, försvar, förtvivlan. Jag har i alla fall haft förmånen att kunna besöka mitt hemland regelbundet. För dem som inte kan det måste det vara mycket svårare.

Jag har också tvingats att lära mig nya språk. Det är jävligt svårt när man är vuxen. I mitt fall handlar det ändå om europeiska språk, inte arabiska eller kinesiska som säker är mycket svårare.

I mitt nya hemland har jag en stark känsla av att ha bidragit till samhället. Jag har alltid haft arbete och klarat mig utan bidrag i någon form. Detta har gjort mig stolt och lycklig. Att inte finna en plats i samhället är det värsta man kan råka ut för.

Allt detta - kanske självklara - är mer eller mindre detsamma i alla kulturer och i alla länder. Det som skiljer är hur man betraktar främlingar. En del länder är bra på att suga in dem i samhällslivet, andra är sämre på det. Jag vet inte om Sverige är särskilt dåligt på just detta men när man hör en del invandrares berättelser så börjar man undra. Är invandrare en tillgång eller en börda. Jag tror att de är en tillgång som vi ännu inte lärt oss att utnyttja fullt ut. Och här kanske vi hamnar i en förklaring som dessutom berör en av kärnorna i den svenska kulturen.

Vi är så genomsyrade av att ta hand om människor och att det är fult att ställa hårda krav att vi ibland glömmer bort att de flesta människor både kan och vill klara sig själva. Detta går ut över invandrare som hamnar i ett långt utanförskap i en svensk Gulagarkipelag av välmenande Svenska För Invandare-kurser. Vi har en övertro på den institutionaliserade kunskapen att vi glömmer att det fungerar fint även utan.

Den kanske bästa symbolen för detta jag känner till är en schweizisk byggarbetsplats. Schweiz har under decennier importerat arbetskraft. Arbetskraften har kommit än från Italien, än från Balkan, numera från Portugal och Östeuropa. Därför var schweiziska byggarbetsplatser italienskspråkga fram till ca 1995. Därefter tog serbokroatiskan över. Numera hör man mycket portugisiska och litauiska. Och schweiziska byggnader blir uppförda med hög kvalitet och enligt gällande normer ändå!

Till sist Farman: Jag har också fått den frågan om var jag kommer ifrån, i tid och otid. Ibland tycker jag att det är roligt, särskilt när jag känner att den kommer av en ärligt menad nyfikenhet. Ibland blir jag riktigt förbannad som när en försäkringsbolagsperson för några veckor sedan upplyste mig om att "här i vårt land gör vi så här".

Mitt råd till dig är: Se till att du kan språket. Att döma av din artikel har du kommit längre med det än jag gjort med de främmande språk jag har tagit till mig. Grattis! Du kommer aldrig att känna dig som svensk. Varför skulle du det? Däremot verkar det inte produktivt att gömma sig bakom allt svammel om mångfald. Du ska ut och konkurrera med svenskar och andra utlänningar på en arbetsmarknad där allt räknas: Kunskap, prestationsförmåga, förmåga att läsa kulturella signaler, social kompetens etc. Ingen har lust att ta särskild hänsyn till dig för att du är utlänning och vill ha stilpoäng för att du ökar mångfalden. Företag är enfaldiga.

Inse att migrantens öde är att känna sig hemma på fler ställen på jorden men inte riktigt hemma någonstans. När du kommer hem till ditt hemland är jag säker på att du försvarar Sverige och längtar tillbaka dit. När du är i Sverige blir det precis motsatsen.

Till alla er som tycker att alla ska stanna där de är och tror att allt blir bättre då: Ett av världens framgångsrikaste samhällen, USA, uppstod ur mångfald och invandring.

E pluribus unum

#39 Kurt: Du skriver mycket klokt. Men en sak - jag har svårt att ta till mig USA som exempel hur bra mångfalden än fungerat där. Det beror på att ursprungsbefolkningen så gott som utrotades. Tex dödade man helt medvetet alla bufflar för att tvinga in indianerna i reservat, de få som fanns kvar.
Det var likadant i Afrika. Så länge invandrarna var få höll man på med handel, när de blev starkare tog de över afrikanernas länder och förslavade dem.
Syd-amerika är ett annat exempel där ursprungsbefolkningen drabbades när folk från alla jordens hörn flyttade dit.

Sirius: Ja, du ska vara tacksam för allt Sverige har möjliggjort för dig. Hade du hellre fått avslag på din ansökan om att få bli svensk? Det finns inget drygare än just den attityd du visar upp, särskilt när sanningen är att Sverige hade klarat sig utan dig. Världen är full av människor som vill tillhöra ett sammanhang, att ha en gemensam strävan. Synd att du upptar deras platser med tanke på att du känner sån motvilja mot Sverige och det svenska. Eftersom du tydligen är en världsmedborgare så är det väl inget som hindrar dig att flytta vidare? Det kan väl inte finnas nåt självändamål i att bita sig fast i ett land du inte är tillfreds med enbart för att söndra?

Problemen är två:

1. Den nuvarande politken för invandring har aldrig förankrast bland de som bor i Sverige. Det är ett socialt experiment som togs av en liten grupp människor.

2. Att ha ett arbete, som är grundförutsättningen för att komma in bra i ett nytt land, har inte funnits i centrum. Och artikelförfattaren beskriver de konsekvenser som hans föräldrar mötte pga av det.

Sedig skriver: "Om några år kommer det att vara brist på arbetskraft i Europa och Sverige. Då blir mångfalden en fantastisk tillgång. Företagarna i Stockholm säger att deras största problem är återväxten."

Problemet är att det som krävs är kvalificerad arbetskraft. Universitetsexamen behövs för att kunna utföra produktiva jobb. Låg-produktiva jobb kan inte finansiera våran välfärd. Och som det ser ut nu så kommer tyvärr inte nästa generation av produktiva männskor (samhällets ryggrad) fram på det sättet du beskriver.
.
Om det du skrev var sant, så skulle vi inte stå inför den besvärliga debatt som vi nu gör. vad gör vi med en gemensam välfärd om vi inte längre kan finansiera den. Ska vi segregera välfärden? Eller ska vi skära ner den för alla?

"I Sverige bor idag ungefär 1,5 miljoner människor som har minst en förälder som är född utomlands." Jag är en utav dessa människor och en förälder född utomlands. Men det innebär inte att vi 1,5 miljoner människor alltid tycker likadant. När det gäller invandringsnivån kan man ha tre ställningstagande: öka, bra som det är, minska. Jag en av de som tror att vi måste minska vår nuvarande invandring (bl.a. pga. den låga sysselsättningsgraden i förorterna till våra storstäder). Detta står inte i kontrast med att jag även tycker att rasismen ska motarbetas med varje till buds stående medel (och som det är idag är detta otänkbart och debattklimatet fullständigt rabiat).

#43: Halt klart har vi dragit pâ en hel del folk som s.a.s. kommer att ha det svârt pâ arbetsmarknaden. Dock är den nationalekonomiska kalkylen inte riktigt sâ enkel som du antyder. Idag saknas det högkvalificerade. Rätt! Dock är det sâ p.g.a. näringslivets volym. Den, i sin tur bärs upp av samhället i dess helhet, som ocksâ (!) har förstärkts genom invandringen, som s.a.s. har tillsatt de, kan man säga, nâgot mindre utbildningstunga jobben. Det är med detta som med idrotten: Det är basen, knatteverksamheten, som skapar toppen.

Plus alltsâ detta med stordriftsfördelarna, det allmänna vârdet av en större ekonomi. Ur den vi har idag gâr det inte att "bara" tänka bort soialtjänstkostnaderna för alla de improduktiva invandrarna.
Utan invandrarna vore Sverige ett s.a.s. mindre land.

Det jag, för min del, tror är att
a) Sverige verkligen behöver en fortsatt, konstant invandring (befolkningsökning)
och att
b) dagens modell, som har fungerat bra i det förflutna, inte uppenbart har slutat att fungera bra idag.

Svensk invandringspolitik kan i det närmaste liknas vid ett tvångäktenskap, något som bestämts utan någondera parters samtycke. Det blir svårt att utveckla någon kärleksfull relation under sådana omständigheter, speciellt när båda parter saknar respekt och tillit till varandra.

#45 Sirius,

Vi har ett underskott på högutbildade (högproduktiva, ryggen i välfärden). Och ett överskott på lågutbildade (här finns arbetslösheten).

De lågutbildades livsbudget går inte ihop, det är de högutbildade som ger ett ordentligt överskott. Och fördelningspolitik och solidaritet gör att det går ihop i Sverige.

Att säga att välfärdens budget skulle gå ihop bättre med ännu mer lågutbildade som har svårt att platsa för ett jobb, bara för att de blir så många fler och vi får någon slags skal-ekonomi på det, är nog lite naivt. Sanningen är nog att resurserna per capita blir mindre och vi kommer se en segregation i välfärden, en uppdelning helt enkelt.

Vi ser det redan i skolan idag. Fler sektorer i samhället kommer delas upp på samma vis. Sjukvården står härnäst. Stora etablerade grupper (exempelvis journalister och politiker) kommer själva inte acceptera den nedskärning som det skulle innebära att ha en fortsatt solidarisk välfärd- Därför kommer det blir segregerat snarare en en nedskärning för alla.

Om vi gör så kan vi också ta in flera lågutbildade, då deras välfördskostnad blir lägre. På det här viset skapar de vänsterkrafter med sin tillåtande invandringspolitik exakt det samhälle de inte vill ha.

Hej, Farman.
Låt oss säga att du kommer från Irak.
Låt oss säga att du går på en utbildning och på denna utbildning går en annan person som också kommer från Irak.
När du får reda på att han också kommer från Irak så frågar du väl honom inte från vilket område/stad i Irak han kommer?
Och om du nu ändå frågar honom ifall han kommer från norra eller södra Irak ...beror det verkligen på att du är rädd för honom ? : /

Ja du Farman.. Det är inte lätt att vara invandrad till Sverige. Jag undrar om du har varit i Sverige någon gång över huvud taget? Bergsjön.. Va? Har du varit i Hälsingland, i Älvdalen, i Medelpads inland eller i Byske? Där bor Svenskarna, eller svennarna som vi kallas av våra inflyttade 152 nationaliteters landsmän. Vi som är "majoritetsbefolkning" och som fördenskull inte tillåts träda fram med vår kultur (barbariet enl. vår statsminister), vi som sjunger Evert Taubesånger, läser Jan Fridegård och Harry Martinsson (har du hört talas om dem?). Du är väldigt välkommen hit, både du och din pappa och mamma. Vi räknar inte folk efter hudfärg, etnicitet eller andra påfund här. Här gäller hederlighet och hårt arbete. Klarar man det så får man sill och nubbe på Midsommarafton - Sveriges Nationaldag. Begär bara inte att jag ska förstå alla särdrag och behov hos alla 152 nationaliteter som finns i landet. Men kanske alla dessa 152 skulle kunna lära sig något om en (1) folkgrupps särdrag.Då skulle säkert allt gå lättare för alla. Vi har för övrigt inga invandrare här. Bara någon enstaka semestertysk, ett par finnar som funnits här sen 50-talet och ett inflyttat par "Stockhomare". Det finns plats för fler.

Personligen har jag svârt för aggressiviteten som uttrycks i en del av kommentarerna. I mina ögon har Sediq skrivit ett över-genomsnittligt bra debattinlägg. Han svarar för det har där har framfört.

Det finns mânga som han i Sverige och det finns även mânga svenskar som, liksom han, är pâ väg att inlemma sig i samhället utomlands. Pâ den grunden borde det förhoppningsvis vara möjligt att förmedla vad som gynner resp. missgynnar sâdana processer.

I mina ögon vore detta ett gott i sig.

Sirius: Personligen har jag svårt för överslätandet och den totala oviljan att förstå som du ger uttryck för i dina inlägg. Sverige är ett fritt land och du får naturligtvis ha vilka åsiktet du vill, men tro inte att du på något sätt har rätt att diktera villkoren för vad vi andra får tycka eller inte tycka.

Jag tackar för alla kommentarer som jag har fått och fortsätter strömma in. Tyvärr hinner jag inte alltid svara på alla. Därför lämnar jag min e-post adress till alla som vill fortsätta samtalet eller har frågor. farman.sediq@hotmail.com
Men innan dess så finns det ett par saker man måste tänka på. Jag försöker i min vardag att inte generalisera, undviker fördomar och vill alltid bemöta mina fördomar. Men det finns historier och upplevelser för var och en som måste lyftas upp och pratas om.
Frågan "var kommer du ifrån" kan ställas på flera olika sätt. Många här pratar om nyfikenhet t ex, och det har jag inga problem med. Jag ställer själv liknande fråga om jag hör en annorlunda dialekt t ex. Men samma fråga kan också ställas på ett sätt som kan vara som att sätta personen i ett fack. Oavsett när jag har fått frågan "var kommer du ifrån", blir nästa meningen som frågaren ställer, "så du är inte svensk", eller "vi i Sverige är si och så". Sådana erfarenheter har många utländsk födda, man känner sig alltid målat i ett hörn, bli sedd som annorlunda, och inte annorlunda som unik, exotisk, utan annorlunda som att du är inte som oss. (exkludering)
"trivs du här" eller "trivs du här i Sverige", den frågan ställer man till den som är på "besök" eller är "gäst". En sån fråga får jag ganska ofta. Att det finns en främlingsrädsla, är också en sanning som man måste lyfta upp. Den rädslan finns båda hos majoritetfolket och minioriteten. Problemet är däremot när man inte vågar möta den andra för sin egen rädsla, man blir fast i sin kultur, värdering, norm för att "främmande är skrämmande". Ni som har jobbat med utlänskfödda kanske förstår vad jag pratar om, och ni som bor utomlands kan också relatera till det.