Sverige borde söka sanningen om Wallenberg

Under tisdagens presskonferens meddelade den ryska människorättsorganisationen Memorial att de vill inleda en mordutredning, något som det finns all anledning till.

I Sveriges hanterande av jubileumsåret saknas en balans. Det är bra att Wallenbergs gärning lyfts fram, men det hindrar inte att man samtidigt kräver att Ryssland ger forskare tillgång till all dokumentation om honom och personer han varit i kontakt med. Under de senaste åren har Ryssland visat en ny öppenhet, något som svenska UD väldigt effektivt lyckats ignorera.

I november 2009 avslöjade ryska säkerhetstjänsten FSB att en viss fånge nr 7 förhörts den 23 juli 1947, 6 dagar efter att man tidigare påstått att Wallenberg dog. Detta skulle "med största sannolikhet" ha varit Wallenberg. Nästa månad bad Sverige om klargöranden. Ett år senare hade man fortfarande bara försäkringar om att begäran kommer att besvaras.

Under sommaren 2011 publicerades information om Willy Rödel, en av Wallenbergs cellkamrater, information som Sovjetunionen och senare Ryssland hävdat att inte existerar. Den här informationen var bristfällig, och det finns med största sannolikhet mera information i arkiven, som också handlar om Wallenberg. Man kan fråga sig varför Sverige inte kräver att få se den.

I januari 2012, 11 år efter att den internationella forskningsgruppen som var tillsatt för att utreda Wallenbergs öde presenterade sina resultat, kom det fram att Ryssland avsiktligt undanhållit information. Alla framsteg som jag listat har skett efter att resultaten presenterades i januari 2001. Vid det tillfället höll Ryssland fast vid sin tidigare version, Wallenberg dog den 17 juli 1947 och Sverige sa att man inte kan veta säkert vad som hände. Det finns all anledning att ta vara på tillfället och kräva svar av Ryssland, och att inte nöja sig med de försäkringar som man än så länge väntat förgäves på ska infrias.

Den pågående konferensen har fått kritik för att inte vara tillräckligt seriös, och flera av de inbjudna har valt att inte delta. Jag kan inte se det som något annat än ett framsteg att ryska sidan vill ha en utredning. Däremot har Sveriges samordnare bestämt att inte använda det här året för att nå klarhet i Wallenbergs öde.

Sverige har att gyllene tillfälle att få fram sanningen det här året. Raoul Wallenberg uppmärksammas världen över, och ryska sidan är villig att samarbeta med Sverige. Varför tar man inte det här tillfället när det serveras på silverfat?

Länk till familjens hemsida: http://www.raoul-wallenberg.eu/

Melanie Wendelin (1 artiklar)

Anmäl