Marknaden är en dålig byggherre

En bostad är något alla har rätt till. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är mycket klar på den punkten och för vår egen del så kan vi därutöver luta oss på vår grundlag.

Gamla ordstäv som; egen härd är guld värd, kom in i stugvärmen och mitt hem är min borg, signalerar liksom många andra formuleringar värme och trygghet som kännemärke för en god bostad. Även om dagens bostad inte är en vedeldad stuga till skydd för isande vindar så tror jag att det mentala förhållningssättet till den egna lyan inte har förändrats så mycket från den tid då människan jagade och övernattade i grottor till dagens betydligt mer behagfulla tillvaro. Inte minst avslöjar barns lek, oavsett barnens sociala, etniska eller kulturella hemvist att så är fallet.

Vi vill alla trivas i vår bostad och vi lägger ner en hel del arbete på att göra det. För några har dock bostaden nästan blivit en statuspryl som man gärna visar upp. Att ha ett hem, en plats där man bestämmer själv, där man gör som man vill innebär inte bara trygghet utan betyder även mycket för möjligheten att utvecklas och växa. Hemmet är mer än väggar, golv och tak, det är en helhet, en känsla, en trygghet. Var och en utvecklar sina unika bovärden och människor som bor i närheten av varandra utvecklar också kollektiva värden som ökar boendets totala värde. Ett trapphus i ett flerfamiljshus är aldrig likt ett annat. Där kan finnas såväl skrivna som oskrivna regler, synliga och osynliga band, vänskap och konflikter.

Hyresrätten är det moderna samhällets boendelösning som till skillnad från alla former av enskilt ägda eller privata bostäder löser den moderna människans alla bostadsproblem utan att tynga den enskilde med alla de risker som bostaden är utsatt för i dagens allt mer globaliserade stadsstruktur. På den nyliberala globala arenan flyttar produktion mellan länder och världsdelar i allt snabbare takt. Produkter som ansetts självklara försvinner och ersätts av sådant som bara kort innan var okänt och kanske till och med otänkbart. Med snabb innovation blir råvaror som varit oundgängliga förgängliga och högt värderad yrkeskunskap betydligt mindre värd. Den trygghet som fans med en gård där huvuddelen av det nödvändiga kunde produceras av dem som bodde på gården har på några få generationer bytts ut mot en verklighet där även medborgaren är en vara på en marknad. Beroendet av en väl fungerande global försörjningskedja är en del av det pris vi måste betala för vårt stora materiella välstånd.

På den globala marknaden är det pengarna som styr och högsta möjliga avkastning på insatt kapital utgör målet. Även om konsumenterna emellanåt lyfts fram som värdefulla, ja rent av nödvändiga för att marknaden skall fungera, så är det uppenbart att kapitalintresset inte tar någon hänsyn till att producenterna i stort sett är samma personer som de som förväntas konsumera produkterna. Det är svårt för arbetaren att vara en god konsument när maskinerna gör henne eller honom arbetslös och utan lön.

Många anser att den globala arbetsfördelningen bara har fördelar andra ser problem. Man kan dock konstatera att systemet tenderar att hacka. Det går inte alltid så bra. (Man kan ju inte skriva att det går som på räls längre.) Den så kallade konjunkturen varierar och ekonomiska kriser avlöser varandra. När nu nästan alla människor på jorden på något sätt är beroende av den globaliserade ekonomin så drabbas många fler när det hackar. Sårbarheten för den enskilde är så oändligt mycket större när till och med en enkel bit bröd kan kräva en fungerande produktionskedja som omspänner flera kontinenter. Att fröerna, mjölet, oljan och det färdiga brödet befinner sig på den platts på jorden där de ger störst vinst innebär inte med nödvändighet att den som är i störst behov av bröd får någon tilldelning.

För en miljöpartist är det en självklarhet att se helheten. En bostad i en Stockholmsförort, i Storuman eller i Dalarna är inte bara en bostad just där, det är lika mycket en bostad på en global marknad. Den moderna människan byter gärna land under sin livstid, kanske för en kortare periods studier eller för en längre tids yrkeskarriär i en annan del av världen än den där man föds. Allt fler får möjlighet till en livsresa som omfattar många länder. För somliga är flytten inte frivillig oavsett om man är välutbildad eller inte. Orsakerna kan vara många men brist på arbete är en vanlig orsak. De som aktivt, exempelvis av ren nyfikenhet, väljer att bo, studera och arbeta i många länder blir också de allt fler.

Möjligheten att hyra sitt boende ökar friheten att flytta dit jobben flyttar eller dit där något annat lockar. Att äga en bostad på en global marknad utgör ett växande risktagande. Jag har stor förståelse för att många, särskilt med den osäkerhet som just nu råder i den globala ekonomin, helst inte vill binda sig vid ett ägt boende. Bristen på hyresrätter gör dock att många som varken vill eller borde ändå tvingas lösa sin bostadssituation genom att köpa en bostad. Jag har hört många berätta om hur svårt det kan vara att sova lugnt om natten i en sådan situation.

Hyresrätten, såväl den privatägda som den av kommunerna ägda, har haft stor betydelse för utvecklingen av bostadsstandarden i vårt land. Men även bostadsrättsrörelsen har bidragit med många nyheter. Med kommunerna som säkerhet kunde de kommunala fastighetsbolagen bygga bostäder både i en snabbare takt och med högre standard än vad som varit möjligt med enbart privat finansiering. Även statliga lånegarantier och olika former av stöd har bidragit. Många av dagens unga kanske inte vet om att man bara behöver gå två generationer bakåt i tiden för att höra berättelser om att varmt vatten, badkar och vattenklosett i lägenheten var en lyx för få och en nyhet för de flesta.

De statliga och kommunala satsningarna på bostadsbyggande under de första trettio åren efter andra världskriget gynnade många företag och drev på utvecklingen i Sverige på samma sätt som många andra offentliga projekt gjort under hela 1900-talet. Trots alla de fördelar hyresrätten har så är den emellertid alvarligt hotad idag. Dels på grund av det svenska medlemskapet i EU men framför allt på grund av att vårt samhälle idag domineras av en övertro på marknadslösningar. En fungerande marknad kräver vissa grundläggande förutsättningar. Dom skulle kunna vara på plats för att skapa en fungerande marknad mellan bostadsbyggarna, mellan fastighetsförvaltarna och mellan materialtillverkarna. Trots det är marknadsfunktionen svag i Sverige eftersom aktörerna är så få. Men det är inte trovärdigt att påstå att vi har en fungerande marknad mellan bostadskonsumenterna och mellan dessa som grupp och de som bygger och förvaltar. För att en sådan marknad skall fungera så måste det finas ett utbud av bostäder som både motsvarar konsumenternas behov och deras efterfrågan. Idag saknas över hundra tusen bostäder, både egna hem, bostadsrätter, hyresrätter och ägarlägenheter, innan man kan börja tala om en fungerande marknad för bostadskonsumenterna. Sedan länge gäller i stället finansmarknadens eller fastighetskapitalets planhushållning på bostadssektorns område. Regeringen har inga som helst ambitioner att försöka bryta denna fastighetskapitalets planhushållning på bostadsområdet. Det innebär att medborgarna tvingas fortsätta betala priser för sitt boende, oavsett vilken boendeform man väljer, som dikteras av den bristsituation som marknaden planerat för att optimera sina vinster.

Med en svag politisk ledning så kan man även befara allmännyttans långsamma död. Många av allmännyttans bostadsföretag kommer att få stora svårigheter att klara av den av EU dikterade nya allbolagens krav på avkastning samtidigt som företagen tyngs av att de lyder under kommunallagens alla pålagor. I många kommuner existerar inte heller den marknad som lagstiftaren utgått från. Många bostäder finns i första hand därför att de behövs och inte för att de som bor där har möjlighet att betala konstlat uppdrivna så kallade marknadsmässiga hyror eller avgifter.

Marknadskraft är en bra kraft på vissa områden men en skadlig mekanism på andra. Alla gränssnitt passar inte för marknadsstyrning liksom vissa varor och tjänster inte gör det. Så länge politiken inte vågar inse det och klarar av att vinna väljarnas förtroende för andra metoder att hantera fördelning av välfärd där marknaden inte klarar det så kommer vi att exempelvis få leva med en dysfunktionell bostadsmarknad där hyresrätten utarmas allt mer och de boende i allt större utsträckning får bära riskerna med globaliseringen.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45275

11 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är viktigt för människor att äga sinn egen bostad. Då har de fastegendom som staten inte kan ta bort genom att trycka pengar.

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-ett-eko-fran-1930-tale...

Läs och begrunda vad Peter Wolodarski förslag innebär i praktiken om du har 300 000 i kontanter på ditt bankkonto.

Den enda säkra hamnen för vanligt folk är hus och mark.

En investering som har givit en vanlig inkomstagare ca 10 000 till 20 000 kr extra i varje månad. Huspriserna går ju som en raket i de attraktiva områdena.

Permalänk | Anmäl #1 u_19023, 2012-06-11, 09:03

Man äger sin bostad när den är obelånad. Det gör inte svenska husägare.

Varifrån kommer iden om att lägenheter är säkra investeringar som aldrig minskar i pris. Se på grundfakta. En boendekarriär varar mellan 20 och 45 år. I framtiden blir den mellan 30 och 45 år pga arbetslöshet, studier som ersättning för arbetslöshet och lärlingslöner. Dessutom har vi inga ideer om hur vi ska behålla industrin i Sverige. Eftersom industrin betalar mer än andra branscher så ska en och en halv miljon leva på 5000kr mindre i månaden. Räntan kan inte sänkas mer. Så iden att bostäder alltid ska öka i värde är ganska riskfylld.

Istället för att lova guld och gröna skogar är det kanske en bra ide att arbeta med riktiga lösningar istället för ideologiska slagord.

Mycke jobb blir de,

Permalänk | Anmäl #2 Anders Olsson, 2012-06-11, 10:20

Miljöpartiet står för en orimlig politik i många frågor. Vi kan inte bevara välfärden inom landet med en helt öppen invandring där vi erbjuder det som saknas i andra delar av världen.
Det gäller även boende!
Med dagens byggande och invandring så pressas vi samman i allt mindre bostäder per person.
Att då öka bostadsbyggandet utan kalkyler som täcker kostnaderna i miljöer där arbetslösheten är hög är ett bra exempel på det orimliga i Miljöpatiets politik!

Permalänk | Anmäl #3 Lars Kronqvist, 2012-06-11, 10:21

#2 "Man äger sin bostad när den är obelånad. Det gör inte svenska husägare."

Korrekt men man tjänar extra mycket på att låna när man vet att politikerna sitter vid sedelpressarna och dreglar.
Det är således inte riskfritt att låna men man har väldigt goda odds på att man kommer tjäna på det när sedelpressen startar på allvar.

Mycket av huspriserna är idag inflation som inte syns i infaltionsstatistiken. Huspriser är ju inte inflation enligt Sverige. De som inte äger sinn bostad eller har lån i bostad är de stora förlorarna under perioden 1990 -2012.
Det innebär att de har förlorat ca 10 000 kr per månad i plånboken i 20 år.

Permalänk | Anmäl #4 u_19023, 2012-06-11, 11:21

Det ska vara
"INTE har lån i bostad."

De enda som har vunnit på hyresrätt är de som har lyckats tillskansa sig lyxobjekt i centrala delar. Det är mest politiker och elit.
Jag känner inte till någon normal Svensk som har fått en hyresrätt i centrala stockholm.
Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #5 u_19023, 2012-06-11, 11:24

Hur många i Sverige lever i obelånad bostad? Hur många i Sverige har 300.000 på banken?

Kan inte fatta att folk tror dom "äger" när dom är skuldsatta över öronen för resten av livet, och bara hyr av banken. Och när de dör en dag, får barnen ta över dessa skulder utan att de kanske får ta över boendet. För det är inte alls säkert..

Det är mycket yrsel och sagoslott i huvudet på väldigt många numera.

Permalänk | Anmäl #6 u_22014, 2012-06-11, 11:37

#4

Jag ser en bostad som något att bo i inte som ett spekulationsprojekt.

Om man inom rimliga gränser kan tjäna pengar på detta är detta okey, men det jag reagerarpå är den nuvarande bubblan, att vi lånar av våra barn och tar av pensionerna genom att hålla räntan ártificiellt låg. Jag har inget emot marknaden men jag betraktar inte den nuvarande situationen som en marknad utan som ett sätt av staten att skapa låtsasförmögenheter som kommer att spricka. När t.ex staten lånar in pengar till 3% och lånar ut dom till 2% så är det ingen marknad.

Som Marc Faber sa: En bank måste vara dum,dum,dum om dom inte tjänar pengar när staten ger dom pengar.

#6 Om det är skuld i dödsboet så har jag för mej att de gör konkurs, man kan inte ärva skulder.

Permalänk | Anmäl #7 Anders Olsson, 2012-06-11, 12:04

Visst äger man sin bostad även om den är belånad hos en bank.
I större utsträckning i Sverige än i USA. Vi har personligt betalningsansvar för lånen även om boendet ligger som säkerhet för lånen.
Det man äger vårdar man. Så krasst funkar vi!
Det man betalar snålar man med, ta energiåtgång för olika upplåtelseformer så förstår ni skillnaden mellan eget och andras ansvar. Därför är hyresrätten dyrare än allt annat boende!

Permalänk | Anmäl #8 Lars Kronqvist, 2012-06-11, 14:44

# 8 Lars Kronkvist.

Jag har svårt att se att en hyreslägenhet skulle renovera ett fullt fungerande badrum för 200.000 och motivera det med att värdet ökar med den summan. Men det gjorde bostadsrättsinnehavare så sent som för några år sedan. För mej framstår detta bara som en dum spekulationsekonomi . Men det går bra om man vet att staten betalar både en del av räntan och en del av ombyggnaden. Och om man vet nästa generation får ta smällen så småningom.

Permalänk | Anmäl #9 Anders Olsson, 2012-06-11, 17:58

#7 Anders, det är inte spekulation att säkra sinna pengar. Du kan inte säkra dinna pengar i banker. Staten trycker nya pengar. Staten skapar inte låtsar förmögenheter utan omfördelar förmögenheter mellan dem som kan få tidiga inflationspengar (låntagare och banker). Förlorarna är dem som inte har ett inflationsobjekt.
Ett inflationsobjekt är ett objekt som driver inflationen men som inte räknas i inflations statistiken.
Just nu räknar man inflationen i en korg med kinesiska varor.

Om du vill veta vad inflationen är så tittar du på huspriser eller bensinpriser sedan 1990.

De som kan låna mycket (de rika) tjänar mest på systemet.
Man kommer aldrig låta bubblan brista till slut. Den ska ätas upp av hyperinflationen som kommer snart. Bankerna ska hållas skadelösa till varje pris trots att de är de som föder bubblan med elektroniska pengar. Numera behöver man inte ens komma åt sedelpressarna för att driva på inflationen.

Permalänk | Anmäl #10 u_19023, 2012-06-11, 19:31

Bra skrivet!

Permalänk | Anmäl #11 Marion, 2012-06-12, 18:12

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.