Fördel för Europas svarta får i grekiska nyvalet

Det grekiska riksdagsvalet för knappt tre veckor sedan blev ett stort bakslag för dem som önskade en någorlunda funktionsduglig regering som skulle kunna ta tag i landets stora ekonomiska problem. Men bortsett från att valresultatet omöjliggjorde bildande av en sådan regering innebar resultatet också att hela det bipolära politiska systemet som gällt i Grekland sedan Andra världskriget helt raserades. Hela sju politiska partier kom med i parlamentet och ytterligare fyra partier var nära att klara treprocentsspärren.

Valresultatet visade också på en klar skiljelinje som skär tvärs igenom det politiska fältet i frågan om låneavtalet och Greklands memorandum med trojkan (EU, ECB och IMF). Den omöjliggjorde bildandet av en bestående regeringsmajoritet för den ena eller andra ståndpunkten. Nyval, vilket kommer att hållas den 17 juni, blev därmed det enda alternativet.

Nu rör sig dock det politiska systemet åter mot ett mer oligopolärt system med färre och större partier. De småpartier som inte lyckades komma in i parlamentet håller på att slå ihop sig med varandra eller ingå samarbetsavtal med större partier inför nyvalet. Vi observerar alltså en rörelse i riktning mot det tidigare systemet. Vi lär dock inte få se en återgång till det gamla tvåpartisystemet, däremot har möjligheterna för en mer regeringsduglig majoritet efter nyvalet ökat.

Valresultatet och dess orsaker

Inget parti fick över 20 procent av rösterna vid valet den 6 maj. De två dittills stora partierna, det socialdemokratiska ”PASOK” och det moderata ”Nea Demokratia” (ND), som båda står för en europavänlig politik och som har styrt landet under de senaste decennierna, fick se sitt tidigare väljarunderlag raserat.

PASOK innehade regeringsmakten efter valet 2009 och hade då absolut majoritet i parlamentet med 160 platser av 300 sammanlagt (44 procent av rösterna). I valet i maj fick man enbart 13 procent av rösterna och blott 41 mandat. PASOK straffades av väljarna för att man tagit ställning för det första låneavtalet i juni 2010 och för det andra avtalet i mars 2012. Väljarna gav därmed PASOK hela skulden för den hårda åtstramningspolitiken som följde av avtalens villkor och som resulterade i att landet hamnade i en mycket djup recession. BNP föll kraftigt, folks inkomster minskade rejält och arbetslösheten tredubblades. I dag uppgår den till 25 procent samtidigt som ungdomsarbetslösheten är omkring 50 procent.

Som en direkt konsekvens av omröstningen om det andra låneavtalet uteslöts också ett stort antal PASOK-ledamöter som vägrade att rösta för avtalet. De anslöt sig sedermera till andra eller till nybildade partier.

Innan dess, i oktober 2011, hade PASOK-ledaren och premiärministern Georgios Papandreou blivit tvungen att avgå efter att han försökt få till en folkomröstning om låneavtalet. Han ersattes på partiledarposten av dåvarande finansministern Evangelos Venizelos. Samtidigt fick landet en interimsregering med förre riksbankschefen och viceordföranden i ECB Lucas Papademos som premiärminister. Regeringen hade stöd av bland andra ND och av högerextrema LAOS och de ingick tillsammans med PASOK i Papademos regering.

PASOK är fortfarande för låneavtalets tillämpning, på senare tid har det budskapet dock kombinerats med uttalanden om att det också är viktigt med selektiva tillväxtåtgärder. Det franska valresultatet inger partiet förhoppningar att en omförhandling i den riktningen är möjlig. PASOK förordar också att EU enas om utgivande av euroobligationer för att lösa upplåningsfrågan och för att minska lånekostnaderna för de skuldtyngda länderna.

Det moderata ND blev största partiet i valet men fick endast 18,85 procent av rösterna (tidigare 33,5 procent). Trots det fick man 108 riksdagsplatser, detta till följ av vallagen som ger en bonus på 50 mandat till det största partiet. Syftet med den regeln är att bidra till bildande av en funktionsduglig regering, helst en enpartiregering, men det var inte lagstiftarens mening att ett så pass ”litet” parti skulle gynnas. I praktiken fördubblades ND:s antal platser i parlamentet och detta på bekostnad av de övriga riksdagspartierna.

ND, med partiledaren Antonios Samara i spetsen, var högljudda motståndare till låneavtalet, men gjorde en helomvändning och röstade för det andra avtalet. Ett stort antal ND-ledamöter som vägrade att rösta för avtalet uteslöts i samband med detta. Idag är ND:s inställning att landet skall fullfölja låneavtalet samtidigt som man vill ha en omförhandling av villkoren i riktning mot mer tillväxtskapande åtgärder. Även ND förordar euroobligationer.

De riksdagsmän som uteslöts ur ND på grund av deras vägran att stödja det andra låneavtalet, utgör idag grunden till ett nybildat parti, de ”Oberoende Greker” (OG), med Panos Kamenos som partiledare som uteslutits ur ND. Partiet fick i valet 10,7 procent av rösterna och 33 riksdagsplatser. OG är ett rätt populistiskt parti med nationalistiska inslag som är emot lånepartiet.

Ett dittills litet vänsterparti, SYRIZA (Koalitionen för den Radikala Vänstern), fick se sitt väljarunderlag nästan fyrdubblat i valet - från 4,6 procent till 16,8 procent (från 13 till 52 mandat). Därmed blev SYRIZA andra största parti. Det är SYRIZA som sedan dess ”spökar” med sina ställningstaganden mot låneavtalet och memorandumet. Den 37-årige partiledaren Alexis Tsipras hållning till euron är ganska diffus. Å ena sidan vill han att landet skall stanna kvar i eurosamarbetet, å andra sidan vill han omförhandla låneavtalet.

Analyserna tyder entydigt på att partiets stora ökning beror på en tillströmning av missnöjda Pasok-väljarna. SYRIZA gavs efter valet möjlighet att ingå eller till och med leda en regering, men partiet var emot det. Uppenbarligen var SYRIZA varken berett på valresultatet eller på att bära regeringsmakten med allt var det skulle innebära.

Den Demokratiska Vänstern (DV) fick 6,1 procent av rösterna och 19 riksdagsmandat. Partiet för en Europavänlig politik, är för landets fortsatta anslutning i euro men vill se fler tillväxtsatsningar. Även DV fick merparten av sina röster från missnöjda före detta PASOK-väljare. DV hade möjlighet att ingå i ett regeringssamarbete med PASOK och ND och var i princip för ett sådant samarbete, men man krävde att även SYRIZA skulle delta i en sådan regering.

Det populistiska och främlingsfientliga högerpartiet Ortodoxa Folkliga Fronten (LAOS) fick enbart 2,9 procent (tidigare 5,63 procent och 15 mandat) och hamnade utanför riksdagen. De senaste dagarna har flera av LAOS parlamentsledamöter lämnat partiet och anslutit sig till ND. LAOS som tidigare stött låneavtalet ändrade ståndpunkt i anslutning till det andra låneavtalet och vill nu förhandla om avtalet. Personligen ser jag LAOS misslyckande att komma in i parlamentet som en positiv överraskning. Det negativa är att en del av dess tidigare väljare valt att vända sig till det rasistiska och nynazistiska partiet Gyllene Gryning (GG) som överraskade med 7 procent (21 platser). Partiet hade tidigare aldrig fått mer än 0,3 procent.

Resultatet kan delvis ses som en reaktion mot den enormt stora illegala invandringen i Grekland. Hundratusentals illegala invandrare från Asien och Afrika befinner sig i landet och antalet ökar hela tiden. Anledningen är att cirka 80 procent av alla flyktingar och illegala invandrare som vill till Europa kommer in via Greklands östra sjö- och landsgräns mot Turkiet.

Min uppfattning är att de 7 procent som Gyllene gryning fick, i kombination med den allmänna förvirringen som råder i landet till följd av den ekonomiska krisen, är en missnöjesyttring snarare än ett tecken på att rasismen gror i Grekland. Min bedömning (och förhoppning) är att partiet kommer att backa kraftigt i nyvalet. Det återstår att se om partiet då överhuvudtaget lyckas komma in i parlamentet.

Ekologerna – De gröna, lyckades än en gång inte komma in i parlamentet. Det fattades bara några få röster för att komma över 3 procentsspärren. Misslyckades att komma in gjorde också den mycket europavänliga Demokratiska Alliansen som bildats av ND-avhoppare. De senaste dagarna har man därför återvänt med sin grupp till Nea Demokratia. Två mindre partier med proeuropeisk och liberal inryckning fick omkring två procent vardera och går nu samman inför nyvalet.

Ett stort antal mindre partier fick sammanlagt 6,7 procent av rösterna. Dock bedömer jag att dessa partiers sammanlagda andel kommer denna gång att minska avsevärt.

Ett missvisande stort röstbortfall

Enligt valstatistiken avstod 35 procent av de röstberättigade från att rösta. Den andelen är i verkligheten mycket mindre, uppskattningsvis omkring 20 procent av de röstberättigade som befinner sig i landet. I den grekiska vallängden ingår nämligen miljontals utlandsgreker som enligt vallagen inte får rösta från utlandet. Varken poströstning, röstning i andra vallokaler eller i vallokaler utomlands tillämpas i Grekland.

På väg till valurnan

Trots att nya konstellationer håller på att formeras är läget fortfarande ovisst inför nyvalet. De senaste opinionsundersökningarna tyder på att antingen Nea Demokratia (ND) eller SYRIZA kommer att bli största parti. Det mest troliga är att ND tar hem segern och bonusen om 50 extra mandat.

ND har en komparativ fördel av alla avhoppare som nu återvänt till partiet. Paradoxalt nog har det dock försvagat partiledaren Antonios Samaras ställning i partiet. Det beror på att dessa nygamla partimedlemmar av olika anledningar varit i konflikt med honom. De, i synnerhet den förra utrikesministern Theodora (Dora) Bakoyannis som haft partiledarambitioner, kommer att lurpassa tills tillfälle ges att fälla Samaras.

Och det lär komma. Det finns många som tycker att dagens labila situation i Grekland till stor beror på att Samaras och ND inte gav sitt stöd till det första låneavtalet. Dessutom var det Samaras som tvingade fram det ödesdigra nyvalet den 6:e maj, trots att det fanns en mycket stor majoritet i parlamentet för att fortsätta den överenskomna vägen. Det har lett till rent fientliga känslorna gentemot Samaras i europeiska fora och hos systerpartierna CDU i Tyskland och Moderaterna i Sverige. Dessa blottor lär förr eller senare att utnyttjas av de som lurpassar om hörnet.

Då PASOK i princip är neutraliserat är Samaras blickar inför nyvalet vända mot SYRIZA som utgör huvudmotståndaren. SYRIZA och i synnerhet dess partiledare Alexis Tsipras utmålas som opålitlig, Europafientlig, en person som med sina ställningstaganden och med sin fientlighet mot låneavtalet äventyrar landets fortsatta kurs inom euron och i den europeiska familjen.

Om knappt tre veckor kommer vi att veta hur det blir. Till dess kan vi räkna med fortsatt marknadsoro och med börskurser som åker upp och ner som i berg och dalbana, även om detta till stor del är ett ”problem” som inte har sin grund uteslutande i den grekiska ”röran”.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45201

12 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det Karkamanis skriver saknar större intresse.
Grekland fuskade. Eu-kretsen vissat att Grekland fuskade.
Ocksâ andra (ganska mânga!) länder fuskade.
Även detta var, mellan skâl och vägg, inte obekant?

Nu kärvar det till sig alltmer.
I det läget, precis som vanligt, gäller det att inte bli sittande med Svarte Petter. Verkar det här inte ganska rimligt att förmoda att fusk-grekerna kommer att se till att det trista kortet inte stannar hos dem? De kommer -givetvis- att spela över det till EU!

EU har -i sin egenskap av stormöte- inte ens en spelförare!
Gissa vem som -i det läget- kommer att "vinna"? Räkna med fusk! Som man bäddar fâr man ligga! Ge sig i lag med fuskare!

Permalänk | Anmäl #1 Sirius, 2012-05-24, 15:45

Grekland måste göra något åt skattefusket, varför har regeringen inte gjort det? Jag läser att den svarta ekonomin i Grekland beräknas utgöra en tredjedel av dem legitima och dess värde uppskattas vara runt tusen miljarder kronor. Mycket av pengarna finns i andra europeiska banker, vad jag förstått.. Kan inte EU hjälpa till med något där? Dessa skattefuskare utnyttjar samtidigt den skattefinansierade välfärden

Sen kan man inte bara hålla på med nedskärningar och låta vanligt folk leva med hopplöshet och nästan svält, det måste såklart till tillväxt, också, så att man kommer någon vart och inte bara står och stampar i dyn..

Permalänk | Anmäl #2 Ina Höst, 2012-05-24, 15:47

Sen hur mycket av den grekiska ekonomin slukar massinvandringen? Vad kan EU göra för att hjälpa Grekland med det problemet?

Permalänk | Anmäl #3 Ina Höst, 2012-05-24, 15:55

Själv hoppas jag att Grekland lämnar både Euron och EU(SSR) och blir ett fritt och blomstrande land, förhoppningsvis följer alla andra länder sedan efter och befriar sig själva från diktaturen EU(SSR).

Ingen valutaunion i världshistorien har överlevt och det kommer inte EMU att göra heller var så säkra.

Permalänk | Anmäl #4 Johnny Andersson, 2012-05-24, 17:08

Några avgörande viktiga punkter är:
- Grekland verkar ha en inbyggd struktur som per definition är tärande och det synes inte gå att krympa den offentligt finansierade (av andra länder) delen till en nivå som gör att landet "går runt"

- Att man inte kan rösta i utlandet kan verka konstigt, men ännu konstigare är att andra generationen invandrare som bara bott i Grekland inte har en chans att bli grekiska medborgare. Nu kanske de inte vill det, kan man raljera, men som regel lever dessa i samhällets bottenskikt, och Grekland har mycket att lära.

- etnicitet betyder all i Grekland, och på balkan och hela östra medelhavet också för övrigt.

Permalänk | Anmäl #5 GB, 2012-05-24, 17:50

Jaja! Allt detta ocksâ, i sinom tid.
Just nu gäller det att bli av med Svarte Petter.
Här säger EU till Grekland: Ni mâste ta er i kragen!
Och Grekland till EU: Vill ni ha problem?
Skillnaden âr sedan att Grekland inte behöver göra nâgonting för att EU skall fâ problem medan EU inte kan göra nâgonting för att fâ grekerna att ta sig i kragen. Mer än att vädja till deras ev. högre känslor. De kunde enl. min enkla mening lika gärna vädja direkt till högre makter. (Gör det kanske ocksâ!)

Permalänk | Anmäl #6 Sirius, 2012-05-24, 19:34

Det blir väl så att man inför Euro-obligationer. Det innebär att Grekland (och alla andra) får en egen sedelpress.

Då kan man fortsätta som förut, man anställer hela befolkningen till statliga tjänster utan arbetsuppgifter och betalar en 10'000 euro månaden i lön. Finansieras via sedelpressen (Euro-obligationer).

De reala kostnaderna står Tyskland och övriga euroländer för (om de inte väljer att göra lika dant som Grekland.)

Permalänk | Anmäl #7 Harald Lang, 2012-05-24, 23:15

Jag har inte förstått problemet med Grekland. Privata banker har lånat ut pengar till dem vilket är ok. De vill inte betala tillbaka vilket är ok.
Bankerna som har lånat ut pengar har då tappat pengarna.
Grekland har nu vissa svårigheter att hitta nya långivare.
Vad är problemet?
Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #8 u_19023, 2012-05-24, 23:26

#8 Problemet är att marknadsekonomin inte tillåts fungera så att bankrutta stater och banker tillåts gå i konkurs.

Sedan att man har skapat en valutaunion utan att skapa en finansbudget och en regering medför att valutaunionen inte kan fungera i längden, på samma sätt som ERM kraschade 1992 kommer nu EMU att krascha, lika bra att få det överstökat. Återgång till nationella valutor och penningpolitik samt ett mellanstatligt samarbete i stället för ett överstatligt samarbete.

Permalänk | Anmäl #9 Johnny Andersson, 2012-05-25, 11:09

Jag kan barafullständigthålla med #9

Vi måste börja låta dåliga långivare och låntagare gå i konkurs.

Permalänk | Anmäl #10 Anders Olsson, 2012-05-26, 06:37

Hela problemet är att det är svårt att förutsäga hur stor skada världsekonomin kommer att ta. Faller Grekland så faller flera företag och kanske även länder. Det värsta scenariot är om USA och Japan dras med i det hela för då kommer vi att se en världsekonomi i totalt kaos under några år. De sociala konsekvenserna och oroligheterna som säkert blir en följd av detta är oöverblickbara. Visst är det grekisk politik och korruption som är orsaken till det hela i just Grekland men detsamma gäller för de övriga länderna som är i riskzonen. De är samma goda kålsupare. Att obama tycker att EU ska gasa är så klart för att hjälpa USA att skjuta på sina problem några år till. Sanningen är att både Japan och USA är lika illa ute som Grekland reellt sett men de har klarat sig på grund av sin ekonomiska storlek så här långt. Deras tid kommer också att komma och då är de riktigt stora problemen över oss alla. Att politikerna kämpar med näbbar och klor för att försöka rädda Grekland är just för att de är rädda för de här konsekvenserna.

Permalänk | Anmäl #11 Kristian Fredriksson, 2012-05-28, 00:27

"Vi måste börja låta dåliga långivare och låntagare gå i konkurs."

Permalänk | Anmäl #12 John Berns, 2012-07-13, 14:03

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.