Allmännyttan borde vara den mest nytänkande byggherren

Den här hyresrätten jag bor i räddade oss. Eller det gjorde den väl inte, vi hade överlevt i min 67 kvadratmeter lilla bostadsrätt med de tre barnen också. Men den tog oss ur en knipa på ett sätt som jag är väldigt tacksam över. Vi hade fått ett lånelöfte på tre miljoner för en nybyggd bostadsrätt dit vi tänkte flytta. Det var inte pengar, det var bara en siffra, det var sommar 2008, före den stora krisen. Sedan tog banken tillbaka lånet, men kontraktet var skrivet, och kunde inte brytas. I ett år stod vi mitt i en fallande bostadsmarknad med ett kontrakt på en lägenhet som vi inte kunde köpa. Förlusterna kunde räknas till allt mellan noll och en miljon. Den märkliga marknaden som kallas Stockholms bostadsmarknad räddade oss, vi kunde sälja vidare vårt kontrakt. Men det där hålet jag föll igenom det där året har präglat mig. Skammen jag drog på mörka gryningnsmornar på väg mot dagis, det är alltid sig själv man förbannar, att man gått på skenet. Hur kunde jag tro på det? Man ställer sig där i skrubben, förminskas, skäms. Medan staten hjälper bankerna på fötterna.

Min tacksamhet mot hyresrätten som form beror på att det var då den kom förbi. Det var som i boken om Alfons och hans låtsaskompis Mållgan. Mållgan är perfekt, han bråkar aldrig, man kan plocka fram honom när man är ensam. Men han faller i jämförelse med den verkliga kompisen, Viktor. Viktor kommer nämligen när man verkligen behöver honom, när de stora grabbarna är ute efter att slå en till exempel. De stora lånen, hålet, allt det där drömmandet var en Mållgan.

Hyresrätten blev vår Viktor. Som tog oss bort från en bostadsmarknad där vi inte hade råd att köpa något. Till en där vi hade råd att bo.

Så långt en bakgrund.

Men frågan hänger ändå över mig: Varför äger Stockholms stad ett bolag som förvaltar huset som jag bor i? Vad är själva poängen? Är det för att producera ett heltigenom banalt och i många avseenden omodernt nybyggt hus för sådana som mig, som trots allt har råd att betala 12 000 kronor i månaden för 100 kvadratmeter.

Jag får inte ihop det.

Det måste finnas en annan anledning. Den anledningen, tänker jag, måste stavas risktagande.

Ett kommunalt bolag måste kunna ta risker som andra bolag inte kan ta. För att uppnå något som andra inte kan. Annars är de ju poänglösa.

Allmännyttan har ett lagstadgat samhällsuppdrag. Men i mitt hus finns ingenting som särskiljer det samhällsuppdraget. Alla nya bostadsrättshus i min närhet är smartare och har till exempel en mer avancerad form av mätning av energiförbrukning och sophantering.

Till och med den gamla bostadsrättsförening från 1947 som jag flyttade ifrån var mer avancerad i sammanhanget.

Det är ju närmast genant.

Är det för att hyresrätter överhuvudtaget ska bli byggda? Men det kan staden ordna på andra sätt, genom sina markanvisningar till privata aktörer.

Allmännyttan bör, om nu kommunerna ska fortsätta att ha dem, vara drivande på alla områden i bostadsutvecklingen. Det är de som ska betala forskarna och samarbeta med ingenjörerna för att ta fram morgondagens bostad. Det hör jag dem aldrig tala om. Det gör däremot gärna de kommersiella bostadsrättsproducenterna, de har nämligen förstått det ekonomiskt fördelaktiga i det.

Allmännyttan har med den nya lag som trädde i kraft 1 januari 2011 ett lagstadgat samhällsuppdrag. Liksom ett lika lagstadgat ett affärsmässigt uppdrag.

Det affärsmässiga uppdraget innebär, står det i propositionen till den nya lagen att det är ”det långsiktiga resultatet och inte den kortsiktiga lönsamheten som står i fokus”, samt att företagen ska utgå från vad som är långsiktigt bäst för företagen ”givet de begränsningar och förutsättningar som ligger i att de ska vara långsiktiga /…/ I det långsiktiga perspektivet ligger även hänsynen till hur bostads- och hyresmarknaden kan utvecklas”.

Här finns ett uppdrag att utveckla en bostadsmarknad, en tanke om staden, stadsbyggandet och inte minst arkitekturen. Den specifika affärsmässigheten har formulerats för de här bolagen för att de ska kunna och våga ta den risken.

När propositionen till den nya lagen skrevs motiverades kombinationen mellan affärsmässighet och samhällsnytta med att de allmännyttiga bolagen inte skulle "reduceras till att ha vinstmaximering som mål" eftersom "något motiv för en kommun att vare sig bilda eller äga ett sådant företag finns inte".

Annars behövs de inte.

De allmännyttiga företagen ska kombinera affärsmässiga principer med ett socialt ansvarstagande och i lagen står också att det allmännyttiga syftet ”är överordnat andra aspekter”.

I Sveriges Kommuner och Landstings definition av lagen om allmännyttiga och kommunala bostadsbolaget skriver man att samhällsnyttan ”kan handla om etiskt, miljömässigt och socialt ansvarstagande, ofta som ett bidrag till hållbar utveckling eller för att möta klimatutmaningen”.

Stockholm förändras hela tiden, bostadsbyggandet och stadsbyggandet är stadens mest påtagliga förändring. Där är de allmännyttiga bolagen så osynliga att det nästan börjar närma sig det genanta. Det finns i stort sett inte ett enda projekt som de allmännyttiga bolagen kan plocka fram och säga: det här har vi gjort eftersom vi har ett lagstadgat samhällsuppdrag och i det ingår att vi ska föreslå och hitta nya tankar kring boende, arkitekter och stadsbyggande.

Det sociala ansvaret och bostadsförsörjningsansvaret har sedan länge övergått till staten och kommunerna. Men allmännyttans uppgift när det gäller att tänka nytt har inte upphört. Inte i teorin. Man kan nämligen investera sina vinster i nytänkande eller experiment. Möjliggöra skiften i tankar och praktik. Man kan det eftersom man har en egen lag om sin affärsmässighet som skiljer sig från andra bolag. Men det utnyttjar man mycket sällan.

Allmännyttans roll i skapandet av den moderna bostaden så som det sett ut under 1900-talet kan inte överskattas. Men kanske var det lika mycket direktiven från statliga bostadsstyrelsen som skapade drivkraften till nytänkandet och visionerna om en god bostad.  Kanske var företagen själva inte en platskola för nytänkande.

Och nu när det inte finns några statliga bostadsstyrelser som forskar och undersöker bostadsfrågan för att hitta metoder och idéer om hur de ska kunna utvecklas borde en sådan forskning och innovationsarbete hamna på de allmännyttiga bolagen.

Jag är tacksam mot min vän Viktor, men inte nöjd.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/45174

9 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ju äldre man blir, desto klarare ser man, trots att skumögdheten tilltar. Som pensionär har jag sedan länge förstått att Stockholm egentligen bara är ett stort lurendrejeri. Mera kostnader för att bo mindre, sämre, ofriare, med mindre fritid, mera avgaser. sämre dagis, i en omgivning som består av bilar, betong och brottslighet.
Nu bor jag i Härjedalen och kan inte förstå vad jag såg i Stockholm.

Permalänk | Anmäl #1 Kristian Grönqvist, 2012-06-04, 09:26

Dagens ledande politiker vill avveckla det allmänyttiga för att avreglera och privatisera allting.
Byggbranschen kan bygga miljövänligt, energisnålt, etiskt, miljömässigt och socialt ansvarstagande om de får beställningar med de kraven. De politiker som styr allmännyttan har inga ambitioner att följa några teoretiska lagstadgade samhällsuppdrag i praktiken.

Permalänk | Anmäl #2 Bengt Almstedt, 2012-06-04, 09:31

Malmös kommunala bostadsbolag, MKB, är ett exempel på det du efterfrågar. Flera av deras aktuella projekt utmanar gränsen för hur experimentell man rimligtvis kan bli. Det experimenteras aktivt med förtätning, parkering, stadsliv, handel, energi och till och med kollektiva upplåtelseformer. Aktiv nybyggnation används som finansiell katalysator för att få med sig andra fastighetsägare i förändringsprocesser, tillsammans med satsningar i den offentliga miljön och infrastruktur. Aktivt förvärv i befintligt bestånd används för att stoppa förslumning. Kösystemet används för att skapa ordning på hela hyresmarknaden.

Permalänk | Anmäl #3 Kami Petersen, 2012-06-04, 10:09

Hallemar skriver klokt.
Bostadsbyggande handlar nämligen, i grunden, om framtiden.

Permalänk | Anmäl #4 Sirius, 2012-06-04, 10:42

Kommunen har planmonopol,dvs bestämmer hur bebyggelsen skall utformas.
Kommunen ger även bygglov till bebyggelsen.
Staten ställer upp regler för bebyggelsens utformning.
Om Allmännyttan krävs för att skapa bebyggelse för medborgarna så är det något i denna process som inte fungerar.

Permalänk | Anmäl #5 Lars Kronqvist, 2012-06-04, 13:21

#5: Jo, men Allmännyttan är ju idag främst en relik frân de gamla finansregleringarnas och planekonomins tidevarv. Ett lik som fortfarande envisas med att, som alla andra, vilja leva! Det är väl därför den har utrustats med det nya uppdrag som Hallemar skriver om? Âterstâr att nu se hur den ev. kan komma att leva upp till detta nya. Mera i stort har ocksâ jag intrycket att Allmännyttan ligger väldigt lâgt. De som idag verkligen "bygger" verkar mest vara andra!

Permalänk | Anmäl #6 Sirius, 2012-06-04, 17:11

Hur mycket har svenksarna tjänat på sinna bostadrätter i stockholm sedan 1990. Om man har varit kraftig belånad och pumpat in alla pengarna i en bostadrätt så är en enkel industriarbetare mångmiljonär idag. Vad står de med hyresrätt kvar med i förmögenhet? Hur mycket har den som äger hyresrätten tjänat på hyrestagaren? Först på hyran och sedan på värdeökningen på lägenheten?
Differansen är på ca 6 miljoner kronor. det är pengar som det är omöjligt att spara ihop på annat sätt. Varför sitter folk och spelar på lotto med en obefintlig vinst möjlighet när de enkelt kan köpa en bostadsrätt och leva gott på ränta när de blir gamla.

Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #7 u_19023, 2012-06-04, 17:30

#7: Jo, fast det du skriver om är nâgot annat.
Det lângsiktigt billigaste är att användaren äger.
Detta gäller bilen lika väl som bostaden.
Att hyra kräver mindre kapitalinsats men är pâ längre sikt (betydligt!) dyrare. I grunden är det detta enkla du skriver om. Det du inte skriver om, är att samma kapitalinsats ocksâ representerar en investering.
Här krävs det i slutändan, för att ocksâ spekulationen skall kunna gâ hem, att nâgon annan, när den dagen kommer att det har blivit din tur att vilja sälja ocksâ köper ut dig sâ att du tjänar ocksâ pâ den affären. Fast även oberoende av den är det alltsâ, allt lika i övrigt och pâ lâng sikt "billigare" att äga. För mera tidsbegränsat boende är det ofta enklare att hyra. Problemet idag är att hyresmarknaden har subventionerats sönder. I det läget uppstâr den absurda situationen att hyresgästerna sitter fast meden det är det mera rörliga folket som flyttar frân den ena bostadsrâtten till den andra. Det är bl.a. därför det vore bra att avskaffa hyresregleringen. Det är med detta ung. som med "Grekland".
Ta smällen. Den är engângs! Sedan gâr livet vidare.

Permalänk | Anmäl #8 Sirius, 2012-06-04, 20:20

Det är bra Dan att du tar upp vad den relativt nya lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag EGENTLIGEN säger. Stockholms kommuns tre jättelika bolag Familjebostäder, Stockholmshem och Svenska Bostäder läser den nämligen som f. läser bibeln. De räknar tydligen med att folk inte kollar vad som står i lagen och propositionen.

De går ut med att den nya lagen kräver att de inför marknadshyror och så är det ju inte alls. Lagen säger ju bara att de här bolagen ska drivas enligt "affärsmässiga principer" dvs de får inte subventioneras av kommunerna. I propositionen utvecklas det till att de ska ha en långsiktigt hållbar avkastning. Något om marknadshyra finns däremot varken i lagtexten eller propositionen.

Stockholms kommuns tre jätterika bolag uppfyller sedan länge avlastningskravet med råge. Så fort Stockholms kommun antyder försäljning av något av dem sjunker kommunen som en sten på de internationella rankinglistorna, eftersom kommunens utstarka ekonomi ligger just i de här tre bostadsbolagen.

Permalänk | Anmäl #9 u_21282, 2012-06-05, 07:42

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.