Åtta skäl till varför Romney kan slå Obama

Att besegra en sittande president är något svårt och sällsynt. Sedan 1900-talets början har endast fyra valda presidenter som ställt upp för omval förlorat. William Howard Taft förlorade 1912, Herbert Hoover förlorade 1932, Jimmy Carter förlorade 1980 och George H.W. Bush förlorade 1992. En viktig anledning till Tafts förlust var att Teddy Roosevelt ställde upp som en tredjepartikandidat och splittrade republikanerna. Den stora depressionen sänkte Hoover. Carter skadades av Ted Kennedys utmaning i det demokratiska primärvalet. Bush skadades först av att utmaningen av Pat Buchanan i det republikanska primärvalet och sedan av Ross Perots tredjepartikandidatur i presidentvalet.

Romney har hjälp av den dåliga ekonomin och den höga arbetslösheten. Men det kommer inte att dyka upp tredjepartikandidat som splittrar demokraterna. De fyra presidenterna som besegrat en vald president, Woodrow Wilson, Franklin Roosevelt, Ronald Reagan och Bill Clinton, var alla formidabla politiker. De utmanade inte bara sin motståndares politik utan bröt även med sitt partis omedelbara historia och lyckades att övertyga väljarna att de kunde ta itu med de nya utmaningar landet stod inför. Frågan är om Romney kan lyckas att göra detta och sälla sig till denna exklusiva skara.        

Allt talar just nu för att valet kommer att bli mycket jämnt och här följer åtta skäl till varför oddsen för en Romney-seger bör sättas lågt, trots alla fördelar en sittande president har.

1. Romney är en betydlig bättre och mer erfaren kandidat idag än han var 2008. Republikanerna ger ofta förlorare en andra chans och Nixon var tuffare 1968 än 1960, Reagan var klokare 1980 än 1968 och 1976, och George H.W. Bush var bättre 1988 än 1980. John McCain var betydligt mer effektiv i primärvalen 2008 än han var 2000. Det hårda primärvalet har skadat Romneys image, men det har å andra sidan gjort honom till en mer formidabel kandidat.

2. Demokraterna hoppades på att det enorma stimulanspaket och centralbankens låga ränta skulle leda till tydliga tecken på ekonomisk återhämtning innan valet. Det är inte alls säkert att vi kommer att få se några sådana tecken. Återhämtningen går trögt, arbetslösheten är hög, och det höga bensinpriset har en hämmande effekt. Det finns också en osäkerhet kring Obamas sjukförsäkringsreform. Kommer den högsta domstolen att stoppa den? Företag vågar inte investera i detta klimat utan avvaktar i väntan på tydliga besked. Det finns även en utbredd osäkerhet och rädsla för vad Obama kommer att hitta på om han återväljs. Många kapitalstarka individer och företag är även upprörda över hur Obama framställer dem då klasskamp är ett centralt narrativ i hans återvalskampanj. Det finns således en risk att återhämtningen av ekonomin varken kommer att vara eller framställas som särskilt stark i höst och detta gynnar Romney.

3. Romney kommer att ge sig på Obama på ett sätt som McCain inte gjorde 2008. Även om Romney fått mycket kritik av Tea-partyrörelsen för att vara återhållsam kommer dess medlemmar att gradvis ansluta sig till honom när han intensifierar sina attacker mot Obama. I primärvalet har Romney visat sig kapabel att både ge och ta smällar, även under bältet. McCain ville inte attackera Obama då han trodde att det skulle slå tillbaka mot honom. Det är fullt möjligt att den analysen var rätt 2008. Det är den inte idag.

Bill Clinton förstod att ett av Dukakis misstag 1988 var att han hellre ville bli omtyckt än fruktad. Därför drev Clinton en hård kampanj 1992. På ett liknande sätt har Romney förstått att McCains storsinthet 2008 inte gav resultat. Romney kommer att få mycket negativ press och han vet att majoriteten av mediakåren är för Obama, men just i detta val är det möjligt att detta inte kommer att vara lika förödande som det brukar vara, då republikanerna på senare tid har gjort media i sig till en valfråga. Av taktiska skäl kommer Romney själv inte att göra några utfall mot media. Öppet kommer han att visa storsinthet, men ju mer negativ press han får, desto mer kommer han att låta sin kampanj att ta upp frågan om jäv i media.

4. New Yorks före detta republikanska borgmästare Rudy Giuliani förfäktade 2008 idén att ingen öppet vågade säga att Obama var en extremist, vars åsikter var främmande för gemene amerikan, på grund av rädslan att bli beskylld för att vara okänslig för Obama historiska kandidatur, eller i värsta för att vara en rasist. Nu har Obama varit president i fyra år och det finns en politik att bedöma och inte bara ett namn och en historisk kandidatur att rösta för eller emot. Det är således betydligt lättare för Romney att kritisera Obama än vad det var för McCain.

Obama brottas även med problemet att han inte levt upp till förväntningarna. Efter hans smått otroliga valkampanj 2008 stod det klart att han aldrig skulle kunna leva upp till dem och att han aldrig igen skulle vara så populär som dagen han svors in. Detta betyder naturligtvis inte att Obamas supportrar kommer att rösta på Romney, men det betyder att de inte längre är lika entusiastiska och att de varken kommer att rösta eller donera pengar i samma utsträckning som 2008.

5. Hittills verkar det som om republikanerna har ett starkare gemensamt intresse i att besegra Obama, än demokraterna har i att återvälja honom. Entusiasmnivåerna kan naturligtvis förändras, men just nu är det få moderata republikaner som har något positivt att säga om Obama, till skillnad från 2008, då många av dem hyllade honom. Det verkar också finnas betydligt fler som erkänner att de röstade för Obama 2008, men som nu har tänkt om och ångrat sig, än det verkar finnas de som röstat på McCain och nu lovar att korrigera sitt felbeslut genom att rösta på Obama.

6. När Obama kandiderade 2008 gav han storslagna tal om enighet, att överbygga klyftor och transcendera konflikter. Nu är hans retorik inte alls lika storsint. Valet kommer att reflektera partipolariseringen och vara mycket smutsigt. Budskapet om Hope and Change har förlorat sin attraktionskraft och är numera mer nyktert betraktat som den effektiva kampanjslogan den var, men inte mycket mer. Polariseringen och det faktum att Obama nu varit president i snart fyra år gör att det inte heller finns några förutsättningar för honom att formulera ett nytt budskap med en liknande attraktionskraft.

Obamas tal ger inte längre upphov till någon större entusiasm och de innehåller oftare en uppräkning av problem och hinder än positiva lösningar. Det är mycket vanligt att många blir trötta på sina ledare efter ett tag och Obama är inget undantag. Han överraskar ingen längre och rapporteringen om hans förehavanden säljer inte alls på samma sätt som under hans första år på presidentposten.

7. Romneys fru Ann har visat sig vara en ovärderlig tillgång under kampanjen. Hon är en skicklig talare och har en livshistoria som tilltalar många. Dessutom kompletterar hon Romney stundtals nördiga och robotliknande utstrålning genom sin spontanitet, stil och koll på läget. Hon kan locka över många kvinnoröster som Romney på egen hand inte skulle nå.    

8. Den historiska faktorn är borta. År 2008 fanns möjligheten för landet att rösta fram sin första afroamerikanska president. Det är oklart exakt vilken betydelse denna faktor hade, men de flesta verkar vara överens att den spelande en viss roll. När Obama vann 2008 röstade unga som aldrig förr. Skillnaden i image och symbolik mellan den unge stilmedvetne afroamerikanen och den över 70 år gamla vita före detta militären John McCain var enorm och det rådde ingen tvekan om vem denna grupp kunde relatera till mest. Att rösta på Obama var det häftiga och generellt sett var det nog svårare att vara en ung McCain-supporter, än det var att vara en ung Obama-supporter. Denna häftighetsfaktor är kraftigt försvagad och Obama kommer inte att vinna de ungas röster i samma utsträckning som för fyra år sedan.

Det här betyder inte att Romney kommer att vinna. Han står inför en svår uppgift och han har även flera specifika nackdelar som McCain inte hade. Det ekonomiska läget i landet ser inte bra ut för Obama och han har förlorat mycket av sin glans och attraktionskraft, men han har också flera fördelar han inte hade 2008. Just nu ser oddsen lika ut!

Björn M. Ottosson (47 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44963

8 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mitt Romney kommer aldrig ha en chans att bli president. Det finns inte tillräckligt många som kommer att rösta på honom. Ytterst få kommer att byta från Obama till Romney.

En tillräckligt stor del av republikanerna kommer inte att rösta på Romney hur mycket de än ogillar Obama. I det valet är det inte fråga om person utan om politik. Obama och Romney har i stort samma politik.

Romney har för mycket skit i bagaget som Obama kommer att lyfta fram. Det kommer inte ske innan republikanernas presidentkandidat är utsedd. Obama vill inte kasta för mycket skit i dagsläget så att republikanerna börjar överge Romney och i stället lägger sina röster på Ron Paul. Obama vill definitivt inte ha Ron Paul som motståndare, eftersom undersökningar visar att Ron Paul skulle vara ett verkligt hot mot Obama, vilket Romney aldrig kommer att bli.

Slutligen undrar jag om inte en forskare kunde gräva lite djupare än att rapportera rent journalistiskt. Vem eller vilka är t.ex. Obamas chef och även detsamma för Romney? Hur kommer det sig att de har samma finansiärer? Hur kommer det sig att alla Obamas rådgivare kommer från Wall Street?

Permalänk | Anmäl #1 Göran Axelsson, 2012-05-16, 08:28

Känns som en rätt svag analys när den hellre tar upp Romneys fru som en faktor än diskussionen krind de policyförslag om kvinnors rättigheter som Romney och republikanerna stöttat på sistone och som demokraterna med viss framgång marknadsfört som "the War on Women." Det känns facilt och lite obehagligt att tro att kvinnliga väljare kommer att påverkas mer av Romneys utstrålning än hans policy, och påminner om logiken bakom valet att utnämna Sarah Palin till vicepresident. Hela analysen verkar tyvärr präglas av ytlighet ("Obama är inte cool längre" trots att de unga fortfarande verkar stötta honom och hans inställning till exvis homoäktenskap), eller önsketänkande ("Obamas ekonomiska policy har 'kanske' inte någon mätbar effekt framöver"). Det hade varit intressantare att få en sammanställning av de siffror som har varit mest relevanta i termer av väljarstöd och -inställning, de framtida milestones som måste mötas av bägge kandidater, och de policyfrågor som förmodligen kommer ha störst effekt på valet.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Rosén, 2012-05-16, 09:39

Intressant analys...
Faktorer som vi svenskar inte uppfattar är hur stark "kristna värden" är kopplade till förtroende i USA.

Svenska beskrivare måste ofta "kleta" "kristna högern" på allt som har med det värdefundament som hela amerikanska konstitutionen vilar på - vilket ger felaktiga återspeglingar.

Ett antal andra faktorer som du borde lyfta högre är hur krasst det än låter.
* Amerikanarnas val är direkt kopplade till bensinpriset.
Höjs det för mycket - så kopplar amerikanen genast det till en misslyckad politik från presidenten.

* Sen kommer det nog också att spinnas vidare & trissas upp i debatten om presidentens senaste reflektion ang. två-könade äktenskap.
Att han som president & familjefar ändrat sin inställning pga sina döttrars åsikter - en 11-åring & en 14-åring.

Det blir straffspark för Mitt Romney - där familjebilden är starkt kopplat till presidentämbetet.

Den tredje osäkerhetsfaktorn är utrikesminister Clinton.
Makarna Clinton är knappast den stödjande support som Obama behöver.
Fru Clinton kan faktiskt många demokrater tänka sig som en alternativ presidentkandidat bland demokraterna.

Men det är knappt troligt att hon utmanar en sittande president - men ett halvhjärtat stöd kan vara lika förödande för Obama.

Dessa kopplingar har skådats tidigare mellan Bill Clinton vs. Al Gore

Permalänk | Anmäl #3 Nils Stibor, 2012-05-16, 10:06

Några invändningar har kag, men framför allt mot punkt 5. Entusiasmen bland republikaner kring Romney är liten, mycket liten.

Permalänk | Anmäl #4 Sanjay Rubinstein, 2012-05-16, 12:01

#3 Nils Stibor

Jag hoppas du inser att Mitt Romny INTE är kristen utan mormon.
Detta gör att han inte kan räkna med mer än halvhjärtat stöd från riktig kristen höger

Permalänk | Anmäl #5 Jerker Montelius, 2012-05-16, 17:23

#5
Helt rätt !
Mormoner har endast brett stöd i staten Utah bland väljare.
Sen är det upp till Romny hur han positionerar sin framställning om sin tro... Mormons bok vs. Bibeln
Det är viktiga aspekter för amerikaner.

Men observera att JF Kennedy klev fram som katolik till presidentämbetet... hans bror Bobby var på god väg också.
På den tiden var inte katoliker speciellt välsedda i kristna sammanhang.
Nu är det en avsevärd skillnad mellan mormoner & kristenheten i stort betraktar mormonismen som en villolära... - vad det får för konsekvenser i framförallt det amerikanska bibelbältet: taxas & mellanvästern är inte utkristalliserat än.
Vågskålen mot Obamas muslimflirtande & homovänlighet är kanske mer skrämmande för kristenheten ?

Permalänk | Anmäl #6 Nils Stibor, 2012-05-16, 18:18

Jag ger Romney 1% sannolikhet att vinna över Obama.
Om Obama gör en Tiger Woods så har han en möjlighet.
Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #7 u_19023, 2012-05-16, 20:54

Mycket intressant analys.

Permalänk | Anmäl #8 Jorgen Eriksson, 2012-05-30, 15:59

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.