Inte troligt att den syriska regimen skulle bomba sig själv

Sedan den syriska revolutionen inleddes har den syriska regimen varit ansvarig för omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Urskiljningslöst mördande, systematiskt tortyr samt skoningslöst bombande av civila områden är några av de övergrepp, som regimen är ansvariga för. Samtidigt är vissa av de element som den syriska regimen krigar emot inte helt oskyldiga. I motsatts till Mustafa Issa, som skriver här på Newsmill, tror jag att det är befängt att beskylla regimen för bombdådet i Damaskus eftersom jag är övertygad om att det förekommer väpnade extremister och terrorister som strider mot regimen. Nedan ska jag försöka att argumentera varför jag tror det.

Hela den syriska maktapparaten, där de otaliga säkerhetstjänsterna ingår, är konstruerade med det enda målet att försvara först och främst sin och sina närmastes makt och i andra hand att försvara de samhällsgrupper som de representerar. Eftersom den syriska regimen i huvudsak stött sig på den alawitiska minoriteten, har det inneburit att man samtidigt framförallt förtryckt den sunnitiska majoriteten. En sunnitisk majoritet som inte på något sätt är en samlad enhet, men som till stor del består av religiösa muslimer varav vissa betraktar och betraktat alawiterna som icke-troende samt sett på deras maktmissbruk med avsky. Genom sitt brutalta förtryck mot sin egen befolkning, sin delaktighet i det libanesiska inbördeskriget, det första Gulfkriget samt genom sitt passiva deltagande i Bushs krig mot terrorismen har den syriska regimen skaffat sig många fiender. Både utanför Syrien, i framförallt Irak och Libanon, men naturligtvis även inom Syrien. Detta innebär att det enligt mig är orimligt, men kanske framförallt ologiskt, att påstå att den syriska regimen är ansvarig för bombattacker mot sina egna nyckelinstitutioner.

Det finns en maktkamp som överskuggar alla andra maktkamper i Mellanöstern. Maktkampen mellan Saudiarabien och Iran.  En maktkamp som syns som starkast i Syrien. Den syriska regimen är inte bara Irans viktigaste samarbetspartner, det är även dess enda allierade i Mellanöstern och länken till Hizbollahmilisen i Libanon. Utan Syrien kommer Irans inflytande i regionen att minska kraftigt, vilket naturligtvis Saudiarabien är mycket glada för och därför gör Saudiarabien allt i sin makt för att stödja motståndet mot Assadregimen. Saudiaraberna har inga problem att stödja tvivelaktiga eller ”al-Qaida” inspirerade grupper så länge det attackerar den syriska regimen, och det är precis vad de gör.

Syrien har de senaste 40 åren styrts av Assadklanen och Baathpartiet. Irak övertog Baathpartiet makten 1968. Baathpartiet i Irak stöddes i huvudsak som bekant av sunniter medan i Syrien var den huvudsakliga maktbasen Alawiter. De både Baathpartierna var trots sin gemensamma grund ärkefiender, som ett resultat av ett antal skiljaktigheter. En del av de sunniter som stött Baathpartiet i Irak deltog i, efter avsättande av Saddam Hussein, upproret mot amerikanerna samt senare i kampen mot det ökade shiitiska och iranska inflytandet i Irak. Eftersom Syrien är Irans viktigaste allierade och många av de sunniter som stridit i Irak inte bara delar sympatier med de syriska demonstranterna utan har även ett hat mot Syrien och Iran. Därför är det troligt att religiösa extremister från Irak befinner sig i Syrien och strider mot den syriska regimen.

Från Irak till Libanon. Samma maktkamp som pågått och pågår i Irak mellan Shia och Sunni och Iran och Saudiarabien pågår just nu i Libanon. Där den står mellan Iranstödda Hizbollah på ena sidan och Saad al Hariris breda allians av sunniter av varierande tillhörigheter på andra sidan. Den Fria Syriska armén sin huvudbas i Libanon i den överväldigande sunnitiska staden Tripoli. I Tripoli har sedan en tid tillbaka salafistiska politiska grupper ökat sitt inflytande och popularitet, framförallt i de fattigare statsdelarna, vilket lett till en radikalisering av stadens natur. Till råga på allt så beskyller många libanesiska sunnimuslimer mordet på Rafiq-al Hariri på den syriska säkerhetstjänsten, vilket ytterligare spär på hatet mot den syriska regimen.

En annan, för frågan viktig händelse var 2007 då en grupp salafister tog sig in, beväpnade- och förskansade sig i det palestinska flyktinglägret Nahr-al-bahred i norra Libanon. De kom från en uppsjö av arabiska länder och de flesta hade en lång erfarenhet av taktiker som går att känna igen från Irak som omfattar bland annat bombattacker och mineringar. Efter att den libanesiska armen besegrat Fatah-al-Islam så flydde huvudsaken av resterna av denna rörelse till det andra stora flyktinglägret i Libanon, ”Ein-al-Helweh”. I Ein-al-Helweh har ett antal salafistiska grupper tagit sin tillflykt eftersom området, likt Nahr-al-Bahred (var), är laglöst område där varken den libanesiska militären eller armén har rätt eller vågar gå in. De senaste åren har dessa salafistiska grupper i perioder stridit mot den libanesiska armén. Det finns bekräftade uppgifter om att en av de ansvariga för Fatah-al-Islams krig mot libanesiska armén relativt nyligen avlidit i Syrien där han ledde en grupp salafister från Libanon samt höll på att lära ut hur man bygger bomber.

Samtidigt blir det allt tydligare att den syriska regimen håller på att tappa kontrollen i Syrien. Universitet i den största staden Aleppo har stängts och regimen har enligt uppgift allt svårare att tillgodose sitt folk med de absoluta nödvändigheterna som bränsle och vete. Att de i ett sådant skede skulle ägna sig åt omfattande bombattacker mot sig själv, i syfte att få stöd från omvärlden, ter sig i mina ögon otroligt. En annan brist i anklagelserna om att regimen bombar sig själv är att de bristfälliga konspirationsteorierna innefattar i mitt tycke haltanade resonemangskedjor. Att påstå att den syriska regimen bombar sig själv för att de tjänar på att framställa sig som offer innebär att man likväl kan påstå att de civila demonstranterna torterar och skjuter sig själva, just för att de tjänar på att framställa sig som offer.  Den syriska regimens största chans att få stöd från omvärlden är tvärtemot att visa sin styrka samt att de har kontroll eftersom det i framtiden innebär att Västvärlden tvingas att förhandla med dem.

För att summera det hela. Jag håller det för troligt att olika former av mycket extrema religiösa extremister krigar mot den syriska regimen. Att de har kapaciteten, kapitalet och viljan att attackera den syriska regimen, men framförallt den syriska säkerhetstjänsten, som är ansvariga för tusentals mord på civila, håller jag som högst sannolikt. Att regimen är ”snabba” med att uppge att de är terrorister som ligger bakom mordet är enligt mig inte ”misstänksamt”. Bara för att regimen ”tjänar” på attentatet innebär det inte att de ligger bakom det.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44935

2 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant vinkel på Syrienkonflikten. En breddning av bilden som ger andra perspektiv än de vi annars matas med från media.

Permalänk | Anmäl #1 Lars Kronqvist, 2012-05-14, 12:49

Läste just att " Al-Nustra " har tagit på sig bombdåden.
Al- Nustra är en sunni-muslimsk jihadistgrupp.
Ledaren lär vara Abu Mohammed al-Jawlani.

Permalänk | Anmäl #2 u_17979, 2012-05-14, 15:08

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.