Skolan

Anders Jönsson om Skolan

Regeringens syn på nationella prov kan försämra undervisningen

Publicerad: 2012-05-07 23:05, Uppdaterad: 2012-05-08 09:05

Pedagogikdoktor: Regeringen vill "kvalitetssäkra" de nationella proven så att de kan användas för att bedöma kunskapsutvecklingen över tid. Men det riskerar att ge negativa konsekvenser för undervisningen.

15 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Anders Jönsson, fil.dr. i pedagogik och forskare i utbildningsvetenskap vid Högskolan Kristianstad/Malmö högskola.

Regeringen har gett i uppdrag till Skolverket att "kvalitetssäkra" de nationella proven "så att de bättre än i dag kan användas för att bedöma kunskapsutvecklingen över tid" (regeringsbeslut U2011/6543/S). En vällovlig ambition kan man tycka, men faktum är att kombinationen av trendmätning över tid och nationella prov riskerar att allvarligt påverka provens utformning och i förlängningen ge negativa konsekvenser för undervisning och lärande i skolan.

Det främsta syftet med de nationella proven, så som syftet formuleras idag, är att stödja en rättvis och likvärdig bedömning och betygsättning. Grundläggande för att kunna ge ett sådant stöd är naturligtvis att proven prövar elevernas kunskaper enligt kursplanerna, för att på så sätt ge lärarna information om vad eleverna kan eller inte kan i förhållande till kunskapskraven. Om proven ger lärarna ett bra underlag för att dra slutsatser om elevernas kunskaper, kallas det på fackspråk att provet har hög validitet.

Ett problem med dagens kursplaner är att det som eleverna förväntas lära sig är väldigt svårt att pröva med skriftliga prov. Enligt kursplanerna ska undervisningen i skolan ge eleverna möjlighet att utveckla ett antal "förmågor", som till exempel förmågan att "granska information, kommunicera och ta ställning" i frågor med ett naturvetenskapligt innehåll. Detta fokus på att eleverna ska kunna använda sina kunskaper i konkreta situationer, istället för att bara bära omkring på kunskaperna i huvudet, är väl i linje med en modern syn på kunskap. Däremot är det som sagt väldigt besvärligt att pröva ifall eleverna faktiskt besitter sådana förmågor, speciellt under de omständigheter som krävs för ett nationellt prov. Till exempel krävs det ofta lång tid för att vissa förmågor ska komma till uttryck, medan det finns ytterst begränsat med tid för genomförandet av ett nationellt prov. De flesta förmågor kan heller inte prövas skriftligt, utan kräver att eleverna samtalar, använder utrustning eller söker information. Det som kan prövas med de nationella proven utgör därmed - av naturliga skäl - endast en begränsad del av innehållet i kursplanerna. Detta är en av de huvudsakliga anledningarna till att proven är ett stöd för betygsättningen, inte examensprov.

Ett bekymmer med de nationella proven, som uppmärksammats de senare åren, är att det är svårt att uttala sig om elevernas kunskaper förändras över tid. Detta är egentligen inte så konstigt, eftersom de nationella proven inte är konstruerade för sådana trendmätningar. De nationella proven är ju konstruerade för att stödja lärarnas betygsättning och om man vill genomföra trendmätningar behövs prov som är utformade på annat sätt. Även sådana prov behöver hantera svårigheterna med att det är så besvärligt och tidskrävande att pröva förmågorna i kursplanerna, vilket kan göras på olika sätt, men det är svårt att lösa det inom ramarna för de nationella proven.

Som exempel: problemet med att det är tidskrävande att pröva ett omfattande innehåll, och därmed att få en heltäckande bild av elevernas kunskaper, kan hanteras genom att konstruera ett riktigt stort prov. Det stora provet kan sedan delas upp i mindre delar, så att varje elev endast genomför en "pusselbit av det stora pusslet". Denna metod fungerar om man vill få en bild av elevernas kunskaper som grupp, men fungerar inte för att ta beslut om enskilda elevers betyg, eftersom varje elev endast genomför en liten del av det stora provet. Ett större prov innebär inte heller att man prövar annat än det som eleverna kan redovisa skriftligt. Det finns dock exempel på hur provkonstruktörer (t.ex. i Storbritannien) åkt land och rike runt med utrustning, för att kunna pröva elevernas förmåga att genomföra undersökningar i NO-ämnena. Detta vore dock inte möjligt att genomföra med alla elever, eftersom det skulle vara alltför tids- och resurskrävande. En sådan typ av prov genomförs istället på ett mindre urval av elever, vilket återigen inte är möjligt att kombinera med de nationella proven, eftersom de nationella proven ska ge information om varje enskild elev.

Trots svårigheterna att kombinera trendmätningar med de nationella provens syfte, är det en politisk ambition att driva igenom en sådan kombination, vilket bland annat beskrivs i regeringens uppdrag till Skolverket. För att åstadkomma kombinationen krävs dock vissa eftergifter i konstruktionen av de nationella proven. En central förändring är att de nationella proven behöver bli mer mätsäkra, det vill säga att resultaten behöver bli mer stabila och inte bero så mycket på exempelvis vem som genomför bedömningen. Om man går igenom forskning om prov, ser man att den största källan till mät-osäkerhet ofta är de uppgifter man valt. Man vill kanske testa ifall eleverna kan genomföra en viss typ av beräkningar i matematik och väljer därför att inkludera en uppgift på provet som prövar detta. Problemet är att eleverna många gånger uppvisar olika förmåga om man väljer olika uppgifter, även om dessa uppgifter är snarlika och förmodas pröva samma sak. Man kan därför inte uttala sig om elevens förmåga på grundval av en (eller ett litet fåtal) uppgifter, eftersom de kanske hade lyckats helt annorlunda om man valt en annan likartad uppgift. Lösningen på detta problem kan tyckas enkel: ställ flera frågor på samma tema, så att lärarna får ett bättre underlag för att bedöma elevernas förmåga. Men då dyker problemet med tidsbegränsningen upp. Förmågor tar lång tid att pröva, samtidigt som det finns begränsat med tid för genomförandet av ett nationellt prov. Man hinner därför inte pröva varje förmåga med särskilt många uppgifter. Så hur gör man?

Det finns flera olika sätt att hantera detta dilemma, men jag ska - för tydlighetens skull - beskriva två principiellt väldigt olika strategier.

Strategi 1: Prioritera mätsäkerheten

Ett sätt att hantera ovanstående dilemma, som inte alls är ovanligt, är att ge prioritet åt mätsäkerheten. För att få hög mätsäkerhet krävs fler uppgifter, men eftersom det inte går att hinna med fler uppgifter som prövar elevernas förmågor, ger man eleverna uppgifter som prövar något annat istället. Detta "något annat" är då något som är enklare att pröva och något som inte tar lika lång tid. Allra bäst är flervalsfrågor eller kortsvarsfrågor, för då hinner eleverna med fler frågor på kortare tid, jämfört med om de exempelvis ska föra egna resonemang. Sådana uppgifter är dessutom lättare att rätta, vilket också minskar mät-osäkerheten. Baksidan är dock att själva syftet med proven, det vill säga att stödja lärarnas betygsättning, delvis går förlorat. Detta eftersom proven inte längre ger information om elevernas förmågor i förhållande till kursplanerna, utan om "något annat". Informationen från proven kan således inte utnyttjas som underlag för att sätta betyg. Förespråkare för denna strategi menar ofta att detta är av mindre betydelse, eftersom det ändå finns en viss koppling mellan exempelvis minneskunskaper och kursplanernas förmågor. Ungefär: Kan man skriva bra på prov, kan man ofta prestera bra på andra sätt också. Dessvärre finns det emellertid inget särskilt starkt empiriskt stöd för denna uppfattning. Det finns visserligen en tydlig koppling om man jämför prestationer av samma slag, om man till exempel jämför prov i olika ämnen som alla är baserade på flervalsfrågor. Om man däremot jämför flervalsfrågor med uppgifter där eleverna måste använda sina kunskaper för att genomföra något, då är kopplingen inte längre lika stark - och i vissa fall till och med helt obefintlig. På motsvarande sätt visar vissa studier på enorma skillnader, när man jämför elevers svar på flervalsfrågor med svar som ges muntligt. I en svensk studie var det inte ens en femtedel av eleverna som klarade en viss (flervals-)fråga, medan nästan samtliga elever klarade uppgiften om de fick besvara den muntligt! Om man således väljer att pröva elevernas kunskaper med exempelvis flervalsfrågor, istället för de förmågor som beskrivs i kursplanerna, då finns det en uppenbar risk att elevernas resultat blir helt annorlunda. I värsta fall kan de elever, vars lärare verkligen gör sitt jobb och undervisar efter kursplanen, bli missgynnade och få lägre resultat på provet - som en följd av att provet prövar "något annat" än det som fokuseras i undervisningen.

Strategi 2: Prioritera validiteten

Validitet handlar i grunden om att man verkligen prövar det man avsåg att pröva. Redan här ser man alltså att de båda strategier jag beskriver är på kollisionskurs, genom att man i den förstnämnda strategin undviker att pröva det som anges i kursplanerna (för att det är så tidskrävande och besvärligt), medan man i den sistnämnda strategin ser det som väsentligt att pröva det som anges i kursplanerna (trots att det är tidskrävande och besvärligt). Validiteten är dock inte knuten enbart till själva provet, utan beror även på hur resultaten från ett prov tolkas och används (och enligt vissa forskare även vilka konsekvenser provet ger). Detta innebär att mät-osäkerhet i sig inte är ett oöverstigligt hinder, så länge resultaten inte tolkas och används som om provet är mycket mätsäkert. Eftersom de nationella proven inte är examensprov, utan ett stöd för lärarnas betygsättning, så avgörs inte elevens betyg av resultatet på provet. Istället förväntas läraren väga in elevens resultat på det nationella provet tillsammans med det egna (betydligt mer omfattande) bedömningsunderlaget. Under sådana omständigheter är det så att säga inte hela världen ifall provet har en viss osäkerhet, eftersom denna osäkerhet kan korrigeras av läraren. Provet är bara en del av lärarens underlag för elevens betyg. Slutsatsen är således att man kan acceptera en viss osäkerhet, så länge resultaten används på ett sätt som tar hänsyn till denna osäkerhet och inte lägger alltför stor vikt vid resultaten jämfört med annat bedömningsunderlag.

En annan aspekt av validiteten är de konsekvenser proven ger och en väldokumenterad effekt av externa prov är det man kallar "teaching to the test", det vill säga att lärarna anpassar sin undervisning för att eleverna ska lyckas bättre på proven. Denna effekt kan anses positiv ifall proven får lärarna att bredda sin undervisning och inkludera tidigare marginaliserade delar av kursplanerna. Ifall undervisningen däremot blir snävare, för att anpassa undervisningen till det som testas på proven, kan anpassningen istället anses vara negativ. Om man då väljer att pröva "något annat" än de förmågor som beskrivs i kursplanen, för att uppnå högre mätsäkerhet, finns risken att fokus i undervisningen också hamnar på kunskaper som är lätta att pröva, medan de förmågor som beskrivs i kursplanerna hamnar i skymundan. Detta är en effekt av externa prov som länge debatterats i USA, där traditionen att använda test med flervalsfrågor är mycket stark.

Sammanfattningsvis kan man alltså se att regeringens krav på att de nationella proven ska bli bättre på att mäta elevers kunskaper över tid, innebär att provens mätsäkerhet hamnar i fokus, för utan hög mätsäkerhet anses det inte möjligt att (som regeringen önskar) från år till år "följa och jämföra olika skolors och huvudmäns resultat från de nationella proven". Risken med att prioritera provens mätsäkerhet över deras validitet är emellertid att det kan leda till att man tvingas pröva något annat än de förmågor som beskrivs i kursplanerna. Detta kan i sin tur leda till att undervisningen också inriktas mot det som är lätt att pröva (som enkla minnes- och faktakunskaper) - vilket är precis det som man velat undvika genom att formulera målen i kursplanerna i termer av förmågor. För att bibehålla ett fokus på de förmågor som beskrivs i kursplanerna i undervisningen, är det därför viktigt att de nationella proven även fortsättningsvis präglas av en hög validitet. Förslagsvis bör man således undvika att kombinera nationella prov med ambitionen att genomföra trendmätningar av elevernas kunskaper, även om detta råkar vara en billigare lösning än att ha en separat nationell utvärdering och trendmätning.

Anders Jönsson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44787

15 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Du menar alltså att den kan bli sämre? Vilken värd lever du i... har du inga äldre att snacka med? Har du inte orkat titta äldre läromedel. En skola där 2 x 3 = 6 (P = U x I) är för svårt och måst hoppas, är inte en skola. Den är en slags bolibompa plats där ingen kunskap vidareförs från de som kan till de som inte kan. Och det var väl idén att kunniga skulle lära okunniga... eller?

Permalänk | Anmäl #1 Torbjörn Sundelin, 2012-05-08, 00:12

Det är bra att Anders Jönsson problematiserar det här med kvalitet.

I partiledardebatten häromdagen betonade Alliansen att likadana kvalitetskrav ska ställlas på privat som offentlig verksamhet - det handlade om äldrevård. Men de har säker samma uppfattning om skolor.

Ledande politiker tror att om man uttalar ordet kvalitet så ska kvalitet på ett mycket enkelt sätt infinna sig. De kunde lika gärna sagt: -Vi vill ha allting som är bra.

Det är svårt att bestämma vad som ska räknas som kvalitet och hur vi vet att vi rör oss i rätt riktning.

Och här pekar Jönsson på en del av problematiken.

Timbro hävdar förresten idag på DN-debatt att 47 av de 50 sämsta skolorna är kommunala.

Bo Malmberg, Professor i kulturgeografi, Stockholms universitet, skriver 2010:

"Ett viktigt argument när friskolereformen genomfördes var att ökad konkurrens och valfrihet skulle leda till en bättre skola. Ett exempel är rapporten Konkurrens bildar skola – en ESO-rapport om friskolornas betydelse för de kommunala skolorna (2001). Rapporten hävdade att en ökning av andelen friskolor i en kommun med tio procentenheter skulle leda till att kommunen gick från under genomsnittet i skolprestation till den översta fjärdedelen.

Sedan 1995 har andelen friskolor ökat med just 10 procentenheter, från 2 % till 12 %. Men den förbättring som utlovades har uteblivit. Förklaringen är att friskolor etableras i kommuner där det bor många högutbildade. Det är därför elever i kommuner med många friskolor får höga medelbetyg. Tar man hänsyn till andelen lågutbildade försvinner den positiva effekten av en hög andel friskolor.

Det negativa sambandet mellan friskolor och skolprestationer kan påvisas med data från Skolverket. Sambandet mellan andelen elever i friskolor och medelbetyg är klart positiv, om analysen görs utan att kontrollera för utbildningsnivå i kommunen. Men om analysen görs med kontroll för utbildningsnivå i kommunen, blir sambandet det motsatta. Ju större andel elever som går i friskolor i en kommun, desto lägre är medelbetygen. "

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2012-05-08, 00:36

ANDERS JÖNSSON har rätt i att flumskolan inte låter sig valideras.

Bara faktiska kunskaper låter sig valideras.
Kunskaper i:
matematik.
Fysik
Kemi
Språk
Filosofi
Historia

Låter sig enkelt valideras.

Man kan hoppas att det nya kraven visualiserar flumskolans problem och att vi kommer tillbaka till en skola som är baserad på kunskap.

De nationella proven kan avslutas med en flum-sektion.
Då kan läraren säga.
Denna elev saknar all sak-kunskap men är expert på att flumma. Han kommer bli perfekt som journalist, genusvetare eller som politiker men är oduglig i alla produktiva yrken.

Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #3 u_19023, 2012-05-08, 06:23

Märkligt att en "fil.dr. i pedagogik" kan skriva en så tråkig betongtext men det är nog bara jag som börjar bli gammal...

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2012-05-08, 07:18

Nåja, inte mig emot att ni fortsätter med den kunskapslösa flumskolan, dess produkter lär bli lättare för mig att konkurrera mot på arbetsmarknaden. Och det lär behövas eftersom jag inte ska få någon pension alls enligt reinfeldt.

Permalänk | Anmäl #5 Martin A, 2012-05-08, 07:37

At vara Fil Dr i pedagogik och prestera ovanstående artikel är ett betyg så gott som något annat på skolans nuvarande nivå. Man räds att Universiteten drabbats av samma smitta. Varenda förman på en industri vet att bristande kvalitetssäkring ger sämre produkter. Det är så gott som en fysisk lag. Men en Fil Dr vet det inte...?

Permalänk | Anmäl #6 Kristian Grönqvist, 2012-05-08, 08:17

"Enligt kursplanerna ska undervisningen i skolan ge eleverna möjlighet att utveckla ett antal "förmågor", som till exempel förmågan att "granska information, kommunicera och ta ställning" i frågor med ett naturvetenskapligt innehåll"

Låter detta inte lite konstig? Att "ta ställning" till naturlagar eller ett matematiskt problem. Är kursplanen fylld av liknande konstigheter?

Permalänk | Anmäl #7 Alvin Stoltz, 2012-05-08, 08:20

Scrollade också igenom denna text!
Din förmågan att skriva översteg min läslust!
Visst kan undervisning valideras mellan åren.
Mattekunskaper, språkbehandling , läsförståelse mm bör väl kunna utvärderas på ett likartat sätt år från år.
Vad vi inte kan utvärdera är sociala förmågor. Men dessa tycks bli allt mer betydelsefulla. Social förmåga utan kunskap blir lätt populism !

Permalänk | Anmäl #8 Lars Kronqvist, 2012-05-08, 09:01

Att vara fil.dr. i pedagogik är definitivt ingen kvalitetsstämpel. Många sådana har stor del i skulden för den svenska skolans allt sämre resultat och för "flumskolans" utbredning.

Permalänk | Anmäl #9 Sven Georg Ericsson, 2012-05-08, 09:10

#6 Kristian Grönqvist,
"Varenda förman på en industri vet att bristande kvalitetssäkring ger sämre produkter."

Exakt och jag är SW-developer och vet att programmeringskod som inte är testbar är skräpkod.

Vi har något som heter Testdriven development som innebär att man skriver Testen först och sedan implementerar man funktionaliteten.
http://en.wikipedia.org/wiki/Test-driven_development

ANDERS JÖNSSON jag kan rekommendera att du breddar din pedagogik kunskap med kunskap i processer som fungerar i industrin.
Exempelvis
http://en.wikipedia.org/wiki/Lean_manufacturing

Just nu verkar du bara vara expert på pedagogik och i princip så
kan du använda dinna pedagogik kunskaper att skapa
nazister, religions fanatiker eller socialister.
De har ju alla resonerat och tagit "felaktig" ställning.

Permalänk | Anmäl #10 u_19023, 2012-05-08, 09:14

Artikelförfattaren tar upp flera viktiga frågor som teoretiskt rör de nationella proven och skolan, men glömmer en mycket viktig del i diskussionen: läraren!

Hon som läser svaren. Hon som gör bedömningar av svaren. Hon som lägger ner oändligt med tid på att dokumentera svaren.

Jag har precis genomfört de tre nationella proven i svenska i årskurs 1 på gymnasiet och har hittills lagt ner nio timmar på att bara läsa igenom de instruktioner som kommer från Skolverket och som kallas Bedömningsanvisningar (100 sidor i år!). Tänk hur mycket tid det krävs för att göra det jag ovan nämnde: läsa, bearbeta och bedöma de ca 100 elever jag undervisar.

Tid som jag istället skulle kunna ägna åt eleverna!

Om vi nu ska utöka proven för att säkra mätbarheten behöver läraren inkluderas i modellen. Och om samhället lägger ner så mycket tid och resurser på att analysera hur de nationella proven bäst ska vara utformade för att kunna användas till mätningar och statistiska jämförelser med andra länder - då måste vi också fundera på hur lärarna kan balansera sin tid mellan prövningen av elevens kunskaper och mötet med eleven.

I den diskussion som artikelförfattaren för behöver en del behandla 'verkligheten', den verklighet vi lärare lever i och som min utbildning förberett mig för: mötet med eleven. Mötet med eleven är så mycket viktigare än bearbetning och uppföljning av de nationella proven. För det är i mötet som utvecklingen av förmågan sker!

Permalänk | Anmäl #11 Christina Fredell, 2012-05-08, 11:22

Man kan sammanfatta artikeln med att "det är jobbigt att göra exakta prov, (underförstått) så vi struntar i det".

Så kan det gå om man studerar ett problem för nära, för intellektuellt. Huvudorsaken till varför vi har prov, eller ens går i skolan, existerar inte i artikeln. Vi går i skolan för att få kunskaper som vi kan använda i vårt kommande arbetsliv. Detta är både mätbart och inte. Visst är det bra om barn "kan använda" kunskap. Men det är aldrig mätbart. Kanske vet chefen det om man jobbat 6 månader på ett jobb. Men att göra ett prov som mäter det, aldrig.

Prov är därför bara mätare på hur mycket fakta ett barn smällt i sig. Detta är bra nog. Det är just i sådana pluggfakta som våra svenska barn halkat efter. Är de bättre i något annat? Det vet vi inte, det går inte att mäta. Men vaför då ens satsa på detta "någonting annat"? Vem efterfrågar detta? Måste det finnas så många flummare som bestämmer i vår skola?

Min slutsats är att de centrala proven måste vara otvetydiga, lätttolkade, rättas av utomstående, och exakt spegla de faktakunskapskrav vi vill att barnen har. Att försöka fiffla bort detta mätande med att barn kan "någon annat" eller att "det är svårt att göra prov" förstör får våra barn. Särskilt för de som kommer från studieovana hem.

Permalänk | Anmäl #12 Tom Eliasson, 2012-05-08, 12:49

När jag läser denna text så får jag en känsla av att skolgången har varit helt annorlunda för vissa än min egen. Jag gick i klasser med runt 30 personer och hade varje enskilt ämne 2-3 gånger i veckan. Det innebär att varje lärare efter att ha undervisat hela klassen haft extremt lite tid över till att kunna bilda sig en uppfattning om varje enskild individs förmåga utöver det som framkommer genom proven.

Det är dessutom så att lärarens egna prov sällan var utformade på något speciellt sätt utan påminde till stor del om de nationella fast behandlade ett mer avgränsat område.

Permalänk | Anmäl #13 Viktor Sandahl, 2012-05-08, 12:50

Om det nu är så besvärligt med bedömning, varför då inte avskaffa betygen helt och hållet? Problemet försvinner då helt och vi lärare kan luta oss tillbaka och lita till varje elevs inneboende lust att lära för livet. De stackare som behöver mer än tre år på sig att utveckla sin förmåga skulle ha det riktigt trevligt och slippa deprimerande terminsrapporter och pedagogiska kartläggningar.

Jag tror jag har något riktigt stort på gång. Doktorshatten ligger och väntar på mig på närmsta pedagogiska institution

Permalänk | Anmäl #14 Martin Sandgren, 2012-05-09, 08:09

När det gäller validiteten så tror jag att ett prov är betydligt mycket bättre än lärarens bedömning. Enligt vad som redovisas nu, gång på gång, får de kvinnliga eleverna en högre bedömning än de manliga. Något som är precis tvärtom enligt de nationella proven. Sannolikt beror det på att läraren saknar förmåga att skilja på uppförande/anpassning och faktisk kunskap. If you can; do, if you can't, teach. Lärare är förhoppningsvis pedagogiska, men saknar tyvärr på genomsnittet bedömningsförmåga.

När det gäller problemet med att olika typer av uppgifter uppfattas som olika svåra, trots att de avser att mäta samma sak; det går högst utmärkt att ha flera nationella prov. Snittet torde säkra validiteten. Alla uppgifter kan knappast bli "fel". Istället för ett validitetsproblem får vi istället ett realiabilitetsproblem, som sannolikt minskar, därför att vi kan se på helheten dvs alla prov. Har man tid med flera prov? Ja! Bör kunna gå att rätta maskinellt. Är också bättre för att läraren gärna tolkar "favoritelevernas" felaktiga svar som åtminstone "halvrätt". Och gärna ger för höga betyg åt den egna klassen. Flera prov gör också att de nationella proven kan avdramatiseras något, skapar mindre nervositet om det blir en vana. De ger också utmärk kontroll av om några elever är svaga inom något område, de kan då ges adekvat hjälp och får därmed möjlighet att utvecklas. Nu tycks det som om en del kan passera hela skolan utan att ha fått den hjälp de har rätt till. Det här skrämmer antagligen delar av lärarkåren; det blir ett direkt mätbart betyg på förmågan att lära ut något som är konkret. Som det är nu sätter läraren godtyckliga betyg på eleverna och därmed sitt eget arbete. Nästan som om eleverna skulle få sätta betyg på sig själva,

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Incidentberedskapen

Politik och PR

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Skolan

Regeringens syn på nationella prov kan försämra undervisningen

Om författaren

Länka till Blogg

Skolan

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar