Här är fem personer som kan bli Romneys vice president

Endast en katastrof eller en skandal står nu mellan Romney och den republikanska nomineringen. På grund av detta har fokus i media skiftat mot frågan om vem Romney skall välja att kandidera med honom som vicepresident. Valet av vicepresident har ofta lite att göra med frågan om huruvida den tilltänkta personen i fråga är kvalificerad att ta över om det som inte får hända händer. Oftast handlar det mer om hur denne kan hjälpa till att vinna presidentposten. Den valtaktiska kalkylen är beroende av presidentkandidatens styrkor och svagheter och regeln brukar vara att försöka kompensera för de senare. Genom historien har flera olika taktiker används:

Vi har ”geografisk balans-taktiken”. Det var därför Massachusetts-senatorn John F. Kennedy valde Lyndon Johnson, en senator från Texas, 1960.       

Vi har ”primärvalstvåan som kan hjälpa mig att vinna-taktiken”. Denna användes framgångsrikt av Reagan när han 1980 valde sin främste primärvalsmotståndare George H.W. Bush som vicepresidentkandidat. 

Vi har ”jag behöver ett ungt och snyggt ansikte till min kampanjaffisch-taktiken”. George H.W. Bushs val av Indianas senator Dan Quayle 1992 är ett bra exempel på denna.  

Vi har ”jag är en guvernör och behöver en senator med erfarenhet från Washington-taktiken”. Denna drev Arkansas guvernör Bill Clinton att välja Tennessees senator Al Gore 1992.

Vi har ”ideologisk balans-taktiken” som kommer i flera olika varianter. Bob Dole valde 1996 Jack Kemp till sin kandidat, eftersom han var i behov av någon stöpt i Reagans form.

Vi har ”jag är i desperat behov av någon med utrikespolitisk erfarenhet-taktiken”. Obamas val av Joe Biden 2008 är ett klockrent exempel på denna.

Vi får heller inte glömma ”jag är i behov av någon med pondus och auktoritet-taktiken”. Guvernör George W. Bushs val av Dick Cheney år 2000 kan ses som ett sådant exempel. (Fast denna ska kanske egentligen kallas för ”ordföranden för valet av vicepresidentkommittén utnämner sig själv-taktiken).

Sist men inte minst har vi den historiskt unika ”jag är i behov av en ung konservativ kvinna för jag är en gammal politiker som gärna tar stora risker och spelar för att vinna-taktiken”. Denna låg bakom John McCains val av den då helt okända guvernören av Alaska, Sarah Palin, 2008. 

Vilken taktik kommer då Romney att välja och vem kommer att bli hans vicepresidentkandidat? Det finns ett flertal tänkbara alternativ och alla för med sig både för- och nackdelar. Nedan följer några av lågoddsarna:

1. Marco Rubio

Rubio är en ung, karismatisk kuban-amerikansk senator från Florida. Delstaten är en så kallad ”swing state” och Rubio skulle kunna hjälpa Romney att vinna den. Rubio är älskad av de konservativa republikanerna och förväntas bli en stjärna i partiet i framtiden. Rubio stödjer även en något mer liberal immigrationslagstiftning än Romney, vilket kan hjälpa Romney med ett av hans största problem: hans svaga stöd hos latinos/hispanics. Rubios bakgrund hjälper dock inte så mycket i denna fråga som många kanske tror, då kuban-amerikaner skiljer sig ideologiskt från de flesta övriga minoriteter i USA genom sin högerorientering.   

Det finns även flera nackdelar med att välja Rubio. Först och främst är den 41-årige senatorn är oerfaren och han har bara haft ett större förtroendeuppdrag i mindre än två år, ungefär lika länge som Sarah Palin hade haft 2008. Det är allmänt känt att många evangelikala amerikaner är obekväma med att Romney är mormon. Rubio har varit mormon, men har konverterat till katolicismen, något som hjälper Romney föga i hans försök att entusiasmera de evangelikala väljarna. Sist men inte minst skulle Rubios stjärnglans kunna stjäla uppmärksamhet från Romney själv.  

2. Rob Portman

Rob Portman är ganska lik Romney: småtråkig, okarismatisk och skattekonservativ. Portman kommer från Ohio vilken är en avgörande viktig ”swing state” i det kommande valet. Portmans politiska organisation spelade en stor roll i Romneys vinst i den stenhårda primärvalskampen i delstaten. Detta gjorde att Portmans aktier steg i höjden. Portman är nu en av Ohios senatorer, men bakom sig har han både positioner i George W. Bush-administrationen och tolv års erfarenhet som kongressledamot. Hans kontaktnät och förankring i Washington står dock i motsats till Romneys budskap: att Washington behöver en problemlösare utifrån. Portmans kopplingar till Bush-administrationen är en svaghet. Å andra sidan är hans bakgrund grundligt granskad och risken för att någon ska hitta några lik i hans garderob är minimal. Han betraktas av många som ett riskfritt och säkert alternativ och jag skulle inte bli det minsta förvånad om Romney väljer Portman.     

3. Chris Christie

Ibland vill man använda sin vicepresidentnominering för att nå obestämda väljare och ibland använder man den för att uppmuntra basen. Chris Christie är ganska unik på det sättet att han gör både och.

New Jerseys högljudde och stridslystne guvernör är vördad av den republikanska basen för sin stenhårda anti-fackliga position, men han är samtidigt tillräckligt socialt moderat för att attrahera många mittenväljare. Christie har dock öppet sagt att han inte är redo att bli president, något som kan få många att tveka att placera honom ett hjärtslag från posten. Han är på sätt och vis också Romneys antites. Christie är benägen att improvisera i tal och intervjuer och han har svårt att hålla sig till manus, till skillnad från Romney som ibland kritiseras för att vara programmerad likt en robot. Med en 24-timmars nyhetscykel där den minsta felsägning kan orsaka en vecka av dålig media finns det stora risker att välja den öppenhjärtige och frispråkige Christie.

4. Bob McDonnell

Virginias guvernör Bob McDonnell kan fylla två viktiga funktioner för Romney. Han är starkt socialkonservativ vilket dämpar den utbredda oro som finns inom partiet att Romney inte är genuint konservativ. Virginia är även en ”swing state” och McDonnell skulle kunna hjälpa Romney att vinna delstaten.

Problemet med McDonnell är att han samtidigt är för konservativ och hans syn på abort, preventivmedel, homosexuella och äktenskapsbrytare är främmande för stora väljargrupper i det övriga landet och detta är naturligtvis ett stort problem i ett nationellt val.

5. Paul Ryan

Oavsett om Paul Ryans namn kommer att stå på republikanernas valsedlar i höst, så kommer han att vara en nyckelfigur i valkampanjen. Ryan-planen som är döpt efter denne 42-årige kongressledamot från Wisconsin kommer att stå i fokus i detta val. Denna kontroversiella planen innefattar omfattande nedskärningar inom nästan alla statliga institutioner och program och har som mål att både ta itu den skenande statsskulden och samtidigt dramatiskt sänka skatterna.

Romney stödjer denna plan, vilket kan betraktas som ett ovanligt djärvt beslut av honom. Det gör även majoriteten av republikanerna. Ryan och Romney är vänner och har uppträtt tillsammans under kampanjen. Om Romney väljer Ryan kommer detta att ge planen en än mer betydande roll i valet, vilket kan vara både riskabelt och onödigt. Ryan ger även, trots sina sju mandatperioder i kongressen, ett något pojkaktigt intryck vilket inte är en fördel om man vill axla rollen som vicepresident.

Romney behöver naturligtvis inte välja någon av dessa fem. Det finns flera andra alternativ. Två intressanta kandidater med hispanic-rötter är New Mexicos guvernör Susana Martinez och Nevadas guvernör Brian Sandoval. De kan hjälpa Romney att nå ut till latino/hispanics-väljare och båda dessa delstater kan också betecknas som ”swing states”.

Just nu pratas de mycket om Condoleezza Rice, George W. Bushs utrikesminister. Det har också spekulerats en hel del kring Floridas före detta guvernör och George W. Bush lillebror, Jeb Bush, som är en betydligt mer kompetent och erfaren politiker än Marco Rubio. Den geniförklarade general David Petraeus, som tidigare bland annat varit befälhavare för USA:s styrkor i Irak, har också nämnts i spekulationerna. Denna trio delar dock en enorm svaghet genom sina starka kopplingar till George W. Bush. Romney har få sådana kopplingar och frågan är om han vill ge Obama och demokraterna någon ursäkt att associera hans kandidatur med namnet Bush som fortfarande har en dålig klang bland många amerikaner.      

Det är dock inte säkert på något sätt att Romney väljer något av dessa alternativ, för de senaste åren har republikanernas vicepresidentkandidater varit i stort sett omöjliga att förutspå. Sarah Palin kom från ingenstans och i stort sett ingen tippade på Dick Cheney 2000 eller Jack Kemp 1996.  

Björn M. Ottosson (47 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44642

7 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Marco Rubio var kongressledamot i Tallahassee innan han ställde upp som senator för Florida i Washington. I Florida finns en tidsgräns på hur länge man kan sitta i representanthuset, och hans tid var ute (vill minnas det är 6 år). Då han lämnade var han ordförande i representanthuset, så han är inte så helt politiskt oerfaren som Ottosson låter påskina - han har nog mera erfarenhet än Obama hade tack vare rollen som ordförande. Eftersom Rubio representerade vårt distrikt har jag varit i kontakt med honom om flera frågor. En fråga som jag drev tog han tag i och drev igenom i Tallahassee: Att förbjuda utsläpp av avloppsvatten i havet, därför att det förstör korallreven utanför södra Florida (vill minnas att 2025 var deadline för att ha upphört med utsläpp av avlopp utan trestegsrening, men jag har glömt detaljerna, det var nog 5 år sedan den lagen antogs).

Marco Rubio har värderingar som är typiska för Miami (annars hade han ju inte blivit vald). Detta är USAs mest internationella stad, vill minnas att över hälften av invånarna är födda utomlands. Hela tiden kommer nya flyktingar från Kuba hit, men också från andra länder, inklusive Venezuela (fastighetspriserna har börjat stiga igen pga att venezolaner investerar här, rädda för utvecklingen i sitt eget land). Mediemarknaden inkluderar många TV-kanaler på spanska, både pan-latinamerikanska och lokala med en exil-kubansk inriktning. Miamibor vet generellt mer om vad som händer i Latinamerika och Kuba än vad som händer i resten av USA. Ingen annan stans i världen vet folk mer om sanningen bakom diktaturen i Havanna eller Caracas - inte ens i de länderna själva, eftersom media där är censurerade. Propagandan kan inte lura dem som har egen livserfarenhet från diktaturen. Och Marco Rubio - liksom de andra kubansk-amerikanska politikerna - har förstahandskännedom om den. Att sätta en etikett på dem som "latinamerikansk höger" är att spela Fidel Castro rakt i händerna, men väldigt många i debatten verkar göra det, verkar acceptera den kubanska propagandans bild av Miami som en stad styrd av extrem-högern. I själva verket är faktiskt majoriteten i Miami Demokrater...

Permalänk | Anmäl #1 Ulf Erlingsson, 2012-04-30, 12:23

Är inte Ron Paul en möjlighet. Han vinner ju delstat efter delstat nu och har en ung entusiastisk väljarbas. Vidare har inte Romney gått åt honom i primärvalen vilket han gjorde med Santorum och Gingrich exempelvis.

Permalänk | Anmäl #2 Sten Figaro, 2012-04-30, 12:45

Jag hoppas verkligen att Romney inte nu är en slapptask utan verkligen bevisar att han är korporativets gullpojke. Fler utfattiga länder behöver bombas till demokrati och fler länder måste ockuperas , framförallt dem som inte vet att uppskatta sina naturresurser.

Go Romney go Låt oss alla bli omhuldade av Pax Americana

Permalänk | Anmäl #4 Sven Stromitzky, 2012-04-30, 20:10

@Ulf Erlingson: Kubanska amerikaner är, som enda latinamerikanska grupp, republikaner i relativt hög utsträckning, det är allmänt känt. Vad Björn Ottoson skrev var ju att eftersom Rubio är kubansk amerikan så får han inte nödvändigtvis det stöd från övriga latinamerikaner som man som oinsatt skulle kunna tro, eftersom de kubanska amerikanerna skiljer sig åt ideologiskt. Det beror som du vet på deras starka förakt mot den kubanska regeringen som tar sig uttryck i stöd för republikanerna eftersom de hårdast går på mot den kubanska regeringen. Att Miami sedan röstar demokratiskt har inte med saken att göra, vi diskuterar kubanska amerikaner i Miami (där de utgör en inflytelserik grupp). Sedan kan man verkligen diskutera hur oberoende och sanningsinriktad exil-kubansk media är!

Permalänk | Anmäl #5 Alex Pedersen, 2012-05-01, 10:25

Marco Rubio, är en krigshetsare och vi får verkligen hoppas att han inte blir vicepresident för då har vi USA i både Syrien och Iran till att börja med.

Nu behöver vi dock inte oroa oss för det eftersom Mitt Romney aldrig kan bli president. Det finns inga demokrater som skulle tänka sig att rösta på honom vilket krävs för att hans ska bli president.

Och även om han skulle få några demokraters röster förlorar han ännu fler röster bland republikaner som inte vill rösta på Romney. Så han är totalt chanslös att bli President i USA.

Sist undrar jag bara lite vad alla s.k. usa-kännare som skriver på Newsmill har sina källor? Alla artiklar är mer eller mindre skrivna med stora skygglappar. Likväl som att analysera olika kandidater hit och dit beroende på deras bakgrund osv. kan man lika bra hoppa över det och analysera utifrån mängden tv-reklam. Det är en väldigt stor påverkande faktor. Folk i gemen vet inte ens hur kandidaterna ser ut, vad de står för eller vilka de representerar. Hur kommer det sig att i en delstat som New York med mer än 8 miljoner invånare så orkar bara cirka 150.000 gå och rösta?

Permalänk | Anmäl #6 Göran Axelsson, 2012-05-02, 12:52

150.000 av 8 miljoner är inte speciellt bra.

Permalänk | Anmäl #7 Jorgen Eriksson, 2012-05-30, 16:04

#6 & #7
Det är ren okunskap att påstå att endast 150000 New York-bor skulle gå och rösta. Bara i presidentvalet '08 så röstade 4,8 miljoner på Obama och 2,7 miljoner på McCain i delstaten New York. http://en.wikipedia.org/wiki/United_States_presidential_election,_20 Mitt intryck av "usa-kännare" på newsmill är att de flesta har en någorlunda god koll på läget; du (# 6) har däremot inte det. F.ö. identifierar sig en tredjedel av de amerikanska väljarna som republikaner, en tredjedel som demokrater och en tredjedel som oberoende, så det är inte nödvändigtvis demokrater som behöver byta sida för att valet ska vinnas av högern.

Permalänk | Anmäl #8 u_22247, 2012-06-14, 17:48

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.