Motståndarna till delad föräldraförsäkring motsäger sig själva

Citat:
"Betänk att fler kvinnor än någonsin skulle välja att vara hemmafru om de kunde. Det är naturligtvis ett val som måste stå var och en fritt, men det är ändå lätt att misstänka att det har något att göra med den arbetsmarknad som Moderaterna gärna styr med tvångsmetoder."

För det kan ju inte vara så att kvinnor har en egen inställning till vad ett lyckat liv är?

Vad har Södertörns Lärcentra för kvinnosyn egentligen? Tycker Södetörns Lärcentra att kvinnor inte ha någon egen vilja? Att de är veka och inte kan ta egna beslut? För det är exakt vad ovanstående citat säger, att kvinnor är svaga individer som uppenbarligen inte vet sitt egna bästa.

Dessutom, varför anses det bra om en man vill vara hemma mer med barnen MEN dåligt om en kvinna vill vara det? Jag förstår inte riktigt logiken.

Avslutningsvis skriver Nils:
"Varför går det så långsamt när det är frivilligt? "
För att svenska individer kanske inte har samma syn på jämlikhet som Nils?

Att du över huvud taget anser att du har rätt att lägga dig i familjernas liv är diskvalificerande. Detta totalt omdömeslösa rättfärdigande av än det ena än det andra övergreppet på befolkningen i demokratins namn är osmakligt.

Vänstern måste ta en diskussion om var den etiska gränsen går för vilka övergrepp, tvångsåtgärder man kan begå mot befolkningen. Diskutera då samtidigt svagheterna med demokratin som mycket riktigt är precis det som Churchill sa. "Av alla dåliga statsskick är demokratin den minst dåliga". Ha respekt för det.

Först konfiskerar ni minst 75% av familjens inkomst. Det gör ni under hot om våld och våld i förlängningen om man inte fogar sig. Sen anser ni att bara för ni har lagt pengarna i en "gemensam" kassa att det är försvarbart att intervenera hur mycket som helst.

Hej Robert och tack för kommentar!
Jag tror definitivt att alla, kvinnor som män har en egen inställning till vad ett lyckat liv är precis som jag tror att de allra flesta vet sitt eget bästa. Jag tror också att alla gör val utifrån sina förutsättningar och det är just förutsättningarna som är så viktiga.

För de personer som står inför föräldraledigheten är det många faktorer som spelar in när man gör valen, ekonomi, arbetssituation, könsstrukturer och många andra saker. Därför blir jag förvånad varje gång någon pratar om frihet i det här sammanhanget - valet är inte så fritt som man tror ens idag då föräldraförsäkringsdagarna kan delas upp snart sagt hur som helst men inte ens en fjärdedel av dagarna tas ut av männen.

Du skriver också: "Dessutom, varför anses det bra om en man vill vara hemma mer med barnen MEN dåligt om en kvinna vill vara det? Jag förstår inte riktigt logiken."

Jag förstår hur du menar. Möjligt att det är så, men i så fall är det ju precis en av de könsstrukturer som komplicerar det val föräldrarna står inför. Hur kommer det sig att en man uppfattas som duktig när han är med barnen? Jag förstår det inte heller. Men jag förstår att det påverkar våra val. Det betyder till exempel att mannen får en massa kred för hemmavaro en eller två månader medan kvinnan inte får någon kred alls för att hon är hemma hela föräldraledigheten.
Sist lite kort om vår kvinnosyn som mer handlar om människosyn: vi tycker att föräldraskapet ska vara jämställt där båda parter tar lika stor del i omvårdnaden om barnet och i hushållsarbetet. Vi tror att det gör att båda föräldrarna får samma möjlighet att skapa relation till sina barn och vi tror att det gör kvinnans position på arbetsmarknaden bättre. Dessutom tänker inte vi på föräldraförsäkringen som ett tvång utan som en möjlighet och en riktigt bra förmån som kan ge varje förälder och barn en bra start i livet. Det är därför vi blir så förvånade när så många beskriver det hela med termer som tvång.

Att få tillbringa tid med sina barn är ju den största frihet som finns och vi får dessutom betalt för det under 480 dagar.

Det var i alla fall trevligt att diskutera med dig en stund. MVH/Nils

#2 Patrik, jag skulle gärna svara dig, men jag förstår inte din kommentar även om det med all tydlighet går fram att du är förbannad. Sedan undrar jag om du verkligen har läst hela artikeln. Hur som helst, du är välkommen tillbaka även om jag skulle uppskatta om du inte framställde mig som en fascist. MVH/Nils

Först vill jag ge dig mycket cred för att du som artikelförfattare också deltar i kommentarsdebatten, något man inte är bortskämd med på Newsmill.

Det mellan könen, eller ska vi säga parterna, ojämna uttaget av föräldraledigheten påverkas som du själv påpekar av många olika faktorer som familjeekonomi, arbetssituation, värderingar, prioriteringar etc. Vikten av dessa faktorer skiftar med all sannolikhet väldigt mycket från fall till fall, dvs vad som i slutändan avgör uttaget av föräldraledigheten är unikt för varje familjekonstalation. En mellan parterna delad föräldraförsäkring skulle i mina ögon ödelägga varje familjs självklara rätt att själva värdera dessa olika faktorer och fatta ett eget beslut som bäst passar familjen under rådande omständigheter. Att med statlig lagstiftning frånta parterna rätten, och ansvaret, att själva fatta beslut i denna fråga är enligt min mening ett alltför stort ingrepp i privatlivet. Jag är säker på att de allra flesta av oss både vill och kan ta detta ansvar!

Du har troligen rätt i ”att en individualisering och laglig rätt blir ett instrument för föräldrarna i förhandlingar med arbetsgivaren.” Och att det skulle hjälpa till att snabbare förändra vissa arbetsgivares attidyd till att också pappan är hemma mer med barnen. Men för mig väger inte fördelarna högre än de nackdelar en lagstiftning skulle innebära för min familj, när vår rätt att själva besluta om vad som är bäst för oss avskaffas.

Så frågan är vad som skall vara drivkraften för en föräldraförsäkring? Vad och vem är den till för? Är den till för att stödja familjen under barnets tidiga levnadsår, att ge oss den i internationell jämförelse unika ekonomiska möjligheten att kunna vara hemma med vårt barn under en längre tid? Eller är det primära målet att till vilken kostnad som helst snabbt balansera uttaget av dess dagar mellan parterna för att uppnå någon slags jämställdhet i statistiken? Ibland undrar jag faktiskt!

Och sist, ja männens uttag av föräldraledighet har bara ökat med 11%-enheter sedan 2000 (från 12% 2000 till 23% 2010, dvs i stort sett en fördubbling). Beroende på förväntning så kan man nog se det som en långsam utveckling, eller snabb. Jag är övertygad om att vi med ”frivillighet” når minst 40% de kommande 10 åren, helt utan lagstiftning!

#5 Tack för kommentar, Thomas. Skönt med någon som argumenterar och inte skriker. Jag tycker du har många poänger i din kommentar och jag kan nog inte kommentera alla här.
Men det du skriver om drivkraften är en bra invändning som jag har funderat på mycket själv. Men inte är det statistiken som är viktigast. För mig är det framför allt två saker som är viktiga, barnets rätt att knyta an till båda föräldrarna i ett tidigt skede av sitt liv, att en delad föräldraförsäkring kan ge ett mer jämställt föräldraskap som i sin tur ger återverkningar på arbetsmarknaden när arbetsgivaren inser att såväl män som kvinnor tar lika stor del hemma och därför inte av den anledningen kan ge kvinnor sämre villkor på marknaden.

En annan följdverkan kan ju vara att det blir naturligt för kommande generationer med jämställdhet när föräldrarna lever jämställt.

Sist tycker jag nog, trots allt, att drivkraften måste finnas hos föräldrarna (i synnerhet hos papporna själva) att vara hemma med sina barn. Det är ju ändå en rätt kort men viktig period i barnens liv.
MVH/Nils

Vad är det som är motsägelsefullt i att ha åsikten att staten inte har att göra med hur familjerna väljer att leva sina liv? Jag vill inte ha några förbannade genuspekpinnar i mitt liv. Tack. Det är ju snarare motsägelsefullt att vara för delad föräldrarledighet.

Man börjar med att konstatera att kvinnor ska ha frihet och får det till att för att öka kvinnors frihet måste staten tvinga kvinnor att välja rätt, dvs begränsa kvinnors frihet, med hjälp av ekonomiska genuspekpinnar.

Motsägelse. Man kan inte öka frihet genom att minska frihet.

#5
:-)Nils jag skriker inte jag skriver ner vad ni håller på med. Skatten tas in under grovt hot om våld. Det är minst 75% som konfiskeras. Sedan försöker ni under förevändning att det är gemensamma pengar tvinga in folk i "rätt" beteende. Ni kollektivister har helt tappat perspektivet på vad som är rimligt.

Du nämner fascist jag gillar inte att använda det i onödan som något tillmäle. Det är dock så att det finns mycket gemensamt i de kollektivistiska ideologierna fascismen, nazismen, kommunismen och den sk demokratiska socialismen dvs socialdemokratin. Det är bl.a att man låter individen stå tillbaka för kollektivet. Alla skall inordna sig i myrstacken och lyda auktoriteten.

Få av er ser våldet och tvånget ni lutar er emot när ni försöker pracka på folk det ni anser rätt. Ni gör det i den förhärligade demokratins namn där allt kan rättfärdigas och alla skall foga sig inför majoritetens förtryck. Demokratin är ju ändå det bästa och det enda alternativet är ju diktatur. Det är i vilket fall den allmänna uppfattningen. Jag menar att ni på vänsterkanten måste besinna er och ta en etisk diskussion om vad som faktiskt är etiskt försvarbart att ni med stöd av statens våldsmonopol försöker tvinga på alla de miljoner som faktisk inte ingår i majoriteten.

Jag respekterar er rätt att organisera ert liv så som ni önskar. Håll då inte på att tvinga mig/oss till än det ena än det andra.

Det jämställda samhället byggs inte på statistik utan på respekt. Problemet är att ni inte är ute efter respekt ni är ute efter likhet i statistiken.

Se tvånget. Se hotet om våld. Se övergreppet i detta.

Du nämner frivillighet. Det är inte mycket som är frivilligt. Ni skattar folk till utsatthet och ofrihet. Alla skall finansiera det ni finner lämpligt men visst det är frivilligt att sedan mottaga 120 000 om året i bidrag till barnomsorg eller vara hemma med sina egna barn utan någon ersättning.

Blev en utvikning på slutet men attityden du ger prov på i artikeln genomsyrar det mesta av kollektiviseringen av familj och individ.

Det är ett otroligt förmynderi att myndigheterna ska lägga sig i vem av föräldrarna som ska vara hemma med barnet eller barnen. Är det någon annan stans i världen man håller på med sådant? Iofs finns kanske inte så här lång föräldraförsäkring någon annanstans i världen.

Ibland undrar jag vad det är för konstiga nördar som blir politiker och håller på med sådant här trams när det finns så viktiga frågor: 1/ Se till att få ordning i skolan så att lärarjobbet åter blir attraktivt. 2/ Se till att alla ungdomar får ett jobb. 3/ Rädda allemansrätten som man nu mixtrar med. 4/ Sluta skicka svenska ungdomar att riskera livet för en genomkorrupt regim i Afghanistan. Osv, osv. Det finns hur många viktiga frågor som helst.

Har varit ensamstående pappa i 15 år nu. Vad är det för obetalt arbete som åsyftas? Att slänga i en tvättmasin då och då, och att brassa lita mat, diska och hålla rent är en bagatell. Eller är det rent av att umgås med sina älskade barn som tär på krafterna?
Hur är man skapt för att bygga upp ett problem av ingenting?

Vad är det som är problemet med föräldraförsäkringen?

Föräldrarna delar på den om de vill och kan eller överlåter den till den ene eller andra föräldern,

Varför ska POLITIKERNA istället för föräldrarna bestämma hur den ska användas???! Hur kan de lägga sig i vad familjer som de inte vet ett dyft om ska göra??!
Blir lite smått förb. över alla självutnämnda småpåvar och besserwissers. (Rena messerschmittsar!)

Hej alla kommentatorer och tack för att ni så livligt deltar i diskussionen.
Jag uppfattar att det finns kritik mot en delad eller individuell föräldraförsäkring. En kritik som jag tycker är befogad. Vad jag försöker göra är att se bakom idén om föräldraförsäkringen som ett tvång och istället se den som en förmån. Vilket är ganska lätt idag, den är frivillig, skattefinansierad och ger båda föräldrarna en möjlighet att tillbringa tid med sina barn under den första tiden i deras liv. Jag tycker det är en bra för att inte säga fantastisk möjlighet.

Jag skriver i den här artikeln och i andra jag skrivit i ämnet att alla familjer har sin unika situation. Jag har också skrivit att det egentligen är självklart att politikerna inte ska lägga sig i den enskilda individens eller familjens liv. Och precis så är det idag. Föräldrar kan välja som de vill.

Men grundfrågan här var om föräldraförsäkringen har någon betydelse för jämställdheten. Jag tror det.
Men för att bemöta några saker:

#9 INDIVIDUALISERING SOM FÖRMYNDERI
Visst kan man välja att se det så, men så mycket kan jag säga att det finns massor av länder som utövar ett större förtryck en så och dessutom av sämre anledningar.
Samtidigt skulle man kunna se det som ett sätt att underlätta för kvinnor på arbetsmarknaden eftersom varje kvinna som "riskerar" att få barn också blir bedömd efter det på arbetsmarknaden, när hon söker jobb, när hon förhandlar om lönen.
Dessutom är det inget annat land som har en så generös föräldraförsäkring som vi har i Sverige.
Jag håller med om att det finns många viktiga politiska frågor...

#10 HEMARBETET
Hemarbetet handlar om huvudansvar enligt mig, inte vem som gör vad. Det är till exempel i huvudsak kvinnan som går ner i arbetstid under småbarnsåren. Det är enligt Familjelivs stora undersökning av 9000 mammor i huvudsak kvinnor som tar ansvaret för barn och hem. Det gäller att få med matsäck till utflykten, göra barnens läxor, etc. Men framför allt handlar det om vem som tar sig rätten att välja att jobba över, att skylla på jobbet etc och då låter den andra ta huvudansvaret.
För en ensamstående pappa är det naturligtvis annorlunda. Jag vet precis vad det innebär för en ensamstående pappa eftersom jag själv växte upp med en.

#11 SMÅPÅVAR
Ina, du har kritiserat mig förr och det är du välkommen att göra också nu. Jag har inget behov av att "ha helt rätt". Däremot menar jag att man måste problematisera lite kring föräldraförsäkringen eftersom så många verkar se möjligheten att vara hemma med sina barn under småbarnsåren som ett tvång. Dessutom vänder jag mig mot idén som du har framfört tidigare och som vissa forskare också har framfört, nämligen den att pappor inte skulle vara lämpliga som föräldrar under småbarnsåren. Men det är en annan sak.

MVH/Nils

Jag har internetfri helg nu och gjorde ett undantag för att svara på kommentarerna. Eventuella kommentarer som görs från och med nu besvaras nästa vecka.

Ett litet tillägg: när jag skriver att fler kvinnor än någonsin vill bli hemmafruar är det från Familjelivs undersökning "Mammaliv 2011". Jag lägger ingen värdering i det, vill man det så vill man. Däremot tycker jag det är helt relevant att fråga sig varför så många vill det just nu i vår tid.

Vi hörs!

F-föräkringen är finansierad med påtvingade skatter. Endast en socialist kan förvränga detta faktum till att bli en förmån. Så det diskussionen kokar ner till är socialismens vara eller inte vara.
Alla människor hör inte ihop.

Nils Pettersson, du beskriver hur bra föräldraförsäkringen är och att föräldrarna hittills fått administrera den som de vill. Och visst är den bra! Så varför ändra på något som är bra till något som är sämre???! Föräldrarna måtte ju veta bättre än politikerna vad som är bra för dem! Hur tänker du om egna företagare? De kan ju inte vara pappalediga, ska den familjen behöva avstå från pengarna fast mamman kan vara hemma?

Föräldraförsäkringen var till en början tänkt för att mamman skulle få tid att återhämta sig efter förlossningen och för att hon skulle kunna amma barnet och inget skulle hindra henne i det, för att det är det bästa för barnet. Vad har pappan med amningen att göra? Inget! En del ammar både ett och två år och det är rekommenderat av WHO.

Ditt argument är att det är en jämställhetsfråga. Men föräldraförsäkringen är inte till för att främja jämställdheten mellan man och kvinna utan för BARNETS skull. Om det är jämställdheten som är det viktigaste när det gäller föräldraförsäkringen, föreslår jag att den tas bort helt och hållet eftersom barnet anses inte behöva mamman, så blir den inget hinder för jämställdheten. Skattebetalarna ska ju inte finansiera något som inte behövs, eller hur?

Du skriver att föräldraförsäkringen som den nu är utformad upplevs som ett TVÅNG! Var har du fått det ifrån? Vem skulle uppleva den som ett tvång? För det första, vem vill inte ha betald ledighet för att kunna ta hand om sitt barn under dess första tid i livet när det är som mest hjälplöst? Föräldraförasäkringen administreras ju av föräldrarna, de kan fördela den som de vill, överlåta den till den andre eller fördela den över tid tills barnet fyllt åtta om det inte skulle passa dem att mamman är hemma de första 18 månaderna.

Om mamman väljer att gå ner i arbetstid EFTER föräldraledigheten, så berörs ju inte föräldraförsäkringen. Om hon går ner arbetstid så är det för att hon VIILL det, hon prioriterar barnen före arbetet, ingen tvingar henne. Att göra matsäck till utflykten, berör inte heller föräldraförsäkringen, man gör inte matsäck till 0-18 månaders bebisar! Du skriver: "Men framför allt handlar det om vem som tar sig rätten att välja att jobba över, att skylla på jobbet etc och då låter den andra ta huvudansvaret " Konstig inställning, om någon jobbar övertid så är det för att familjen behöver pengarna, inte för att smita från ansvar. Om kvinnan är hemma hel- eller deltid, måste ju hon göra mesta hushållsarbete, inget märkvärdigt utan vanlig rättvisa. Dessutom är statistiken över fördelningen av hemarbetet missvisande eftersom man inte räknar in reparationer och underhåll av huset, trädgårdsskötseln, bilskötseln etc. som mestadels sköts av av mannen. Det är fråga om en arbetsfördelning, precis som på alla arbetsplatser. Alla gör inte samma sak på jobbet, någon gör det, andra gör annat efter vad de är bäst på, för att företaget ska kunna fungera. Familj och hem är ett företag. Känner inga pappor som överlåter huvudansvaret för familj och hem till mamman, båda brukar tillsammans ta ansvar för att familjen och hemmet fungerar, om de ät två.

Är du bekymrad för jämställdheten, finns det annat man kan göra. Jobba med att ändra attityden i samhället och göra det lättare för kvinnan att komma tillbaka i jobb efter småbarnstiden. Man lär sig väldigt mycket av barnskötsel, även psykologi och får många färdigheter genom hushållsarbetet, hushållsekonomi, organisationsförmåga och vänjer sig vid självständigt arbete. Man kan även ta kvällskurser eller distanskurser och uppdatera sin utbildning eller komplettera den, t.ex. när pappan kommit hem efter sitt jobb eller när man har lite tid över. Många har gjort så och fått chefsjobb efter några år hemma. Förr i tiden hade man rätt till 3 års tjänstledighet (18 månader obetald). Om det är borttaget bör det återinföras. För att klara det ekonomiskt, kan man införa sambeskattning och delade pensionspoäng mellan makarna.

Hur familjer väljer att fördela föräldraledigheten har rimligen en påverkan för jämställdheten och inverkan på kvinnors löner och pension. Men att fokusera på att påtvinga en jämnare fördelning för att uppnå förändring är tveksamt. Den är till för barnen och familjen, inte som verktyg för att styra jämställdhet.

Den största anledningen till skillnader i löner är yrkesval. Om kvinnor slutar söka sig till yrken inom vård och omsorg, alternativt om myndigheterna som är arbetsgivare till de stora grupper kvinnor höjer lönerna ger det störst effekt. Det är också där många deltidsjobb finns. Lägg fokus där istället.

#16: "Den största anledningen till skillnader i löner är yrkesval. Om kvinnor slutar söka sig till yrken inom vård och omsorg, alternativt om myndigheterna som är arbetsgivare till de stora grupper kvinnor höjer lönerna ger det störst effekt. Det är också där många deltidsjobb finns. Lägg fokus där istället"

Det kunde man också satsa på, höja lärar- och vårdpersonalens löner. Det förtjänar dom med tanke på deras viktiga uppdrag och långa utbildning.

Undertecknad tog ut de flesta försäkringsdagarna under småbarnsåren, och varför då? Jo med Bill Clinton´s ord: "It´s economy, stupid." Något förenklat var det så att vid första barnet hade hustrun inget annat än garantibelopp (60kr/dag). Eftersom hon bodde i Sverige men var anställd i och fick lön f rån Finland var hon sas diskvalificerad av motsatta orsaker i båda länderna. Vid andra barnet var det hon som tjänade bäst och det betalade sig alltså för familjen att pappan var hemma. Något som för övrigt båda gångerna ledde till samtal från försäkringskassan om vad det var för skumma orsaker som gjorde att HON överlät sina föräldradagar på HONOM! Kanske ett fall av hustrumisshandel här. Nå´t vajsning måste det ju vara.
Nej låt ni familjerna sköta sitt. It´s economy, stupid!

#18. Ja, familjen ska sköta sitt efter vad de anser vara bäst. Är föräldrarna betrodda att ta ansvar för barnen, måste de väl för f.... kunna vara betrodda att bestämma hur föräldraförsäkringen ska användas!

Jag måste säga att jag är förvånad över den ilska ett debattinlägg kan utlösa. Av alla som kommenterat är det bara #5 Tomas Bayard #16 Tjodolf Sommestad som har bemött mig på ett sakligt och trevligt sätt, vi tycker olika och vi har en diskussion. Så som det bör vara om man frågar mig. Ni andra kan skruva ner tonläget lite.

Det här blir mitt sista inlägg till kommentatorerna:
1) Rubriken har jag inte satt själv.

2) Underligt att det alltid är män som låter argast när jag skriver om det här.

3) Ekonomin är visst viktig, det vet jag efter att sedan 2004 i mitt arbeta har mött ca 1500 nyblivna pappor och diskuterat saken i pappagrupper. Men också av egen erfarenhet.

4) Jag tror inte att valen alltid beror på ekonomin även om man anger det, för det finns bland annat på försäkringskassan tabeller där man kan se att de flesta familjer faktiskt inte förlorar så mycket på att mannen också tar del av föräldradagarna.

5) Jag har aldrig påstått att föräldraförsäkringen är det bästa eller enda instrumentet för att uppnå jämställdhet i samhället. Men jag tror att det kan hjälpa till en hel del.

6) Och jo, jag tror att barnen mår bra av att också papporna tar del av föräldradagarna.

7) Det är rimligt att vi skattebetalare (staten) begär en motprestation när vi betalar föräldrar för att få vara hemma med sina barn. Annars kan vi skrota hela idén med föräldraförsäkring.

8) Jag har själv varit egenföretagare och är tillsammans med en som är det. Jag vet precis vad det betyder för föräldraledigheten även om inte Ina Höst verkar tro det.

9) Jag tror visst att de kvinnor som går ner i arbetstid efter föräldraledigheten gör det för sina barns skull. Men ingenting hindrar männen från att göra samma sak. Ändå är det få män som gör det?

10) I övrigt hänvisar jag till Åsa Erlandsons kanonartikel i Aftonbladet, den sammanfattar mycket av mitt tänk:

http://www.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/asaerlandson/article1444865...

Tack för mig! Men fortsätt gärna att kommentera!

#20 Nils

Så du tycker alltså det är osakligt om man tydliggör ert intervenerande och manipulerande i befolkningens liv. Att det rättfärdigas genom majoritetsbeslut och backas av en stats hela våldsapparat gör det inte mer rätt.

Det är ovanligt språkbruk men definitivt inte osakligt. Skall vi få ett slut på era övergrepp så måste det tydliggöras vad det handlar om. Jag är inte ett dugg intresserad av att vara med och dölja på vilka premisser detta sker. Förmodar att det är just det som gör min kommentar osaklig enligt dig.

Kollektivets rätt att intervenera även om det sker genom sk demokratiska majoritetsbeslut måste börja ifrågasättas mer.

När det gäller jämställdheten så ta inte ifrån kvinnor och män ansvaret att diskutera och komma överens med sin partner om hur de vill ha det. Ni får helt enkelt finna er i att er statistiken inte blir så vackert med era mått mätt när folk får bestämma själva.

Tack själv Nils, men måste korrigera dig: Du skrev i #12: "Dessutom vänder jag mig mot idén som du har framfört tidigare och som vissa forskare också har framfört, nämligen den att pappor inte skulle vara lämpliga som föräldrar under småbarnsåren. Men det är en annan sak. "

Det är inte vad jag skrivit, någonsin! Klart dom är och barnet behöver pappa också under småbarnsåldern. Vad jag skrivit är att kvinnan av naturen är disponerad både fysiskt och psykiskt att sköta småbarnen, av uppenbara skäl.

Barnet fokuserar på den som sköter om det den första tiden, vanligtvis mamman särskilt om hon ammar och de andra hamnar i bakgrunden, men finns där ändå. Så småningom flyttas fokus till pappan när könsidentiteten vaknar hos barnet. Det är något som papporna kan vara beredda på. Så papporna behöver inte oroa sig för anknytningen för att mamman tar hand om barnet den första tiden. Man är förälder inte bara i 18 månader utan i 18 år! Om pappan låter dem vara i fred med sitt. den första tiden och respekterar mor och barn vilket de flesta pappor gör, blir han en stark trygghetsfaktor i barnets liv. Ett uppväxande barn går igenom olika utvecklingskeden, helt enkelt och anknytningsprocesserna är lite mer komplicerade än att både måste dela på föräldraledigheten för att anknytningen även till pappa ska fungera. .

Det handlar inte om blöjbyten och badning, det är moderna tekniska saker som papporna kan lära sig lika bra. Sådant är inte biologiskt betingat eftersom naturen inte har försett något barn med blöjor. Pappor kan också vara bra på nattande.

Det finns tillfällen då pappa tar på sig huvudansvaret för skötseln den första tiden. Då missar barnet amningen och anknytningen till modern och det kvinnliga störs, men det är bättre att pappa tar detta ansvar än överlåter det till någon främmande kvinna.

Ha det bra!

Bussigt! Undertecknad ska alltså höra till en av alla arga män. Jag ber artikelförfattaren notera att i vår familj råkade det sig så att pappan var den som tog ut de flesta föräldradagarna. Varför det blev så redogjorde jag för mycket förenklat gm att koncentrera mig på det ekonomiska. Suck. Är jag alltså bortom räddning i jämställdhetsdebatten på grund av felaktiga åsikter oavsett att jag råkar vara en närvarande pappa tom rent statistiskt. Jag HADE kunnat vara något syrlig och kommentera titeln "Jämställdsarbetare på Södertörns lärcentra". Min pappa, snickaren och arkitekten ,betecknade sig efter sin klassresa "riteriarbetare", men det var förstås med glimten i ögat. Personligen arbetar jag för jämställdhet utan att behöva titulera mig, bland annat genom att som så många andra kvinnor och män tex vara mot kvotering oavsett kön.

Nils Pettersson, du gör exakt det tankefel som lett hela feminismen till vägs ände.
Du förutsätter att män och kvinnor är lika och därför borde göra identiska prioriteringar i livet för att på så sätt uppnå exakt 50/50 jämställdhet. Det är förlegat tankegods.

Den nya jämställdheten måste utgå från att män och kvinnor är olika.
Att kvinnor söker sig till vården, vill ha närhet till barnen och vårdar sina åldrande föräldrar beror inte på att vi vill arbeta obetalt, utan att alternativet inte finns. Vi är utrustade med en omsorgsgen som kräver sina handlingar. En hundring mer i månaden i pension uppväger inte den smärta en dålig relation till barn och barnbarn skulle innebära på ålderns höst.

Sedan pratar du om hushållsarbete. Statistik visar att män gör lika mycket underhållsarbete i hemmet som kvinnor gör hushållsarbete. Varför hör man aldrig er genusprofessorer prata om underhållsarbete i hemmet som en viktig del av vardagen? Varför ser ni bara hushållsarbetet som något att dela, och inte underhållsarbetet. Hittills har jag aldrig sett en kvinna laga en avloppsläcka medan mannen laddat diskmaskinen.

Du frågar dig varför fler män inte tar ut föräldradagar. Det är en ganska naiv fråga tycker jag. Det är inte alla män som passar och kan tillgodose den vård och omsorg en liten bebis behöver. När du kräver kvoterad föräldraförsäkring utgår du från att alla pappor är högutbildade och intellektuella. Så är det ju inte. Pappor är också huliganer, Hells Angels-medlemmar,oempatiska karriärstrebrar, fängelsekunder.
Av den anledningen måste det vara varje familjs egna beslut hur just deras situation ska inrättas. För barnens skull. Med din inställning kommer annars ett antal barn få sin föräldrakontakt nedkortat på ett oerhört orättvist sätt.

Slutligen, har det gått så långt att en professor i genusvetenskap på Södertörns högskola inte längre skriver ut sin titel utan istället kallar sig jämställdhetsarbetare?

#24 Hej Christina och tack för kommentar!
Först vill jag klargöra att jag inte alls är professor och jag jobbar på något som heter Södertörns Lärcentra där vi bland annat jobbar med pappa- och föräldragrupper, utbildningar för vårdpersonal och utbildningar med jämställdhetsfokus.

Jag tror inte heller att män och kvinnor är lika och jag kommer aldrig att påstå det. Jag tycker att villkoren för människor ska vara lika oavsett kön, etnisk bakgrund, ålder och situation.

Jag har svårt att tro på tanken att män inte vill prioritera relationer. Som man bland män är det inte min erfarenhet - tvärt om tror jag snarare att det i så fall är omgivningen (det som en del också kallar genusstrukturer) som pressar på för att mannen ska prioritera exempelvis högre befattningar, mer jobb istället för sina barn. Jag tror varje pappa vill ha en bra relation med sina barn. Men framför allt tror jag att barnen vill ha en bra relation med båda sina föräldrar alldeles bortsett från vilken genetisk uppsättning vi har.

När det gäller hushållsarbetet inkluderar jag allt från däckbyten, hus/lägenhetsunderhåll och hylluppsättningar till tvätt, disk, städning och inte att förglömma barnets omvårdnad. Jag inkluderar också prioriteringar som gäller att gå ner i arbetstid under förskoletiden, vara hemma med sjuka barn, gå på föräldramöten. Det handlar inte om att "dammsuga halva mattan var" utan om hur man fördelar huvudansvaret så att båda parter får lika mycket relation med barnen och ungefär lika stor del av det andra som också måste utföras.

Vill du ha en bra statistik på hur det ligger till kan du läsa Familjelivs stora undersökning "Sverigemamman 2012". Länk här: http://www.familjeliv.se/files/sverigemamman2011.pdf

Till slut måste frågan bli varför det är viktigt med jämställdhet? Ja, för mig finns det flera svar men det är framför allt två saker som är viktiga: En ökad jämställdhet innebär att inte bara min partner utan också mina döttrar och söner får en bättre utgångspunkt för sina liv. När min snart nittonåriga dotter ska söka en tjänst så ska hon inte bedömas och lönesättas sämre bara därför att hon är kvinna och eventuellt ska bilda familj.

Å andra sidan ska inte mina söner när det är dags för dom att gå ut arbetslivet förutsättas välja karriär, lön och befattningar före sin familj. Jag vill att detta ska kunna kombineras på ett rimligt sätt. Vad som är rimligt är naturligtvis en diskussionsfråga.
I hemmet handlar det egentligen också om samma sak, varför förutsätts det att en har omsorgsgenen och den andra avloppsbytargenen eller karriärgenen? Jag har träffat ca 1500 nyblivna pappor genom åren då jag jobbat med pappagrupper och många ger uttryck för ”smärta” kring bristande relation med sina små barn därför att de känner krav på att välja jobb och karriär före familjen. De ser sig som försörjare och men längtar också efter att skapa relation med sina barn.
Dessutom är småbarnsåren viktiga för hur det blir senare. Om pappan också är med från början ökar chanserna att relationen blir bra också senare, under uppväxten eller efter en eventuell separation.
Jag talar alltså om en balans. Jag talar om att skapa möjligheter och jag talar om barnens rätt till två föräldrar. Jag talar om att alla människor har behov av att vårda sina nära relationer. Men det vore för hemskt om kvinnor och män var lika.

Södertörns lärcentra är en del av ABF Södertörn vilket kanske till en del förklarar artikelförfattarens ovilja (egentligen borde det väl vara tvärtom) att diskutera även de ekonomiskt underliggande orsakerna till ojämna uttag av föräldradagar. Min personliga tro - det finns säkert undersökningar som även bekräftar vad vi kan Veta - är att en grundorsak till ojämnt uttag av föräldraförsäkringen är ekonomisk.

Nils Pettersson verkar också höra till dem som ser det som ett bekymmer att fler högutbildade män tar ut relativt mer av föräldradagar än genomsnittet. Men motbevisar inte det i så fall hans tes att "genussstrukturer" är vad "som pressar på för att mannen ska prioritera exempelvis högre befattningar, mer jobb istället för sina barn."

#26 Hej Sören och tack för kommentar!
Jag diskuterar gärna de ekonomiska faktorerna. Och jag har dessutom full förståelse för att det påverkar valen kring föräldraförsäkringen i många fall. Det är en verklighet som finns, det har jag fått många vittnesmål om genom åren. Och jag är säker på att ekonomiska faktorer spelar roll för uttaget.
Men frågan är om det är det är det viktigaste skälet. Jag tror att andra saker som möjlighet till bättre befattningar, högre lön om jag avstår etc är sådant som påverkar mer. För sanningen är trots allt den att valet att avstå föräldradagar i teorin finns för båda föräldrarna men i praktiken bara för männen.

Jag ser det inte som ett problem att det är högutbildade män och lågutbildade kvinnor som tar ut flest föräldradagar. Däremot ser jag det som en vink om att det finns många andra faktorer som spelar in när man i familjerna avgör vem som ska vara hemma. Det finns en möjlighet (och observera att jag inte säger att det är så) att de högutbildade männen har flexiblare och friare jobb med högre betalning och större möjlighet att anpassa sin situation medan lågutbildade kvinnor kanske har svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden eller har jobb som är tunga, monotona etc och då upplever det som bättre att vara hemma.

Men du har rätt i att ekonomin är ett grundläggande skäl till valen kring föräldraförsäkringen. En annan grundläggande orsak är att den man som anger att han inte kan vara föräldraledig för att hans jobb är så viktigt och för att han tjänar så bra och att ingen kan ta över hans arbetsuppgifter prioriterar på ett sätt som få kvinnor har möjlighet till.

Jag är, för att säga som jag ser det, förvånad över att så många män talar om förlorade pengar, befattningar och karriärmöjligheter men aldrig om förlorade relationer.

Om föräldrarna på var sitt sätt jobbar på att familjen ska ha det bra och då ingår även ekonomi och samhällstatus, går inga relationer till barnen förlorade. Det är en myt att mamma och pappa måste dela på föräldraledigheten för att även pappa ska få en bra relation till barnen. De flesta älskar och bryr sig om sin pappa lika mycket som mamman även om pappan jobbade under småbarnsåren och mamman var hemma mer med barnen. Fråga vem som helst.

"Den nya jämställdheten måste utgå från att män och kvinnor är olika."

Mycket bra sagt, Christina Lundqvist, #24. Då är jag också helt med!

Jag är helt med på att skattemässigt bidra till föräldraförsäkringen för BARNENS BÄSTA, vilket ju har varit meningen med den, men vill inte bidra om föräldraförsäkringen ska vara något slags jämställdhetsprojekt. Jämställdhetsprojekt får drivas på annat sätt, där barnens behov inte risikerar att komma i kläm.

Könsskillnaderna - fysiskt och psykiskt - har sitt ursprung i våra biologiskt betingade skilda roller under reproduktionen och de skilnaderna är som alla vet mycket stora. Dessa skilnader spiller över på många andra områden. Det vore ju väldigt konstigt då om inte moderskapet och faderskapet skulle yttra sig på olika sätt. Det har ju också visat sig genom modern hormonforskning att det verkligen gör det. Barnet behöver båda för bästa utvecklingen, båda kompletterar varandra.

De flesta är väl överens om att kvinnor reagerar mer på känslor och ofta är bra på att tolka signaler och därmed kunna avläsa det omedelbara måendet. Detta är ju viktigt när det gäller de minsta barnen, sjuka samt svaga åldringar. Kvinnor är mer subjektiva till sin läggning och män är generellt mer objektiva. Män registrerar hellre det allmänna hälsotillståndet, den allmänna utvecklingen och tar sig an anpassningen till omgivningen, tar gärna en ledarroll, om man ska hårddra. Män passar därför utmärkt till läkare och lärare, också, liksom kvinnor.

Apropå läkare så är det en viss nyansskillnad på kvinliga och manliga. Manliga är ofta djärvare och har boten för ögonen hela tiden, medan kvinliga även är måna om hur patienten mår under behandlingen.

Tittar gärna på Cesar Milan, en mycket manlig man, när han får de mest missanpassade hundar att fungera och må bra med sina ägare. Genom egna iaktagelser har han förstått hundens natur och reaktioner och gör därför allting rätt. Så även män har viktiga förmågor när det gäller att hantera det levande..

Egentligen behöver det kanske inte läggas till mer. Nils Pettersson har skrivit en alldeles utmärkt resonernade artikel som går de flesta kommentatorer förbi. Oj, vad stingsligt, trots att Nils Pettersson svarar både försynt och rensonernade.

Men när Christina Lundqvist, påhejad av Ina Höst, menar att den "nya jämställdheten måste gå ut på att män och kvinnor är olika" förstår jag ingenting. Eller snarare, jag börjar förstå varför man inte fixar att resonera sakligt.

Uppenbarligen finns det starka föreställningar om att kvinnor är på ett speciellt sätt och män på ett annat. Då tillskriver man dem också följdaktligen fasta roller.
Det kanske är sant till viss del, De flesta av oss är ju faktiskt uppfostrade(!) att bli man eller kvinna. Om så inte vore fallet skulle det ju vara lika okej för män att gå i rosa kjol som för kvinnor? Eller hur? Men så är det ju inte. Eller hur?

Nu skulle det kunna vara så att det är genetiskt betingat att rosa är en färg som kvinnor föredrar, men färgpreferenser har kanske inte så mycket med evolutionsbiologi eller hormoner att göra?
Hursomhelst, jag tror min poäng borde vara klar med detta.

Sedan, om man säger "de flesta kvinnor" och "de flesta män" så vet vi ju att det finns stora skillnader inom könen. Och vårt samhälle bygger på individuella rättigheter oberoende av hur vi "förmodas" vara som man eller kvinna.
Faktum är att jag undrar varför så många med liberala och konservativa åsikter just i den här frågan inte kan se individens rätt och frihet som central och inte föräldraparets. Eller för den delen barnets rätt till båda sina föräldrar?

Jag undrar också, precis som Nils Pettersson, hur det kan komma sig att man accepterar "tvång" i andra sammanhang men inte i det här fallet? Fast själv menar jag att det nuvarande systemet är mer tvingande än individuell föräldraförsäkring som jag menar måste vara varje liberals utgångspunkt.

För vissa kan dagens regler faktiskt skapa stora problem. Med dagens mera varierade familjekonstellationer så ger också en individualiserad föräldraförsäkring större frihet. Den stöttar exemplevis små barn i skilsmässofamiljer. De behöver båda föräldrarnas närvaro mest av allt. Tyvärr så verkar de flesta kommentarer anta att alla familjer ser likadana ut.

En annan aspekt av individualiserad föräldrarförsäkring handlar just om frihet att välja bort. Precis som artikelförfattaren skriver är ju detta en förmån, inget tvång. Det står varje man fritt att välja bort att utnyttja föräldraförsäkringen om han inte vill vara med barnen. Det vore fortfarande en alldeles utmärkt föräldraförsäkring med totalt 240 dagars ledighet (sedan tillkommer ju cirka 40 dagar där pappan kan få ut pengar i vilket fall som helst om han tar ledigt lite då och då). Väljer kvinnan att ta ut sina dagar på deltid räcker den ännu längre. Det finns alltså ingen anledning att ta fram brösttonerna om att "friheten" är hotad.

#30 Tack för de orden Jens. Väl formulerat. Med dina ståndpunkter sammanfattar du väl vad jag också tänker. Tack också för att du ser hur jag försöker svara på ett resonerande sätt. Och med tanke på tonläget i den här debatten gillar jag din sista mening: "Det finns alltså ingen anledning att ta fram brösttonerna om att "friheten" är hotad. MVH/Nils

#30 "Det vore fortfarande en alldeles utmärkt föräldraförsäkring med totalt 240 dagars ledighet (sedan tillkommer ju cirka 40 dagar där pappan kan få ut pengar i vilket fall som helst om han tar ledigt lite då och då). "

Det är en halvering av föräldraledigheten om pappan inte tar ut sin del, ifall den ska delas 50/50. Då mister de minsta barnen rätten till båda sina föräldrar under den tiden.

Föräldrarna ska tillsammans komma överens om vad som är bäst för just deras familj och hur föräldraförsäkringen ska utnyttjas, det vet inte utomstående något om.

Era resonemang om fördelarna hänger inte ihop, vilket vi har visat och ni kommer inte med sakliga motargument utan bara gnäll och klagomål på att ni inte är förstådda.

Rosa färg har f.ö. inget med biologi att göra, det är bara ett kulturfenomen.

Att dirigera föräldrar med ekonomiska och andra argument, är otrevligt om något, om vi ska gå in på trevlighet.

#32 Det där du skrev om gnäll och glagomål köper jag inte. Är det nåt jag har försökt att göra så är det att bemöta på ett trevligt och sakligt sätt. Så gjorde också #30 Jens Rosback.

Vi har olika åsikter och så måste det naturligtvis få vara. Diskussionen kring olika politiska frågor är viktig. Jag försöker se det från ett annat perspektiv än du. Men att det förekommit gnäll och klagomål på att jag inte är förstådd är en rätt betydande överdrift som faktiskt inte går att ta på allvar.

Och vad som har varit trevligt eller inte trevligt i den här debatten tänker jag inte ens diskutera. Men jag skulle tro att du har bra koll på din egen trevlighetsstatus och förmåga att lyssna på vad andra har att säga.
Det var typ det sista jag har att säga till dig. MVH/Nils

Efter att ha följt debatten efter Nils artikel här på Newsmill så kan jag bara konstatera att det tycks finnas lika många åsikter i ämnet som antal kommentatorer, något som bara stärker mig i min övertygelse om att varje familjekonstalation och situation är unik (se #5) och att föräldrarna måste få ta det fulla ansvaret att själva besluta om hur man fördelar uttaget av föräldraledigheten.

Jag tror mig förstå ganska väl hur förespråkare av delad/individualiserad föräldraförsäkring diskuterar och de har vissa goda poänger baserat på sin utgångspunkt. Men som Nils själv säger (#33) så kan man belysa ämnet från olika perspektiv, och det bör man göra i princip alla frågor för att hitta en optimal lösning.

Den grundläggande faktorn i Nils resonnemang är föräldraförsäkringens utformning ur ett rent jämställdhetsperspektiv. Det är naturligtvis ett av många särintressen i debatten och redan här kan jag se en stor skillnad i hur vi t.ex. definierar själva begreppet ”jämställdhet”. Ett ”jämställt” uttag av föräldraledigheten vore enligt Nils definition 50/50, dvs att båda föräldrarna tog ut lika mycket av de tillgängliga 480 dagarna och att en sådan lagstiftning skulle öka den generella jämställdheten. Frågan som jag ställer mig är om vi i alla lägen bör, och kan eller vill, definiera reell jämställdhet som 50/50? Eller är reell jämställdhet att ge båda könen samma möjligheter? Jag menar att det är det sistnämnda och att dagens utformning av föräldraförsäkringen mycket väl täcker det OCH lämnar utrymme för varje enskild familj att ansvara för uttaget baserat på den egna unika familjesituationen.

Jag anser också att man ur ett rent jämställdhetsperspektiv gör fel i att bara fokusera på den tiden som merparten av förädraledigheten tas ut, dvs de första åren av ett barns liv. Om vi enligt lagens definition anser att man är barn tills man är 18 år, bör den perioden ligga till grund för en den övergripande jämställdhetsanalysen avseende föräldraskapet. Jag är övertygad om att den bilden ter sig ganska så annorlunda mot den som nu presenteras, då min erfarenhet är att föräldrar under olika perioder av sitt barns liv av olika anledningar lägger olika mycket tid på barnet.

Föräldraförsäkringen infördes 1974 och ersatte då den tidigare moderskapsförsäkringen. Enligt Socialdepartementets Föräldraförsäkringsutredning från 2005 (SOU 2005:73) står det bl.a. att läsa angående historiken:

”Papporna fick på samma villkor som mammorna rätt till ersättning för vård av barn. Syfet var att ge föräldrarna möjlighet att dela ansvaret för barnets omvårdnad och göra det möjligt för föräldrar att vara hemma med sina barn under längre sammanhängande perioder. Syftet var också att samtidigt bidra till att kvinnor och män med små barn skulle kunna behålla sin anknytning till arbetslivet”

För mig låter detta både logiskt och klokt! Föräldraförsäkringen skapar en ekonomisk möjlighet för föräldrarna att dela ansvaret för barnets omvårdnad och samtidigt ha rätt att göra så i lagens mening. Detta var mao den ursprungliga tanken med försäkringen. Och med dåtidens mått säkert ett gigantiskt steg avseende jämställda möjligheter för kvinnor och män.

Jag anser därför att föräldraförsäkringen redan idag skapar samma möjligheter för båda föräldrarna. Till skillnad från Nils så tycker jag att valet av uttag mellan föräldrarna, om det så är 77/23, 60/40, 50/50, 40/60 eller 23/77, inte ska beslutas av staten utan av den enskilda familjen. Att vi har samhällsattityder att jobba med för att ytterligare förbättra de reella förutsättningarna att lättare fullt ut kunna nyttja denna möjlighet är en annan fråga och här finns en hel del att göra inom flertalet områden. Att omforma föräldraförsäkringen för att snabbare ”tvinga” in en attitydsförbättring hos vissa arbetsgivare och samtidigt cementera en 50/50 norm som det optimala måttet på jämställdhet inom alla områden är enligt min mening inte rätt väg att gå.

#34 Tack för kommentar, Tomas!
Du har många poänger i det du skriver. Jag håller verkligen med om att det finns mycket att göra när det gäller samhällsattityden. Och visst är det så att föräldraförsäkringen skapar samma förutsättningar för båda föräldrarna som det ser ut idag.

Min poäng är inte heller att en kvotering är den ultimata lösningen. Jag diskuterar den som en möjlig lösning, Tyvärr hinner jag inte svara längre på ditt fina inlägg just nu... Men jag kanske återkommer senare.
Ha det/Nils

Bra kommentar av Thomas Bayard, #34. Håller med om att föräldraförsäkringen bör behållas oförändrad just för att varje familjs situation är unik och föräldrarna bör själva bestämma om uttaget helt och hållet.

Vill dock tillägga att fokus bör ligga på barnets bästa och för att familjen ska kunna fungera på bästa sätt och inte på jämställdhet för att vara motiverad. Men inget hindrar detta i dagens föräldraförsäkring.

Sprängstoff! Nils har uppenbarligen engagerat och provocerat med sin utmärkta artikel. Heder åt honom att han deltar så aktivt även i kommentarsfältet, trots en hel del väldigt onödiga personliga påhopp. En genomläsning av kommentarerna visar även på en språkbruk som man kunde förvänta sig mer av, om det nu är vuxna människor som skriver? Begrepp som "manipulation", "övergrepp", "förtryck" används i sammanhanget kring Nils artikel, hans person och Södertörns lärcentra. Dessa begrepp bör användas i relevanta kontexter. Vill man nu, i affekt och tryggt skyddad bakom en datorskärm, kränka artikelförfattaren så får man vackert använda sig av lämpligare och mindre värdeladdade ordval, alternativt en synonymordbok. För övrigt så måste det kännas bra för Cesar Milan att bli omnämnd i ett sammanhang som det här. Det går inte att ta miste på Ina Hösts förtjusning av denne ståtlige hundcoach, dock ser jag inte den exakta kopplingen till Nils Petterssons artikel. Jag tar den ändå, i egenskap av man, som en komplimang, eftersom Milan, enligt Höst, visar världen att även män har ”… viktiga förmågor när det gäller att hantera det levande”.

Det finns oerhört många fantastiska mammor och pappor. Engagerade, delaktiga, närvarande. Nils träffar dem regelbundet, framförallt papporna som kommer till pappagrupperna. Ett viktigt syfte med dessa grupper är att stimulera papporna att samtala och diskutera med sin partner kring alla de frågor som rör föräldraskap och parrelation. Ekonomin är, som också Nils skriver, en faktor som självklart påverkar valet av föräldraförsäkring. Många familjer löser detta på ett alldeles utmärkt sätt och diskuterar ekonomin i allmänhet och föräldraförsäkringen i synnerhet så att barnets rätt att knyta an till båda föräldrarna står i fokus, för det är väl barnets bästa vi alla har som utgångspunkt? Trots alla dessa fantastiska föräldrar måste man ändå kunna problematisera och diskutera kring föräldraförsäkringen så att så många som möjligt kan göra medvetna och genomtänkta val. "Nej, föräldraförsäkringen är inte det enda medlet för jämställdhet", skriver Nils Pettersson. Men är det någon som har tvivlat på att de män som deltar i omvårdnaden av sina barn och i hemarbete genom exempelvis föräldraledighet åtminstone i någon grad”… ökar sin förståelse för det obetalda hemarbetet och dess villkor”? Man måste kunna uttrycka en sådan tanke utan att man för den skull vill göra avkall på varje familjs rätt att själv utforma sitt föräldraskap.

”Staten ska inte bestämma över familjerna. Etta på tröttsamhetstoppen”, skriver Åsa Erlandson i den länkade artikeln i Aftonbladet angående att det kanske är dags att kvotera föräldraledigheten. Jag är inte heller säker på att kvotering är bäst väg att gå, men vi måste kunna diskutera det. För vems skull? För barnen, såklart! De är fullständigt beroende av föräldrarnas val, värderingar, delaktighet, närvaro, jämställdhet etcetera. Åtminstone fram till dess att de är myndiga och förhoppningsvis själva kan utforma sina liv trots att de kanske inte är nöjda med vad de fått med sig i sitt ”bagage” från barndomen. Fråga de barn som växer upp med föräldrar som brister i ansvar och engagemang vad de anser om exempelvis kvotering? Småbarnsåren är viktiga för anknytningen. Föräldraledighet är ett ypperligt tillfälle att låta barnet knyta an till föräldern och även för föräldern att skapa känslomässiga band livet ut.

Södertörns lärcentra vill lyfta och medvetandegöra frågor kring föräldraskap där bland annat föräldraförsäkringen ingår som en viktig del. Nils Petterson är en av Sveriges mest erfarna utbildare och föreläsare inom föräldraskap. Om man läser på Södertörns lärcentras hemsida så är det svårt att se att det skulle pågå någon sorts ”manipulation”. Det moderna samhället med stor valfrihet för många, innebär även att det är mycket som man vill hinna med som människa och förälder. Nils Pettersson har skrivit mycket om ”livspusslet” som bland annat handlar om att kunna kombinera föräldraskap och karriär. Självklart ska både män och kvinnor ges möjlighet att göra karriär och samtidigt vara föräldrar. Men fokus bör, så långt det är möjligt, ligga på barnet och barnets bästa. Det är vi skyldiga barnet, eftersom de inte själva har möjlighet att välja föräldrar.

#37: Ursäkta, hittade inte ordet "manipulation" i någon ovanstående kommentar, "förtryck" och "övergrepp" i endast en. Inga personangrepp heller, därimot en mängd motargument mot kvoterad föräldraförsäkring. (Majoriteten föräldrar avvisar sådan kvotering, har det visat sig.) Är det motargumenten som hindrar en diskussion, menar du? Eller vad? En del är ju väldigt känsliga, så känsliga att man undrar om de borde delta i en diskussion och risikera att utsätta sig!

Annars är jag enig i att en diskussion bör föras på ett sakligt sätt.

PS. #37. Genom Cesar Milan får man en tydlig bild av ett manligt sätt att ha omsorg, tror inte många ser något kvinnligt i honom. Både det kvinnliga och det manliga sättet är viktigt och kompletterar varandra.

Angående diskussionen om kvotering av föräldraförsäkringen, så känns sådana förslag för många föräldrar som integritetskränkande och ett omyndigförklarande av vuxna och ansvarsfulla föräldrar och det med all rätt! Då kan det bli temperamentsfulla protester och mindre snälla inlägg. Om man inte förstår det, är det något fel såvida man inte anser sig inneha någon exklusiv kränkningsrätt.

Nils Pettersson ville problematisera föräldraförsäkringen och ta upp sina synpunkter till diskussion. Han har fått andras synpunkter som inte brutit mot sakligheten, men verkar ändå inte nöjd. Hans beundrare beklagar sig, också. Över vad? För att det finns temperamentsfulla inlägg? Men ni kan inte och har ingen rätt att dirigera människors känslor och deras sätt att uttrycka dem!

Den här lättkränktheten är inget annat än en härskarteknik som går ut på att skuldbelägga alla meningsmotståndare, lika förkastlig som personangrepp!

Med detta sagt, har jag sagt mitt i den här "diskussionen".

Det är OK att tycka annorlunda Ina !

När man läser dina kommentarer upplever man det som att du är den mest kränkta just nu eftersom som du måste posta flera kommentarer om samma sak.

Som oberoende läsare förstår vi din ståndpunkt och din oförmåga till att se andras synsätt.

Vi förstår att du är emot det Nils skriver precis som att jag inte håller med om vad du skriver.

Du generaliserar men har inget som stödjer vad du skriver om. Du har i flertalet andra liknande artiklar i ämnet tillfrågats vad du stöder ditt resonemang på. Det är då du brukar bli tyst ! Hur ska vi tolka det ?

Acceptera att det finns andra som tycker olikt dig och gå vidare. Du stöder ditt resonemang på att du är saklig.

Men hur sakligt är detta ?
Jag citerar dig från tidigare inlägg !

"Männen i familjebildningsåldern är som mest fyllda med testosteron och är därför mycket tävlingsinriktade och kämpar för karriär, status och lön, en god position i samhället. (Klart männen kan tävla med varandra om att ta ut mest pappaledighet, också för att få ett plus i kanten).

Kvinnan är alltså av naturen mer lämpad att ta hand om barnen än mannen under de första åren under barnets levnad om samhället stödjer det. Dessutom mår barnet sämre av att byta vårdare när de är späda och utsatta pga. sin hjälplöshet. Mannen är mer lämpad att försörja och skydda familjen under dessa år.

Pappan får inte bättre relation till barnen om han går emellan mamman och barnet den första tiden, tvärtom får barnet sämre relation till både mamman och pappan. Pappan får större betydelse när barnet blir könsmedvetet, i fyraårsåldern. Då hamnar pappan i centrum och då gäller det för pappan att vara beredd och ta emot det."

#41:

"Som oberoende läsare förstår vi din ståndpunkt och din oförmåga till att se andras synsätt."

Svar: Klart jag ser andras synsätt, men jag delar det inte.

Som jag sagt:

1. Att göra föräldraförsäkringen till ett redskap för jämställdhet är en politisk idé som jag förkastar.

2. Likaså förkastar jag den politiska idén att jämställdhet ska utgå från utsuddade könsskillnader. Den ska istället utgå ifrån att vi är olika och kan göra olika prioriteringar, båda behövs för att samhället ska fungera. Men de olika prioriteringarna värderas olika och där finns en fråga att jobba med istället.

Jag har motiverat varför jag tycker detta.

Jag hindrar inte andra att tycka annorlunda, men hoppas ni inte blir i majoritet. Det blir inget bra samhälle och vi kan få ett bättre samhälle där alla kommer bättre till sin rätt och där även barnens behov ryms. Många av mina och våra motståndare är aggressiva och med härskartekniker, personangrepp och mediemakt i sin arsenal, så det gäller for mig och oss att vara tydliga med vårt nej!

Jag förstår att olika uttag av föräldraförsäkringen har betydelse för karriären, men det är en vuxenfråga som barn inte får stå tillbaka för. Det finns andra vägar som står till buds i jämställdhetsarbete.

"Du generaliserar men har inget som stödjer vad du skriver om. Du har i flertalet andra liknande artiklar i ämnet tillfrågats vad du stöder ditt resonemang på. Det är då du brukar bli tyst ! Hur ska vi tolka det ?"

Svar: Könsskillnaderna ÄR generella. Det finns olika individer inom varje kön som svarar olika på sin könstillhörighet enligt en normalfördelningskurva, men könsskillnaderna är där fast i olika grad. Alla individer har ett kön och påverkas mer eller mindre av det som individ. Det sker genom hormoner som påverkar känslor och beteenden och de är inte lika eller av samma proportioner hos man och kvinna.
Menar du att du behöver en källa för att godta detta påstående? Eller har du en källa som motsäger detta?

Man har t.o.m. funnit vissa receptorer i hjärnan är t.o.m. könsspecifika (östrogenberoende oxytocinreceptorer) och som har betydelse för uppkomsten av moderskänslor. Mängden receptorer är ärftligt från mor till dotter och skiljer sig mellan olika kvinnor, liksom hormonproduktion kan variera hos både män och kvinnor.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Oxytocin#Psykologiska_och_sociala_effekter
Citerar: ”Honor med större omvårdnad om barn har också visat sig ha ett större antal östrogenberoende oxytocinreceptorer i hjärnan, och detta är ärftligt från moder till dotter.”

Levnadsbetingelser, kultur och/eller Individuella skillnader i läggning, begåvning och ambitioner tillkommer och kan göra att dessa tar över även könsbetingade val.

Du citerar några av mina tidigare inlägg. Det är gamla inlägg och det finns nyare liknande där jag fått mer kunskap. Men det var ju ambitiöst att leta reda på dem.

Du frågar om inläggen är sakliga. Vad är det som är osakligt i dem? Kommer inte ihåg rubrikerna, men jag utgår att de var svar på sakfrågan och då var de ju sakliga, eller hur?

Du citerar: "Männen i familjebildningsåldern är som mest fyllda med testosteron och är därför mycket tävlingsinriktade och kämpar för karriär, status och lön, en god position i samhället. (Klart männen kan tävla med varandra om att ta ut mest pappaledighet, också för att få ett plus i kanten).”

Svar: Vad är det som är märkvärdigt? Det är väl välkänt att testosteron främjar tävlingslusten och framåtandan och att testosteronproduktionen är som högst i 20- till 40-årsåldern och sedan sjunker den. I just den åldern brukar män ägna sig som mest åt karriären.

Nästa citat: ”Kvinnan är alltså av naturen mer lämpad att ta hand om barnen än mannen under de första åren under barnets levnad om samhället stödjer det. Dessutom mår barnet sämre av att byta vårdare när de är späda och utsatta pga. sin hjälplöshet. Mannen är mer lämpad att försörja och skydda familjen under dessa år.”

Svar: Detta verkar taget ur sitt sammanhang. Förmodligen hänvisar jag till kvinnans utrustning av naturen, hennes större investering i reprodukrionen (menscyklarna, 9 månaders graviditet), förmåga att amma och åtföljande hormonproduktion och därmed olika naturliga roller.

Vi kan även hänvisa till det faktum att alla däggdjurshonor sköter sina ungar och klarar det alldeles utmärkt och det finns ingen anledning att tro att människan är annorlunda, inget under evolutionen tyder heller på att det skulle vara annorlunda. Männen satt inte kvar i lägret och skötte småbarnen medan kvinnorna var borta på storviltsjakt. Kvinnorna jagade småvilt och fiskade nära lägerplatsen.

Härmed inte sagt att alla kvinnor är lämpligast att sköta de minsta barnen. En del prioriterar annat eller drabbas av sjukdom, depression eller inte kan pga. ekonomin. Det finns som sagt individuella skillnader och skillnader i levnadsvillkor. Om pappan då kan och vill ta över, är det bäst

Att de minsta barnen inte gillar att byta vårdare märks genom att de uppvisar separationsångest. Det är väl ingen fara om pappa tar över skötseln tillfälligt och upprätthåller de inarbetade rutinerna.

Nästa citat: ” Pappan får inte bättre relation till barnen om han går emellan mamman och barnet den första tiden, tvärtom får barnet sämre relation till både mamman och pappan. Pappan får större betydelse när barnet blir könsmedvetet, i fyraårsåldern. Då hamnar pappan i centrum och då gäller det för pappan att vara beredd och ta emot det."

Det är klart att om pappan respekterar amningen att han blir en trygg fast punkt i barnets tillvaro eftersom barnet behöver amningen. Det är väl inte bra om pappan orsakar en försämring för barnet. Könsmedvetenheten vaknar inte meddelsamma hos spädbarnen och när den vaknar behövs både mamman och pappan som förebilder.

Men återigen, alla kvinnor varken kan eller vill amma.

Upprepar slutligen ”trötthetsargumentet”: Staten ska inte lägga sig i! Det behöver tydligen upprepas eftersom en del har svårt att fatta!

Men fortsätt gärna att framföra era synpunkter, det har jag inget emot. Men räkna med svar på tal.

Hej alla som kommenterat!
Debatten här har varit intensiv. Jag kommer nu inte svara på fler kommentarer eftersom jag inte riktigt har tid med det. Men det är några saker jag skulle vilja förtydliga:

Några tycks verkligen tro att jag tycker mig har rätt att lägga mig i andras liv. Det är inte överensstämmande med verkligheten. Jag diskuterar föräldraförsäkringen därför att jag ser ett värde såväl i försäkringen i sig och i att båda föräldrarna har möjlighet att vara hemma med sina barn under en tid.

I den här artikeln bemötte jag en annan artikel som återfinns i DN.

Man kan och får ha olika åsikter om föräldraförsäkringens värde och dess inverkan på jämställdheten totalt. Jag tror att den kan ha en god inverkan. Jag respekterar de som inte tror det.

Jag har försökt att svara alla kommentatorer på ett ödmjukt och sakligt sätt, jag har varit ute efter diskussion eftersom jag inser att en öppen diskusson ger kunskap, nya perspektiv och bidrar till det demokratiska samhället.

Jag känner väl till de ekonomiska faktorernas inverkan på familjernas val kring föräldraförsäkringen. Det är ett reellt problem, men jag tror att man också måste diskutera föräldraförsäkringen som ett värde och inte bara en belastning.

Den biologism som uttrycker männens sämre kapacitet kring barnens omvårdnad tror jag helt enkelt inte på.

Jag företräder ingen politisk riktning.

Sist: jag menar att föräldraförsäkringen inte främst är ett instrument för att öka jämställdheten utan en förmån som i första hand ska ge barnen ett bättre utgångsläge där två föräldrar har tagit ungefär lika stort ansvar för barnet redan från början. I den här artikeln hade jag dock ett annat fokus.

Jag tackar för mig men återkommer säkert med flera artiklar i ämnet.
MVH/Nils Pettersson

Ina !

Det som jag citerade i inlägg #41 var från en och samma kommentar. Det var en av många kommentarer som du gjorde på Nils tidigare debattartikel Valfriheten kring föräldraledigheten

Det jag menar med osakligt är att dra in hur Cesar Milan gör när han uppfostrar hundar som ett exempel på hur män hanterar levande. Ingen som helst relevans när det gäller huruvida mannen är duglig att ta hand om barn eller ej

Dessutom så drar du in en artikel från Wikipedia som handlar om Oxycotin. De du beskriver handlar om däggdjurshonor. Referensen som den hänvisar till handlar om studier på råttor.
Dessutom är nog inte Wikipedia den mest vetenskapliga sidan att stödja sig på då det är fritt att för vem som helst att gå in och skriva ?

Enligt dig är föräldraförsäkringens grundtanke:

Ditt citat : till en början tänkt för att mamman skulle få tid att återhämta sig efter förlossningen och för att hon skulle kunna amma barnet och inget skulle hindra henne i det, för att det är det bästa för barnet.

Läs SOU 2005:73 så står det annat. Du hittar även samma grundtanke i Socialförsäkringsboken från 2003

Såklart är du välkommen att tycka annat. Det är en fri värld

Nils!
Har varit ett bra meningsutbyte och roligt att du tagit dig tiden att delta (något som ofta efterlyses men som jag menar alls inte kan krävas). Ofta nog flippar ju tyvärr kommentarsfälten på Newsmill ur på ett både trist och även obehagligt sätt.

Nej sk biologism kan vi avstå, utom rent konkreta skillnader som amning, att kunna amma då - något som fö dessutom skiljer mycket från kvinna till kvinna. Det finns säkert andra biologiska skillnader men att diskutera förhållandet Arv kontra Miljö är hursomhelst en återvändsgränd. Miljön i en bredare betydelse är vad vi kan påverka och det är därför vi ska verka där. Då vår son föddes i förra delen av 90-talet fick min fru och jag klart för oss att den sk tvåochetthalvtårsregeln endast gällde mamman(!); undrar om det ännu är så? Lagom lustigt att inse att den som då enligt reglerna har "rätt" till full föräldrapeng inte får mer än 60 spänn om dan heller...

Bortsett från jämlikhetsaspekten brukar jag numera ta den erfarenheten som exempel på att hur vi (myndigheterna) än vrider och vänder, av och anpassar reglerna finns aldrig en för alla optimal tulipanaros. Förändringen måste komma inifrån och även om det tar sin tid tror jag inte på på annat än trägen upplysning och trampande före på stigarna framför statens asfalterade pekpinnegata - hur akademiska snobbar det än är som går före ;-)