Desperat kritik mot S vittnar om skakig M-ledning

Efter att Sofia Arkelsten överraskande och med omedelbar verkan avgått, presenterade Fredrik Reinfeldt i dag en ny moderat partisekreterare. På pressträffen ägnade han dock påtagligt mycket tid till att prata om socialdemokraterna och deras politiska tillkortakommanden. Även Arkelstens efterträdare Kent Persson uppehöll sig vid de politiska motståndarna.

Detta borde vara en varningssignal för moderater och andra alliansanhängare. När så mycket tid och kraft ägnas åt att tala om motståndarlaget och deras brister, snarare än de egna förtjänsterna, är det ett tecken på svagt eget budskap.

När alliansen vann valet 2006 gjorde man det dels av egen kraft, men också delvis på grund av att Göran Perssons socialdemokrater inte förmådde att sätta emot när deras tidigare så starka kort – trovärdighet i talet om full sysselsättning och stabila statsfinanser – angreps från flera håll samtidigt.

I stället hemföll socialdemokraterna till att håna de nya moderaterna för att inte alls ha förnyat sig (något som varken var korrekt i sak eller uppfattades som sant av väljarna) och att ifrågasätta sammanhållningen i alliansbygget. Ödestigna misstag, skulle det visa sig. Att alliansen i dag förefaller krackelera är en annan sak. Valet 2006 avgjordes givetvis inte av vad som skulle visa sig bli fallet 2012.

Under valrörelsen 2006 talade Göran Persson och andra ledande s-företrädare påtagligt mycket om moderaterna och de andra allianspartierna. Man lät defensiva på ett aggressivt sätt – vilket är något helt annat än att vara offensiv. Detta uppfattade väljarna. S lät inte som vinnare.

Samma fälla tycks nu Fredrik Reinfeldt och moderaterna gå in i. Att vid ett så betydelsefullt tillfälle som presentationen av en ny partisekreterare – som sades ska få en viktig roll som valledare för moderaterna – ägna en stor del av tiden till att prata om socialdemokraterna, tyder på att m har rejäla problem.

Man kan begripa att Reinfeldt är stressad. Opinions- och förtroendesiffrorna har inte gått hans väg sedan Stefan Löfven valdes till ny s-ledare. Flera av de mindre allianspartierna har balanserat på, eller halkat under, riksdagsspärren. Saudiaffären har skakat regeringen och tvingat fram ytterligare ett snöpligt ministeravhopp. Och i dag lämnade alltså partisekreteraren hastigt och lustigt sitt uppdrag, utan att det gavs någon egentlig förklaring till varför.

Det är med andra ord rätt tufft för moderatledaren.

Ska nu Fredrik Reinfeldt verkligen dra igång valrörelsen med ambitionen att vinna sitt tredje val bör han skaffa bättre argument än att socialdemokraterna är dåliga. För med ett sådant budskap låter man inte som en vinnare. Och gör man inte det löper man, precis som Göran Persson, en avsevärd risk att bli en förlorare.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44482

4 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Din vinkling har nog inte bärighet.
Jag ser snarast det som en strategisk vakenhet.
Schlingman, Borg & Reinfeldt profilerade M strategiskt. Efter Schlingman så tappade M tempo eller rättare fokus på politiska framgångsfaktorer mattades.
Att nu mobilisera krafterna på nytt & dessutom med en kvinna på försvarsministerposten nyligen, så behöver inte Reinfeldt beskyllas för ett nytt "grabbgäng".

Nej problemen för Alliansen är att KD & C inte har tillräckligt driv i sina profilfrågor...

Permalänk | Anmäl #1 Nils Stibor, 2012-04-20, 13:04

Jag håller med skribenten Jonas Morian. Sverige har en välutbildad väljarkår som kan hitta information från flera håll. Det räcker inte med att försöka demonisera motståndarna för att vinna våra hjärtan, vilket S fick erfara 2006.

Permalänk | Anmäl #2 Ludvig Nyberg, 2012-04-20, 15:28

Jag trodde att Annie Lööf skulle behålla sin ledande roll i att uttala floskler under lång tid. Hörde av en tillfällighet Kent Person i radion nu under eftermiddagen och insåg att här måste Annie se upp. Kent nosar henne i hälarna och det vete tusan om han inte kommer att vinna.

Permalänk | Anmäl #3 Observator, 2012-04-20, 16:18

Kent Persson säger ingenting om politikens innehåll. Det enda vi vet är att ingen vill vinna lika mycket som honom och att det handlar om jobben samt ökat tempo förstås.

Vad innebär det???

1. Beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz?
2. Nytt skattesystem, 20-20-20-0?
3. Nya generationen kärnkraft?
4. Beredskapsarbeten och yrkesutbildning till alla arbetslösa?
5. Begränsad invandring?

Vi väntar med spänning på konkreta svar på (M) politiken, gärna med mer substans än ökat tempo, vill vinna och jobben, tack. Man kan bara hoppas att Kent Persson inte visar sig vara en ny moderat floskelmaskin.

Permalänk | Anmäl #5 Johnny Andersson, 2012-04-21, 01:03

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.