
Publicerad: 2012-04-20 13:04, Uppdaterad: 2012-07-20 10:07
Israeliska: Mediebilden av Mellanösternkonflikten är lättfattlig, endimensionell och falsk. Men det kategoriska tänkandet hjälper inte judar och araber som för det mesta lever tillsammans under Israels sol.
Bor i Israel sen 1980. Bloggar om vardagslivet i Israel på http://idiotsakert.wordpress.com/
Att reducera livet i Mellanöstern till konflikten mellan judar och palestinier är lika sant som att hävda att kvinnor är ett och samma som bröst. För en del betraktare är attributet nog det enda som är viktigt. Men givetvis är det bara en del av helheten.
Även vi, som bor i Israel, har vant oss vid att ständigt betrakta förhållandet mellan judar och palestinier som varande identiskt med våra meningsskillnader. Vi bortser från den egna vardagen och relaterar bara till det som passar in i våra förutfattade meningar.
För många år sedan hade någon sprayat graffiti på en vägg bredvid mina föräldrars lägenhet. BASJ, stod det, med stora bokstäver. Jag gick bokstavligen förbi klottret hundratals gånger utan att märka att det faktiskt inte står bajs. Hjärnan är konstruerad så att vi ser det som vi förväntar oss eller vill se. Samtidigt som vi är helt övertygade om att det vi upplever som sanningen är baserat på objektiva fakta.
För några veckor sedan hörde jag ett föredrag av Kadi Mohammad Zibdeh i Jerusalem. En Kadi är en muslimsk domare. Kadi Zibdeh är sedan över tjugo år tillbaka aktiv i den muslimska domstolen i Israel. Förutom de vanliga, sekulära domstolarna, finns det i Israel fyra religiösa domstolar, en judisk, en muslimsk, en kristen och en drusisk. En medborgare som hellre vill dömas enligt respektive religions traditionella lag, kan vända sig till sin grupps domstol. Vissa ärenden behandlas alltid av religiösa domstolar, främst giftermål och skilsmässor. Kadi Zibdeh berättade mycket intressant, på hebreiska, om sharialagen, om förändringar inom det muslimska domstolsväsendet, om kvinnors rättigheter enligt muslimsk lag. För mig var det mest intressanta hur han svarade på frågan om det förekommer samarbete mellan de fyra religiösa domstolarna. "En del", svarade kadin, "vi träffas i olika sammanhang. Nyligen ordnade justitieministeriet, vår arbetsgivare, till exempel en temadag för alla domare vid de religiösa domstolarna om barnmisshandel och barns rättigheter".
Min frisör är arab. Det går en arabisk flicka i min yngsta dotters balettklass. Hälften av kassörskorna i snabbköpet är araber. Jag är aktiv i en organisation som hjälper behövande barn i Jerusalem, judiska och arabiska. Och i ICCI, en inter-religiös organisation vars uppgift är att bygga broar mellan människor genom religionen. Min ortodoxa judiska församling höll nyligen en välgörenhetsbasar. Vi bjöd både judar och araber. Samma församling arrangerar just, för andra gången, en kurs i vardags-arabiska. Som församling tog vi oss även an att ekonomiskt stödja en palestinsk flicka som behövde en hjärtoperation. Israeliska pop-stjärnor som Zehava Ben sjunger ofta på arabiska. Många ord på arabiska används i hebreiskan, och vice versa.
Jag representerar ingen annan än mig själv. Men jag har bott i Israel i 32 år och har ett ganska stort nät av kontakter. Bokstavligen hundratals av mina vänner och bekanta är med i dialoggrupper mellan judar och palestinier. Våra barn deltar i olika samarbetsprojekt, Seeds for Peace, Kids for Peace, den judisk arabiska cirkusen, musik-grupper, drama-grupper, kvinno-grupper eller andra formar av organiserade mötesgrupper. Förutom alla dessa fredsinitiativ på gräsrotsnivå är vardagen fylld av spontana möten. Även om vi inte uppmärksammar det, så lever judar och araber sida vid sida, jobbar tillsammans, går till samma sjukhus, står i samma köer, åker samma bussar. Vi har en blandad fotbollsliga, där man ständigt betonar problematiken, men aldrig det enkla faktum att ligan är blandad, både mellan judiska och arabiska lag, och mellan judiska och arabiska spelare i samma lag. När vi möts projicerar vi nog ofta vår rädsla för varandra, och hyser misstankar mot varandra, utan att tänka på att vi faktiskt för det allra mesta lever tillsammans friktionsfritt.
En företagsam son till min svenska väninna sprang bort från familjen under en promenad. Det tog ganska lång tid att lokalisera honom. En palestinsk kvinna på promenad med sina barn hittade gossen och väntade med honom och sina barn tills föräldrarna dök upp. Den incidenten är inget undantag, det är snarare regeln, som vi blir lika förvånade över varje gång.
I media är det en självklarhet att endast behandla Israel som en del i Mellanösternkonflikten. Ett inlägg om den blomstrande vinproduktionen i Israel, om arkeologi, om innovation inom vattenvård och återanvändning i jordbruk eller något dylikt är i det närmaste otänkbart. Nyligen gick ett radioprogram av en svenska som bott i Israel i några år för att sedan återvända till Sverige. Hon berättar om sin besvikelse över det israeliska samhället. Vad är chanserna att någon skulle sända ett program av någon som inte är besviken, utan även ser glasets fulla halva? För att inte tala om ett program om palestinier som inte har något att göra med konflikten? Det finns palestinier som har en existens bortom det konfliktrelaterade, begåvade musiker eller duktiga entreprenörer. Men för att belysas av strålkastarna måste palestinier tala om konflikten. Genom att bara ge plats för araber som talar om konflikten deltar media i förevigandet av densamma.
Barbie-dockor är ett bra koncept. Man vet var man har dem. De representerar en enkel, ensidig och falsk verklighet. Barbiekonceptet har sålt för miljoner, men har inte varit till fördel för kvinnor av kött och blod. Konfliktbilden av Mellanöstern är likadan. Den är lättfattlig, endimensionell och falsk. Det kategoriska tänkandet hjälper inte någon av oss som lever under samma sol i Israel.
Gilad Shalit friges mot utbyte av palestinska fångar. Vad betyder detta för utvecklingen i konflikten?

De judiska flyktingarna från arabvärlden - en bortglömd aspekt av den arabisk-israeliska konflikten

Replik: Raketterror mot civila är inget försvar

Gazakrisen - en kris för statssystemet

Palestinierna har rätt att försvara sig mot Israels våld

Mediernas rapportering är starkt vinklad till Israels nackdel

Hamas mål var aldrig öppna gränsövergångar

Israels rädsla för Hamas är befogad

Edvardson formade svensk Mellanöstern-rapportering

Vi måste försvara raketoffren i södra Israel

Judarna var inte speciellt förtryckta i Mellanöstern

Vi måste kräva arabiska judars rätt att återvända

Myt att muslimer och judar levde i harmoni i Mellanöstern

Filmen som vittnar om brödraskapet mellan muslimer och judar

Jag fick en rättegång till skillnad mot mördade Ziad Jilani

60 år efter Al-Nakba måste vi öka pressen på Israel

Grundproblemet är att araberna inte accepterar en ickearabisk stat i Mellanöstern

Palestinavänner borde arrangera Ship to Syria

Israelkritiker nonchalerar övergreppen mot israelerna

Det finns inga israelitiska judar

Palestinierna är ett påhittat folk

Svensk press är tyst när raketlarmen ljuder över Israel

Israel bedöms alltid med andra glasögon

Så stödjer Roxette den sista apartheidstaten

Priset för Gilad Shalits frihet kan bli mer terror

Varför erkänner Israel inte Palestina?
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




28 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Men kära nån, jag undrar någon kan förklara varför Israel/Palestina-konflikten ältas till förbannelse här på Newsmill och så blir mitt inlägg borttaget. Jag undrar helt ärligt varför denna konfilkt tar så mycket plats i media överhuvudtaget. Varför är det svenskars angelägenhet?
Utvecklingen i Somalia är flerfaldigt mer aktuell för gemene svensk då vi kommer få stora flyktningströmmar från Somalia. Samma gäller Afghanistan.
Palestina är bara en av alla oroshärdar i världen, varför är det så intressant?
Kan någon svara istället för att anmäla?
Jag tycker inte stater som är grundade på religion borde accepteras. Det tvingar in personer i en religion och tvingar dem till att tro på saker som inte har vetenskapligt stöd. Religiösa stater är också en grogrund för konfikter, intolerans och krig. Att hänvisa till religiösa förklaringar för att motivera handlingar, är ett välkänt grepp som många ledare använt för att motivera folk till illdåd. Religionen förblindar därmed. Det vore bättre att inte blanda in religion och istället diskutera saker på ett öppet och icke fanatiskt sätt, utan religionens skygglappar
Jag skall tänka på vardagssämjan mellan judar och araber när Israel har upphört med sin brutala ockupation, så det lär väl dröja en evighet till.
Att denna konflikt ges så mycket utrymme, beror kanske mycket på det dåliga samvetet västvärlden har efter att skapat en konflikt i området efter andra världskriget.
Goda nyheter är tyvärr inte säljande nyheter.
Naturligtvis står inte Mellanösternkonflikten mellan judar och palestinier utan mellan judar och muslimer. Bara personer som är totalt okunniga tror något annat.
Jag föreslår att Noomi Berlinger-Stahl läser på lite innan nästa föreläsning för oss svenskar.
Jag håller med Josef Konarkowski att detta ältande är omöjligt att förklara och extremt tröttsamt och helt absurt.
Jag tycker att det är en ointressant och smutsig liten etnisk konflikt som helt saknar lösning, och där sverige helt saknar intresse och där exakt samma saker händer varje år och där ingen av sidorna vill ha fred. Världen har offrat nog med uppmärksamhet på detta.
Jag tycker det är helt perverst med de enorma mängder som skrivs om eländet år ut och år in. Nu är väl i och för sig Noomi Nerlinger-Stahl och newsmill som publiceringsplats en tämligen rimlig nivå. Om det ändå slutade här! Men det gör det ju inte utan konflikten lusar ner precis alla medier och distraherar det offentliga samtalet. Nog!
Och nej Högberg, vi har ingen anledning alls att ha dåligt samvete. Det är ytterligare ett extremt tröttsamt och extremt uttjatat perspektiv som diverse skumraskfigurer använder för att skaffa makt, att pådyvla folk dåligt samvete. Patetiskt.
Juncta med flera, vanliga människor orkar inte hata dygnet runt, de enda som orkar hata på heltid är de psyksjuka, de totalt fanatiska som Breivik och politiker som får sin makt genom hat och konflikt som noga ser noga till att hata när någon som kan uppviglas lyssnar på dem.
Alla konflikter tappar efter ett tag fart när vanliga människor försöker leva vanliga liv och det uppstår vardagssämja. Vardagssämjan och risken för fred som följer med den är den gemensamma fienden för Hamas, Hizbollahs och bosättarrörelsens ledare, den dag som de inte kan hålla konfikten igång kommer det att tappa sin makt till moderata ledare. Det är därför som fredsinitiativ saboteras av båda sidorna och de som riskerar att åstadkomma fred ibland mördas.
Jadu Noomi, när du kan svara på varför du enbart skriver artiklar fyllda av självömkan och påhopp på alla "antisemiter" till svenskar, så kanske du kan svara på dina egna frågor?
I så fall kanske Herr Martin A bör läsa på lite modern historia. Men det är väl "patetiskt" det med att dra slutsatser utifrån denna.
Utmärkt artikel Noomi Berlinger-Stahl,
du uppmärksammar realiteter som media förstås borde ta upp. Israel är som alla andra länder inte perfekt men är ändå ett fantastiskt land som har klarat extremt svåra utmaningar genom årtionden.
Mvh
Jan Lidén
StoppaBojkott.se
#14. Vadå självömkan i artikeln ovan. #15 Läser ett försök att förklara vardagsliv.
#13 Kloka ord! :-)
Sjalvklart finns det massor med samjan mellan judar och icke-judar i Israel och Palestina.
Har ar ett utmarkt exempel, fran konferensen i Ramle haromdan - nar Israels inrikesminister sager att personer pa arbetsvisum inte bor fa foraldraledigt - de ar ju i landet for att arbeta for de Israeliska medborgarna, inte for att fa barn eller ha ledigt!
http://storify.com/issaeb/live-tweets-by-davidsheen-from-ramle-conferenc...
Håller helt med Noomi. Det är också synd att den här fantastiska kampanjen inte har fått speciellt mkt uppmärksamhet i media, för det förtjänar den - http://www.israelovesiran.com/ http://iranlovesisrael.com/
Håller med skribenten, men samtidigt är det ju knappast omvärlden som har hittat på osämjan. Tvärtom, den grövsta rasismen och tillmälen mot palestinier/araber hör man just i Israel.
http://mondoweiss.net/2011/06/white-shirts-in-jerusalem-cry-butcher-the-...
Svensk media har inte något intresse av att förmedla en objektiv bild från/om Israel. Vi som är flerspråkiga har ju turen att vi slipper svenskt åsiktsmonopol.
Varför är just Israel så intressant? Det finns ju massor av konflikter i andra delar av världen. Jo, det är för att israel är *nästan* som vi. De är en högteknologisk, demokratisk nation som intresserar sig för välfärd, utbildning och rättvisa samt har och vill ha diplomatisk kontakt med västvärlden.
Sen har de ett aningen tragiskt förhållande till våld och en attityd som innebär att varje hot mot israel ska mötas med massivt övervåld. Det är den attityden som ger upphov till de tragiska och dramatiska bilder vi emellanåt mottar från regionen, som t.ex. den helt onödiga massakern på Mavi Marmara och nu senast den danske idealist som brutalt misshandlades av israeliska soldater.
Det svider i sinnet att se hur den nation som nyss var så vacker och civiliserad plötsligt visar denna blodtörst och totala ointresse för icke-israelers liv och hälsa. Det stör att se hur en sådan nation faktiskt erövrar sina grannars mark och bosätter sig där. Det förbryllar hur de kan göra så och samtidigt påstå sig sträva efter fred.
Det upprör och väcker därför intresse.
Palestina då? Varför kritiseras inte de på samma sätt, trots de oupphörliga anfallen mot israel? Jo, dem ser vi som ett barbariskt folk av religösa fanatiker. Vi har sett hur de fick den väldigt konkreta möjligheten att rösta på välfärd, diplomati och utveckling eller mord och barbari. De valde barbariet. Vi vill egentligen, om sanningen ska fram, inte ha med dem att göra.
Framförallt, i mina ögon, finns det en svensk moralisk konflikt som utgâr frân Sveriges ganska envetna stöd till en i grunden omoralisk politik. Här har vi för egen bekvämlighets och rättrâdighets vinnande accepterat en folkfördrivning. "Judarna" (för sâ brukar saken omtalas) "fick ett eget land" (vilket dâ det begav sig var ytterst PK) Tyvärr gick den framfarten (och gör fortfarande!) sedan ut över tredje part, enskilda invidider som fördrevs frân hem och grund. Hela greppet att framställa detta som en konflikt mellan stater eller ens folk är i sak missriktat. Vilka vi ev. tycker om eller känner oss mest befryndade med hör inte heller hit. Ju mer vi här känner för att heja pâ Israel desto mer accentueras den inhemska moraliska konflikten. Just den angâr sedan ingen annan än oss själva!
#5 Josef Konarkowski,
Ja, varför är den här konflikten i Mellanöstern så viktig för den svenska vänstern och den svenska extremhögern?
En anledning kan vara att parternas propaganda är effektiv men annars är det faktiskt en gåta.
Nänä!
Läs det jag skriver!
I stort sett hela det svenska politiska etablissemanget, som i sin tur härleder sin legitimitet frân det svenska folket, stöder alltsâ realt det vi kan kalla sionisterna, landtjuvarna och numera staten Israel.
De enda som i nâgon liten mân dristar sig att ifrâgasätta den hâllningen framstâr i det läget som ganska udda existenser ute pâ nâgon marginal, ât höger, vänster eller nâgon annanstans.
Att frâgan inte dör ut beror ju pâ dess inneboende sprängkraft, dess karaktär av moraliskt tillkortakommande. Plus att folk inte är s.d.h. dumma. De "tycker" som de gör men de inser samtidigt att detta inte är slutet pâ historien.
Det som är helt meningslöst är däremot att försöka "debattera".
En artikel som den här ovan kunde annars, i sak, skrivas av ung. vilken befokningsmajoritet som helst.
I just den andan dristar jag mig här slâ fast att inte heller "vi" här i Sverige har nâgra som helst mera iögonenfallande dagliga samlevnadsproblem med de svenska samerna? Inte heller detta har särskilt stort nyhetsvärde, i vart fall inte i Sverige!
Högberg fâr svara för sig. Inte desto mindre hâlls Israel-frâgan vid liv av ungefär sâdand drivkrafter som gör att det fortfarande finns en (t.ex. abort-debatt. Detta i ett läge där det har funnits legala svenska aborter i nästan ett halvsekel och hela det politiska etablissemanget hävdar det berättigade i det vi här, fort och grovt, kan beteckna som "kvinnans-rätt"- och "det-socialt-rättfärdiga" paradigmet. Dock finns det, ocksâ här, folk med en s.d.h. "annan uppfattning" som mera utgâr frân typ "det ofödda livets rätt". Den som vill kan anse detta sista bâde passé och patetiskt, vilket alltsâ inte hindrar att ocksâ den här opinionen faktiskt finns och att den, som det ser ut, ocksâ kan antas komma att bestâ under överskâdlig tid.
Artikel som ignorerar den israeliska ockupationen av Palestina.
Nänä!
Att landet A ockuperar en del eller hela av landet B är inte ett problem i sig. Här är det helt simpelt A som har övertagit ansvaret för befolkningens väl och ve frân B, inkl. B:s lagar. Pâ den ockuperade Västbanken gäller därför, enligt folkrätten, Jordaniens lagar. Tills vidare! Israel lever -beklagligtvis- inte upp till detta.
Skulle det sedan vara sâ att Israel skulle välja att annektera Vâstbanken vore inte heller detta ett problem. Även sâ skulle det givetvis vara Israel som ansvarade för befolkningens väl och ve, men i sâ fall under sina egna, alltsâ här israeliska lagar.
Det folkrättsliga problemet kan sägas bestâ i att Israel stjäl alltmer av befolkningens land, frân vilken denna samtidigt stängs ute.
Folkrättsligt är detta helt oacceptabelt. Det s.k. världssamfundets samtycke framstâr därmed som nâgot problematiskt.
Kring fördrivningarna finns det inga preskriptionstider och inte heller, i mer egentlig mening, nâgra t.ex. politiska lösningar.
Redan den kloka Golda Meir sade pâ sin tid att det redan fanns en palestinsk stat och att dess namn var Jordanien. ( Plus Israel dâ, som p.s.s. är en statsbildning tillkommen pâ samma historiska territorium.) Den s.k. tvâstats-lösningen vore därmed inte den andra men, i sâ fall, den tredje palestinska statsbildningen. Dock finns inte grundproblemet kring antalet stater i omrâdet utan kring folkfördrivningen och de ur denna uppkomna flykting-kontingenten -varav mânga idag inte är medborgare nâgonstans (!) utan lever instängda och stats- och därmed ocksâ pass-lösa i läger runt Israels gränser.
”Medierna beskriver aldrig vardagssämjan mellan judar och araber”
Självklart. Varför skulle dom göra det?
Riksmedierna här i Stockholm beskriver aldrig (och då menar jag aldrig) vardagssämjan mellan svenskar och samer i Arjeplog. Och det av samma skäl som är att det är ointressant.
Däremot så har en tvist mellan markägare och samer som tex den i Västerbotten ett medialt värde så det kan tränga igenom bruset och få uppmärksamhet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/samer-vann-renbetestvist-i-hd_6118825.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12938774.ab
Det har att göra med den mediala logiken och om du är intresserad av vardagssämja mellan samer och svenskar eller judar och araber så får man söka sig en bra bit utanför de mediala allfartsvägarna.
Vad skrev medierna om relationen mellan ortodoxt kristna och muslimer i Bosnien-Hercegovina innan 1992? Inte mycket som jag kan komma ihåg. Men sen fick man saker att skriva om och fram till Daytonavtalet 1995 så var Bosnien en följetong i nyheterna.
Man kan tycka vad man vill om det men den mediala logiken är sådan. Och vi måste alltid vara medvetna om det faktum att medierna bara rapporterar om en liten och utvald del av verkligheten i de områden som man rapporterar från.
#6 Joachim Karlsson
Det moderna Israel grundades inte på religion utan arbetarsionism...(läs socialistiska idéer).
BRA Noomi att du tar upp så många goda exempel ur vardagen... Araber syns även ofta i media...för Jerusalem Post skriver en arabisk muslim Khaled Abu Toameh och för Haaretz Sayed Kashua... Nashrin Kadri är en israelism muslimsk arabisk sångerska som nått stora framgångar genom att vinna tvsända storfavoritprogrammet "Eyal Golan Kore Lecha/Lach" , Israel röstade 2011 fram Avoda Aravit, en arabisk drama komedi serie skriven av en muslim (Sayed Kashua), till årets bästa sit-com. Serien sänds på bästa sändningstid och handlar just om det Noomi tar upp den israeliska vardagen för både judar och araber... i The Voice Israel i år deltog en arabisk tjej, Dana Durr och i dagarna tar Shimon Peres emot en arabisk soldat som tjänstgjort i IDF för ett årligt möte med soldater som gjort ett enastående arbete" inom IDF.
Det är underligt med en media som vill undervisa oss konsumenter i vad vi ska tycka. Och detta är ju inte den enda fråga som det är så.
Genom ledare, kolumnister, artiklar etc skriver man vad vi ska tycka.
Detta kan man tycka är demokrati om det inte vore för ensidighet i tyckande och att man ska betala för att bli indoktrinerad.
Sverige är ett ganska trist kulturlöst land, tyvärr, men ekonomin funkar ju.
#16 P A Högberg,
Exemplifiera? Jag ser ingenting som gör att jag som svensk skall känna dåligt samvete för situationen i mellanöstern? Jag finner själva påståendet absurt. Och då är jag tämligen väl inläst på konflikten (vilket är slöseri med tid, den som ännu inte offrat tid på israel palestina gjorde väl i att strunta i eländet, det finns ingenting där).
Skulle inte ena parten i konflikten vara judar skulle folk inte bry sig ett dugg. Då skulle det vara som ett afrikanskt land där folk dödar varandra till höger och vänster och ingen i Sverige bryr sig ett skit.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.