Svensk framgång mot transaktionsskatt

Efter välgrundat och tydligt svenskt motstånd mot förslaget om en EU-skatt på finansiella transaktioner vänds nu fokus bort från detta förslag. Slipper Europa denna skatt är mycket vunnet för möjligheterna till en bättre ekonomisk återhämtning. Det visar värdet av en gedigen analys och tydligt framförd kritik.

Med detta upphör dock inte EU:s sökande efter så kallade ”egna medel”, det vill säga direkta intäkter som inte går via EU-ländernas statsbudgetar. Public choice-forskningen har visat hur organisationer och byråkratier har en inneboende vilja att växa – så även EU. Det vore naturligtvis lättare för EU om unionen direkt kunde ta in olika skatter.

Just nu verkar EU-diskussionerna svänga från transaktionsskatt till skatt direkt på de finansiella företagen. En sådan skulle inte ha så skadliga ekonomiska effekter. Men att EU vill ha egna intäkter medför samma nackdelar. Det är bra, inte minst mot bakgrund av det EU nu använder sin budget till, att det finns starka spärrar mot att låta den växa.

Men hur var det med den högst omdiskuterade EU-skatten på finansiella transaktioner, den som vi nu ser blekna bort som alternativ? Hur lyckades vi visa att den vore rent skadlig? För 40 år sedan föreslog ekonomen James Tobin införande av en skatt på finansiella transaktioner. Den globaliseringskritiska rörelsen Attac gjorde denna skatt till ett av sina stående krav för cirka ett decennium sedan. På senare år har ett sådant förslag utformats av EU-kommissionen, pådriven av länder som Tyskland och Frankrike.

Idén skulle vara att med en sådan skatt minska svängningarna på finansiella marknader och ge intäkter till statsbudgetarna. Med finanskrisen 2008-2009, och den stora turbulens som då rådde, uppstod en bred politisk vilja att reglera den finansiella sektorn. Därtill passade detta förslag väl in i EU:s långsiktiga ambition att skaffa så kallade egna intäkter till EU-budgeten.

Förslaget har mötts av tydlig saklig kritik. Vad skulle det egentligen få för effekter?

En finansiell transaktion kan vara av många slag. Men vi vet att investeringar över gränser har ökar kraftigt under de senaste decennierna, tack vare att det har blivit lättare att genomföra utländska investeringar. Detta har betytt mångdubbelt mer för tillväxten och fattigdomsminskningen i många utvecklingsländer än det samlade biståndet.

En skatt på finansiella transaktioner minskar naturligtvis förekomsten av sådana. Kanske i synnerhet till områden med hög risk, det vill säga fattiga länder. Men för Europas del, ifall vi hade infört en sådan skatt, hade vi sett en nedgång i investeringar och handel – som EU-kommissionen själv beräknade skulle sänka Europas tillväxt. Shanghai och New York skulle växa som finanscentra.

När stora delar av Europa enligt samstämmiga bedömare behöver omfattande tillväxtreformer, för att reda ut inte minst skuldkrisen, vore en sådan skatt alltså rent kontraproduktiv. Faktum är att tillväxtsänkningen skulle leda till en minskning också i skatteintäkter – om det nu var skatteintäkter som var ett delmål med denna skatt.

Och hur var det med att minska svängningarna på de finansiella marknaderna? Ett antal forskare har bedömt att de inte skulle påverkas eller rentav kunna bli större. Och det som vill motverka all spekulation har förbisett att risktagande är en central del av just de finansiella marknadernas roll. Alla innovationer lyckas inte, men någon måste våga satsa.

På punkt efter punkt har den sakliga kritiken utvecklats, stärkts och framförts. Den svenska regeringen har haft en tydlig uppfattning i EU. Efter relativt omfattande debatt har förslaget mest kommit att framstå som en symbolåtgärd, ett slag mot ”kapitalet”, med en rad skadliga effekter. Sådan politik behöver Europa inte.

Den svenska oppositionens turer i denna fråga har varit svåra att följa. Socialdemokraterna i Europaparlamentet har förespråkat skatten – likaså de nya EU-skatterna. Håkan Juholt och Tommy Waidelich förklarade sig inte vilja stå i vägen. Som i så många andra viktiga frågor finns inga tydliga besked från den nya socialdemokratiska ledningen. Vad säger Löfven om EU-kollegornas entusiasm för EU-skatter?

Johnny Munkhammar (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44207

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Helt bisarr argumentation. Det är helt rimligt att de som utnyttjar det finansiella systemet mest ska betala mest för dess kostnader.

Det är lika rimligt som att den som kör mer bil får betala mer i bensinskatt.

Nej, det enda som är säkert är att moderatregeringen är köpt av storkapitalet. Att man inte har någon koll på vad man håller på med blir alltmer uppenbart för varje dag som går.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2012-04-04, 12:12

Jag är generellt kritisk till de flesta skatterna. Men detta måste vara en av de bästa skatterna som har kommit den senaste tiden. Självkart ska de sektorer som frivilligt springer till staten och hämtar pengar när kassakistan är tom även betala in det 10 dubbla i skatter på sikt.
Banker bör beskattas så hårt att banksektorn inte är större än den var på 1970-talel

http://www.kauffman.org/uploadedFiles/
financialization_report_3-23-11.pdf

http://www.kauffman.org/uploadedFiles/financialization_report_3-23-11.pdf

Permalänk | Anmäl #2 u_19023, 2012-04-04, 18:55

Säg nu bara nej till alla destruktiva transaktionskatter och EU-skatter och vik inte ner er som fega kärringar, utan säg NEJ!

Permalänk | Anmäl #3 Johnny Andersson, 2012-04-05, 08:52

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.