Om författaren
Harry R:son Svensson är doktorand vid Centrum för maritima studier på Historiska institutionen vid Stockholms universitet. Svensson skriver en avhandling om örlogsstaden Karlskrona som kosmopolitisk hamnmiljö och integrationen av Karlskrona Mosaiska församling i denna kontext.
Malmös starke man, kommunalråd Ilmar Reepalu, har vid ett flertal tillfällen de senaste åren gjort uttalanden som rört sig i gränslandet för det anständiga. Hade en mindre namnkunnig politiker uttalat sig på detta sätt, hade personen avfärdats som antisemit och saken hade varit utagerad. Men nu är det kommunalrådet i Sveriges tredje största kommun och en företrädare för det Socialdemokratiska partiet. Kan då uttalandena grunda sig i en dunkel antisemitisk åsikt eller tradition? Eller handlar det om en djup okunskap och oförståelse för den judiska gruppen, det postmoderna samhället och vad den forna industristaden Malmö har kommit att bliva?
Judiska församlingen i Malmö grundades 1871 som Mosaiska församlingen i Malmö av judiska invandrare från det stora judiska bosättningsområdet i gränslandet mellan Ryssland och Polen. Den judiska invandringen till Sverige var del av den stora folkvandringen västerut till Nordamerika. Fil dr Carl Henrik Carlsson vid Hugo Valentin-centret på Uppsala universitet har visat att den främsta orsaken till det sena 1800-talets judiska utvandring från Tsarryssland var att det uppstod missväxt och svält i bosättningsområdet under perioden.
Judisk invandring till Sverige hade först tillåtits 1779 som en del i Gustav III:s försök att få fart på den svenska ekonomin. Att Kommerskollegiet uppdrogs och utarbetade 1782-års Judereglemente, visar att den svenska staten och dess beslutfattare hade en bild av den judiska befolkningsgruppen som grundar sig i antisemitiska uppfattningar om juden som ekonomiska personer och aktörer. Med Judereglementet gjordes judarna i Sverige till en främlingskoloni och deras bosättningsmöjligheter reglerades till Stockholm, Göteborg och Norrköping. Reglementet reglerade också judarnas ekonomiska villkor, vilket hänvisade dem till handelsnäringen och industriidkande. Judar som önskade invandra till Sverige var dessutom tvungna att uppvisa 2 000 daler silvermynt, vilket ytterligare visar att det var en speciell kategori judar som önskades.
Rita Bredefeldt har dock visat i Judiskt liv i Stockholm och Norden att de ekonomiska förväntningar som från statsmakten ställdes på de judiska invandrarna, i stort gjordes till den judiska gruppens egen. Den svenska judiska självbilden under 1800-talet var den av en framgångsrik företagare som var till stort gagn för det svenska samhället. Men detta gjorde också att judar inte började söka sig utanför det traditionella näringsfånget förrän efter 1850, trots att Judereglementet upphörde 1838 och ersattes med 1838-års judelag, där den judiska främlingskolonin istället blev svenskar av mosaisk trosbekännelse. Men trots det svenska medborgarskapet omslöts de mosaiska trosbekännarna av ekonomiska restriktioner, som exempelvis att mosaiska trosbekännare inte fick äga egendom på landsbygden eller belasta den allmänna fattigvården.
Denna tillbakablick i svenskjudisk historia kan tyckas vara överflödig då ämnet för artikeln är Ilmar Reepalu och hans plumpa uttalanden, men tillbakablicken syftar till att ge en bild av hur den svenska statsmaktens hållning gentemot den judiska gruppen varit alltsedan judar tilläts invandra i Sverige 1779. Även om svensk politik inte kan anklagas för att ha varit radikalantisemitisk, har den trots allt präglats av en antisemitisk grundbild av den judiska gruppen och detta är något som Ilmar Reepalu inte verkar ha insikt om.
Antisemitismen löper som en sorgens röda tråd genom det europeiska kulturarvet. Sociologen Zygmunt Bauman, själv judisk flykting från Polen, är en av de teoretiker som använts flitigast inom svenskjudisk forskning de senaste 15 åren och han menar att judarna i den moderna europeiska kulturen setts som främlingar. Varje försök av assimilation och integration av den judiska gruppen har alltid av majoritetssamhället möts med misstänksamhet och avståndstagande vilket gjort att rotlösheten trots allt varit ett alternativ.
Den moderna nationalstatens framväxt med språket som enande faktor borde även ha kunnat inkludera den integrerade den judiska delen av befolkningen, men Jon Straton menar i Comming Out Jewish att det är nationalstaternas betoning på homogenitet och exklusivitet som givit upphov till främlingskapet. Samtidigt som den moderna nationalstaten var satt att omintetgöra ambivalensen, en ambivalens som tillskrevs judarna, gavs ambivalenta signaler till den judiska gruppen. Samtidigt som de utestängdes, fick de signaler om att de var välkomna att assimileras, de gjordes till ras, samtidigt som de betraktades som vita, menar Jon Straton. Statsmaktens problematik att förhålla sig till främmande visar även Michel Foucault i Övervakning och straff, där han ser lösdriverilagstiftning och inrättandet av fängelsesystemet som statsmaktens sätt att skapa ordning.
Att Ilmar Reepalu inte förstått den judiska gruppen blir uppenbart när han önskar att den judiska församlingen i Malmö tog avstånd från Israels agerande och samtidigt uttrycker indignation över församlingens sätt att demonstrera.
Sociologen Lasse Denciks artikel Hemma i hemlösheten är ett bidrag till antologin Judisk identitet. I denna artikel beskriver Dencik en judisk identitet som han upplever den i den postmoderna tiden. Att vara jude i Sverige 1993 menade Lasse Dencik var att befinna sig någonstans inom ”diasporans davidsstjärna”, en existentiell triangel som den judiska erfarenheten definierar, parallellt existerande med det existentiella fält som den nationalstatliga hemvist och tillhörighet uppställer. Dencik skriver: ”Som jude i diasporan har man därför (åtminstone) två kompletta kulturella referensramar.”
Som sociolog ser Lasse Dencik den judiska identiteten som uppbyggd av tre hörnpunkter, ”den judiska treenigheten”, som på intet sätt skall blandas samman med kristen teologi. En av dessa tre hörnstenar som ringar in vad det är att vara jude är sionismen och Israel som judisk stat. De andra hörnpelarna är ”Judendom som religion” och ”Judiskhet som upplevelsefilter” och Dencik skriver: ”Var i triangeln den enskilde står kan varierar […] Några kan ha stark förankring i flera än en av den judiska treenighetens hörnpelare, medan andra, kanske största delen av dagens judar, kan sväva någonstans i mitten med mer eller mindre svaga förbindelser till den judiska triangelns alla tre definitionspunkter.”
Judiska församlingens i Malmö demonstration under den israeliska fanan till stöd för alla offer i den pågående konflikten var också ett sätt att demonstrera sin rätt att vara jude i det svenska samhället, utan att behöva vara rädd för sin egen säkerhet. När Ilmar Reepalu kritiserar Judiska församlingens i Malmö demonstration, blev det därför inte bara en kritik av demonstrationens uttryckta syfte, utan också ett angrepp på den judiska identiteten i Sverige. Detta skulle kunna ursäktas med okunskap och en i affekt uttryckt känsla.
Men Ilmar Reepalus okunskap tycks inte begränsa sig till den judiska gruppen och dess församling. Den forna industristaden Malmö har omvandlas även om det såg mörkt ut på 1980-talet. Men samtidigt som ekonomin har lyckats transformeras till en kunskapsdriven tillväxt, har Malmö blivit in stor invandrarstad och staden har begåvats med en moské som kanske får stå symbol för invandringens omvandling av stadsbilden.
Den nationalitetstanke som utvecklades i Europa under 1800-talet är tämligen unik för den västerländska civilisationen. Men trots att Ilmar Reepalu i sitt jämställande av sionism och antisemitism i klara uttalande visar att han tankemässigt lever kvar i Olof Palmes internationalism och FN:s deklaration från 1975 där sionismen jämställdes med rasism, på Warszawapakten och många tredjevärldenländers initiativ, står det klart att Reepalu trots allt delar den västerländska nationalitetstanken. Detta när han uttrycker: ”Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten.” Citatet visar likväl att Ilmar Reepalu inte heller förstår många muslimers nationella identifikation.
Fram till mitten av 1800-talet var fortfarande den religiösa hemvisten den primära nationella identiteten för de flesta européer, men med framväxten av nationalstatstanken blev språket den primära nationella identifikationen. Men detta är en exklusiv europeisk 1800-talsföreteelse, i Mellersta Östern inympades tanken och bland andra svarade turkiska officerare genom att bryta med det Osmanska styrets kosmopolitiska tradition i slutskedet av Första världskriget. Det sekulära och monokulturella Turkiet föddes på den etniska rensningens grund. Men i den av segrarmakterna uppstyckade arabvärlden levde den traditionella nationalitetstanken kvar.
Det gemensamma för araberna var det arabiska språket, men religionen skilde dem åt och det är fortfarande mellan religionerna som de nationella skiljelinjerna går. Mellan kristen, jude, muslim, drus, alawit, etc. Det är också därför de flesta palestinier förbannar judar och inte israeler, därför att konfliktens nationella skiljelinjer går mellan de religiösa hemhörigheterna som nationell tillhörighet och inte den statsrättsliga, vars gränser allt som oftast dragits på de forna kolonialmakternas kartbord.
Tanken om religionen som primär nationell identitet delas av flertalet muslimer och denna står i kontrast till den svenska nationalitetstanken. Men detta urskuldar inte på något sätt de muslimer som i Malmö angriper judar. De muslimer som händelsevis ursäktar sig med ovanstående resonemang skall oavkortat bli upplysta om rådande svensk lagstiftning. Svenska medborgare oavsett religiös hemvist svarar enbart för sina egna handlingar.
Ursprungligen stod den svenska socialdemokratin den israeliska väldigt nära, i den socialdemokratiska Studentföreningen Verdandis småskrifter N:r 503, Zionismen som dröm och verklighet, från 1949, står det att läsa: "Palestina, då ett vanvårdat, fattigt turkiskt land." Vidare: "Folkets stora massa utgjordes, och utgöres, i de flesta arabländerna av ett till märgen utsuget bondeproletariat, en utpinad slavbefolkning, utlämnad på nåd och onåd åt den härskande feodalaristokratien. Denna analfabetiska massa är politiskt likgiltig och icke nationalistisk i europeisk mening. Men den är lätt att uppvigla genom allehanda slags propaganda, även antizionistisk." Men denna, av svenska socialdemokratin omfamning, av den sionistiska rörelsen upphörde i stora delar med Sexdagarskriget 1967 och den utrikespolitiska omläggning, med ställningstagandet för tredje världens koloniserade folk, som skedde under Olof Palme. Som tidigare nämnts är det med all önskvärd tydlighet inom Palmes läger som Ilmar Reepalu återfinns.
Ilmar Reepalu är troligtvis ett barn av sin tid. Kommande som flykting från Estland vid ett års ålder 1944, kan han enbart ha berättelser om sitt forna hemland som minnen. Johan Östling visar genom avhandlingen Nazismens sensmoral att erfarenheterna av nazismen för Sveriges del innebar att allt som politiskt kunde sammankopplas med nazismen utdömdes under efterkrigstiden. Nazismen ansågs stå konservatismen nära och därför hade konservativa partier svårt att hävda sig under lång tid efter kriget. I denna politiska kontext växte Ilmar Reepalu upp och började verka inom. Extra viktigt att distansera sig från konservatism och eventuell nazism bör det ha varit för Reepalu med tanke på hans estniska bakgrund.
Det ryktas om att många av de ester som flydde till Sverige i krigets slutskede gjorde detta för att slippa bli straffade för sitt samarbete med den nazityska ockupationsmakten. Att det inte behöver ha varit så visar Per Olov Enquist i Legionärerna, där han visar att bara en handfull av de utlämnade baltiska SS-soldaterna blev dömda och straffade av Sovjetunionen. Men samtidigt har en svensk officer av judisk börd vid vaktkompaniet i Slite på Gotland vittnat om att när han tog emot estniska båtflyktingar 1944 blev erbjuden guldsmycken då hans judiska börd uppenbarades för flyktingarna. Detta tolkade officeren som utslag för antisemitism och skuldkänslor för nazistiskt medlöperi.
Men trots att världen förändrats lever Ilmar Reepalu uppenbart kvar i industrialismens Malmö där hans gamla föreställningar och klasskampsretorik tros vara svaret på dagens frågor. Det är därför han inte förstår Sverigedemokraterna och kan komma till den slutsatsen att partiet infiltrerar den Judiska församlingen i Malmö.
Kent Ekeroth må vara jude och sverigedemokrat, förenings- och mötesfriheten i den svenska demokratin innebär att Ekeroth kan dyka upp varhelst han är välkommen. Men att ta Ekeroth och Sverigedemokraterna på orden att det skulle vara Sveriges mest Israelvänliga parti är ignorant. Sverigedemokraternas Israelstöd är endast instrumentellt, då de ser Israel som den västerländska civilisationens framskjutna position mot islam. Det är bara en tillfällighet att Israel fått detta omfamnande, det kunde lika väl ha varit något annat land med annan befolkning, men i en liknande situation. I själva verket undergräver Sverigedemokraterna förutsättningen för judiskt liv i Sverige genom att verka för ett förbud mot omskärelse av gossebarn, samt förbud mot försäljning av kosherkött. Stödet för staten Israel kan därför liknas vid en potemkinkuliss eller ett försök att tvätta sin smutsiga byk.
Om Ilmar Reepalu i fortsättningen skall slippa grodorna och alltmer framställa sig som företrädare för en modern vardagsantisemitismen, får Ilmar Reepalu lämna det gamla klasskampstänkandet och 1970-talets Palmeromantik. Istället får han försöka förstå och sätta sig in i hur Malmös befolkning 2012 tänker, lever och identifiera sig själva i en global kontext. Detta för att slippa fler uttalanden som kan tolkas och nyttjas antisemitiskt.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44217
Jag funderar mycket över olika minoriteters identiteter och rätt till en identitet som grupp och inte bara som människa. Begreppet "den judiska identiten" ja vad är den till skillnad från den svenska identiten som f.ö inte finns för det har forskare belagt. Vill man bara vara jude och inte svensk eller både och? Vari består egentligen problematiken, är inte problemen något som judarna själva diktar ihop. Finns det någon som säger att ingen får vara jude, dvs tro på gamla testamentet. Eller ligger problemet i att vi inte tillåte slakt via skäktning och att även barn bestämmer över sina könsorgan. När gnället uppkommer om vissa minoriteters rätt i majoritetssamhället så blir jag alltid tveksam över dessa minoriteter och om man dessutom kan räkna sina förfäder tillbaka i sverige sen 1856 är man inte svensk då? Vad är det för rättigheter och identitet de vill ha och som är förvägrad dem?
Permalänk | Anmäl
Maria Nilsson, 2012-04-04, 18:34
Lite lång text men bra analys. Judarna är ett produktivt folk
som har stått ut med mycket.
De ligger bland topp10 nationerna bland nobelpris vinnare per person.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Nobel_laureates_by_country
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-04-04, 19:14
Muslimerna i Malmö har, med Repalus uttalanden, fått veta att hann står på deras sida. Repalu behöver de många muslimernas röster. Judarnas röster kan han undvara då de är en liten, och dessutom minskande grupp. Uppdraget utfört.
Permalänk | Anmäl
Robert Pettersson, 2012-04-04, 19:50
Kanske det inte har med judar att göra överhuvudtaget. Förklaringen kan vara så banal att det bara är handlar om att falla in i kören av Palestinavänliga attityder. Plus rädslan för att drabbas av den smitsamma sjukdomen "ilamofobi".
Båda dessa företeelser, "slentrianvänlig Palestinadyrkan" och "Islamofobirädsla" är utbredda på många nivåer i samhället. Det har satt stopp för många vettiga dialoger de senaste åren.
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-04-04, 19:56
Så mycket text men så lite innehåll. Kanske dags att klargöra vad som gör Reepalus uttalande antisemitiska till att börja med?
Permalänk | Anmäl
u_21099, 2012-04-04, 20:52
Men konstigt i alla fall att inga journalister kommenterar Sverigedemokraternas extremt Israelvänliga uttalanden. Ingen journalist kommenterar heller att nynazister vid den stora demonstrationen i Danmark nyligen bar på stora Israelfanor. Vad betyder det? Hur kan vi tolka det? Den enda som på minsta sätt har kommenterat fenomenet är Reepalu. och han fick en ordentlig käftsmäll av i stort sett alla aktörer. Alla andra tiger.
Finns det fenomen som inte får nämnas i massmedia?
Permalänk | Anmäl
Sandhamn, 2012-04-04, 21:26
#8
Islamistapologeter påstår att det var nynazister som demonstrerade i Danmark. I själva verket var det en antiislamiseringsdemonstration - helt i sin ordning, om man föredrar demokrati och mänskliga rättigheter framför ett islamistiskt terrorvälde. De tar tydligt avstånd från nazister och stödjer därmed också Israel.
Permalänk | Anmäl
Mycket stolt sionist, 2012-04-04, 22:29
För att sammanfatta Harry Rson Svensson har Reepalu aldrig sagt något antisemtisikt, men ska stämplas som antisemit iallafall därför att det historiskt sett... ja, där föll Harrys eventuella tankegång sönder, men antisemit ska det stämplas iallafall, till höger och vänster.
Permalänk | Anmäl
Mats Forssblad, 2012-04-04, 22:57
Man kan förstå att Reepalu var pressad och försökte göra allt som står i en politikers makt att skapa något slags jämvikt. Men det finns , dessvärre, trots ursäkter och avståndstagande genom SAP:s nye partiledare och Reepalu efterkonstruerade ursäkter - Ett gigantiskt stort frågetecken kvar att räta ut till utropstecken. Är det bäst för judarna att flytta från malmö, därför att man inte kan garantera säkerheten längre ?
I så fall - Den enda större staden i en västerländsk protestantisk demokrati i Europa där borgmästarfursten indirekt tillåter diskriminering och pogromer ?
Helt fantastisk. Vad Socialdemokrater kan ! Vi kan se fram emot mycket socialitet med en demokrati på ett nedåtsluttande plan ?
Permalänk | Anmäl
Sven Stromitzky, 2012-04-04, 23:33
Jag tar också avstånd från Reepalus attityd till judar, men att SD är Sveriges mest israelvänliga parti stämmer ju! Vilket annat parti är så allergiskt mot israelkritik att de till och med avsätter sitt ungdomsförbunds ordförande pga något sådant?! Vilken sverigedemokratisk politiker anklagar oss andra för att vara PK medan han frenetiskt stämplar all israelkritik som antisemitism? Att de skulle ha en dold agenda mot islam spelar väl ingen roll, de är ju fortfarande sjukligt israelvänliga?! Med det sagt är de dock inte nödvändigtvis Sveriges mest judevänliga parti när det gäller kulturrelativism inom Sveriges gränser (även om de visserligen gärna brukar glömma bort att de där luriga muslimerna inte är ensamma om dessa seder), men Israel ligger inte här.
Permalänk | Anmäl
Joakim Jacobsson, 2012-04-05, 00:41
Tillägg: Detta skall dock inte tolkas som att jag finner det judefientligt att vara emot omskärelse på småpojkar eller kosherslakt, SD har faktiskt rätt i att kulturrelativism är något destruktivt. Synd bara att de inte kan vara konsekventa när de pratar om det och att de inte verkar veta var gränsen går.
Permalänk | Anmäl
Joakim Jacobsson, 2012-04-05, 00:45
" Med det sagt är de dock inte nödvändigtvis Sveriges mest judevänliga parti när det gäller kulturrelativism inom Sveriges gränser (även om de visserligen gärna brukar glömma bort att de där luriga muslimerna inte är ensamma om dessa seder), men Israel ligger inte här."
Vi kan inte tala om kulturrelativism här. Judarna i Malmö tillhör sedan länge en etablerat framgångsrik grupp i samhället. Problemet vi har skapat i Malmö är att det har kommit en stor grupp ur socialklass 3 = Inga tillgångar, ingen relevant utbildning för svensk arbetsmarknad, inga språkkunskaper, inkompatibel kutluturbakrund och en ytterst oviss framtid baserat på dessa premisser.
Men att Hövdingen Reepalu lämnar walk over för en högljudd minoritet som angriper en annan minoritet, är ett bevis på hur svag han är . Och det var därför Lövfen kom till Malmö och träffade judiska föreningen.
Vad som blev av detta kan du fråga judiska församlingen i Malmö om. Tror inte att de blev speciellt mycket gladare eller klokare.
Permalänk | Anmäl
Sven Stromitzky, 2012-04-05, 01:28
Den svenska regeringens handlande 1779 är i stort sett identiskt med den thailändska regeringens nu. Det är samma typ av människor man vill ha dit. De kräver ekonomiska resurser, utbildning och en minimilön i Thailand som minst är fem gånger högre än den thailändska normallönen för att få arbetstillstånd. Lyckas man med det så får man likväl inte stanna utan måste en gång om året åka ut ur landet för att skaffa nytt visum. Skulle man kunna kalla de här lagarna för antifarangistiska då? Nationalismen i det hela är uppenbar och kraven på farangerna är ju faktiskt högre satta än vad den svenska regeringen gjorde för drygt hundra år sedan. Flera yrkeskategorier är blockerade för faranger då de är reserverade för thailändarna själva. Lastbilschaufför till exempel. Ingen utlänning får köra lastbil i Thailand. Är det här då rasism eller är de i sin fulla rätt att behandla oss utlänningar på det här viset? Vi är ju en minoritet i landet och flera av oss bekänner oss inte till samma tro som landets egna innevånare normalt gör. Den religiösa identiteten är dessutom mycket stark i Thailand att man blir behandlad på ett sämre sätt på grund av att man inte tillhör den rätta religiösa kulturen är mycket vanlig. Visst, det här är rasism men jag kan inte påstå att farangerna flyr stället på grund av det här, snarare tvärt om. De kommer i drivor. Irritationen är ofta stor över rasismen men man väljer lik väl att stanna här. Jag förmodar att judarna i Sverige gjorde detsamma då det begav sig.Jag vet inte hur illa de svenska judarna har blivit behandlade men misshandel och terror förekommer här också till stor del bara motiverad utav fel religionstillhörighet. En farang blev nöstan ihjälslagen för en tid sedan för att han körde ihjäl en muslimsk kyckling. Den där anti....ismen förekommer således på många platser på vår jord och drabbar olika sorters människor. Jag tror det är på sin plats att diskutera på vilka villkor vi befinner oss där vi är och inte endast skrika anti..... ism så fort vi blir behandlade på ett sätt som vi inte gillar. Terror och hot från omgivningen bör inte få förekomma men etiketterna på den kan vi skippa. Människor är som de är och våra hjärnor är konstruerade till att se sammanhang och därmed ha kapacitet att upptäcka mänskligt beteende som skiljer sig från vårt eget. Vi måste alla lära oss att acceptera sådant beteende så länge det håller sig inom de gränser som samhället har satt upp. Vi bör dock vara medvetna om att det finns och bör finnas sådana gränser.
Permalänk | Anmäl
Kristian Fredriksson, 2012-04-05, 01:56
Sverigedemokraternas positiva syn på Israel är inte så lätt att förstå. Landet är ju ett av de mest islamiserade av alla icke-muslimska länder, med shariadomstolar och allt. Konstigt att SD är så entusiastiska över detta.
Permalänk | Anmäl
Jörgen Mattsson, 2012-04-05, 06:56
"Sverigedemokraternas Israelstöd är endast instrumentellt, då de ser Israel som den västerländska civilisationens framskjutna position mot islam."
Nu har du inte tänkt, Harry Rson Svensson. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti och Israel är i alla fall tänkt att vara en nationalistisk stat enligt sionismen.
Därför är Sverigedemokraternas stöd för Israel fundamentalt och inte "instrumentellt".
Du borde ha utelämnat SD ur artikeln helt men du kände dig väl tvungen att vara PK och sparka på den som alla andra sparkar på. Ynkligt.
Permalänk | Anmäl
Bo T, 2012-04-05, 07:19
Harry Rson Svensson gör en intressant och välbehövlig genomgång av judisk historia i Sverige med fokus på Malmö. Här har vi en liten minoritetsgrupp som bott i Sverige i över 200 år. Dess ursprungliga språk, jiddish, har erkänts som ett minoritetsspråk i Sverige trots att det knappast talas längre av särskilt många. Gruppen har lyckats med konststycket att integrera sig i samhället och att bevara den egna identiteten.
Mot denna grupp uttalar sig Ilmar Reepalu ideligen. Som Rson Svensson skriver är det svårt att försvå varför Reepalu uttalar sig som han gör. I motsats till artikelförfattaren vill jag hävda att Reepalus uttalanden inte bara riktar sig mot de judiska invånarna i Malmö utan är ett slag mot det öppna, toleranta och demokratiska samhället.
När Reepalu kritiserade judarna för att de hade utnyttjat den grundlagsskyddade demonstrationsrätten var han minst sagt ute på väldigt svag is.
Som bekant ägde en demonstration rum på Stortorget i Malmö den 25 januari 2009. Hundratals motdemonstranter, som av polisen hade tillåtis att ställa sig ca 15 m från huvuddemonstrationen, gjorde allt för att störa den genom ägg- och stenkastning, sabotage mot strömförsörjningen till högtalarna och avfyrande av en fyrverkeripjäs.
Efter omhändertagande av ett par agressiva motdemonstranter fick polisen nog. Men istället för att avbryta motdemonstrationen upplöste polisen huvuddemonstration eller anvisade den till annan plats.
Polisens agerande har blivit föremål för en rättslig bedömning av JO. Dess bedömning gick stick i stäv med polisens uttalanden efter demonstrationen. JO konstaterade att även om det finns en uttalad rätt att anordna en motdemonstration innebär detta inte en rätt att hindra huvuddemonstrationen eller på annat sätt omöjliggöra att den genomförs. Rätten att anordna en motdemonstration innefattar därför inte en rätt att angripa huvuddemonstrationen eller annars hindra att den genomförs.
Europadomstolen har enligt JO slagit fast att det finns en skyldighet för staten att vidta åtgärder för att säkerställa att en demonstration kan genomföras. Polisens insatser borde därför enligt JO i första hand ha inriktats mot ordningsstörande motdemonstranter eller mot motdemonstrationen som sådan. JO verkade inte tro på polisens påstående att ett ingripande mot motdemonstrationen skulle ha varit operativt ogenomförbart.
När Reepalu ifrågasatte rätten att demonstrera, i det här fallet för fred i Mellanöstern, avslöjade han sina egna dunkla värderingar.
Permalänk | Anmäl
Mose Apelblat, 2012-04-05, 10:15
Ytterligeare en anledning förutom islamfientligheten till att Sverigedemokraterna är så positiva till Israel är den starka och öppna nationalismen i Israel.Läser man israeliska tidningar på nätet så är de fulla med nationalism som inte tidningar i Europa kan ha nu för tiden.
Israel är ju också en skapelse av den tidiga 1900-tals nationalismen.Det var den som Israels grundare Theodor Hertzl var inspirerad av.
EU-projektet är en skapelse av att man tog avstånd från den nationalismen som ju hade resulterat i två världskrig.
Permalänk | Anmäl
Sven Erik Hansson, 2012-04-05, 10:31
Efter Ilmar Reepalus uttalanden så utlöste det en rad indignerade uttalanden från diverse judiska grupper. Det fanns dock en anledning till att megafonerna gick varma. Reepalu hade nämligen helt rätt i sak. Det finns djupa och omfattande kopplingar mellan t ex bröderna Ekeroth och olika judiska grupper och privatpersoner sedan långt tillbaka. Självklart vill man från judiskt håll i Sverige inte kännas vid SD med de risker det innebär. Men olika judiska intressen, bla från olika privatpersoner finns ett finansiellt stöd t ex till Ekeroths hatsajt "Avpixlat". Det som förenar att hatet mot muslimer. Men kontakterna och kopplingarna slutar inte här.
Till och med från officiellt Israeliskt håll har man klart deklarerat att man har sympatier för SD. Ekeroth gjorde en resa till Israel tillsammans med sina islamofobiska systerorganisationer holländska Vlaams Belang och österikiska FDÖ, i december 2010. Bl a mottogs delegationen av Ayoub Kara, vice minister i Benjamin Netanyahus regering, och ledamöter i Knesset. Vidare träffade man utrikesminister Avidgor Lieberman. De hade ett ”långt och bra” samtal i ”vänskaplig atmosfär". Den israeliska nyhetskanalen Kanal Sju rapporterade följande från besöket: ”65 år efter segern över Tredje riket gjorde på måndagen en delegation av europeiska politiker en rundtur i Samarien, till stöd för judar som lever där, vilka ses som ett brohuvud i kampen mot en gemensam fiende – islamisk jihadism och expansionism.” Kenth Ekeroth visade också sin uppskattning och gillande över besöket. I tyska PI-news sa han: "Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”. Uttalandet gillades naturligtvis av det officiella Israel.
Så kontakterna från t o m officiellt israeliskt håll visar klart på att man stödjer SD. Så varför skulle då inte diverse israeliska lydgrupper i Sverige stödja SD? Illmar Reepalu hade rätt i sak även om hans ordval var felaktiga. Men skriker man tillräckligt högt så kan man ju försöka dölja det faktum att Reepalu ändå hade rätt, nämligen att SD och flera judiska grupperingar har ett samarbete.
Permalänk | Anmäl
Juncta Valenta, 2012-04-05, 11:43
Hur kan det finnas en judisk indentitet då det inte finns en svensk identitet?
Permalänk | Anmäl
John Vice, 2012-04-05, 15:28
Varken Gud, Allah eller Palestina existerar. Vad fan bråkar vi om? I Sverige?
Permalänk | Anmäl
u_17715, 2012-04-05, 15:47
#15 Sven Stromitzky, 2012-04-05, 02:28
Du vet uppenbarligen inte vad kulturrelativism är för något. Det är inte tillskrivet invandrare om du tror det, även etniska svenskar är uppdelade i olika kulturer. Dessutom är inte SD särskilt främmande inför judiska invandrare, eller hur? För övrigt kom judarna till Sverige först under 1500-talet, medan vi svenskar sedan länge är och förblir de enda infödingarna överallt förutom i Sameland och Tornedalen. Malmö är inget undantag.
"Men att Hövdingen Reepalu lämnar walk over för en högljudd minoritet som angriper en annan minoritet, är ett bevis på hur svag han är . Och det var därför Lövfen kom till Malmö och träffade judiska föreningen.
Vad som blev av detta kan du fråga judiska församlingen i Malmö om. Tror inte att de blev speciellt mycket gladare eller klokare."
Men gud, läste du ens min första mening?! Lämna inte mig ansvarig för vad någon annan israelkritikers utspel, tack!
Permalänk | Anmäl
Joakim Jacobsson, 2012-04-05, 21:45
Svensson blandar friskt. Beträffande den tidiga judiska invandringen till Sverige ligger det till som följer: Landet hade en svag finanssektor. Att ta upp lân i utlandet var dyrt och tidsödande. Därför beslut riksdagen att lâta utländska bankirer att bosätta sig i Sverige. Ett problem kring detta var att Sverige vid den här tiden var en religös diktatur. För att fâ bi i Sverige krävdes att omfatta den rena evangeliska läran enligt den Augsburgska trosbekännelsen. Att göra avsteg frân detta tog emot bâde inom prästerskapet och bondestândet. Till sist blev det sâ att bosättning för de utländska bankirerna ända medgavs. Här fick de enbart bo i fem svenska hamnstäder. De fick inte äga fast egendom och de fick inte ägna sig ât borgerliga yrken. Deras enda tillâtna yrke var grosshandel med pengar. Hela den här lagstiftningen kom i praktiken att gynna en enda etnisk/religiös grupp nämligen den judiska. Lagstiftningen var dârmed i sak ytterst pro-judisk för utan den skulle inte en enda jude ha fâtt bo i den tidens Sverige. Det är därför som den i folkmun kom att kallas just judelagarna. Att som Svensson gör beteckna den som antisemitisk är därför att göra svart till vitt. Till all lycka visade sig det nya fungera bra och därför luckrades religionstvânget sâ smâningom upp. Inte desto mindre tog detta lâng tid. Sâ sent som under 1850-talet fälldes ett antal Stockholmsmammor i domstol, överbevisade om katolicism. I det läget fanns det enligt gällande lag en enda pâföljd nämligen landsförvisning. Vid den tiden bodde det alltsâ sedan länge judar i landet -tack vare just de Svenssonska "Judelagarna".
Permalänk | Anmäl
Sirius, 2012-04-05, 22:07
Det är nog ingen tillfällighet att det är Ilmar Reepalu, som hamnat i
blåsväder. Enligt Mats Deland : Purgatorium (2010) var den största delen av de misstänkta krigsförbrytarna, som flydde till Sverige, 1944/45, just ester. Det fanns ett 80-tal letter som var misstänkta, men för esterna uppgick gruppen till hela 320 personer. Esterna var förstås, den större flyktinggruppen, och de misstänkta tillhörde mili-sen, Omakaitse. Estland var så till den grad pro-tyskt att, de fick stor autonomi, inom tyska rikskomissariatet " Ostland". Hela avdelningar av tyska Sicherheitsdiensts estniska avd., i kuststäderna, flydde till Sverige. (Som Sverige - bäst i EU-klassen.) Så ser forskningen ut, men med samma logik som Israel-lobbyn använder, är väl detta anti-estniskt. F.ö. sitter Gunnar Hökmark i moderaterna, på båda dessa stolar, Israel & Estland, som vi vet. Kanske anses Reepalu, som avfälling, som Freivalds, när de är socialdemokrater. Rela-tionerna mellan de baltiska staterna och svenska socialdemokratin har aldrig varit varma, sedan 1920-1930talets baltiska dikataturer, som låste in många socialdemokrater i koncentrationsläger.
Permalänk | Anmäl
Patrik Matsson, 2012-04-05, 22:20
Reepalu är ju känd för att grodor hoppar ur hans mun. Men bakom ligger säkert flera anledningar. En är ju demografin. Hur många judiska väljare finns det i Malmö och hur många muslimska........ Och den ena av befolkningarna minskar kraftigt samtidigt som den andra ökar kraftigt.
Permalänk | Anmäl
Michael Lindblom, 2012-04-06, 09:42
Svensson framställer det som att det bara varit judendomen som Sverige varit negativa mot.
På 1600-talet var det dödsstraff i Sverige att missionera för katolisismen.
Även den protestantiskt närstående kalvinismen var Sverige extremt fientligt emot.
Permalänk | Anmäl
Sven Erik Hansson, 2012-04-06, 12:40
Jo, men Svensson bygger sin argumentation pâ en felaktig grund.
Den svenska religiösa diktaturen syftade till att undvika svensk religiös splittring. Saken var känslig redan efter reformationen och Tysklands förödelse under det trettioârige kriget hade dârefter visat hur illa det kunde gâ. M.a.p. de övriga religionerna var katolicismen huvud-hotet. Hâr fanna judendomen knappast ens pâ kartan efter man i princip mâste födas till jude och den religionen därför inte alls är missionerande. Vi kan anta att detta bidrog till det via de s.k. judelagarna gick att göra ett undantag. Sâ lângt om religionerna.
Nâr det sedan gäller de svenska kapitalistiska behoven var utgângspunkten allstâ att de vare sig fanns svenska eller utländskt evangeliska kapitaliser i tillrâcklig mängd. De som fanns i utlandet var i praktiken sâ gott som samtliga just judiska. Det i sin tur har sin grund i det under lâng tid gâllande kristna ränteförbudet. En kristen kunde inte lâna ut, eller in, mot ränta gentemot en annan kristen. Därför behövdes icke-kristna mellanhänder vilket sedan, i praktiken, gjorde just bankirverksamheten till ett nära nog judiskt monopol -eftersom det var frâmst den icke-kristna folkgruppen som fanns att tillgâ i den tidens västeuropa. (Annars hade det säkert kunnat fungara ung. lika bra med t.ex. hinduiska eller taoistiska bankirer men det fanns alltsâ inga sâdana i den tidens Europa.) Hur som helst var Svenssons judelagar i sak pro-judiska. Utan just dem hade det (vid den tiden!) inte kunnat invandra nâgra judar alls till Sverige.
Men, alltsâ, det ena hade inte ett smack med det andra att göra.
Den tidens Sverige var en religös diktatur ung. som dagens Sverige är en högertrafikdiktatur. Det sista skall inte tolkas som att dagens Sverige skulle vara "vänstertrafikfientligt".
Permalänk | Anmäl
Sirius, 2012-04-06, 14:45
Om Reepalu är det mesta sagt och det bästa förmodligen outtalat.
Men som doktorand, bör man nog klara av att plocka ur russinet i kakan för att inte en tröttande personlig historiebeskrivning skall betecknas som onödig. Det är en fara att påståenden får samma vikt som fakta, som då det gäller judarnas historiska ställning i Sverige. Judarna fick inte fullständigt medborgarskap förrän 1873. Först då kunde de få besittning av bank- och kreditväsendet och därmed tillgång till näringslivets kapital och banker. I övrigt beblandade gruppen sig inte med den svenska befolkningen över hövan, förutom som köpmän. De dominerade finkulturen och exkludera sig genom en för de kristna kontroversiell trosbekännelse och en socialt sluten familjebildning.
Permalänk | Anmäl
Leif E Ström, 2012-04-07, 12:33
Det fanns en gâng, för nu ganska länge sedan, en gammal anekdot/rolig historia frân den tiden dâ landet Polen var uppstyckat mellan grannländerna. Den handlade om en fransman, en engelsman och en polack som skulle skriva varsin uppsats om "Elefanten". Fransmannen avhandlade här "Elefantens kärleksliv", engelsmannen beskrev "Hur jag sköt min första elefant" medan däremot polacken skrev om "Elefanten och den polska frâgan!".
Svensson (och mânga andra med honom) skriver, i anekdot-polackens efterföljd om litet-vad-som-helst i kombination med favoritämnet "antisemitismen".
Här kan dâ (ser vi här ovan) t.o.m. tredje Gustavs tid fâ sig en lika kraftig som helt obefogad släng av denna tunga slev.
1700-talssyftet var nämligen rent svensk-svenskt finansmarknadsbefrämjande. Saken handlade om att ta in ett antal yrkesspecialister. Att dessa râkade vara av judiskt ursprung var helt ovidkommande. Det hade gâtt lika bara även med andra, pâ likartad kompetensnivâ o.s.v. Här kan vi jämföra med den svenska arbetskraftsinvandningen efter VK2 där vi, i ungefär likartade syften men betr. helt andra yrkesgrupper, verkligen tog in ung. vilka som helst som var a) nâgorlunda kompetenta och b) omedelbart tillgängliga. Om dessa sedan var tyskar, italienare, finländare, jugoslaver eller t.ex. turkar var ganska likgiltigt. Huvudsaken var att de a) kvickt kunde komma hit b) kunde hugga i och c) göra god nytta.
Det var precis likadant med de första till Sverige inkommande judarna.
Halvtannat tidigare hade en annan grupp yrkesfolk inkommit till riket nämligen vallonerna och lângt före dem tyskarna.
Sâ där hâller det pâ! Oss väl och ingen illa!
Permalänk | Anmäl
Sirius, 2012-04-07, 14:53
Finns det någon som kan citera vad Ilmar Reepalu har sagt/skrivit som kan tolkas som antisemitiskt?
Permalänk | Anmäl
Viktor W, 2012-04-07, 16:55
#32, Gamble Sirius, precis samma förhållanden och tillvägagångssätt som hos den övriga svenska befolkningen, då inget annat än fattigstugan var ändhållplatsen och vägen dit var utan bidrag.
För att inte hamna i sifferträsket då det gäller vad eller vem eller hur många som gjort vad för Sverige, kan du fundera över följande siffror.
I Sverige på 1600-talets rekryterade holländaren Louise de Geer, valloner från norrra Frankrike och det som i dag kallas Belgien, han drev tre stora fd statliga järnbruk, Lövsta, Österby och Gimo bruk. Under hela 1600-talet beräknar man att det fanns inalles 680 st av valloonsläkt på Lövsta bruk. Av dessa var två tredjedelen kvinnor och barn. Yrkesmännen förblev i stort sätt stationära, och de som förflyttade sig inom landet var de som blev hjon och tjänstefolk.
Paradoxalt så är förmodligen den invandrande gruppen de första som fick kontantunderstöd av bruket som fd. arbetare.
Tar man sedan ett jättkliv till 1960-talet, då Sveriges industrier stod på topp och kvinnorna tog sin plats på arbetsmarknaden. Då menar SCB att bara drygt 2,8 procent av den arbetskraften hade direkt invandrarbakgrund.
Permalänk | Anmäl
Leif E Ström, 2012-04-08, 13:55
Hmm...
Den under sent 1700-tal beslutade arbetskraftsinvandringen avsâg importen av kapitalister. Det var just sâ de allra första judarna inkom till riket. (Eftersom de bankirer som kunde rekryteras visade sig vara just av judisk härkomst.) Den invandringen visade sig var fullkomligt problemlös och därför (!) inkom det vartefter som tiden gick ocksâ judar som ägnade sig ât andra -pâ den tiden- typiskt judiska näringsfâng.
Hela den här i mina ögon ganska odelat positiva mekanismen har Svensson enligt min mening fâtt alldeles om bakfoten dâ han skriver som har -faktiskt- gör, alltsâ att det skulle ha funnits nâgot slags svensk officiell syn pâ judar som främst ekonomsiak aktörer eller att de judar som vartefter inflyttade till riket skulle ha gjort denna pâstâtt svenska syn till sin egen. Precis som om känd sak inte skulle vara lika god som vittnad, precis som det inte skulle ha varit ett socioekonomiskt faktum att den tidens mera framgângsrika (för det var främst sâdana som flyttade!) judar faktiskt verkade inom ett antal ganska väl urskiljbara branscher av i huvudsak merkantilt slag.
Enligt min, visserligen inte marinhistoriska, men dock uppfattning var saken alltsâ mycket enklare. De som kom först var hit-rekryterade bankirer. Eftersom den invandringen visade sig lyckosam för landet kunde invandringen smâningom breddas till ocksâ andra judiska grupper som dâ, givetvis, tog med sig hit de verksamheter som de dessförinnan hade varit verksamma i pâ andra hâll. ( Det var lika med andra invandrargrupper, de vallonska smederna tog med sig sâdan kunskap hit, nyodlarna i Orsa Finnmark odlade sin magra torva och kontinentalt välrelaterade handelsmän visade sig kunna skapa vackra förmögenheter ocksâ i vârt land. Ur detta sedan, sekundärt, omfattande mecenatskap.
Att som Svensson gör överhuvudtaget försöka vrida denna mycket positiva judiska inflyttning till Sverige till nâgot latent anti-semitiskt är kanske inte förvânande utan mera att se som nâgot ganska här-och-nu tidstypiskt. Varje tid och plats har sin polska frâga.
Permalänk | Anmäl
Sirius, 2012-04-09, 17:15
31 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag funderar mycket över olika minoriteters identiteter och rätt till en identitet som grupp och inte bara som människa. Begreppet "den judiska identiten" ja vad är den till skillnad från den svenska identiten som f.ö inte finns för det har forskare belagt. Vill man bara vara jude och inte svensk eller både och? Vari består egentligen problematiken, är inte problemen något som judarna själva diktar ihop. Finns det någon som säger att ingen får vara jude, dvs tro på gamla testamentet. Eller ligger problemet i att vi inte tillåte slakt via skäktning och att även barn bestämmer över sina könsorgan. När gnället uppkommer om vissa minoriteters rätt i majoritetssamhället så blir jag alltid tveksam över dessa minoriteter och om man dessutom kan räkna sina förfäder tillbaka i sverige sen 1856 är man inte svensk då? Vad är det för rättigheter och identitet de vill ha och som är förvägrad dem?
Lite lång text men bra analys. Judarna är ett produktivt folk
som har stått ut med mycket.
De ligger bland topp10 nationerna bland nobelpris vinnare per person.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Nobel_laureates_by_country
Muslimerna i Malmö har, med Repalus uttalanden, fått veta att hann står på deras sida. Repalu behöver de många muslimernas röster. Judarnas röster kan han undvara då de är en liten, och dessutom minskande grupp. Uppdraget utfört.
Kanske det inte har med judar att göra överhuvudtaget. Förklaringen kan vara så banal att det bara är handlar om att falla in i kören av Palestinavänliga attityder. Plus rädslan för att drabbas av den smitsamma sjukdomen "ilamofobi".
Båda dessa företeelser, "slentrianvänlig Palestinadyrkan" och "Islamofobirädsla" är utbredda på många nivåer i samhället. Det har satt stopp för många vettiga dialoger de senaste åren.
Så mycket text men så lite innehåll. Kanske dags att klargöra vad som gör Reepalus uttalande antisemitiska till att börja med?
Men konstigt i alla fall att inga journalister kommenterar Sverigedemokraternas extremt Israelvänliga uttalanden. Ingen journalist kommenterar heller att nynazister vid den stora demonstrationen i Danmark nyligen bar på stora Israelfanor. Vad betyder det? Hur kan vi tolka det? Den enda som på minsta sätt har kommenterat fenomenet är Reepalu. och han fick en ordentlig käftsmäll av i stort sett alla aktörer. Alla andra tiger.
Finns det fenomen som inte får nämnas i massmedia?
#8
Islamistapologeter påstår att det var nynazister som demonstrerade i Danmark. I själva verket var det en antiislamiseringsdemonstration - helt i sin ordning, om man föredrar demokrati och mänskliga rättigheter framför ett islamistiskt terrorvälde. De tar tydligt avstånd från nazister och stödjer därmed också Israel.
För att sammanfatta Harry Rson Svensson har Reepalu aldrig sagt något antisemtisikt, men ska stämplas som antisemit iallafall därför att det historiskt sett... ja, där föll Harrys eventuella tankegång sönder, men antisemit ska det stämplas iallafall, till höger och vänster.
Man kan förstå att Reepalu var pressad och försökte göra allt som står i en politikers makt att skapa något slags jämvikt. Men det finns , dessvärre, trots ursäkter och avståndstagande genom SAP:s nye partiledare och Reepalu efterkonstruerade ursäkter - Ett gigantiskt stort frågetecken kvar att räta ut till utropstecken. Är det bäst för judarna att flytta från malmö, därför att man inte kan garantera säkerheten längre ?
I så fall - Den enda större staden i en västerländsk protestantisk demokrati i Europa där borgmästarfursten indirekt tillåter diskriminering och pogromer ?
Helt fantastisk. Vad Socialdemokrater kan ! Vi kan se fram emot mycket socialitet med en demokrati på ett nedåtsluttande plan ?
Jag tar också avstånd från Reepalus attityd till judar, men att SD är Sveriges mest israelvänliga parti stämmer ju! Vilket annat parti är så allergiskt mot israelkritik att de till och med avsätter sitt ungdomsförbunds ordförande pga något sådant?! Vilken sverigedemokratisk politiker anklagar oss andra för att vara PK medan han frenetiskt stämplar all israelkritik som antisemitism? Att de skulle ha en dold agenda mot islam spelar väl ingen roll, de är ju fortfarande sjukligt israelvänliga?! Med det sagt är de dock inte nödvändigtvis Sveriges mest judevänliga parti när det gäller kulturrelativism inom Sveriges gränser (även om de visserligen gärna brukar glömma bort att de där luriga muslimerna inte är ensamma om dessa seder), men Israel ligger inte här.
Tillägg: Detta skall dock inte tolkas som att jag finner det judefientligt att vara emot omskärelse på småpojkar eller kosherslakt, SD har faktiskt rätt i att kulturrelativism är något destruktivt. Synd bara att de inte kan vara konsekventa när de pratar om det och att de inte verkar veta var gränsen går.
" Med det sagt är de dock inte nödvändigtvis Sveriges mest judevänliga parti när det gäller kulturrelativism inom Sveriges gränser (även om de visserligen gärna brukar glömma bort att de där luriga muslimerna inte är ensamma om dessa seder), men Israel ligger inte här."
Vi kan inte tala om kulturrelativism här. Judarna i Malmö tillhör sedan länge en etablerat framgångsrik grupp i samhället. Problemet vi har skapat i Malmö är att det har kommit en stor grupp ur socialklass 3 = Inga tillgångar, ingen relevant utbildning för svensk arbetsmarknad, inga språkkunskaper, inkompatibel kutluturbakrund och en ytterst oviss framtid baserat på dessa premisser.
Men att Hövdingen Reepalu lämnar walk over för en högljudd minoritet som angriper en annan minoritet, är ett bevis på hur svag han är . Och det var därför Lövfen kom till Malmö och träffade judiska föreningen.
Vad som blev av detta kan du fråga judiska församlingen i Malmö om. Tror inte att de blev speciellt mycket gladare eller klokare.
Den svenska regeringens handlande 1779 är i stort sett identiskt med den thailändska regeringens nu. Det är samma typ av människor man vill ha dit. De kräver ekonomiska resurser, utbildning och en minimilön i Thailand som minst är fem gånger högre än den thailändska normallönen för att få arbetstillstånd. Lyckas man med det så får man likväl inte stanna utan måste en gång om året åka ut ur landet för att skaffa nytt visum. Skulle man kunna kalla de här lagarna för antifarangistiska då? Nationalismen i det hela är uppenbar och kraven på farangerna är ju faktiskt högre satta än vad den svenska regeringen gjorde för drygt hundra år sedan. Flera yrkeskategorier är blockerade för faranger då de är reserverade för thailändarna själva. Lastbilschaufför till exempel. Ingen utlänning får köra lastbil i Thailand. Är det här då rasism eller är de i sin fulla rätt att behandla oss utlänningar på det här viset? Vi är ju en minoritet i landet och flera av oss bekänner oss inte till samma tro som landets egna innevånare normalt gör. Den religiösa identiteten är dessutom mycket stark i Thailand att man blir behandlad på ett sämre sätt på grund av att man inte tillhör den rätta religiösa kulturen är mycket vanlig. Visst, det här är rasism men jag kan inte påstå att farangerna flyr stället på grund av det här, snarare tvärt om. De kommer i drivor. Irritationen är ofta stor över rasismen men man väljer lik väl att stanna här. Jag förmodar att judarna i Sverige gjorde detsamma då det begav sig.Jag vet inte hur illa de svenska judarna har blivit behandlade men misshandel och terror förekommer här också till stor del bara motiverad utav fel religionstillhörighet. En farang blev nöstan ihjälslagen för en tid sedan för att han körde ihjäl en muslimsk kyckling. Den där anti....ismen förekommer således på många platser på vår jord och drabbar olika sorters människor. Jag tror det är på sin plats att diskutera på vilka villkor vi befinner oss där vi är och inte endast skrika anti..... ism så fort vi blir behandlade på ett sätt som vi inte gillar. Terror och hot från omgivningen bör inte få förekomma men etiketterna på den kan vi skippa. Människor är som de är och våra hjärnor är konstruerade till att se sammanhang och därmed ha kapacitet att upptäcka mänskligt beteende som skiljer sig från vårt eget. Vi måste alla lära oss att acceptera sådant beteende så länge det håller sig inom de gränser som samhället har satt upp. Vi bör dock vara medvetna om att det finns och bör finnas sådana gränser.
Sverigedemokraternas positiva syn på Israel är inte så lätt att förstå. Landet är ju ett av de mest islamiserade av alla icke-muslimska länder, med shariadomstolar och allt. Konstigt att SD är så entusiastiska över detta.
"Sverigedemokraternas Israelstöd är endast instrumentellt, då de ser Israel som den västerländska civilisationens framskjutna position mot islam."
Nu har du inte tänkt, Harry Rson Svensson. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti och Israel är i alla fall tänkt att vara en nationalistisk stat enligt sionismen.
Därför är Sverigedemokraternas stöd för Israel fundamentalt och inte "instrumentellt".
Du borde ha utelämnat SD ur artikeln helt men du kände dig väl tvungen att vara PK och sparka på den som alla andra sparkar på. Ynkligt.
Harry Rson Svensson gör en intressant och välbehövlig genomgång av judisk historia i Sverige med fokus på Malmö. Här har vi en liten minoritetsgrupp som bott i Sverige i över 200 år. Dess ursprungliga språk, jiddish, har erkänts som ett minoritetsspråk i Sverige trots att det knappast talas längre av särskilt många. Gruppen har lyckats med konststycket att integrera sig i samhället och att bevara den egna identiteten.
Mot denna grupp uttalar sig Ilmar Reepalu ideligen. Som Rson Svensson skriver är det svårt att försvå varför Reepalu uttalar sig som han gör. I motsats till artikelförfattaren vill jag hävda att Reepalus uttalanden inte bara riktar sig mot de judiska invånarna i Malmö utan är ett slag mot det öppna, toleranta och demokratiska samhället.
När Reepalu kritiserade judarna för att de hade utnyttjat den grundlagsskyddade demonstrationsrätten var han minst sagt ute på väldigt svag is.
Som bekant ägde en demonstration rum på Stortorget i Malmö den 25 januari 2009. Hundratals motdemonstranter, som av polisen hade tillåtis att ställa sig ca 15 m från huvuddemonstrationen, gjorde allt för att störa den genom ägg- och stenkastning, sabotage mot strömförsörjningen till högtalarna och avfyrande av en fyrverkeripjäs.
Efter omhändertagande av ett par agressiva motdemonstranter fick polisen nog. Men istället för att avbryta motdemonstrationen upplöste polisen huvuddemonstration eller anvisade den till annan plats.
Polisens agerande har blivit föremål för en rättslig bedömning av JO. Dess bedömning gick stick i stäv med polisens uttalanden efter demonstrationen. JO konstaterade att även om det finns en uttalad rätt att anordna en motdemonstration innebär detta inte en rätt att hindra huvuddemonstrationen eller på annat sätt omöjliggöra att den genomförs. Rätten att anordna en motdemonstration innefattar därför inte en rätt att angripa huvuddemonstrationen eller annars hindra att den genomförs.
Europadomstolen har enligt JO slagit fast att det finns en skyldighet för staten att vidta åtgärder för att säkerställa att en demonstration kan genomföras. Polisens insatser borde därför enligt JO i första hand ha inriktats mot ordningsstörande motdemonstranter eller mot motdemonstrationen som sådan. JO verkade inte tro på polisens påstående att ett ingripande mot motdemonstrationen skulle ha varit operativt ogenomförbart.
När Reepalu ifrågasatte rätten att demonstrera, i det här fallet för fred i Mellanöstern, avslöjade han sina egna dunkla värderingar.
Ytterligeare en anledning förutom islamfientligheten till att Sverigedemokraterna är så positiva till Israel är den starka och öppna nationalismen i Israel.Läser man israeliska tidningar på nätet så är de fulla med nationalism som inte tidningar i Europa kan ha nu för tiden.
Israel är ju också en skapelse av den tidiga 1900-tals nationalismen.Det var den som Israels grundare Theodor Hertzl var inspirerad av.
EU-projektet är en skapelse av att man tog avstånd från den nationalismen som ju hade resulterat i två världskrig.
Efter Ilmar Reepalus uttalanden så utlöste det en rad indignerade uttalanden från diverse judiska grupper. Det fanns dock en anledning till att megafonerna gick varma. Reepalu hade nämligen helt rätt i sak. Det finns djupa och omfattande kopplingar mellan t ex bröderna Ekeroth och olika judiska grupper och privatpersoner sedan långt tillbaka. Självklart vill man från judiskt håll i Sverige inte kännas vid SD med de risker det innebär. Men olika judiska intressen, bla från olika privatpersoner finns ett finansiellt stöd t ex till Ekeroths hatsajt "Avpixlat". Det som förenar att hatet mot muslimer. Men kontakterna och kopplingarna slutar inte här.
Till och med från officiellt Israeliskt håll har man klart deklarerat att man har sympatier för SD. Ekeroth gjorde en resa till Israel tillsammans med sina islamofobiska systerorganisationer holländska Vlaams Belang och österikiska FDÖ, i december 2010. Bl a mottogs delegationen av Ayoub Kara, vice minister i Benjamin Netanyahus regering, och ledamöter i Knesset. Vidare träffade man utrikesminister Avidgor Lieberman. De hade ett ”långt och bra” samtal i ”vänskaplig atmosfär". Den israeliska nyhetskanalen Kanal Sju rapporterade följande från besöket: ”65 år efter segern över Tredje riket gjorde på måndagen en delegation av europeiska politiker en rundtur i Samarien, till stöd för judar som lever där, vilka ses som ett brohuvud i kampen mot en gemensam fiende – islamisk jihadism och expansionism.” Kenth Ekeroth visade också sin uppskattning och gillande över besöket. I tyska PI-news sa han: "Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”. Uttalandet gillades naturligtvis av det officiella Israel.
Så kontakterna från t o m officiellt israeliskt håll visar klart på att man stödjer SD. Så varför skulle då inte diverse israeliska lydgrupper i Sverige stödja SD? Illmar Reepalu hade rätt i sak även om hans ordval var felaktiga. Men skriker man tillräckligt högt så kan man ju försöka dölja det faktum att Reepalu ändå hade rätt, nämligen att SD och flera judiska grupperingar har ett samarbete.
Hur kan det finnas en judisk indentitet då det inte finns en svensk identitet?
Varken Gud, Allah eller Palestina existerar. Vad fan bråkar vi om? I Sverige?
#15 Sven Stromitzky, 2012-04-05, 02:28
Du vet uppenbarligen inte vad kulturrelativism är för något. Det är inte tillskrivet invandrare om du tror det, även etniska svenskar är uppdelade i olika kulturer. Dessutom är inte SD särskilt främmande inför judiska invandrare, eller hur? För övrigt kom judarna till Sverige först under 1500-talet, medan vi svenskar sedan länge är och förblir de enda infödingarna överallt förutom i Sameland och Tornedalen. Malmö är inget undantag.
"Men att Hövdingen Reepalu lämnar walk over för en högljudd minoritet som angriper en annan minoritet, är ett bevis på hur svag han är . Och det var därför Lövfen kom till Malmö och träffade judiska föreningen.
Vad som blev av detta kan du fråga judiska församlingen i Malmö om. Tror inte att de blev speciellt mycket gladare eller klokare."
Men gud, läste du ens min första mening?! Lämna inte mig ansvarig för vad någon annan israelkritikers utspel, tack!
Svensson blandar friskt. Beträffande den tidiga judiska invandringen till Sverige ligger det till som följer: Landet hade en svag finanssektor. Att ta upp lân i utlandet var dyrt och tidsödande. Därför beslut riksdagen att lâta utländska bankirer att bosätta sig i Sverige. Ett problem kring detta var att Sverige vid den här tiden var en religös diktatur. För att fâ bi i Sverige krävdes att omfatta den rena evangeliska läran enligt den Augsburgska trosbekännelsen. Att göra avsteg frân detta tog emot bâde inom prästerskapet och bondestândet. Till sist blev det sâ att bosättning för de utländska bankirerna ända medgavs. Här fick de enbart bo i fem svenska hamnstäder. De fick inte äga fast egendom och de fick inte ägna sig ât borgerliga yrken. Deras enda tillâtna yrke var grosshandel med pengar. Hela den här lagstiftningen kom i praktiken att gynna en enda etnisk/religiös grupp nämligen den judiska. Lagstiftningen var dârmed i sak ytterst pro-judisk för utan den skulle inte en enda jude ha fâtt bo i den tidens Sverige. Det är därför som den i folkmun kom att kallas just judelagarna. Att som Svensson gör beteckna den som antisemitisk är därför att göra svart till vitt. Till all lycka visade sig det nya fungera bra och därför luckrades religionstvânget sâ smâningom upp. Inte desto mindre tog detta lâng tid. Sâ sent som under 1850-talet fälldes ett antal Stockholmsmammor i domstol, överbevisade om katolicism. I det läget fanns det enligt gällande lag en enda pâföljd nämligen landsförvisning. Vid den tiden bodde det alltsâ sedan länge judar i landet -tack vare just de Svenssonska "Judelagarna".
Det är nog ingen tillfällighet att det är Ilmar Reepalu, som hamnat i
blåsväder. Enligt Mats Deland : Purgatorium (2010) var den största delen av de misstänkta krigsförbrytarna, som flydde till Sverige, 1944/45, just ester. Det fanns ett 80-tal letter som var misstänkta, men för esterna uppgick gruppen till hela 320 personer. Esterna var förstås, den större flyktinggruppen, och de misstänkta tillhörde mili-sen, Omakaitse. Estland var så till den grad pro-tyskt att, de fick stor autonomi, inom tyska rikskomissariatet " Ostland". Hela avdelningar av tyska Sicherheitsdiensts estniska avd., i kuststäderna, flydde till Sverige. (Som Sverige - bäst i EU-klassen.) Så ser forskningen ut, men med samma logik som Israel-lobbyn använder, är väl detta anti-estniskt. F.ö. sitter Gunnar Hökmark i moderaterna, på båda dessa stolar, Israel & Estland, som vi vet. Kanske anses Reepalu, som avfälling, som Freivalds, när de är socialdemokrater. Rela-tionerna mellan de baltiska staterna och svenska socialdemokratin har aldrig varit varma, sedan 1920-1930talets baltiska dikataturer, som låste in många socialdemokrater i koncentrationsläger.
Reepalu är ju känd för att grodor hoppar ur hans mun. Men bakom ligger säkert flera anledningar. En är ju demografin. Hur många judiska väljare finns det i Malmö och hur många muslimska........ Och den ena av befolkningarna minskar kraftigt samtidigt som den andra ökar kraftigt.
Svensson framställer det som att det bara varit judendomen som Sverige varit negativa mot.
På 1600-talet var det dödsstraff i Sverige att missionera för katolisismen.
Även den protestantiskt närstående kalvinismen var Sverige extremt fientligt emot.
Jo, men Svensson bygger sin argumentation pâ en felaktig grund.
Den svenska religiösa diktaturen syftade till att undvika svensk religiös splittring. Saken var känslig redan efter reformationen och Tysklands förödelse under det trettioârige kriget hade dârefter visat hur illa det kunde gâ. M.a.p. de övriga religionerna var katolicismen huvud-hotet. Hâr fanna judendomen knappast ens pâ kartan efter man i princip mâste födas till jude och den religionen därför inte alls är missionerande. Vi kan anta att detta bidrog till det via de s.k. judelagarna gick att göra ett undantag. Sâ lângt om religionerna.
Nâr det sedan gäller de svenska kapitalistiska behoven var utgângspunkten allstâ att de vare sig fanns svenska eller utländskt evangeliska kapitaliser i tillrâcklig mängd. De som fanns i utlandet var i praktiken sâ gott som samtliga just judiska. Det i sin tur har sin grund i det under lâng tid gâllande kristna ränteförbudet. En kristen kunde inte lâna ut, eller in, mot ränta gentemot en annan kristen. Därför behövdes icke-kristna mellanhänder vilket sedan, i praktiken, gjorde just bankirverksamheten till ett nära nog judiskt monopol -eftersom det var frâmst den icke-kristna folkgruppen som fanns att tillgâ i den tidens västeuropa. (Annars hade det säkert kunnat fungara ung. lika bra med t.ex. hinduiska eller taoistiska bankirer men det fanns alltsâ inga sâdana i den tidens Europa.) Hur som helst var Svenssons judelagar i sak pro-judiska. Utan just dem hade det (vid den tiden!) inte kunnat invandra nâgra judar alls till Sverige.
Men, alltsâ, det ena hade inte ett smack med det andra att göra.
Den tidens Sverige var en religös diktatur ung. som dagens Sverige är en högertrafikdiktatur. Det sista skall inte tolkas som att dagens Sverige skulle vara "vänstertrafikfientligt".
Om Reepalu är det mesta sagt och det bästa förmodligen outtalat.
Men som doktorand, bör man nog klara av att plocka ur russinet i kakan för att inte en tröttande personlig historiebeskrivning skall betecknas som onödig. Det är en fara att påståenden får samma vikt som fakta, som då det gäller judarnas historiska ställning i Sverige. Judarna fick inte fullständigt medborgarskap förrän 1873. Först då kunde de få besittning av bank- och kreditväsendet och därmed tillgång till näringslivets kapital och banker. I övrigt beblandade gruppen sig inte med den svenska befolkningen över hövan, förutom som köpmän. De dominerade finkulturen och exkludera sig genom en för de kristna kontroversiell trosbekännelse och en socialt sluten familjebildning.
Det fanns en gâng, för nu ganska länge sedan, en gammal anekdot/rolig historia frân den tiden dâ landet Polen var uppstyckat mellan grannländerna. Den handlade om en fransman, en engelsman och en polack som skulle skriva varsin uppsats om "Elefanten". Fransmannen avhandlade här "Elefantens kärleksliv", engelsmannen beskrev "Hur jag sköt min första elefant" medan däremot polacken skrev om "Elefanten och den polska frâgan!".
Svensson (och mânga andra med honom) skriver, i anekdot-polackens efterföljd om litet-vad-som-helst i kombination med favoritämnet "antisemitismen".
Här kan dâ (ser vi här ovan) t.o.m. tredje Gustavs tid fâ sig en lika kraftig som helt obefogad släng av denna tunga slev.
1700-talssyftet var nämligen rent svensk-svenskt finansmarknadsbefrämjande. Saken handlade om att ta in ett antal yrkesspecialister. Att dessa râkade vara av judiskt ursprung var helt ovidkommande. Det hade gâtt lika bara även med andra, pâ likartad kompetensnivâ o.s.v. Här kan vi jämföra med den svenska arbetskraftsinvandningen efter VK2 där vi, i ungefär likartade syften men betr. helt andra yrkesgrupper, verkligen tog in ung. vilka som helst som var a) nâgorlunda kompetenta och b) omedelbart tillgängliga. Om dessa sedan var tyskar, italienare, finländare, jugoslaver eller t.ex. turkar var ganska likgiltigt. Huvudsaken var att de a) kvickt kunde komma hit b) kunde hugga i och c) göra god nytta.
Det var precis likadant med de första till Sverige inkommande judarna.
Halvtannat tidigare hade en annan grupp yrkesfolk inkommit till riket nämligen vallonerna och lângt före dem tyskarna.
Sâ där hâller det pâ! Oss väl och ingen illa!
Finns det någon som kan citera vad Ilmar Reepalu har sagt/skrivit som kan tolkas som antisemitiskt?
#32, Gamble Sirius, precis samma förhållanden och tillvägagångssätt som hos den övriga svenska befolkningen, då inget annat än fattigstugan var ändhållplatsen och vägen dit var utan bidrag.
För att inte hamna i sifferträsket då det gäller vad eller vem eller hur många som gjort vad för Sverige, kan du fundera över följande siffror.
I Sverige på 1600-talets rekryterade holländaren Louise de Geer, valloner från norrra Frankrike och det som i dag kallas Belgien, han drev tre stora fd statliga järnbruk, Lövsta, Österby och Gimo bruk. Under hela 1600-talet beräknar man att det fanns inalles 680 st av valloonsläkt på Lövsta bruk. Av dessa var två tredjedelen kvinnor och barn. Yrkesmännen förblev i stort sätt stationära, och de som förflyttade sig inom landet var de som blev hjon och tjänstefolk.
Paradoxalt så är förmodligen den invandrande gruppen de första som fick kontantunderstöd av bruket som fd. arbetare.
Tar man sedan ett jättkliv till 1960-talet, då Sveriges industrier stod på topp och kvinnorna tog sin plats på arbetsmarknaden. Då menar SCB att bara drygt 2,8 procent av den arbetskraften hade direkt invandrarbakgrund.
Hmm...
Den under sent 1700-tal beslutade arbetskraftsinvandringen avsâg importen av kapitalister. Det var just sâ de allra första judarna inkom till riket. (Eftersom de bankirer som kunde rekryteras visade sig vara just av judisk härkomst.) Den invandringen visade sig var fullkomligt problemlös och därför (!) inkom det vartefter som tiden gick ocksâ judar som ägnade sig ât andra -pâ den tiden- typiskt judiska näringsfâng.
Hela den här i mina ögon ganska odelat positiva mekanismen har Svensson enligt min mening fâtt alldeles om bakfoten dâ han skriver som har -faktiskt- gör, alltsâ att det skulle ha funnits nâgot slags svensk officiell syn pâ judar som främst ekonomsiak aktörer eller att de judar som vartefter inflyttade till riket skulle ha gjort denna pâstâtt svenska syn till sin egen. Precis som om känd sak inte skulle vara lika god som vittnad, precis som det inte skulle ha varit ett socioekonomiskt faktum att den tidens mera framgângsrika (för det var främst sâdana som flyttade!) judar faktiskt verkade inom ett antal ganska väl urskiljbara branscher av i huvudsak merkantilt slag.
Enligt min, visserligen inte marinhistoriska, men dock uppfattning var saken alltsâ mycket enklare. De som kom först var hit-rekryterade bankirer. Eftersom den invandringen visade sig lyckosam för landet kunde invandringen smâningom breddas till ocksâ andra judiska grupper som dâ, givetvis, tog med sig hit de verksamheter som de dessförinnan hade varit verksamma i pâ andra hâll. ( Det var lika med andra invandrargrupper, de vallonska smederna tog med sig sâdan kunskap hit, nyodlarna i Orsa Finnmark odlade sin magra torva och kontinentalt välrelaterade handelsmän visade sig kunna skapa vackra förmögenheter ocksâ i vârt land. Ur detta sedan, sekundärt, omfattande mecenatskap.
Att som Svensson gör överhuvudtaget försöka vrida denna mycket positiva judiska inflyttning till Sverige till nâgot latent anti-semitiskt är kanske inte förvânande utan mera att se som nâgot ganska här-och-nu tidstypiskt. Varje tid och plats har sin polska frâga.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.