Vården klarar inte kommunikationskraven från krävande patienter

Medelålders och yngre är mer missnöjda med kommunikationen med vården och läkarna än tidigare studier visat. I Kairos futures senaste undersökning i Opinion Hälsa ger personer i Sverige ännu lägre betyg än i den på uppdrag av Socialdepartementet nyligen genomförda IHP-studien studien (Commonwealth-studien).

Reaktionerna på resultatet från IHP-studien har varit många. Dagens Medicin använde rubrikerna ”Sverige i botten när länder jämförs” och pratade om ”Svenska folkets dom över läkarkåren” (Dagens Medicin nr 9, 29 feb 2012). Men hur blir reaktionerna då man visar ännu lägre betyg från svenska folket?

I långtidsstudien om morgondagens hälsokonsument, Opinion Hälsa, som nu är inne på sitt femte år, har vi under mars 2012 återigen gjort en stor medborgarundersökning. En viktig del i Opinion Hälsa är att vi vartannat år återkommer till ett och samma frågebatteri och det är denna undersökning vi genomförde i mars. Denna gång kompletterade vi med ett antal frågor från IHP-studien även om vårt målgruppsurval skiljer sig en del från IHP-studien som gjordes med 4 800 vuxna upp till 75 år med dålig hälsa eller som genomgått medicinsk vård och/eller operation den senaste två åren (sjukare vuxna). Vårt urval var däremot ett tvärsnitt av 3 000 personer 18-77 år. Det innebär att vi även fångar personer som mer sällan besöker en vårdinrättning.

Ett område vi ofta återkommer till i våra undersökningar är frågor som har med information och kommunikation att göra. Det är också inom det området Sverige får särskilt dåliga betyg i den internationella jämförelsen i IHP-studien. I vår jämförelse med IHP-studien hade vi exakt samma formulering för de frågor vi tog med. För vissa frågor ligger våra resultat mycket nära resultaten från IHP-studien. När det gäller frågeområdet information och kommunikation ser vi dock stora skillnader.

När vi studerar detta frågeområde går det oftast att grovt dela in svarspopulationen i två delar: de som är födda före respektive efter mitten av 1960-talet. De yngre visar betydligt mindre nöjdhet med det som har med informationshanteringen, kommunikationen och interaktionen med vården att göra, vilket troligen beror på att den postmoderna människan ju är präglad av allt mer avancerade informations- och kommunikationsmöjligheter inom diverse samhällsområden. När det gäller vården utvecklas dock inte hanteringen i samma takt. Förflyttningen från paternalism till partnerskap med patienten matchar inte den övriga interaktionsutvecklingen i samhället.

Det resultat som i IHP-studien bedömdes vara mycket dåligt för Sverige blir i vår undersökning ännu sämre, särskilt för de som är födda efter mitten av 60-talet. Det handlar då om frågor som:

• om läkaren spenderar tid och uppmuntrar patienten att ställa frågor
• om läkaren känner till viktig information om patientens medicinska historik
• om läkaren förklarar på ett sätt som är lätt att förstå

I våra tidigare redovisningar från undersökningarna 2008-2010 talar vi om det postmoderna skiftet och dess effekter på vårdens produktions- och konsumtionssida. Vi talar då om ökade krav på samhällstjänster, inte minst hälso- och sjukvårdstjänster. Teknikskiften, värderingsskiften och demografiska skiften är viktiga faktorer som tillsammans skapar kraftigt ökade krav på konsumtionssidan. Effekterna syns extra tydligt bland svenskarna som mer än någon annan population är präglade av stark individualisering och sekularisering, vilket gör oss till värderingsmässiga extremister.

Vi har i en stor mängd undersökningar under åren följt attitydförändringarna bland svenskarna. Många gånger har vi stämt av resultaten med undersökningar bland läkare, vårdpolitiker, vårdchefer och hjälpmedelschefer.

I en läkarstudie bland 4 000 öppenvårds- och slutenvårdsläkare 2009 studerade vi bland annat frågor inom kommunikationsområdet. Vi matchade resultaten i denna med Opinion Hälsa samma år. En av bilderna som framträdde var att läkarna inte får tillräcklig fortbildning inom kompetensområdet information, kommunikation och pedagogiska grepp för mötet med den postmoderna vårdkunden.

Det finns också annat som skapar konflikt för läkarna. Nedan är ett citat från en av de intervjuade läkarna som beskriver en bild vi ofta fick i våra möten med läkarna 2009:

– Jag har varit på möten där man säger rakt ut att två doktorer inte kommer upp i tillräckligt många patienter per dag och om de inte får upp tempot blir man tvungen att säga upp två undersköterskor. Jag tar i snitt 14 patientbesök per dag och enligt branschens riktlinjer bör jag ligga på 12 besök per dag. Våra chefer säger i princip att har man mindre än 20 patienter per dag ägnar man alldeles för mycket tid åt patienterna.

I intervjun fångar läkaren dilemmat mellan det alltmer utsatta och samtidigt självständiga jobbet. Hon fångar den påtagliga frustrationen när det gäller bristfälliga it-resurser och krånglande informationslösningar. Hon fångar också konflikten mellan att göra gott för människor samtidigt som det finns mindre utrymme för vissa patienter.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns åtminstone tre viktiga förklaringar till att allmänhetens omdömen om svenska läkare blir så dåliga:

• Från våra studier bland läkare och läkarstudenter har vi fått beskrivningar av att såväl utbildningen som fortbildningen släpar efter när det gäller att modernisera läkarnas pedagogiska verktygslåda och uppdatering vad internet-världens alla möjligheter innebär för utvecklingen av svenskarnas krav, förväntningar och egna kunskaper i mötet med vården.
• Läkarkåren, särskilt i öppenvården, belastas av ökande administration och dåligt fungerande it-stöd vilket skapar tidspress i patientmötet. Och ovanpå detta den konflikt som illustreras i citatet ovan.
• En vårdkund/patient/hälsokonsument som, särskilt bland de yngre, präglas av postmoderna attityder som är påverkade av det nya mediesamhället vid konsumtionen av olika tjänster

Det som gör resultatet extra besvärande är väl de krav som i framtiden kommer att ställas på mötet mellan hälso- och sjukvården och svenskarna: Än mer av egenansvar och hälsofrämjande. Det finns mycket kvar att göra för att hantera det pedagogiska utevcklingsarbete det innebär.

Här kan vi jämföra med Kaiser Permanente i USA, ett sjukvårdssystem för cirka 9 miljoner amerikaner som i mars fick toppbetyg i flera amerikanska regioner. En av förklaringarna till toppnoteringen var deras stora satsningar inom området information och kommunikation vilket skapar nya och effektiva interaktionslösningar mellan den enskilde individen och hälso- och vårdaktören, i det här fallet Kaiser Permanente.

När ska vi i Sverige börja ta sådana grepp? När ska vi börja utbilda de läkare som inte redan genom egna initiativ har tagit sig tid att lära sig kommunicera via sociala medier och digitala kanaler? När ska vi få till de attitydförändringar som behövs så att mötet mellan vården och dagens pålästa och krävande patienter/hälsokonsumenter fungerar bättre?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/44052

6 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Läkarna måste uppmuntras att möta dessa pålästa patienter med ännu mer kunskap. Utbildningen behöver också bli tuffare och ställa högre kunskapskrav på läkarna. Sen måste ju mötesplatsen mellan läkare och patient sättas upp på ett bra sätt. Det är inte allmänt accepterat att läkaren googlar efter svar medan patienten tittar på.

Jag vet inte om det är den föräkringsbaserade privata sjukvården eller att den amerikanska utbildningen är bättre än den svenska? Men både tillgängligheten och kommunikationen upplever jag som mycket bättre i USA i Sverige. Den svenska sjukvården har mycket att lära. Framförallt primärvården!

Permalänk | Anmäl #1 Mikael, 2012-03-27, 13:35

Kairos future beskriver "Opinion - hälsa" som ett "forskningsprojekt" Det betyder att forskarutbildade genomfört denna studie. Vilka disputerade genomför studierna? I så fall i vilket ämne? Har projektledaren doktorerat?

Vilken svarsfrekvens har studierna, har några bortfallsstudier genomförts? Jag ser inte några sådana uppgifter.

Var finns studien att ta del av för Newsmills läsare?

Kairos future uppger att man haft möten i Sveriges kommuner och landstings lokaler. Innebär det att den organisationen stödjer eller medverkat i studien från projektet Opinion och hälsa?

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2012-03-27, 22:41

Inget svar.

Jag tror vi kan anta att Mats Olsson har några för Kairos future positiva svar på frågorna.

Om man har rymligt samvete kan man som en kringresande handelsman resa land och rike kring och presentera undermåliga studier. Gör man det kan man omsätta 47 miljoner som detta företag gör.

Landet runt sitter exempelvis kommunpolitiker och -tjänstemän och lyssnar på det här. Det är både rörande och patetiskt.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2012-03-28, 15:34

Jodå, Doktor Eleph@nt, visst finns det svar.
– Forskning behöver per definition inte innebära att det är någon disputerad som leder arbetet eller är övergripande ansvarig för det. Säkerligen tycker man inom akademin att det ska vara så, men det finns ingen patent på begreppet.
– Vetenskapligt ansvarig för projektet är Mats Lindgren, doktor i business administration och forskningsledare är docent Thomas Fürth
– I artikeln nämner vi resultat från ett flertal delstudier som genomförts inom hälsoområdet, bl a Opinion Hälsa. Urval och undersökningsmetoder, bortfall mm varierar från delstudie till delstudie och vi anser inte att det är relevant att kommentera varje resultat i detalj i detta sammanhang.
// Mats Olsson

Permalänk | Anmäl #4 Mats Olsson, 2012-03-28, 21:40

Jaha Mats tack för svaret.

Men det lämnar ju en del i övrigt att önska. Forskning kan, per definition som du uttrycker det, bara utövas av forskarutbildade. Annars är det inte forskning.

Att Mats Lindgren är vetenskapligt ansvarig är ny information som du lagt till nu. Detsamma gäller att Fürth är forskningsledare. Men låt oss acceptera det.

Om vi för en stund accepterar att det ni håller på med är forskning så innebär det att man måste redovisa hur studien är utförd både när det gäller teori, metodologi, metoder och resultat. Annars är det inte forskning.

Om Lindgren och Fürth har annan uppfattning om forskning borde de inte hålla på med forskning.

Ett av kraven gäller exempelvis reliabilitet, utan redovisning av metoder är reliabiliteten noll. Och det är ju inte så bra.

Jag tycker det är signifikativt att ni inte redovisar antal svarande och bortfall i er studie. Utan att ni håller det hemligt - i praktiken.

Jag har sett andra studier utförda av Kairos Future och där har funnits uppgifter om svarsfrekvens. Den har varit mycket låg, så låga att inte ens några bortfallsstudier är meningsfulla.

De ni redovisar era studier för kanske inte ställer några kritiska frågor - och därmed kan ni håva in nya goa miljoner.

Men en sak ska jag ge er, när ni är ute och föreläser är ni snyggt klädda i kostym. Der ser seriöst ut - men allt som ser seriöst ut ÄR inte seriöst - tyvärr.

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Eleph@nt, 2012-03-28, 22:27

Det enda problem jag har haft med svensk sjukvård är när läkarna och/eller personalen inte kan prata svenska eller engelska samt har extremt bristande utbildning.

Permalänk | Anmäl #6 Fredric Nomael, 2012-04-27, 08:19

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.