Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

Ryssland

Foto: Scanpix.
Vilhelm Konnander om Ryssland

Missnöjd medelklass kan bli Putins fall

Rysslandskännare: Putins oförmåga att infria sina löften sår fröet till det civilsamhälle som kan bli hans undergång. Det räcker inte längre bara med att kasta ut lite köttben till medelklassen.


Om författaren

Rysslandskännare.

Idag gick Ryssland till val utan något val. Vinnaren var given. Putin tar åter plats i Kreml, nu med utökat sexårsmandat och möjlighet till ännu en presidentperiod till 2024. Ett kvarts sekel med Putin framstår dock som alltmer otänkbart. Orsaken är inte folkliga protester, utan att Putins politik är passé. Det sovjetiska strukturarvet har hunnit ifatt Ryssland och planerna att lösa problemen är bara tomt prat. Ryssarna vill vad Putin lovar men ej förmår. Istället väljer folk sina egna lösningar. Egenintresse förvandlas till samhällsintresse och fröet till ett civilsamhälle sås.

I mångt och mycket återspeglar Ryssland västs egna utmaningar med åldrande befolkning, bristande infrastruktur, miljö, hälsa och utbildning, men på ett mycket djupare plan. Följderna av decenniers uteblivna samhällsinvesteringar blir alltmer kännbara i den ryska vardagen. Politiken förvandlas till en arena för vad man måste göra och inte för vad man vill. När det man måste inte är möjligt blir makten irrelevant för medborgarna.

Få saker i rysk samhällsdebatt har diskuterats med sådan besatthet under senare år som alla de planer som oundvikligen måste förverkligas för att framtidens utmaningar ska mötas. Plan avlöser plan, men resultaten uteblir och landet sjunker allt djupare ned i stagnation. Planerna har gjort politiken till fånge för sin egen retorik. I praktiken har det funnits en enda politisk prioritering – stabilitet – som trängt undan alla planer på förändring. Putins politiska stabilitet leder därför paradoxalt nog till det motsatta – politisk instabilitet.

Vissa händelser definierar en regim oavsett om perceptionen är reell eller ej. För Putins del var det terrorismen och de färgade revolutionerna. Så skapar omständigheternas spel förutsättningarna för en politisk era. Så har det också gått galet med rysk politiks sjukliga upptagenhet av yttre och inre fiender. För när hotet blir norm, ökar i längden längtan efter det normala. Hotet från väst framstår numer som paranoia. Men terrorn blir än mer tragisk när myndigheterna misslyckas – som i Beslan och på Dubrovkatealtern – med att hantera den, resultatet blir en stigande känsla av vanmakt. Vanans makt är stor och hotens mantra gör det verkliga overkligt när retoriken förvandlar faran till myt. Vardagens hot blir verkligare än världens, när orsakerna till olycka, ohälsa och otrygghet står att finna i overksamhet från en stat, som självupptaget speglar sig i sin egen storhet istället för att skapa ett bättre samhälle för sina medborgare.

För den ryska staten är en stat som bara blir större och större men som förmår allt mindre. När det brinner i knutarna är det inte staten som släcker bränder. Denna insikt nådde nytt djup under de stora skogsbränder, som härjade centrala Ryssland sommaren 2010. Staten stod inte bara handfallen inför katastrofen utan undanhöll allmänheten information som i alltför många fall var en fråga om liv och död. Myndigheternas ovana att tystna i samband med olyckor och katastrofer som ryssarna tidigare erfarit i liten skala antog nu massiva proportioner. Folk vägrade dock att handfallna se sina hem brinna till grunden och slöt sig frivilligt samman för att bekämpa den annalkande faran, bland annat med hjälp av sociala medier. Information om brandhärdar samlades in, Internetsidor med kartor på och nyheter om eldens framfart sattes upp, brandbekämpning samordnades och släckningsutrustning köptes in – allt på vanligt folks egna initiativ. Statens overksamhet och oförmåga tvingade folk att frivilligt ställa upp för varandra. Samhället visade sig större än staten.

Bränderna 2010 har tänt en låga som glöder allt starkare i ryskt samhälle. Många små och undanskymda initiativ har tagits tidigare. Det kan exempelvis röra sig om poliser och säkerhetsmän, som informellt försöker bekämpa korruption och missförhållanden inom sina egna yrkeskårer. Det kan vara bilister som informerar varandra om trafikpolisens mutvälde. Exemplen blir allt fler. Än så länge handlar det främst om att avslöja snarare än åtgärda samhällets fel och brister. Vad som är avgörande är att denna typ av medborgarinitiativ i grunden inte är politiska eller åtminstone inte ses som sådana av deltagare och omgivning. Man vill helt enkelt lösa de konkreta problem som omger en i vardagen. Effekten blir dock politisk på ett sätt som stat och myndigheter har svårt att behärska, för hur anklagar man folk som endast vill göra sitt land bättre? Många är patrioter och hederliga människor. Många stödjer också Putin och hans regim.

Här har Internet blivit ett verktyg för ryssar, både för att finna likasinnade och för att bygga plattformar för information och agerande. Det är denna typ av idéer och initiativ som den kände oppositionelle bloggaren Navalnyj samlat och byggt sin berömmelse på. Han har därmed gjort det apolitiska politiskt och förvandlat apati till sympati för en spontan rörelse som först har som mål att få till stånd fria och rättvisa val och sedan att avsätta Putin. Samma typ av Internetplattformar som förut använts till att rapportera bränder används nu för att samordna frivillig valövervakning samt rapportera oegentligheter och fusk vid valbåsen i söndagens presidentval.

Detta är en utveckling som makten har svårt att stävja. Att i valets efterföljd slå ned på oppositionen är en sak. Det är en helt annan sak att ge sig på alla de som bara vill göra gott. Då logik och mekanismer i medborgarinitiativen är desamma, är det hart när omöjligt för regimen att skilja vän från fiende. Redan de protester som planeras till dagen efter valet kan komma att sätta polisens och säkerhetstjänstens lojalitet på hårda prov. Oppositionens demonstrationer har gradvis förvandlats från massmöten till folkfester. Att möta människor med våld och brutalitet är något man med rätta tvekar inför och det ses troligen som en sista utväg, både för det budskap det skulle sända och för fruktan att förlora kontrollen över utvecklingen. Snarare kommer man nog låta protesterna pågå i förhoppning om att de så småningom ska klinga av. Även om oppositionen samlar tiotusen- eller hundratusentals, berör demonstrationerna nämligen ännu ett relativt fåtal. Många förstår eller bryr sig helt enkelt inte om vad det hela handlar om.

Söndagens val förändrar kanske inte Ryssland på ytan, men på djupet håller det gradvis på att förändras. Vi bevittnar idag framväxten av ett ryskt civilsamhälle. Dess betydelse ska inte överdrivas, men inte heller underskattas då både spelplan och spelregler håller på att förändras. En framväxande medelklass missnöje måste tas på allvar och politikens former och innehåll förändras när människor organiserar sig. Det räcker inte längre med att kasta ut lite köttben. Medborgarna vill sitta med vid maktens bord på ett sätt som rysk politik inte förstår. Det handlar om makten över liv och vardag, om nära och påtagliga problem. Vem som sitter i Kreml är mindre viktigt, men makten måste förstå medborgarnas behov av att räknas med. Folket förtjänar att tas på allvar och samhällets behov kan inte ständigt sättas på undantag.

Ser vi då slutet på Putineran nalkas? Sanningen är att det inte finns några goda svar. Dock kan inte Kremls kommunikativa katastrof gentemot en missnöjd och protesterande medelklass fortsätta, då den nu alltmer antagit former av politisk schizofreni. Maktens medelklassmani är ett genomgående tema för samhällsdebatten. Än ses medelklassen som samhällsbevarare och egenintressets garanti för fortsatt stabilitet. Än ses den som samhällsförändrare och källa till rysk reformpolitik. Än utmålas den som samhällsomstörtare och landsförrädare, när den demonstrativt riktar rimliga och rättmätiga krav på politiken. Ekvationen går inte ihop när samma grupp samtidigt utmålas som konservativ, reformerande och revolutionär. Effekten blir i längden att makten vänder medelklassen ifrån sig, spär på osäkerhet och otrygghet och gör det otänkbara tänkbart – ett Ryssland utan Putin. För ju mer Kremls skrämselpropaganda spär på bilden av att Putin är det enda alternativet till kaos, kris och krig, desto mindre seriös och trovärdig framstår han som politiker och president. Propagandan riskerar att bli en självuppfyllande profetia och den putinska personfixeringen en ikon för ett Ryssland i förfall.

Revorna i Putins kulisser växer och det blir allt svårare att bara lappa och laga. En ny rollbesättning för skådespelet kan i förlängningen inte uteslutas även om ”ridå Putin” är osannolikt. Ändå är det ett förändrat land, som nu framträder. Vi kanske inte litar på Ryssland, men betyder det att vi inte litar på ryssen när folk förlitar sig på sin egen förmåga istället för statlig stagnation? När ryssarna inte ges något val, gör de sina egna val.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43573

16 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Under 2000 talet har Rysk ekonomi blomstrat, främst tack vare råvaruboomen, där olja och gas är ryggraden i statens ekonomi.
De flesta har fått det betydligt bättre i Putins Ryssland.
Så länge det saknas en vettig opposition så kan nog Putin garantera denna stabila utveckling i välstånd.
De flesta som röstar mot Putin väljer inget alternativ de föredrar utan proteströstar. Vi kan hoppas att internet kan forma en opposition som även har ett alternativ. Tills dess så kan vi hoppas att protesterna skall forma Putins politik i en vettig utveckling.

Permalänk | Anmäl #1 Lars Kronqvist, 2012-03-05, 09:02

jag vill inte säga för eller emot herr Konnanders analyser här på Newsmill. Jag har mitt starka åsikt om dem, det jag vill gärna fråga dig, Vilhelm, som kallar sig Rysslandskännare:
1. Kan du ryska?
2. Hur många år har du bott i ryssland?
3. Har du någonsin bott i Ryssland (jag menar inte i Moskva eller St Petersburg, utan i mellersta ryssland) på en vanlig lön (utan diverse expat-kontrakt osv? och då menar jag flera år...
4. Har du någonsin varit tvungen att ta kontakt och få något utfört mha ryska myndigheter utan att vifta med ditt EU-pass?
5. Har du någonsin haft barn som har gått i en rysk skola?
6. Har du någonsin fått hjälp av rysk sjukvård?
7. Har du någonsin pratat med de "vanliga" ryska människor från medelklassen (svarade du nej på fråga 1, så är det automatisk nej här också).

Har du svarat nej på någon av dessa frågor, så kan jag, som kan svara ja på alla 7 syna dig som bluff. Du kan ingenting om hur det står till i Ryssland och vad "VANLIGA" ryssar känner och vill

Permalänk | Anmäl #2 Seven Topics, 2012-03-05, 10:09

Majoriteten i Ryssland stödjer Putin - även om västerländsk media försöker förstora upp oppositionen och förminska majoriteten

Jag tror snarare att detta kan bli EU:s fall! Tyskland samarbetar allt mer med Ryssland, och Tyskland är EU:s motor!

Jag har bara ETT ord till svenska massmedier: DÅLIGA FÖRLORARE!

Permalänk | Anmäl #3 Dragan Maximovic, 2012-03-05, 10:16

Konnander är bra på att beskriva fel i Ryssland. Det förstås tråkigt med oegentligheter av alla de slag och avsett var de sker. Ryssland har ju en hel del problem. Putins behandling av oppositionen påminner om den lokala motvind som Sverigedemokraterna har.

Sedan produktiviteten toppade i de ändliga naturresursernas utvinning omkring år 2000 har utvecklingen gått skapligt för Ryssland. Exempelvis har rysslandsfonderna gått bättre än svenska aktier, trots ett mycket högre p/e-tal på de senare. Det är sånt här som styr utvecklingen och inte de politiska babbelmakarna. Putin är bara ett ansikte utåt. Om han eller någon annan styr har lika lite betydelse som om det är en moderat eller sosse här.

När produktiviteten fortsätter att falla, vilket är närmast en naturlag, kommer överbefolkade länder med ett stort importberoende inom bränslen, livsmedel och handelgödsel att få det sämre och de med omvända förutsättningar få det bättre. I nästa fas, när världshandeln kraftigt minskar och vissa saker inte kan köpas för pengar, får länder med tyngdpunkt i stora exportföretag typ de svenska problem och länder med omvända förutsättningar åtminstone inte sådana problem. Sånt här kan man ganska bra extrapolera.

På lång sikt är det alltså länder med livsmedelsöverskott och rikligt med naturresurser som kommer gå bäst. Här finns främst USA, Kanada, Australien, Ryssland, Brasilien och Argentina. Europa och Asien ligger dåligt till. Sverige ligger till sämre än omgivande länder som ett genomsnitt. När kollapsen kommer så blir det i land efter land och det kommer att gå snabbt på slutet. Sverige liknar nog Mad Max år 2050. Vid denna tid kan man nog inte fly till länder som Ryssland. I sämsta fall kan man inte ens gå med livet i behåll till grannkommunen, den före detta.

Sedan Ryssland sänkte färjan Estonia, när galenpannor i den svenska försvaret stal rysk militär utrustning i samband med Estland anslutning till Nato samma år, har retoriken i Fjollträsk var extra riktad mot Ryssland. Det finns ingen motsvarig i fjollighet i Europa. En risk med galenpannorna är att de angriper Ryssland militärt när de får soppatorsk i sina raffinaderier. Naturligtvis i kombination med kritik om demokrati och mänskliga rättigheter. I en upptrappning kan det vara intressant för Ryssland att slå ut de tjugo största svenska städerna med kärnvapen som en varning och maktdemonstration. I ett sådant sammanhang har ett medlemskap i en försvarsförening mindre betydelse. Alla ser till sitt egenintresse och svenskarna har svårt att fatta vad detta är och ska frälsa hela världen med sitt flum. Konnaders analys är som en grammofonskiva som har hakat upp sig.

Permalänk | Anmäl #4 Urban Persson, 2012-03-05, 10:32

Ha! Vilken lipsill!! Putin ägnar säg och undermålig KGB skådespeleri.
Fusk, bedrägeri och ekonomiskt kaos kommer göra att ryssarna kommer tröttna på denna tomte.

Permalänk | Anmäl #5 Ein Stein, 2012-03-05, 12:32

@Seven Topics: Det är intressant att detta perspektiv ständigt ska komma fram i västdebatten om Ryssland.

I praktiken betyder det: "Är du inte ryss, har du ingen rätt att uttala dig om Ryssland."

Det är lika absurt som att ifrågasätta någons rätt att uttala sig om exempelvis amerikansk politik och ekonomi på grundval att personen i fråga inte är amerikan.

Lika illa har jag tyvärr ibland upplevt att det blir när en del - tack och lov bara en bråkdel - ryssar som bott utomlands i många år ska diskutera rysk politik, ekonomi och samhälle med sina landsmän, som bor kvar i hemlandet. Åsikterna och uppfattningarna om vardag och verklighet går för vitt isär för att få till stånd en god och konstruktiv diskussion. (Detta är alltmer ett undantag i en globaliserad värld där det blir normalt att flytta fram och tillbaka mellan länder och därmed skapa sig skilda identiteter och åsikter).

Att som här ifrågasätta och försöka undergräva en debattörs trovärdighet är tyvärr liktydigt med personangrepp och förtjänar egentligen inte något svar.

Det är ju en ganska lång lista av rätt spretiga krav du ställer upp för att jag inte ska vara en "bluff". Om jag till exempel inte har barn, har jag alltså ingen rätt att uttala mig om Ryssland...

Vore det inte mer konstruktivt att bemöta argumenten i sak istället för att bara avfärda dem på lösa grunder?

Jag ser därför ingen anledning att närmare besvara dina frågor annat än med: Да, владею русским языкком. Я жил в России. У меня много русских друзей, с которыми я часто обсуждаю русскую политику.

I övrigt tror jag att din kommentar talar för sig själv.

Permalänk | Anmäl #6 Vilhelm Konnander, 2012-03-05, 14:46

@Dragan Maximovic: "Majoriteten i Ryssland stödjer Putin - även om västerländsk media försöker förstora upp oppositionen och förminska majoriteten".

Ja, men visst. Jag kan mycket väl tänka mig att en majoritet av den ryska valmanskåren kunde ställa sig bakom Putin i fria och rättvisa allmänna val, även om 64% stöd verkar osannolikt.

Vad gäller västmedia är de ju inte annorlunda än någon annanstans. Man befinner sig på en marknad och dramatik skapar rubriker, säljer tidningar och drar tittare. Positiva nyheter har helt enkelt sällan större nyhetsvärde. Som nyhetskonsument påverkar du ju själv medieinnehållet genom dina val att köpa, läsa, etc eller inte. Så om du är missnöjd med Rysslandsrapporteringen har du ju faktiskt själv ett val.

Permalänk | Anmäl #7 Vilhelm Konnander, 2012-03-05, 14:57

@Lars Kronqvist: Håller med dig i stora drag. Det finns dock sedan ett par år tillbaka dock en tendens mot minskad politisk stabilitet. Jag tror tyvärr att rysk politik får tänka om härvidlag och svaret står nog snarare att söka i ökad liberalisering än i mer auktoritär politik.

Vad gäller oppositionen framstår den, som jag i tidigare artiklar framhållit, för närvarande inte som något seriöst politiskt alternativ.

Permalänk | Anmäl #8 Vilhelm Konnander, 2012-03-05, 15:06

Navalni, the Rebel rouser, uttalade nu på SVT : " att allt och alla som stör den ryska nationaliteten, skall deporteras. Tänk om någon av Ryssland 180 nationaliteter tar illa upp ? Det är ju en tvättäkta och farlig stalinist, som väst satsar på, som tydligen kan utlösa en ny: Den Stora Stalin-terrorn, av 1937-38, som viftar med pistol i tv, och har förbindelse, med värsta ryska rånationalismen, kroatiska fascistiska Ustasja, typ.

Problemet är att väst skulle gärna se en ny Stalin, eller t.o.m Hitler, för att kunna förstöra Ryssland, med vad som helst. Västs media tar inget ansvar, utan blir mer och mer koordinerat, med USA/Nato, en syndaflod av smuts. En farlig, men även skrattretande kurs, mest för inrikes konsumtion. DN:s mordmagasin om Putin säger något, men Putin drön-mördar inte vem som helst som the " Failed states, the Great Yankee Axis Empire & Israel ", detta såta par, nu gör dag-ligen.

Den värsta Putin-ätaren i Ryssland, Julia Latynina, ansåg t.o.m. att
säja vad man ville om det gamla ryska kommunistiska partiet, de höll brandkårer i varje betydande samhälle. Tyvärr var det Putin som upphävde den gamla sedan Stalins tid, sovjetiska skogsskydds-lagstiftningen, (2006) som hårt reglerade all avverkning, och uttag. Minns striden om ekskogen, som man nu skulle bygga en motorväg genom, då Medvedev ingrep.

Stalin tänkte mer på skogsskydd, än medborgarskydd, men slarviga tendentiösa västmedia, har kort minne. Se bara hur Murdoch kunde agera på hemmaplan i England. Är dessa media att lita på ? Vad som helst kan anföras. Bra om vanliga ryssarna tröttnar på väst-medias uppflammande vrede, som ett återkommande billigt fyrverk-eri, för galleriet.

Permalänk | Anmäl #9 Patrik Matsson, 2012-03-06, 01:44

#9 @Nils Jansson: Jag är inte het säker på att jag riktigt kan följa med i ditt resonemang. Låt mig därför genomgående skippa perspektivet "Hitler & Stalin" som jag inte vet vart du vill komma med.

Hursom, Alexej Navalnyj uppfattar inte jag heller som en person med särskilt sunda åsikter. Dock har ju de västmedier du kritiserar rapporterat väl om hans nationalistiska åsikter samt hur han uteslutits ur det liberala partiet "Jabloko" på grund av dessa.

Jag förstår inte riktigt din passus om att väst vill förstöra Ryssland, men det är ju ett återkommande argument, som stammar från kalla kriget och 1990-talets "chockterapi". Denna argumentation har alltid framstått som märklig för mig. Om du i alla fall vill fördjupa dig i färgade revolutioner och dylikt rekommenderar jag Mark McKinnons bok "The New Cold War" som förtjänstfullt skildrar västligt stöd. Vad gäller 90-talskrisen tror jag emellertid dels ryska egenintressen i huggsxan över ryska resurser dels "de oavsedda konsekvensernas lag" hade större betydelse. För att citera Tjernomyrdin: "Vi ville det bästa och det blev som vanligt".

Avseende Julia Latynina och Masha Gessen - som jag antar du åsyftar med "DN:s mordmagasin" - har de ju en roll och nisch i ryska medier precis som andra debattörer gör sig kända för andra profilfrågor. Själv roas jag ofta av Andrej Kolesnikovs kolumn i "Kommersant", men det är ju mycket en fråga om smak. För egen del skulle jag gärna se fler ryska debattörer i översättning till åtminstone engelska, men det är ju också en fråga om västlig efterfrågan och hur ryska skribenter skulle kunna begripliggöra sina resonemang för en västlig publik. Tyvärr är vi nog ganska få i väst som faktiskt läser rysk samhällslitteratur. Flerhundrasidiga volymer på ryska är nog för mäktigt för många som samtidigt måste smälta mer lätttillgänglig västlitteratur i ämnet.

Intressant med avskaffandet av skogsskyddslagstiftningen 2006. Tål att tittas mer på. Protesterna mot avverkningarna i Tjimkiskogen häromåret har jag själv flera gånger framhållit som oerhört viktiga, inte minst eftersom man nådde framgång med dem. Man kan också göra en tankemässig koppling till miljörörelsens vikt under sensovjetisk era.

Permalänk | Anmäl #10 Vilhelm Konnander, 2012-03-06, 08:46

”Vad gäller västmedia är de ju inte annorlunda än någon annanstans. Man befinner sig på en marknad och dramatik skapar rubriker, säljer tidningar och drar tittare. Positiva nyheter har helt enkelt sällan större nyhetsvärde.”, skriver Konnander #7. Och visst är det så.

Om någon journalist skulle skriva något positivt om Ryssland så måste denna vara en före detta kommunist som har missat endel, en agent från den ryska säkerhetstjänsten eller en person som har aspbergers syndrom eller på något annat sätt är mentalt sjuk.

Allt fler skribenter verkar få aspbergers syndrom och detta är inte bra för journalistiken. Försäljningen kan minska och därmed landets BNP, tillväxt och sysselsättningsgrad.

Permalänk | Anmäl #11 Urban Persson, 2012-03-06, 10:55

Missnöjet hos medelklassen och dom allt mer medvetna medborgarna skulle Putin på nåt sätt kunna utnyttja och vända till sin fördel för det är nåt jag tror han är bra på. Undrar om det finns något kvar hos den mer initiativrika och påhittiga Putin? Under segertalet framträdde mer det sårade "gatubarnet" och han visade sig också nedlåtande och hämndlysten.

Undrar om han har förmåga att hämta sig? I såna fall måste han nog ta in nytt folk samt göra sig av med både trogna supportrar och onödiga byråkrater, vilket också lär innebära personliga risker.

Han kan också välja den lätta vägen att använda sina trogna men tämligen inerta medarbetare för att slå ner all opposition och söka konfrontation med fiender i också i utlandet och kanske starta någon väpnad konflikt. Med tanke på vad som hände i Tjetjenien och det som händer idag i Syrien kan man nog vänta sig fler folkmord i såna fall.

Bra förresten med en ny debattör som tar upp ryska problemställningar från en lite mer vardagslik synpunkt än våra traditionella som jag tycker verkar ha stagnerat en del.

Permalänk | Anmäl #12 Folke Larsson, 2012-03-06, 12:14

#11 @Urban Persson: I egentlig mening tycker jag att min artikel pekar på en positiv utveckling, nämligen att ett ökat antal ryssar engagerar sig i samhälle och omgivning. En framväxt av ett civilt samhälle ser åtminstone jag som något i grunden positivt, om än mot en mörk bakgrund. Borde jag därför undersöka mig för aspbergers syndrom eller mentalsjukdom om jag ser även positiva tendenser i det ryska samhället?

Permalänk | Anmäl #13 Vilhelm Konnander, 2012-03-06, 13:29

#12 @Folke Larsson: Tack själv för uppenbart initierade synpunkter!

Vad gäller Putin och civilsamhället har det varit en stor grej under senare år bland annat med bildandet av "Samhällskammaren" (общественная палата). Insatser på detta område har åtminstone inte jag sett märkbara resultat av, utan det har snarare haft en obehaglig sovjetisk känsla över sig.

Återhämtning? Ja, det blir inte lätt och om han lyckas skulle det uppvisa en skicklighet långt utöver det vanliga. (Putin är en mycket slipad politiker - trots att han ibland utmålas som det motsatta. Annars hade han inte överlevt rysk politik i så många år). Förändringar av detta slag är dock både ofrånkomliga och oerhört riskfyllda. Maktpartiet "Enade Ryssland" tycks alltsedan parlamentsvalen i december stå på randen av kollaps och det har spekulerats i om det ska skrotas till förmån för ett nytt parti. Det är tydligt att många maktstrukturer är i gungning och lojalitet främst betingad av rädsla för förändring.

Kanske är det ändå "den lätta vägen" som kommer att gälla. Vad det närmare skulle innebära vågar nog varken jag eller någon annan riktigt sia om idag.

Finns det exempelvis någon medelväg att gå mellan reformer och reaktion eller är det kanske just det som Putin misslyckats med i alla år?

Reformutrymmet bestäms ju av politiska och ekonomiska maktrelationer och ju hårdare pressat systemet är, desto mindre utrymme lär det väl finnas.

Svårt att veta vilken väg landet kommer att gå alltså, men förhoppningsvis kan något som liknar ett civilsamhälle i alla fall växa fram och påverka åtminstone vardagspolitiken i positiv riktning, med potentiella effekter uppåt i systemet. Visst, det kan kanske ses som naivt, men något har ändå skett i Ryssland under senare år och vilken betydelse denna utveckling får kan nog endast framtiden utvisa.

Permalänk | Anmäl #14 Vilhelm Konnander, 2012-03-06, 13:45

Wilhelm, beklagar min otydlighet om vem som har fått aspberger, jag försökte vara självironisk. Ibland blir man lite snabb på skickaknappen.

Permalänk | Anmäl #15 Urban Persson, 2012-03-06, 14:02

#15 @Urban Persson: Ingen fara, Urban. Kunde själv inte låta bli att skoja lite med det, inte minst då Annika Nordgren Christensens rysslandsartikel genererat en del kommentarer som gått över gränsen. Det blir ju lite komiskt när jag i stort delar hennes åsikter, hon övervägande utmålas som rysskramare och jag själv som ryssätare. Förhoppningsvis betyder det att inläggen ligger ganska rätt.

Permalänk | Anmäl #16 Vilhelm Konnander, 2012-03-06, 14:44

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.