Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2012-03-02 10:03, Uppdaterad: 2012-03-02 10:03
Riksdagsledamot (M): En del av förklaringen till att det gått bättre i Tunisien än i Egypten och Libyen är kontakter till andra länder. Sluta därför inte med handel och kulturutbyte.
Ulrik Nilsson, Riksdagsledamot (M)
Förste ersättare i Utrikesutskottet
För ett år sedan var vi mitt uppe i inledningen av de förändringar som skett i arabvärlden. Revolutionen i Tunisien var klar i sin akuta fas genom att Ben-Ali hade lämnat landet, i Egypten föll Mubaraks regim allt mera samman och i Libyen började den folkliga resning som så småningom skulle leda fram till den av FN sanktionerade NATO-insatsen för att skydda civilbefolkningen. Efter ett antal månader så hade även Khadaffi tvingats avgå. För ett år sedan var optimismen stor – allt kunde bara bli bättre när den så kallade arabiska socialismen rullades tillbaka.
För att inget missförstånd skall ske vill jag vara tydlig med att det alltid är bättre med demokratiska system än med diktatur och naturligtvis är situationen i Tunisien, Egypten och Libyen bättre nu än vad den var. När det är sagt så kan man också konstatera att utvecklingen i de tre länderna skiljt sig åt i hög grad. Tunisien har valt den svåra men säkra vägen att långsiktigt och i samtal bygga sin demokrati. Att ha haft möjligheten att vara valövervakare i deras första demokratiska val var ett rent nöje och bilderna av stoltheten från ”den värdiga revolutionen” ger fortfarande inspiration.
I Egypten så har utvecklingen varit mer tveksam. Jag hade i oktober chansen att möta företrädare för ett antal nya partier som siktade mot valet. Det som slog mig då var att de som betecknade sig som liberala eller moderata och sekulära frågade hur gör man, medan de som stod till vänster var mer intresserade av att skuldbelägga västvärlden för att relationer med regimen hade medfört att Mubarak kunnat sitta kvar så länge. Denna splittring bland de sekulära partierna är nog en grund, inte den enda, till att det Muslimska Brödraskapet (MB) gick så bra i valet. Här får man nog inte heller glömma det faktum att MB är det enda av de nya partierna som verkat under Mubaraks tid och då underjordiskt. Inför valet bedrev också wahabitiska och selafitiska rörelser stora kampanjer med finansiering från utlandet (läs Saudi Arabien). Mot den bakgrunden är det inte konstigt att islamismen blev stark i valet.
I Libyen har det ännu inte utvecklats någon tydlig grupp som leder utvecklingen framåt och därför är det svårt att bedöma vad som kommer att ske.
Varför blev det så olika i tre relativt närbesläktade länder? Jag tror att en bit av svaret gavs på det seminarium som Utrikespolitiska Institutet höll för någon vecka sedan. Med risk för att övertolka rönen så uppfattade jag det på följande sätt. Man hade studerat bloggar i Libanon och i Egypten innan den arabiska våren kom. Då kunde man notera att i Libanon, som sedan länge är arabvärldens kanske öppnaste och mest globaliserade land, så behandlade de engelskspråkiga och arabiskspråkiga bloggarna i stort sett samma saker. I Egypten handlade de arabiska om att mobilisera till aktiviteter under det att de engelska refererade utvecklingen för en extern publik.
Det är ett rimligt antagande att ett samhälle som har så pass många kontakter med omvärlden att man både kan mobilisera och beskriva för omvärlden på samma språk också har en större andel av befolkningen som är medveten om andra kulturer, och som också har vänner i andra länder. I Egypten krävdes det två språk, ser vi på Tunisien så är man i hög grad franskspråkig och många har nära kontakter med Frankrike och därmed med Europa.
Stämmer min tes, nämligen att en del av förklaringen till att det gått bättre i Tunisien är kontakter till andra länder så borde det finnas en självklar slutsats av den arabiska våren. Sluta inte med handel och kulturutbyte utan se till att så många som möjligt för mellanmänskliga kontakter och därför kan vaccinera varandra med demokrati och öppenhet. I stället för att kritisera vem som var mest kompis med en tidigare diktator kanske vi istället skall fråga oss vem som har haft så goda förbindelser att ”smittan demokrati” har kunnat sprida sig till människor i arabvärlden.
FN har antagit en resolution om flygförbudszoner i Libyen.

Revolutionärerna kommer bli valets stora förlorare

Mubaraks hantlangare kämpar med religiösa och liberaler om presidentmakten

Svenska medier missar att Tunisien är på väg att bli en religiös diktatur


Valet i Tunisien blev en katastrof

Valets vinnare i Tunisien döljer sin agenda

Väst vill inte veta någonting om den islamska vintern

The Arab Spring has been Al Jazeera's defining moment

IMF och Världsbanken styrs av Mubaraks mutkolvar

Förortsungdomar som bränner bilar kan inte jämföras med demokratikämpar

Samma frustration i miljonprogrammen som på Tahrirtorget

Puss och kram inget för egyptisk teve

Naivt om revolutionen i Egypten

Demokratiseringen av det egyptiska polisväsendet är a och o

Etiska revolutioner och realpolitiska spel

Motståndet mot Israel går så långt att DN felciterar Obama

När Israel faller bort som förklaring tiger de tre G:na

Har palestinierna råd med en egen stat?

Machiavellis efterföljare kan dra lärdomar från Mellanöstern

Kvinnor och barn får betala priset när freden ska bombas fram

Marocko – en katt bland de Nordafrikanska hermelinerna

Omvärldens misstag cementerar Khadaffi i Tripoli

Bildt visar att EU inte är att lita på när det gäller

Den nya generationen i arabvärlden skapar den nya Mellanöstern med sina händer

Den libyska frihetskampen kräver både ödmjukhet och beredskap

Intervention kräver arabiskt stöd

Skicka Nordic Battlegroup till Libyen

Gör egyptierna revolution också mot muslimska brödraskapet?

Den nya generationen i arabvärlden skapar den nya Mellanöstern med sina händer

Vi araber räddar demokratin när väst sviker

Demokrati i arabvärlden bäddar för stora handelsöverskott i Sverige
"Kadhaffi skrek till mig att Reagan är Satan"


Den unge Qadhafi stod för jämställdhet och demokrati

Svensk utrikespolitik bättre på Palmes tid

Upp till bevis, frihetsvänner i Europa!

Tro inte på Libyen-Hitlers hantlangare

Bildts kloka linje tjänar Sveriges intressen

Vi riskerar stor flyktingvåg från Nordafrika

Bildt och Bring svek demokratikämparna

Samarbetet mellan kristna och muslimer visar ett nytt Egypten

Det går undan i dagens Egypten

Händelserna på Befrielsetorget manar till ny agenda för Mellanöstern

Guillous obegripliga påståenden om iranier

TV-kanalen Al-Jazeera var starkare än sociala media i revolten

Varför ifrågasätts att muslimer är redo för demokrati?

Kvinnans röst kan avgöra Mellanösterns framtid

Imam: Dags att islamisterna erkänner kvinnans medborgerliga friheter

Revolutionen i Egypten början på en ny världsordning

Hög tid för en ny politik gentemot prästerskapet i Iran

Tvåstatsteatern är destruktiv - flyktingresolutionen visar vägen

Kommer det muslimska brödraskapet ta över Egypten?

Arabiska passar bättre för sociala medier än många andra språk

Rasmussen vågade till skillnad från Reinfeldt kräva Mubaraks avgång

Det egyptiska folket har segrat!

Islamofober ifrågasätter muslimska brödraskapet

Arabvärlden kan åter bli ett betydelsefullt centrum för civilisation

Demokrati nu eller islamistisk diktatur imorgon!

Därför har armén det egyptiska folkets stöd

Stora utmaningar om Mubarak avgår


Egypten långt från hopplöst fall

Detta är en chans för arabvärlden och väst att normalisera sina relationer

Dags för EU att visa framfötterna

Dags för självkritik, Socialistinternationalen?

Hellre muslimskt systerskap än brödraskap!

Västerländska demokratier måste upphöra med hyckleriet

Parlamentarism: en lösning på Egyptens problem?
Vad händer med Israel om arabvärlden demokratiseras?

Rädslan för muslimska brödraskapets rörelse i Egypten är överdriven

VIKTIG LÄNK: Nato uppmanar till upprustning pga oron i Egypten

Vem löser Egyptens matproblem?

Tidigare UD-medarbetare: Bildt! Kräv Mubaraks avgång nu!

Inte säkert att muslimska brödraskapet skulle vinna ett demokratiskt val

Det är naivt att tro på revolution!

An inside view from the Revolution in Egypt
Arabvärlden är redo för revolution

Regimfall i Egypten är demokratins gryning i Mellanöstern

VIKTIG LÄNK: Spelet är över - det blir ingen demokrati i Egypten

Svenska ambassader i Mellanöstern är passiva i skarpt läge

I Jemen tar man lagen i egna händer

Officer: Omvärlden underskattar Mubarak

Hökmarks lögner och det liberala Mellanöstern-dilemmat

Muslimska Brödraskapet inget "Arabiskt KD"

Hyckleriet lyser med aldrig sinande styrka

Mubarak är en autistisk president

Egypten bör gå i Turkiets fotspår och välja moderat islam

Marknadsekonomi lika viktigt som demokrati i Egypten


Jag fruktar muslimska brödraskapet mer än Mubarak

Ett demokratiskt islamistiskt styrt Egypten kommer att bidra till fred och utveckling

USA måste välja mellan diktaturregimen och egyptiska folket

Stå upp för demokratin, stöd det egyptiska folket


Egypten ser faktiskt ut att lyckas!

Så fortsätter twitter-revolutionen trots att Mubarak stängt internet

Öststaternas sammanbrott har fler olikheter än likheter med frihetsdemonstrationerna i arabvärlden

Revolutionen i Tunisien är början på slutet på USA:s inflytandet i Arabvärlden

Tunisien samma startskott för arabvärlden som Prag var för Östeuropa

Tunisien mellan Scylla och Charybdis

Twitterdemokratins styrka visar sig i Tunisien

Regeringens dubbelmoral förstör för tunisierna

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Hahahahaha! Vilken lysande analys :)
Islamistregimen i Libyen är demokratisk, det är alltså moderaternas uppfattning. Det ska vi komma ihåg tills högern ändrar sig angående dem (precis som vi kom ihåg att ni tidigare kramat Saddam, Talibanerna, Ben Ali, Mubarak och Assad).
Hur kan man sitta i Utrikesutskottet och vara antingen så naiv, eller så feg, att man inte berör Islam som den stora stötestenen när det gäller att stora delar av arabvärlden är på väg ur askan in i elden??
Från Moderata Samlingspartiet till Moderata Islamistpartiet...
http://www.youtube.com/watch?v=wNDeeoUNvAk
#1
Inte för att jag har höga tankar om dagens moderater, men vi ska definitivt inte glömma bort att tokvänstern kryper och vurmar för Nordkorea, Syrien, Iran, Hezbollah, Hamas, Kuba m.fl. Och vi ska inte glömma bort hur ni kröp för Khadaffi, Stalin, Arafat, Castro och Saddam.
Att kasta sten i glashus är ingen bra idé.
Jag tycker att det är mycket bra att någon i politisk ställning intresserar sig för utveckligen i Arabvärlden.
Problemen är att varje Arabland och i vissa fall varje del av ett arabland har sin egen historia. Så både i skolorna och på UD måste man bli bättre på att förstå arabvärlden.
Så fortsätt gärna med det påbörjade arbetet.
NÄR MAN ANSER ATT DET GÅTT BÄTTRE FÖR TUNISIEN BÖR MAN VETA:
Lördagen den 25 februari 2012 var Tunis gator fyllda med flera tusen demostrerande och protesterande tunisier. Man protesterade mot den provisoriska regeringen och deras hantering av ekonomi, demokrati och extremism.
Revolutionens utlösande faktor var den ökande arbetslösheten bland högutbildade ungdomar men kom även att handla om yttrande frihet, demokrati, korruption och mänskliga rättigheter vilket regerande Ennadha (tillsammans med partierna CPR och Ettakatol som de ingått en koalition med) snabbt glömde bort.
Under de första månaderna gjordes ingenting förutom att man stred om ministerposterna. Först efter 3 månader fick Tunisien en President Moncef Marzouki. Under denna strid hade stora delar av befolkningen hade redan förlorat förtroende. Tunisierna förstod inte vad som höll på att hända eftersom man faktist röstat på partier som skulle skriva om en konstitution och inte regera utan endast fungera som en provisorisk regering. Det "riktiga" valet hålls först i oktober 2012 om det inte skjuts upp. Under valkampanjen utgav Ennadha sig för att vara ett modernt och demokratiskt parti men nu börjar gemene man ifrågasätta deras avsikter.
I förra veckan vandaliserades UGTTs (Union Générale Tunisien du Travail – den enda existerande fackförening som har ett stort maktinflytande) lokaler av enligt dem själva Ennadhas utsända fick bägaren att rinna över.
Bägaren var redan på bristningsgränsen efter allt ofattbart som håller på att hända i Tunisien. Fransk, tysk, engelsk media mf.l rapporterar men inte den svenska.
Nedan har jag beskrivit en del av vad som sker:
1) Ekonomin och Arbetslösheten:
Inget har gjorts fram till idag vad gäller den katastrofala ekonomiska situationen i landet. Avsaknaden av turister, utländska investerare och ökande priser (mer än 5 % per månad) håller på att urholka köpkraften och har hittills resulterat i en fördubblad arbetslöshet sedan revolutionen.
Många anser att orsaken till att den provisoriska regeringen inte agerar beror på inkompetenta ministrar som tillbringat mer än de 10 senaste åren i fängelse och alltså inte har någon relation till politik på denna nivå. Andra hävdar att de inte är poliker utan filosofer som nu vill ta igen förlorade fängelse år och tänker inte på landets framtid utan på mer på den egna situationen.
Resultatet är att man inte lyckats dämpa strejker, sit ins och demonstrationer som lamslagit ekonomin efter revolutionen. Tunisien har en icke konvertibel valuta vilket innebär att man är ytterst beroende av turister och utländska investerare för att få in valuta i landet. Centralbanken har nu gått ut och varnat för att denna valuta reserv är så låg nu att det kommer bli svårt för affärsmän att få tillgång till valuta för att importera varor.
2) Religionen och ett modernt muslimsk samhälle:
Salafism är en riktning inom den sunni islamer som vill gå tillbaka till religionen så som den praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Salafiterna är bokstavstroende och anser att man inte behöver omtolka de olika religiösa texterna. De menar sig förstå Koranen som profeten och hans följeslagare gjorde. Salaf betyder förfäder, en som bekänner sig till riktningen kallas salafi, och om det är en kvinna salafiyya. Efter revolutionen har det nu visat sig att Ben Ali hade rätt det existerar en grupp på ca 200 st salafister som har mellan 5 och 6 000 supportrar som nu börjar börjar synas och ta mer och mer plats i det tunisiska annars så moderna samhälle. De försöker införa deras strikta religiösa regler i Tunsien. Befolkningen i allmänhet är definitivt inte redo att gå tillbaks i tiden. Ennadha som politiskt islamist parti utlovade ett modernt samhälle med muslimska värderingar samtidigt som de idag inte agerar och blockerar vågen av salfist attacker och terror. Salafisterna attackerar biografer, hotar och slår kvinnliga lärare och studenter etc nedan illustreras tre av deras större allvarliga attacker där regeringen inte ingripit överhuvudtaget.
- Det största universitetet i Tunisien Manouba intogs av en grupp salafister den 27 november 2011 till följd av att några kvinnliga studenter iförda niqab inte fått lov att tenta då de vägrade att visa sina ansikten och således alltså inte kunde identifieras. Manliga icke studerande salafister dök upp och kidnappade examensvakten och intog hela området. Problematiken pågick ända fram till den 6 januari (1,5 månader) såväl lärare som genomförde ständiga demonstrationer - men regeringen reagerade inte. En handfull salafister tilläts alltså blockera studier för tusentals elever som troligen kommer att få gå om året som följd. När inrikesministern slutligen reagerade och lät polisen inta området och fösa bort salafisterna, SÅ fick ingen av dem något som helst straff som påföljd. Efter olagligt intagande av ett helt universitet i mer över en månad gick de alltså helt fria, naturligtvis kan salafisterna och allmänheten endast tolka detta på ett vis. Regeringen uppmuntrar dylikt beteende då det gäller salafister men för övrigt nej (se under punkt 3 yttrandefrihet)
- Sedjenane är en liten fattig tunisisk by som ligger nord väst om Tunis. Någon gång i november intogs byn av salafister utan att polisen överhuvud taget reagerade. De började med att bara inta en allmän lokal som de använde som högkvarter. De slog ut existerande rättssystem och agerade polis, domare, advokater etc och införde sina egna religiösa regler. De spöade upp, torterade och slängde folk i fängelse precis som de ville och hade lust med. De stackars Sedjenane borna protesterade hos polisen och inrikesministern i Tunis – ingen reaktion. Så småningom fick tunisiska journlister nys om situationen i byn som de skrev om MEN fortfarande ingen reaktion från sittande "provisoriska" regering DÄREMOT då den internationella pressen med frankrike i spetsen tog upp händelsen "fritogs" byn MEN inga salafister blev straffade eller åtalade.
- Wajdi Ghanem är en sk "shejk" dvs en i religiösa sammanhang högt uppsatt person som är synlig i olika sammanhang och uttalar sig om "Guds" vilja. Han kom som "turist" till Tunisien i mitten på februari. Han var egentligen inte turist utan var i Tunisien för att hålla konferenser om kvinnlig könsstympning. Enligt honom är det en självklar handling enligt koranen. Hans konferenser skapade stora protester där avokater åtalade honom men innan något skett tilläts han även predika sina idéer i flera moskéer. Idag riskerar han upp till 6 månaders fängelse. Det otäcka är att det var en enormt stor uppslutning kring hans idéer i det moderna Tunisien .
3 ) Demokrati, Yttrande frihet och mänskliga rättigheter:
- Den 9e oktober 2011 visade TV kanalen Nessma TV den prisbelönade filmen Persepolis, som är en självbiografi av Marjane Satrapis. I filmen finns en scen där hjältinnan pratar med gud som är personifierad som en gammal man med vitt skägg. Speciellt denna scen triggade upp islamister som försökte inta TV kanalens lokaler och mordhotade ägaren Nabil Karoui. Dagen efter blev Karoui åtalade av en grupp om ca 140 islamistiska advokater för att ha skymfat heliga värderingar. Han riskerar upp till 3 års fängelse. Själv säger han att islamisterna vill införa en religiös diktatur men att han inte är beredd att acceptera en ny diktatur utan fortsätter sin uppgift.
- Tidningen Ettounsiya införde den 15 februari på första sidan en bild av en känd tunisisk fotbollsspelare (spelar i ett tyskt lag) som omfamnade en mer eller mindre naken kvinnlig fotomodell. Samma dag blev chefredaktören plus 2 av hans journalister inkallade till polisen och insatta i förvar över natten. Dagen därpå tog chef redaktören Nassreddine Ben Saida på sig hela ansvaret varpå de 2 journalisterna släpptes. Nassredine anklagades för, hör och häppna, "dålig moral" och fick sitta kvar i fängelset. Den 19 februari inledde han en hungerstrejk samtidigt som utländska tidningar (franska, tyska, amerikanska) fick tag i historien och då blev han förstås frigiven några dagar senare.
Det som jag ser som positivt i all denna negativa och obehagliga utveckling är att det verkar inte som det går att tysta ner alla journalister och att allmänheten inte skräms över Ennadhas agerande och icke agerande. Tunisierna vill ha demokrati och yttrande frihet och är beredda att kämpa för det.
Så frågan är nu om de som kämpar om ett demokratiskt muslimskt tunisiskt samhälle har en chans att vinna mot Ennadha, som faktiskt är en under organisation till det muslimska brödrarskapet? En sak är i alla fall säker att så länge Ennadha sitter kvar kan säga att det "går bättre" för Tunisien eftersom så vare sig det är Tunisien, Egypten eller Libyen så tillhör de samma politiska organisation som bl.a finansieras av Qatar.