Om orsakerna till högskolans förfall

Bra verklighetsbeskrivning. Vi har några tekniska säten som fortfarande håller nivån så att det inte är direkt pinsamt, dvs CTH och KTH, men annars är det mest mörker och förfall.

Men om man skulle börja med att lösa den reguljära skolan så att det stoffet som ska klaras av där verkligen blir avklarat tror jag man skulle kunna göra en rejäl uppryckning. Det är inte mer pengar som behövs. Det är ordning och reda, disciplin, god arbetsmiljö för lärare och elever samt lärare med gedigna ämneskunskaper. Många som blir lärare idag blir det för att de inte var bra nog att göra något annat. Visst finns det vissa lärare som blir det av genuint intressen, men de flesta som kommer in på lärarlinjen borde inte vara på akademi alls. Det ska bli intressant att se om initiativ såsom lärar-masterutbildningen på CTH kan generera bättre lärare. Betygssnittet i urvalsgruppen är med svenska mått mätt bra och drivet i chalmerister är världskänt. Det som känns tragiskt bara är att dessa kommer få exakt samma lön som en nyutexad lärare från lärarhögskolorna som i stort sett bara kan rapa upp pedagogiskt proffstyck de blivit matade med under fem år. Men jag är i alla fall spänd på att se vad de som utexamineras kan prestera i en framtida lärarroll.

Jag har flerårig erfarenhet av forskning och undervisning på universitet. Jag tvivlar inte på författarens erfarenheter, det du sett har du sett. Nedan de saker jag håller med eller är av avvikande åsikt om, baserat på vad jag sett.
- Adjunkter kan vara oerhört duktiga och orsaken till att en del inte disputerar är att man valt sitt undervisningsspår och är nöjd med det. Någon litteratur från -70 talet har jag inte sett röken av. De jag sett har dessutom mycket bra känsla för studenterna och denna erfarenhet balanserar upp arbetet på ett bra sätt.
-Doktorander i undervisningen. Det är mycket viktigt att dessa deltar (obs enbart deltar) i undervisningen. Det kan vara bra avbrott i forskningen och de ger även färsk forskarkontakt till studenterna. Men, det är även skamligt att dessa kan åläggas/tillåtas att ha hela kurser (ja i praktiken hela program tom!) på sitt ansvar. En orsak kan vara att de själva behöver köpa tid då forskningen gått i stå (pga bristande handledning ibland iaf) och pga att professorerna stiger helt åt sidan. Såklart finns det olika doktorander på undervisningsspåret så allt detta gäller från fall till fall, men grundinställningen ska vara att doktoranderna forskar.
- Antalet timmar per undervisningstimme behöver vara x3 eller mer. Så där håller jag inte med dig! Hur ska den undervisande personalen annars kunna förnya sig och förbereda undervisning? Eller ska man bara ta OH bilderna från...80-talet? Dessutom är timtilldelningen för nya kurser oftast pinsamt låg. Hur ska man kunna starta en ny kurs på ett par dagars tim-tid!? Jag förordar snarare fler timmar per undervisning för ny personal och nya kurser. Men för inarbetade kurser och erfaren personal kan den sänkas till 2h per h undervisning.
-Forskningsanknytningen kan behöva styras uppifrån för en del personal (adjunkter och lektorer). Detta kunde gå till så att prefekt mfl kartlägger adjunkters och lektorers kompetens och diskuterar öppningar i pågående forskning med aktivt forskande personal (tex som biträdande handledare. Personer ska ses som tillgångar och inte misslyckade forskare. Mycket handlar om tillfälligheter iom att man kanske inte fick forskningsanslag, budgetnedskärningar, byte av område och annat. Idag får de bitr handledarna inga timmar för sina insatser. Detta är ett fel som borde rättas till. Man räknar bara kallt med att man hjälper till av liv och lust och så betalar sig denna tid nån gång, på nåt sätt.
- Håller helt med om professorernas frånvaro i grundutbildningen! Skäms dessa för att undervisa eller vad är det? Då utbildarna sen kursat fram bra exjobbare så kan nog professorerna stiga fram och vara så kamratliga så för att få bra arbetare på exjobb. Men var var de åren innan?
- Om låt gå mentalitet. Har inte sett så mycket av det, som tur. Men risken är definitivt uppenbar. Om en svag student "hjälps" upp, vem ska då sätta stopp för detta? Detta visar sig senast då studenten ska skriva exjobb. Har sett riktigt dåliga exempel där, men som tur har dessa varit undantag! I de fall jag sett så har studenterna i praktiken hoppat av efter att det inte gick längre. Dvs ca 3 års studier till spillo! Det finn studenter vars skrivförmåga är på högstadienivå. Men där får man ju undra hur först högstadiet och sen gymnasiet släppt igenom personen. Ett skrivprov mm borde ordnas innan studierna och kan man inte läsa och skriva så får man helt enkelt gå ett basår med intensiv fokus på dessa saker (låter knäppt men en praktisk lösning på grundskolans problem)

När jag hösten -99 skulle opponera på ett paper upptäckte jag att min kurskamrat som hade skrivit papret hade kopierat stora delar från olika håll. Jag påpekade detta för vår handledare och han blev rasande - på mig. Målet var att studenterna skulle "strömma igenom". En liten charmig detalj var också att studenten i fråga skrev på dialekt, hela papret vimlade av stav- och syftningsfel samt saknade notapparat.....men godkänd blev den. Det har varit så här länge, och jag känner mig inte så säker på att det går att ordna upp. De som har makt i det här systemet vinner på att det är som det är, som artikelförfattaren nämner, genom bisysslor och väldigt fria tider. Studenterna vet inget annat och har otroligt mycket tid att fika, supa och utforska sin sexualitet eller vad man nu gör när man är 20 år, försörjd och inte vågar tänka på att det inte finns några jobb...

Det finns många andra yttringar av det slappa klimatet i universitetsvärlden. Examensuppsatser som ska vara självständiga arbeten skrivs inte sällan av två-tre elever. Ingen ansvarsfördelning har gjorts mellan författarna, varför det bli omöjligt att sätta de individuella betyg är nödvändiga.

@ Sophie

Den där typen av fusk är vanligare än man tror. Många universitetslärare har en otroligt naiv inställning till fusk.
Hemskrivningar är ju vanliga och där anser många att lärandet genom sådana går före fuskrisken. Jag tycker det är fel sätt att tänka.

Ett problem är att lärare på högskolan inte behöver kunna någon pedagogik. Har själv varit med och hört massor med historier om professorer som undervisar men är urusla på att förmedla det de kan.
Ibland kan det vara så att de är så oerhört smarta att de inte kan förklara, ibland är det att man inte orkar förklara.

Högskolorna har blivit ett sätt att hålla arbetslösheten nere några år medan folk utbildar sig till något de aldrig kommer få jobb som.
Vad jag sett så finns det inget politiskt parti som vill ta tag i det, för alla vet att arbetslösheten skulle skjuta i höjden och att utbildningsnivån bara skulle bli markant bättre.

Som sagts tidigare är högskoleverksamheten numera huvudsakligen till för att dölja den arbetslöshet som invandringspolitiken orsakar.

Problemet var en realitet för styvt tjugo år sedan. Låt oss tillsätta en parlamentarisk utredning med styvt tjugoårigt mandat så är vi uppe i halvseklet.

Situationen är rent ut sagt fantastiskt dålig. Det vi ser om högskolan är precis så illa som man kan befara.

Det enda bra i denna situation är att i princip vilken åtgärd som helst gör saker bättre.

Förslagsvis: Lägg ned först hälften av lärosätena, de som inte håller internationell kvalitet. Basera detta på forskningsresultat som hänvisas till i stora tidskrifter. De som inte lyckas försvinner.

Gå sedan igenom kurskatalogen och radera de utbildningar som allmänt faller i tjafsnivå. Fotbollshistoria, någon? Genus är ett annat område där det sannolikt skulle bli mycket litet kvar efter granskning baserad på kvalitet.

Erbjud alla kvarvarande förtidspension. De som vill något kommer att stanna, och man blir av med alla de andra.

Höj sedan successivt lönen mycket signifikant för de som är kvar.

Populärt? Nej. Bättre? Ja.

Men det är ju ändå för väl att vi har universitet och högskolor, för tänk vad många kufar som skulle irra runt på stan annars

Orsaken till den lite uppgivna tonen är lätt att förstå. För att komma åt problemen borde man ju klara av att i högskolorna upprätthålla en organisationskultur som markant skiljer sig från omgivningen.
Så huvudorsaken är kanske den samma som för många andra organisationer och institutioner: Den generella samhälleliga regressionen.

Intressant att så många har samma grundinställning som jag.
Då borde väl något kunna ske om motståndet mot högskolornas
brist på kvalitet är så stor?

KTH i Södertälje har givit denna kurs för ekonomer.
http://www.kth.se/student/kurser/kurs/sf1627?l=sv

Man anlitade en gymnasielärare för undervisningen. Man gav kursen ett nytt kursnummer, för att i smyg kunna ta bort en inte oväsentlig del av momenten. Officiellt ingår tex. fortfarande Lagranges multiplikatormetod, men den har aldrig förekommit på någon tentamensskrivning i Södertälje. Kartan och verkligheten stämmer alltså inte överens i detta fall. Anledningen till att man vidtalat läraren ifråga var ren och skär svågerpolitik. Det sociala nätverket har varit rekryteringsbas vid flera tillfällen.

Kursen går främst i Stockholm där den undervisas av akademiskt excellenta lärare. Att läsa kursen i Södertälje har däremot inneburit en genväg utan några som helst svårigheter att bemästra. Där har kursen helt enkelt måst anpassas till lärarens kunnande. Men, ingen tycks genomskåda bedrägeriet.

Se även
http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/07/systemet-lockar-h-gskolorna-at...

Tja, vad förväntar man sig egentligen när ungefär hälften av varje årskull påbörjar akademiska studier? Det är förmodligen ofint att påpeka det, men den bistra sanningen är ju att alltför många saknar grundläggande kognitiv förmåga för högre studier.

Svenska Universitet liksom svensk forskning kommer att bli en meningslöshet om dom bara förläggs till regioner med överhettning och bostadsbrist. I så fall är dom ju bara till nytta för sig själv. Att utbilda stora mängder ingenjörer och ekonomer som inte flyttar dit industrin finns är i sig lika meningslöst som att utbilda undermåliga studenter. Om ni nu är så bra som ni påstår så borde ni kanske börja med att tänka igenom hela er analys och inte bara stirra er blinda på vad som gynnar ert universitet. För att vara en grupp som anser högutbildade och kompetenta så innehåller ert resonemang förvånansvärt stora luckor. Hade jag varit er lärare hade jag inte gett er godkänt. (16)

Jag tror att problemet till syvendes och sist beror på våra politikers inställning till kunskap. Paradoxalt nog känns det som att kunskapssamhället i svensk tappning var som starkast runt år 1960. Tage Erlander personifierade bildningsidealet, människor lade ner mycket av sin fritid på förkovran i form av brevskolor mm.

Våra folkvalda kan enligt min mening inte sägas ha något bildningsideal, för våra folvalda är högskolorna ett slags fabriker där även forskningen tros kunna styras genom närmast sovjetiskt inspirerade femårsplaner.

Vilket konkret innehåll har egentligen kunskapssamhället för ungdomar? Detta då politikerna själva visar att det inte är klassisk, vetenskapsbaserad kunskap, som regelmässigt utgör meriteringsgrunderna för samhällets styrande.

Dagens samhälle är mer ett informationssamhälle, med mycket stora informationsmängder lättillgängliga, dock ej ett kunskapssamhälle. Kunskap, speciellt då ny kunskap är så krävande att tillägna sig att det endast är de asiatiska ungdomarna som har drivkraften för detta.

Jag vet att det blev väl mycket av ett dystert "vojne, vojne, det var bättre förr". Den svenska skolan var dock bättre förr.

Recepet till en bättre skola börjar med politiker som verkligen respekterar kunskap och kunskapsinhämtning i sig.

Jag minns inte var och när det började barka åt skogen men de som gick ut gymnasiet på 90-talets senaste år kanske vet mer exakt när högskolorna kröp upp som svampar ur jorden och massutbildningen av Sveriges ungdomar började.
Detta sammanföll med internets, mobilernas och hemdatorns intåg i varje hem. Från ca år 2000 har denna utbildningsfabrik successivt sänkt högskolans nivå till gymnasiets.
Jag tror att folk som gick i den gamla analoga skolan fram till ca 1995 helt enkelt var tvungna att lära sig mycket för hand som numera är helt automatiserat och datoriserat. Detta praktiska handarbete och frånvaron av internet och mobiler med internet på 90-talet gjorde det svårare att "glida" genom kurser.
Detta i kombination med sänkta krav och massproducering av högskoleexamina kommer att sänka Sverige om inget görs.

Jag tackar för alla goda och kompletterande synpunkter och uppslag som kommit fram i kommentarerna.Ingenting har dock hittills fått mg att ändra de åsikter jag framfört här..

Men fortsätt gärna diskussionen kring högskolornas tragiska nedgång!

@#18 Johan E Karlsson

Det här med att lära sig massor för hand är helt enkelt inte lika viktigt nu som förr. Jag har världshistoriens största bibliotek i fickan varje dag, som komplement till min bokhylla av matematik, kemi och fysikböcker.
Jag har ett år kvar (av fem) på en civilingenjörsutbildning, och första kursen var det en professor som sa nåt i stil med "Ni kommer inte att lära er på samma sätt som jag lärde mig, för det är bara slöseri med tid. Det ni ska lära er är att tänka! Att komma ihåg massa detaljer är inte det viktiga mer."

Men visst, jag själv är lite skeptisk till nivån. För några av mina klasskamrater tänker jag "Trevlig, men jag skulle helt ärligt inte kunna rekommendera den här människan för en tjänst, eller anställa denne själv, även om de tagit examen."

Nivån är för låg, bara för att tänkande och problemlösande är det viktiga innebär inte att examinationskraven bör sänkas. Snarare tvärt om.

Det handlar också om status. Jag är nöjd över att jag klarat alla kurser på första tentaförsöket, vilket inte många som läser min utbildning gjort, och jag är inte missunnsam, men samtidigt inser jag att värdet av min utbildning blir lägre och lägre ju fler som släpps igenom.
Jag tänker att 3-4 omtentor på kurser man inte borde ha problem med tyder på att man kanske inte är lämplig för utbildningen.
Men istället "Ska alla med", även på universitetsnivå verkar det som, och det känns inte som en så bra idé.

Nej "Alla ska med" är ingen bra idé. Inte om man ska bygga höghastighetståg och broar iaf.

Det gamla betygssystemet byggde på en normalfördelningskurva. Dom flesta kommer inte att ha höga betyg utan medelmåttiga betyg. Det är fullständigt naturligt.
Ingenting tyder på att ungdomars kognitiva förmåga har förbättrats sedan dess vilket betygsnivåerna idag ger sken av.

#20 Per Holmgren: Bortsett från att jag anser att det är en viktig erfarenhet att kugga tentor och att du därmed missat en stor och intressant lärdom håller jag i stort sett med det du skriver. "Alla ska med" på universitetsnivå är absolut inte gynnsamt. Det fungerar dock utmärkt på dagis, och till viss del i grundskolan. Då ska ju faktiskt alla med till en viss nivå om än i kanske lite olika tempo. Vi måste börja tillåta människor att bli bättre oberoende hur bra omgivningen är. Vissa fnyser kanske "elitism", men sanningen är att det samhälle som inte tillgodogör sig sina genier snart inte har råd att ta hand om de fattiga.

Håller med helt. Idén att alla ska med är en av de mest destruktiva
underliggande idéerna bakom högskolornas utbredning och förfall.

Så här går det i ett samhälle där makthavarna inte kan skilja på människovärde och individuella egenskaper. Detta i kombination med ett kvantitativt mål för högre studier + lite postmodernism, värde & kunskapsrelativism och förnekande av en objektiv sanning.

Grattis Sverige

Jag är en student som hade mycket goda betyg i gymnasiet men som inte klarar av högskoleutbildningen i datavetenskap trots tre försök eftersom jag tydligen har ADD och har svårt att inte leva för stunden. Jag kan kanske ge lite perspektiv på det här från "andra hållet". Personligen så tycker jag att om folk "kommer med" eller inte är irrelevant. Det enda som krävs är ju naturligtvis en relativt korrekt och nyanserad bedömning av vad en person kan och inte kan i form av examen och betyg, samt att arbetsmarknaden ser med rätta ögon på vad en utbildning är. Även om samhällsstrukturen och utbildningsflödet i form av high school -> college inte kan jämföras rakt av så vill vi nog inte ha det som i USA där man vad jag förstått i vissa fall avkrävs en bachelors, i vad kvittar, för att överhuvudtaget få jobb alls. Deras utbildningssystem före college är ju ökänt.

Om samhället utvecklas till den grad att det inte finns jobb för den utan specialistkunskaper så finns det ju bara två alternativ: att alla tillgodogör sig dessa i någon form eller att man inför medborgarlön för de som inte kan bidra. Det finns ju i nuläget en viss mängd av "skitjobb", men många människor skulle ju inte ta dom utan någon form av tvångskommendering. Vilket är förståeligt på grund av samhällets prestigetänkande i kombination med vår levnadsstandard gör att inte alla står ut med manuellt arbete. Personligen så tror jag inte att jag skulle stå ut med ett intellektuellt ostimulerande arbete, pengar och trygghet skiter jag i.

Samtidigt så förstår jag inte hur man kan trycka folk genom t.ex. en ingenjörsutbildning. Många som hoppar av en datavetenskaplig utbildning eller sommarjobbar får ju jobb som programmerare men det beror ju på att den speciella omständigheten att allt mellan hårdvara och beräkningsteori fortfarande till största delen är pseudoformaliserat hackande baserat i decennier av tidigare hackande intryckt i arbetsmodeller typ scrumm och agile - min uppfattning var att ingenjörer jobbade enligt en helt annan modell?