Insemination av singlar öppnar för krav på surrogatmammor

Lysande Stefan! Du blottlägger de politiska flosklerna och vad finns då kvar? Den råa individualismen som tar sin utgångspunkt i den ensamstående vuxnes behov och där barnet blir en sorts accessoar som denne individ har en självklar rätt till utan att för den skull behöva ge upp delar av sin individualitet i en familj. Det är så här avkristnandet och nyhedendomen ser ut i praktiken.

Det jag tycker är intressant i den här frågan är hur politikerna tänker sig att detta ska finansieras?! Ska skattebetalarna betala detta? Hur tänker dom sig försörjningen av detta barn?! Det finns ju ingen som betalar underhåll i detta läge, ska skattebetalarna stå för detta också? Eller tänker man sig att det här ska bli klassfråga och din ekonomiska status som avgör om man ska få ta del av dessa skattemedel?

Jag är inte särskillt insatt i denna fråga, men vid en första anblick känns det helt galet. Först pratar man om att avskaffa barnfattigdomen i Sverige och nu vill man fatta beslut som kommer att öka den?!

Ska ensamstående män i förlängningen kunna kräva surrogatmammor? Om man väljer att fullfölja det här, enligt mig, märkliga förslaget så är svaret ja! Varför ska isåfall kvinnor ha rätt till barn, men inte män?!

#1 Elin Eriksson!

Håller med dig - Stefan Gustavsson drar verkligen ner byxorna på de politiska floskelmakarna. Detta säger jag trots att jag inte tror på gud. Tror du jag kan ha gammelhedniska böjelser? Eller kan det bara vara så att sunt förnuft inte har någon religion?

kanske är en radikal tanke i sammanhanget..

Men tänk om det är så att ett barns behov främst består av trygghet, närhet och kärlek från sin förälder/föräldrar och att detta inte har något som helst att göra om denna föräldern är en ensamstående barnlängtande singelkvinna eller föräldrarna är två pappor?

Föreställningen om att kärnfamiljen skulle vara det bästa är inte någon medfödd instinkt... den kommer senare i livet ihop med andra förutfattade meningar och fördomar.

Den forskning som gjorts där barn fött utanför "kärnfamiljen" bl.a. när det gäller barn födda med hjälp av en surrogatmamma, visar att dessa barn mår minst lika bra och i vissa fall tom bättre än kontrollgruppen bestående av "Kärnfamiljer".

En annan intressant sak som tas upp i kommentar #2 är att så fort ofrivillig barnlöshet tas upp blir det ett ramaskri om detta ska finansieras via skattepengar.
Att ofrivilligt barnlösa via sina skattepengar finansierar dagisplater, barnbidrag, BVC, föräldrapenning, grundskola och universitet för de som får barn på "naturlig" väg, är det få som protesterar emot.
Däremot blir det liv i luckan om skattepengar ska användas till ofrivilligt barnlösa.

<>

Vem, vad och hur avgör man vad som är bäst för ett barn? Är det så att 349 personer i detta land, Riksdagen, vet vad som är bäst för ett barn?

Kanske vi ska ha en lag i Sverige som ger barn rätt att byta ut sina föräldrar om de inte är nöjda med dem. Många barn kanske skulle vilja ha föräldrar som är lite rikare, t.ex.

Staten som "pappa" till barnen är fullkomligt sinnesjukt. Nej tack till statliga avelsinrättningar!

Och den ensamstående mamman får väl i den politiska korrekthetens konsekvens tilltalas "Hen" ...

Och vi andra som varit Hon & Han inkompetensförklaras av de politiskt korrekta...

---
Men problematiken bottnar ytterst i KD:s lättböjliga nackar.
När nu partiledningen yrvaket sätter ned foten för en gångs skull efter rikstingets konsekvensanalys då borde det rendera ett ultimatum mot Alliansen.
Den kristna etiken & KD:s klassiska värdegrund står högre än att till varje pris befinna sig med krökta nackar vid maktens köttgrytor.

Dags för KD att påvisa ytterligare en resning & lämna allians-samarbetet !

Den kristna familje-etiken står högre än kompromissad regeringsmakt.

Tack Stefan Gustavsson!. Det var en bra argumentation mot denna naturvidriga idé.

En tanke som slår mig är att de flesta människor vänder sig mot de samhällssystem som gestaltas i de båda böckerna "1984" och "Du sköna nya värld", men samtidigt tar vårt samhälle stora steg mot dessa. I "Du sköna nya värld" har sexualiteten helt skilts från fortplantningen. Den senare bedrivs industriellt med hög effektivitet, den förra endast som nöje och förströelse. Den rådande normen i boken ser med avsmak på tanken att avla barn genom sexuellt umgänge mellan man och kvinna. Likheterna mellan normerna i boken och riktningen på vårt samhälles förändring är slående!

En liten exposé av hur långt vi har kommit på denna väg:
* Sexualiteten har gjorts fri från fortplantningen via preventivmedel, acceptans och likställande mellan hetero- och homosexuellt umgänge.

* Behovet av två föräldrar har försökts minskas genom statliga ekonomiska subventioner. Man har också arbetat hårt för att normativt göra detta till något "som är lika bra" som två föräldrar.

* Genom en total samhällsdoktrin försöker man liberalisera och individualisera människor till att vara så avskurna från sin biologiska familj som möjligt. En människa skall enligt denna norm främst vara en individ än del i en familj.

* Man möjliggör redan idag att kvinnor kan skaffa egna barn utan män genom det ekonomiska systemet. Nu vill man institutionalisera det. Detta kommer utan tvekan att gå igenom lagmässigt med tanke på det momentum som förändringsraseriet redan har uppvisat.

Kvar att göra blir då följande:
* Normalisera och acceptera den fria motsvarigheten för män

* Institutionalisera och rättighetsbeslå motsvarigheten för män.

* Bryt ny is genom att någon dåre kommer på den briljanta idén att slå ihop dessa två avarter, så att man kan skaffa barn utan att behöva vara varken mamma eller pappa.

* Institutionalisera och normalisera ovanstående.

* Börja smutskasta andra former av barnalstring. Man kan alltid hävda att om folk hävdar det normala med att fortsätta på konventionellt vis, att tal om "normalitet" var det som fick national socialismen att blomstra, och att det bara är en tidsfråga innan kremeringsugnarna tänds.

* Låt staten ta hand om resten av uppfostringen, indoktrineringen och umgänget med barnen, den har ju redan börjat.

Nu är vi framme!

/JTS

Kolla in de länkar till forskning som är postade här http://www.newsmill.se/node/34875#comment-251486

Det finns visst forskning som visar att donatorsbarn inte mår bra, att de undrar över sitt biologiska ursprung, känner sig ratade, köpta/sålda osv. Tycker att hela idén med att barn är en mänsklig rättighet är helt barock. Men surrogat/donatorslobbyn kommer nog fortsätta ignorera forskning och livsberättelser från vuxna donatorsbarn - här är det de vuxnas behov i centrum. Jösses, singeltjejer - det vimlar ju av bögpar som vill ha barn. Slå er ihop! Så slipper de köpa och utnyttja fattiga kvinnokroppar i tredjevärlden. Att slå sig ihop är en win-win-win - mamma får barn, papporna får barn och barnet får både sina biologiska föräldrar och dessas partners.

# Sophie

Länken till artikeln i din kommentar innehåller inte en enda referens eller länk till någon vetenskaplig undersökning så stödjer dina påstående.

Skriv gärna villa artiklar det är du hänvisar till och vilken forskning du säger visar att donator barnen mår dåligt så ska jag visa vilka artiklar som stödjer mina påståenden.

Barn blir till när man och kvinna har samlag ELLER när staten inseminerar en kvinna med statlig sperma.

Det låter som en kommentar i en B-film från framtiden men det är nu verklighet. När skall alla mesiga, mjäkiga, rädda svenska män vakna upp och säga ifrån! Ni behövs inte längre, ni är ersatta av staten. Det här är den värsta formen av diskriminering som någonsin inträffat.
Ni blir k******e av staten och feministlobbyn i röven och ni märker det inte ens.
Våga säga ifrån nu! Det tycker jag gäller alla normalt funtade kvinnor också. Säg ifrån nu!

#4:

Tanken är inte radikal men den är väldigt smal.

Det är givetvis fullt MÖJLIGT att en ensamstående, kärleksfull, förälder kan vara bättre en två, frånvarande. Men hur avgör vi vem som kommer att vara det? Vad vi däremot kan göra är att skapa så bra förutsättningar som möjligt för barnet och det rimmar väldigt illa med de senaste två decenniernas rapporter om utslitna ensamstående mödrar, som inte hinner med sina barn, att helt själva staten helt plötsligt ska börja bidra till problematiken.

Och en sak till, snacka om att bidra till ojämlikheten, för pappor skulle väl detta inte vara möjligt?

I denna fråga håller jag helt med Siwert Öholm och Stefan Gustavsson.Reaktionerna i kommentarsfälten är väldigt glädjande. Äntligen har Göran Hägglund KD satt ner foten och driver en politik som verkligen tilltalar kärnväljare, den växande skaran av äldre och framför allt den växande skaran av invandrare. Att de har totalt motstånd mot samkönade äktenskap och därmed kopplade problem framkommer nästan aldrig. Det är orätt mot barnen och upprörande att de hårt ansträngda sjukvårdsresurserna skall användas till barnexperiment !

Intressant artikel, sedan finn s det ju många undersökningar som visar att barn till ensamma föräldrar ofta får mer problem än de med två föräldrar.
det finns även undersökningar som visar att adopterade barn från tex asien mår mkt dåligt av att inte känna till sitt ursprung med större självmordsfrekvens.

Att barn utan närvarande fäder löper mkt större risk att bli kriminella mm är också påvisat.
Så varför i H-E ska då det uppmuntras för ensamstående att skaffa barn och tillråga på det begära att skattebetalarna ska stå för notan?

#13 Exakt vilka rapporter är det du syftar på?

Ensamstående kvinnor anses ju kunna adoptera barn och då vara lämpliga föräldrar så vad skulle säga att de skulle vara sämre föräldrar om se fick rätt till inseminering?

Bra artikel!

Kristna fundamentalister som Elin Eriksson tillåts driva hets mot oss sekularister på Newsmill. Men mina inlägg censureras av kristna fittor.

Som jag ser det håller för det första inte det kanske starkaste motargumentet i debatten, till den ev nya lagens införande, om att "annars åker kvinnor utomlands och befruktar sig ändå". Ska Sverige börja utforma en anpassad lagstiftning till fler människor som av olika syften "måste åka till andra länder där det och det och det är tillåtet", då finns det mycket intressant vi skulle kunna prata om. Jag väljer att helst inte göra det här, utan behålla fokus på debattämnet, men hoppas ni fattar vad jag menar.

För det andra, bör detta verkligen finansieras av skattepengar? Det finns otroligt många områden inom "sjukvården" där personer lider under "önskningar" som ligger dem mycket varmt om hjärtat och hindrar dem från att känna att de lever ett fullvärdigt liv, men där inte hjälpande ingrepp som skulle minska deras lidande anses medicinskt och därför inte heller är finansierat av statliga medel. Är det inte farligt att börja laborera med och sudda ut skillnaden mellan vad som är att anses som medicinskt sjukt och vad det är att anses som starka mänskliga behov? Som faktiskt kan bestå i en helt normal konsekvens av att vara människa; vi får inte alltid det vi önskar oss, och sånt är livet.

Att tillåta detta med hjälp av skattemedel diskriminerar samtidigt tusentals andra människor som inte omfattas av det. Vågar våra politiker ta i det?

Som konsekvens borde isåfall en hel massa andra åtgärder, stödinsatser och operationer inom sjukvården börja finansieras av staten. Jag vill helst inte gå in på exemplifiering här heller, men använd fantasin, ni har säkert nån i bekantskapskretsen som fått betala dyrt för något hen lidit under, som dock inte klassats under termen "sjukdom".

Och, för det sista och tredje. Man skjuter hela jämställdhetsdebatten rejält i foten direkt genom att assisterad befruktning för ensamstående MAMMOR blir en laglig rättighet, om man samtidigt INTE instiftar en motsvarande lag för PAPPOR. Det är riktigt illa om det inte låter sig göras.

Om det INTE görs, blir lagens införande bara en stor kräftgång för hela den framgångsrika och viktiga jämställdhetsnivå som Sverige uppnått efter lång strävan, är kända för och faktiskt borde värna om och vara stolta över.

Nej, det gäller kanske inte fler än 200 föräldrar idag. Men principer omfattar hela samhället. Jag skulle säga; tänk ett varv till.

#4

Det handlar inte om huruvida skattepengar ska läggas på ofrivillig barnlöshet eller inte, utan om gränsdragningen. Själv tror jag att ett par är mer kapabla att fatta ett rationella beslut angående att skaffa barn eller inte än ensamma personer. Vidare ifrågasätter jag försörjningen av barnen. Det är inte så många ensamstående utan underhåll som klarar detta på ett adekvat sätt. Det du vill ha är någon form av acessoaravel för "överklasskvinnor" i meldelåldern?

#4
BRA!
---
Om en ensamstående kvinna inte ska få skaffa ett barn för att hon "antagligen inte kommer att ha råd" - då ska väl ett par inte få skaffa två barn? Eller iallafall inte tre!?! Hur ska de ha råd med det?

Argumentationen faller på sin egen orimlighet!

---
# 23
Har du barn? Hur kan du få för dig att barn är att jämföra med en handväska eller iphone? En accessoar.
När man skaffar barn så ändrar man livet helt - slut på utekvällar, slut på egentid, slut på sovmorgnar, slut på så många saker man hade innan. Man ändrar sitt liv TOTALT.
Det är ju fånigt att tro att man skulle gå igenom allt man måste för att få barn (som ensamstående) och sedan betrakta det som nån liten grej i livet. Det är HELA livet.

Näru - visa mig den ensamstående kvinna som btraktar ett barn som en accessoar!!!

I ett par kan det däremot säkert vara så att en kvinna eller man skaffar barn för partnerns skull eller för att man "ska ha barn" - då går det av bara farten.. men ensamstående - nä! var det bara så ytligt behpv skulle man aldrig gå igenom hela proceduren!!!

#23 är det antalet skiljsmässor du tänker på när du menar att par är mer kapabla att ta beslut ang att skaffa barn?

Vad gäller finansierings frågan är det alltid prioriteringsfrågor. Att man tar bort ett förbud innebär inte automatiskt att alla ska få det betalt via skattepengar.
Kanske skulle kunna dra in bidrag till div religiösa samfund och så så sätt frigöra pengar?

Visst är det så. Surrogatmammor måste bli helt accepterat efter detta. Vi får se vilket parti som vågar driva den frågan. Tack för en klargörande artikel.

Tack Stefan för denna klarläggande artikel Jag håller helt med dig. Det är allderles påtagligt att de tre artikelförfattarna från C+M+Fp på SvD Brännpunkt.inte återvänder till sin tjusiga inledningsdeklaration om barnets bästa, utan argumenterar fortsättningsvis för helt annat, dessutom blottlägger du den bristande logiska konsekvensen som genomsyrar hela artikeln.

Om fler män uppförde sig "vettigare", skulle det vara betydligt lättare att skaffa barn för både kvinnor och män. (Iofs borde många kvinnor även ha rimligare krav på männen.)

Ett annat problem är att påfallande många män kommer på först när de har fyllt minst 45 år att de vill ha barn, dvs precis när kvinnorna har passerat sin fertila ålder.

De flesta kvinnor vill nämligen ha någon som är jämnårig, även om många män anser sig vara "flexibla" som kan tänka sig någon som är 15-20 år yngre. ;-)

#3 Observator

Intressant att du överhuvudtaget tar upp religion i sammanhanget och att du speciellt påpekar att du själv inte är troende. Som att det är det minsta relevant? Är det någon slags religionsparanoia som lyser igenom?

#4 Andreas Bengtsson

Poängen är att det det är till barnets nackdel att från början inte ha någon pappa jämfört med att från början ha en pappa. Att barnet inte ska ha någon pappa från början handlar ENBART om vad som är bäst för mamman.

#5 Göran Axelsson

Jag anser att jag kan avgöra att det är bättre för ett barn att ha en pappa än att inte ha det.

#9 Sophie

"Jösses, singeltjejer - det vimlar ju av bögpar som vill ha barn. Slå er ihop!"

Menar du att de från början ska bo tillsammans eller att det är varannan vecka som gäller från start? Tror inte det är bättre.

#28 Marie Hagberg

Så vilka fel eller problem hos männen är det du anser att de behöver rätta till för att bli "vettigare"?

Vilka fel hos kvinnor tror du männen anser att kvinnorna behöver rätta till? Eller är kvinnor bättre än män?

#30
Och jag anser att du har helt fel. Det finns inget som talar för att det skulle vara sämre för ett barn att växa upp hos en ensamstående mamma redan från start. Däremot mår barn inte bra av att separeras från sina föräldrar efter anknytningsfasen som börjar vid 6 månaders ålder fram till ca 3 års ålder.

Att jämföra barn som från början växer upp med mamma och pappa och sedan skiljs från den ena föräldern senare än 6 månader med ett planerat föräldraskap där en ensamstående kvinna skaffar barn går inte. Det är helt skilda saker då det inte blir någon separation i det fallet barnet växer upp hos en ensam mamma från start.

Återigen handlar det om stabilitet, trygghet och närhet som de viktigaste ingredienserna och det kan ett barn få v både en ensam mamma, en mamma och en pappa eller två pappor osv.

#34 Andreas Bengtsson

Det finns massor som talar för att det är bättre att ha en pappa från start.

Låt oss göra ett litet test.

Vi antar att du är Gud, och om det krävs antar vi först även att Gud finns och att det är möjligt att du kan vara Gud.

Du, i egenskap av Gud, har satt ett barn till världen och handplockat en mamma åt barnet. Du ska nu välja om barnet ska ha en pappa eller inte. Du kan antingen välja att barnet inte ska ha någon pappa eller så kan du välja att barnet ska ha en slumpmässigt utvald pappa utifrån en grupp om 100 000 stycken män i, givet sammanhanget, lämplig ålder. Vad tror du är bäst för barnet? Att barnet inte får en pappa eller att det får en slumpmässigt utvald pappa?

Som det vanligen funkar i Sverige är det en slump som avgör vilken pappa ett barn får, utifrån barnets perspektiv. Och om det är bättre att barnet inte har någon pappa innebär det ju att alla barn skulle haft de bättre om de inte hade någon pappa. För det är ju en slump för alla barn att de har just den pappan som de har.

Om det vore bättre att barnet inte har någon pappa än en slumpmässig pappa skulle det ju innebära att samhället borde se till att alla barn bara får ha en mamma men inte en pappa, eftersom det är bättre att barnen inte har någon pappa.

#35 Lisa Svensson

Det var ett konstigt test...

Vi kan ju också leka med tanken att Gud inte finns över huvudtaget och sen låta människor få leva sina liv utan hot om synd och helvete och andra förlegade pekpinnar som hör religionen till.

Jag menar inte att barn som växer upp med en ensamstående barnlängtande kvinna skulle ha det bättre än ett barn som växer upp med två föräldrar. Däremot finns inget som säger att det skulle få det sämre... Ja förutom du och Gud då.

Tack Stefan Gustafsson. Din artikel avslöjar den bristfälliga argumentationen hos dem som vill ge möjlighet till insemination för singelkvinnor. Man vill ge sken av att se till barnens perspektiv när det i själva verket finns en total avsaknad av barnperspektiv. Det verkar vara otroligt viktigt för föräldrar att få biologiska barn, men det är absolut inte viktigt för barnet att få ha en relation till båda sina biologiska föräldrar. Är inte detta inkonsekvent?

Lyssna på Katrina, ett donatorbarn, ni som tar er rätten att tala för dessa barn!

"I was angry at the idea that where donor conception is concerned, everyone focuses on the "parents" -- the adults who can make choices about their own lives. The recipient gets sympathy for wanting to have a child. The donor gets a guarantee of anonymity and absolution from any responsibility for the offspring of his "donation." As long as these adults are happy, then donor conception is a success, right?

Not so. The children born of these transactions are people, too. Those of us in the first documented generation of donor babies -- conceived in the late 1980s and early '90s, when sperm banks became more common and donor insemination began to flourish -- are coming of age, and we have something to say.

I'm here to tell you that emotionally, many of us are not keeping up. We didn't ask to be born into this situation, with its limitations and confusion. It's hypocritical of parents and medical professionals to assume that biological roots won't matter to the "products" of the cryobanks' service, when the longing for a biological relationship is what brings customers to the banks in the first place.

We offspring are recognizing the right that was stripped from us at birth -- the right to know who both our parents are.

And we're ready to reclaim it."

Hela artikel är här
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/12/15/AR200612...

Lisa - i min familj har jag ett bögpar som har fått barn med ett lesbiskt par. barnen har bott enbart hos mammorna första månaderna pga av amning osv, men de har träffat papporna väldigt mycket. eftersom mammorna och papporna har bosatt sig bredvid varandra för att barnen ska få trygghet med daglig kontakt med alla föräldrar och att det ska bli smidigt med dagis osv. Det kallar jag barnens bästa i fokus!

I min värld är familjen samhällets bas. Familj definierar jag som mamma, pappa, barn. Familjen skall på olika sätt få mycket stöd från myndigheter och anhöriga. Redan som barn skall mentorer hjälpa barnen att bli trygga människor som exempelvis via gifta-för-livet-kurser klarar att leva tillsammans hela livet. Trygga föräldrar ger trygga barn. Trygga barn ger tryggt & stabilt samhälle. Att ensamma mammor skulle insemineras ser jag som egoism till nackdel för barnen. Alla barn behöver närvarande sunda pappor & mammor.

#36 Andreas Bengtsson

Så du vill varken erkänna min poäng eller svara på frågan om du skulle välja att barnet skulle vara utan pappa eller fån en pappa slumpmässigt tilldelad? Hur kan det komma sig?

#39 Sophie

Att låta ett barn från och med efter 30 dagar utanför livmodern veckovis byta hem och föräldrar tror jag kan vara skadligt. Vet socialen om vad det är man utsätter barnet för?

#38 Sophie

Så du menar att Katrina har mer rätt att tala för dessa barn än vad vi andra har? Måste man vara man för att tala för män? Måste man vara invandrare för att tala för invandrare?

#44 Andreas Bengtsson

Jag har en poäng oberoende av om du tycker det eller inte - eller om du förstår den eller inte. Sen att du inte ens vill svara på den enkla frågan, hur kommer det sig? Väljer du att barnet inte får någon pappa eller att den får en pappa slumpmässigt? Vad tror du är bäst?

Hej Lisa - nej jag tycker att det måste gå betydligt längre tid än så, i alla fall ett år, annars kan man ju knappast helamma ett halvår. Men bor föräldrarna grannar är inte detta ett jätteproblem, och det får man vara beredd att göra anser jag! Barnet i centrum! Och Ja, det gäller även vid separation - heja de som flyttar ut och in i lägenheten själva och låter barnet ha en plats som sitt hem!!

Visst kan man tala för någon annan - men jag tycker ändå att det är viktigt att lyssna på de donatorsbarn som nu är vuxna - livsberättelser är ett starkt komplement till forskning. Det bildas Facebookgrupper och föreningar för dessa barn, och de vittnar om hur osynliggjorda de känner sig. "Barnen har ingen pappa, de har en donator" "barnen har ingen mamma de har en äggdonator och ett surrogat" upprepas likt mantran i denna debatt. Men om barnen känner sig vilsna, känner att det biologiska arvet är viktigt och att detta är något de går och tänker på hela tiden, så kanske man får väga in det. Eller? Föräldrarna till donators- och surrogatbarnen tycker ju att det biologiska arvet är viktigt - så varför förvägras barnen denna koppling? Att säga som Andreas att barn behöver vuxna som vill ha dem, är trygga och kärleksfulla stämmer så klart - men det är en helt ANNAN fråga at känna till sitt ursprung och ha rätt till en relation med sin biologiska pappa/mamma/den som födde en. Att köra förklaringsmodellen "mamma ville så gärna ha dig så att jag beställde bebisfrön och så hjälpte doktorn mig att få dig" är att bagatellisera ett barns behov av att känna hälften av sig själv. Det är också en tung roll att bli någons hela familj, stort ansvar för en liten människa. Ett nätverk kan inte ersätta en familj.

Dessutom - de unga killar som donerar i 18-årsåldern - vad händer när de blir vuxna och skaffar familj? Är man mogen att donera så ung eller borde det vara ett krav att man har egna barn och att man har uppnått en viss ålder? Det finns de donatorer som vittnar om att de som unga tyckte att de kunde ju lika gärna få betalt - onanerar gjorde de ju ändå. Så gick åren, de mognade och fick egen familj. Då kom oron för de ev barn man fått - har de det bra? Detta gnager i de biologiska föräldrarna lika mycket som i barnen.

Eftersom detta kommer att bli verkligeht i Sverige hoppas jag att det kommer att regleras så ansvarsfullt det går. Kanske borde det också finnas en nedre gräns för att få emot också - säg 30 år som gräns både för att donera och ta emot. Och sedan är frågan om det borde finnas en övre gräns - (fast det är ju åldersdiskriminering....)om man är 50 -60 år och har gjort karriär, inte haft tid med relationer och nu börjar längta efter barn ska staten ställa upp med ägg och spermier då? Det finns ju de som blir mamma när de är både över 60 och 70, och eftersom man ändå kan åka till Italien/rumänien och bli ivf:ad så kanske det är lika bra att tillåta det i Sverige?

Det här är bland det mest egoistiska jag någonsin hört om, skäms på er, är det någon som öht sätter sig in i vilka konsekvenser det kan få i dessa barns framtid? Finns det någon forskning på området? Att barnen helt enkelt är till hälften föräldralösa redan innan de är avlade. Vad är nästa steg i processen? Ska vi kunna avla barn utan föräldrar till allmänn nytta? Ska barn kunna ha 2 mammor och 2 pappor? och kom nu inte med dravlet om att det redan är så idag, sluta att flytta fram gränserna bit för bit bara för att "vi har det ju nästan så redan idag"
Vi måste sätta ner foten och dra upp grundläggande fundamentala riktlinjer. Oklara regler och riktlinjer i denna typen av frågor kan bli en katastrof för framtiden.

Jag vill inte vara mamman som säger till sitt lilla barn, när det börjar bli frågvist och grubblande i 10-årsåldern: "Vem är min pappa?" "Han finns inte, men jag ville ha barn och gjorde dig ändå".

#46 Sophie

Trots att du tar upp så många aspekter verkar det som att du inte ägnar en tanke på värdet eller behovet för barnet att ha en pappa i sitt liv. Är det för att du finner pappor så betydelselösa att du tycker det går tillräckligt bra utan dem? Vilka konsekvenser får det tror du, att pappor inte behövs? Eller är det så att vissa pappor behövs och vissa pappor behövs inte? Hur ska man göra för att avgöra vilka pappor som behövs?

Det går utför med moralen i Sverige. Att detta överhuvudtaget diskuteras är ett solklart bevis på detta. Sverige är helt klart på dekis. Jag vägrar betala för detta grotteska ingrepp.

#47 Johan C-berg

Jag tror att kultureliten tycker att gränsen går någonstans mellan häst och gris. Dvs. att hästar ska kunna vara föräldrar till barn men inte grisar.

#61 Lisa Svensson

Häst är Halal så det funkar nog....

In Vitro- fertilisering !
1.Kärlek som tillåter fosterskador :
t.ex Wildeman-Beckwitha (macrosomia), för tidig födsel, större risk för ärvda fel, missfall
2.Kärlek som börjar bli business:
genetisk manipulation, en del vill få blåögda barn, en del inte, en del vill få flicka en del bara pojke, majoriteten vill självklart få ett friskt och intelligent barn (man kan t.o.m. köpa sädesceller som kommer från en universitetsproffesor)
i USA vill 3% att få barn som liknar dem själva alltså döva eller dvärgar !
Går klinikerna med på det? Visst, kunden betalar, önskemålen tillgodoses.
Ett barn börjar bli en exklusiv vara, in vitro-fertilisering kan beställas av gifta par, homosexuella, ensamma mammor/pappor, kvinnor som vill ha barn med sina avlidna män som hade frusit in sin spermie i spermabanken.
Tack vore in vitro-fertilisering fick en kvinna som redan passerat menopausen (äggdonator var en ung kvinna) ett barn
Fler och fler blir surrogatmammor som föder barn åt andra par
3.Kärlek som tillåter eugenisk selection
För att få ca 35-45% chans att genom In Vitro-fertilisering få ett barn placeras fler embryon i kvinnas moderliv.
Från början vet man att selection börjar redan innan, när man måste bestämma vilka embyon som är de starkaste, vilka skall förstöras, vilka frysas ner etc.
Föräldrarna “beställde” bara ett barn.
4.Kärlek som rädds sanningen
Vetenskapsmän tycker ännu att InVitro-fertilisering är fortfarande experimenterande på människor.
Bär ansvar de som vet vilka svaga punkter innebär detta tilvägagångsätt att få barn?
Naturselection i kvinnans kropp kan man inte jämföra med IVF-behandlingar och dess risker.

Tack för en mycket bra och klarsynt artikel, Stefan Gustavsson!

Med vänliga hälsningar,

Mattias.