KD undergräver regeringens politik på flera punkter

Det är lite lustigt att höra en liberal ta fram de stora brösttonerna och hävda att det är liberal politik att inte lägga sig i familje-sammansättningen på en familj. Samtidigt förfasar sig samma liberal över tanken att staten INTE ska lägga sig i hur den samma familjen lägger upp föräldraledigheten. Hmmm; en inkonsekvens som tyder på visst tanke-glapp? Eller en freudiansk fel-skrivning som visar författarens uppfattning?

Liberalt = tänka rätt (i enlighet med certifierad genus-profil). Konservativt = tänka fel (att ge föräldrar förtroendet att själva besluta om upplägget och möjligen komma till en annan slutsats än politikerna i Riksdagen). Det är nog där skon framför allt klämmer; att få genomdriva just sin egen linje, inte att ge föräldrar friheten att själva fatta sina beslut utan statlig inblandning.

Jag håller med om att den rimliga hållningen är att staten ska hållas så långt borta som möjligt från hur människor vill ordna sina liv. Det är upp till medborgarna att själva skaffa sig kunskap om vad som är bästa samlevnadsformerna och hur deras barn skall fostras, inte en förmyndarstats uppgift. Sedan ser jag det som civilsamhällets olika aktörers roll att tala för olika värderingar som de anser vara lyckade - men det är upp till individen och familjen att besluta om hur deras liv ska utformas.

Om författaren verkligen vore liberal och ej enbart när det passar den egna agendan, skulle hon inse det orimliga i att köra över den absoluta majoriteten av befolkningen som vill fatta dessa beslut själva. Dessutom borde det innebära att den summa som barnomsorgen kostar för varje enskillt barn, borde bli en barnpeng - som familjen bestämmer hur den skall användas. Ty, det är barnets föräldrar som känner sitt barns behov bäst. Inte en byråkrat i Stockholm.

Men, en så liberal politik är nog inte "6 av riksdagens partier" redo för. De tycker nog för mycket om den makt som kommer av att besluta om sådant som borde vara föräldrars/familjens beslut.

Jag anser att alla barn har rätt till en mamma och en pappa. Barn är ingen rättighet. Det är alltid barnen som skall vara i centrum, inte ett egoistiskt intresse eller längtan. Det finns idag tillräckligt många barn som saknar en närvarande förälder, oftast en pappa. Staten skall därför inte uppmuntra och finansiera att fler barn blir utan fäder. Att staten blir surugatpappa och skall betala underhållsbidraget är av mindre betydelse.
Ser jag till min omgivning, så är det fler barn utan närvarande pappa som råkar illa ut, än barn som haft en närvarande pappa eller annan manlig förebild, t ex en plastpappa. Problem får inte gömmas i en massa ideologiskt flum. Det handlar inte om vuxnas rättigheter, utan om vuxnas skyldigheter mot barnen, eftersom barnen inte har något val.
För övrigt arbetar inte Bonnie Bernström för jämställdhet. Hon har i varje fråga visat sig vara en radikalfeminist.

Folkpartister bör sluta slänga sig med "liberala principer".

En liberal princip är att vuxna männsikor tillåts ta ansvar för sina liv och göra sina egna livsval. Människor tillåts ta såväl positiva som negativa konsekvenser av sina livsval.

En liberal princip är därför att en kvinna som gör ett livsval som innebär att hon medvetet avvisar alla möjligheter att kunna bli gravid, har rätt att ta de negativa konsekvenserna av det livsvalet. Det är ingen liberal princip att andra ska tvingas gå in och kompensera för negativa konsekvenser av det livsvalet, i detta fall via staten.

En sådan livsvalskompensation ryms inte inom någon liberal princip annat än en wäwä-för-annars är-du-är-dum-och-oliberal-princip. Och familjeformsprincipen är öht inte aktuell i de här fallen.

Sedan kan man ha staten att assistera vem som helst med befrukting på allehanda andra grunder men kom inte dragades med liberala. Fp-are gör sig oftast löjliga (men på ett otäckt och osympatiskt sätt) när de tar ord om liberalism i sin mun.

Jag har just i en annan artikel tagit del av forskning som säger att barn till ensamstående löper större risk att hamna i kriminalitet. Barn behöver två föräldrar, bl.a. för att se att man kan vara av olika åsikt men ändå leva tillsammans. Och bräckligheten hos skyddsnätet för barn med bara en förälder är en annan faktor.

Längtan efter en fru (kvinna) kan försätta berg. För många som inte kan få bilda parrelationer blir det en tragedi som påverkar hela deras liv.

De bortvalda männens realitet.

Har Bonnie någon empatisk lösning också för denna grupp.

Låt höra Bonnie.

Eller är det så illa att du bara bryr dig i djupet om de som saknar snopp.

Men karlar som ger bort sina spermier och inte bryr sig om sin avkomma. Dom verkar du gilla.

Sk "bra att ha män".

Först till Christer A: Att arbeta för jämställdhet och att vara radikalfeminist motverkar inte varandra. Tvärtom, att vara feminist är att arbeta för att kvinnor ska bli jämställda mannen. Att vara radikalfeminist är att anse att ojämställdheten beror på patriarkatet. Marion: Att barn till ensamstående löper större risk att hamna i kriminalitet är att sparka på de som ligger. Ensamstående mammor över hela vårt land gör ett enormt arbete med sina barn även om det finns en pappa som kanske för det mesta är frånvarande. Att barn hamnar i kriminalitet skulle kunna vara att ingen förälder eller vuxen finns i närheten eller bryr sig om men det är en annan historia. Viktigast är att barn får växa upp med kärlek från en eller två eller fyra föräldrar och andra viktiga runt om.

Låt barnen vara barn och respektera deras behov. Det är inte vuxnas behov av självförverkligande som skall styra. Barnen önskar sig faktiskt också en pappa.

IngMarie Bohmelin: Att arbeta för jämställdhet är att arbeta för lika rättigheter och lika skyldigheter, oavsett kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning.
Arbetar man för jämställdhet arbetar man för en könsneutral lagstiftning. Man anser att människan skall värderas utifrån sina meriter, inte utifrån kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning.
Radikalfeminismen och statsfeminismen har helt andra mål, fast jag kanske borde ha använt ordet tokfeminismen i stället

Men då borde ju ni liberaler strida för att muslimer och hormoner ska få ha månggifte! Varför ser jag då inga liberaler på barikaderna för detta?

#9 Petter Haraldsson, 2012-02-29, 22:50

"Men då borde ju ni liberaler strida för att muslimer och hormoner ska få ha månggifte!"

Förlåt, men hur tänker du nu? Menar du t.ex. att östrogen bör få gifta sig med t.ex. både testosteron, histamin, serotonin och oxytocin? Jag menar, är det inte svårt nog för en hormon att gifta sig med EN hormon? Förklara gärna för mig som är okunnig! Expandera mitt intellekt!

Ursäkta mig men KD har väl alltid stått för dessa principer så är det någon som splittrar så är det kvasiliberalerna. Föräldrar har bara skyldigheter inga rättigheter.
Kd är en klart lysande liberal stjärna i ett kompakt mörker då dom ser barnets rättigheter skilda från moderns och faderns. Feminismen ser barnet och kvinnan som en oskiljaktig enhet.
Du pratar om arbetslinjen. Men vafan har assisterad befruktning med arbetslinjen att göra?

Artikelförfattaren är som vanligt inte särskilt träffsäker i den här texten.