Romney får svårt att nå arbetarna i Michigan

Mycket står på spel för Romney i tisdagens val i Michigan. Det är hans hemmaplan. Även om Romney har varit guvernör i Massachussets, så betraktar han Michigan mer som sitt hem. Romney är född och uppvuxen där och hans far George Romney var Michigans guvernör på 1960-talet, en tid då bilindustrin och delstatens ekonomi blomstrade. Förlorar Romney i Michigan riskerar hela hans kandidatur att ifrågasättas. Om han inte kan vinna på hemmaplan, hur ska han då kunna övertyga övriga Amerika? Dessutom är Michigan en så kallad swing state (en delstat där valutgången är osäker) som kommer att spela en betydande roll i det kommande presidentvalet.

Romneykampanjen lägger nu ut nu stora belopp i Michigan – betydligt större än de drar in – för att försäkra sig om en seger. Den ekonomiska krisen har gått hårt åt Michigan och den amerikanska bilindustrin, som delstatens ekonomi till stor del vilar på. Romney beskylls ofta för att vara icke-autentisk och ge ett kallt och opersonligt intryck. Det är delvis därför så många republikaner fortfarande är så tveksamt inställda till honom. I Michigan har Romney visat sidor han inte tidigare visat. Han har varit betydligt personligare och talat om barndomsminnen, sin förkärlek för bilar och naturligtvis även sin far. Även om allt han säger är sant och genuint menat, så utnyttjar han samtidigt Michiganbornas nostalgi till en svunnen storhetstid. Detta är naturligtvis ingen slump, utan en del av Romneys strategi för delstaten.

Romneys utmanare Rick Santorum har inte alls samma koppling till delstaten, men det han saknar i familjeband väger han upp med att betona sina arbetarrötter och på att återuppbygga Amerikas industrisektor. Santorum, som stigit som en raket i opinionsmätningarna de sista veckorna, (något jag skrev om här på Newsmill nyligen) spelar till stor del på samma nostalgi som Romney, när han talar om blomstrande industrier.

Romney och Santorum har inte samma klassbakgrund. Romneys är god för mer än 100 miljoner dollar och hans far var guvernör och en gigant i bilindustrin. Santorum har ingen liknande förmögenhet, han har betydligt blygsammare rötter och han tar ofta upp att han är barnbarn till en kolarbetare. Även om båda kandidaterna är miljonärer så representerar de på sätt och vis olika klasser och just klasskillnad verkar spela en stor roll i republikanernas primärval. Detta är något nytt för det republikanska partiet och i detta avseende börjar det i således mer likna det demokratiska partiet. Det är förstås för tidigt att dra några större slutsatser men hittills är det så att Mitt Romney är betydligt starkare bland väljare vars inkomst ligger över delstatsmedianens. Hans starkaste väljargrupp är hushåll som tjänar mer än 100 000 dollar per år och ju högre upp man kommer på inkomstskalan desto starkare är stödet för honom. Santorum å andra sidan är betydligt starkare än Romney bland väljare vars inkomst ligger under delstatsmedianens.

Denna typ av skillnad dök upp i det demokratiska partiet för drygt 30 år sedan i samband med primärvalskampen mellan Walter Mondale och Gary Hart. 1984 var Mondale favoriten och han kandiderade på klassiska plånboksfrågor och hans bas bestod, i jämförelse med Hart, av proportionerligt fler låginkomsttagare, fackföreningsmedlemmar och afroamerikaner. Gary Hart gav Mondale en oväntat hård kamp och hans bas bestod av proportionerligt fler höginkomsttagare och välutbildade unga som var mer intresserade av miljö- och kulturfrågor.    

Denna utveckling kan spåras till den i decennier långa migrationen av fria yrkesutövare, akademiker och vetenskapsmän från det republikanska partiet till det demokratiska. Denna grupp tog med sig preferenser som var främmande för Roosevelts och Kennedys demokratiska parti. I och med kampen mellan Mondale och Hart slog partiets förändrade klasskomposition igenom på ett sätt som påverkade dess interna politik och sedan dess har demokratiska primärvalsväljare ofta samlats runt just klass.

I demokraternas primärval 1988 var Michael Dukakis höginkomsttagarnas kandidat och Richard Gephardt var låginkomsttagarnas. 1992 förlorade Paul Tsongas mer elitistiska budskap mot Bill Clintons semipopulistiska. Al Gores bas, vid valet 2000, bestod till stor del av fackföreningsrörelsen medan hans motståndare Bill Bradley hade en bas av högutbildade fria yrkesutövare. Vid valet 2008 var Hillary Clinton rostbältesdrottningen och hennes bas bestod till stor del av den vita arbetarklassen. Barack Obama var de vita högutbildade och fria yrkesutövarnas kandidat.

De olika demokratiska kandidaternas valprogram var också utformade efter deras specifika väljargrupper. Gephardt var exempelvis mot frihandel och Tsongas ville göra nedskärningar i välfärdssektorn. Men sakfrågorna är i detta sammanhang kanske inte det viktigaste. Minst lika viktigt var den klass de olika kandidaterna medvetet eller omedvetet gav uttryck för. Vissa kandidater var mer bekväma i en arbetarmiljö och andra var mer bekväma på cocktailparties. För väljarna var det i regel ingen konst att skönja de olika kandidaternas socioekonomiska och kulturella bekvämlighetsnivåer. Bill Clinton var exempelvis väldigt obekväm i militära sammanhang och hans oförmåga att göra honnör på rätt sätt kan ses som ett uttryck för detta.

Republikanerna kan fram till i dag egentligen inte uppvisa ett liknande mönster. Normalt sett så brukar de nominera etablissemangets utsedda kandidat. George H.W. Bush, Bob Dole, George W. Bush och John McCain hade betydande stöd av republikaner från alla inkomstgrupper. Några av de mer radikala kandidaterna som Pat Robertson, Pat Buchanan och Mike Huckabee fick dock den proportionerligt större delen av sitt stöd från låginkomsttagare.     

Flera orsaker gör att det ser annorlunda ut i år. Romney har, i alla fall hittills, inte stöd från alla inkomstgrupper. Han personifierar på sett och vis Wall Street. Oturligt nog gör han det i en tid då knappt någon verkar gilla Wall Street. Gruppen republikanska låginkomsttagare, som har en tendens att rösta mer konservativt och till och med reaktionärt i sociokulturella frågor, har dessutom växt i storlek i jämförelse med gruppen republikanska höginkomsttagare. Detta beror delvis på att den utbildade övre medelklassen har blivit mer demokratisk och den vita arbetarklassen mer republikansk.

Om det nu blir ett tvåmannarace mellan Romney och Santorum kommer förmodligen klassklyftan inte bara bestå utan även öka. Egentligen är det inte så stor skillnad mellan Romney och Santorum när det kommer till deras politiska åsikter. Båda kandidaterna var emot det enorma stödpaketet för att rädda bilindustrin under den ekonomiska krisen. Romney var dock för stödpaketet för att rädda Wall Street. Det var inte Santorum och han kampanjar nu i Michigan som en republikansk arbetarklasshjälte. Han vill framstå som en principfast man med arbetarrötter som vill sänka skatterna på amerikanska industrier. Han lider även på ett övertygande sätt med arbetarna i delstaten och hans socialkonservatism påminner nog många av dem om den religiösa och patriarkala ordningen som till stor del kontrollerade arbetarklassens liv då ekonomin blomstrade.

Romney har många fördelar i Michigan på grund av sin stora välfinansierade organisation och sina kontakter i delstaten. I den sista debatten innan valet var han stark och tillsammans med Ron Paul, som mer eller mindre verkar ha ingått en valtaktisk allians med Romney, fick de Santorum att ägna en stor del av sin tid till att försvara sig. Som det ser ut nu kommer Romney förmodligen att vinna i Michigan, men frågan är om han får stöd av arbetarna.

Romney blir ofta beskylld för att vara oförmögen att relatera till vanliga amerikaners liv. I en debatt för ett par månader fick han, av en nyck, för sig att han ville slå ett 10 000 dollars-vad med en av sina motståndare. Och när Romney nyligen pratade om sin förkärlek för bilar nämnde han att han körde en Mustang, en Chevy pickup och en Dogde och att hans fru Ann kör ett par Cadillacs. Det är den här typen av incidenter som gör att många menar att Romney inte kan relatera till många amerikaners ekonomiska verklighet. Oavsett om han vinner i Michigan så ser han för många nog mer ut som den chef som dök upp och lade ner fabriken, än arbetskollegan man tar en öl med efter jobbet.  

Björn M. Ottosson (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43414

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Republikanerna kan bara bli räddade av tea-party rörelsen. De har blivit kapade av storbolag med egen agenda. Obama kommer naturligtvis vinna lätt då karismatiska republikaner verkar vara en bristvara.

Permalänk | Anmäl #1 PerKQ, 2012-02-28, 07:03

Bra analys. Det är ovanligt att läsa nåtot sådant i Sverige idag. Den enda övriga med viss kunskap är Britt-Marie Mattson på GP.

Permalänk | Anmäl #2 Sten Figaro, 2012-02-28, 10:29

"I den sista debatten innan valet var han stark och tillsammans med Ron Paul, som mer eller mindre verkar ha ingått en valtaktisk allians med Romney"

Ja, den frågan har ställts en hel del i amerikansk massmedia och lika ihärdigt förnekats av Ron Paul. Det faller även på sin orimlighet eftersom dels Ron Paul inte kommer att agera mot sin övertygelse, dels på att Ron Pauls anhängare inte heller kommer att rösta mot det de tror på.

Vissa spekulationer bygger på att Ron Pauls son Rand Paul skulle erbjudas vicepresidentposten om Ron Paul skulle säga sig stödja Mitt Romney. Åt det har Ron Paul bara skrattat och sagt att han knappast behöver skaffa ett jobb åt sin son.

I övrigt angående artikeln har jag lite svårt att tro att amerikanska väljare skulle gör en sådan djuplodad analys av kandidaterna som Björn M. Ottosson gör.

Större delen av vem de kommer att rösta på ligger nog i den reklam och hur stor genomslagskraft den kan ges. Med banken J.P. Morgon i ryggen slår Mitt Romney alla andra med hästlängder i denna fråga. Vilka som nås av denna reklam kan man se i åldersfördelningen i Michigan. Det sägs att de över 45 år är de som utbildar sig om kandidaterna via reklam och de under 45 år via Internet.

Själv tror jag att valet till republikansk kandidat kommer att stå mellan Mitt Romney och Ron Paul på slutet. Vore kul om Björn M. Ottosson kunde stoppa in alla kandidaterna i sina analyser.

Fast på slutet lär det visa sig att det man tycker vara logiskt visar sig var allt annat än logiskt.

#1 PerKQ

Enligt The Rasmussen Reports skulle både Mitt Romney och Ron Paul slå Obama vid ett val idag. Det blir nog ett val utan någon förutbestämd vinnare.

Permalänk | Anmäl #3 Göran Axelsson, 2012-02-28, 10:40

Det är ganska skrämmande att läsa the rasmussen reports och f åreda på att dom förmodligen skulle gå om obama. Jag menar, vad har obama gjort för fel? Jag kan inte hitta något som han direkt har misskött sig med? När försvann förtroendet?Mvh, AxelTandblekning

Permalänk | Anmäl #4 Axel Stork, 2012-02-28, 14:12

Om båda var emot stödpaketet för bilindustrin så finns risken att båda kommer att ta bort det och Michigan kommer att kollapsa.

Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Permalänk | Anmäl #5 Anders Olsson, 2012-02-28, 15:49

#5 Anders Olsson

Vad båda ville vara att bolagen skulle försättas i en normal konkurs. Därefter skulle man ha rekonstruerat företagen och resultatet hade blivit detsamma som idag med den stora skillnaden att det hade blivit ett antal miljoner dollar mycket billigare. Nu slängde Obama in stället en massa pengar i sjön.

Permalänk | Anmäl #6 Göran Axelsson, 2012-02-28, 16:35

#4 Axel Stork

Förtroendet försvann i och med att han inte infriar sina vallöften och att han mer eller mindre gör tvärtemot det han sade sig skulle göra.

Permalänk | Anmäl #7 Göran Axelsson, 2012-02-28, 16:58

Kan man satsa pengar på vem som vinner? Det måste bli bra odds för Obama om det är så många med en så orealistisk syn på resultatet.

Permalänk | Anmäl #8 PerKQ, 2012-02-28, 21:53

Jag har kollat man kan få 10$ för satsade 6$. Jag kommer satsa ca 30 000 kr.
20 000 kr i vinst kan vara bra att ha när jag ska ha semester.

Permalänk | Anmäl #9 PerKQ, 2012-02-28, 22:01

Med facit i hand nu kan jag konstatera att Mitt Romney vann i Michigan och Arizona utan några som helst problem.

Av "exit poll" kan jag konstatera att USA:s ekonomi var den viktigaste frågan för de röstande.

Mitt Romney har en ekonomisk plan (om han har någon egentligen för han byter åsikter snabbare än de flesta byter underkläder) som inte kommer att minska USA:s statsskuld och utgifter i den offentliga sektorn.

Om folks uppfattning om USA:s ekonomi är så dålig, jag då lär det väl bli höga odds på Obama.

Permalänk | Anmäl #10 Göran Axelsson, 2012-02-29, 11:14