Att använda epitetet "tok" om en åsiktsriktning som man inte delar, är lågt. Det är vare sig trevligt eller hederligt att insinuera psykisk sjukdom hos meningsmotståndare.
Speciellt om man är psykiater. Speciellt om man tycker att andra målar med för breda penslar. Tokhöger, hur smakar det?
Eberhard borde koncentrera sig på sitt arbete, och inte använda sig av sin yrkesroll för att torgföra diverse tokhögeridéer.
Permalänk | Anmäl
Maria Näslund, 2012-02-25, 09:28
Ja detta speglar den mänskliga förmågan att skylla allt på andra, sk projicering. Ett särskilt utbrott av den sorgliga förmågan pågår just nu i Kongo Kinshasa, där barn tros vara häxor och demoner av sina föräldrar. Dessa anses då behöva ta död på en familjemedlem för att själva överleva. Enligt en rapport från UD, så finns det epidemi av den föreställningen i huvudstaden och tiotusentals barn har blivit gatubarn, fördrivna från sina hem.
Ett sådant fall har uppdagats i vårt land i Borås och där kolliderar nu föreställningen om att föräldrarna måste få ha sin kultur, vilket står emot att barn inte får utsättas för misshandel.
Vad gäller män mot kvinnor, så är detta en föreställning som vi har fått från 1800-talet då borgerliga kvinnor ville ha annorlunda liv och inte vara förtryckta av män. Det märkliga är att denna föreställning lever kvar när vi nu sedan länge har ändrat vårt samhälle till att män och kvinnor har samma möjligheter.
Men som sagt det är den gamla förmågan att projicera och inte se vad man själv håller på med som är i full verksamhet. Skyll på det motsatta könet. Ta inget ansvar för vad du själv gör. Det är de andras fel. Denna urgamla egoistiska och narcisisstiska förmåga ha orsakat krig och annat elände.
Någon gång kanske mänskligheten kommer att ta sig förbi denna inre psykologiska grind, där vi inte längre behöver lägga allt elände på omvärlden, för att höja upp oss själva till himlen.
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2012/02/morka-makter.html
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2012-02-25, 09:33
Eberhard surar ihop och det gör han rätt i! Nu leder artikeln förmodligen till ett kommentarfält som bekräftar (och hon känner sig bekräftad...) Bratts tes om feministhat och det är ju trist, men samtidigt bara en bekräftelse på det Eberhard uttrycker ungefär som att en slags tokstollar skickar hatmejl till andra slags tokstollar och det får de väl stå ut med - vi andra suckar.
Vad som är riktigt trist är att Bratt och hennes gelikar faktiskt försvårar jämställdshetsarbetet. Eller som en ung närstående motiverade att hon lade sin röst på Feministiskt Initiativ: ja, jag VET, men jag måste ju markera på något sätt.
Permalänk | Anmäl
sören holdar, 2012-02-25, 09:37
I riksdagssvalet 2010 fick Feministiskt initiativ 0,40 procent av rösterna. Enligt Anna-Klara Bratts logik så hatar 99,60 procent av folket feministerna.
Jag tror inte att det är så många som hatar feminister, det är bara det att de inte håller med i tokiga, överdrivna, ohållbara argument.
Jag tycker att det är tragiskt att det uppstår onödiga motsättningar mellan kvinnor och män på grund av överdrifter från båda håll.
Män och kvinnor kan ha ett väldigt trevligt samarbete, trevliga samtal och trevlig samvaro om inte överdriven misstänksamhet och fördomar är i vägen.
Permalänk | Anmäl
Bengt Almstedt, 2012-02-25, 09:36
#1 Maria Näslund – Kommentar: ”Att använda epitetet tok om en åsiktsriktning som man inte delar, är lågt. Det är vare sig trevligt eller hederligt att insinuera psykisk sjukdom hos meningsmotståndare…”…!?
Egendomligt! Jag har jobbat inom psykvården också men aldrig hört ”tok” användas som beskrivning på en patient med någon typ av psykisk problematik.
Däremot har jag hört folk säga ”jag är helt tokig i choklad” eller som man säger att någon är pryltokig. ”Tokfeminism” är ett precis lika etablerat begrepp och inte olikt ”bög” som ingalunda refererar till psykisksjukdom även om man menat en gång i tiden att det är avvikande. ”Tok” betyder enligt min mening endast att ett fenomen är i strid med sunt förnuft. Inte skulle du ringa efter hjälp om du hörde att någon är sportdåre eller?
Jag tror snarare att din verklighetstolkning inklusive hur du tolkar David Eberhards artikel är sentimentalt fragil. Det är inget fel att känna mycket, stort och brett men det är ingenting som vi andra nödvändigtvis uppfattar som rationellt informativt…eller ens sensibelt attraktivt…lika litet som att en notorisk exhibitionist skulle uppfattas som fysiskt attraktiv.
Maria: Tokhöger, hur smakar det?
Chris: Det låter kanon! Det gäller bara hitta rätt sammanhang i ens övriga text och resonemang för att ge det även litet verbal rekyl.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2012-02-25, 09:49
Har kvaliteten på skribenter som skriver på tidningarnas debatt och ledarsidor sjunkit drastiskt jämfört med för 30 år sedan? Det är många rätt-så-unga kvinnor som skriver. Det behöver inte ha något samband. Fast om jag drar slutsatser lika lätt som Bratt m.fl. så finns det ett samband.....men så gör jag förstås inte.
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-02-25, 09:59
Utöver att David Eberhards artikel träffar mitt i prick på tokfeministers publika profilering som rent effektsökeri…
…så förstår jag överhuvudtaget inte hur Anna-Klara Bratt och Maria Sveland skulle kunna vara så hatade. Nu har jag visserligen inte lyssnat på Anna-Klara Bratt men jag lyssnat på Maria Sveland som var en högst sympatisk upplevelse.
Men det gör mig inte det lilla minsta mer positivt inställd till tokfeminism för den delen.
Samtidigt som jag anser att det behövs verbala pennvässare även i form av tokigheter för att vi ska kunna bilda klarare uppfattning mot deras tokiga resonemang som testplatta. Och andra sidan ska det ju finnas alla sorters i Herrens hage, även Batikhäxan med sin syn på saker och Anna-Klara Bratt, Maria Sveland med sina respektive.
Vad vi ska lära oss är att skratta och inte vara så lättkränkta av att människor kan driva med saker eller tänka och tala tokigheter. Jag efterlyser den gamla goda tidens ironi och sarkasm med en stor gnutta humor! Satsa hellre på sarkasm med glimten i ögat än acidism med sura miner.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2012-02-25, 10:06
#1 Maria Näslund
Men om man som psykiatiker iakttar ett beteende som överrensstämmer med en psykiatrisk diagnos, bör man inte säga det då? Vem annars skulle kunna berätta det om inte en psykiatiker?
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2012-02-25, 10:01
#1 Maria Näslund.
Och detta är den mest relevanta aspekten i artikeln?
Permalänk | Anmäl
Sven Svensson1, 2012-02-25, 10:04
Lätt att hålla med artikelförfattaren. Om man upplever att man angrips av horder av hatande breivikare, så vittnar det om en aningen problematisk världsbild. En uppdelning i en idealiserad god del och en demoniserad extern ond del. En sådan här ond/god- uppdelning brukar hänga ihop med en tendens att uppfatta det externa onda som en sammanhängande struktur. Därför upplevs Breivik som en manifestation av något som ingår i hela strukturen. Att kalla Pär Ström för Breivik är därför enbart logiskt.
En psykologisk förklaring är att ideologin är en rationalisering av en internaliserad aggression. Något som de snabba ombyten mellan angripar- och offer rollerna, tyder på. I samma artikel riktar man rasande angrepp på motståndarna och beklagar sig över att ingen försvarar en mot det massiva hatet.
Till syndromet med en ideologisk identitets struktur hör också att förmågan till självreflektion sätts ur spel och därför kan man inte heller omfatta tanken på att lika spelregler ska gälla för alla i debatten.
Permalänk | Anmäl
Evert Everhard, 2012-02-25, 10:24
En viktig pusselbit som belyser Anna-Klara Bratts bristande demokratisyn är att hon som chefredaktör har engagerat Researchgruppen för att kartlägga sina politiska motståndare (bl.a. Pär Ström och Pelle Billing). Researchgruppen leds av Martin "1915" Fredriksson, en veteran inom våldsvänsterorganisationen AFA. Martin Fredriksson är dömd för två fall av misshandel av politiska motståndare och har varit misstänkt för mordbrand.
Även bland de reportrar som gjorde kartläggningen åt Feministiskt Perspektiv och som skrev artiklarna som publicerades i webtidningen så återfinns personer med kopplingar till AFA. Bland annat Mathias Wåg.
Detta är alltså den typen av våldbejakande vänsterjournalister som Anna-Klara Bratt umgås med och engagerar för att bedriva åsktsregistrering av sina politiska motståndare. Då inser man vilken bristande syn på demokrati och yttrandefrihet som karakteriserar både henne och den feministiska tidning hon är chefredaktör för!
Permalänk | Anmäl
Medborgare X, 2012-02-25, 11:02
En konsekvens av sekulariseringen i Sverige är att samhällsfrågor som borde kunna diskuteras på ett rationellt sätt nu istället får en tydlig religiös laddning. Om man kokar ner Anna-Klara Bratts resonemang till botten så tycker jag att de till slut går ut på att hon och hennes meningsfränder är heliga och att de som har andra åsikter är oheliga. Detta är sannolikt också förklaringen till de hårda utfallen hon gör mot sina opponenter som hon bl.a. jämför med Breivik (dvs. Satan i en religiös kontext). Det handlar alltså inte längre om vad som är sant eller om hon kan ha fel och därför bör korrigeras. Ämnet är nu istället plötsligt vedersakarnas personliga karaktär.
Ju mer sekulariseringen och ateismen breder ut sig ju mer tror jag att vi kommer att se av det här. Människan upphör nämligen inte att vara en religiös varelse bara för att religionen officiellt har uteslutits ur det offentliga samtalet.
Permalänk | Anmäl
Elin Eriksson, 2012-02-25, 11:24
Att slänga sig med psykiatrisk terminologi har närmast blivit kutym i mediala sammanhang: plötsligt är alla experter på det mänskliga tillståndet! Detta dilettanteri är inte bara irriterande (då journalister, krönikörer, kåsörer och gemene man söker plocka pluspoäng i föreställningen om att dessa termer ger ett intellektuellt och skarpsynt anslag - i.e. föreställning om att ha "avslöjat något", och "kunskapen" (referenserna till wikipedia tenderar dock att utebli) att namnge "upptäckten" med en exotisk diagnos), vi vet dessutom att fackterminologin ofta tvingas undergå eufemistiska rekonstruktioner för att återvinna den logiska konsistens som urlakats i.o.m. att dessa termer blivit allmängods. Nu är D.E. kvalificerad yrkesföreträdare, och så långt är väl allting gott! Vem är jag att avvisa hans "expertutlåtanden"?
I intresset av att få perspektiv på sammanhanget vill jag hänvisa er till den internationella genusforskningen - Prof. Barbara Fawcett (2000) ger, mer referens till Faith (1994), en upplysande bild av feminismens historiska utveckling. Delar av denna bild har onekligen bäring på den svenska genus-/feminismdebatten: I.o.m den "andra vågens" feminism skedde en förändring - kvinnor gick från att objektifieras som "manlig egendom" till att objektifieras som "offer". Denna viktimisering förstärkte bilden av kvinnor som utsatta och svaga, dvs. en privilegierad position utifrån vilken kvinnor äger rätten att utkräva ansvar för ojämlikhet. För att hårdra det: det är alltså denna offeridentitet som legitimerar varje anspråk på tolkningsföreträde, och som fördömer varje kontring som kommer fr. de människor som känner sig kränkta av en överdimensionerad bild de inte kan känna igen sig i. Den svenska genusdebatten är i många avseenden översensitiserad.
Permalänk | Anmäl
u_20689, 2012-02-25, 11:19
David Eberhard har satt fingret på exakt rätt ställe. Jag är ju rätt flitig debattör här i genusfrågor, och jag kan ju bara gå till mig själv och säga at jag inte alls hatar tokfeministerna. Jag är förundrad över "de andra" människornas tystnad, dem som ohämmat låter dessa vanföreställningarnas kamikazepiloter haverera hela jämställdhetsarbetet. Om de kämpar på kanske de kan nå en 100%-ig tillväxt de kommande 10 åren, dvs de kanske kommer att stödjas av 2% av befolkningen..... Under tiden får vi andra kvinnor och män jobba, tjäna pengar, gifta oss och få barn, åka till solen på semesterresa och bygga på våra hus.Eberhard skriver: "de allra flesta kvinnor och män i Sverige skulle definiera sig som feminister om det inte vore för att sådana som hon själv och Sveland hade gett rörelsen dåligt rykte". Sant i viss mån, men ännu närmare sanningen är det att motståndet mot feminismen ökar ständigt p.g.a. den oerhörda mansdiskriminering som råder överallt. Där gör Ström och Billing ett verkligt bra arbete som sätter fingret på de systematiska orättvisor som hela tiden curlar kvinnor. Att det behövs reflekterar kvinnors förmåga dåligt, och konserverar i feminismens namn, uppfattningen att kvinnor inte klarar konkurrens utan hjälp. Faktum är att jag tror att många anställda med kvinnliga chefer har svårt att respektera dessa då man vet att de är "inkvoterade". Snacka om att feministrörelsen borrar hål i botten på den båt de sitter i, och ingenting begriper de.
Permalänk | Anmäl
Jan Wiklund, 2012-02-25, 11:29
Artikelförfattaren skriver: "Men idag är det mycket få som hatar Sveland och gänget. Istället gäspar man."
Det är väl bara att kolla igenom artiklarna på NM eller andra medier för att konstatera att så inte är fallet. Att det dröser in hatiska kommentarer är inget man kan bestrida anser jag. Obehagligt tycker jag.
Vidare skriver artikelförfattaren: (Göran Hägglund) "I den utmålades även han som en av Anders Behring Breiviks hejdukar." Visa gärna var i Svelands artikel som Hägglund beskrivs av Sveland som en av Breiviks Hejdukar. Nämns ens Hägglund? Jag kan inte minnas det.
Artikeln är enligt mig full av självmotsägelser och faktafel.
Permalänk | Anmäl
Martin, 2012-02-25, 11:39
>15 Elin Eriksson – Kommentar: ”Om man kokar ner Anna-Klara Bratts resonemang till botten så tycker jag att de till slut går ut på att hon och hennes meningsfränder är heliga och att de som har andra åsikter är oheliga.”
Det må jag nog säga att det var klokt resonerat!
Det finns tydliga undertoner av hängiven hädelseretorik i Anna-Klara Bratts argumentation mot sina meningsmotståndare. Det är endast den emotionellt förankrade hädelsen som förmår driva människor till ytterligheter såsom att hämningslöst demonisera sina opponenter samtidigt…
…som det skulle förklara den paradoxen varför andra typer av heligheter undgår deras hätska angrepp. Heligheter (och då menar i en helt abstrakt lydelse) brukar ju vara känsliga för andra dito även om de utgår från helt andra ideologiska och/eller religiösa auktoriteter. Den islamiska världens ”heliga” syn på kvinnors roll tycks inte ens här i Sverige besvära Anna-Klara Bratt lika mycket som den svenska mannens ”ohelighet”.
Detta faktum att svenska feminister visar sådan passivitet när det gäller muslimska kvinnor har bland annat Bahareh Andersson (med rötter i den muslimska världen) kritiserat skarpt och ställt frågor men tydligen aldrig fått någon respons från de svenska feministernas håll.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2012-02-25, 11:51
Svelands text har jag själv kritiserat på NM för att vara svepande, så här vill jag ta mig an Eberhards text.
"Att företräda en uppfattning att man uppnår jämställdhet genom att förorda att alla ska vara likadana när all modern biologisk kunskap tydligt visar att det finns klara biologiska skillnader mellan man och kvinna från början, är naturligtvis inte bara dumt. Det är djupt antiintellektuellt i ordets egentliga betydelse."
Eberhard ger inga som helst belägg på att Bratt eller Sveland har uttryckt uppfattningen att jämställdhet ska uppnås genom att alla ska vara "likadana". Eberhard definierar heller inte vad han menar med "likadana", eller vad han menar att Bratt och Sveland skulle mena med "likadana". Antyder han att Bratt och Sveland skulle påstå att det inte finns biologiska skillnader!? Tänk om det är så att Bratt och Sveland inte betraktar de självklara biologiska skillnaderna, som är uppenbara för var och en, som ett hinder för att ta i tu med till exempel löner, obetalt arbete i hemmet, eller stereotypa könsrollsuppfattningar som drabbar både män och kvinnor!?
Eberhard: "Om jämställdhetsarbetet gick ut på att alla män och kvinnor skulle beredas samma möjligheter och tog hänsyn till de medfödda olikheter som alla, utom extremfeministerna, vet om finns, skulle vi sannolikt få en närmast hundraprocentig landsomfattande konsensus kring att detta är viktiga frågor."
Vill Eberhard förtydliga vilka medfödda olikheter som jämställdhetsarbetet ska utgå ifrån och på vilket sätt? Vill Eberhard påstå att Bratt och Sveland inte känner till att kvinnor föder barn!? Jag vill nog anta att feminister som Bratt och Sveland strävar efter att barnafödandet inte ska begränsa deras möjligheter.
Eberhard antar att Billing och Ström inte får färre hatmail än feministerna. Bägge har förolämpats av en del feminister på ett sätt som jag finner ovärdigt, men har de drabbats av mordhot som Tiina Rosenberg? Var de tvungna att ändra sina vardagsrutiner? Jag skulle anta att hoten och hatet mot feminister är större och grövre. Men det är en empirisk fråga som vare sig jag eller Eberhard kan säga något mer om utöver det som offentliggörs.
Så till sist tittar vi lite på Eberhards centrala debatteknik som jag överlåter åt någon retorikexpert att kategorisera:
"fundamentalistiska feministvänner"
" tokvänsterfeministerna"
"gravt narcissistisk patient"
"tokfeministernas"
"extremfeministerna"
"fundamentalistiska tokstollevänner"
Permalänk | Anmäl
Niclas Kuoppa, 2012-02-25, 11:48
#1 Maria Näslund.
Är nån som är tokkär en person som har en psykisk sjukdom?
Permalänk | Anmäl
Anders Olsson, 2012-02-25, 12:24
En härlig morgonstund med denna eminenta artikel som underhållning. Klockren analys om sk "tokfeminismen" och deras gelikar.
Permalänk | Anmäl
Bertel Kevin, 2012-02-25, 12:33
Det finns ett särdrag hos feminister som Sveland och Bratt som är i det närmsta övertydligt; nämligen tron på en slags kollektiv ondska och en svartvit värld.
I dessa feministers ögon måste allt som inte går i linje med den egna uppfattningen därför bero på ondska och hat. Aldrig har de förmågan att ta in andra förklaringsmodeller eller att se på saken ur ett annat perspektiv än det egna.
Och det är i denna stora ondska de ser sina strukturer, kopplingar, mönster och vips så har Hägglund blivit bästa polare med en massmördare. Beteendet är mycket typiskt för fanatiker – människor med en extremt polariserad världsuppfattning.
Det är något mycket tragiskt med denna konfliktideologi som förhärskar bland feminister. För den bygger på att ställa människor mot varandra, att spä på förakt och aggressivitet. Den skapar ständigt nya och högre murar i debatten om jämställdhet.
På många sätt är det ett sorgligt eko från det sämsta 1900-talet hade att erbjuda. Därför står Bratt och Sveland betydligt närmre Anders Behring Breivik än de personer som de själva anklagar.
Permalänk | Anmäl
Joakim Johansson, 2012-02-25, 12:34
Eberhardt.
Nog det mest klockrena jag läst i debatten.
Jag känner hur en undertryckt, dock inte förtryckt, grupp kvinnor och män reser sig ur aksan och sätter ner foten. Upp stiger ansvarsulla, sympatiska män med barns och kvinnors bästa för ögonen, och starka, självständiga kvinnor som lagt koffffftan åt sidan och tar sin plats i samhället i ett gynnsamt samarbete.
Kvinnor som har rätt att vara Blondinbella och män som har rätt att vara Bosse Bildoktorn, utan att någon ska ifrågasätta varför de inte valde annorlunda.
Anna-Klara Bratt och Maria Sveland väljer att spela ut offerkoftan till det bittra slutet. Som är nära, för den epok som utgjorts av Schymanskan som grillade 100' som en feministisk manifestation eldade upp hela feministrörelsen i PR-jippot.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2012-02-25, 13:14
De svenska "feministerna" (eller de som har kidnappat titelt rättare sagt), driver deras tes i syfte att berättiga deras egen existens. Trots att en ytterst liten minoritet av svenskarna faktiska överhuvudtaget bryr sig, får de oproportionerligt mycket utrymme i media.
Precis som nazister, kommunister och islamister, kan denna minoritet av tokstollar ignoreras. Det är oerhört tröttsamt med denna pseudointellektuella debatt som är så oehört intetsägande och löjlig. Detta är en av anledningarna till att jag inte prenumerar på DN längre.
Sverige behöver en rationell samhällsdebatt som inte styrs av ett gäng tokstollar på yttersta vänsterkanten. Ointressant.
Lyckligtvis finns internet nuförtiden, för vem behöver egentligen DN debatt eller DN:s kultursidor när det går att hitta betydligt mer intressanta och relevanta diskussioner på internetforum. Lägg ner presstödet så att DN och andra fossiler kan gå i graven, tillsammans med extremfeminismen som lever på konstgjord andning (dvs skattepengar).
Vad skiljer egentligen en feminist från en parasit?
Permalänk | Anmäl
Daniel Karlsson, 2012-02-25, 13:23
#1 Maria Näslund
Om offentliga debattörer som försöker påverka politiken och samhällsutvecklingen uppvisar tecken på psykiska störningar/sjukdomar genom sitt deltagande i debatten är det absolut relevant att påtala detta. Tänk om Hitler hade kunnat stoppas genom att någon påtalat hans psykiska störningar innan det var försent!
Permalänk | Anmäl
Lisa Svensson, 2012-02-25, 13:35
#20 Niclas Kuoppa
"Så till sist tittar vi lite på Eberhards centrala debatteknik som jag överlåter åt någon retorikexpert att kategorisera:"
De delar du nämner skiljer sig inte från vanliga proffsdebattörers retorik. Det är bara att läsa någon ledarsida eller krönika i en dagstidning så kommer du finna precis samma sak, men dock inte ordagrant.
Permalänk | Anmäl
Lisa Svensson, 2012-02-25, 13:39
Jag reagerar också på ordet "tok". Det finns justare sätt att uttrycka sig på. Men till saken så håller jag med om att hopklumpandet av allsköns människor, Breivik, de som stundtals hatar och vanliga meningsmotsåndare, har gått för långt. Jag håller helt med om Eberhards antagande att nästan alla skulle vara feminister om fokus var vanlig jämställdhet. Tillbaka till stödstrumporna.
Ström och Billing behöver bemötas med sakliga argument, det är riktigt. Det verkar som om motståndarna är för chockade av deras låga argument för att kunna debattera juste med dem.
Permalänk | Anmäl
Marion, 2012-02-25, 13:40
För att förstå människor med ideologitro bättre så kan man dela upp ideologin i två olika aspekter, dels ideologins innehåll och dels i individernas relation till ideologin. Den senare aspekten klarläggs t.ex av en jämförelse mellan en arbetares och akademikers vänsterideologier. I det förra fallet finns en anknytning till den upplevda omgivningen, i det senare har ideologin en relation till den inre världen.När förskjutning i relationen med tiden har skett så upplevs politiska rörelser som förändrade, trots att retoriken är snarlik. Något som t.ex äldre feminister vittnar om.
När vi fokuserar på relationen till ideologin så blir det också lättare att se varför politiska antagonister kan påminna så mycket om varandra. Ideologins uppbyggnad kan vara närmast identisk, bara med omkastade sympatier och antipatier.
När relationen till ideologin är stark så kan den likställas med ett beroendeförhållande som man är beredd att försvara med alla medel. Ideologin blir del av jaget och man reagerar på kritik som på en attack mot personen.Relationen till omvärlden blir i praktiken till en form av solipsism, där nya objekt nog införlivas men deras egenskaper definieras utgående från ideologin. Typiskt så påverkar den här internaliseringen också hur man uppfattar begreppen. Det sker en omkastning så att symbolerna upplevs som konkreta medan fenomenen blir abstrakta.När begreppen upprätthåller verkligheten blir också det politiskt korrekta språket viktigt.
Det tragiska är att allt kan börja uppfattas som politik och världen förvandlas till ett stort slagfält.
Permalänk | Anmäl
Evert Everhard, 2012-02-25, 13:52
#29 Lisa Svensson
Referera gärna till en ledarsida i någon av dagstidningarna där man uttrycker sig på detta sätt. Jag har aldrig sett det i alla fall.
Att artikelförfattaren använder sig av förnedrande och demoniserande uttryck visar ju bara relevansen i den kritik som han och hans åsiktsvänner fått utstå.
Permalänk | Anmäl
Martin, 2012-02-25, 13:57
#20 Niclas Kuoppa, "mordhot mot Tiina Rosenberg"?
Tror inte att en sådan osannolik person som Tiina Rosenberg skulle få ett mordhot på allvar. Däremot har hon hotat personer vid sina framträdanden på det mest otrevliga sätt. Härskarteknik utövat på det mest tydliga sätt. En av "tok"feministernas stora (och absurda) galjonsfigurer.
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-02-25, 13:59
Att beskriva "tok" eller "radikal" eller "stats" feminismen (är det samma sak?) såsom den är, är bara det en aktion som får stämpeln "hat". Att föra fram argument mot dess existens är "förföljelse". Att bara höja rösten och försvara sig mot påhopp kallas "patriarkatets förtryckarmekanism".
Varför säger jag så? Ligger det i blodet eftersom jag är en vit medelålders heterosexuell man ? Så är det nog, så är det nog!
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-02-25, 14:12
David Eberhard, tack för en ypperlig artikel.
Har radikalfeministerna bidragit på något sätt själva till det uppskruvade tonläget?
Nedanstående video gjordes för att marknadsföra Göteborgs SCUM-festival (vilken föregick den mer uppmärksammade föreställningen med Turteatern). Filmen gjordes enligt uppgift med skattemedel. Filmhandlingen beskriver ett reguljärt mord/avrättning där en ung kvinna oprovocerat skjuter en ovetandes man flera gånger bakifrån i huvudet med en Magnumrevolver. Mordet följs av textuppmaningen "DO YOUR PART".
http://www.youtube.com/watch?v=zHHNAIpuGqc
Är detta konst och så fall på vilket sätt?
Jag hoppas att länken inte tas bort då den faktiskt avspeglar hur långt skattesubventionerad radikalfeminism gått i Sverige. Var går nästa gräns för radikalfeminsmen och vilken innebörd har egentligen begreppet "hat" för dessa?
Permalänk | Anmäl
Bengt B., 2012-02-25, 14:36
Jag hatar sexister, det har feministerna lärt mig att göra. Många feminister är sexister, då får de skylla sig själva.
Permalänk | Anmäl
Snälla, 2012-02-25, 14:36
>30 Marion – Kommentar: ”Jag reagerar också på ordet "tok". Det finns justare sätt att uttrycka sig på.”
Vi behöver absolut inte vara justare än så! Ty det handlar endast om smaksaker och…
…de sentimentalt lättstötta fragiliteterna till debattörer har inget tolkningsföreträde vad som är den rätta standarden i det avseendet. Det finns folk som ser sig själva som tokförälskade och då kan man förvisso vara kalla någon tokfeminist också.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2012-02-25, 14:41
#20 Kuoppa
Tillägg. Observera att Rosenberg totalförnekade händelsen i Lund för reportern, trots 30 vittnen.
Det måste ändå betraktas som värst av allt. Att inte stå för sina handlingar.
Permalänk | Anmäl
Sven Stromitzky, 2012-02-25, 15:40
Goodwins lag säger inget om att förlora. Vad är det för dumheter?
Goodwins lag säger att ju längre en nätdiskussion pågår desto närmare kommer man sannolikheten 1 att någon kommer jämföra sina meningsmotståndare med Hitler eller nazismen.
Permalänk | Anmäl
Max Jernberg, 2012-02-25, 15:47
#35 Bengt B
Såg din länk. Det är ju helt enkelt för djävligt. Vad hade hänt om rollerna varit omvända?
Nej, nej, nej. Feminismen måste vara en rörelse i fullständigt förtvinande. Det går inte att kvinna och man intar en sådan position till varandra. Vi behöver varandra.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2012-02-25, 16:36
#42. Christina Lundqvist. Det är sorgligt att i världens mest jämställda land se hur en ursprungligen sund och berättigad kvinnorörelse övertagits av extremister. Dessutom ges de mer eller mindre obegränsat utrymme i landets media, såväl tidningar som television. Exempelvis SCUM hyllas i dessa media nästan uteslutande som stor konst och de som inte håller med om detta "hatar".
Permalänk | Anmäl
Bengt B., 2012-02-25, 17:18
Jag hatar dem iaf.
Permalänk | Anmäl
jon79, 2012-02-25, 17:20
#32 Martin
Aftonbladet, Expressen, Göteborgs Posten.
Inte samma ord och riktat mot samma människor. Men likvärdiga alternativ.
Permalänk | Anmäl
Lisa Svensson, 2012-02-25, 17:31
"Myt att tokfeministerna är hatade"
Javisst,de är tvärtom underhållande, som tokfeministen Eva Lundgren som fick hela Södermanlands poliskår att leta nedgrävda småbarn. Enligt Lundgren så hade hemliga manliga nätverk mördat småbarn under rituella former, samt grävt ned dem utanför Södertälje någonstans. Ett jätteuppbåd poliser grävde och grävde, på de platser Lundgren visade på. Hur kan man hata en sådan komiker? Nä, de borde ha vård.
Permalänk | Anmäl
Robet Stenkvist, 2012-02-25, 18:17
Håller med Eberhard om att Breivik också skulle föras in i Goodwins lag. Samtidigt är det också rätt underhållande när alla kallar varandra för Breivik så fort någon för fram en avvikande mening.
Permalänk | Anmäl
Robet Stenkvist, 2012-02-25, 18:25
David Eberhard är tydligen så upprörd att han inte förmår följa de mycket enkla regler som gäller här på Newsmill.
http://www.newsmill.se/regler
Varför är du så hatisk, David? Varför alla dessa invektiv? Varför dessa kränkande kommentarer om Anna-Klara Bratt och hennes vänner? Varför klarar du inte av att inte hålla dig till en civiliserad ton när du debatterar?
Permalänk | Anmäl
Olle Montanus, 2012-02-25, 18:58
#50 Olle Montanus, Nu ska du inte vara sarkastisk och driva med Eberhart. Han kan av misstag ta dig på allvar (kanske trött efter en lång dag på sjukhuset)
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-02-25, 19:30
Om man skulle göra en liten underökning av hur många inom den unga kåren av mediefeminister i själva verket är barnlösa singlar, gått företrädesvis humanistiska utbildningar , bor på södermalm och umgås företrädesvis med andra människor som tycker lika, och som på många andra vis odlar en narcissistisk livsstil - Då är man ganska nära ett kollektiv av bortskämda brats . Lite roligt blir det dock när volymen skruvas upp i debatten och man märker att bakom Bratts och Svelands artiklar döljer sig samma skumma människosyn som de tror andra har.
2-0 till verkligheten
1-0 genom självmål av Sveland
2-0 genom självmål av Anna Klara Bratt.
Permalänk | Anmäl
Sven Stromitzky, 2012-02-25, 19:51
En sak har han rätt i den gode Eberhard. Man ska inte förledas att tro att feminismen (och feminister) är så hårt ansatt och hatad som det ibland verkar för den som lever hela sitt liv på internet.
Det är en, visserligen högljudd, men ändå ytterst liten och marginaliserad grupp förbisedda och bittra män som gläfser i bloggar och kommentatorsfält. Ute i den riktiga världen så är står de feministiska landvinningarna på jämställdhetsområdet relativt fast, ingen sambeskattning i sikte, dagisreformer, maxtaxa, världens längsta föräldraförsäkring och fri abort cementerade i både lagstiftning och allmänhetens sinnen, och kristdemokraterna fast förankrade under fyra procent.
Dessutom kommer det bara bli bättre! Svenska pappor kommer att fortsätta ta en allt större del av omvårdnaden av sina barn (säkerligen även i fortsättningen med stöd och motivation från politiska åtgärder) och framtidens pojkar och flickor kommer att mötas av större reella och individuella valmöjligheter än någonsin tidigare. Sen kan bandhundarna fortsätta skälla om pappamånader, kvinnliga poliser och pojkar som får ha klänning på dagis, skallen kommer även i fortsättningen vara värre än betten.
Permalänk | Anmäl
Max, 2012-02-25, 20:22
#53. Max
Alla de saker du radar upp har svenska män och kvinnor genom riksdagspartierna, i debatt och samförstånd genomfört med start i den allmänna rösträtten.
Feministiskt Initiativ med tillhörande svans har aldrig varit representerade i den svenska riksdagen. I senaste riksdagsvalet erhöll de 0.4%. Deras demokratiska förankring och acceptans i det svenska samhället är således marginell, på gränsen till försumbar.
Däremot stöder över 30% av de akademiska genusvetarna plus en oproportionerligt stor andel av journalisterna detta marginella parti, därav deras uppblåsta medieexponering.
Permalänk | Anmäl
Bengt B., 2012-02-25, 20:56
Bättre att tiga och riskera bli tagen för dåre...än öppna munnen och undanröja alla tvivel. - Abraham Lincoln -
Permalänk | Anmäl
Ulf Brettstam, 2012-02-25, 21:15
I diskussioner med feminister möts jag ofta av argumentet att det finns olika sorters feminism och att sådana som Bratt och Sveland inte är representativa. Samtidigt hör man nästan aldrig en feminist kritisera en annan. Väldigt osunt.
Permalänk | Anmäl
Ofrivilligt anonym, 2012-02-25, 21:24
Blir lite äcklad av alla självgoda feminist-snubbar. Fattar ni inte att det finns lika många ruttna kvinnor som män, och att vi därför måste ha samma lagar för alla medborgare. Men vi kämpar för era rättigheter också. Spelar ingen roll att ni är för korkade för att förstå det.
Permalänk | Anmäl
Ofrivilligt anonym, 2012-02-25, 21:35
Jag vill tacka för en artikel som reser sig öve dom flesta här på Newsmill (inklusive mina egna). Ditt sätt att analysera är superb och dina slutsaser är knivskarpa.
Permalänk | Anmäl
Johan Wettergren, 2012-02-25, 22:07
85 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Att använda epitetet "tok" om en åsiktsriktning som man inte delar, är lågt. Det är vare sig trevligt eller hederligt att insinuera psykisk sjukdom hos meningsmotståndare.
Speciellt om man är psykiater. Speciellt om man tycker att andra målar med för breda penslar. Tokhöger, hur smakar det?
Eberhard borde koncentrera sig på sitt arbete, och inte använda sig av sin yrkesroll för att torgföra diverse tokhögeridéer.
Ja detta speglar den mänskliga förmågan att skylla allt på andra, sk projicering. Ett särskilt utbrott av den sorgliga förmågan pågår just nu i Kongo Kinshasa, där barn tros vara häxor och demoner av sina föräldrar. Dessa anses då behöva ta död på en familjemedlem för att själva överleva. Enligt en rapport från UD, så finns det epidemi av den föreställningen i huvudstaden och tiotusentals barn har blivit gatubarn, fördrivna från sina hem.
Ett sådant fall har uppdagats i vårt land i Borås och där kolliderar nu föreställningen om att föräldrarna måste få ha sin kultur, vilket står emot att barn inte får utsättas för misshandel.
Vad gäller män mot kvinnor, så är detta en föreställning som vi har fått från 1800-talet då borgerliga kvinnor ville ha annorlunda liv och inte vara förtryckta av män. Det märkliga är att denna föreställning lever kvar när vi nu sedan länge har ändrat vårt samhälle till att män och kvinnor har samma möjligheter.
Men som sagt det är den gamla förmågan att projicera och inte se vad man själv håller på med som är i full verksamhet. Skyll på det motsatta könet. Ta inget ansvar för vad du själv gör. Det är de andras fel. Denna urgamla egoistiska och narcisisstiska förmåga ha orsakat krig och annat elände.
Någon gång kanske mänskligheten kommer att ta sig förbi denna inre psykologiska grind, där vi inte längre behöver lägga allt elände på omvärlden, för att höja upp oss själva till himlen.
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2012/02/morka-makter.html
Eberhard surar ihop och det gör han rätt i! Nu leder artikeln förmodligen till ett kommentarfält som bekräftar (och hon känner sig bekräftad...) Bratts tes om feministhat och det är ju trist, men samtidigt bara en bekräftelse på det Eberhard uttrycker ungefär som att en slags tokstollar skickar hatmejl till andra slags tokstollar och det får de väl stå ut med - vi andra suckar.
Vad som är riktigt trist är att Bratt och hennes gelikar faktiskt försvårar jämställdshetsarbetet. Eller som en ung närstående motiverade att hon lade sin röst på Feministiskt Initiativ: ja, jag VET, men jag måste ju markera på något sätt.
I riksdagssvalet 2010 fick Feministiskt initiativ 0,40 procent av rösterna. Enligt Anna-Klara Bratts logik så hatar 99,60 procent av folket feministerna.
Jag tror inte att det är så många som hatar feminister, det är bara det att de inte håller med i tokiga, överdrivna, ohållbara argument.
Jag tycker att det är tragiskt att det uppstår onödiga motsättningar mellan kvinnor och män på grund av överdrifter från båda håll.
Män och kvinnor kan ha ett väldigt trevligt samarbete, trevliga samtal och trevlig samvaro om inte överdriven misstänksamhet och fördomar är i vägen.
#1 Maria Näslund – Kommentar: ”Att använda epitetet tok om en åsiktsriktning som man inte delar, är lågt. Det är vare sig trevligt eller hederligt att insinuera psykisk sjukdom hos meningsmotståndare…”…!?
Egendomligt! Jag har jobbat inom psykvården också men aldrig hört ”tok” användas som beskrivning på en patient med någon typ av psykisk problematik.
Däremot har jag hört folk säga ”jag är helt tokig i choklad” eller som man säger att någon är pryltokig. ”Tokfeminism” är ett precis lika etablerat begrepp och inte olikt ”bög” som ingalunda refererar till psykisksjukdom även om man menat en gång i tiden att det är avvikande. ”Tok” betyder enligt min mening endast att ett fenomen är i strid med sunt förnuft. Inte skulle du ringa efter hjälp om du hörde att någon är sportdåre eller?
Jag tror snarare att din verklighetstolkning inklusive hur du tolkar David Eberhards artikel är sentimentalt fragil. Det är inget fel att känna mycket, stort och brett men det är ingenting som vi andra nödvändigtvis uppfattar som rationellt informativt…eller ens sensibelt attraktivt…lika litet som att en notorisk exhibitionist skulle uppfattas som fysiskt attraktiv.
Maria: Tokhöger, hur smakar det?
Chris: Det låter kanon! Det gäller bara hitta rätt sammanhang i ens övriga text och resonemang för att ge det även litet verbal rekyl.
Har kvaliteten på skribenter som skriver på tidningarnas debatt och ledarsidor sjunkit drastiskt jämfört med för 30 år sedan? Det är många rätt-så-unga kvinnor som skriver. Det behöver inte ha något samband. Fast om jag drar slutsatser lika lätt som Bratt m.fl. så finns det ett samband.....men så gör jag förstås inte.
Utöver att David Eberhards artikel träffar mitt i prick på tokfeministers publika profilering som rent effektsökeri…
…så förstår jag överhuvudtaget inte hur Anna-Klara Bratt och Maria Sveland skulle kunna vara så hatade. Nu har jag visserligen inte lyssnat på Anna-Klara Bratt men jag lyssnat på Maria Sveland som var en högst sympatisk upplevelse.
Men det gör mig inte det lilla minsta mer positivt inställd till tokfeminism för den delen.
Samtidigt som jag anser att det behövs verbala pennvässare även i form av tokigheter för att vi ska kunna bilda klarare uppfattning mot deras tokiga resonemang som testplatta. Och andra sidan ska det ju finnas alla sorters i Herrens hage, även Batikhäxan med sin syn på saker och Anna-Klara Bratt, Maria Sveland med sina respektive.
Vad vi ska lära oss är att skratta och inte vara så lättkränkta av att människor kan driva med saker eller tänka och tala tokigheter. Jag efterlyser den gamla goda tidens ironi och sarkasm med en stor gnutta humor! Satsa hellre på sarkasm med glimten i ögat än acidism med sura miner.
#1 Maria Näslund
Men om man som psykiatiker iakttar ett beteende som överrensstämmer med en psykiatrisk diagnos, bör man inte säga det då? Vem annars skulle kunna berätta det om inte en psykiatiker?
#1 Maria Näslund.
Och detta är den mest relevanta aspekten i artikeln?
Lätt att hålla med artikelförfattaren. Om man upplever att man angrips av horder av hatande breivikare, så vittnar det om en aningen problematisk världsbild. En uppdelning i en idealiserad god del och en demoniserad extern ond del. En sådan här ond/god- uppdelning brukar hänga ihop med en tendens att uppfatta det externa onda som en sammanhängande struktur. Därför upplevs Breivik som en manifestation av något som ingår i hela strukturen. Att kalla Pär Ström för Breivik är därför enbart logiskt.
En psykologisk förklaring är att ideologin är en rationalisering av en internaliserad aggression. Något som de snabba ombyten mellan angripar- och offer rollerna, tyder på. I samma artikel riktar man rasande angrepp på motståndarna och beklagar sig över att ingen försvarar en mot det massiva hatet.
Till syndromet med en ideologisk identitets struktur hör också att förmågan till självreflektion sätts ur spel och därför kan man inte heller omfatta tanken på att lika spelregler ska gälla för alla i debatten.
En viktig pusselbit som belyser Anna-Klara Bratts bristande demokratisyn är att hon som chefredaktör har engagerat Researchgruppen för att kartlägga sina politiska motståndare (bl.a. Pär Ström och Pelle Billing). Researchgruppen leds av Martin "1915" Fredriksson, en veteran inom våldsvänsterorganisationen AFA. Martin Fredriksson är dömd för två fall av misshandel av politiska motståndare och har varit misstänkt för mordbrand.
Även bland de reportrar som gjorde kartläggningen åt Feministiskt Perspektiv och som skrev artiklarna som publicerades i webtidningen så återfinns personer med kopplingar till AFA. Bland annat Mathias Wåg.
Detta är alltså den typen av våldbejakande vänsterjournalister som Anna-Klara Bratt umgås med och engagerar för att bedriva åsktsregistrering av sina politiska motståndare. Då inser man vilken bristande syn på demokrati och yttrandefrihet som karakteriserar både henne och den feministiska tidning hon är chefredaktör för!
En konsekvens av sekulariseringen i Sverige är att samhällsfrågor som borde kunna diskuteras på ett rationellt sätt nu istället får en tydlig religiös laddning. Om man kokar ner Anna-Klara Bratts resonemang till botten så tycker jag att de till slut går ut på att hon och hennes meningsfränder är heliga och att de som har andra åsikter är oheliga. Detta är sannolikt också förklaringen till de hårda utfallen hon gör mot sina opponenter som hon bl.a. jämför med Breivik (dvs. Satan i en religiös kontext). Det handlar alltså inte längre om vad som är sant eller om hon kan ha fel och därför bör korrigeras. Ämnet är nu istället plötsligt vedersakarnas personliga karaktär.
Ju mer sekulariseringen och ateismen breder ut sig ju mer tror jag att vi kommer att se av det här. Människan upphör nämligen inte att vara en religiös varelse bara för att religionen officiellt har uteslutits ur det offentliga samtalet.
Att slänga sig med psykiatrisk terminologi har närmast blivit kutym i mediala sammanhang: plötsligt är alla experter på det mänskliga tillståndet! Detta dilettanteri är inte bara irriterande (då journalister, krönikörer, kåsörer och gemene man söker plocka pluspoäng i föreställningen om att dessa termer ger ett intellektuellt och skarpsynt anslag - i.e. föreställning om att ha "avslöjat något", och "kunskapen" (referenserna till wikipedia tenderar dock att utebli) att namnge "upptäckten" med en exotisk diagnos), vi vet dessutom att fackterminologin ofta tvingas undergå eufemistiska rekonstruktioner för att återvinna den logiska konsistens som urlakats i.o.m. att dessa termer blivit allmängods. Nu är D.E. kvalificerad yrkesföreträdare, och så långt är väl allting gott! Vem är jag att avvisa hans "expertutlåtanden"?
I intresset av att få perspektiv på sammanhanget vill jag hänvisa er till den internationella genusforskningen - Prof. Barbara Fawcett (2000) ger, mer referens till Faith (1994), en upplysande bild av feminismens historiska utveckling. Delar av denna bild har onekligen bäring på den svenska genus-/feminismdebatten: I.o.m den "andra vågens" feminism skedde en förändring - kvinnor gick från att objektifieras som "manlig egendom" till att objektifieras som "offer". Denna viktimisering förstärkte bilden av kvinnor som utsatta och svaga, dvs. en privilegierad position utifrån vilken kvinnor äger rätten att utkräva ansvar för ojämlikhet. För att hårdra det: det är alltså denna offeridentitet som legitimerar varje anspråk på tolkningsföreträde, och som fördömer varje kontring som kommer fr. de människor som känner sig kränkta av en överdimensionerad bild de inte kan känna igen sig i. Den svenska genusdebatten är i många avseenden översensitiserad.
David Eberhard har satt fingret på exakt rätt ställe. Jag är ju rätt flitig debattör här i genusfrågor, och jag kan ju bara gå till mig själv och säga at jag inte alls hatar tokfeministerna. Jag är förundrad över "de andra" människornas tystnad, dem som ohämmat låter dessa vanföreställningarnas kamikazepiloter haverera hela jämställdhetsarbetet. Om de kämpar på kanske de kan nå en 100%-ig tillväxt de kommande 10 åren, dvs de kanske kommer att stödjas av 2% av befolkningen..... Under tiden får vi andra kvinnor och män jobba, tjäna pengar, gifta oss och få barn, åka till solen på semesterresa och bygga på våra hus.Eberhard skriver: "de allra flesta kvinnor och män i Sverige skulle definiera sig som feminister om det inte vore för att sådana som hon själv och Sveland hade gett rörelsen dåligt rykte". Sant i viss mån, men ännu närmare sanningen är det att motståndet mot feminismen ökar ständigt p.g.a. den oerhörda mansdiskriminering som råder överallt. Där gör Ström och Billing ett verkligt bra arbete som sätter fingret på de systematiska orättvisor som hela tiden curlar kvinnor. Att det behövs reflekterar kvinnors förmåga dåligt, och konserverar i feminismens namn, uppfattningen att kvinnor inte klarar konkurrens utan hjälp. Faktum är att jag tror att många anställda med kvinnliga chefer har svårt att respektera dessa då man vet att de är "inkvoterade". Snacka om att feministrörelsen borrar hål i botten på den båt de sitter i, och ingenting begriper de.
Artikelförfattaren skriver: "Men idag är det mycket få som hatar Sveland och gänget. Istället gäspar man."
Det är väl bara att kolla igenom artiklarna på NM eller andra medier för att konstatera att så inte är fallet. Att det dröser in hatiska kommentarer är inget man kan bestrida anser jag. Obehagligt tycker jag.
Vidare skriver artikelförfattaren: (Göran Hägglund) "I den utmålades även han som en av Anders Behring Breiviks hejdukar." Visa gärna var i Svelands artikel som Hägglund beskrivs av Sveland som en av Breiviks Hejdukar. Nämns ens Hägglund? Jag kan inte minnas det.
Artikeln är enligt mig full av självmotsägelser och faktafel.
>15 Elin Eriksson – Kommentar: ”Om man kokar ner Anna-Klara Bratts resonemang till botten så tycker jag att de till slut går ut på att hon och hennes meningsfränder är heliga och att de som har andra åsikter är oheliga.”
Det må jag nog säga att det var klokt resonerat!
Det finns tydliga undertoner av hängiven hädelseretorik i Anna-Klara Bratts argumentation mot sina meningsmotståndare. Det är endast den emotionellt förankrade hädelsen som förmår driva människor till ytterligheter såsom att hämningslöst demonisera sina opponenter samtidigt…
…som det skulle förklara den paradoxen varför andra typer av heligheter undgår deras hätska angrepp. Heligheter (och då menar i en helt abstrakt lydelse) brukar ju vara känsliga för andra dito även om de utgår från helt andra ideologiska och/eller religiösa auktoriteter. Den islamiska världens ”heliga” syn på kvinnors roll tycks inte ens här i Sverige besvära Anna-Klara Bratt lika mycket som den svenska mannens ”ohelighet”.
Detta faktum att svenska feminister visar sådan passivitet när det gäller muslimska kvinnor har bland annat Bahareh Andersson (med rötter i den muslimska världen) kritiserat skarpt och ställt frågor men tydligen aldrig fått någon respons från de svenska feministernas håll.
Svelands text har jag själv kritiserat på NM för att vara svepande, så här vill jag ta mig an Eberhards text.
"Att företräda en uppfattning att man uppnår jämställdhet genom att förorda att alla ska vara likadana när all modern biologisk kunskap tydligt visar att det finns klara biologiska skillnader mellan man och kvinna från början, är naturligtvis inte bara dumt. Det är djupt antiintellektuellt i ordets egentliga betydelse."
Eberhard ger inga som helst belägg på att Bratt eller Sveland har uttryckt uppfattningen att jämställdhet ska uppnås genom att alla ska vara "likadana". Eberhard definierar heller inte vad han menar med "likadana", eller vad han menar att Bratt och Sveland skulle mena med "likadana". Antyder han att Bratt och Sveland skulle påstå att det inte finns biologiska skillnader!? Tänk om det är så att Bratt och Sveland inte betraktar de självklara biologiska skillnaderna, som är uppenbara för var och en, som ett hinder för att ta i tu med till exempel löner, obetalt arbete i hemmet, eller stereotypa könsrollsuppfattningar som drabbar både män och kvinnor!?
Eberhard: "Om jämställdhetsarbetet gick ut på att alla män och kvinnor skulle beredas samma möjligheter och tog hänsyn till de medfödda olikheter som alla, utom extremfeministerna, vet om finns, skulle vi sannolikt få en närmast hundraprocentig landsomfattande konsensus kring att detta är viktiga frågor."
Vill Eberhard förtydliga vilka medfödda olikheter som jämställdhetsarbetet ska utgå ifrån och på vilket sätt? Vill Eberhard påstå att Bratt och Sveland inte känner till att kvinnor föder barn!? Jag vill nog anta att feminister som Bratt och Sveland strävar efter att barnafödandet inte ska begränsa deras möjligheter.
Eberhard antar att Billing och Ström inte får färre hatmail än feministerna. Bägge har förolämpats av en del feminister på ett sätt som jag finner ovärdigt, men har de drabbats av mordhot som Tiina Rosenberg? Var de tvungna att ändra sina vardagsrutiner? Jag skulle anta att hoten och hatet mot feminister är större och grövre. Men det är en empirisk fråga som vare sig jag eller Eberhard kan säga något mer om utöver det som offentliggörs.
Så till sist tittar vi lite på Eberhards centrala debatteknik som jag överlåter åt någon retorikexpert att kategorisera:
"fundamentalistiska feministvänner"
" tokvänsterfeministerna"
"gravt narcissistisk patient"
"tokfeministernas"
"extremfeministerna"
"fundamentalistiska tokstollevänner"
#1 Maria Näslund.
Är nån som är tokkär en person som har en psykisk sjukdom?
En härlig morgonstund med denna eminenta artikel som underhållning. Klockren analys om sk "tokfeminismen" och deras gelikar.
Det finns ett särdrag hos feminister som Sveland och Bratt som är i det närmsta övertydligt; nämligen tron på en slags kollektiv ondska och en svartvit värld.
I dessa feministers ögon måste allt som inte går i linje med den egna uppfattningen därför bero på ondska och hat. Aldrig har de förmågan att ta in andra förklaringsmodeller eller att se på saken ur ett annat perspektiv än det egna.
Och det är i denna stora ondska de ser sina strukturer, kopplingar, mönster och vips så har Hägglund blivit bästa polare med en massmördare. Beteendet är mycket typiskt för fanatiker – människor med en extremt polariserad världsuppfattning.
Det är något mycket tragiskt med denna konfliktideologi som förhärskar bland feminister. För den bygger på att ställa människor mot varandra, att spä på förakt och aggressivitet. Den skapar ständigt nya och högre murar i debatten om jämställdhet.
På många sätt är det ett sorgligt eko från det sämsta 1900-talet hade att erbjuda. Därför står Bratt och Sveland betydligt närmre Anders Behring Breivik än de personer som de själva anklagar.
Eberhardt.
Nog det mest klockrena jag läst i debatten.
Jag känner hur en undertryckt, dock inte förtryckt, grupp kvinnor och män reser sig ur aksan och sätter ner foten. Upp stiger ansvarsulla, sympatiska män med barns och kvinnors bästa för ögonen, och starka, självständiga kvinnor som lagt koffffftan åt sidan och tar sin plats i samhället i ett gynnsamt samarbete.
Kvinnor som har rätt att vara Blondinbella och män som har rätt att vara Bosse Bildoktorn, utan att någon ska ifrågasätta varför de inte valde annorlunda.
Anna-Klara Bratt och Maria Sveland väljer att spela ut offerkoftan till det bittra slutet. Som är nära, för den epok som utgjorts av Schymanskan som grillade 100' som en feministisk manifestation eldade upp hela feministrörelsen i PR-jippot.
De svenska "feministerna" (eller de som har kidnappat titelt rättare sagt), driver deras tes i syfte att berättiga deras egen existens. Trots att en ytterst liten minoritet av svenskarna faktiska överhuvudtaget bryr sig, får de oproportionerligt mycket utrymme i media.
Precis som nazister, kommunister och islamister, kan denna minoritet av tokstollar ignoreras. Det är oerhört tröttsamt med denna pseudointellektuella debatt som är så oehört intetsägande och löjlig. Detta är en av anledningarna till att jag inte prenumerar på DN längre.
Sverige behöver en rationell samhällsdebatt som inte styrs av ett gäng tokstollar på yttersta vänsterkanten. Ointressant.
Lyckligtvis finns internet nuförtiden, för vem behöver egentligen DN debatt eller DN:s kultursidor när det går att hitta betydligt mer intressanta och relevanta diskussioner på internetforum. Lägg ner presstödet så att DN och andra fossiler kan gå i graven, tillsammans med extremfeminismen som lever på konstgjord andning (dvs skattepengar).
Vad skiljer egentligen en feminist från en parasit?
#1 Maria Näslund
Om offentliga debattörer som försöker påverka politiken och samhällsutvecklingen uppvisar tecken på psykiska störningar/sjukdomar genom sitt deltagande i debatten är det absolut relevant att påtala detta. Tänk om Hitler hade kunnat stoppas genom att någon påtalat hans psykiska störningar innan det var försent!
#20 Niclas Kuoppa
"Så till sist tittar vi lite på Eberhards centrala debatteknik som jag överlåter åt någon retorikexpert att kategorisera:"
De delar du nämner skiljer sig inte från vanliga proffsdebattörers retorik. Det är bara att läsa någon ledarsida eller krönika i en dagstidning så kommer du finna precis samma sak, men dock inte ordagrant.
Jag reagerar också på ordet "tok". Det finns justare sätt att uttrycka sig på. Men till saken så håller jag med om att hopklumpandet av allsköns människor, Breivik, de som stundtals hatar och vanliga meningsmotsåndare, har gått för långt. Jag håller helt med om Eberhards antagande att nästan alla skulle vara feminister om fokus var vanlig jämställdhet. Tillbaka till stödstrumporna.
Ström och Billing behöver bemötas med sakliga argument, det är riktigt. Det verkar som om motståndarna är för chockade av deras låga argument för att kunna debattera juste med dem.
För att förstå människor med ideologitro bättre så kan man dela upp ideologin i två olika aspekter, dels ideologins innehåll och dels i individernas relation till ideologin. Den senare aspekten klarläggs t.ex av en jämförelse mellan en arbetares och akademikers vänsterideologier. I det förra fallet finns en anknytning till den upplevda omgivningen, i det senare har ideologin en relation till den inre världen.När förskjutning i relationen med tiden har skett så upplevs politiska rörelser som förändrade, trots att retoriken är snarlik. Något som t.ex äldre feminister vittnar om.
När vi fokuserar på relationen till ideologin så blir det också lättare att se varför politiska antagonister kan påminna så mycket om varandra. Ideologins uppbyggnad kan vara närmast identisk, bara med omkastade sympatier och antipatier.
När relationen till ideologin är stark så kan den likställas med ett beroendeförhållande som man är beredd att försvara med alla medel. Ideologin blir del av jaget och man reagerar på kritik som på en attack mot personen.Relationen till omvärlden blir i praktiken till en form av solipsism, där nya objekt nog införlivas men deras egenskaper definieras utgående från ideologin. Typiskt så påverkar den här internaliseringen också hur man uppfattar begreppen. Det sker en omkastning så att symbolerna upplevs som konkreta medan fenomenen blir abstrakta.När begreppen upprätthåller verkligheten blir också det politiskt korrekta språket viktigt.
Det tragiska är att allt kan börja uppfattas som politik och världen förvandlas till ett stort slagfält.
#29 Lisa Svensson
Referera gärna till en ledarsida i någon av dagstidningarna där man uttrycker sig på detta sätt. Jag har aldrig sett det i alla fall.
Att artikelförfattaren använder sig av förnedrande och demoniserande uttryck visar ju bara relevansen i den kritik som han och hans åsiktsvänner fått utstå.
#20 Niclas Kuoppa, "mordhot mot Tiina Rosenberg"?
Tror inte att en sådan osannolik person som Tiina Rosenberg skulle få ett mordhot på allvar. Däremot har hon hotat personer vid sina framträdanden på det mest otrevliga sätt. Härskarteknik utövat på det mest tydliga sätt. En av "tok"feministernas stora (och absurda) galjonsfigurer.
Att beskriva "tok" eller "radikal" eller "stats" feminismen (är det samma sak?) såsom den är, är bara det en aktion som får stämpeln "hat". Att föra fram argument mot dess existens är "förföljelse". Att bara höja rösten och försvara sig mot påhopp kallas "patriarkatets förtryckarmekanism".
Varför säger jag så? Ligger det i blodet eftersom jag är en vit medelålders heterosexuell man ? Så är det nog, så är det nog!
David Eberhard, tack för en ypperlig artikel.
Har radikalfeministerna bidragit på något sätt själva till det uppskruvade tonläget?
Nedanstående video gjordes för att marknadsföra Göteborgs SCUM-festival (vilken föregick den mer uppmärksammade föreställningen med Turteatern). Filmen gjordes enligt uppgift med skattemedel. Filmhandlingen beskriver ett reguljärt mord/avrättning där en ung kvinna oprovocerat skjuter en ovetandes man flera gånger bakifrån i huvudet med en Magnumrevolver. Mordet följs av textuppmaningen "DO YOUR PART".
http://www.youtube.com/watch?v=zHHNAIpuGqc
Är detta konst och så fall på vilket sätt?
Jag hoppas att länken inte tas bort då den faktiskt avspeglar hur långt skattesubventionerad radikalfeminism gått i Sverige. Var går nästa gräns för radikalfeminsmen och vilken innebörd har egentligen begreppet "hat" för dessa?
Jag hatar sexister, det har feministerna lärt mig att göra. Många feminister är sexister, då får de skylla sig själva.
>30 Marion – Kommentar: ”Jag reagerar också på ordet "tok". Det finns justare sätt att uttrycka sig på.”
Vi behöver absolut inte vara justare än så! Ty det handlar endast om smaksaker och…
…de sentimentalt lättstötta fragiliteterna till debattörer har inget tolkningsföreträde vad som är den rätta standarden i det avseendet. Det finns folk som ser sig själva som tokförälskade och då kan man förvisso vara kalla någon tokfeminist också.
#20 Kuoppa
Tillägg. Observera att Rosenberg totalförnekade händelsen i Lund för reportern, trots 30 vittnen.
Det måste ändå betraktas som värst av allt. Att inte stå för sina handlingar.
Varför försvann mitt inlägg #38 ?
Postar om länkarna :
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/119451-tiina-rosenberg-i-utbrott-mot...
http://www.sydsvenskan.se/lund/article330063/Rasande-professor-skallde-u...
Goodwins lag säger inget om att förlora. Vad är det för dumheter?
Goodwins lag säger att ju längre en nätdiskussion pågår desto närmare kommer man sannolikheten 1 att någon kommer jämföra sina meningsmotståndare med Hitler eller nazismen.
#35 Bengt B
Såg din länk. Det är ju helt enkelt för djävligt. Vad hade hänt om rollerna varit omvända?
Nej, nej, nej. Feminismen måste vara en rörelse i fullständigt förtvinande. Det går inte att kvinna och man intar en sådan position till varandra. Vi behöver varandra.
#42. Christina Lundqvist. Det är sorgligt att i världens mest jämställda land se hur en ursprungligen sund och berättigad kvinnorörelse övertagits av extremister. Dessutom ges de mer eller mindre obegränsat utrymme i landets media, såväl tidningar som television. Exempelvis SCUM hyllas i dessa media nästan uteslutande som stor konst och de som inte håller med om detta "hatar".
Jag hatar dem iaf.
#32 Martin
Aftonbladet, Expressen, Göteborgs Posten.
Inte samma ord och riktat mot samma människor. Men likvärdiga alternativ.
"Myt att tokfeministerna är hatade"
Javisst,de är tvärtom underhållande, som tokfeministen Eva Lundgren som fick hela Södermanlands poliskår att leta nedgrävda småbarn. Enligt Lundgren så hade hemliga manliga nätverk mördat småbarn under rituella former, samt grävt ned dem utanför Södertälje någonstans. Ett jätteuppbåd poliser grävde och grävde, på de platser Lundgren visade på. Hur kan man hata en sådan komiker? Nä, de borde ha vård.
Håller med Eberhard om att Breivik också skulle föras in i Goodwins lag. Samtidigt är det också rätt underhållande när alla kallar varandra för Breivik så fort någon för fram en avvikande mening.
David Eberhard är tydligen så upprörd att han inte förmår följa de mycket enkla regler som gäller här på Newsmill.
http://www.newsmill.se/regler
Varför är du så hatisk, David? Varför alla dessa invektiv? Varför dessa kränkande kommentarer om Anna-Klara Bratt och hennes vänner? Varför klarar du inte av att inte hålla dig till en civiliserad ton när du debatterar?
#50 Olle Montanus, Nu ska du inte vara sarkastisk och driva med Eberhart. Han kan av misstag ta dig på allvar (kanske trött efter en lång dag på sjukhuset)
Om man skulle göra en liten underökning av hur många inom den unga kåren av mediefeminister i själva verket är barnlösa singlar, gått företrädesvis humanistiska utbildningar , bor på södermalm och umgås företrädesvis med andra människor som tycker lika, och som på många andra vis odlar en narcissistisk livsstil - Då är man ganska nära ett kollektiv av bortskämda brats . Lite roligt blir det dock när volymen skruvas upp i debatten och man märker att bakom Bratts och Svelands artiklar döljer sig samma skumma människosyn som de tror andra har.
2-0 till verkligheten
1-0 genom självmål av Sveland
2-0 genom självmål av Anna Klara Bratt.
En sak har han rätt i den gode Eberhard. Man ska inte förledas att tro att feminismen (och feminister) är så hårt ansatt och hatad som det ibland verkar för den som lever hela sitt liv på internet.
Det är en, visserligen högljudd, men ändå ytterst liten och marginaliserad grupp förbisedda och bittra män som gläfser i bloggar och kommentatorsfält. Ute i den riktiga världen så är står de feministiska landvinningarna på jämställdhetsområdet relativt fast, ingen sambeskattning i sikte, dagisreformer, maxtaxa, världens längsta föräldraförsäkring och fri abort cementerade i både lagstiftning och allmänhetens sinnen, och kristdemokraterna fast förankrade under fyra procent.
Dessutom kommer det bara bli bättre! Svenska pappor kommer att fortsätta ta en allt större del av omvårdnaden av sina barn (säkerligen även i fortsättningen med stöd och motivation från politiska åtgärder) och framtidens pojkar och flickor kommer att mötas av större reella och individuella valmöjligheter än någonsin tidigare. Sen kan bandhundarna fortsätta skälla om pappamånader, kvinnliga poliser och pojkar som får ha klänning på dagis, skallen kommer även i fortsättningen vara värre än betten.
#53. Max
Alla de saker du radar upp har svenska män och kvinnor genom riksdagspartierna, i debatt och samförstånd genomfört med start i den allmänna rösträtten.
Feministiskt Initiativ med tillhörande svans har aldrig varit representerade i den svenska riksdagen. I senaste riksdagsvalet erhöll de 0.4%. Deras demokratiska förankring och acceptans i det svenska samhället är således marginell, på gränsen till försumbar.
Däremot stöder över 30% av de akademiska genusvetarna plus en oproportionerligt stor andel av journalisterna detta marginella parti, därav deras uppblåsta medieexponering.
Bättre att tiga och riskera bli tagen för dåre...än öppna munnen och undanröja alla tvivel. - Abraham Lincoln -
I diskussioner med feminister möts jag ofta av argumentet att det finns olika sorters feminism och att sådana som Bratt och Sveland inte är representativa. Samtidigt hör man nästan aldrig en feminist kritisera en annan. Väldigt osunt.
Blir lite äcklad av alla självgoda feminist-snubbar. Fattar ni inte att det finns lika många ruttna kvinnor som män, och att vi därför måste ha samma lagar för alla medborgare. Men vi kämpar för era rättigheter också. Spelar ingen roll att ni är för korkade för att förstå det.
Jag vill tacka för en artikel som reser sig öve dom flesta här på Newsmill (inklusive mina egna). Ditt sätt att analysera är superb och dina slutsaser är knivskarpa.