Om författaren
Professor i rättsvetenskap och föreståndare för Centrum för polisforskning vid Uppsala universitet
Händelserna i Malmö det senaste året med dödsskjutningar, tidigare social oro i Södertälje, Göteborg, Uppsala med flera ställen har satt fokus på frågor om trygghet. Brottsförebyggande rådet (Brå) genomför årligen sedan 2006 en nationell trygghetsundersökning. I dagarna kom 2011 års studie. Budskapet är det samma år efter år, människor i Sverige är trygga, de som oroar sig oroar sig egentligen i onödan. Sverige är och förblir därmed ett säkert land. I förordet till undersökningen 2009 lades skulden för människors otrygghet bland annat på medierna: ”Med tanke på medias omfattande rapportering kring brottsligheten i samhället är det inte orimligt att en del av befolkningen känner sig otrygg”. I år har denna något märkliga och förnumstiga formulering lyckligtvis strukits. Det är dock inte så konstigt att Brå kommer fram till de slutsatser de gör på grund av hur deras trygghetsundersökningar genomförs. Till grund för den årliga trygghetsundersökning ligger nämligen ett relativt primitivt endimensionellt objektivt trygghetsbegrepp som tyvärr inte beaktar de senaste tjugo årens trygghets- och säkerhetsforskning.
Utgångspunkten för det jag kommer att säga nedan är att för att få en mer allsidig bild av ”trygghet”, måste begreppet trygghet kopplas till andra viktiga begrepp som exempelvis ”säkerhet”. Säkerhet kan, och bör som de brittiska forskarna Loader och Walker gör, beskrivas som en allmän nyttighet och som andra sådana nyttigheter – sjukvård, utbildning, kommunikationer etc. – levereras den idag av såväl allmänna som privata aktörer idag. När dessa ”brister” uppstår en brist, exempelvis på omvårdnad, trygghet eller vilken nyttighet vi nu diskuterar. Men ”leveransen” av säkerhet skiljer sig på många sätt från andra nyttigheter och kan inte ske hur som helst i ett demokratiskt samhälle. Därför är ”trygghet” och ”säkerhet” nära kopplat till vidare frågor om demokrati, konstitutionell kontroll och allt det vi förknippar med ett gott samhälle. Dimensioner som helt försvinner i Brås trygghetsmätningar, vilka har en tendens att trivialisera frågorna.
Vad är det då Brå mäter? De mäter kvantitativt hur många som utsatts för brott, vidare genom intervjuer ”trygghet” och slutligen har man också hängt på frågor om förtroende för rättsväsendet och brottsdrabbades kontakter med rättsväsendet till sina trygghetsundersökningar. Det man försöker göra, skulle man kunna säga, är att kvantitativt mäta något som ytterst är en kvalitativ fråga. Jag kommer här nedan att bortse från alla de metodologiska svårigheter som undersökningen inte hanterar, exempelvis att de juridisktekniska begreppen som används – stöld, misshandel, bedrägeri – lämpar sig mycket dåligt som grund för frågor i en enkätundersökning riktad till allmänheten. Istället är jag intresserad av grundfrågorna om trygghet och säkerhet i ett demokratiskt samhälle.
Frågan återstår dock: Vad är det Brå mäter genom exempelvis sina intervjuer om trygghet? Det är definitivt inte trygghet, vilket de fiffigt nog för att undvika kritik benämner som ”ett komplicerat fenomen”, utan vad de främst mäter genom sina intervjuer är något de kallar för ”oro”. Här kommer också, som nämndes tidigare, bristen på koppling till internationell forskning på området in. Om vi försöker uttrycka saken med fina vetenskapliga ord kan vi säga att, det Brå bland mycket annat missar, är att vi människor är ”reflexiva” varelser. Vi förhåller oss därmed ständigt reflekterande och granskande till företeelser och risker i vår omgivning. En omgivning som inte bara är lokal idag utan också global. I Brås mätningar framstår det däremot istället i det närmaste som om människor fortfarande lever i ett lokalt bysamhälle där de främst relaterar till den närmaste omgivning och utöver detta till sina nära och kära. Men faktum är att i dagens globaliserade värld förhåller vi oss som individer reflekterande och granskande till en rad nivåer som vi lika naturligt och nödvändigt inkorporera i vår livsvärld som vi tidigare hade ”byn” som referensram. Skjuts exempelvis en 15-årig pojke till döds i Malmö påverkar det oss därför direkt och därmed också vår syn på omvärlden, vilket inte är medias fel, utan beror på hur vår omvärld ser ut idag. Ja, det lokala och det globala går till den grad ihop för oss så att också övergrepp långt borta, mot exempelvis demonstranter i Syrien, får direkta konsekvenser för hur vi ser på världen. Brå benämner däremot de flesta fenomen som inte direkt berör den personliga sfären som ”oro”, när det i själva verket rör sig om så viktiga saker för oss som ”tillit”. En tillit som, förutan att vara livsnödvändig för oss, också får konsekvenser för oss som medborgare och politiska varelser om den brister.
Antingen kan vi betrakta medborgarna i vårt land som kapabla, kloka och relativt insatta på så vis att de gör hyfsat kloka val i förhållande till sådana fenomen som brott och brottslighet. Eller så kan man ha synen, fast förankrad i 1800-talets och 1900-talets kriminalvetenskap, att människor är relativt okunniga och styrda av fördomar och primitiva känslor när det kommer till frågor om brott och brottslighet. I undertexten till Brås slutsatser utifrån trygghetsundersökningarna kan man ana det senare. Exempelvis ägnar man sig åt ett relativt otrevligt grupptänkande utifrån att människor grupperas i undersökningen utifrån ålder, kön, bostadsort, utrikes född etc. ”Bakgrundsfakta” vilka förklarar, eller rättare insinueras förklara, olika gruppers ”oro”, som äldre kvinnor, utrikes födda med fleras oro. Därmed blir också undersökningen självlegitimerande som ”upplysningsprojekt”, så att om människor bara förstod, utifrån exempelvis Brås statistik, hur lite de egentligen har att oroa sig för skulle oron försvinna och tryggheten öka.
Det som är allvarligt med det här är att genom att mäta ”fel” saker och också ha en förenklad syn på enskilda och samhället leder Brå bort diskussionen från viktiga frågor om trygghet till endimensionella bilder av exempelvis människors oro. Regeringen borde i sitt nästa regleringsbrev till myndigheten ta bort uppdraget att genomföra en trygghetsundersökning. Vad som behövs är istället en bred samhällelig debatt om ”säkerhet” i kvalitativa och politiska termer. Då kunde intresset riktas bort från enskildas ”oro” till mer fruktbara frågor angående ”trygghet”, ”säkerhet” etc. Detta skulle också inbjuda till att resa en hel rad andra viktiga frågor som försvinner idag, som: vad är säkerhet? Vad innebär trygghet? Vilka sociala och politiska arrangemang är mest produktiva för att skapa trygghet och säkerhet? Det vill säga sådana viktiga frågor som varken degraderar debatten till enbart individuella perspektiv eller för den delen förenklade frågor till att handla om enbart respekten för ”lag och ordning”.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43368
Inte en dag för sent att någon med sakkunskap "skjuter hål på" Brå och dess egen Bagdad Bob,Jerzy.
Permalänk | Anmäl
Sten Figaro, 2012-02-25, 18:04
Att BRÅ är infiltrerat av folk med en vänsteragenda är uppenbart. Som alla myndigheter alltså.
Permalänk | Anmäl
jon79, 2012-02-25, 18:42
Bra skriven artikel.
BRÅ är ett politiskt verktyg som syftar till att dölja den extrema utveckling vi ser idag, detta genom förljugna rapporter som svenska media glatt glafsar i sig.
Då svensk media ser det som sin främsta uppgift att bevara och skydda makten, inte att kritiskt granska den. Främst på grund av att många vägar leder till den havererade invandringspolitiken, och där har journalisterna och deras arbetsgivare (Bonnier och Schibstedt), ett större ansvar än politikerna själva.
Permalänk | Anmäl
Daniel Karlsson, 2012-02-25, 18:43
Detta har (det icke sovande) folket känt till under ett par decenier.
Sverige har blivit en fullblodig gangsterstat.
Permalänk | Anmäl
Sven Ekberg, 2012-02-25, 18:49
Precis. Sedan 50-talet har antalet personrån per capita ökat med över 1000 %.
"Sen 50-talet ja! Det var ju länge sen." – kanske nån vill invända.
Men borde inte samhället vara BÄTTRE än på 50-talet?
Permalänk | Anmäl
Snälla, 2012-02-25, 18:50
Är det inte dags för Jerzy Kriminolowsky att pensionera sig?
Brottsförnekande rådet är en socialdemokratisk konstruktion enkom för att leverera rapporter som är i fas med regerigens sjuka politik.
Två myndigheter borde omedelbart avvecklas till fromma för skattebetalare och det är BRÅ och DO.
Permalänk | Anmäl
sten malmlund, 2012-02-25, 19:18
Brå har väl fått samma direktiv som media och andra opinionsbildande aktörer.
-För Guds skulle berätta inte sanningen. Frissera, frissera. Hitta andra förklringsmodeller, så inte verkligheten framstår som den rimligtvis gör för varje förnuftig svensk och invandrare.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2012-02-25, 19:32
Ingen som vågar säga att myndigheterna har förfallit sedan kvinnorna kvoterats in på alla poster. Vad ska det vara 50% vinnor i polisen för? Vilken kriminell bryr sig om en kvinnlig polis eller polischef. det är ju ett skämt.
Permalänk | Anmäl
u_20694, 2012-02-25, 20:28
Han kritiserar "endimensionellt objektivt trygghetsbegrepp". Så är det bättre med ett multidimensionellt subjektivt begrepp? Är det det endimensionella eller det objektiva eller båda som är problemet? Tala om flum...
Permalänk | Anmäl
Pelle P, 2012-02-25, 22:09
Vad professorn och polisforskaren Wennström föreslår har inte mycket med Brå att att göra och hans angrepp på denna byråkrati är lite märkliga.
Om Brå går ut och frågar om saker så är det logiskt att dela upp svaren i grupper om vem som frågas. Trender kan på detta sätt lättare uppmärksammas än om det bara finns en anonym klump. Ålder är ju väldigt viktigt. Att som Wennström gör kalla detta ”otrevligt grupptänkande” är inte relevant.
Vi kan vara glada för att Brå håller på med ett ”primitivt endimensionellt objektivt trygghetsbegrepp” om folks ”oro”. En utökning av verksamheten till att omfatta ”säkerhet” och ”trygghet” om ”sjukvård, utbildning och kommunikationer” går nog inte att genomföra. Wennström antyder att det är att ”trivialisera frågorna” att utelämna ”vidare frågor om demokrati, konstitutionell kontroll och allt det vi förknippar med ett gott samhälle.” Om Brå eller något ny myndighet gav sig in i den här typen av undersökningar så skulle det spåra ur fullständigt.
Det måste ses som meriterande för Brå att myndigheten i varje fall ser vad den håller på med som ett ”ett komplicerat fenomen”. Byråkraterna har i varje fall inte fått hybris. Jag måste erkänna att det känns märkligt att försvara dessa.
I andra sammanhang brukar jag nämna min forskning inom naturresursernas uttömning, de ökade kostnaderna för dessa och de samhällsekonomiska konsekvenserna, som jag menar leder till en total kollaps med ett liv på rester och i det här landet omkring år 2050.
I Wennströms anda om ”en bred samhällelig debatt om säkerhet i kvalitatíva och politiska termer” skulle man kunna ställa frågor typ ”Tror du att pensionssystemet kollapsar innan du går i pension?”, ”Tror du att politikerna blir dummare och dummare och girigare och girigare?” och ”Tror du att det här landet har kollapsat, styrs av oberoende celler och är mycket fattigt om 40 år?” Kanske bör man vara glad för att en sådan myndighet inte finns. Verksamheten skulle säkert blir mer politiskt styrd än den från Brå.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-02-26, 00:48
Jag håller med Wennström om att verksamheten på Brå bör läggas ner.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-02-26, 00:55
Det är ingen nyhet för någon längre. Myndigheterna har numera politiska agendor att följa och då korrumperas tolkningar av fakta. BRÅ's uppgift är att dölja och försköna verkligheten. Så var det i Sovjetunionen och så är det i Sverige och EU idag. Därför måste Sverige införa beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz, vi kan inte överlämna ansvaret för nästan 50% av BNP till 349 makthungriga och arvodessugna politiska broilers med verbal floskelinkontinens, då blir vi medborgare plundrade med världens högsta skatter som sedan förslösas enligt den politiska viljan. Det hela är mycket tragiskt, men så har demokratin urartat idag. Vad göra? Revolution?
Permalänk | Anmäl
Johnny Andersson, 2012-02-26, 04:04
Det finns lögn, förbannad lögn, och statistik. BRÅ ägnar sig åt det sistnämnda.
Tyvärr har inte folk i allmänhet och journalister i synnerhet tillräckligt med matematiska kunskaper för att tolka statistik på ett korrekt sätt. Det finns många fallgropar, så jag tar ett av mina favoritexempel som brukar fungera som väckarklocka för många:
Vid ungefär 80% av alla trafikolyckor, så hade föraren INTE alkohol i kroppen!
Detta är helt sant. Förklaringen är förstås att de flesta kör nyktra. Trots det så står den lilla grupp som druckit för 20% av olyckorna, alltså en kraftig överrepresentation.
Nästa exempel: De flesta brott begås av infödda svenskar...
Permalänk | Anmäl
Gunnar Claesson, 2012-02-26, 07:22
Bo Wennströms artikel är lysande och sågar BRÅ och Kjell Elefalks artiklar. Den ende som visat imponerande klarsyn är Olle Fjordgren ! Naturligtvis kan man genom att jämföra människors levnadsvillkor visa vilka grupper som kommer att bli utsatta för brott. Det gäller även beträffande brottslingarna. Det viktigaste är att bryta sig ur dessa levnadsvillkor för att sedan få leva i Trygghet !
Permalänk | Anmäl
Anders Bergstedt, 2012-02-26, 14:34
Rent flum, om brottsligheten inte ökar men otryggheten ökar så finns ingen annan rimlig tolkning än att folk oroar sig i onödan. Skribenten är förmodligen avlönad av de som profiterar på lögnen om den ständigt ökande brottsligheten.
Permalänk | Anmäl
Jens Nordmark, 2012-02-26, 22:13
När publiken är dum kan det vara lockande att smutskasta motståndaren och utelämna saken. Med greppet ”otrevligt grupptänkande” gör Wennström just detta. Vad är det som är otrevligt? Som jag nämnde ovan är det logiskt att dela in de svarande i grupper. Brå har inte gjort något fel. Wennström har i varje fall inte upplyst om det. Han har alltså avvikit från saken och bara gjort ett idiotiskt påhopp.
På liknande sätt är det är det med påstående om att det är ”ett komplicerat fenomen”. Om vem som helst håller på med något och säger att detta är komplicerat så kan det inte användas mot denne som ett sätt att undvika kritik. Även den bäste kan ju komma i kontakt med komplicerade fenomen. Snarare är det ett tecken på dumhet att säga att inget är komplicerat. Ännu en billig poäng från Wennström alltså.
Vidare smickar Wennström publiken med en utläggnimng om att människor är reflektiva varelser och inte inskränkta byfånar. På liknande sätt brukar politikerna banka på varandra med påståenden om att motståndaren underskattar väljarna och deras förmåga att tänka självständigt.
Istället skulle Wennström enkelt kunnat avfärda Brås nu sex år gamla nationella trygghetsundersökning med att säga att den kostar för mycket (hur mycket?) och inte tillför polisen och andra någon kunskap som gör den värd att ha kvar. Han skulle kunnat peka på svagheter och direkta fel i undersökningarna.
Varför kommer då en professor med sådana dumheter och verkar mot de principer som ett universitet bör följa? Här blir det svårare. Nätet har ju sina begränsningsar. Jag ser att Centrum för polisforskning i Uppsala startades för ett par år sedan med bland annat Wennström som innitiativtagare. Verksamheten har extremt bra kontakt med justitieministern och rikspolischefen. Den är politiskt korrekt på alla sätt. Även Även Brå har bra kontakter med regeringen och andra makthavare. Även den kontroversielle mindre akademiske TV-polisprofessorn Persson har naturligtvis detta. I det här toppstyrda landet förekommer bara kosmetiskt kritik inifrån apparaten.
Är det så enkelt att det nya polisforskningsinstitutet bara vill sticka ut och skaffa sig en profil? Wennström har då kvar sin kollegor och kompisar på Brå, som inte svarar på detta. Det är då bara något som körs ut, kanske för att få bättre kontakt med poliser ute i distrikten. Eller gör polisen ett dåligt arbete även inom forskningen?
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-02-27, 12:55
#18 Jens Nordmark:
Men brottsligheten ÖKAR. Antalet småbrott må vara konstant, men antalet grövre brott har ökat stadigt år för år. BRÅ hävdar dock att det i princip enbart handlar om att anmälningsbenägenheten har ökat, och undviker samtliga andra förklaringsmodeller, vilket är helt befängt.
Permalänk | Anmäl
Daniel Karlsson, 2012-02-27, 21:19
Jag är inte förvånad över Bo Wennströms kritik rörande Brås Trygghetsundersökning. Jag fick som polischef uppdraget att leda arbetet med en "trygghetsundersökning" i Stockholm omkring 1988. Det var en del i ett regeringsuppdrag att göra Stockholmspolisen effektivare efter statsministermordet 1986. Jag ledde en arbetsgrupp som arbetade fram hela konceptet, inklusive de frågor som skulle ställas till Stockholmarna. I gruppen ingick bl.a. representanter från SCB som skulle göra själva undersökningen. Jag minns att jag tyckte de tog bra betalt, 300 000 kr, vilket var mycket pengar på den tiden för en polisbudget. Jag ville ha med någon från den kriminologiska forskningen. Det blev professorn Knut Sveri. Han bidrog konstruktivt och tog inte en krona för besvsväret. Han tyckte uppgiften var intressant. Det märktes. Han var ute efter den sanna bilden och försökte inte vinkla frågorna på något sätt.
Vad jag lärde mig under arbetet var hur relativt små nyansskillnader i frågorna kunde leda till helt olika resultat. För den som kan tekniken finns alltid en risk att medvetet eller omedvetet styra resultatet.
Det har jag alltid tänkt på då vi år efter år får höra hur mycket tryggare vi har blivit. Resultatet av vår trygghetsundersökning från 1988 var inget som dåtidens polisledning kunde använda som "bevis" på att Stockholmarna var trygga och att det förmodades bero på att polisen var effektiv.
Då undrar jag? Har vi i Stockholms län 2011 blivit så mycket tryggare än vi var 1988? Riksrevisionen med flera har i rapport efter rapport under senare år visat hur hur polisen fått allt större problem med sin effektivitet trots tre tusen fler poliser och flera miljarder i ökade anslag. Hur kan det öka allmänhetens förtroende för polisen?
Bo Wennström har troligen träffat huvudet på spiken med sin avslöjande artikel.
Permalänk | Anmäl
Eric Rönnegård, 2012-03-03, 19:21
18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Inte en dag för sent att någon med sakkunskap "skjuter hål på" Brå och dess egen Bagdad Bob,Jerzy.
Att BRÅ är infiltrerat av folk med en vänsteragenda är uppenbart. Som alla myndigheter alltså.
Bra skriven artikel.
BRÅ är ett politiskt verktyg som syftar till att dölja den extrema utveckling vi ser idag, detta genom förljugna rapporter som svenska media glatt glafsar i sig.
Då svensk media ser det som sin främsta uppgift att bevara och skydda makten, inte att kritiskt granska den. Främst på grund av att många vägar leder till den havererade invandringspolitiken, och där har journalisterna och deras arbetsgivare (Bonnier och Schibstedt), ett större ansvar än politikerna själva.
Detta har (det icke sovande) folket känt till under ett par decenier.
Sverige har blivit en fullblodig gangsterstat.
Precis. Sedan 50-talet har antalet personrån per capita ökat med över 1000 %.
"Sen 50-talet ja! Det var ju länge sen." – kanske nån vill invända.
Men borde inte samhället vara BÄTTRE än på 50-talet?
Är det inte dags för Jerzy Kriminolowsky att pensionera sig?
Brottsförnekande rådet är en socialdemokratisk konstruktion enkom för att leverera rapporter som är i fas med regerigens sjuka politik.
Två myndigheter borde omedelbart avvecklas till fromma för skattebetalare och det är BRÅ och DO.
Brå har väl fått samma direktiv som media och andra opinionsbildande aktörer.
-För Guds skulle berätta inte sanningen. Frissera, frissera. Hitta andra förklringsmodeller, så inte verkligheten framstår som den rimligtvis gör för varje förnuftig svensk och invandrare.
Ingen som vågar säga att myndigheterna har förfallit sedan kvinnorna kvoterats in på alla poster. Vad ska det vara 50% vinnor i polisen för? Vilken kriminell bryr sig om en kvinnlig polis eller polischef. det är ju ett skämt.
Han kritiserar "endimensionellt objektivt trygghetsbegrepp". Så är det bättre med ett multidimensionellt subjektivt begrepp? Är det det endimensionella eller det objektiva eller båda som är problemet? Tala om flum...
Vad professorn och polisforskaren Wennström föreslår har inte mycket med Brå att att göra och hans angrepp på denna byråkrati är lite märkliga.
Om Brå går ut och frågar om saker så är det logiskt att dela upp svaren i grupper om vem som frågas. Trender kan på detta sätt lättare uppmärksammas än om det bara finns en anonym klump. Ålder är ju väldigt viktigt. Att som Wennström gör kalla detta ”otrevligt grupptänkande” är inte relevant.
Vi kan vara glada för att Brå håller på med ett ”primitivt endimensionellt objektivt trygghetsbegrepp” om folks ”oro”. En utökning av verksamheten till att omfatta ”säkerhet” och ”trygghet” om ”sjukvård, utbildning och kommunikationer” går nog inte att genomföra. Wennström antyder att det är att ”trivialisera frågorna” att utelämna ”vidare frågor om demokrati, konstitutionell kontroll och allt det vi förknippar med ett gott samhälle.” Om Brå eller något ny myndighet gav sig in i den här typen av undersökningar så skulle det spåra ur fullständigt.
Det måste ses som meriterande för Brå att myndigheten i varje fall ser vad den håller på med som ett ”ett komplicerat fenomen”. Byråkraterna har i varje fall inte fått hybris. Jag måste erkänna att det känns märkligt att försvara dessa.
I andra sammanhang brukar jag nämna min forskning inom naturresursernas uttömning, de ökade kostnaderna för dessa och de samhällsekonomiska konsekvenserna, som jag menar leder till en total kollaps med ett liv på rester och i det här landet omkring år 2050.
I Wennströms anda om ”en bred samhällelig debatt om säkerhet i kvalitatíva och politiska termer” skulle man kunna ställa frågor typ ”Tror du att pensionssystemet kollapsar innan du går i pension?”, ”Tror du att politikerna blir dummare och dummare och girigare och girigare?” och ”Tror du att det här landet har kollapsat, styrs av oberoende celler och är mycket fattigt om 40 år?” Kanske bör man vara glad för att en sådan myndighet inte finns. Verksamheten skulle säkert blir mer politiskt styrd än den från Brå.
Jag håller med Wennström om att verksamheten på Brå bör läggas ner.
Det är ingen nyhet för någon längre. Myndigheterna har numera politiska agendor att följa och då korrumperas tolkningar av fakta. BRÅ's uppgift är att dölja och försköna verkligheten. Så var det i Sovjetunionen och så är det i Sverige och EU idag. Därför måste Sverige införa beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz, vi kan inte överlämna ansvaret för nästan 50% av BNP till 349 makthungriga och arvodessugna politiska broilers med verbal floskelinkontinens, då blir vi medborgare plundrade med världens högsta skatter som sedan förslösas enligt den politiska viljan. Det hela är mycket tragiskt, men så har demokratin urartat idag. Vad göra? Revolution?
Det finns lögn, förbannad lögn, och statistik. BRÅ ägnar sig åt det sistnämnda.
Tyvärr har inte folk i allmänhet och journalister i synnerhet tillräckligt med matematiska kunskaper för att tolka statistik på ett korrekt sätt. Det finns många fallgropar, så jag tar ett av mina favoritexempel som brukar fungera som väckarklocka för många:
Vid ungefär 80% av alla trafikolyckor, så hade föraren INTE alkohol i kroppen!
Detta är helt sant. Förklaringen är förstås att de flesta kör nyktra. Trots det så står den lilla grupp som druckit för 20% av olyckorna, alltså en kraftig överrepresentation.
Nästa exempel: De flesta brott begås av infödda svenskar...
Bo Wennströms artikel är lysande och sågar BRÅ och Kjell Elefalks artiklar. Den ende som visat imponerande klarsyn är Olle Fjordgren ! Naturligtvis kan man genom att jämföra människors levnadsvillkor visa vilka grupper som kommer att bli utsatta för brott. Det gäller även beträffande brottslingarna. Det viktigaste är att bryta sig ur dessa levnadsvillkor för att sedan få leva i Trygghet !
Rent flum, om brottsligheten inte ökar men otryggheten ökar så finns ingen annan rimlig tolkning än att folk oroar sig i onödan. Skribenten är förmodligen avlönad av de som profiterar på lögnen om den ständigt ökande brottsligheten.
När publiken är dum kan det vara lockande att smutskasta motståndaren och utelämna saken. Med greppet ”otrevligt grupptänkande” gör Wennström just detta. Vad är det som är otrevligt? Som jag nämnde ovan är det logiskt att dela in de svarande i grupper. Brå har inte gjort något fel. Wennström har i varje fall inte upplyst om det. Han har alltså avvikit från saken och bara gjort ett idiotiskt påhopp.
På liknande sätt är det är det med påstående om att det är ”ett komplicerat fenomen”. Om vem som helst håller på med något och säger att detta är komplicerat så kan det inte användas mot denne som ett sätt att undvika kritik. Även den bäste kan ju komma i kontakt med komplicerade fenomen. Snarare är det ett tecken på dumhet att säga att inget är komplicerat. Ännu en billig poäng från Wennström alltså.
Vidare smickar Wennström publiken med en utläggnimng om att människor är reflektiva varelser och inte inskränkta byfånar. På liknande sätt brukar politikerna banka på varandra med påståenden om att motståndaren underskattar väljarna och deras förmåga att tänka självständigt.
Istället skulle Wennström enkelt kunnat avfärda Brås nu sex år gamla nationella trygghetsundersökning med att säga att den kostar för mycket (hur mycket?) och inte tillför polisen och andra någon kunskap som gör den värd att ha kvar. Han skulle kunnat peka på svagheter och direkta fel i undersökningarna.
Varför kommer då en professor med sådana dumheter och verkar mot de principer som ett universitet bör följa? Här blir det svårare. Nätet har ju sina begränsningsar. Jag ser att Centrum för polisforskning i Uppsala startades för ett par år sedan med bland annat Wennström som innitiativtagare. Verksamheten har extremt bra kontakt med justitieministern och rikspolischefen. Den är politiskt korrekt på alla sätt. Även Även Brå har bra kontakter med regeringen och andra makthavare. Även den kontroversielle mindre akademiske TV-polisprofessorn Persson har naturligtvis detta. I det här toppstyrda landet förekommer bara kosmetiskt kritik inifrån apparaten.
Är det så enkelt att det nya polisforskningsinstitutet bara vill sticka ut och skaffa sig en profil? Wennström har då kvar sin kollegor och kompisar på Brå, som inte svarar på detta. Det är då bara något som körs ut, kanske för att få bättre kontakt med poliser ute i distrikten. Eller gör polisen ett dåligt arbete även inom forskningen?
#18 Jens Nordmark:
Men brottsligheten ÖKAR. Antalet småbrott må vara konstant, men antalet grövre brott har ökat stadigt år för år. BRÅ hävdar dock att det i princip enbart handlar om att anmälningsbenägenheten har ökat, och undviker samtliga andra förklaringsmodeller, vilket är helt befängt.
Jag är inte förvånad över Bo Wennströms kritik rörande Brås Trygghetsundersökning. Jag fick som polischef uppdraget att leda arbetet med en "trygghetsundersökning" i Stockholm omkring 1988. Det var en del i ett regeringsuppdrag att göra Stockholmspolisen effektivare efter statsministermordet 1986. Jag ledde en arbetsgrupp som arbetade fram hela konceptet, inklusive de frågor som skulle ställas till Stockholmarna. I gruppen ingick bl.a. representanter från SCB som skulle göra själva undersökningen. Jag minns att jag tyckte de tog bra betalt, 300 000 kr, vilket var mycket pengar på den tiden för en polisbudget. Jag ville ha med någon från den kriminologiska forskningen. Det blev professorn Knut Sveri. Han bidrog konstruktivt och tog inte en krona för besvsväret. Han tyckte uppgiften var intressant. Det märktes. Han var ute efter den sanna bilden och försökte inte vinkla frågorna på något sätt.
Vad jag lärde mig under arbetet var hur relativt små nyansskillnader i frågorna kunde leda till helt olika resultat. För den som kan tekniken finns alltid en risk att medvetet eller omedvetet styra resultatet.
Det har jag alltid tänkt på då vi år efter år får höra hur mycket tryggare vi har blivit. Resultatet av vår trygghetsundersökning från 1988 var inget som dåtidens polisledning kunde använda som "bevis" på att Stockholmarna var trygga och att det förmodades bero på att polisen var effektiv.
Då undrar jag? Har vi i Stockholms län 2011 blivit så mycket tryggare än vi var 1988? Riksrevisionen med flera har i rapport efter rapport under senare år visat hur hur polisen fått allt större problem med sin effektivitet trots tre tusen fler poliser och flera miljarder i ökade anslag. Hur kan det öka allmänhetens förtroende för polisen?
Bo Wennström har troligen träffat huvudet på spiken med sin avslöjande artikel.