Med Löfvens nya lag är det match igen

Förnyelse. Stabilitet. Kompetens. Det tycks ha varit ledorden när Stefan ”jag-kommer-inte-att-göra-så-stora-förändringar” Löfven idag presenterade sitt nya lag. Med överraskande stora förändringar.

Att gruppledare Carina Moberg och ekonomisk-politiske talespersonen Tommy Waidelich skulle bytas ut har för många i förhandsspekulationerna varit en självklarhet. Men Löfven – som liksom alla socialdemokratiska partiledare har varit tvungen att lägga ett pussel där hänsyn måste tas till såväl geografi (storstad-landsbygd, norr, söder, skogslän, västkusten, och så vidare…), kön, etnicitet, ålder, förankring. Och kompetens. Det har gjort att han har bestämt sig för att göra ytterligare ett antal förändringar.

Att det nya laget presenteras samtidigt som positiva siffror i opinionsundersökningarna står som spön i backen gör givetvis att Löfven spär på den positiva uppåtspiral som han och Socialdemokraterna nu är mitt uppe i. Frågan är nu om detta är det Dream Team som många inom Socialdemokraterna har längtat efter länge.

Tre av dagens utnämningar står i en klass för sig: Magdalena Andersson, Mikael Damberg och Emma Lennartsson.

Att Stefan Löfven utnämner Magdalena Andersson till partiets ekonomisk-politiske talesperson visar att han sätter kompetens och sakkunskap framför parlamentarisk förankring. Magdalena Andersson är en av Socialdemokraternas allra tyngsta och mest erfarna politiska tjänstemän. Hon har arbetat nära Göran Persson som planeringschef i Statsrådsberedningen, nära Pär Nuder som statssekreterare i Finansdepartementet, nära Mona Sahlin som inrikespolitisk rådgivare och nu senast nära… våra skattemedel, som opolitisk överdirektör på Skatteverket. Många skulle visserligen hävda att det är hög nördvarning på en person som med sådant engagemang kan diskutera skattefrågor. Men att vara ekonomisk-politisk talesperson kräver både djup sakkunskap och en bred allmänpolitisk blick. Det har Magdalena Andersson. Däremot är hon inte folkvald. Och det är en väsentlig skillnad mellan att vara politisk tjänsteman och att ha ställt upp i val och fått förtroende från både partikamrater och väljare. Om Magdalena Andersson klarar av att själv kliva fram i rampljuset som företrädare för Socialdemokraterna återstår att se. Å andra sidan har ju Anders Borg visat att det kan gå bra att gå ”expertvägen”.

Det kommer att bli intressant att se vilket mandat och vilken plats Magdalena Andersson får och tar sig. Det är svårt att komma undan liknelsen med Anders Borg och Mikael Odenberg, som inför valet 2006 spelade tandempar i den moderata ekonomiska politiken. Odenberg fick ta det löpande ansvaret i riksdagsgruppen, medan Borg tillsammans med Reinfeldt stod för politikutvecklingen, förnyelsen och de – åtminstone ytliga – uppgörelserna med Moderaternas tidigare ekonomiska politik. Det gick inte helt friktionsfritt.

Att Magdalena Anderssons ”tandempartner” i Socialdemokraterna nu blir Fredrik Olovsson bäddar för att det kommer att bli ett samarbete med mindre gnissel än vad som var fallet i Moderaterna. Olovsson är en av den socialdemokratiska riksdagsgruppens doldisar. Han hör till de yngre, men är samtidigt en av de mest väl pålästa och kompetenta riksdagsledamöterna - alla kategorier. Han har sannolikt goda förutsättningar att sköta det viktiga löpande arbetet i finansutskottets S-grupp, samtidigt som Magdalena Andersson har goda förutsättningar att kunna bidra med kompetens och erfarenhet när det gäller politikutveckling och förnyelse av Socialdemokraternas ekonomiska politik.

Att Mikael Damberg blir gruppledare för Socialdemokratiska riksdagsgruppen är på ett sätt en av de minst överraskande utnämningarna. Damberg – som själv har förekommit i spekulationerna som partiledare efter både Mona Sahlin och (i mindre utsträckning) Håkan Juholt – sitter redan idag i Socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott. Han har också ansetts vara en av de tyngre talespersonerna, och har enligt många skött uppdraget som ansvarig för Socialdemokraternas utbildningspolitik på ett mycket bra sätt.

Ändå innebär Dambergs nya roll att Löfven lyfter honom rejält. Damberg hamnar nu – tillsammans med Löfven, partisekreterare Carin Jämtin och den ekonomisk-politiska talespersonen – i den absoluta partitoppen, inom Socialdemokraterna benämnt som ”partiledningen”. Han får nu ett bredare mandat och uppdrag. Dels i att styra hela riksdagsgruppens arbete. Men framför allt genom att Damberg nu blir den som – eftersom Löfven själv som bekant saknar riksdagsplats – får ta partiledardebatterna i riksdagen mot Reinfeldt.

Självfallet kommer stort fokus att hamna på de – förhoppningsvis talrika – debatterna mellan Reinfeldt och Löfven som kan hållas utanför riksdagens kammare. Men man ska inte bortse från att även partiledardebatterna i riksdagen – med Damberg som kombattant – spelar en mycket viktig roll. För demokratin. För svensk politik. Och för Mikael Damberg. Reinfeldt kommer där att få möta en mer resonerande och mycket erfaren och kunnig S-företrädare som andas mycket av det som Reinfeldt själv har velat signalera: modern, framtidsinriktad, urban, påläst och välartikulerad – men utan det höga tonläge som många ”swing voters” lätt vänder sig emot.

Damberg kommer nu att arbeta sida vid sida med en riktig veteran i den socialdemokratiska riksdagsgruppen: Berit Högman. Hon lämnar nu posten som ordförande för Kulturutskottet för att istället få en mer central position i riksdagsgruppens ledning. Värmländska Högman har – sedan Mona Sahlin utsåg henne till arbetsmarknadspolitisk talesperson – vuxit till en av tungviktarna i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, med stort förtroende bland många av riksdagskollegorna.

Att Löfven väljer att utse Emma Lennartsson som sin egen närmaste medarbetare kan för många utanför politiken lätt mötas av en axelryckning. Men som gruppsekreterare får Lennartsson en central roll – både som Löfvens närmaste tunga rådgivare och som ansvarig för partiets viktiga strategiska vägval. Lennartsson, som är utbildad på Handelshögskolan i Stockholm, har av många inom Socialdemokraterna uppfattats som tillhörande ”vänsterfalangen” inom S. Men det är att göra det lite för lätt för sig.

Emma Lennartsson kommer visserligen nu från en post som chefsekonom på Kommunal, och har kopplingar till Stockholms arbetarekommun. Men hon har under sin tid som rådgivare åt Pär Nuder och Thomas Östros visat att hon har haft en stark integritet, djup kompetens och en dynamisk förmåga att få ihop en samlad ekonomisk politik som har lyckats balansera väl mellan utveckling och rättvisa, mellan tillväxt och välfärd. Lennartsson, som har arbetat både i Statsrådsberedningen och på Finansdepartementet, har ett mycket gott rykte inom centrala S-kretsar. Som ny S-strateg sällar hon sig nu till en exklusiv – och ibland fruktad – skara namn, som Pär Nuder, Jan Larsson och Stefan Stern.

Att Ibrahim Baylan nu efterträder Mikael Damberg som utbildningspolitiskt ansvarig kan utifrån sett tyckas som mindre uppseendeväckande. Baylan – som de senaste åren har varvat infrastrukturfrågor med partisekreterarskap och nu senast frysboxen – är ju en av få kvarvarande ex-ministrar i riksdagsgruppen. Och under sin tid i regeringen hade han hand om skolfrågorna. Utnämningen innebär på det viset en dubbel comeback för Ibrahim Baylan – dels efter petningen under Juholt, dels som ansvarig för det inom Socialdemokraterna tunga utbildningspolitiska området. Baylan har länge ansetts tillhöra de mer tillväxtinriktade förnyarna inom partiet, men byggde under sin tid som partisekreterare upp ett brett kontaktnät i hela partiet.

Den post som det – enligt medieuppgifter – tycks ha varit störst strid om i valberedningen var vem som skulle bli näringspolitisk talesperson. Sven-Erik Österberg har länge haft ett särskilt intresse för dessa frågor, men fick efter turerna kring Juholts avgång vissa motståndare inom partiet. Det tycks ha blockerat honom från att göra comeback på den posten, som istället gick till Jennie Nilsson. Nilsson, som är relativt ung och har en facklig bakgrund, utnämndes – något överraskande redan då – av Håkan Juholt till gruppledare för Socialdemokraterna i skatteutskottet. I skuggan av Leif Pagrotskys skatteöversyn har Nilsson uppenbarligen gjort en tillräckligt stark insats på den posten för att få utökat ansvar, nu på den tunga näringspolitiska posten, som även innebär ansvar för energipolitiken. I praktiken kommer dock Löfven själv att ta ansvar för både närings- och energipolitiken både utåt och när det gäller de stora strategiska ställningstagandena. Detta är frågor som Stefan Löfven både kan och vill lyfta fram, och där han själv har stort engagemang och stor trovärdighet.

Leif Jakobsson blir nu ny gruppledare för S i skatteutskottet. Skånska Jakobsson är utåt sett en doldis, men har under flera år suttit i ledningen för den socialdemokratiska riksdagsgruppen och är internt en relativt tung företrädare. Nu får han hand om skatteutskottet, men lär massmedialt få slåss om utrymmet med både skatteutredaren Leif Pagrotsky, finansutskottets Fredrik Olovsson och – inte minst – nya ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson.

Slutligen blir Gunilla Carlsson från Göteborg ny gruppledare för S i kulturutskottet. Hon har tidigare suttit ibland annat trafikutskottet, och lyfts nu upp till gruppledare av Löfven, som med dagens utnämningar visar att han menade allvar när han talade om att han skulle lyfta upp flera starka kvinnor. Men med utnämningen av Carlsson så ”kompenseras” Göteborgsbänken också för att Lars Johansson nu får lämna som närings- och energipolitisk talesperson.

Sammantaget innebär detta att Löfven nu har skapat ett eget lag av både nya och etablerade politiker och experter – som alla givetvis kommer att få utstå en tuff granskning och giftpilar från kritiker. Tillsammans med andra tunga socialdemokrater som Tomas Eneroth, Leif Pagrotsky och Ylva Johansson bildar utnämningarna av Damberg, Andersson, Lennartsson och flera andra ett mycket kompetent lag, som har goda förutsättningar att fortsätta den opinionsmässiga uppåtgående spiralen. Löfven har nu visat på integritet och handlingskraft, där han har satt sin egen prägel på sitt lag.

Men hur lyckades han med sitt pusselläggande då? Jämn könsbalans? Check! (Två kvinnor och två män i partiledningen, samt en kvinna som närmaste medarbetare och gruppsekreterare.) Fler med utländsk bakgrund? Halvcheck! (Baylan, men utöver honom är det tunnsått i toppskiktet.) Unga? Check! (Jennie Nilsson, Emma Lennartsson, Mikael Damberg, Ibrahim Baylan och Fredrik Olovsson är alla 70-talister.) Geografisk balans? Check. (En norrlänning, en hallänning, en sörmlänning, en skåning, en värmlänning och tre stockholmare – och Göteborg byter ut Lars Johansson i näringsutskottet mot Gunilla Carlsson i kulturutskottet.) Förankring? Nja. (Vare sig Magdalena Andersson eller Emma Lennartsson har egen riksdagsplats.) Kompetens? Check! (Både Mikael Damberg, Magdalena Andersson och Emma Lennartsson – liksom flera av de andra utnämningarna i dag är omvittnat pålästa och kunniga.)

Så är detta då ett Dream Team? Det får tiden, mediabevakningen och väljarna utvisa. Vissa kommer att spela en massmedialt sett mer undanskymd roll, medan andra kommer att få kliva fram tydligare i rampljuset. Men om jag vore Reinfeldt, Borg eller Schlingmann, så skulle jag inte luta mig tillbaka allt för mycket. Nu är laguppställningarna klara. Därmed kan domaren – d v s journalisterna, opinionsbildarna och väljarna – blåsa i visselpipan. Det är dags att vakna. Nu är det match igen!

Daniel Färm (11 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43327

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det återstår att se. Nytt omslagspapper och nytt snöre. Men risken är att det är samma utslitna idéer i paketet och då blir det inte match än på ett tag.

Permalänk | Anmäl #1 Sune Svensson, 2012-02-23, 15:05

Du beskriver laguppställningen.
Fört att det skall bli match måste väl mer än en laguppställning presenteras.
Har de valt plan ännu?

Permalänk | Anmäl #2 Lars Kronqvist, 2012-02-23, 15:27

Socialdemokratin har inte haft en trovärdig vision sen 70-talet. Och då började också nedgången. Vad som har hänt sed dess är populism och röstfiske. Vem minns inte maxtaxa på dagis när man höll på att förlora valet.

Den Socialdemokratiska retoriken har alltid framställt borgerligheten i allmänhet och Moderaterna i synnerhet som bärare av bokfot och horn. Och för att påvisa detta tar man upp historiska händelser. Men storstrejken är slut, kosakvalets röster är räknade, skotten i Ådalen var 1931 och ATP är både infört och avskaffat. Ironiskt nog så de nya pensionssystemet som Socialdemokraterna infört, liknar det som skulle driva gammalt folk till ättestupan enligt dåtiden Socialdemokrater.

Dagens Socialdemokratiska samhällsvision är att genom skatt finansiera högre eller nya försörjningsstöd och bidrag till olika samhällsgrupper.

Folkhemmets barn är idag en medelklass som oroar sig för räntorna, vill ha semester utomlands och tycker att 50 % i skatt är nog. Visst vill man också vara solidarisk med de sjuka och arbetslösa, man vill också ha en bra skola och omsorg, men man upplever också att de man betalar i skatt försvinner i ett stort svart håll som Socialdemokraterna bara fyller på med nya skattemedel utan att ifrågasätta hur pengarna används.

Den Socialdemokratiska retoriken i opposition bygger mera på pajkastning och gnäll än att visa på alternativ. Att Socialdemokraterna har ökat beror nog på att Löfven har varit tyst i debatten.

Permalänk | Anmäl #3 Totte B, 2012-02-23, 15:36

Hur i herrans namn kunde Baylan utses till Skolpolitisk talesman??
Detta är en av de sakerna som socialdemokraterna verkligen misslyckats med, nu kör dom på i samma gamla gyttjiga hjulspår där man inte kommer någon vart..

Permalänk | Anmäl #4 Daniel Andersson, 2012-02-23, 16:01

Jo nu kan det nog bli hårdare tag för Reinfelts regering, som en tid kändes som nödvändig och nydanande men nu känns mer nattstånden och fantasilös än någonsin.

Permalänk | Anmäl #5 Jan Wiklund, 2012-02-23, 16:36

#4 Daniel Andersson. Håller med om detta. Det är vad jag kan se den enda riktiga snedträffen i detta gäng. Byråkrat-Baylan , en sann sossekarriärist.

Permalänk | Anmäl #6 Jan Wiklund, 2012-02-23, 16:38

Löfven verkar bra. Det var komiskt när han fintade bort alla feminister i socialdemokraterna genom att deklarera sig som feminist. Nu när ordningen är återställd med med det manliga patriarkatet vid rodret kan man absolut erbjuda alliansen en match. Det är bråttom nu, många politiska broiler med maktambitioner har investerat mycket tid i att komma i position i det självklara regeringspartiet. Det vore väldigt synd om då inte partiet kom i regerings position på 10-20 år. Det är inte så enkelt att hoppa över till moderaterna.

Partiets lakejer i statsapparaten och media kämpar nu en inbiten kamp för att hålla tolkningsföreträdet. Det är svårt och debatt-tekniken blir mer och mer uppskruvad med "guilt by association" till massmördare till alla som ifrågasätter tingens tillstånd. De kan antagligen bara klara detta i en ny mandat period till, sedan är det kört och korthuset faller.

Permalänk | Anmäl #8 PerKQ, 2012-02-23, 18:54

Det är som att be Volvo nytillverka en enda 245:a med färgen grå.
Inte särskilt modern och inte särskilt spännande men den rullar...
Mina föräldrar kanske är intresserade men inte min dotter.
Det var bättre förr mot framtidsoptimism?

Permalänk | Anmäl #10 Bo Grahn, 2012-02-23, 21:28

Nu har ju (s) kommit upp på spelplanen igen! Det var bra jobbat av Stefan Löfven och säkert också bra för Sverige. Det känns bra att vi har kompetens inom både (s) och (m) numera. Kul att det finns så många bra medarbetare tillsammans med Löfven.

Permalänk | Anmäl #11 Cuben, 2012-02-23, 22:55

Hur ska det kunna bli opposition med en kärnkraftskramande s-ledare som sitter på läktaren och dessutom tycker precis som Alliansen i de flesta tunga frågorna
http://runelanestrand.wordpress.com/2012/02/13/stefan-lofvens-daliga-omd...

Permalänk | Anmäl #12 Rune Lanestrand, 2012-02-23, 23:15

Jag vill mena att Baylan var början till slutet för en "skola för alla" innan det på allvar brakade ihop.

Vad kan han hitta på nu ?

Permalänk | Anmäl #13 Sven Stromitzky, 2012-02-24, 01:41

Är detta en fotbolls match? Vad har hänt sedan Julhots avgång eller rättare sagt avsked. Han blev tagen sin makt på ett mycket väl fin sätt men blodigt och lång dragen process. Det var sina egna partimedlemmar som så à la Sovjet bytte ledare och nu ska ja minsann börjas på nytt. Vad nytt ger oss S förutom några nya ansikte? Hittills inget jag har hört. Bara att nu har dem hittat rätt personer att företräda partiet. Kosmetika kallar jag detta tills jag blir påvisat det motsatta.

Permalänk | Anmäl #14 Michael Isaksson, 2012-02-24, 06:02

Stefan Löfvens tal om företagens konkurrenskraft är av största vikt. men är han och partiet villiga att göra vad som krävs?

Det krävs inte bara bättre utbildning, forskning, innovationer, utan stora skattesänkningar på främst arbete, kapital, produktion och det kräver en effektivare och prioriterad offentlig sektor som levererar bättre välfärd till lägre kostnad.

Ett nytt skattesystem, ex 20-20-20 är ett konkurrenskraftigt skattesystem. 20% skatt av arbete (lön, bidrag), 20% skatt på utdelad vinst, 20% skatt av konsumtion. Ingen moms på arbete/tjänster. Inga avdrag. Jag kan inte se att man kan ta ut högre skatter om man skall vara konkurrenskraftig i vår globala ekonomi, det gäller att prioritera och rätta mun efter matsäcken.

Att beskatta arbete med 25% moms, 32% arbetsgivaravgift och 30-55% i löneskatt och värnskatt är helt absurt i en värld där lönekostnaden är 1/10 av vår.

Permalänk | Anmäl #15 Johnny Andersson, 2012-02-24, 10:29

Det behövs en vass opposition för att regeringen inte ska kunna göra allt de vill utan motstånd. Ju bättre förslag oppositionen presterar desto bättre måste regeringens svar bli, annars blir det ju maktskifte. Regeringen Reinfeldt har haft det alldeles för lätt. De har misslyckats på en rad områden, det enda område jag kan tycka att man har gjort det riktigt bra på är det ekonomiska området. Annars är det storstadspolitik för hela slanten. Finns öht Göteborg, som exempel? Eller norrland?

Permalänk | Anmäl #16 Jan Wiklund, 2012-02-24, 11:16