Individperspektivet vann över kollektivismen idag

Från Alliansens sida har vi hela tiden betonat att det är varje persons faktiska behov av hjälp som ska avgöra hur bemanningen i äldreomsorgen ser ut. Det går inte att tala om äldre som en homogen grupp där alla har likadana förutsättningar. Vi måste istället se till varje persons olika behov och önskemål. Det är viktigare med humanism och människovärde, och med en stark övertygelse om att varje individ ska respekteras, än med olika detaljregleringar.

Eftersom varje person har olika behov går det inte att fastställa fyrkantiga normer som säger att det ska vara till exempel 40 anställda på ett visst särskilt boende, alldeles oavsett vilka vårdbehov personerna där faktiskt har.

Den hjälp som behövs inom äldreomsorgen varierar över tid och från person till person. Några behöver hjälp med allt – intimhygien, att äta, klä på sig och förflytta sig. Andra klarar en hel del själva. Vid vissa tillfällen behöver kanske någon mer hjälp än tidigare. Vid livets slut måste det finnas någon som sitter bredvid hela tiden. Hur ska ett på förhand fastställt bemanningstal kunna bemöta denna naturliga variation?

Det är dessutom fel att tro att det bara är ett antal händer och fötter som behövs i personalstyrkan. Ibland krävs även olika kompetenser hos medarbetarna. Vårdbiträdena utgör den nödvändiga basen men också arbetsterapeuter, sjuksköterskor och sjukgymnaster behövs. Med en fast personalnorm per boende synliggörs inte detta kompetensbehov.

Det är också en stor risk att ett fastställt bemanningstal ses som ett tak på hur många anställda som ska finnas. Bemanningstalet kommer ge ett fast antal anställda, det blir aldrig fler - även om behoven skulle finnas. 

Jag vet inte om vi har lyckats övertyga den rödgröna oppositionen om detta individorienterade synsätt, men vi lyckades i alla fall få med oss dem på ett beslut med den innebörden idag.

Det är därför jag med stor tillfredsställelse konstaterar att MP backat från sina tidigare krav om bemanningslag som de lanserat på DN Debatt (2011-11-23) och på SvD Brännpunkt (2012-01-27).

För att kommunerna ska bli bättre på att bedöma de enskildas behov ser vi nu istället till att riktlinjerna till kommunerna blir tydligare. Sådana riktlinjer kan sedan ligga till grund för den bemanning som ska finnas.

Äldreomsorgen innehåller fortfarande många utmaningar. Självklart är det oacceptabelt att gamla och svaga far illa på grund av brister i vård och omsorg. Oavsett var man får sin omsorg ska man kunna lita på att den är trygg och håller hög kvalitet.

Under mandatperioden satsar Alliansregeringen 4,3 miljarder för att förbättra vården för de mest sjuka äldre tillsammans med satsningar på medarbetarna och åtgärder för en skarpare tillsyn. Andra insatser som vi i Alliansen vidtagit för att höja kvaliteten är värdighetsgarantin och rätten att välja anordnare. Dagens beslut om bättre stöd till kommunerna kompletterar nu dessa åtgärder.

Mats Gerdau (11 artiklar)

Anmäl