Ge alla nyfödda rätt till mamma och pappa

"Lagstiftningen är dock så utformad att det är bara mamman som kan begära faderskapstest, och det genom polishandräkning om det skulle krävas. En presumtiv pappa har inte den rätten ens om han vänder sig till en domstol."

Det hoppas jag verkligen inte stämmer. Det är förstås förfärligt om det är så och vittnar om förskräckliga orättvisor mot män. Det skulle ju innebära att mamman först kan säga att han är fadern (och hans liv förändras i grunden - känslomässigt) för att sedan ändra sig och han kan inget göra för att bevisa att det hon sa först var sant.

Dessutom kan en kvinna såvitt jag vet komma långt efter födseln - kanske åratal senare - och förvänta sig att pappan hux flux plötsligt ska älska ett främmande barn på kommando och ta ansvar för ett barn som han inte ens visste fann.

Att mot den bakgrunden inte ens ha rätten att undersöka sitt eventuella faderskap om man vet att barnet finns och misstänker att man är fadern rimmar förstår mycket illa.

"Lever barnets föräldrar tillsammans ska båda anses vara barnets föräldrar."

Nej, vad har det med saken att göra? Ska man inte kunna dela lägenhet med en kompis - oavsett om man är intim med kompisen eller inte - utan att räknas som far om hon får barn med någon...? Låter helt galet att förväxla boende med föräldraskap.

En kvinna ska förstås inte behöva riskera att hon får en "far" på halsen bara för att den hon bor med är snäll och ställer upp för barnet och är lite "som en far". Samma sak för hans del - ska han inte våga bo med kvinnan utan att riskera att bli juridisk pappa bara för att hon blir gravid med någon?

Med tanke på den höga andel barn som har en annan biologisk pappa utan att vare sig den juridiska pappan eller barnet får reda på det (det vet man från DNA-undersökningar av andra orsaker) så är det konstigt att DNA-testning för att fastställa fadersskap int är obligatoriskt vid alla födslar. Om det var obligatoriskt skulle ingen pappa behöva känna sig förnedrad och ingen mamma skulle behöva känna sig utpekad som misstänkt för lögner eller otrogenhet.

Sanningen är helt enkelt den att det finns kvinnor som antingen ljuger om vem som är far, underlåter att upplysa om vem som är far eller underlåter att ta reda på vem som är far i de fall hon är osäker.

Det är inte olagligt att ljuga eller att vara otrogen och det bör det naturligtvis inte vara, men att ljuga - eller underlåta att ta reda på - om livsavgörande saker som om vem som är far till ett barn bör överhuvudtaget inte tillåtas vara möjligt. Detta är mycket allvarliga saker som har potentialen att orsaka en enorm stress och lidande hos berörd man och självklart ligger det i barnets intresse att alla fakta finns på bordet redan från början.

Inför obligatorisk DNA-testning för att fastställa fadersskap vid alla födslar!

#3; "Inför obligatorisk DNA-testning för att fastställa fadersskap vid alla födslar!"

Håller helt med!

Jag känner personligen till ett fall då en gift kvinna var otrogen med en man och blev gravid. Av någon anledning som jag inte känner till, visste kvinnan vem som var far till barnet, men maken invaggades i tron att det var hans barn. Paret fick inga ytterligare barn. Maken tycks ha varit en god far, men tog sitt liv 30 år senare ovetande om att han i verkligheten var barnlös och att han hade fostrat och försörjt en annan mans barn utan att veta om det samt kostat på mamman en gedigen utbildning. Efter makens död sökte kvinnan upp barnets biologiske far .och de blev sambos. De berättade för sonen hur det förhöll sig och han blev både chockad och upprörd. Kanske kände han hur en älskad och vördad far vilket i praktiken maken hade varit ända in i vuxen älder, hade blivit kränkt och han har inte kommit att älska sin biologiske far eller hysa någon respekt för hans släkt och oskyldiga släktingar. Sonen kände sig kanske lurad och bedragen, han med eller oforskyllt nersmutsad, i varje fall känslomässigt förvirrad. Så det är viktigt att det biologiska faderskapet fastställs från början och att det inte hålls hemligt för någon.

Själv har växt upp med min mammas andra make som inte var min biologiske far och det var ingen hemlighet för någon att jag hade en annan biologisk far och de fick sedan flera barn tillsammans. Min styvfar behandlade mig som om jag var hans eget kött och blod och var den bästa far för oss alla som någon kunde ha, mycket bättre än min egen biologiske far. Han lever inte längre, men jag vördar hans minne och älskar mina halvsyskon, hans barn. Öppna kort är a och o!

Sambor borde efter faderskapstest automatiskt få gemensam vårdnad, men i övrigt tycker jag att dagens system verkar vettigt. Moderskapstest..., hur vanligt kan det vara att det blivit fel där?

Lite utanför ämnet, men ...

Den där Daniel Westling borde byta glasögonbågar!

De bågar han har nu får honom att se ut som Clark Kent, som vilket ögonblick som helst kan rusa in i en telefonkiosk!

Får prinsar i Sverige vara känsliga för kryptonit? Kan inte det vara en säkerhetsrisk?

#1

Fredrik, det är precis så som det är. Det finns exempel där barnet och mamman avlidit innan pappan skrivit på faderskapsbeviset. Det hjälpte inte att mammans föräldrar och syskon intygade att det var han som var pappa, eller att barnmorskan hade hört mamman säga att det var han som var pappa. Det hjälpte inte heller att strida i såväl tingsrätt som hovrätt i tre år. I dödsattesten står det "Fader okänd".

Ett annat exempel är fallet i november 2010 då en mamma fick en svår stroke och blev okontaktbar. Först fick den fyra veckor gamla sonen stämma sin pappa i tingsrätten så att faderskapet kunde fastställas. Därefter fick pappan stämma sin svårt sjuka flickvän så att han kunde få vårdnaden. Först då kunde han ta sitt ansvar för sin son.

#2

Fredrik, här har du missuppfattat precis allt. Min utgångspunkt är att om barnets föräldrar lever tillsammans ska man anse att båda två har likvärdiga rättigheter och skyldigheter för sitt barn. Om det är så som du exemplifierar det så är det ju inte barnets föräldrar som lever tillsammans, och då ska ju inte den inneboende mannen anses vara pappa heller. Det är då rimligt att socialtjänsten gör en faderskapsutredning.

Mitt förslag bygger naturligtvis på att både den blivande mamman och pappan närvarar vid MVC-besöken och där är överens om att det är de som är barnets föräldrar. Om den inneboende mannen inte närvarar vid MVC eller motsätter sig ett sånt påstående blir det faderskapsutredning. Så då var det ju inget problem!

#5

Marion, antalet tillfällen där man behöver testa moderskapet är säkerligen tämligen få, men faktum är att det de senaste åren varit ett par såna fall. Och ska lagstiftnignen vara könsneutral så ingår det även att man ska kunna begära ett moderskapstest. ;)

Man misstänker att mellan 2-5% av alla barn växer upp med fel pappa, och detta utan vare sig pappans eller barnens vetskap. Möjligtvis är det bara mamman som vet det. Det är framförallt när någon i familjen blir svårt sjuk och man söker en donator som detta avslöjas. Jag har inte tagit ställning för eller emot ett obligatoriskt DNA-test. Om man ska göra ett obligatoriskt DNA-test ska det i så fall gälla samtliga föräldrapar oavsett om de ingått äktenskap eller inte.

Ja, det verkar ju vettigt förutsatt att alla femiljer ser likadana ut. Fortfarande har samkönade föräldrar ingen som helst rätt till sina barn innan de adopterats, och det finns en stor marginal för att färldrarna ska hina gå isär innan den processen är klar. Ska då en informell donator kunna få vårdnad om barnet före den icke biologiska föräldern? Vad hjälper det dem att föräldraskapet ska definieras först och främst genom den genetiska sammansättningen? Och vad händer om barnet är fött till en mamma som ännu inte separerat från föregående partner? Ska denna presumtiva pappa få vårdnaden över barnet? Och fortfarande kvarstår frågan om familjer med fler än två föräldrar, hur är det till exempel tänkt att lagen ska funka med fyra vårdnadshavare som bor på olika platser?

Vad Sverige behöver är en lagstiftning som ökar möjligheten att forma familjernas utseende efter medborgarnas behov, inte en lagstiftnign som befäster den föräldrade tesen att barn bara får växa upp i en traditionell kärnfamilj.

#6 Bengt, Jag såg på TV-inslaget att Reinfeldt hade en lite stenbit i handen efter att ha besökt prinsessan. Kan det ha varit kryptonit som han testade faderskapet med? Jag kräver att vi svenska medborgare får veta svaret. Är Estrella känslig för kryptonit? Är Clark Kent hennes riktiga far? Vad säger våra succesionsförordningen om det?

Annars håller jag med artikelförfattaren. Vi vägrade gå till socialen och skriva under faderskapserkännandet,och skriftligen inyga att vi hade haft fullbordat samlag under rätt period, när vi hade levt tillsammans i tio år och hade ett barn tillsammans sedan tidigare. Till slut tröttnade myndigheterna, och barnet fick officiellt en far ändå. Det fanns tydligen ingen sanktionsmöjlighet om inte mamman ville starta ett faderskapsärende. Som att gå mot röd gubbe, mamman gör det på egen risk. Lever med "okänd far" till sitt barn.

Och visst borde någon röja upp i ojämlikhetsträsket som omger mycket av mamma, pappa, barn-området. Varför får t ex alltid mamman automatiskt hela barnbidraget, och inte hälften till vardera föräldern? Osv.

Tänk så många oäkta ungar som vid vuxen ålder skulle kunna påvisa släktskap med kungahuset och anan adel med hjälp av DNA-tester.

Det kunde bli riktigt kul. Var och varannan Svensk skulle kunna påvisa släktskap med högadeln.

Dags att lagstifta om rätt till namn och titel om släktskap kan bevisas. Med tanke på alla krav om könskvotering är det hög tid nu. Tänk vad det skulle reta det fina folket.

#11

Marie, du belsyer några viktiga problem med dagens lagstiftning. Exempelvis är det ju så att ett par som brutit upp från ett äktenskap och där det tar ett år innan skilsmässan går igenom kan mamman hinna skaffa ett barn med sin nya kille. Men enligt gällande lagstiftning anses hennes förra man vara pappa till barnet. Genom de förändringar jag föreslår kringår man det problemet, dessutom säkerställer man att barnet har rätt biologiska föräldrar från sitt första andetag.

Sen vet jag inte vad du fick det där med fyra vårdnadshavare ifrån. Svensk lagstiftning ger utrymme för två vårdnadshavare och jag förespråkar inte någon ändring på den punkten.

Min utgångspunkt är att Sverige behöver en lagstiftning som utgår från BARNENS behov. Då gör man ingen skillnad på familjens uppbyggnad i övrigt, så jag förstår inte på vilket sätt mina förslag skulle befästa kärnfamiljen. Förtydliga gärna det.

Boris: Ja, jag ser att du tog fasta på lösningar vid uppbrott i heterofamiljer, men inget av det andra. Nu vill jag veta vad du har för lösningar för samkönade par, för med dina nya lösningar får de ännu mindre legitimitet som föräldrar. Vid en informell inseminerig betyder inte det bara att den icke biologiska mamman förlorar sina rättigheter, utan dessa går också till en person som ingen räknat som tillhörande familjen till att börja med. Och även om du skulle lägga till ett addendum om donationer och surrogatmödraskap är skadan redan gjord genom att dina lösningar markerar för dessa barn att de är undantag, avvikande från normen och att de "egentlgen" borde har växt upp på annat sätt. Sedan återkommer frågan om flera vårdnadshavare. Ponera att denna informella insemination inte var en ren donation utan ett arangemang som tillåter två par att dela på barnen. I det fallet fungerar inte ens närståendeadoption, för oavsett kommer barnet inte ha rätt till två av sina fyra föräldrar. Samma sak gäller för separerade heteroföräldrar som vill att styvföräldrarna som hjälper till att uppfostra barnet ska kunna bli likvärdiga de biologiska föräldrarna. Notera att detta också gäller BARNENS behov, deras rätt att ha tillgång till de vuxna som funnits med under stora delar av deras liv, men som i nuläget kan ryckas från dem för alltid utan förvarning.

Precis som de scenarion du målar upp är det här saker som händer på riktigt och dina förslag kan vara rent skadliga i de här fallen. Så tänk ett varv till om det nu är BARNEN som är de viktiga aktörerna här.

Ah vänta, jag glömde visst att ta upp en hel del av det där. Icke desto mindre, en mycket viktg grej att tänka på.