Så stoppar vi morden på kvinnor

Internationell forskning visar att det är lika vanligt att kvinnor tar till våld mot män som tvärtom, men i Sverige fokuserar vi enbart på "mäns våld mot kvinnor" och män som utsätts för våld får varken hjälp av samhället eller av sin omgivning.

Dessutom tar myndigheterna i Sverige konsekvent ställning för kvinnan i en relationskonflikt. Hennes ord väger betydligt tyngre än mannens ord. Det gör att kvinnor kan hota mannen med falskanmälningar eller att hon ska ta barnen från honom. Det kan hon göra eftersom hon vet att hon omedelbart får samhällets beskydd om hon gör det.

Som man har man inte enbart kvinnan som motpart, utan hela samhällsapparaten. De vet att deras chans är nästan noll om det blir en vårdnadstvist. De vet att de inte bara kommer att förlora barnen. De vet också att samhället kommer att ta hus och pengar från dem. De vet att de kommer att beskrivas som svin i tidningar och i skvallret bland vänner och bekanta.

Då är det inte underligt att en del av dem blir så nedtryckta och psykiskt pressade att det antingen tar självmord (3 ggr vanligare bland män än bland kvinnor) eller att de till slut inte ser någon annan utväg än att ta livet av sin plågoande.

Det samhället borde göra är istället att tillse att män får samma lagliga rättigheter som kvinnor när det gäller barn, föräldraskap och vårdnad samt att börja agera objektivt i relationskonflikter, med fokus på att hjälpa båda parterna att hitta en gemensam lösning.

I Sverige så anses det att våldet mot kvinnor är nedlagt som en genetisk variabel i männen av de mest rabiata feministerna. Medan kvinnor är alltid underbara mammor och kan inte göra fel.

Vi tror att vi lever i ett land där jämlikheten har kommit långt, men Karin Alfredsson från Aftonbladet har undersökt hur det förhåller sig i olika länder och kommit fram till att Spanien har mycket hårdare lagstiftning, som skydd för kvinnor. Det ser hon som jämlikhet och att Spanien har kommit längre.

Överallt i världen så anses kvinnor alltid vara den svagare parten. Det är en rest från synen på kvinnor och barn som utsatta och mer känsliga. De som måste försvaras av de starkare männen.

Särskilt i katolska länder är synen på kvinnan och barn en annan än i Sverige. Spanska kvinnor är fortfarande mycket mer passiva än svenska. De ägnar sig mycket åt familjen och de närmaste vännerna. I Spanien kan en kvinna inte ha manliga vänner. Det är mycket mer gammaldags könsroller, som vi hade förr i tiden i Sverige ungefär.

Den svenska kvinnan påminner mer om den spanske mannen. Hon tar för sig och vill ha allt det som männen har. Tyvärr så innebär det också ibland en maktkamp om barnen, där kvinnorna tycker att de kan klara sig utan männen.

Det svenska extremfeminister är ute efter är inte jämlikhet, utan ett maktövertagande.

Unga män är särskilt utsatta i vårt samhälle för våld och också för olyckor, men vi betonar alltid våldet mot kvinnor beroende på att vi har kvar synen på kvinnor som små och försvarslösa.

http://www.socialstyrelsen.se/statistik/nyheter/skadoravvaldochtransport...

Den kvinna i Arboga som hittades död tillsammans med sitt lilla barn trodde man hade utsatts för våld. Nej, hon hade dött av sjukdom och inte kunnat ta hand om barnet, som också dog av svält och utmattning.

Detta är mycket tragiskt och speglar vårt samhälle på ett sätt, som vi inte riktigt vill ta till oss: att mammor kan vara så ensamma att ingen hinner rädda barnet, när mamman dör av sjukdom.

Ett sådant samhälle har skapats för att vi på 70-talet gick in i synen på att alla är egna självständiga individer, som ska klara sig själva med hjälp av kommun och stat, men ett sådant samhälle bryter ofta naturliga band till släkt och vänner. Vi behöver inte bara stat, kommun och landsting utan också vår familj och vänner.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sjukdom-bakom-dodsfallen-i-arboga_6866...

@medborgare X

Män HAR samma lagliga rätt till det du nämner, dock försitter vissa denna rätten iallafall moraliskt när de genom sitt handlande mot kvinnan i relationen misshandlar, kränker och förnedrar henne, utövar makt och kontrollerar hennes liv.

Visst finns det kvinnor som är våldsamma mot män, det har ingen förnekat, och det är inte det artikeln handlar om. Lika lite som den handlar om "orättvisan" män utsätts för.

Artikeln handlar om hur man ska stoppa våldet och morden på dessa utsatta kvinnor.
Och med attityden (jag citerar dig här): "Då är det inte underligt att en del av dem blir så nedtryckta och psykiskt pressade att det antingen tar självmord eller att de till slut inte ser någon annan utväg än att ta livet av sin plågoande"

De ser ingen annan utväg? INGEN ANNAN UTVÄG???
Det är här min förståelse och sympati för ditt inlägg tar slut.

Samhället har resurser, och samhället lägger ner tid på att hjälpa familjer - men vad gör det för nytta när de som mest behöver det vägrar komma till samtalen?

Det är dags att ta mansgristrynet från dyngan och se verkligheten för vad den är:
Män som misshandlar och mördar kvinnor är inte okej. Det finns överhuvudtaget INGEN ursäkt för sådant handlande, hur jäkla "nertryckta" de "stackars" männen känner sig!

#1 Medborgare X skrev:

"Då är det inte underligt att en del av dem blir så nedtryckta och psykiskt pressade att det antingen tar självmord (3 ggr vanligare bland män än bland kvinnor) eller ATT DE TILL SLUT INTE SER NÅGON ANNAN UTVÄG ÄN ATT TA LIVET AV SIN PLÅGOANDE."

Medborgare X försvarar män som mördar "sina kvinnor" med samma argument som används av hedersmördare när dessa har dödat en misshaglig familjemedlem. Hedersmördarna säger att mordet är offrets fel. De säger att offret har plågat familjen med sitt beteende. De säger att familjen inte såg någon annan utväg. De säger att offret tvingande dem att döda.

Vi svenskar tar med rätta skarpt avstånd från hederskulturen. Vi känner en mycket stark motvilja mot invandrare som säger att de var "tvungna" att döda en medlem av sin familj.

Men Gudrun Schyman, som har vägrat att ta specifikt avstånd från den hederskultur som finns framför allt i Mellanöstern, har i stället sagt att hederskulturen inte skiljer sig mycket från mäns våld mot kvinnor här i Sverige.

Jag tycker att Gudrun Schyman har fel. Den stora skillnaden mellan hederskultur och mäns våld mot kvinnor i Sverige är att den etniskt svenske mannen som mördar "sin kvinna" alltid är ensam, och han har inget stöd för sitt mordiska beteende hos sin familj. Hederskulturen däremot innebär att flera medlemmar ur en familj, ibland flera medlemmar ur en stor släkt, tillsammans bedriver jakten på sitt offer och driver fram mordet tillsammans.

Men Medborgare X visar den otroligt ruskiga förskjutning i samhällsklimatet som har skett i Sverige när det gäller kvinnors rättigheter. På nätet frodas en hatkultur mot kvinnor i allmänhet och mot feminister i synnerhet, vilken leder till den slutsats som dras av Medborgare X: Kvinnor kan inte vara offer. Det är män som är offren. Om en kvinna har blivit mördad av en man, då var det hennes eget fel, eftersom hon plågade honom så fruktansvärt.

Medborgare X och mannen som knivmördade sin före detta sambo inför ögonen på parets barn har en sak gemensam. De anser att kvinnan är mannens ägodel och att hon ska lyda sin man. Mannen som knivmördade sin ex-sambo hade tidigare dömts till ett års fängelse för att ha kidnappat kvinnan.

Medborgare X verkar ha stor förståelse för att mannen i Malmö dödade sin ex-sambo för att hon krävde ensam vårdnad om parets små flickor. Käre Medborgare X. En man som kidnappar sin ex-sambo, fängslar henne med handklovar och hotar att döda henne och som släpper henne först när hon har lovat att komma tillbaka till honom, och som sedan knivmördar henne inför barnen när hon vägrar komma tillbaka till honom och när hon kräver ensam vårdnad om barnen - hur bra pappa skulle han vara till två små flickor? Kära barn, jag var tvungen att döda er mamma för att hon inte var den undergivna kvinna som jag ska lära er att vara?

Tycker du att den här mannen är ett bra exempel på att män blir fruktansvärt misshandlade i svenska domstolar i vårdnadstvister?

Om du tycker det, Medborgare X, då har du avslöjat dig. Då har du nämligen bevisat att du har exakt samma syn på kvinnor som den som finns hos strängt patriarkala muslimer från Mellanöstern.

A-C Hellman!

Nej, män har INTE samma lagliga rättigheter när det gäller barn, föräldraskap och vårdnad som kvinnor har.

- Kvinnor har rätten att i efterhand ångra en graviditet. Det har inte män. Det innebär att kvinnor aldrig behöver få ett barn som inte är 100% önskat. Motsvarande möjlighet har INTE män.

- När barnet väl fötts så får kvinnan automatisk vårdnad om barnet. Det får INTE män. Om de är gifta får de gemensam vårdnad om barnet som frun föder (t.o.m. även om det inte är mannen som är far till barnet), men om de inte är gifta så får pappan ingen vårdnad om inte mamman skriftlien godkänner att han ska få gemensam vårdnad. Pappan är alltså underställd mamman och helt beroende av hennes välvilja. Han är därmed lagligen förtryckt av henne!

- Inte ens om pappan erkänner faderskapet så får han automatisk gemensam vårdnad om barnet. Det enda han får när han erkänner faderskapet är SKYLDIGHETEN att betala underhåll. Men någon rätt att träffa barnet, umgås med barnet eller någon vårdnad får han inte. Där är han som sagt helt utlämnad till mammans välvilja. Lagen ger henne rättigheter som han inte har!

- Utan vårdnad så har man heller inte rätt till någon föräldraledighet. Kvinnor får alltså per automatik laglig rätt till föräldraledighet när barnet föds, men pappan är tvungen att förlita sig på att mamman låter honom få del av vårdnaden för att kunna få ta del av denna förmån.

- I samband med tvister i relationen har kvinnan ständigt hela socialtjänsten på sin sida och kan beskylla mannen för vad som helst. På så sätt kan mamman tvinga barnen bort från pappan med myndigheternas goda minne. Soc, skatteverket och andra myndigheter hjälper gärna till.

Den manssyn som myndigheterna och lagstiftningen uppvisar är typisk för de matriarkala strukturer som råder. Men till slut får de förtryckta nog och gör revolution!

#2
Det är mycket vanligt att spanska kvinnor har manliga vänner så den delen av ditt inägg stämmer inte alls! Däremot arbetar man mycket aktivt mot relationsvåld i Spanien, men man har en annan taktik som inte går ut så mycket att skuldbelägga alla män utan på att sprida sunda värderingar.

Ann Sidbrant!

Nej, mannen i Malmö är inte ett speciellt bra exempel på att män blir fruktansvärt misshandlade i svenska domstolar i vårdnadstvister.

De flesta män som blir illa behandlade av samhället bryts ner totalt och orkar inte med sitt liv längre. Många tar självmord, andra bryter ihop och blir deprimerade, andra söker tröst i alkohol, etc. Den stora merparten vänder det inåt och accepterar att de inte har en chans att få hjälp. De vet att män inte står högt i kurs i samhällets ögon och att det bästa är att de dör i tysthet. Det är så samhället vill ha det. Män är inget värda och förtjänar bara att dö i tysthet.

Andra är mer öppna med sitt feministiska manhat och sätter upp teaterpjäser där massmord på män hyllas.

Ann-Helena Rudberg!

Det är intressant att du tar upp kvinnan som dog tillsammans med sitt barn i Arboga. Det fallet visar tydligt hur det står till i Sverige. Trots att det inte fanns några som helst tecken på att hon dött av yttre påverkan så riktade polisen omedelbart in sitt arbete på att hon dödats av någon närstående man!

Ett annat intressant fall är mamman i Sigtuna som döda sina två barn. Även där misstänktes snabbt pappan! När det sedan visade sig vara mamman så ändrades hela mediabilden och det var Socialtjänsten som fick skulden! De borde ha tagit bättre hand om mamman och barnen. Mamman hade ingen skuld, hon var bara ett stackars offer.

Så ser det ut i vårt matriarkat i Sverige.

Jag är så fruktansvärt trött på detta ständiga mantra att det är värre när en kvinna mördas än när en man dödas. Jag kan ju inte tolka denna och 100-tals andra artiklar på något annat sätt. Det skulle vara så jäkla befriande om man kunde enas om noll-tollerans mot ALLA mord inte bara de som drabbar kvinnor. Det mördas 3 gånger så många män som kvinnor varje år men det gills liksom inte. Kvinnor kräver idag med rätta att ha samma villkor som männen men de vägra att släppa de fördelar de haft trots det s.k. patriarkala förtrycket. Det är därför jag inte är med på det officiella feminsttåget för det handlar inte om riktig jämställdhet utan det handlar om kvinnor vill äta kakan och ha den kvar.

Nio av tio våldsoffer är män, alltså torde "Mäns våld mot män" vara en nio gånger större fråga än "Mäns våld mot kvinnor". Någon som ser denna proportionalitet i samhällsdebatten?

Ingen som kopplar mäns våld mot kvinnor till den hustruimport som förekommer.
Vi talar om män som åker till länder där det kan vara attraktivt att komma till Sverige och där mannen har möjlighet att ge kvinnan denna inresebiljett.
Hur det ser ut i dessa förhållanden i västa fall kan man ju utan alltför stor fantasi föreställa sig.
Det finns tom de män som satt detta i system och tar betalt för det.
Är detta något som bekymrar kvinnofridssamornarna och har ni något förslag till åtgärd?

Åtgärder är viktiga, men när ska vi genom förebyggande arbete sätta stopp för problemen? Varför vågar så få ta upp vikten av föräldraansvar? Enligt professor P O Wikström begår en person som fått moralbegreppet med sig hemifrån sällan eller aldrig kriminella handlingar. Vi föräldrar har ett enormt ansvar, men oftast ropas efter lagändringar och ändrade straff istället för att diskutera hur samhället kan stötta föräldrarna i att utföra ett gott föräldraskap.

Ett problem är att hot om våld ger så låga straff, så männen plockas inte in förrän det värsta redan har hänt. Ingen ska behöva leva gömd, det är de misshandlande männen som måste tas om hand, i terapi eller förvaring.

#1 så du menar att kvinnor kastar sina män mot element osv?

Utdrag ur boken Sex feministiska myter, myt 3 - Män slår kvinnor:

"Låt oss studera den senaste statistiken från Brottsförebyggande
Rådet (BRÅ) avseende anmälda brott i Sverige
2010. Här följer några utdrag ur BRÅ:s databas:
• 135 män mot 95 kvinnor utsattes för mord, dråp eller
misshandel med dödlig utgång. Alltså dog 42 procent
fler män än kvinnor av våld under 2010.
• 594 män mot 197 kvinnor utsattes för försök till mord/
dråp. Det innebär att nästan precis tre gånger så många
män som kvinnor är drabbade av detta.
• En sökning i databasen på brottet ”grov misshandel”
av personer över 15 års ålder visar på 4.272 drabbade
pojkar/män och 1.116 drabbade flickor/kvinnor. Grov
misshandel drabbar alltså det manliga könet nästan
fyra gånger så ofta som det kvinnliga könet."

Fast det är klart, kvinnor är ju mer värda än män. Självklart drabbas de då värst eftersom de har mer i värde att förlora genom ett mord eller mordförsök. Jämställdhet och sakpolitik är de största hoten mot feminismen.

Men varför fortsätter samhället att dalta med dessa män 8och kvinnor) som begår dessa handlingar. Förlåt, kvinnor som misshandlar i nära relationer FÅR man ju inte prata om. Så förlåt för den parentesen!

Men de män som vecka efter vecka slår en kvinna blodig, som vanställer osv och som inte får något straff av samhället! Varför?

PS: Detta fenomen förekommer inte enbart bland västerländska män. Även om det bara är dessa som omtalas i debatten! Att hederskultur, tvångsäktenskap, omskärelse och könstympning samt andra ohumana handlingar bidrar också till våldet mot kvinnor!

Liksom skolornas acceptans av "hora" som en hälsningsfras, och andra ord som slampa, bitch, fitta osv också kommer att påverka kontrollerande mäns och kvinnors (oj där slant jag igen) sätt att trycka ner tjejers självförtroende och en del grabbars machostuk!

Att feministerna sedan sviker de här tjejerna som är beredda att svälta sig, vika ut sig och lägga upp sig för att få vara en kopia av kompisen i sitt jagande efter senaste modestuket på Gina Trico, H&M, Vero Moda etc, och sveket mot de invandrarflickor och kvinnor vars män de INTE talar till när de påstår sig försöka uppnå jämställdhet!

Tala till. Inte tala med, för de talar ju inte med ens svenska män! Män är ju f ö djur! Så sex med en man borde väl jämnställas med tidelag?

De har t o m konstruerat en engen åskådning som de kallar vetenskap. Genusvetenskap!

Så många inlägg i denna tråd är så otroligt motbjudande att hela tråden borde slås upp stort i svenska massmedia och skickas till riksdagen för att bli föremål för stor debatt, utredningar och motioner.

Är det inte helt sanslöst? En kvinna har blivit mördad av sin före detta sambo framför parets två små döttrar. Bland de åsikter som luftas här som reaktion på denna händelse återfinner man påståenden som att det verkliga problemet är att kvinnor får vårdnaden om barnen vid skilsmässa, att män drabbas av mycket värre våld än kvinnor, att samhället plågar män, att män behandlas som om de inte är någonting värda, och att män blir så desperata av den fruktansvärda behandling de utsätts för av sin (kvinnliga) plågoande att de inte ser någon annan utväg än att döda henne.

Kan man ens tänka sig att en diskussion som handlar om manliga mordoffer skulle spåra ur i en diskussion om att det är så förfärligt synd om kvinnor?

Fakta i målet: De flesta mördare är män. De flesta som utövar grovt våld är män. Män mördar kvinnor i långt större utsträckning än de själva blir mördade av kvinnor. De mordförsök som riktas mot kvinnor är mycket "effektivare" och leder till döden mycket oftare (i 48% av fallen) än de mordförsök som riktas mot män (i 23% av fallen). Morden på kvinnor har oftare "hedersmordsliknande" drag, eftersom den manlige mördaren är så fast besluten att döda just den här kvinnan.

Är inte detta ett problem i sig själv? Ska inte detta kunna diskuteras i sig själv? Vad är det för män som inte kan se den här situationen som problematisk i sig själv, utan hela tiden måste lyfta fram hur förfärligt synd det är om dem själva?

Fruktansvärt. Alla som säger att det börjar spridas ett helt patologiskt kvinnohat i Sverige har helt rätt.

Och jag måste bara upprepa frågan: Varför försökte inte Anders Behring Breivik spränga en moské under fredagsbönen, när moskén skulle ha varit full av bedjande muslimska män? Det finns bara ett svar. Behring Breivik var faktiskt inte så intresserad av muslimer. Hans glödande hat riktades framför att mot människor som kan ses som bärare av feminismen. Men hans gränslösa hat mot feminismen återfinns hos många kommentatorer här på Newsmill.

Låt oss glömma snacket om rasismen. Det glödande hatet mot feminismen och mot alla kvinnor som inte är tillräckligt lydiga och undergivna är den nya helt sanslösa hets som pågår i samhället. Och de stora medierna märker det inte ens, upptagna som de är av att snacka om rasism.

Välkommen till den nya verkligheten, där Behring Breiviks feministhat har blivit det nya normala. Det nya svarta, om man så vill.

#18 Ann sidbrant: Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt.

"Välkommen till den nya verkligheten, där Behring Breiviks feministhat har blivit det nya normala. Det nya svarta, om man så vill."

Guilt by association. Ett lågt debattknep, ett argumentationsfel.

Vidare så pratar du mycket om vilka som utövar våld. Det är sant att majoriteten som utövar våld i Sverige är män. Betyder det att offren ska skylla sig själva? Du försöker bunta ihop människor i kollektiv och mena att alla i kollektivet har skuld i vad delar av kollektivet gör. Med andra ord är majoriteten av alla män som aldrig någonsin slagit någon annan människa enligt dig kollektivt skyldiga till våldsbrott, mord och våldtäkter. Detta kollektiva skuldbeläggande är symptomatiskt för feminismen och är också ett skäl till att många ifrågasätter den.

Skälet till att varje artikel om mäns våld mot kvinnor spårar ur är för att det saknas proportioner i diskussionen. Vi får aldrig se en artikel om kvinnors våld mot män trots att internationell forskning visar att män är lika våldsutsatta som kvinnor i nära relationer. Vi får i stort sett aldrig se en artikel om mäns våldsutsatthet. Detta trots att män är betydligt mera drabbade av våld. Det enda vi får se är kvinnor som skriver könsegoistiska spalter och försöker demonisera alla män och kollektivt skuldbelägga det manliga könet. Det verkliga hatet är inte hatet mot feminismen, utan hatet mot män som frodas och bansuneras ut i media. Vi minns ju alla episoden med Medborgare X. Vi fick lära oss att det var konstnärligt och fint att propagera för mannens kastrering och slutliga likvidering, dvs massmord av män medan att experimentiellt vända på och spegla retoriken, med andra ord bara byta plats på könen, belönades med polisanmälan och censur. Jag vill återknyta till början med att fundera lite över detta med "feministhat". Det är ju spännande att så fort man ifrågasätter feminismen så är det "hat" och man är av samma virke som en massmördare. Det vittnar om en viss intolerans inom feminismen, man tål inte att bli ifrågasatt. Är man inte med så är man hundra procent emot tycker feminismen. Vilka andra ismer brukar uppvisa det här... mönstret?

#11 Lars Kronqvist. Ang "hustruimporten" så har du en viktig poäng här. Tidigare har man från visst håll varit mest intresserade av att fördöma etniska svenskar från att gifta sig med utländska kvinnor. På senare tid har detta "problem" kompletterats med att utlandsfödda män med PUT gifter sig med utlandsfödda kvinnor som en ren affärstransaktion. Oavsett vad som är orsaken så har vi alldeles för många skammord i Sverige. Varje liv som förspills är en tragedi, och alla förslag till lösningar borde granskas noga. Den lista på åtgärder som artikelförfattaren har anvisat kan sättas i sjön i dag. Behövs inga långa remissförfaranden.

Ann Sidbrant!

Du har helt rätt i att en diskussion som handlar om manliga mordoffer aldrig skulle spåra ur i en diskussion om att det är så förfärligt synd om kvinnor. För det först inga motsvarande diskussioner i samhället om manliga mordoffer!

Det skrivs inga artiklar på Newsmill om de män som mördas. Det görs inga kampanjer i Aftonbladet om män som mördas. Det blir på sin höjd en liten notis i lokaltidningen då en man mördas!

Än mindre skrivs det om män som utsätts för relationsvåld. Det är inte bara media som aktivt blundar för det. Även stat och myndigheter blundar. Man har till och med gått så långt att man aktivt har uteslutit "kvinnor våld mot män" i alla satsningar som gjorts mot relationsvåld. "Mäns våld mot kvinnor" ingår sedan länge. På senare tid har man också lagt till våld i samkönade relationer (som är lika frekvent som våld i heterosexuella relationer). Men "kvinnors våld mot män" är inte med! Det har man aktivt valt att blunda för. Allt på uppdrag av feminismen, eftersom det inte överensstämmer med teorin om könsmaktordningen!

De få gånger som någon man vågar öppna munnen och berätta om det våld han fått uppleva möts han ofta av hån och förakt från framför allt feminister. Se bara vad som hände när Martin Svensson för något år sedan skrev här på Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/17/jag-skyllde-p-mig-sj-lv-n-r-fl...

Omedelbart fick han svar på tal av en feministförespråkare som skrev att "det manliga offerperspektivet är patetiskt" och irrelevant. Det var löjligt av Martin Svensson att skriva om vad han utsatts för när kvinnor som utsätts för samma sak har det mycket värre (jepp, så är det - kvinnor som utsätts för samma sak har det värre...):

http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/19/det-manliga-offerperspektivet-...

Det visar med all tydlighet att samhället anser att män bara ska hålla käften och dö i tysthet. En mans liv är mindre värt än en kvinnas i det statsfeministiska svenska samhället. En död man är en bra man, det vet vi efter att ha sett feministerna hylla "SCUM manifestet" och dess budskap om massmord på män.

Du sällar dig bara som en i raden av alla feminister som vill att män ska hålla käften och dö i tysthet!

#19 Johannes Westlund skrev:

" Du försöker bunta ihop människor i kollektiv och mena att alla i kollektivet har skuld i vad delar av kollektivet gör."

När, Johannes, har jag gjort detta? Jag påpekade att män utövar det mesta av våldet i Sverige. Detta påpekande gjorde jag som ett svar på #16 Joakim Jacobssons inlägg, där han beskriver hur mycket mer drabbade män är av våld än vad kvinnor är. Men Jacobsson skrev, symptomatiskt nog, ingenting om vem det är som utövar det grova våldet. Jacobsson gjorde därför männen som kollektiv till samhällets stora offer. Mitt inlägg var menat som ett helt nödvändigt klarläggande av att män I SÅ FALL också måste betraktas som samhällets huvudsakliga förövare.

Men det var inte alls jag som började bunta ihop män och kvinnor som kollektiv. Det var tvärtom Medborgare X som i den här trådens allra första inlägg skrev att män inte har en chans mot kvinnor i vårdnadstvister. Han skrev också att det inte var "underligt" att en del män blir så förtvivlade "att de till slut inte ser någon annan utväg än att ta livet av sin plågoande", alltså kvinnan. Detta skrev alltså Medborgare X som en kommentar till att en man hade mördat sin ex-sambo inför parets två små flickor. Medborgare X resonerade som om han ansåg att mördaren var ett bra exempel på att män drivs till förtvivlan av samhällets orättvisa syn på män. Han resonerade också som om han ansåg att den här mannen var ett bra exempel på män som visserligen har begått grovt våld mot sitt barns mor, men som ändå är illa behandlade av samhället när de inte får någon vårdnad om sina barn. Han resonerade som om han ansåg att det är helt naturligt en del män mördar "sina kvinnor" därför att de själva har blivit så förtvivlade.

Johannes, du är ju kristen. Vill du tala om för mig var någonstans i evangelierna det står att en man har rätt att straffa sin hustru eller bruka våld mot henne? Eller döda henne? Var i Matteus, Markus, Lukas eller Johannes säger Jesus något sådant?

Du kan väl fortsätta att citera Bibeln för mig då, Johannes. Var i evangelierna säger Jesus det som Medborgare X påstår, nämligen att männen får lida därför att kvinnorna är så ondskefulla?

Och var i evangelierna säger Jesus att barnen tillhör sin far, och att mamman inte får vara den som är ansvarig för barnen?

Var i evangelierna säger Jesus det som Joakim Jacobsson insinuerar, nämligen att det inte spelar någon roll vem som utför våldet, men att det är männen som är de verkliga offren i samhället därför att de utsätts för så mycket mer våld än kvinnor?

Johannes, det var absolut inte jag som började bunta ihop männen till ett kollektiv. Det var flera män, inklusive du själv, som gjorde artikeln om cirka sjutton mäns dödliga våld om året mot sina kvinnliga partners eller ex-partners till en klagosång över hur synd det är om män.

Johannes, du skrev om mig:

" Med andra ord är majoriteten av alla män som aldrig någonsin slagit någon annan människa enligt dig kollektivt skyldiga till våldsbrott, mord och våldtäkter."

Johannes, antingen citerar du mig när jag har sagt det som du påstår, eller också ber du om ursäkt för att du anklagar mig för någonting som jag verkligen ALDRIG har sagt.

Sätt igång och citera, Johannes, eller be om ursäkt.

Ann Sidenbrant
Du blir lätt provocerad över att vi som män anser oss oskyldigt anklagade över riktat våd mot kvinnor.
Vi som män är våldsammare än kvinnor, ibland men inte alltid är det en kvinna som är offer. Oftare är det andra män.
Hur relevant är då din slutsats"Det glödande hatet mot feminismen och mot alla kvinnor som inte är tillräckligt lydiga och undergivna är den nya helt sanslösa hets som pågår i samhället"
Det är väl ett feministiskt problem att inte se hela bilden gissar jag.

Svara mig då., Lars Kronqvist. Hur relevant är det att göra en tråd som borde handla om att samhället inte har blivit bättre på att skydda kvinnor som hotas av sina män till en tråd som handlar om att det är förfärligt synd om män?

Nyligen har det varit artiklar här som har handlat om gangstermorden i Malmö. Tänk om jag hade försökt vända den tråden till att handla om att gangstrarna i Malmö egentligen är offer för samhället (vilket jag inte tycker, bör jag för säkerhets skull påpeka) eller till en tråd om att man inte borde prata om gangstermord alls, eftersom det är fler kvinnor än gangstrar som dödas i samhället? (Jag vet inte säkert om det påståendet är sant.)

Men inte hade du tyckt att det hade varit acceptabelt att tala om någonting helt annat i en tråd som borde handla om gangstermord? Varför ska det då vara acceptabelt att tala om något helt annat i en tråd som borde handla om mord på kvinnor?

Detta är min poäng, Lars Kronqvist. Väldigt många män här har skrivit i den här tråden om hur synd det är om män. Nästan ingen har diskuterat vad man ska göra åt svartsjuka män som mördar sina kvinnor. Nej, jag påstår verkligen inte alls att männen som mördar "sina" kvinnor utgör någon sorts majoritet av män i samhället, utan det rör sig om ungefär sjutton män per år.

Men i alla fall, Lars Kronqvist, vad tycker du att samhället ska göra för att skydda de ungefär sjutton kvinnor som mördas av sina män varje år? Tycker du kanske inte att det är så mycket att göra åt den saken? Lite kvinnligt blod får några män kanske lov att spilla? Och förresten är det kanske mest synd om män?

Men jag kanske misstror dig. Kanske har du verkligen funderat över vad samhället kan göra för att stoppa de här relationsmorden. Så berätta då, Lars Kronqvist. Jag lyssnar.

Utan att vara expert så kan jag konstatera att aggresivitet inte är ett enbart manligt fenomen.
Jag tog tidigare upp en sida av frågan-hustruimporten, där kvinnan som kommer hit är helt beroende av männen. Åtgärdas på lämpligt sätt. Redan Palme utnyttjade systemet. Nu lär det vara både pengar och släktpåverkan bakom.
Sen är ju föräldraskapet olika i olika kulturer. Erkänn detta och undervisa om det. Feminismen står inte höst på agendan i alla länder om jag får uttrycka mig milt.
Vi kanske också skall inse att Sverige inte är det enda landet som är lämpligt för barns uppväxt-hur konstigt detta kan låta!
Jag förväntar mig ett mer nyanserat svar, än dina inlägg ovan, från dig Ann

#18 Ann sidbrant, 2012-02-22, 23:17

"Så många inlägg i denna tråd är så otroligt motbjudande att hela tråden borde slås upp stort i svenska massmedia och skickas till riksdagen för att bli föremål för stor debatt, utredningar och motioner."

Just ja, jag höll ju på att glömma: Även yttrandefrihet är ett av feminismens största hot.

"Kan man ens tänka sig att en diskussion som handlar om manliga mordoffer skulle spåra ur i en diskussion om att det är så förfärligt synd om kvinnor?"

Absolut! Ta bara det här med omskärelse på spädbarn: När vi vill förbjuda även på pojkar så rycker ni in snabbare än man hinner säga "feminist" och propagerar för att det minsann är mycket värre på flickor, trots att det redan är förbjudet. Vi är inga maskulister som vill vända på steken, vi vill bara slopa era generaliseringar och prata sakpolitiskt om alla mord på varje enskild individ. Vi föredrar alltså att vara könsblinda, men så som ni kvinnolobbyister kollektivt skuldbelägger män så blir det ett nödvändigt ont att spräcka hål på er myt genom att påpeka att det vore mer logiskt att prata om morden på män med era generaliseringsresonemang.

"Fakta i målet: De flesta mördare är män. De flesta som utövar grovt våld är män. Män mördar kvinnor i långt större utsträckning än de själva blir mördade av kvinnor. De mordförsök som riktas mot kvinnor är mycket "effektivare" och leder till döden mycket oftare (i 48% av fallen) än de mordförsök som riktas mot män (i 23% av fallen). Morden på kvinnor har oftare "hedersmordsliknande" drag, eftersom den manlige mördaren är så fast besluten att döda just den här kvinnan.

Är inte detta ett problem i sig själv? Ska inte detta kunna diskuteras i sig själv? Vad är det för män som inte kan se den här situationen som problematisk i sig själv, utan hela tiden måste lyfta fram hur förfärligt synd det är om dem själva?

Fruktansvärt. Alla som säger att det börjar spridas ett helt patologiskt kvinnohat i Sverige har helt rätt."

Du säger att det är kvinnorna som är utsatta för ett patologiskt hat. Samtidigt propagerar du för att våld mot män är en intern konflikt och således inget mansproblem. I din världsbild tillhör alltså alla män samma andeväsen och att detta skulle vara både förtryckande mot det kvinnliga andeväsendet samt självdestruktivt. Ska du inte hävda att kvinnor som skadar varandra också är en produkt av dessa osynliga maktstrukturer när du ändå är i farten? Det finns för övrigt ett avsnitt om just våld i nära relationer i samma kapitel, om du nu vågar läsa: http://www.dnv.se/mou/Sex_feministiska_myter_bok.pdf

"Och jag måste bara upprepa frågan: Varför försökte inte Anders Behring Breivik spränga en moské under fredagsbönen, när moskén skulle ha varit full av bedjande muslimska män? Det finns bara ett svar. Behring Breivik var faktiskt inte så intresserad av muslimer. Hans glödande hat riktades framför att mot människor som kan ses som bärare av feminismen. Men hans gränslösa hat mot feminismen återfinns hos många kommentatorer här på Newsmill."

Jag blir uppriktigt sagt äcklad av hur ni feminister försöker stjäla offerkoftan från muslimerna. Breivik har i förhör pratat mycket, mycket mer om islam än om feminism. Han har även sagt att Arbeiderpartiet var ytterst ansvariga för denna islamiseringsutveckling och passade på lagom efter att regeringen föreslagit en palestinsk ambassad i Oslo. För övrigt blir jag minst lika äcklad av hur ni likställer all vår kritik mot er som hat. Det säger en hel del om din syn på yttrandefrihet, demokrati och opposition. Du är vad vi brukar kalla för en "feminazi" eller "rosa khmer", med tanke på vilka regimer du verkar ha blivit inspirerad av - om vi nu ska lämna sakpolitiken och battla med guilt by association istället.

Joakim!

Ja, Ann Sidbrant säger att det har börjar spridas ett helt patologiskt kvinnohat i Sverige. Vad hon helt blundar för är det patologiska manshat som inte bara börjat spridas, utan som har blivit en integrerad del av samhällsklimatet i det allt mer feministiska Sverige.

Ann Sidbrant blundar för hur en feministisk teatergrupp sätter upp Valerie Solanas "SCUM manifestet" och uppmanar till massmord på män. Hon blundar för hur feministiska journalister och kulturredaktörer jublar över det "gyllene hat" som teatern ger uttryck för. Hon blundar för hur skådespelaren som vräker ur sig manshatet på scen i TV säger att alla 16-åriga pojkar är "mansgrisar".

Valerie Solanas manifest är lika hatiskt som Anders Behring Breivik, skillnaden är bara vilken grupp i samhället som hatet riktas mot. Valerie Solanas tog också till vapen och skjöt flera representanter för den grupp hon riktade sitt hat mot. Båda är terrorister som skrivit manifest och skjutit andra människor.

Men Ann Sidbrant och andra feminister, som Maria Sveland och Anna-Klara Bratt, blundar för det våld och det har som Valerie Solanas står för. Det hyllas istället på tidningarnas kultursidor och på feministiska bloggar.

Det visar med all tydlighet vilka det är som står för hatet i samhället. Det feministiska manshatet är inte bara patologiskt. Det är fullt accepterat av människor som Ann Sidbrant.

Medborgare X, är det ditt "motdrag"? Att en av tusen Stockholmsteatrar har satt upp Valerie Solanas SCUM-manifest?

Jag skulle aldrig gå och se en sådan pjäs. Den tillför ingenting konstruktivt till samhällsdebatten. Om det var jag som delade ut kulturstöd, så skulle jag inte ge det till en teater som ville ha ekonomisk hjälp att sätta upp SCUM-manifestet.

Men du menar alltså att när en kvinna har knivmördats av sin ex-sambo inför ögonen på parets två små döttrar, så är det Valerie Solanas SCUM-manifest vi bör diskutera?

Du får väl trösta dig, Medborgare X, med att Anders Behring Breiviks manifest ska sättas upp på teatrar i både Danmark och Norge. Du får väl åka dit och se det.

Valerie Solanas skrev ett manifest och försökte mörda tre män, men hon misslyckades med att döda någon av dem. Anders Behring Breivik skrev ett manifest och mördade 77 personer. Vi kan ju fundera över vem av dem som begick de värsta brotten.

Du verkar anse, Medborgare X, att Valerie Solana är en god representant för feminismen i Sverige. Du verkar anse att alla feminister tycker likadant som hon.

Men om du gör mig ansvarig för Valerie Solanas, Medborgare X, då gör jag dig ansvarig för Anders Behring Breivik. Om du säger att Valerie Solana är en typisk feminist som jag, då säger jag att Behring Breivik är en typisk antifeminist, en sån person som du.

#26 Joakim Jacobsson skrev om mig:

"Du är vad vi brukar kalla för en "feminazi" eller "rosa khmer", med tanke på vilka regimer du verkar ha blivit inspirerad av - om vi nu ska lämna sakpolitiken och battla med guilt by association istället."

Sanslöst, Joakim. Du kallar mig en feminazi, en nazistisk feminist? Var snäll och citera mig för att visa att jag har nazistiska åsikter. Och du säger att jag är en "rosa khmer", alltså en person som har blivit inspirerad av massmorden på 1,7 miljoner människor som utfördes av de röda khmererna i Kambodja?

Citera mig för att visa att jag har förespråkat massmord, Joakim!

Du slänger ur dig de mest otroliga, sanslösa anklagelser. Och det gör du därför att jag vill diskutera de cirka sjutton mord på kvinnor per år som utförs av deras partners eller ex-partners? Och när jag säger att flera män här vill stjäla den här tråden för att lägga skulden på kvinnor och tycka synd om sig själva, då kallar du mig en feministisk nazist och en person som inspireras av kommunister som har mördat 1,7 miljoner människor?

Joakim, jag måste säga det. Du är typexemplet på den sortens män som sprider den mest hatfyllda retoriken mot alla feminister och mot de flesta kvinnor som inte är otroligt lydiga mot dig och mot män med samma åsikter som du.

Du har inte många argument att komma med. Vad har du att säga om fallet som orsakade den här tråden, alltså att en man som redan hotat sin ex-sambo till livet sedan knivmördar henne på öppen gata inför parets två små barn? Vad har du att säga om det faktum att samhället borde ha vetat att den här kvinnan var hotad, men ändå misslyckades man med att skydda henne?

Men du har väl inget att säga om den saken. Nej, några argument att tala om har du inte. Men desto fler vettlösa anklagelser kommer du inte med. Eftersom jag inte tycker som du, så utnämner du mig till nazist och till en sorts själslig lillasyster till de massmördande röda khmererna.

Det är en fruktansvärd tid vi går till mötes när problemformuleringsinitiativet hamnar hos dem som inte har några argument, men som har desto mer hat och desto fler hemska namn att kasta i ansiktet på sina meningsmotståndare.

#25 Lars Kronqvist tog upp frågan om hustruimporten. Det tycker jag är ett bra initiativ. Den frågan borde diskuteras mycket mer än den gör. Jag tycker själv att män som "importerar" hustrur, behandlar dem som slavar och kastar ut dem innan de fått uppehållstillstånd, och sedan importerar en hustru till och en hustru till, borde stoppas av det svenska samhället.

Men, Lars Kronqvist, vad har den frågan med det här fallet att göra? Mycket tyder på att mannen som begick knivöverfallet var svensk, och kvinnans föräldrar bor i Sverige. Vad är det som tyder på att den här kvinnan blev "importerad" till Sverige, och vad är det som tyder på att hennes liv hade kunnat räddas om svenska mäns rätt att ta hit fler och fler hustrur från andra länder hade begränsats?

#26 Joakim Jacobsson skrev om feministers syn på manlig omskärelse:

" Ta bara det här med omskärelse på spädbarn: När vi vill förbjuda även på pojkar så rycker ni in snabbare än man hinner säga "feminist" och propagerar för att det minsann är mycket värre på flickor, trots att det redan är förbjudet."

När, Joakim Jacobsson, har FEMINISTER försökt stoppa diskussionen om manlig omskärelse med motiveringen att det är mycket värre med kvinnlig omskärelse?

Själv är jag rätt negativt inställd till manlig omskärelse. Framför allt håller jag med dem som säger att det känns som ett övergrepp att omskära den lille nyfödde pojken, som utsätts för ett helt onödigt kirurgiskt ingrepp som kommer att åsamka honom viss smärta och förändra hans kropp för resten av livet utan att han själv har fått komma med några synpunkter. SJÄLVKLART ska man kunna diskutera den frågan i sig själv utan att blanda in kvinnlig omskärelse. På senare tid har frågan om manlig omskärelse också diskuterats, bland annat på DN:s debattsida. När har det förekommit att feminister har avfärdat frågan om manlig omskärelse som ointressant och krävt att få diskutera kvinnlig omskärelse i stället?

Manlig och kvinnlig omskärelse är två helt olika saker, som påverkar mannen och kvinnan på helt olika sätt. Män får ytterst sällan några sexuella funktionsnedsättningar och drabbas vad jag har hört sällan av några bestående kroppsliga besvär som t.ex. smärta. Kvinnor drabbas nästan alltid av sexuella funktionsnedsättningar, alltså försämrad förmåga att uppleva sexuell njutning, och dessutom drabbas de ofta av svåra bestående symtom som t.ex. kronisk smärta.

Men av de skäl som jag just nämnde, nämligen att den lille pojken utsätts för ett kirurgiskt ingrepp som är helt onödigt, och som i varje fall kortvarigt kommer att orsaka smärta, och som kommer att förändra pojkens kropp för resten av livet utan att han har fått ge sitt godkännande, så finns det all anledning att diskutera manlig omskärelse i sig själv. Det finns dock skäl som gör det svårt att avskaffa manlig omskärelse:

1) ALLA muslimska och judiska män är omskurna, och för judarna är den manliga omskärelsen en helt central del av deras religion. Även för muslimerna är den manliga omskärelsen viktig som en religiös ceremoni. Att förbjuda manlig omskärelse kommer att uppfattas som en oerhörd kränkning av islam och judendomen, och ett sådant förbud skulle leda till extremt kraftfulla internationella protester.

2) Manlig omskärelse praktiseras helt rutinmässigt på alla småpojkar som föds på sjukhus i USA. Det innebär att de allra flesta amerikanska män är omskurna. Frågan är därmed större än någonting som bara handlar om islam och judendomen. Sverige kan räkna med att ett förbud mot manlig omskärelse kommer att uppfattas som en ännu större internationell provokation.

Men vad har frågan med kvinnlig omskärelse att göra? Ingenting. Och när har feminister försökt dribbla bort frågan om manlig omskärelse genom att kräva att få diskutera kvinnlig omskärelse i stället? Var vänlig ge exempel på när detta har hänt.

Ann Sidbrant
Du hänvisar till ett av många fall där kvinnor mördas, ett fall som jag inte känner till detaljer om.
Vad jag vill framföra är de många fallen där just konflikter mellan olika kulturer drabbar kvinnorna hårt.
Du som tycks vara insatt hur stor andel av kvinnorna på olika skyddade boenden kan hänföras till kulturkrockar?
Jag har fått bilden att de är opropertionerligt stor andel-rätta mig om jag har fel.

Lars Kronqvist, jag är inte "insatt" i fallet med mannen som mördade sin ex-sambo. Men jag vill peka på följande faktorer som tillsammans tyder på att mannen är svensk, och att kvinnan han dödade var svensk:

1) Mannen var enligt tidningsuppgifter väl etablerad i samhället och arbetade som chef på mellannivå.

2) Mannen var tidigare dömd för att ha kidnappat sin ex-sambo, bundit henne med handklovar och hotat att döda henne. Men bortsett från det var han ostraffad.

3) Mannen var ensam när han begick mordet på kvinnan. Ingenting tyder på att han fick hjälp av någon familjemedlem.

4) Mannen dödade sin ex-partner med kniv, inte med något skjutvapen.

5) Mannen hade en god relation med sin svärfar. Också efter det att han hade kidnappat och hotat att döda kvinnan försökte han enligt tidningsuppgifter upprätthålla relationen till sin svärfar.

6) Kvinnans hemkommun var det välmående Vellinge, där det bor extremt få personer med utländsk bakgrund.

7) Kvinnans föräldrar citerades när de kallade sin dotter "vår fina tös". Detta framstår för mig som ett mycket skånsk-svenskt ordval för att beskriva en ung kvinna. Jag har själv inte hört någon Malmöbo med invandrarbakgrund använda ordet "tös".

Utifrån allt detta drar jag slutsatsen att både mannen och kvinnan sannolikt var etniskt svenska. I varje fall kan man dra slutsatsen att båda var väl etablerade i samhället.

Jag håller helt med dig om att den kvinnosyn som finns i flera av Sveriges invandrargrupper är ett problem. Jag vet också att invandrare är överrepresenterade bland dem som är dömda för våldtäkt.

Men jag vidhåller att det inte hjälper att prata om invandrare i ett fall som högst troligt handlar om en svensk man som av svartsjuka dödar sin svenska ex-partner. Jag vidhåller att det finns något "hedersmordsliknande" i fall som det som just har inträffat i Malmö. Det handlar om svartsjuka män som visserligen inte alls får någon hjälp av sin släkt att begå mord, men som många gånger är extremt beslutsamma. Många mord inträffar av rena tillfälligheter eller av olyckliga omständigheter, när ett gräl går överstyr. Men mannen som spårade upp sin sin ex-partner och mördade henne inför ögonen på parets två små döttrar är för mig ett exempel på en svensk "hedersmördare", en som inte ger sig förrän han har fått hämnd på kvinnan som "svek" honom.

Man måste kunna prata om den här sortens mord utan att blanda in frågan om etnicitet och kultur. Man måste förstå att den här sortens mördare inte stoppas av att vi vidtar åtgärder mot män som importerar hustrur från fattiga länder eller mot män och familjer som har flyttat hit från Mellanöstern.

Sen är det en annan sak att jag verkligen tycker att vi borde prata mer om den utpräglade hederskulturen än vi gör. Visst vore det bra om vi diskuterade "hustruimporten" också.

#28 Ann sidbrant, 2012-02-24, 00:08

Hur kan du ha missat det eldunderstöd SCUM-manifestet fått från feministlobbyn? Kritik mot den har stämplats som näthat som inspirerade Breivik. Det är bra att du inte är en av dem, men det är märkligt att du inte problematiserar detta eldunderstöd mer än ett enskilt mord på en kvinna som alla ändå fördömer.

#29 Ann sidbrant, 2012-02-24, 01:14

Man kan inte vara både nazist och röd khmer. Jag sa aldrig att du delade deras ideologi, kanske inte heller deras brutalitet, utan bara deras syn på oppositionen när du kallade min kritik för hat och till och med kastade Breivik rakt i ansiktet på mig. Just Breivik-stämpeln har blivit en mycket populär trend inom kvinnorörelsen de senaste veckorna.

"Joakim, jag måste säga det. Du är typexemplet på den sortens män som sprider den mest hatfyllda retoriken mot alla feminister och mot de flesta kvinnor som inte är otroligt lydiga mot dig och mot män med samma åsikter som du."

"Lydiga"? Jag är jämställdhetsliberal. Hur kan du få det till att kvinnan ska lyda mannen?

"Du har inte många argument att komma med."

Jag har väldigt många argument. Dels argumenterade jag för varför det inte spelade någon roll att de flesta förövare är män och dels hänvisade jag till statistik som visade att kvinnor inte alls var extra utsatta i nära relationer. Gick det dig förbi?

"Vad har du att säga om fallet som orsakade den här tråden, alltså att en man som redan hotat sin ex-sambo till livet sedan knivmördar henne på öppen gata inför parets två små barn? Vad har du att säga om det faktum att samhället borde ha vetat att den här kvinnan var hotad, men ändå misslyckades man med att skydda henne?"

Mord och polisväsendet är avskyvärt, men kvinnor är inte mer värda än män. Det är vad jag har att säga om fallet. Och alla andra liknande fall.

#31 Ann sidbrant, 2012-02-24, 09:10

Förutom att feminister alltid själva tar initiativ att bara uppmärksamma kvinnlig omskärelse, även inom rikets gränser, så finns det flera fall där feminister använt exakt samma retorik som du vad gäller skillnaderna, i syfte att kritisera oss för att vi "bara" ifrågasatt den svenska legaliseringen av omskärelse på småpojkar.
http://genusnytt.wordpress.com/2011/08/31/skrik-var-inte-misshandel-det-... (se uppdateringen)
http://luflund.wordpress.com/2009/08/11/manlig-omskarelse-kan-aldrig-jam...

All typ av omskärelse på barn bryter för övrigt mot barnkonventionen, så vi behöver knappast oroa oss för några FN-sanktioner. Det är vidrigt att se hur pojkfientlig du är som viker dig för omvärldens tryck när du värnar om jämställdhet. Jag har inte ens yttrat mig om vilka folkgrupper jag syftar på, och jag skiter fullständigt i om de är muslimer, judar eller amerikaner - kulturrelativism är aldrig, aldrig, ALDRIG skäl för att kräva undantagstillstånd från svensk lagstiftning. Invandrare som inte kan finna sig i detta har ingenting här att göra, "inte ens" amerikaner.

Tillägg: Föräldrar som utför olaglig omskärelse på sina pojkar efter en eventuell kriminalisering skall utan tvekan dömas till fängelse och fråntas vårdnaden. Förhoppningsvis kan detta bli en världstrend vi kan vara stolta över att ha startat. Just att provocera och trotsa den neokonservativa världspolisen USA oavsett lagändring är för övrigt en av mina största preferenser och jag är avgrundsdjupt trött på hur vi daltar med deras imperialistiska förtryck. Jag är till och med beredd att gå ur FN som protest mot säkerhetsrådets odemokratiska makt och även där hoppas jag kunna inspirera andra länder att våga göra detsamma. United States Against America!

#26 Joakim Jacobsson skrev om mig:

"Du är vad vi brukar kalla för en "feminazi" eller "rosa khmer", med tanke på vilka regimer du verkar ha blivit inspirerad av - om vi nu ska lämna sakpolitiken och battla med guilt by association istället."

#34 Joakim Jacobsson skrev:

"Man kan inte vara både nazist och röd khmer. Jag sa aldrig att du delade deras ideologi, kanske inte heller deras brutalitet, utan bara deras syn på oppositionen när du kallade min kritik för hat och till och med kastade Breivik rakt i ansiktet på mig."

Först antyder du starkt att jag har blivit inspirerad av Nazityskland och av de röda khmererna i Kambodja. Sen, när jag krävde att du skulle citera mig för att visa att jag verkligen har blivit inspirerad av dessa fruktansvärda diktaturer, så säger du dels att du aldrig har beskyllt mig för att dela deras ideologi, och dels att jag "kanske" inte delar deras brutalitet. Du menar väl förmodligen att jag "kanske" inte förespråkar massmord på 6 eller ens 1,7 miljoner människor. Tack, Joakim. Jag är rörd av din välvilliga syn på mig. Du medger verkligen att jag "kanske" inte förespråkar massmord på miljoner människor.

Men, säger du, jag kallar din "kritik" för hat, och därigenom har jag bevisat att jag är inspirerad av nazisterna och de röda khmererna i alla fall. För du är ju en sanslös och måttfull människa som alltid är noga med din måttfulla och nyanserade kritik. Det är ju just därför som du kallar mig för en feminazi och en rosa khmer. För eftersom jag inte gör minsta försök att förneka att jag är feminist, och eftersom jag dessutom kallar dig för hatisk när du använder ord som feminazi och rosa khmer om mig, så har jag ju just därigenom bevisat att jag verkligen ÄR en feminazi och en rosa khmer... eller?

Nej, Joakim, det håller inte. Din argumentationsteknik är usel. Beteckningar som "feminazi" och "rosa khmer" dryper av hat, men de innehåller inga definitioner som gör det möjligt att diskutera ordens sakinnehåll. Du argumenterar inte. Du kritiserar inte. Du spyr hat.

Du skrev:

"Jag har väldigt många argument. Dels argumenterade jag för varför det inte spelade någon roll att de flesta förövare är män och dels hänvisade jag till statistik som visade att kvinnor inte alls var extra utsatta i nära relationer. Gick det dig förbi?"

Uppenbarligen, Joakim. Du erkänner att de flesta förövare är män, men ändå säger du att det inte spelar någon roll att det förhåller sig på det viset. Det är ett intressant påstående som du verkligen bör argumentera för ytterligare. Tänk efter. Om jag hade sagt att feminister inte bör klandras eller skuldbeläggas när de är förövare, hade du hållit med mig då? Jag tror inte det. Men om du alltså tycker att feminister är fruktansvärda i rollen som förövare, hur kan du då hävda att mäns roll som förövare inte spelar någon roll?

Du påstår också att kvinnor inte alls är extra utsatta i nära relationer. Det är ett mycket märkligt påstående, Joakim. När vi diskuterar våld i nära relationer, så måste vi förstås främst koncentrera oss på det våld som leder till skador eller till död. Jag hittade en artikel publicerad på någonting som kallas mansnatverket.org, som av själva namnet att döma ställer sig på männens snarare än på kvinnornas sida. Artikeln som publicerades hette "Den slående mannen – myten om mäns våld mot kvinnor". Artikeln slutsats är alltså att mäns våld mot kvinnor är en myt. Men inte desto mindre visar artikeln att män och kvinnor visserligen brukar våld mot varandra i nära relationer i ungefär lika stor utsträckning, men att kvinnor betydligt oftare blir skadade av våldet. På sidan 3 i artikeln kunde man läsa följande:

"Studerar man enbart påtagligt grovt våld, ser man dock att det var nästan fyra gånger vanligare att kvinnor utsattes för sådana handlingar."

Joakim, mansnatverket.org erkänner själva att kvinnor skadas betydligt oftare än män när det gäller partnervåld. Men du påstår tydligen att det inte är så? Var i så fall vänlig och argumentera bättre för dina påståenden, Joakim.

Precis som mansnatverket.org konstaterar, så drabbas kvinnor av grovt partnervåld betydligt oftare än män. Kvinnor blir också mördade i nära relationer oftare än män. Den här tråden startades med anledning av att en kvinna mördades av sin ex-sambo som tidigare hade kidnappat henne och hotat henne till livet. Tråden borde handla om vad man konkret kan göra för att stoppa den här sortens mord.

Men vad har du att säga om den saken, Joakim? Jo, du skriver så här:

"Mord och polisväsendet är avskyvärt, men kvinnor är inte mer värda än män. Det är vad jag har att säga om fallet. Och alla andra liknande fall."

Med andra ord: Du vägrar att prata om det här fallet, därför att offret var en kvinna och mördaren är en man. Du kan inte föra en diskussion som handlar om att kvinnor kan behöva skydd mot män. Ditt enda svar är att kvinnor inte är mer värda än män.

Men du själv tar upp frågan om manlig omskärelse i den här tråden, Joakim. Och du anklagar feminister för att i princip stoppa diskussionen om manlig omskärelse genom att tvinga hela samhället att diskutera kvinnlig omskärelse i stället.

Med andra ord, Joakim: Du anklagar feminister för att göra precis samma sak som du själv gör. Du anklagar feministerna för att prata om kvinnlig omskärelse när de borde tala om manlig omskärelse i stället. Du för din del talar om manlig omskärelse när du borde tala om mäns mord på kvinnor i nära relationer.

Nej, Joakim, jag står fast vid vad jag har sagt. Du har inte många argument att komma med, och ännu färre argument av den sort som är det minsta vettiga. Men du har mycket hat att komma med, och många hemska ord att använda om dina meningsmotståndare.

#36 Ann sidbrant, 2012-02-25, 00:46

Det är alldeles korrekt uppfattat. Just precis du "kanske" inte är beredd att gå lika långt som nazisterna och röda khmererna bara för att andra radikalfeminister är det, men däremot delar du deras intoleranta syn på oppositionen. Tror du inte att de också stigmatiserade sina politiska motståndare och drog likheter mellan dem och galna terrorister precis som du kallar min kritik för hat och kastar Breivik rakt i ansiktet på mig? Tänk att man aldrig ska kunna diskutera sakpolitik utan att få sådana brännmärkningar av er.

"För du är ju en sanslös och måttfull människa som alltid är noga med din måttfulla och nyanserade kritik. Det är ju just därför som du kallar mig för en feminazi och en rosa khmer. För eftersom jag inte gör minsta försök att förneka att jag är feminist, och eftersom jag dessutom kallar dig för hatisk när du använder ord som feminazi och rosa khmer om mig, så har jag ju just därigenom bevisat att jag verkligen ÄR en feminazi och en rosa khmer... eller?"

Du pratade om hat och Breivik långt innan jag kallade dig feminazi/rosa khmer. Det är skillnaden.

"Nej, Joakim, det håller inte. Din argumentationsteknik är usel. Beteckningar som "feminazi" och "rosa khmer" dryper av hat, men de innehåller inga definitioner som gör det möjligt att diskutera ordens sakinnehåll. Du argumenterar inte. Du kritiserar inte. Du spyr hat."

För en gångs skull har du rätt. Det finns en typ av feminister som jag verkligen bokstavligt HATAR, och det är de som kallar sina kritiker för hatiska breivikare. Jag HATAR er, eller egentligen är det ert eget HAT jag hatar.

"Uppenbarligen, Joakim. Du erkänner att de flesta förövare är män, men ändå säger du att det inte spelar någon roll att det förhåller sig på det viset. Det är ett intressant påstående som du verkligen bör argumentera för ytterligare. Tänk efter. Om jag hade sagt att feminister inte bör klandras eller skuldbeläggas när de är förövare, hade du hållit med mig då?"

Inte om du försvarat själva förövarna (vi har ALDRIG försvarat Breivik), men däremot om du försvarat den övriga kvinnorörelsen. Enskilda feminister kan inte klandras för vad Solanas gjorde. Däremot är det förstås roligt att provocera tillbaka när jag får sota för vad andra män gör, eller andra antifeminister som Breivik för den delen, men så länge ni håller er till era andra lite mer lagom galna idéer som kvotering - dvs när ni pratar sakpolitik, då är det inte relevant vad Solanas gjorde.

Samma sak vad gäller Sverigedemokraterna - jag ropar bara Breivik när de terrorstämplar hela islam; inte om de "bara" anklagar alla muslimer för att vara medlemmar i Muslimska brödraskapet, som inte ens är någon terroristorganisation, utan "bara" eftersträvar ett Eurabia genom den europeiska demokratin och den muslimska livmodern. Förklaringen är enkel: Terroristen Breivik har nästan uteslutande pratat om islamiseringen av Norge i förhören, hatet mot feminismen är bara en liten parentes ni letat rätt på med ljus och lyktor i hans manifest som för övrigt också nästan bara handlar om islamiseringen. Det är verkligen höjden av fräckhet av er feminister att hävda något annat, så det finns bara inte. Det är ungefär som att kommunister skulle hävda att de drabbades hårdare av Förintelsen än judarna.

"Joakim, mansnatverket.org erkänner själva att kvinnor skadas betydligt oftare än män när det gäller partnervåld. Men du påstår tydligen att det inte är så? Var i så fall vänlig och argumentera bättre för dina påståenden, Joakim."

Räcker det inte med den statistik jag själv hänvisade till? Hade du bara bemödat dig med det hade du upptäckt följande utdrag:

"• Dubbelt så många kvinnor som män anger att de var
först med att ta till våld.
• Nästan lika många män som kvinnor uppgav sig ha blivit
skadade av sin partners våld."
"Tre av fyra kvinnor som utövar våld använder sig
av något att slå med. För män är den siffran en av tre"
”Alla forskningsresultat i tabell 3.3 visar att, under det senaste
året, kvinnor tog till mera allvarligt våld mot män än
män tog till mot kvinnor”
”Resultaten i tabell 3.8 visar att kvinnor konsekvent är
mera benägna än män att inleda relationsvåld. [...] Detta
utmanar [den traditionella] uppfattningen att kvinnors
våld huvudsakligen syftar till att ge igen eller är av defensiv
karaktär.”

Slutsats: Det är svårt att mäta vilka som skadas värst av våldet. Det är möjligt att män åsamkar större skador mot kvinnor trots att kvinnor oftare använder tillhyggen, men betydligt fler kvinnor slår sina män än tvärt om. Förklaringen är enkel: De flesta män har fått lära sig att man inte slår kvinnor, inte ens tillbaka. Detta har kvinnor flitigt utnyttjat. Titta bara på den här videon så får du se en RIKTIG maktstruktur, eller könsmaktsordning om du så vill: http://www.youtube.com/watch?v=cZra71RjU2E

"Tråden borde handla om vad man konkret kan göra för att stoppa den här sortens mord."

Det är artikelförfattarens avsikt ja, men jag är mer intresserad av hur man stoppar all sorts mord då jag vägrar generalisera och värdera.

"Med andra ord: Du vägrar att prata om det här fallet, därför att offret var en kvinna och mördaren är en man. Du kan inte föra en diskussion som handlar om att kvinnor kan behöva skydd mot män. Ditt enda svar är att kvinnor inte är mer värda än män."

Jag diskuterar inte enskilda fall. Hade rollerna varit ombytta hade jag antagligen dragit det exemplet som motargument till den här sortens artiklar, men det skulle aldrig falla mig in att skriva en egen tråd om hur vi bör stoppa morden på män, trots att de mördas i större utsträckning. Aldrig någonsin.

"Men du själv tar upp frågan om manlig omskärelse i den här tråden, Joakim. Och du anklagar feminister för att i princip stoppa diskussionen om manlig omskärelse genom att tvinga hela samhället att diskutera kvinnlig omskärelse i stället."

...som en motvikt mot ditt påstående om att diskussioner som handlar om manliga offer omöjligt skulle kunna spåra ur i en ny diskussion om hur förfärligt synd det är om kvinnor, ja. När jag pratar om manlig omskärelse så är det inte ofta jag blandar in förbudet mot kvinnlig omskärelse alls, men feministers fulspel pratar jag inte om förrän det kommer en sådan invändning eller om jag ska dra ett exempel på sådant som jag fick göra den här gången.

Något mer du undrar över?