Därför tolererar många skolor våldsbrott

Skolan är en av de vanligaste brottsplatserna för barn och ungdomar, ändå benämner vi inte alltid de brott som inträffar i skolans värld för misshandel, sexuella trakasserier, olaga hot etc. Det benämns istället ”mobbning”, eller som att barnen hamnat i en konflikt.

I dag på internationella brottsofferdagen (22/2) utkommer boken ”Ta din unge och spring. Om barn som utsätts för brott i skolan”. Det är en journalistisk granskning av skolornas agerande när barn utsätts för brott. Boken bygger på intervjuer med ett stort antal rektorer, poliser, socialarbetare, föräldrar, lärare, makthavare och drabbade.

Den bild som framkommer är att det finns ett stort mått av godtycke hur brott hanteras av skolorna, och vilken hjälp de drabbade får. Vissa skolor polisanmäler alltid brott, medan andra väljer att inte göra något. I värsta fall kanske man istället låter så kallade kamratstödjare stötta de drabbade. Det vill säga andra barn.

Ändå saknas inte verktygen, lagstiftningen eller skyddsnäten. Det finns likabehandlingsplaner, antimobbningsteam, utbildningar och en särskild Barnombudsman respektive ett Barn- och elevombud. Men vad betyder allt detta när barn som utsätts för brott i skolan ändå inte kan vara säkra på att få den hjälp de har behov av och rätt till? När förlegade attityder om vad som är normalt umgänge mellan barn får fortsätta råda. När vuxna inte agerar trots att de måste se att barn far illa. När socialtjänsten inte får kännedom om att elever drabbats av brott. När skolor mörkar vad som händer för att de konkurrerar med varandra.

När barn utsätter andra barn för våld, hot och trakasserier utgår ofta vuxenvärlden från att det handlar om en konflikt där båda parter har en del i det som hänt. Vuxna vill att konflikten snabbt ska lösas, och att de inblandade ska bli sams. När det inte blir så står vi inför den komplexa verkligheten. Den som ställer krav på skolan och kommunen att de ska agera snabbt och kraftfullt. Men när facit saknas blir det svårt, ska det visa sig. Att polisanmäla en fjortonåring kanske inte alltid är det bästa? Plötsligt är det upp till den enskilda rektorn eller läraren att avgöra vad som är ett brott, och hur det ska hanteras. Och då tänker man olika, lösningarna blir efter bästa förmåga. Godtyckliga.

Kommunen ytterst ansvarig

Kommunen är ytterst ansvarig, men alltid på armlängds avstånd när något händer. I de fall där man i efterhand ska ta ställning, är det under hot om skadestånd.

Granskningen visar också att barn som anmält sina skolor till Barn- och elevombudet (BEO) efter att de utsatts för kränkande behandling i skolan, riskerar att fara illa under rättsprocessen. Flera kommuner uppger exempelvis att om de har information som missgynnar barnet som anmält, till exempel nedlåtande omdömen om hur barnet är som person, så använder man sig av detta för att vinna processen. Kommunerna lägger också stora summor på juristarvoden för att försvara sig. Ibland överstiger juristnotan det skadeståndskrav som barnet begärt. Det kan handla om hundratusentals kronor.

Kommunföreträdare berättar öppet om att de tar hjälp av varandra för att få råd och stöd i hur de bäst ska försvara sig mot Barn- och elevombudet; de upplever att det är som att befinna sig i en ”kafkavärld” där allt kan vändas emot dem. Detta gör att barnperspektivet hamnar i skymundan.

Skolans roll som mönsterbildare för hot och våld måste brytas

Det finns sedan gammalt en tolerans inom den svenska skolan mot våldsbrott; den kallas mobbning. Elever och lärare blir tidigt ”immuna” mot dessa brott och uppfattar det som naturligt att vissa får vara ”gärningsmän” och andra utses till ”(brotts)offer”. Tidigt kommer därför roller att internaliseras hos eleverna och de får en bild med sig ut i samhället som säger att det måste fungera på det sättet. Den bilden kommer sedan att prägla uppfattningen av förhållandet ”gärningsman”/”offer”; att detta är ett naturligt tillstånd som för alltid är givet och som inte går att göra så mycket åt.

Den bilden måste ändras. Mobbning är ett övergrepp, inte en konflikt. Enligt den norske forskaren Dan Olweus är den största gruppen som blir mobbade de ängsliga och försiktiga eleverna, de som är känsliga och har svårt att hävda sig. De kanske gråter när de blir angripna och utvecklar så småningom en låg självkänsla och upplever sig som oattraktiva och misslyckade.

Redan från förskolan måste det därför tydliggöras att skolan är en brottsfri zon med nolltolerans för övergrepp, hotelser och elakheter. Det måste framgå att den starke inte får bestämma utan att alla elever, lärare och annan personal är lika mycket värda och därför ska respekteras. Skolan måste på ett helt nytt sätt ta dessa problem på allvar. Det krävs personal i skolan som har kunskap kring de här frågorna, och som kan jobba med att leda och motivera eleverna in på den rätta vägen, utan våld och hot. Det kanske till och med är så att budskapet om vikten av matematik, fysik och kemi måste ge vika något för att istället ge personal och elever tid och möjligheter att på allvar diskutera och praktisera vad demokrati, mänskliga rättigheter, kamratskap, ledarskap, konflikthantering och krishantering egentligen innebär i verkligheten.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43288

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra att du uppmärksammar det här. Jag håller med.

Ett stort problem jag ser är att det skrivs väldigt lite om det här i tidningar och när det görs det har nyheten passerat genom ett politiskt korrekt filter. I de få fall grova övergrepp över huvud taget nämns i tidningar, benämns förrövarna ofta som "buspojkar" och liknande och hela vänsterrörelsen tar dem snabbt i försvar.

Det går kombinera ett ökat förebyggande arbete med tuffare tag mot mobbarna.

Permalänk | Anmäl #1 Tomas Eriksson, 2012-02-22, 16:18

"I de få fall grova övergrepp över huvud taget nämns i tidningar, benämns förrövarna ofta som "buspojkar" och liknande och hela vänsterrörelsen tar dem snabbt i försvar."

Sist var det väl Centern som tog dessa i försvar?

Att göra det här till en Vänster/Höger-fråga (som med allt annat) gör bara att man ställer två sidor mot varandra som sedan börjar käfta, utan att några reélla resultat kan uppvisas i efterhand.

Permalänk | Anmäl #2 Bengt Stahl, 2012-02-22, 16:50

#2 Bengt Stahl: Jag har missat att Centern tar dessa i försvar. Vänstern måste ju ändå ur ett närhistoriskt perspektiv anses stå för majoriteten av försvaret av mobbare/kriminella.

Min allmänna åsikt kring höger-vänster är att vänstern tidigare haft bra förebyggande metoder för hela grupper medan högern haft bättre fokus på individers eget ansvar.

Numera har vänstern släppt fokus från en politik som utjämnar klyftorna mellan olika grupper till en politik som faktiskt ökar klyftorna inom områden som språk, kultur och religion. Därmed förloras tyvärr en del av gemensamheten, förståelsen och solidariteten mellan grupperna. Samtidigt fokuserar högern numera främst på det ekonomska (skattesänkningar), vilket ytterligare ökar på klyftorna mellan grupperna.

Resultatet av både vänstern och högerns politik är att klyftorna ökat på alla områden - inkomst, kultur, utbildning, språk, mm. Mobbing och kriminalitet kommer som en följd av det.

Lösningen på kort sikt är som artikelförfattaren skriver ett ökat förebyggande arbete men jag vill också betona behovet av tuffare tag mot mobbarna. På längre sikt måste klyftorna minska om vi ska se långvariga förbättringar.

Jag gör alltså mycket av lösningen till en höger-vänsterfråga, men jag hoppas jag gjort det klart att jag vill utnyttja idéerna från båda sidorna för att förbättra situationen.

Permalänk | Anmäl #3 Tomas Eriksson, 2012-02-22, 21:14

En bra artikel. Riktig mobbing ska bort.
Jag vill tillägga att en del barn idag sätter etiketten mobbing på jämbördiga konflikter där de själva har en roll, eller på en situation där någon är en retsticka mot alla. Det är viktigt att vi vuxna inte ställer upp på denna överdramatisering.
Det är även så att om man polisanmäler en icke-straffmyndig så händer ingenting. Det är också tveksamt om man ska sätta etiketten kriminell på så unga barn.

Permalänk | Anmäl #4 Marion, 2012-02-22, 22:10

Bland vuxna verkar mobbning vara vanligast på kvinnodominerade arbetsplatser, dvs inom vård, skola och omsorg. Dags att uppmärksamma det för vad det är, dvs våld, och komplettera beskrivning och insatser mot våld i samhället. Det förutsätter förstås att gökungen feminismen puttas ut ur maktsfären.

Permalänk | Anmäl #5 Peter, 2012-02-23, 05:47

Naturligtvis skall skolor vara helt befriade från vålds- och sextrakasserier av alla slag.
Tyvärr så inrangeras detta problem, för det är det, inom det som är tabu att diskutera, likt så mycket annat. Vänstern har ju som vanligt med god hjälp av media, tagit för sig problemformuleringen och detta är inget problem alt det talar vi inte om, alltså finns det inte.
Finns ju anledning att fundera över orden från en kvinnlig(!) rektor när en flicka en längre tid sextrakasserats och våldtagits av "ungdomar" på skolan:" Man måste vänja sig"!
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/629102-elev-valdtogs-av-klasskamrat-...
Inte så förvånande egentligen, rätt(s)väsendet har sedan länge mer sett till brottslingens bästa än offrets.
Detta måste ändras, att ens föreslå ökat personligt ansvar för sina gärningar är i (S)verige värre än att svära i kyrkan..
Alla inom myndighetsvärlden måste bidra till detta.

Permalänk | Anmäl #6 Stig E-k, 2012-02-23, 10:40

Skolor och arbetsplatser är fria zoner för mobbning, d v s nerbrytning av en människa genom trakasserier, förnedrande handlingar och våldsbrott. Mobbning i skolor får näring i hemmet och vid köksbordet och är förstadiet till mobbning på arbetsplatser.

Och det svenska ”rättsamhället” sponsrar fenomenet på alla sätt och vis.

Dåliga chefer med bristande ledarkunskaper efter personliga värderingar tillintetgör arbetstagaren och slänger ut vederbörande till samhället. Varsågod! Ta hand om min Tyrannifabrik. Då blir det vården, myndigheterna, och rättsystemet inkopplad. Hela samhällsapparaten aktiveras, men inte mot fenomenet utan för att sätta lock på vad som har hänt så att fenomenet ska fortsätta vidare.

Inget intresse på hur mobbningen byggs upp! Inget seriöst intresse för att stoppa den uråldriga häxjakten på modern tid!

Så länge vuxenmobbning nonchaleras kommer samhället inte att lyckas stoppa mobbning på skolor.

Permalänk | Anmäl #7 Homa Mirzaie, 2012-02-26, 11:35