Nätpublicering av misstänkta brottslingar hotar rättssäkerheten

En av rättsstatens mest grundläggande principer är den om att varje människa misstänkt för brott ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen bevisats i en rättvis rättegång. Principen kan ibland vara svår att upprätthålla eftersom vi människor tycks ha ett omåttligt intresse för kriminalitet och kriminella. TV-program som Efterlyst i TV3 och det amerikanska Cops drar många tittare, som får sin belöning i form av ingående beskrivningar av människans mörkare sidor och en chans att få hjälpa polisen att hitta de skyldiga. Utbredd användning av ny teknik, som avancerade övervakningskameror och mobiler med både kamera och videofunktion, ger både brottsutredande myndigheter och media tillgång till bildmaterial på både brott och misstänkta gärningsmän på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt. Genom exponering av dessa bilder bland hundratusentals, ja miljontals, tittare över både kommun-, läns- och landsgränserna hoppas polis och åklagare på fler uppklarade brott och medierna på ökade tittarsiffror och försålda lösnummer. Men den som exponeras riskerar att av allmänheten för alltid bli utpekad som kriminell, oavsett om personen är skyldig till det brott han eller hon misstänks för.

Svensk polis upptäckt att de kan dra ytterligare nytta av den nya tekniken genom att på sina hemsidor publicera bilder och filmer på brottsliga gärningar och misstänkta brottslingar - eller, som polisen själv säger, "gärningsmän". Det finns förstås fördelar med detta ur ett brottsutredande perspektiv men för den människa som felaktigt hängs ut som kriminell kan konsekvenserna bli ödesdigra. Här hjälper det inte med att polisen säger sig vara säker på att det är rätt person som pekas ut. Själva poängen med och konstruktionen av ett rättssäkert system är att polis, åklagare och domstol inte ska utgöras av en och samma instans. Med det här arbetssättet riskerar svensk polis att i vissa fall få ett slags Judge Dredd-liknande roll, som polis, domare och bödel i ett. I synnerhet eftersom det vi nu ser enbart är början av en användning, som med fortsatt stark teknisk framfart kan utvecklas till att bli betydligt mer omfattande och ingripande än vad vi kan föreställa oss i dag. Det borde särskilt oroa oss att arbetsmetoden har ett så starkt stöd hos gemene man - det är lätt att bli fartblind när inget tar emot.

I stunder då samhället utsätts för stora påfrestningar är det viktigt att myndigheter och politiker inte rycks med i de strömningar som uppstår. Det demokratiska systemet måste vara byggt för att hindra överilade beslut i grundläggande frågor och ha en inbyggd tröghet, som istället möjliggör eftertanke och distans. När kravaller blossade upp i London 2011 ville polisen publicera bilder för att identifiera misstänkta gärningsmän, något som också skedde. Storbritanniens premiärminister David Cameron gjorde då följande uppseendeväckande uttalande:

Today, major police operations are under way as I speak to arrest the criminals who were not picked up last night but who were picked up on closed circuit television cameras. Picture by picture, these criminals are being identified and arrested and we will not let any phony concerns about human rights get in the way of the publication of these pictures and the arrest of these individuals.

Uttalandet visar på betydelsen av att inte överlämna till enskilda politiker och myndighetsutövare att tolka när och hur människors rättigheter kan inskränkas. Om inte det här exemplet övertygar finns det otaliga exempel att studera på hur kampen mot terrorismen efter 11 september 2001 har devalverat skyddet för de mänskliga rättigheterna.

Att publicera bilder på misstänkta brottslingar på internet är ett intrång i den personliga integriteten. Rätten till privatliv skyddas i exempelvis Europakonventionens artikel 8 och i vår grundlag, regeringsformen 2 kapitlet 6 §. Staten får under vissa förutsättningar inskränka rätten till skydd för privatlivet, till exempel om åtgärden är nödvändig till förebyggande av brott eller för andra personers fri- och rättigheter, och det ska då ske genom lag. Svensk polis samt Datainspektionen menar att det finns lagstöd i personuppgiftslagen (PuL) för att publicera bilder på misstänkta men det råder oenighet mellan myndigheterna kring vilken paragraf det är i PuL som är tillämplig.

Justitieombudsmannen (JO) har i ett beslut från 2010 (dnr 4787-2009) uttalat att det, för att en bildpublicering ska vara rättsenlig och lämplig i övrigt, krävs att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen, att bilderna visar någon som utför vad som objektivt sett är ett brott eller försök till brott och att det för brottet inte ska vara föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. Om det rör sig om särskilt grov brottslighet eller om den misstänkte på goda grunder kan antas vara farlig för allmänheten eller enskilda, anser JO att en publicering undantagsvis vara försvarbar även utan ett så starkt bevisläge. JO anser generellt att publicering av personuppgifter på internet inte kan anses nödvändig för att polisen ska kunna utföra arbetsuppgiften att utreda brott men att det i enskilda fall och under vissa förutsättningar kan anses nödvändig för att utföra en polisiär arbetsuppgift. Det bör därför krävas att det inte finns något annat realistiskt sätt att komma vidare i utredningen. Tillåtligheten ska, menar JO, i sådant fall bedömas genom att tillämpa den bestämmelse av generalklausulskaraktär som finns i 10 § f PuL (samma lagrum Datainspektionen anser ska tillämpas). (Notera att det från 1 mars 2012 är polisdatalagen som gäller istället för PuL 10 § men att denna nya lag inte heller den innehåller någon bestämmelse som uttryckligen tar sikte på den behandling av personuppgifter som är aktuell avseende polisens publicering av bilder på internet.)

Något som är anmärkningsvärt i JO:s beslut är att JO går längre än vad som föreslogs i Polisdatautredningen (SOU 2001:92) när det gäller hur allvarligt brottet ska vara för att motivera bildpubliceringen. Av hänsyn till integritetsintresset föreslog Polisdatautredningen att gränsen skulle gå vid brott med minst två års fängelse i straffskalan. Det anmärkningsvärda är att JO inte anger något skäl för denna omfattande utvidgning av tillämpningsområdet.

Vissa av de mänskliga rättigheterna är absoluta, som till exempel rätten till skydd mot tortyr, vilket innebär att dessa gäller alla och alltid. Andra rättigheter, som rätten till privatliv, kan inskränkas till förmån för större samhälleliga värden nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Det måste då ske genom lag. Det finns flera exempel där Sverige har begränsat skyddet av människors rättigheter utan ett positivt lagstöd, det vill säga där begränsningen direkt framgår i en för ändamålet stiftad lag. Den signalspaning som ägde rum innan den omdebatterade FRA-lagstiftningen trädde ikraft är ett exempel på detta (signalspaningen bedrevs då utan stöd i lag). Polisdatautredningen föreslog i sitt betänkande från 2001 (se SOU 2001:92 ovan) att polisens nätpublicering borde lagregleras men i en senare departementspromemoria (Ds 2007:43) konstaterades att det inte finns något behov av reglering utan att det är upp till polisen själv att överväga förutsättningarna för en publicering.

Mot bakgrund av den tveksamhet som ändå råder kring vilken lagstiftning som är tillämplig i fråga om publicering av misstänkta på internet, är det extra viktigt att lagstiftningen ses över på detta område. Det får inte lämnas ett för stort tolkningsutrymme för hur rättighetsbegränsningar ska utformas av berörda myndigheter. Det kan heller inte vara så, att JO är den som ska fylla rättighetsinskränkande lagar med ett innehåll. Konsekvenserna för den enskilde kan bli så allvarliga att staten måste se till att det finns ett starkt integritetsskydd, precis som den måste se till att ansvariga myndigheter har ett klart och otvetydigt lagstöd för sina ageranden.

Robert Hårdh (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43283

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vi får en grövre och allvarligare brottslighet i Sverige, vilket gör att polisen måste få nya verktyg för att lösa brott och ta fast brottslingar.
Visst måste man vara försiktig så inte oskyldiga hängs ut, men det tror jag man måste ta.
Om det skulle hända är det viktigt att det verkligen upplyses att sagda person är oskyldig.
Annars tycker jag det luktar lite vänsterflum retorik i artikeln, synd om brottslingen och dennes integritet, men hur är det med offrens?

Permalänk | Anmäl #2 JEKJEK, 2012-02-22, 15:38

Sunda förnuftet säger att polisen bör sprida bilder och annan information som kan få en lösning på brott. Med lite otur kan ju vem som helst fastna på en kamera. Det förstår alla. Med de politiska brotten och inkompetensen inom polisen och rättsväsendet i stort kan man inte ens vara säker på att de som är dömda verkligen är skyldiga.

Permalänk | Anmäl #3 Urban Persson, 2012-02-22, 15:52

Ja, eller så är det inte polisen som blivit sämre utan Sverige som blivit annorlunda och därför krävs ändringar. Så här säger Carin Götblad:

"Att bedriva en brottsutredning i dag är så förfärligt mycket svårare än för tio år sedan. Det krävs så mycket av tolkar, teknisk bevisning, förhör och sådant. Människor erkänner inte längre och det är svårare att få människor att våga att vittna. Vi måste jobba så mycket mer med varje utredning."

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gotblad-tillsatter-fler-utredare-tros-...

Permalänk | Anmäl #4 john sundström, 2012-02-22, 20:17

#2 JEKJEK

"Om det skulle hända är det viktigt att det verkligen upplyses att sagda person är oskyldig."

Oftast hjälper det inte att ändra på historien i efterhand. De som har drabbats har drabbats och folk fäller hellre än friar. Ingen rök utan eld, gäller.

Vi kan ta ett exempel från "Efterlyst" på TV3. De visade en bild på en bankbedragare. Problemet var bara att de visade en bild på fel person; en helt vanlig kvinna som var inne på banken i ett helt legalt ärende. När hon gick till jobbet dagen efter programmet hade sänts, var det ingen som ville prata med henne. Hon kunde inte ens få svar på varför de inte ville prata med henne. Hon blev en paria på jobbet.

Nu kommer nästa sak. Hur kompenserade TV3 denna kvinna. Först och främst sänds "Efterlyst" från England av det enkla skälet att det ska vara svårt för folk att stämma dem. Nu råkade denna kvinna ha sådana kontakter att en advokat i England lämnande in en stämning mot "Efterlyst". Tror ni att TV3 var villiga att erkänna ett fel och betala ut ett skadestånd. Nej, det ville de inte. Hasse Aro i egen hög person satte in en övertalningskampanj mot denna kvinna för att få henne att dra tillbaka stämningen.

Alltså. "Efterlyst" jagar personer som gör fel, men vill sedan inte ens erkänna sina egna fel och göra rätt för sig.

Leif G.W. Persson lämnade "Efterlyst" på grund av fel och att TV3 inte ville medge dem.

"Annars tycker jag det luktar lite vänsterflum retorik i artikeln, synd om brottslingen och dennes integritet, men hur är det med offrens?"

När man är misstänkt är man just misstänkt. Man behöver således inte vara den skyldige. Säg att den misstänkte har en familj. Denna får då också utstå spott och spä från omgivningen. I det faller blir även de offer.

Även här kan jag ge ett exempel på en person som hängdes ut för barnpornografi. Polisen stormade och grep nämnda peson inför en mängd människor. Massmedia hängde ut personen.

Spårningen av denna pedofil gick via ip-nummer. Problemet var bara att den datatekniker som lämnade ut ip-numret lämnade fel ip-nummer. Personen var totalt oskyldig.

Jag vill bara säga, att när man hänger ut misstänkta ska man vara väldigt försiktig. Har man sedan fel måste man erkänna det och stå för konsekvenserna och se till att det rättas till och betala vad det kostar. Tyvärr, ville inte de som gör fel erkänna det och inte heller betala för det.

Permalänk | Anmäl #5 Göran Axelsson, 2012-02-23, 11:25

#5 Göran Axelsson,
Håller helt med dig i det mesta.
Som jag skrev har vi en annan brottlighet nu och behöver nya verktyg. Sen måste man ju vara tämligen säker på vem den mistänkte är.
Att TV3 och andra inte erkänner att dom gjort fel och inte vill ställa det tillrätta är förkastligt men till viss del försåeligt, dom har inget egenintresse i det.
Men om polisen och andra myndigheter tar sitt fulla ansvar och som du skriver erkänna och stå för konsekvensen borde det kunna vara ett av verktygen polisen och rättsväsendet skulle kunna använda.

Permalänk | Anmäl #6 JEKJEK, 2012-02-23, 11:58

Jag håller helt med artikelförfattaren. Men mörkermännen är långt före. USA:s kontroversiella RICO Law satte rättssäkerheten ur spel för länge sedan: http://en.wikipedia.org/wiki/Racketeer_Influenced_and_Corrupt_Organizati...

Wikipedia-sidan är ganska intetsägande. Denna är bättre: http://www.manhattan-institute.org/html/cjm_17.htm

Ira Glasser of the American Civil Liberties Union called RICO "the most comprehensive assault on civil liberties principles of any statute I've seen in many years." When Congress originally enacted it in 1970, he said, the ACLU's objections were prophetic: "We suggested that it would be used against the First Amendment, to deny people the ability to hire a lawyer, [and] that the vagueness and lack of definition of what 'enterprise' and 'racketeering' meant would allow prosecutors to roam far afield. We suggested that pretrial seizures and freezing of assets were draconian punishments that would preclude a fair trial." All these things happened. Citing controversies over tobacco advertising, privacy of bank records and compulsory drug testing, Glasser went on to suggest that business people share a wider interest in Bill of Rights protections with groups like his, even though in other respects the two might be politically at odds.

Permalänk | Anmäl #7 u_3826, 2012-02-23, 20:08

#2 JEKJEK, saker och ting är inte flum för att du inte håller med. Underbyggda argument är motsatsen till flum.

Ditt inlägg, och andra sidan, är ett exempel på flum. Ditt inlägg bygger på tro och tyckande. Samma argument som du använder (”nya verktyg”) använde George W. Bush för att rättfärdiga tortyr.

Under andra världskriget var straffet för skendränkning döden. Under Vietnamkriget så var det fängelse. I dag är det ett av verktygen i ”kriget mot terror”, medan folk tycks vara helt oförstående inför det faktum att tortyr är terror och oförenligt med demokratiska värderingar.

Permalänk | Anmäl #8 u_3826, 2012-02-23, 20:21