Myt att domstolar dömer till mammors fördel pga deras kön

Ja det finns massor med fall där barn har berövats sin ena släkt, så det är inte så konstigt att DN:s ledarskribent Hanne Kjöller fick flera hundra mejl (bla ett från mig) om dessa fall.

Du har heller inte hela bilden när du pratar om domstolar. Barnen tas ifrån den ena föräldern tidigare än så. Det räcker med att anmäla pappan för sexuella övergrepp och sedan konsekvent neka till all kontakt för barnen. Och naturligtvis förtala pappan under tiden.

Eftersom utredningen , som senare ges till domstolarna tar omkring ett år, så har mamman lyckats då med att fjärma barnen för alltid från pappan. Även om hon inte flyttar någonstans. Då blir det så att eftersom pappan inte har fått ha någon kontakt med barnen under tiden, så är han inte längre en del av deras liv.

Detta behöver inte ens gå till domstol. Det gjorde det inte i min släkts fall. Allt lades ned innan rättegång för anklagelserna var så absurda, men socialen bestämde tillsammans med domstol, att mamman skulle ändå ha ensam vårdnad. Pappan var misstänkt fortfarande.

Och barnen har ju bara en förälder kvar då. Så hur ska de ställa sig?

Det finns i Sverige ett helt nätverk, där mammor kan inhämta hur de ska bära sig åt för att slippa pappan. Och där ingår också advokater.

I Sverige ställer också lagstiftningen vuxna mot varandra och man ser inte till barnens bästa på så vis. Mamman har lagstiftningen på sin sida som sagt. Hon har ett övertag genom socialt nätverk och genom lagar.

Men Sverige ignorerar FN:s Barnkonvention. Den är ju inte lag.

Det är svårt att säga att du har fel eller rätt i det mesta du skriver, eftersom det är i generella termer du beskriver din verklighet och dina erfarenheter. Vad jag saknar är dock en debatt om hur man kan förbättra processen, för barnen ytterst men även för föräldrarna oavsett kön. Även föräldrar har rätt att få vara föräldrar givet att de inte missbrukar sin föräldraroll. Vi vet att domstolarna följer socialtjänstens rekommendationer i den övervägande majoriteten av fallen. Vi vet också att barnperspektivet saknas i 96% av socialtjänstens utredningar, enligt forskning.

Jag tror det är ytterst få som anser att en 50-50 fördelning är det som kännetecknar rättvisa, utan det handlar om att få en rättvis bedömning. Socialtjänstens arbete brister dock avsevärt i detta eftersom deras metoder och arbetssätt kännetecknas av förutfattade meningar, tycka-tro-känna kultur och bristande kompetens. Det drabbar både män och kvinnor, men ffa barnen.

Som jurist företräder du en part i målet, alltså den ena föräldern. Men vem företräder barnen? I vissa fall, där staten är motpart har barnen ett ombud, utsedd av staten och allt för ofta i "maskopi" med socialtjänsten. Vill man förbättra vårdnadsprocessen bör man fokusera på socialtjänsten och deras arbetsmetoder. Det är svårt att under några timmar eller kanske dagar, i en domstol, fatta ett bra beslut om underlaget, framtaget av främst socialtjänsten, är bristfälligt. Om socialtjänstens utredningar dessutom är en partsinlaga, vilket det allt för ofta är, saknas dessutom en oberoende granskning av vårdnadsfrågan vilket givetvis är en stor brist och vårdnadsmålens stora akilleshäl.

Avslutningsvis håller jag helt med om att debatten inte gynnas av personer som saknar kännedom, kunskap eller drivs av politiska agendor får för stor inflytande. Därför välkomnar jag dina inlägg i debatten. Mina frågor till dig är hur vi ska förändra lagstiftningen och domstolsprocessen så att man tar hänsyn till "barnens bästa"? Och hur vi kan förändra socialtjänstens utredningar så att även de blir objektiva och tar hänsyn till "barnens bästa"?

#1 Anna Helena Rudberg,

Jag har själv förlorat mina barn på ett liknande sätt som det du beskriver. Jag fick faktiskt ensam vårdnad ett tag, mot alla odds, men utan att inhämta information från mig och min advokat beslutade nästa domstol, baserat på ett halv A4 fullt av lögner ingivet av min motpart att intermistiskt häva det beslutet och istället ge modern ensam vårdnad vilket innebar att barnen kunde flyttas från deras hemort, långt ifrån mig till en ny skola och en helt ny miljö.
Det är en erfarenhet man inte vill ha!

Du får ursäkta att jag säger det; men detta inlägg är kvalificerat trams!!

Antalet vårdnadstvister har ju ökat i antal och har debatterats många gång genom åren då tvisterna tar resurser från domstolarna. Många domare har ju uttryckligen sagt att man vill genom lagstifting och andra metoder försöka få bort det stigande antalet vårdnadstvisterna från domstolarna.

I ditt inlägg säger du bl a: "Det finns givetvis fall där en förälder velat utestänga den andre föräldern av andra anledningar än att skydda sig själv eller sitt barn. Säkert finns det föräldrar som använder barnet som vapen. Dessa får man dock anta är i minoritet... "

Du antar! Men på vilken grund? Om det vore en minoritet så skulle ju inte antalet tvister öka? Därmed har du också sagt emot dig själv.

Mycket av din retorik känns igen från olika feministadvokater. Om du är en sådan känner jag inte till. Men ditt inlägg bär spåren av en förfärlig attityd. Det baserar jag bl a på ditt uttalande:

"Den förälder som har ensam vårdnad har i de flesta fall en skyldighet att samverka till att barnet har en god relation med den andre föräldern. Om föräldern missbrukar detta kan det leda till förlust av vårdnaden till förmån för den andre föräldern längre fram."

Du vet nog mycket väl att den förälder (som oftast är mamman) som fått ensam vårdnad i en tvist, också friskt exekverar denna rätt utan någon som helts påföljd om denne förälder väljer att t ex sabotera umgänget för den andre föräldern.

Inte någonstans nämner du att barn har lika rätt till sina föräldrar eller än mindre att pappan har ett lika stort berättigande till sina barn. Hela artikeln utgår från moderns perspektiv. Din artikel blir på så vis en klassisk inlaga med "moderskapspresumtionen" som förtecken. Trist att du inte nått längre i jämställdhetssynen!

"Vårdnadsfrågan handlar inte om jämställdhet..."

Ok, så när jämställdheten gynnar män så räknas det inte. Det känns fint...

Antal män som vann vårdnadstvist i Lund åren 2007-2009: 0 st.

Nä, det är ju fullständingt uppenbart att kvinnor inte får någon fördel.

Det är mer logiskt att hävda att tillsättningen av styrelseposter inte är en fråga om jämställdhet. Det är kvalificerat skitsnack att påstå att män inte missgynnas kraftigt av lagstiftningen vid vårdnadstviser. Har du ens läst familjebalken? Det går ju enbart utifrån denna att bevisa mansdiskriminering.

Fast det viktiga var ju BARNETS bästa (alltså mammans bästa underförstått).

Re: #6 Grrblt,

"Antal män som vann vårdnadstvist i Lund åren 2007-2009: 0 st.

Nä, det är ju fullständingt uppenbart att kvinnor inte får någon fördel."

Läs artikeln. Det är inte kvinnorna som får en fördel. Det är för barnens skull som bara kvinnor i Lund fått vårdnaden.

Men för att få logiken att gå ihop bör man i så fall kunna styrka påståendet att barn till 100% får det bättre hos mamman än hos pappan. Och kan man inte kan göra det så tänker jag spekulera i att artikeln skrivits av en mullig mansgris med fördomen "kvinna= bra, man=dålig".

Jag tackar för era synpunkter och känner att det blev mycket att kommentera till var och en. Jag skriver därför ett allmänt bemötande. Påhoppen skakar jag av mig.

För det första har jag inte valt rubrik till min artikel. Den ändrades av redaktionen. Jag hade för avsikt att vara könsneutral i rubriken. Jag ogillar att bli kallad "femistadvokat" eller vad någon uttryckte ovan som ett skällsord, som om jag bara företräder kvinnor eller osm att jag ser problemet bara från ett håll. Jag tycker att det är ett stort problem att våldsutsatta får lida och betala priset för debatten och för att gemensam vårdnad är utgångspunkten. Jag värnar för de svaga, även när dessa är män.

Mina erfarenheter är dock sådana att jag har företrätt kvinnor som varit utsatta för hot och eller våld och ändå tvingats dela vårdnaden men den andra föräldern i brist på bevis. Jag har företrätt barn som blivit upprepat misshandlade av en förälder där den som utsatte barnet för våld fått vårdnad genom att hävda att den andre ljuger för att svartmåla. Barnet blev inte trott vilket förfärade mig.

I ett fall trodde alla, inklusive socialtjänst, på en far som fick ensam vårdnad. När barnet uppvisade blåmärken menade man att barnet självt tillfogat sig skada för att kunna skylla på fadern, allt konstruerat av modern. Senare började folk förstå att barnet talade sanning när barnet misshandlats ytterligare. Det är hemskt att se när barn som berättar i polisförhör om vad de varit med inte blir trodda.

Anledningen till att det blir så här är, tror jag, att många inte inser att p.g.a att några snedvrider debatten till att papporna är de största offren, inser man inte att det är de utsatta barnen som faktiskt har den rollen. Vem slåss för dem?

Och nej, det jag skriver är inte rena antaganden utan det jag sett efter att att ha företrätt både kvinnor och män i vårdnadstvister och läst litteratur och forskning i ämnet.

Problemet kan vara likadant för både män och kvinnor, jag tar inte slentrianmässigt kvinnors parti. Dock visar statistik att det faktiskt är fler män än kvinnor som utsätter den andre förälder och/eller barnet för hot/våld.

Att det i Lund var 0 män som vann kan jag inte tänka mig. Kanske menar du att det var 0 män som fick ensam vårdnad? Många män som stämmer kvinnan för att få gemensam vårdnad når framgång i detta, det tror jag gäller även i Lund. Oftast beslutar rätten om gemensam vårdnad, även i det fall samarbetet haltar. Om rätten kommer fram till att konflikten är så svår och djup att gemensam vårdnad är utesluten kan det däremot stämma att endast mammor fick ensam vårdnad. Detta beror inte på att de är kvinnor utan på att rätten ansett detta vara till barnets bästa baserat på omständigheterna, miljö, social nätverk, anknytning mm. Det vore spännande att se hur många som lyckades få ensam vårdnad i Lund 2007-2009. Vid en närmare genomgång av just dessa domar kan jag nästan med säkerhet säga att flera av dem innehåller dokumenterade uppgifter om hot eller annat. Det är som jag sagt inte särskilt lätt att nå framgång i en process där ensam vårdnad yrkas om man inte verkligen har fog för detta.

Det här är inget krig mellan män och kvinnor. Det handlar om vad som är bäst för barnen. Jag anser att det borde finnas någon typ av familjedomstol som är specialutbildad för att döma i sådana här mål. Det behövs också ökat barnperspektiv och specialistkompetens inom socialtjänsten eftersom deras yttranden väger tungt vid avgörandet. Framför allt måste man börja lyssna mer till barnen och det de berättar vilkt bör analyseras och tolkas av psykologer med särskild kompetens.

#8 Thomas Eliasson

Javisst anges det som orsak, men på samma sätt kan man ju hävda att det inte existerar könsdiskriminering någonstans i hela världen. Se bara:

Finns 0 kvinnor i bolagsstyrelser? Det är inte männen som får en fördel, det är för företagets skull vi bara anställer män.

Småtjejer får inte gå i skolan? Det är inte männen som får en fördel, vi gör det för att någon måste ju lära sig att laga mat och städa där hemma.

Kvinnor får gå in gratis på nattklubb? Det är inte kvinnorna som får en fördel, det är för risken för slagsmål och spritförsäljningens skull vi släpper in dem gratis men tar betalt från män.

Dragan Maximovic: Hur kan vi hamna i ett resonemnag där att män inte vill ha barn med svenska kvinnor? Du verkar inte ha förstått vad jag skriver om.

För övrigt kan jag informera dig om att väldigt många av de föräldrar som tvistar om vårdnad, både kvinnor och män, inte har svensk härkomst.

Personangrepp undanbedes.

#10 Lena Wiström

Ja, ensam vårdnad är vad jag menar. Du kan läsa om det här http://www.minpappa.nu/?page_id=129

Lena Wiström går här till försvar av status quo. Allt är bra inget ska förändras.

2011 har vi 4800 vårdnadstvister som går hela vägen till domstol, detta är en ökning på 78% på 5 år. Källa:
http://www.pellebilling.se/wp-content/uploads/2012/02/V%C3%A5rdnadsm%C3%...

50000 barn upplevde en separation 2010. Källa SCB:
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____27475.aspx

Låt oss anta att den gäller 2011 också. Låt oss anta att det i snitt är 2 barn per familj. Det ger 25000 seprationer. Detta ger att 20% av alla separationer går till domstol. Detta är alltså en jätteindustri som ökar varje ör (78% på 5 år).

Lena Wiström jobbar i denna expanderande marknad. Hur mycket ökade intäkterna för Lenas advokatbyrå för uppdrag runt vårdnatdstvister de senaste 5 åren? Det skulle vara intressant att veta.

Nu har DN och Debatt på SVT tagit upp dessa frågor. Det finns mycket som kan göras bättre. Men har Lena Wiström något intresse att göra något bättre? Det skulle ju ge mindre intäkter. Det finns ett jävsförhållande som jag tycker bör förklaras av Lena, och där ska intäktsförändringarna de senaste 5 åren ingå för advokatbyrån.

Lena säger i sin artikel att allt är i princip bra. Men för vem? Det finns många intressenter. Har verkligen alla intressenter de inflytande som de bör ha, pappor inkluderade?

Artikeln innehåller mycket resonemang som är sanna, men ingenting kvanitifieras. Inga fakta, data, referenser, ingenting. Och sen det typiska insinuerandet att papport i vårdnadstvister är där för att de är förövare. Den kanske vi skulle hoppa över och införa lite rättsäkerhet istället.

Lena skriver: "Det ska inte krävas en brottmålsdom i tvistemål men ofta tolkas en nerlagd förundersökning som att övergrepp aldrig ägt rum."

Som sagt, gärna lite rättsäkerhet tack. Lena vill inte att man som man ska kunna rentvås efter en anklagelse.

Tack Lena för att du deltar i debatten trots att det blir många påhopp.
Du skriver:
"Jag anser att det borde finnas någon typ av familjedomstol som är specialutbildad för att döma i sådana här mål. Det behövs också ökat barnperspektiv och specialistkompetens inom socialtjänsten eftersom deras yttranden väger tungt vid avgörandet. Framför allt måste man börja lyssna mer till barnen och det de berättar vilkt bör analyseras och tolkas av psykologer med särskild kompetens."

Och jag håller med dig. Dock utelämnar du att barn kan påverkas av den ena parten att säga eller ge uttryck för åsikter som de aldrig hade. En god vän till mig förlorade vårdnaden om sin son. Sonen valde att bo med sin mamma och sa rakt ut att han inte ville bo med sin pappa. Han var då i sina unga tonår om jag kommer ihåg rätt, kanske något yngre. När pojken, som nu är vuxen, berättade för pappan att allt han ville var att pappan skulle ha slagits för honom. Han ville bo hos honom, men pressen från mamman och socialtjänsten blev för stor. Idag har han ingen kontakt med sin mamma, men börjar få en bra relation med sin pappa igen.

Jag har själv liknande erfarenheter, dock inte så långtgående, där mina barn har sagt saker i frustration över deras situation.

Här behövs många veckor, eller månader av psykologisk expertis för att utröna vad barnet egentligen vill och vad som är bäst för barnet. Hur ska detta kunna inkluderas i dagens system?

Dragan maximovic: Vi har alla förstått det förakt du hyser mot den svenska kvinnan. Du behöver inte upprepa detta mer.

Jag efterlyser en mer konstuktiv debatt med seriösa inlägg, gärna från kunniga inom området om möjligt.

Jag förstår att personer med egna negativa erfarenheter har svårt att se ett helhetsperspektiv så som man kan om man arbetar med dessa frågorna varje dag.

Det verkar som att personer som anser sig blivit felaktigt behandlade tror att alla av samma kön som man själv har lidit samma erfarenhet. Tänk på att de som t ex slår skyddar sig bakom er som slåss för något helt annat än de gör. När ni slåss för er sak rider de på er våg.

Per Nydahl:
Jag säger inte någonstans att allt är bra. Citera mig inte felaktigt är du snäll. Jag tycker precis som de flesta att det är oroväckande att vårdnadstvisterna ökat. Dock får man se djupare på vad detta beror på. En ökad användning av gemensam vårdnad med möjlighet för domstolen att döma till gemensam vårdnad även när en förälder motsätter sig det har gett anledning för fler som inte lyckas samarbeta att tvista. Dessutom har många sedan justeringarna efter 2006 kanske nu vågat tvista till skillnad från åren 1998-2006 då presumtionen om gemensam vårdnad var som starkast.

Hade det dessutom fungerat bättre i familjerätten hade färre fall hamnat i domstol.

När det gäller vinster för oss jurister och advokater kan jag säga att det i min branch är relativt oattraktivt att ta vårdnadstvister. Jag vet många byråer som över huvud taget inte vill arbeta med denna typ av tvitser. De kostar på och är ganska tunga mentalt. Man måste verkligen vilja göra det för att orka med tror jag.

Jag arbetar inom en rad områden och någon måste ju hjälpa de föräldrar som behöver hjälp. Jag gör det för att jag intresserat mig och fördjupat mig inom ämnet eftersom barns rättigheter ligger mig varmt om hjärtat.

Jag har heller inte sagt att man inte ska kunna rentvås, det är dina ord. Det är och ska vara olika beviskrav i brottmål som i tvostemål. Det gäller även i LVU-mål. Det ska göras en riskbedömning. Det handlar inte om en vuxen persons rätt att bli rentvådd. Det är så svårt att få människor att förstå att när det gäller barn måste vi skydda dem om det finns en risk. Vi kan inte riskera att barn far illa för att en förälder ska rentvås. Det blir orimligt. Det finns inget krav på samma bevisning som i brottmål och att lyfta fråga om en sådan förändring vågar nog ingen lyfta. Vi får inte glömma att beviskraven är ställda mycket högt i brottmål för att inte riskera att t ex skicka någon oskyldig i fängelse. När de gäller att skicka ett barn som riskerar att bli utsatt för övergrepp gäller en annan värdering - med rätta.

Jag tycker att det är tråkigt att min artikel blir föremål för så många feltolkningar och att jag blir felaktigt citerad. Det jag skriver om är verkligheten för många men som många i vårt land inte ser.

Stämmer det verkligen att "förövare" (dvs. män) så lätt kan "linda socialsekreterarna runt fingret" medan man inte tror på kvinnor som blir misshandlade? Är inte det en förödande kritik mot socialsekreterarna (som antagligen till 99 % är kvinnor)?

#21 Lena, din introduktion av artikeln säger att den debatt som nu pågår är missvisande, och att systemet i princip fungerar som det är nu. Jag gjorde inget direkt citat, utan återgav innebörden i din text. Det är alltså fråga om en summering. (Slutet har dock ett direkt citat).

Lena skriver: "Det är så svårt att få människor att förstå att när det gäller barn måste vi skydda dem om det finns en risk."

Vem ska bestämma vad som är en "risk". Det finns många intressenter. Och att myndigheter på något vis skulle vara duktigast på att "skydda" barn är naivt att tro. Det är bara människor som sitter där också. Det ända som kan accepteras är en transparent process med hög rättssäkerhet, annars ska inte en myndighet ha någon rätt att ingripa. Att säga att det finns idag är fel.

Du skriver precis som om du tror att det finns någon "som vet bäst", där är grunden till problemet. Det finns det inte. Det finns bara intressenter. Och här bör man som förälder ha ett självklart och stort inflytande. Även som pappa.

Lena: "Vi kan inte riskera att barn far illa för att en förälder ska rentvås."

Exakt, du vill inte ha ett rättsystem. Du vill att myndigheter ska ha makten över barnen i samhället i första hand, och att föräldrarna kan få vissa rättigheter i andra hand.

Det pappor som hamnat i detta säger är just detta, att det inte går att rentvås. Det är det ständingt återkommande temat.

Visst är det enkelt att tro att "man vet bäst" och sen ta genvägar förbi besvärliga rättsprocesser, men en genväg är oftast en senväg som det heter. Vilken mer mogna rättsområden känner till.

#8 Thomas Eliasson

Feministerna säger att det är för barnens skull men syftet är att gynna kvinnorna och missgynna männen.

Per Nydahl skriver: "Exakt, du vill inte ha ett rättsystem. Du vill att myndigheter ska ha makten över barnen i samhället i första hand, och att föräldrarna kan få vissa rättigheter i andra hand.

Det pappor som hamnat i detta säger är just detta, att det inte går att rentvås. Det är det ständingt återkommande temat."

Jag vill verkligen inte att myndigheterna har makt över våra barn eller att vi inte har ett rättssystem. Du verkar bara inte förstå hur eller vad jag menar. Du är kvar i tanken att du som vuxen individ som måste kunna rentvås till varje pris från anklagelser du anser är fel.

I många fall är anklagelserna sanna och barn tvingas varje dag umgås med föräldrar som behandlar dem illa. Jag belyser ett problem och jag vill förklara att det största problemet inte är de föräldrar som inte får rätt att umgås med sina barn utan alla de barn som faktiskt far illa och inte blir lyssnade på.

Jag är inte nöjd och jag tycker inte att det är bra som det är nu men jag är trött på den kritik som inte handlar om det största problemet i vårdnadstvister. Det har blivit mamma mot pappa i debatten och det är helt fel.

Det är inte bara pappor som vill rentvås. Vet du hur många mammor som anklagas för det ena och det andra. Vet du hur många mammor som anklagas både för att brista och vara olämpliga, slå samt för att påverka barnet fast de bara försöker skydda det? Det vet ingen hur många de är. Problemen ni tar upp gäller båda könen men de som gapar högst värnar bara om papporna när det faktiskt handlar om barnen.

Det handlar om att folk måste inse att mammorna faktiskt inte alls har en sådan fördel som många ger sken av i debatten. Däremot är det så att mammor procentuellt sett tar mer ansvar för barnen och det är även fler män som utsätter barn och kvinnor för våld. Jag om någon skulle önska att det inte var så.

För övrigt använder du mina citat felaktigt. Jag menar att barnet är viktigast framför en vuxen person. Då menar jag att priset för det barn som blir slaget eller psykiskt misshandlat hela uppväxten är högre än priset för ett barn som kanske växer upp med en förälder. Det betyder inte att jag resonerar som så att det är okej men finns risk att ett barn far illa bör man ta detta på allvar.

Jag tror också att det är få föräldrar som skulle kunna anklaga den andre föräldern helt utan grund. Visst förekommer detta och det är enormt tragiskt. Jag tror dock att det är betydligt vanligare att inte bli trodd, att inte kunna bevisa. Jag har mött dessa förtvivlade föräldrar, även män, och det är lika hemskt varje gång att dessa tvingas lämna sitt barn till den andre fast man vet att det kanske far illa. Allt för att den andre inte ska få vårdnaden ensam eller barnet överflyttat till sig pga "umgängessabotage" då barnet måste bo nästan på heltid med förövaren.

Det är tråkigt att se att få verkar insatta i problematiken. Jag saknar fortfarande konstruktiva inlägg.

#10 Lena Wiström

Om du inte vill bli kallad för feministadvokat ska du inte göra ett debattinlägg som gynnar kvinnor och missgynnar män, och som förövrigt hämtar argument från den feministiska rörelsen i stil med att om männen inte delar föräldraledigheten 50/50 får de skylla sig själva om de blir av med vårdnaden.

Att det skulle vara för barnens bästa att kvinnor ska få vårdnaden på mäns bekostnad är en stor lögn.

Lisa Svensson: Jag skriver inget inlägg för att gynna något kön. Jag skriver för att visa vad jag ser i domstolen och i mitt arbete. Jag synliggör ett problem som folk missriktat.

Jag anser inte att det är till barnens bästa att kvinnor får vårdnaden på mäns bekostnad. Det är din egen tolkning. Jag anser att barn ska bli lyssnade på och skyddas ifrån risker att utsättas för våld och få vara med den förälder de är tryggast med, oavsett dennes kön.

Jag kan personligen inte bära ansvar för att statistiken ser ut som den gör när det gäller könsfördelning på människor som utsätter andra för hot och våld.

Som jag tidigare skrev har jag inte själv valt rubriken. Den har Newsmill ändrat. Jag skrev "Debatten om vårdnadstvister saknar verklighetsförankring."

Det hedrar dig Lena Wiström att du deltar i kommentarsfältet. Även om du inte satt rubriken tycker jag ändå att den i mångt och mycket avspeglar artikelns faktiska budskap.

Från webbplatsen "Statistik om vårdnadstvister", http://xn--vrdnadstvist-tcb.com/statistik-om-vardnadstvister/ kan man läsa att:

"Under 2009 avgjordes 4 068 vårdnadstvister i svenska domstolar. Statistiken för vårdnadstvister ser mörkt ut för papporna. I 70 procent av fallen tilldöms modern ensam vårdnad om barnen, i 20 procent fadern och i 10 procent av fallen dömer domstolen att de ska fortsätta med gemensam vårdnad."

Stämmer dessa uppgifter och hur rimmar i så fall dessa med din artikel?

Mvh

Lena,

Du skriver: "Det är tråkigt att se att få verkar insatta i problematiken. Jag saknar fortfarande konstruktiva inlägg.".

Jag har ställt flera frågor till dig som jag anser vara konstruktiva. Det skulle kunna vara en bra början på en sådan dialog att få höra mer om vad du anser angående dessa frågor. Vad ska vi göra rent konkret?

1. Hur vi ska förändra lagstiftningen och domstolsprocessen så att man tar hänsyn till "barnens bästa"?

2. Hur vi kan förändra socialtjänstens utredningar så att även de blir objektiva och tar hänsyn till "barnens bästa"?

3. Hur ska vi börja lyssna mer till barnen och det de berättar och samtidigt säkerställa att det analyseras tolkas korrekt av psykologer med särskild kompetens? Hur ska detta gå ihop, speciellt med tanke på att vi inte har oändligt med resurser?

4. Hur ska vi säkerställa en rättssäker process för föräldrarna men ffa för barnen under en vårdnadstvist? Idag finns det stora brister.

En klok man sa en gång till mig när jag klagade på socialtjänstemännens arbete att:

"Du förväntar dig att de ska vara kompetenta och duktiga på sitt jobb. Men du förväntar dig samtidigt att din läkare ska vara det, och polisen, och domarna i domstolarna, och politikerna osv... så många duktiga människor finns det helt enkelt inte och därför måste vi acceptera att många inte är lämpliga för de arbetsuppgifter de utför, för vad skulle de annars göra? De måste ju jobba med någonting och någon måste utföra arbetsuppgifterna."

Med dessa kloka ord i åtanke tror jag inte att den här debatten kommer att leda till några reella förändringar. I slutänden handlar allt om rätt man på rätt plats. Och det finns helt enkelt för få "rätt män" till för många platser.

Sture Svensson: Många av dina frågor har jag svarar på ovan. Lagstiftningen är det inget större fel på det är själv processen och kompetensen som brister. Familjedomstol med specialkompetens är ett förslag. Att barnet har en företrädare som är objektiv ett annat.

Inom socialtjänsten, ökad kompetens, resurserna där kan jag inte redogöra för men något måste göras. Ibland lyssnar man knappt till barnen alls och det borde kunna avhjälpas relativt enkelt.

Punkt fyra skulle även den gå in under en särskild domstol med spetskompetens för den här typen av mål.

Vi ska heller inte glömma att många vårdnadstvister avgörs genom att man förlikas efter en eller flera så kallade muntliga förberedelser. En del inser att de inte kommer att kunna få ensam vårdnad och tvingas till en kompromiss som ibland inte alls är till barnens bästa. Oftast är det bara de som har en chans låter det gå så långt som till huvudförhandling där domstolen får avgöra frågan.

Jag skulle inte råda en klient att gå till domstol på lösa grunder. En vårdnadstvist gynnar inte barnet, utan tvärtom men ibland är det tyvärr nödvändigt.

#28 Lena Wiström

Statistiken är ett resultat av att man gynnar kvinnor och missgynnar män. Och du försvarar detta, och försöker skapa dimridåer genom att hävda att det är för barnets bästa.

Man ska komma ihåg om män möts av feministiska socialsekreterare advokater och domare som tror på könsmaktsordningen.Så har han lika stor chans att få en rättvis bedömning som en invandrare med rasistiska detsamma.
Än är inte alla detta men allt för många redan nu

Lena Wiström talar mycket om våld och hot om våld. Internationella stuider visar dock att våld inom relationer är lika vanligt från båda hållen. Det är inte (som fördomen lyder i Sverige) bara män som tar till våld mot kvinnor, det är lika vanligt att kvinnor tar till våld mot män. Det verkar dock både Lena Wiström och det svenska rättsväsendet blunda för. Det är dessutom så att kvinnor är överrepresenterade när det gäller våld mot små barn! Även det verkar alla dessa som arbetar för "barn bästa" blunda för.

När Lena Wiström talar om hot så är det återigen hot om våld som hon fokuserar på, men hur står det till med andra typer av hot? Som hot att ta barnen ifrån den andra föräldern? Det är ett väldigt vanligt hot som kvinnor använder sig av, just eftersom de vet att rättsväsendet står på deras sida och gärna hjälper till att effektuerar hotet! Men den typen av hot blundar självklart Lena Wiström för, så feministjurist hon är!

Michael Lilja!

Du har helt rätt i att papporna möts av feministiska socialsekreterare, advokater och domare som i många fall tror på teorin om könsmaktsordningen (eller som tvingas följa det synsättet då det blivit en del av den statsfeminism som råder ). Det innebär också, som du säger, att pappor har lika stor chans att få en rättvis bedömning som en invandrare med rasistiska myndighetsutövare.

Och med tanke på att Lena Wiström tidigare påpekade att många av de pappor som förlorar vårdnaden inte var svenskar (utan invandrare) så kan man nog dra slutsatsen att många socialsekreterare, advokater och domare inte bara är feminister, utan även rasister!

#26 Lena Wiström

För mig är lösningen mer rättstänk, och mindre "barnets bästa" tänk + att dra bort de verktyg samhället idag erbjuder föräldrar för att slå varandra på huvudet.

Det nuvarande systemet bygger på "barnets bästa". Då kommer allt i slutändan handla om vem som har tolkningsföreträde för begreppet "barnets bästa". Och det tolkningsföreträdet ligger inte idag hos föräldrarna, utan hos olika myndighetsinstanser som utgår från gällande ideologi. I grunden är Sverige ett socialistiskt samhälle, med mycket starka instutitioner som går djupt in i människors liv. Sverige saknar traditioner med starka rättigheter för individen.

Det vi ser idag är ett slagsmål om tolkningsföreträdet för "barnets bästa". Alla tjatar och tycker sig veta bäst. Myndigheter, advokater, föräldrar, feminister, pappaaktivister. Bättre är om att man istället för att projicera sina åsikter genom barnet talade om sina egna avsikter.

Ett alternativ tänk ger medborgare, i detta fall i sin roll som föräldrar, okränkbara rättigheter till sina barn och att få vara just föräldrar. Om dessa rättigheter ska brytas kan det bara ske med en rättssäker process, som är transparent, som tar hänsyn till att de flesta tjänstemän inte är speciellt smarta, och ibland partiska. Som också tar hänsyn till att folk ljuger och vinklar sanningen i egna syften ständigt.

Domslut måste vara offentliga för granskning, men kan såklart vara anonymiserade. Går samhället in och tar bort grundläggande rättigheter för en människa, dvs rätten att vara förälder till sitt barn, så måste alla få veta varför, och ha rätt att ifrågasätta och granska detta.

Rätten utgår från föräldrarna och ej samhället. Dessutom om samhället tillgängliggör en rad verktyg för att slå på varandra som man gör idag, så kommer de också göra just det - slå på varandra (bildligt sett). Speciellt om ena sidan kan göra det med mindre risk. Ta bort dessa verktyg och du kommer se kompromissvilja.

Rättssäkerheten ska gälla båda mammor och pappor, de ska gälla föräldrar. Barnen är sedan föräldrarnas ansvar. Barn ska inte vara en proxy för politiska agendor och agitation som idag. Den som projicerar sina egna politiska åsikter genom "barnets bästa" kan gått få skämmas en stund.

Lena: "Det är tråkigt att se att få verkar insatta i problematiken. Jag saknar fortfarande konstruktiva inlägg."

Du måste skilja mellan att inte hålla med dig och vad som är "konstruktiva inlägg". Att säga att någon inte förstår, för att man inte håller med fungerar inte. Du är bara en intressent liksom alla andra som deltar och försöker påverka denna debatt. Att tro att du har "rätt" är inte speciellt insiktsfullt, för det har ingen här. Däremot kan man ha en större rätt till sitt liv än man har idag.

Re: #48 Bo Sundbäck,
Tack för intressant info, som borde varit en egen artikel. Det är trevligt, och inte alls ovanligt, att kommentarerna på newsmill ger ett seriösare och kunnigare intryck än själva artikeln.

Läs också gärna Ann-Mari´s blogg om artikeln här....;

http://maukonen.wordpress.com/2012/02/21/det-ar-pinsamt-att-du-har-gatt-...

"Det ska inte krävas en brottmålsdom i tvistemål"

Vad menar du med det, Lena? Jag tolkar det som att du vill sänka beviskraven eller kanske till och med eliminera behovet av att bevisa sådana anklagelser i tvistemål. Jag hoppas jag har fel?

"En förövare kan lätt linda socialsekreterarna runt fingret och ofta går domstolarna på deras rekommendation eftersom de litar på en korrekt utförd utredning."

Detta kan jag tyvärr skriva under på. Jag har själv i jobbet nyligen träffat en misshandlad kvinna som råkat oerhört illa ut av just det skälet.

( Inom parentes, det är bra att du engagerar dig. Det behövs fler advokater som gör det. Den kvinna som historien ovan gäller berättade bland annat för mig att hennes advokat närmast slumrade sig igenom hela processen och endast bidrog med formalia. Tekniskt korrekt, i praktiken värdelöst. Hon hade verkligen behövt ett bättre stöd och på många sätt är advokaten den person som är bäst lämpad att ge stöd när socialtjänst och domstolar blir inblandade. )

Lena Wiström,
Orsaken till att jag har så att alla kommentarer granskas innan de hodkänns är för att slippa få kommentarer med könsord, påbud att sex med barn är okej och diverse annat som kan klassas både som grovt förtal, rena lögner och hets mot folkgrupp.
Jag har godkänt din lilla kommentar och har även besvarat den.

Och jag är fullkomligt medveten om hur det ser ut i Sverige när det gäller vårdnadstvister, även om jag inte arbetar rent juridiskt med dem.

Synd att du känner dig kränkt, men jag reagerar mer på din artikel än på Newsmills rubrik.
Och alla vet eller i alla fall de flesta vet att Newsmill sätter sina egna rubriker på de flesta av de debattartiklar som de anser vara värdiga att publicera.

Här är en länk till Lenas kommentar på mitt inlägg om hennes debattartikel.
http://maukonen.wordpress.com/2012/02/21/det-ar-pinsamt-att-du-har-gatt-...

Tomas Fredriksson: "Det ska inte krävas en brottmålsdom i tvistemål"

Vad menar du med det, Lena? Jag tolkar det som att du vill sänka beviskraven eller kanske till och med eliminera behovet av att bevisa sådana anklagelser i tvistemål. Jag hoppas jag har fel?

Jag vill inte sänka några beviskrav. Jag pratar bara om hur lagstiftningen ser ut och att det är skillnad på beviskrav i olika typer av mål. I brottmål talar vi inte om risker utan åtalet ska vara styrkt och det gör man genom bevisning av ganska stora mått. Det finns många utredninga och förarbeten som utrett just sådana frågor och det är svårt att förklara för icke jurister vad detta innebär.

Man ska i vårdnadstvister göra en riskbedömning och se ifall det finns någon risk att ett barn far illa och det krävs inte en brottmålsdom för att se en sådan risk. Dvs beviskraven är lägre.

För att enkelt förklara kan man säga att man inte vill riskera att skicka oskyldiga i fängelse - höga beviskrav.

Man vill inte riskera att ett barn utsätts för våld eller övergrepp om man ser en sådan risk - lägre beviskrav. Vi kan för barns säkerhet inte höja beviskravet eftersom det redan idag alltför ofta händer att barn misshandlas i sina hem. Jag som även arbetar med LVU ser ofta detta och inte sällan har det varit vårdnadstvist före eller efter.

Det här med beviskrav och nerlagd förundersökning är inte min poäng i artikeln, det blir bara olyckliga missförstånd när icke-jurister inte är riktigt insatt i hur det ser ut och varför. Det är inget jag personligen ska stå till svars för.

Jag tackar dig för din positiva kommentar om engagemang.

@Lena Wiström
"Domstolarna dömer oftare till kvinnans fördel, det visar alla siffror, men det menar jag beror inte på deras kön. Det är där alla tycks missförstå och det är där debatten felaktigt ligger."

Så har du någon undersökning att backa upp detta påstående eller är det bara tyckande? För tidigare i detta inlägg har Bo Sundbäck presenterats rätt många fall där det i alla fall för mina ögon tyder på att man inte bör lite på socialförvaltningen. Som ingenjör tror jag för ögonblicket inte ett skit på dig för du visar inga som helst fakta utan har bara en massa tyckande.

Sedan:
"Jag har inte sagt att det är en myt att domstolar dömer till mammornas fördel. "

I så fall kanske du borde be Newsmill att ändra din artikelrubrik, för det är exakt vad jag tolkar att du säger.

"Det blir spännande att se om mitt svar publiceras. Svaren ska granskas i denna blogg vilket gör att Ann-Mari själv väljer vilka som får uttala sig. "

Det finns en anledning till det, ett gäng rabiata feminister som spydde galla över alla som vågade ha en annan åsikt än att alla män är onda och kvinnor är alltid offer.

Det blir mycket tydligt i Ann-Maris svar att det bara handlar om en pappa-kamp, inte om föräldrar och de problem som finns i vårdnadstvister. Inte heller handlar kampen om barnets bästa så som jag önskar. Jag har avslutat dialogen med Ann-Mari med ett avslutande inlägg i hennes blogg.

Tack för mig

@59 Lena Wiström
Problemet du har med ett sådant svar är att jag hade kunnat säga exakt samma sak om din newsmill artikel och att du bara försvarar mammorna. För du har inga som helst fakta bakom det du säger utan bara en massa påstående medan det finns fall i det här trädet som i alla fall borde få dig att tänka en gång till.

@Lena Wiström,

Läs mitt svar till din avslutande kommentar på min blogg.
Och nej, jag kan inte se att du arbetar för barns rättigheter när du fokuserar dig på mammorna i ditt debattinlägg.
Eller har Newsmill trixat till din text också ????

Hade du räknat med att din lilla partsinlaga angående vårdnadstvister skulle bli bemött med öppna armar och utan ifrågasättande ?

I din första kommentar försöker du till och med att skaffa dig billiga poäng genom att blanda in det brutala och fruktansvärda mordet i Malmö i ditt argument.
Lika billiga poäng som ROKS Angela Beausang försökte skaffa sig i en artikel i SydSvenskan där hon lyckades få in en hel del av sina lögner om män.
Mordet i Malmö är fruktansvärt och borde inte ha ägt rum, men att använda det för att skaffa sig billiga poäng när det gäller vårdnadstvister är lågt!
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1609597/Expert-En-man-som-misshan...

Tack för en seriös artikel. Visst är det så här. Enligt Barnombudsmannen kommer 97 procent av alla föräldrar överens. Återstår 3 procent där domstolen dömer antingen till enskild vårdnad eller gemensam. Håller helt med artikelförfattaren till varför dessa. 3 procent kommer till domstolen. Det är tråkigt att en del försöker piska upp stämningen genom attvförsöka göra en vårdnadstvist till ett könskrig och en rättvisefråga mellan föräldrarna. Det år inte domstolens uppgift att hantera någon slags rättvisetvist. Domstolen har att se till barnens bästa i framtiden. En annan fråga som ett antal personer försöker vinna gehör för är att det räcker att anmäla en förälder för sexualbrott mot ett barn så är det kört för den anmälda föräldern. Jag skulle vilja säga precis tvärtom. Det är aldrig så svårt som när någon vågar stödja sitt barn i att anklaga den andra föräldern för sexualbrott att hävda sig i en vårdnadstvist. Tro inte något annat än att den föräldern vill skydda sitt barn. Jag är medveten om att det förekommer falska anklagelser från föräldrar oavsett kön. Jag är medveten om att det förekommer egenmäktighet med barn oavsett kön på föräldrarna. Det är lögn och förbannad dikt att kvinnor inte häktas och lagförs oavsett om barnen förs inom eller utom Sverige. Och försök inte göra de här företeelserna till generella för det är de inte. Tråkigt att barnen kommer i skymundan bara för att det finns grupper och rörelser och enskilda som försöker göra hela frågan om vårdnsdstvister till en jämställdhetsfråga , ett könskrig , en rättvisefråga mellan föräldrar när hela 97 procent kommer överens.

Newsmill tog bort min kommentar men jag försöker igen. Tack för en seriös artikel. Enligt Barnombudsmannen kommer föräldrarna överens i 97 procent av fallen. Jag delar helt artikelförfattarens mening om varför domstolaena hanterar de övriga 3 procenten.
Det är en myt att försöka göra gällande att bara man anklagar en föälder för sexualbrott mot barnet är det kört för den föräldern. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom. Ingen gång är det så svårt att vinna gehör i en vårdnadstvist som när en förälder försvarar ett barn som har anklagat den andra föräldrn för sexualbrott. En annan sak som enskilda, olika rörelser med flera försöker vinna gehör för är att när en mamma begår egenmäktighet med barn skulle hon automatiskt komma undan. Det är inte sant. Både mammor och pappor lagsförs vid egenmäktighet med barn oavsett om barnet förs inom eller utom landet.
Det är tråkigt att barnens behov skyms undan när somliga försöker göra vårdnadstvisten till en jämställdhetsfråga, ett könskrig eller en rättvisefråga, när domstolens uppgift är att se till barns bästa i framtiden.
Någon påstår att minpappa.nu har på fötter när det gäller undersökning av ett atal domar. Låt mig då påpeka att minpappa.nu har räknat domar utan att ange några domskäl. och utifrån deessa antalet räknade domar påstått att pappor är missgynnade.
Läs gärna Sysvenska frn den 18 maj 2010 där minpapp.nu bemöts av chefslagmannen eller Blekinge Läns Tidning från den 17 maj 2010 där chefslagmannen och socialtjänsten bemöter Per Frennbo. Även undertecknad som anklagas för att ha förvridit huvudet på hela nämndemannakåren trots att jag dömt till pappors fördel får komma till tals i tidningen.
Så länge inte domskälen anges anser jag att minpapp.nu undanhåller fakta och det är som en hemsida påstår inte ett universitet som hade godkänt en sådan undermålig undersökning.
Ett korrekt underlag är väl det minsta man kan begära säger lagmannen i Lund.

Denna kommentar av mig är väl så viktig som övriga skribenters och borde inte tas bort av Newsmill.

Jag tackar dig Eva-Britt Dahlström för dina informativa inlägg. Du belyser många viktiga aspekter och jag håller med dig i allt du skriver.

Och ja, ett korrekt underlag är det minsta man kan begära när folk lägger fram siffror för att motbevisa det som jag och andra i min kår dagligen möter.

Lena skrev:
"Det jag skriver om är verkligheten för många men som många i vårt land inte ser."

På den punkten har Lena helt rätt. På den gamla goda tiden då vårdnadstvister var stabilt på ca 2800 per år så var målgruppen främst socialekonomiskt utsatta, således en målgrupp som hade få chanser att upplysa andra om den diskriminering som faktiskt sker mot pappor. Att domstolarna dömer till "delad vårdnad" är bara ett finare sätt att kamouflera det faktum att umgänget redan från början (interimistiskt) blir starkt reglerat för pappan, oavsett om han gjort något eller ej.
Det finns ingen statistik som styrker påståenden om att pappor som hamnar i vårdnadstvist på något sätt är sämre föräldrar än andra. Påståendet om att pappan skall vara "våldsam och aggressiv" har snarare blivit ett standardbegrepp som mammorna rekommenderas att ta till vid kontakt med socialtjänst och tingsrätt, eftersom den "öppnar vissa dörrar".
Socialstyrelsen utbildningsmaterial säger tydligt att man inte får ifrågasätta mammans version, vilket passar väldigt bra i just tvistmål då beviskravet inte finns. Det räcker med att övertyga domaren. Något liknande utbildningsmaterial från socialstyrelsen finns inte för pappor, eller barn som blir utsatta.

http://www.pappamanualen.se/m2011/sos_2009-126-237.pdf

Däremot så finns det undersökningar som tydligt pekar på att ökad risk för att barnet utvecklar psykisk ohälsa med en frånvarande pappa, så även att det är större chans att det är en mamma som vill förvägra umgänge än dela föräldraskapet lika efter en separation.

En pappa som inte bryr sig hamnar inte här - Ganska logiskt

Det är tack vare denna expansion av vårdnadstvister, efter 2006, som gjort att frågan kunnat lyftas upp. En bredare målgrupp innebär också större chans till kompetens som innehar bättre kunskap och resurser att lyfta denna fråga, inte heller att glömma Internet som verktyg. - Idag kan pappor nå varandra och dela varandras livsöden. Därför befinner oss här vi är idag. En växande papparörelse som säger "att vi har fått nog"

För att förstå problematiken avseende just vårdnadstvister och vad i sanning menas med "Barnets bästa" så måste man börja med att titta på samhället i stort med forskning, undersökningar och statistik som inte kommer ifrån grupper som har ett eget intresse av vårdnadstvister, eller separationer.
Sådan Information kan ni hitta på bl.a. Pappamanualen.se
- Nu aktuellt om just "vårdnadstvister"

http://www.pappamanualen.se/samhalle/index.html#069

Lena skrev:
"Däremot är det så att mammor procentuellt sett tar mer ansvar för barnen och det är även fler män som utsätter barn och kvinnor för våld."

Att mammor tar mer hand om barnet bortser inte från barnets behov av pappan efter en separation. Tvärtom visar studier att en frånvarande pappa bidrar till otroligt många fler problem som normalt inte skulle behöva finnas där om pappan hade varit en naturlig del av uppväxten. I en vårdnadstvist så genomsyras hela synsättet av denna föreställning av att "mamman är bäst för barnet" istället för just att se till "barnets bästa". Om inget konkret kan styrkas så är "barnets bästa alltid båda föräldrarna".

Avseende våldet så bygger Lenas framställan på förutfattade meningar och troligtvis okunskap. Hade det vilat på fakta och statistik så hade Lena inte nämnt detta, eller skrivit annorlunda, eftersom allt pekar på att både män och kvinnor är lika delaktiga, både avseende våld mot barn och psykisk- som fysisk våld i nära relation.

Ett exempel om "våld i nära relation redan 2005
http://www.pappamanualen.se/m2011/dn_20050129_debatt.pdf

282 studier om våld i nära relation:
http://www.pappamanualen.se/dokument/282_dokument_vs_1_Eva_Lundgren.pdf

Som slutord vill jag instämma med Lena och säga att vi måste hitta andra former där föräldrar kan mötas och lösa de problem och konflikter som finns. Men tills vi får det så borde en ny syn på vårdnadstvister vara gällande:

- Vid kontakt med domstol bör Domaren ställa tydliga krav på föräldrarna samarbetsvilja. Barnets behov av båda föräldrarna skall ha företräde för ev. påståenden.
(Undantag om brott som kan styrkas som innebär en risk för barnet)

- Åtal om brott som lagts ner skall strykas från gällande protokoll. Idag återanvänds detta som ett mantra för att smutskasta och påverka domaren omdöme och beslut.

- Den förälder som motarbetar, eller baktalar den andra bör få en tydlig varning och vid upprepad missbruk förlora vårdnaden. Skall även gälla vid umgängessabotage.

- Förälder som blivit borttvingad skall kunna begära resning och återuppta kontakt och umgänge med omedelbar verkan. Barn som får återuppta ett förlorat umgänge börjar att läka omedelbart.

Tack för att ni tog Er tid att läsa ;-)

//Markus Ollikainen
Pappamanualen.se

PS. NI har väl inte missat att läsa "Pappan och Föräldraskapet"?
http://www.pappamanualen.se/pof/pof_2011-08.pdf

Men Lena, det enda du skrivit är att du tycker att det är en myt. Du har ju inte presenterat några siffror på att så skulle vara fallet. Då är det ju inte förvånande att de som tycker något annat skriver det. Om det är så att 100% av de 3% döms till kvinnans fördel så är ju det oerhört allvarligt oavsett om man nu tycker att 3% är lite. Det kan ju också vara så att stor andel av de 97% blir till männens nackdel för att de vet att de har med att förlora att gå till rättegång pg av diskriminering. Nu har jag skrivit mycket hur det kan vara, men jag har ju lika mycket på fötterna som du, dvs jag tycker så...

Sedan har du en lustig logisk svaghet. Först säger du att männen inte diskrimineras, och att falska anklagelser inte är något problem. Men sedan så säger du att vi ska ha mindre krav i dessa rättegångar och att det är därför männen förlorar vårdnaden. Men då antar du ju att dessa anklagelser är sanna...

Btw, så har jag en mycket nära vän som är bland de 97% och där hans fd sa vad hon skulle anklaga honom för om han gick till rättegång för att få varannan vecka boende. Dessa anklagelser fanns det inga som helst grunder för men min vän vågade inte lita på rättens opartiskhet, så nu träffar han sitt ena barn varannan vecka och den andra inte alls, bara för att hon ville ha det så...

Pelle P: "Nu har jag skrivit mycket hur det kan vara, men jag har ju lika mycket på fötterna som du, dvs jag tycker så..."

Svar: Jag anser att det är en väsentlig skillnad eftersom jag jobbar med detta dagligen och baserar det jag säger på vad jag ser. Du verkar ha en annan utgångspunkt. Dessutom har jag läst mycket forskning och litteratur kring vårdnadstvister samt domar.

"Men sedan så säger du att vi ska ha mindre krav i dessa rättegångar och att det är därför männen förlorar vårdnaden. Men då antar du ju att dessa anklagelser är sanna..."

Svar: Jag har försökt förklara hur lagstiftningen ser ut och varför.Att du inte förstår det kan jag inte svarar för och orkar inte förklara ännu en gång. Det är lagstiftaren som kommit fram till detta och jag anser det vara korrekt.

I övrigt tycker jag att det är beklagligt att de som försöker göra detta till en könskamp spottar ur sig fakta som inte stämmer. Man kan inte visa siffror utan att tala om domskälen, dvs varför flest mammor får ensam vårdnad. Som Eva-Britt Dahlström redogjort för ovan och i länk är tom flera av domarna sådana där pappan är försvunnen. Vi har många kvinnor i vårt land vars män aldrig ens sett sina barn pga att de finns i andra länder där vi inte får tag på dem. I de fallen får en förälder ensam vårdnad av praktiska skäl.

Tittar man på skälen i övriga domar finns ofta dokumenterade omständigheter som visar att barnet far illa av gemensam vårdnad. Då gör domstolen en bedömning baserat på en rad faktorer och beslutar därefter vem som ska få vårdnaden.

Vi kan inte skapa en debatt som bygger på att ett fåtal kvinnor fått ensam vårdnad för att de är kvinnor när verkligheten visar att det är ett problem att vissa föräldrar av båda kön ljuger för att svartmåla. Det är precis samma sak när t ex en pappa ljuger och nekar om att han slagit sitt barn och menar att den andre föräldern bara ljuger om det. Enda skillnaden är att i det sistnämnda fallet är det barnet som får lida och barnet driver ingen kamp i media. Men när en pappa blir felaktigt behandlad verkar denne tro att det är likadant för alla andra pappor som inte fått del i vårdnaden. Detta innebär att bland alla fina pappor gömmer sig även de som slår och utnyttjar barn och driver kampen gemensamt. Varför ser ni inte att detta är det största problemet?

#62 Eva-Britt Dahlström

Att 97% av föräldrarna kommer överrens motbevisar inte att samhällets representanter gynnar kvinnor och missgynnar män i nästan alla de fall då föräldrarna inte kommer överens. När föräldrarna kommer överrens finns det inget utrymme för att missgynna män men så fort föräldrarna inte är överrens så tar samhället chansen att gynna kvinnan och missgynna mannen om det överhuvudtaget finns något att gå på, om det än är påhittat och lögn.

#69 Lena

Men du missar ju helt poängen. Fast du jobbar med det så är det fortfarande dina åsikter och inte fakta som du presenterar...