Socialdemokraternas nja i vinstfrågan minskar valfriheten

Äntligen! Så brukar en viss person raljant utropa varje år som Nobelpriset i litteratur offentliggörs. I dag frestas vi att utropa detsamma, men denna gång om socialdemokraternas ställningstagande för valfrihet i välfärdssektorn.

I dag, på en presskonferens, har socialdemokraterna slagit fast att valfrihetsreformerna i välfärdssektorn inom skola, vård och omsorg har kommit för att stanna. Det är bra.

En välvillig tolkning kan se ut så här:

Efter att tidigare på kongresser och i motioner fastslagit att de varit för valfriheten har det ändå vinglats betänkligt och oroväckande till och från. I praktisk handling förvägrar fortfarande åtskilliga socialdemokrater runt om i landet äldre i exempelvis Malmö och Göteborg att kunna välja äldreomsorg och försvårar för privata vårdaktörer att verka på samma villkor som den offentliga vården. Därför är dagens besked bra. Nu kan kanske alla de tiotusentals personer som arbetar i den icke-offentliga välfärdssektorn andas ut. Vi ett eventuellt framtida maktskifte kommer inte deras jobb att försvinna.

Andas ut kan också medborgarna göra, att vi människor i roller av patienter, föräldrar, anhöriga och omsorgstagare även om socialdemokraterna bestämmer kommer att ha kvar möjligheten att välja skola till våra barn, omsorg till våra äldre släktingar och vilken vårdcentral vi vill besöka. Förhoppningsvis kan medborgarna i Malmö och Göteborg också se fram emot möjligheten att kunna välja i äldreomsorgen och de privata vårdaktörerna norr om Dalälven kommer att bemötas med mer välvilja från de socialdemokratiska landstingsmajoriteterna.

Samtidigt som vi kan ropa äntligen behöver vi också bestämt säga ”Tack, men nej tack”

Tack för ert principiella ställningstagande för valfrihetsreformerna men nej tack till ert förslag om vinstbegränsning!

Och det är här en mindre välvillig tolkning kan göras.

Socialdemokraterna vill ändra lagstiftningen kring offentlig upphandling och valfrihet i syfte att landsting och kommuner själva (läs med S-ledd majoritet) ska kunna välja bort privata aktörer som går med vinst.

Det innebär flera saker. Framförallt motverkar det socialdemokraternas vaktslående kring valfrihetssystemen. Kommer landsting och kommuner att själva välja bort privata aktörer som går med vinst leder det till att antalet privata aktörer minskar radikalt. Det i sin tur leder givetvis till att den reella valfriheten för medborgarna minskar i takt med att antalet privata aktörer blir färre.

Den förändring som socialdemokraterna efterfrågar skapar en dominoeffekt som kommer att motverka den valfrihet i välfärdssektorn som de inledningsvis säger de vill slå vakt om.

Det främsta skälet till dagens socialdemokratiska ställningstagande är att de inte kan enas internt i partiet i vinstfrågan. I det läget väljer de att skjuta ansvaret för beslutet nedåt – till kommunerna och landstingen själva. Där ska S-ledda majoriteter själva få avgöra om de vill ha privata aktörer som tillåts gå med vinst eller ej.

Simsalabim! Socialdemokraterna centralt slipper själva våndas över frågan intern, istället offrar man många små privata vårdaktörer och är beredd att tumma på den valfrihet för medborgarna som man säger sig slå vakt om. Allt för att slippa ta ställning i frågan centralt i partiet.

Socialdemokraternas utspel visar att det behövs en pedagogisk debatt i Sverige om vilken funktion vinsten spelar i våra företag inom välfärdssektorn.

Vinstfrågan i välfärden är kopplad till brukarnas och patienternas valfrihet. Utan vård- och skolföretag kan det inte finnas någon valfrihet. Och utan vinst kan det inte finnas vård- eller skolbolag.

Vård- och skolbolagen driver viktiga verksamheter som elever brukare och patienter söker sig till. De fungerar som alla andra företag, och delar ut en del av vinsten till aktieägare och lämnar koncernbidrag till ägarbolag. Den del av vinsten som återinvesteras kommer framtida elever, brukare och patienter till del. Den andel som återförs till ägarna bidrar till att exempelvis vården kan erbjudas tidigare än annars, genom att det kapitalet kunnat påskynda etableringen.

Detta måste tydligen sägas, även om det riskerar att slå in öppna dörrar: företag som inte går med vinst måste antingen upphöra efter en viss tid, eller få mer kapital från sina ägare. Detta gäller oavsett om intäkterna kommer direkt från kunderna eller via skattefinansierade system.

För vårdföretag gäller det att leva upp till kvalitetskraven om det ska kunna bli några intäkter och därmed möjlighet att skapa vinst. Höjda kvalitetskrav är därför eftersträvansvärt om de ställs lika högt på privata vårdföretag som på den offentliga sektorn. Höjda krav måste följas av en ekonomisk ersättning som gör det möjligt att leva upp till kraven.

Resultatet av för högt ställda krav i kombination med för låg ekonomisk ersättning, blir färre privata vårdföretag och därmed sämre valfrihet. Kvaliteten blir lidande. Om kraven är för låga och ersättningen för hög, är det dåligt hushållande med skattemedel. Målet måste alltid vara att få så god vård som möjligt för resurserna.

Om politiker och övriga beslutsfattare inom offentlig sektor lyckas att ställa kraven, låta patienterna och brukarna välja mellan olika vårdgivare och olika skolor och samtidigt ha en ekonomisk ersättning som premierar utveckling och kvalitet, då kommer vi att kunna se en bättre fungerande sjukvård och ännu bättre skolor. Samtidigt kan vi se vårdföretag som visar olika grad av vinst. Detta borde ses som något normalt, på liknande sätt som att olika klädföretag, läkemedelsföretag, livsmedelskedjor kan uppvisa olika resultat.

Ett ekonomiskt överskott, en vinst, kan användas för att investera ytterligare i förbättrad kvalitet. Vinsten kan också delvis användas till utdelning till dem som investerat i företaget. Om bolaget går med förlust är det på motsvarande vis ägarna som riskerar att förlora sitt kapital.

Ytterst kan ett privat företag gå i konkurs och då förlorar ägarna allt satsat kapital. För att undvika en sådan situation, behöver företag kunna gå med vinst. I det avseendet är det ingen skillnad mellan vårdföretag eller skolföretag som får en stor del av sina intäkter från offentlig sektor och andra företag.

Hela frågan om och debatten kring de så kallade riskkapitalbolagen är i sig ingen skol- eller vård och omsorgsfråga. Det är en skattefråga och precis som regeringen redan har gjort hanteras den också bäst som en sådan.

Riskkapital finns inte endast i väldfärdsektorn utan även i exempelvis i läkemedelsindustrin och i en rad av andra branscher som har koppling till välfärdssektorn och/eller vars produkter och tjänster köps av det offentliga för skattepengar – precis som de tjänster som produceras av privata aktörer i skolan, omsorgen och vården och är skattefinansierade.

Det finns ett vad som närmast kan beskrivas som medvetet hyckleri kring vinstfrågan. Det är oftast acceptabelt att företag som producerar läkemedel som används av patienter, som tillverkar skolmaterialet i skolorna och som tar fram de instrument som används i vård- och omsorg att gå med vinst. Men stora skälvan infinner säg när vinsten görs av dem som producerar själva välfärdstjänsterna. För mig framstår det som intellektuellt ohederligt.

Den stora framtidsfrågan för vårdens del är hur vi utvecklar denna för att skapa en mer jämlik vård med mer valfrihet, mer av innovationer i verksamheten och ett ökat effektiviseringstryck?

Den svenska vården har gått från att vara en intern angelägenhet för landstingen till att få drag av en marknad där patienter/brukare kan välja. När en vårdgivare uppfyller grundläggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens, kan företagaren etablera sig och erbjuda vård, skapas en dynamik och konkurrens i svensk vård som inte funnits tidigare. Patienterna får mer valfrihet, personalen får fler arbetsgivare, vården blir billigare och kvalité ökar. Nya idéer och lösningar kan prövas. Etableringsfriheten har varit verktyget för ökad kvalitet och valfrihet i vården och omsorgen. Nästintill samtliga av de utvärderingar som hitintills gjorts av Vårdvalsreformen visar på stora framgångar och små problem. Vårdvalen förtjänar nästan att kallas för en succé.

Nu måste reformerna gå vidare till att utvecklas även inom den öppna specialistvården; patienterna ska kunna välja även vilken specialist de vill besöka. Sådana reformer bär med sig stora möjligheter men även en del problem. Vad som händer med kostnadskontrollen och vårdkedjan är två sådana utmaningar som måste mötas. 

Socialdemokraternas vaktslående kring principerna i valfrihetsreformerna är viktig. Men deras inställning i vinstfrågan visar på att de saknar det intellektuella mod som krävs för att på ett pedagogiskt sätt ta sig an vinstfrågan. Och en kanske än viktigare fråga är: vilka verktyg tänker socialdemokraterna använda sig av för fortsatt förnyelse och utveckling av vården och omsorgen när deras vinstbegränsning leder till färre privata vård- och omsorgsaktörer?

Ulf Öfverberg (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43212

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag fattar inte att man kan vara näringspolitiskt expert på någonting och leva i en sådan ideologisk bubbla. Är det någonting som är ohederligt så är det att debattera så här naivt i den mycket komplexa frågan om vinst i branscher där det har visat sig att storskalighet och vinstmaximimering får mycket olyckliga konsekvenser - konsekvenser som för vem som helst med faktiskt företagarerfarenhet är självklara följder av ett bristfälligt system.

Att så kategoriskt avfärda möjligheten för mindre vårdleverantörer att agera lokalt - utan att vinstmaximering står högst på agendan är en skam mot alla dem som i andra branscher redan visat att det faktiskt finns människor som ställer upp på de villkoren. Som drivs primärt av andra saker än pengar. Du vurmar stenhårt för "valfrihet" men lägger sedan upp bollen för den storskalighet som kanske år mångfaldens största hinder.

"Hela frågan om och debatten kring de så kallade riskkapitalbolagen är i sig ingen skol- eller vård och omsorgsfråga. Det är en skattefråga och precis som regeringen redan har gjort hanteras den också bäst som en sådan."

Att inte kunna se och erkänna hur exempelvis storskalighet tenderar att skapa brister hos privata aktörer som den gör hos offentliga gör en mörkrädd. Det kan man bara tycka om man aldrig själv upplevt eller har erfarenhet av hur bolag av den här karaktären fungerar.

En gnutta självinsikt i argumentationen vore inte bara klädsamt. Det är absolut nödvändigt om debatten inte ska stranda i ideologiskt skyttegravskrig.

Tror säkert att det finns massvis med föräldrar som är ytterst tacksamma för att de nu får välja skola åt sina barn. Synd bara att barnen inte får gå i de skolor de väljer.

Men strunt i den detaljen. De fick ju åtminstone välja.

Det finns entreprenörer här i Sverige som på frågan om vad man bör satsa på härnäst för att tjäna storkovan konsekvent svarar:

"vad som helst där staten är kunden."

Så vassa företagare är ni politiker.

Du får själv gissa vilken sida av det politiska spektrat jag befinner mig på. Troligtvis gissar du fel.

Permalänk | Anmäl #1 Kim Lund, 2012-02-17, 16:31

Varför de här vinstdrivande företagen som har etablerat sig inom vårdsektorn överhuvudtaget kallas "VÄLFÄRDSföretag" är totalt obegripligt. Företagen ger - som vi alla bevittnat - ingen välfärd men väl vinst åt dessa företags ägare. Enorma vinster. Kommunerna säljer ut sina åldringar till det företag som lägger lägst anbud. Kommunerna kommer billigare undan än om de driver vården i egen regi. Vi är således tillbaka på artonhundratalet när den bonde som "tog hand" om en utauktionerad åldring till lägst pris tog hem åldringen. - Och inte för "god åldringsvård"! Ulf Öfverberg skriver: "Patienterna får mer valfrihet, personalen får fler arbetsgivare, vården blir billigare och kvalité ökar." Kvalitén ökar?? Kvalitén KAN inte öka eftersom företaget skall ha ut vinst ur verksamheten. Vilket betyder rationaliseringar. Vilket betyder personalnedskärningar. Patienterna får mer valfrihet? En man i Stockholm tog sin åldriga mor från ett Attendo-boende där hon vanvårdades. Fick efter mycket strid placerat henne i en kommunal vårdinrättning. Där hon blev väl omskött. Plötsligt sålde kommunen även även denna vårdenhet till Attendo. Sonen blev förtvivlad. Det är detta Ulf Öfverberg kallar "valfrihet"?? Den som bor i en mindre kommun med låt oss säga tre
vårdenheter vad gäller åldringsvård får det svårt i framtiden.
Kommunen säljer ut två till vinstföretagen. Förtvivlade åldringar kämpar för att få en plats på den kommunala vården. Platserna räcker inte - de tvingas in till vinstföretagen. Ulf Öfverbergs valfrihet??
Carema, Attendo, Care, Capio osv. osv. har i vårdsektorn hittat
det ultimata jaktbytet. Jättevinster ur "företag" där inget behöver investeras. Samma gäller skolorna och sjukvården. Allt klart och redo att dra ut vinsterna. OCH POLITIKERNA UPPMUNTRAR TILL DENNA UTFÖRSÄLJNING AV VÄLFÄRDEN. Att socialdemokratin medverkar i detta gör mig förtvivlad. Ett ur samhällssynpunkt helt meningslöst gödande av riskkapitalbolag. Hur många skrivna och talade ordströmmar om "valfrihet" vi matas med gäller i hela denna vinstcirkus - just bara VINST. Och jag som åldrad medborgare är förloraren.
Ulla Johansson

Permalänk | Anmäl #2 Ulla Johansson, 2012-02-17, 16:54

Artikeln utgår ifrån att det finns ett samband mellan valfrihet för medborgarna och vinstmöjligheter för företagen. Detta samband existerar dock inte i verkligheten. Man kan mycket väl erbjuda valfrihet utan riskkapitalism. Våra skattepengar skall gå till välfärd, inte vinst. Vi är alla olika och föredrar kanske olika vårdformer. Inget fel i det. Man skall dock kunna känna sig trygg med att man får en vård som helt motsvarar de skattemedel som avsatts för detta. Inget skall undanhållas vårdtagaren för att öka bolagsvinster.

Egentligen är det faktiskt så att riskkapitalismen motverkar valfriheten.

Permalänk | Anmäl #3 Martin, 2012-02-17, 18:02

Valfrihet är helt klart underordnat en välfungerande sjukvård för min del.
Varför just mantrat valfrihet?
Varför inte mantrat bra vård?

Förövrigt så är den där heliga valfriheten inte så fri som politikerna vill göra gällande. De flesta människor har inte kompetens eller möjlighet att göra goda val baserad på referentiella studier.
Samma gäller skolorna där det i högsta grad är akademiker föräldrar som väljer skolor efter behov och status åt sina barn.

Gärna privat vård men då ska den finansierar privat.
Och en skattesänkning skadar inte.

Permalänk | Anmäl #4 Fredric Nomael, 2012-02-17, 20:12

Generationers slit fortsätter att reas ut bara för att företag ska få göra vinster. Allting annat är sekundärt.
Tack för det beskedet FP.

Permalänk | Anmäl #5 Johan E Karlsson, 2012-02-17, 20:40

Vilken roll spelar valfriheten om man endast kan välja mellan skit och lort?

Permalänk | Anmäl #6 Karl Gunnarsson, 2012-02-18, 20:33

UÖ anser att argumentationen mot vinstdriven sjukvård, skola och omsorg lider av intellektuell ohederlighet. Skälet är att det i dessa verksamheter används produkter, som tillverkats av vinstdrivna bolag.

Med samma krav på intellektuell skärpa och hederlighet borde UÖ därför även propagera för att föräldrarna sätter sina barns uppfostran/omhändertagande i vinstdriven bolagsform, ägt av de själva eller av t ex villiga riskkapitalister. För det används ju onekligen en hel del vinstproducerat material i föräldrars omhändertagande av sina barn. Eller hur?

Vad han inte vill diskutera är själva premisserna för ett lyckosamt överförande av sjukvård, skola, omsorg till "vinstdriven kostnadseffektiv kvalitetsproduktion", som ju sägs vara grundargumentet för själva systemskiftet.

För att en vinstdriven, konkurrensutsatt marknad ska kunna leverera denna kostnadseffektiva kvalitet betr varor och tjänster, så är ett av axiomen att aktörerna har fullständig kunskap om priset på alla insatsfaktorer, inkl arbete. Först då kan man positionera sig m a p försäljningspriset - den intäkt/ersättning som ska täcka inte bara produktionskostnaderna utan även nyinvesteringar, underhåll, expansionsplaner mm. För att inte nämna aptitlig ersättning på satsat kapital.

En sådan kostnadskontroll är förvisso tämligen lätt i, säg, godisbranchen. Men blir naturligtvis svårare ju mer komplicerad och varierad själva produktionsprocessen är. Och därmed även beräkning av nödvändig cashflow, break even-punkt, vinstmarginal etc - dvs alla dessa nyckeltal som hela tiden ska styra vd och styrelse mot fortsatt överlevnad och framgång på marknaden.

Så är t ex sjukvård en oerhört mycket mer komplicerad process, där insatsfaktorerna hela tiden varierar från fall till fall, även för samma diagnos. Svårigheterna framträder tydligt i den utredning, behandling och rehabilitering som vården av multisjuka äldre kräver.

Dålig kostnadsöverblick betr insatsfaktorerna innebär uppenbar risk för att hela den förväntande kostnadseffektiva produktionen havererar. Antingen genom allvarliga felallokeringar av resurserna i fråga, kostnadsreducerande neddragning av ffa personal och/eller kvalitetsmål etc. Eller helt enkelt upphävd produktion genom konkurs enl aktiebolagslagens krav. Hur "bra" produktionen ändå tett sig ur t ex Hälso- och sjukvårdslagens intentioner.

Så, kom igen UÖ! Låt höra intellektuellt hederlig argumentation för att överlåta barnen till vinstdriven bolagsdrift.

Permalänk | Anmäl #7 Jan O Lindgren, 2012-02-20, 11:33